2020- sida 2

Utdrag från intervjun med Ericssons vd Börje Ekholm på 21Jingji
Published on

Ericssons vd tar Huaweis parti mot svenska myndigheter i intervju med kinesiska medier

Medan exempelvis Bahnhofs vd Jon Karlung i klarspråk gått hårt åt såväl Kina som Huawei under det pågående debaclet med utbyggnaden av 5G i Sverige, så har Ericssons ledning av förklarliga skäl varit relativt tysta i frågan.

Även om Ericsson har mycket att tjäna på uteslutningen av Huawei från 5G-nätet i Sverige och andra länder, så har man knappast något att tjäna på att officiellt uppmuntra denna utveckling. Ericsson har nämligen viktiga verksamheter i Kina, såväl vad gäller kontrakterade uppdrag som forskning och utveckling.

Att uttrycka sig positivt om bannlysningen av Huawei i andra länder skulle utan tvivel äventyra Ericssons närvaro i Kina, vilket i sig är ett tydligt tecken på Huaweis kopplingar till den kinesiska staten. Därför är det rationellt av Ericsson att inte uttrycka sig offentligt i denna fråga.

Dock är Ericsson inte lika tysta om saken i kinesiska medier. I vad som skulle kunna tolkas som ett försök att ställa sig hos kinesiska myndigheter för att inte riskera Kinaverksamheten, gick Ericssons vd Börje Ekholm till helgen ut och tog Huaweis parti i frågan om företagets vara eller inte vara i det svenska 5G-nätet.

Detta enligt en intervju med den kinesiska nyhetssajten 21Jingji (”Ekonomi 21”), som ännu inte har publicerats engelska, även om den fått viss spridning i Kina. Sent i går kväll uppmärksammade Wang Zichen från statliga nyhetsbyrån Xinhua denna intervju på Twitter:

Wang Zichen citerar alltså Börje Ekholm säga att beslutet från Post- och telestyrelsen (PTS) att utestänga Huawei från det svenska 5G-nätet bryter mot öppna marknadsprinciper och saktar ner byggnationen av 5G i Sverige. Med andra ord precis samma argument som Huaweis representanter har slängt sig med i ett försök att upphäva bannlysningen i Sverige.

I ett direkt citat från intervjun i 21Jingji säger Ekholm att PTS förbud är ”felaktigt” (不好的), samt att man välkomnar Huaweis initiativ att ”utmana” (質疑) beslutet. Ekholm uttrycker vidare sitt hopp om att frågan kommer avgöras på ett vis som slår vakt om öppna och rättvisa marknader.

Som av en händelse ägnas andra halvan av artikeln till att beskriva hur viktig den kinesiska marknaden är för Ericsson. Ekholm understryker bland annat hur utvecklingen i Kina spelar allt större betydelse för företagets vinstmarginal, och stoltheten av att vara den enda utländska leverantören av telekomutrustning att samarbeta med samtliga av Kinas tre största teleoperatörer.

Kina beskrivs av Ekholm som en strategiskt viktig marknad där över 6 000 ingenjörer är involverade i Ericssons forskning och utveckling.

Att man från Ericssons sida inte vill riskera denna närvaro genom att ta myndigheternas parti när Huawei stängs ute från 5G-nätet i olika är som sagt förståeligt, även om denna utveckling samtidigt är gynnsam för Ericsson i form av nya kontrakt i de länder där Huawei utestängs.

Men gå ett steg längre och ta Huaweis parti emot svenska myndigheters beslut är ändå ett praktexempel på att både vilja äta kakan och ha den kvar.

Det är förvisso sannolikt att Ericsson utsatts för vissa påtryckningar från Huawei att uttala sig i frågan. Det ser dock inte särskilt snyggt ut när man i engelskspråkiga sammanhang försöker komma undan utan att ta ställning, samtidigt som företagets vd i intervjuer med kinesiska medier ger Huawei och kinesiska myndigheter vatten på kvarn genom att säga precis vad de vill höra.

Published on

Så försenar Huawei utbyggnaden av 5G-nätet i Sverige

Sedan det i oktober blev klart att Huawei stängs ute från byggnationen av det svenska 5G-nätet, har företaget kämpat med näbbar och klor för att detta förbud ska hävas. Något jag skrev närmare om för ett par veckor sedan i artikeln ”Påtryckningar, hot och listiga lögner för att häva Sveriges förbud mot Huawei”.

Huawei lyckades även få förbudet mot sina produkter och tjänster att hävas för tillfället genom att vända sig Förvaltningsrätten i Stockholm. Domstolen beslutade att tillfälligt stoppa vissa delar av förbudet mot Huaweis utrustning i den auktion om 5G-nätets utbyggnad som skulle ha hållits denna vecka.

Detta ledde i sin tur till att Post- och telestyrelsen, den myndighet som först utfärdade förbudet mot Huawei efter rekommendationer från Försvarsmakten och Säpo, fick ställa in auktionen med bara några timmars varsel.

Post- och telestyrelsen har nu vänt sig till Kammarrätten för att överklaga Förvaltningsrättens beslut. Enligt bland andra Dagens industri kan det ta ända fram till jul innan Kammarrätten kommer med en förkunnad dom i frågan.

Det innebär alltså att Huawei i ett första steg har försenat upphandlingen och därmed även byggnationen av 5G-nätet i Sverige med cirka två månader.

Företaget har givetvis laglig rätt att överklaga myndigheternas beslut inom ramarna för det svenska rättsystemet. Samtidigt är Huawei givetvis medvetna om att möjligheten att förbudet mot dem kommer hävdas.

Som författaren och säkerhetsexperten Patrik Oksanen i veckan påpekade i texten ”Oksanen om 5G: Huawei agerar för kinesiska intressen”, så handlar det från Huaweis håll snarare sannolikt om att företaget nu vill förstöra och fördröja som en slags vedergällning för att man inte tillåts delta i utbyggnaden av 5G:

Huaweis företrädare, som till exempel i en intervju med Ny Teknik, har redan tagit armkrok med kinesisk och rysk informationskrigföring i att hävda att påtryckningar från USA ligger bakom det svenska beslutet och inte ett suveränt svenskt beslut att hävda svensk säkerhet. Det här illustrerar hur sammankopplat Huawei är med det kinesiska kommunistpartiets intressen och vilken roll företaget spelar.

Om inte Huawei får vara med i utbyggnaden av svenskt 5G så är det näst bästa för Kina att sabotera utbyggnaden genom fördröjning och därigenom få Sverige att halka efter. I detta drama spelar Huawei lydigt den rollen som Xi Jinpings kommunistparti önskar.

Oksanen noterar vidare att svensk lagstiftning ”inte riktigt är utformad” för att hantera säkerhetsutmaningar av den form som Huawei utgör.

Beslutet att bannlysa Huawei grundar sig nämligen sannolikt på hemligstämplad information från Försvarsmakten och Säpo. Därför kan en prövning av frågan i förvaltningsrätten ses som olämplig, då rätten inte har tillgång till den information på vilken Post- och telestyrelsen införde förbudet.

Enligt Oksanen har regeringen ett stort ansvar för detta. Detta eftersom riksdagen i fjol gjorde ett tillkännagivande om att överklaganden som rör Sveriges säkerhet ska prövas av regeringen istället för förvaltningsrätten. Men regeringen har ännu inte hanterat detta förslag från riksdagen.

Allt detta känner Huawei givetvis redan till. Så när bland andra Kenneth Fredriksen ordförande för företagets verksamhet i Norden och Baltikum, och Zhao Zongyang, företagets marknadschef, säger att utbyggnaden av 5G kommer försenas i Sverige eftersom man förbjudit Huawei, så har de alltså rätt i sak.

En av anledningarna till denna försening är dock att Huawei själva drar fallet i juridisk långbänk i ett uppenbart försök till vedergällning för att man stängts ute från 5G-nätet.

Världshälsoorganisationens agerande gentemot Taiwan väcker allt fler frågetecken.
Published on

Trots COVID-19: Taiwan utestängs från WHO:s årsmöte och blockeras i dess kommentarsfält

Kina har använt sitt inflytande i Världshälsoorganisationen (WHO) för att återigen stänga ute Taiwan från årsmötet World Health Assembly (WHA). Detta sker trots rådande pandemi. Eller kanske på grund av rådande pandemi, eftersom Taiwan har lyckats hantera coronakrisen på ett mycket framgångsrikt vis.

I artikeln ”Taiwan Stopped Covid-19’s Spread, but Can’t Talk About It at WHO Meeting” påmminer Wall Street Journal om att Taiwan, trots sin närhet till Kina hittills endast haft 589 fall av COVID-19.

De flesta fallen är dessutom importerade, då Taiwan inte har registrerat ett enda inhemskt fall av spridning på över 200 dagar. Landets tjänstemän menar att detta visar att även en demokrati kan bekämpa viruset på ett effektivt vis utan auktoritära medel.

Detta är i sin tur en nagel i ögat på kinesiska myndigheter, som framhållit dess politiska system som ett bevis på att Peking lyckats hantera coronakrisen bättre än många demokratiska länder i väst, noterar Wall Street Journal:

After getting a large outbreak in Wuhan under control at the start of the pandemic, China has repeatedly suppressed outbreaks by deploying a combination of mass testing, quarantines and hard lockdown measures to wipe out pockets of the virus wherever they pop up.

Chinese state media has pointed to the effectiveness of the country’s response in contrast to democratic countries, where a deference to individual liberties has contributed to the rampant spread of the virus.

Peking vill knappast ge utrymme åt en demokratisk nation som man dessutom gör anspråk på, att inför omvärlden berätta hur man lyckats hantera COVID-19 ännu bättre än Kina. Därför stängs Taiwan nu ute från WHA på nytt, trots att andra länder utan tvivel skulle kunna liv genom att lära från de taiwanesiska myndigheternas erfarenheter.

Det handlar alltså om politik före hälsa och säkerhet. Taiwan tilläts nämligen att delta som observatör i WHA på Kinas nåder fram till 2016, då landet fick en ny regering under Democratic Progressive Party (DPP) och president Tsai Ing-wen.

Efter att DPP vägrade acceptera 1992 års konsensus – som formulerar att Kina och Taiwan tillhör en och samma nation – så vidtog Peking en rad åtgärder för att straffa den nya administrationen och i förlängningen hela Taiwan. En av dessa åtgärder var alltså att stänga ute Taiwan från WHA.

Men att Taiwan inte tillåts delta vid WHA heller i år skapar många upprörda känslor, med tanke på den rådande pandemin samt det faktum att årets upplaga av mötet hålls via video.

Wall Street Journal intervjuar en epidemiolog från Nya Zeeland som understryker vikten av att alla röster kan höras i forum som WHA, och frågar retoriskt hur andra länder ska kunna lära sig av Taiwan framgångar om landet inte tillåts framföra dessa i internationella sammanhang.

Som om inte detta vore nog, så rapporterar bland annat International News Lens hur ordet ”Taiwan” samt en rad olika former och versioner av landets namn i kommentarsfältet på Facebook där Världshälsoorganisationen sände sitt årsmöte WHA i realtid.

Inte bara stängdes Taiwan alltså ute från mötet; allmänheten som följde mötet online fick inte ens nämna landet vid namn. Händelsen resulterade i ytterligare kritik mot WHO:s agerande i frågan:

Som synes ovan, så avbröt WHA:s norske ordförande Bjørn-Inge Larsen de länder som under mötets gång argumenterade för att Taiwan borde tillåtas delta, vilket bland annat Focus Taiwan skriver närmare om.

Enligt Wall Street Journal uttryckte dussintals länder, inklusive USA, inför WHA sitt stöd för att Taiwan borde få delta. En talesperson från WHO sade att man inte kan bjuda in Taiwan till årsmötet utan ”tydlig indikation” på så kallat ”generellt stöd” från organisationens 194 medlemsländer att låta Taiwan få delta som observatör.

Angående censuren på Facebook, så sade WHO att man ibland ”filtrerar” sin Facebooksida för att skydda sig mot ”cyberattacker från internetaktivister”. Det verkar dock som att man nu har tagit bort blockeringen av Taiwan sedan saken uppmärksammats internationellt.

Kina menar samtidigt att Taiwans regeringsparti DPP är att skylla för utestängningen från WHA, eftersom man till skillnad från majoriteten av medlemsländerna inte erkänner att Kina och Taiwan är en och samma nation:

WHO har under coronakrisens gång upprepade gånger agerat på instruktioner från den kinesiska regimen. Förra veckan berättade New York Times i ett långt reportage bland annat hur organisationens ledning ingick en hemlig överenskommelse med Kina som inkluderade att man inte skulle kritisera landets hantering av virusutbrottet.

Enligt överenskommelsen skulle WHO inte heller under sin så kallade ”oberoende utredning” få tillgång till den djurmarknad i staden Wuhan där COVID-19 tros ha uppstått. Organsationens utredningar på plats har istället letts av kinesiska forskare, enligt dokument som WHO:s ledning valt att inte offentliggöra ens för sina medlemsländer.

I och med utestängningen av Taiwan och censuren av landets namn, fortsätter WHO alltså att efter den kinesiska regimens instruktioner prioritera politiska ställningstaganden framför bekämpningen av COVID-19.

Hongkongs parlament är nu helt utan pro-demokratiskt opposition (Bild: Tksteven, CC BY-SA 3.0 , via Wikimedia Commons)
Published on

Samtliga pro-demokratiska ledamöter lämnar Hongkongs parlament

Tidigare i dag uteslöts fyra stycken pro-demokratiska parlamentariker från Hongkongs lagstiftande församling med omedelbar verkan. Detta ledde till att de återstående femton pro-demokratiska ledamöterna i sympati lämnade parlamentet tillsammans.

För första gången sedan Hongkong överlämnades till Kina 1997, står staden därmed utan politisk opposition till det pro-kinesiska etablissemanget i såväl den verkställande som lagstiftande makten.

Dagens händelser utspelade sig efter att den nationella folkkongressens ständiga utskott i Peking – Kinas högsta lagstiftande församling – antagit en resolution som gör det möjligt för Hongkongs myndigheter att omedelbart avsätta de av stadens parlamentariker man inte är nöjd med.

Redan under gårdagen rapporterade South China Morning Post att myndigheterna i Peking var i färd med att införa en lag som gör ”patriotism” till en förutsättning för att vara ledamot i Hongkongs parlament.

När dessa nya bestämmelser i dag presenterades framkom att alla ledamöter som stödjer Hongkongs självständighet, vägrar acceptera nationens suveränitet över staden, samarbetar med utländska aktörer för att påverka inhemsk politik eller agerar på ett vis som ”hotar den nationella säkerheten” omedelbart kommer uteslutas från den lagstiftande församlingen.

Parlamentariker som inte respekterar Hongkongs grundlag Basic Law ska också uteslutas. Det framgick dock inte hur eller vem som ska avgöra vilka ledamöter som har brutit mot någon av alla de ovanstående svepande formuleringarna.

Lagen gav vidare stadens lokala myndigheter rätten att utesluta parlamentariker som ansågs ha gjort sig skyldiga till brott mot den nya lagen. Man lät sedan ingen tid gå förlorad, utan uteslöt efter bara Dennis Kwok, Kwok Ka-ki, Kenneth Leung och Alvin Yeung från den lagstiftande församlingen.

Den snabba agerandet visar på att de lokala myndigheterna redan på förhand kände till lagen och sannolikt agerade i samspel med Peking.

Redan när uppgifterna om den nya lagen började sippra ut, så pratade samtliga pro-demokratiska ledamöter ihop sig och gav vid handen att alla kommer avgå om någon av dem utesluts. Således meddelade de återstående femton pro-demokratiska ledamöterna att de under morgondagen kommer lämna in sina avskedsansökningar, med anledning av att de första fyra sparkats ut från parlamentet.

De utsparkade och avgående ledamöterna uppger att parlament har strypts av centralregeringen till den grad att oppositionen inte längre kan verka där. Den nya lagen från Peking är bara den senaste i en rad åtgärder för att ta kontroll över den lagstiftande församlingen:

* I maj valdes pro-kinesiska parlamentsledamoten Starry Lee till ordförande i en viktig kommitté, där en pro-demokratisk ledamot tidigare tjänat som ordförande på ett vis som försvårade för stadens myndigheter att få genom vissa lagförslag. Lee valdes till ordförande i en omröstning som skedde efter att säkerhetsvakter ”burit ut” pro-demokratiska ledamöter från salen och låst dörrarna så att de inte kunde rösta i frågan.

Foto från Standnews från maj i år, då pro-demokratiska ledamöter stängdes ute från Hongkongs parlament när pro-kinesiska politikers Starry Lee valdes till ordförande i en viktig kommitté.
Foto från Standnews från maj i år, då pro-demokratiska ledamöter stängdes ute från Hongkongs parlament när pro-kinesiska politikers Starry Lee valdes till ordförande i en viktig kommitté.

* I juli meddelandes att tolv stycken kandidater till stadens parlamentsval, som var planerat att hållas i september, förbjuds från att ställa upp. Bland de tolv fanns flera redan sittande parlamentariker, inklusive all de fyra som i dag uteslöts från parlamentet. Motiveringen till diskvalificeringarna var återigen svepande – kandidater som inte uppehåller Hongkongs grundlag eller visar motstånd mot den nationella säkerhetslagen diskvalificerades per automatik.

* Senare i juli meddelades att parlamentsvalet skjuts upp helt och hållet med minst ett år. Beslutet motiverades med COVID-19, och togs enhälligt av regeringschefen Carrie Lam genom en särskild nödlag. Lam underströk att hon hade stöd från Peking i sitt beslut.

Kritiker menade att beslutet istället berodde på en rädsla från myndigheternas sida att de pro-demokratiska ledamöterna skulle göra stora framgångar i valet. I de inte så fullt lika viktiga lokalvalen i november i fjol, kammade pro-demokratiska kandidater nämligen hem inte mindre än 15 av 16 distrikt. Lokalvalen sågs på förhand som en slags folkomröstning om hur myndigheter och polis hanterat stadens proteströrelse.

* Tidigare denna månad arresterades sju stycken parlamentariker med anledning av det ovannämnda debaclet i maj, då Starry Lee valdes till ordförande i en av parlamentets kommittéer. Innan omröstningen – som alltså ägde rum efter att flera politiker låsts ute från salen – uppstod nämligen handgemäng. Ingen ledamot från den pro-kinesiska sidan arresterades dock, och en personanmälan mot en av dem som slog en pro-demokrat till marken blockerades av myndigheterna.

Detta är bara ett axplock av åtgärder för att försvåra de pro-demokratiska parlamentarikernas arbete. De äger dessutom rum vid sidan av såväl den nya svepande nationella säkerhetslagen, som räder mot mediehus och massarresteringar av aktivister och meningsmotståndare.

Men det var alltså dagens omedelbara uteslutning av fyra stycken parlamentariker via ytterligare ett dekret från Peking som blev droppen vilken fick bägaren att rinna över för stadens pro-demokratiska lagstiftare.

Att lämna parlamentet var dock inget enkelt beslut. Ironiskt nog så skedde detta samtidigt som jag i dag åt lunch med en aktivist från Hongkong som nu har bosatt sig på Taiwan. Vi började genast givetvis diskutera frågan.

Jag argumenterade för att parlamentarikerna borde stanna kvar, för att i största möjliga mån försöka hindra det snabba förfallet av politiska och civila rättigheter just nu. Parlamentarikerna får dessutom lön och möjlighet att anställa yngre assistenter och sekreterare som på så vis kan få erfarenhet av det politiska spelet.

Min lunchkamrat menade däremot att parlamentarikerna gör helt rätt. Att stanna kvar i den lagstiftande församlingen vore att ge både Peking och de lokala myndigheterna legitimitet, då de kan peka på att politisk opposition fortfarande existerar i staden.

Det finns så klart poänger i bådas våra resonemang. Oavsett vilket, så var stadens parlament det sista betydelsefulla forumet där oppositionen kunde ge uttryck för sina politiska uppfattningar. Efter att proteströrelsen krossats och civilsamhället strypts, fanns inte längre någon säker kanal med möjlighet att motverka eller knappt ens uttrycka missnöje mot den av etablissemanget förda politiken.

Läsare av InBeijing vet att kuvandet av Hongkongs lagstiftande församling inte började först i år. Exempelvis uteslöts sex stycken parlamentariker 2016 och 2017, sedan de utfört olika former av protester då de avlagt sin parlamentsed till Hongkong och Kina.

Men en betydande skillnad var att dessa uteslutningar krävde såväl en lokal rättsprocess som godkännandet av en kommitté i Peking. Dagens uteslutningar genomfördes omedelbart, med ett penseldrag från Hongkongs lokala myndigheter som i sin tur har satts vid makten av regimen i Peking.

Samma myndigheter försöker dock hålla gott mod. Regeringschefen Carrie Lam sade i dag att händelsen inte alls påverkar parlamentets legitimitet och uttryckte samtidigt sin glädje över att det nu blir allt lättare för den verkställande makten att få genom sina lagförslag, skriver New York Times:

Carrie Lam, Hong Kong’s chief executive, dismissed suggestions that the absence of the opposition lawmakers would tarnish the legislature if it pushed through policies favored by Beijing’s supporters.

“Of course we want the Legislative Council to pass the bills that we propose. We feel all the more excited when they can be passed in an efficient manner,” she said. “As the executive branch, we work in the hopes that the council will support and pass our bills.”

Värt att notera är att Hongkongs lagstiftande församling alltid har varit riggad till etablissemangets fördel.

Bara hälften av de 70 platserna väljs direkt av stadens befolkning. Resterande 35 delas ut till intresseorganisationer inom olika samhällsområden och affärssektorer, av vilka en betydande majoritet tillfaller pro-kinesiska kandidater.

Trots detta har man från myndigheternas sida alltså haft problem att tygla parlamentet, och sett sig tvingade att ställa in årets val där pro-demokratiska politiker riggningen till trots ansågs ha möjlighet att för första gången vinna en majoritet i församlingen.

Men från och med i dag spelar allt detta inte längre någon roll. För nu har Hongkong, precis som Kina, ett parlament av nickedockor.

Vad som kvarstår av oppositionen har drivits bort från såväl gator som politiska poster. Vad som nu händer med den är oklart. Men en sak är säker; oppositionen kommer inte att ge upp. Något jag blev ännu mer övertygad om efter min lunch här i Taipei i dag.

Bilden föreställer Kunskapsskolans lokaler i Helsingborg.
Published on

Kinas ambassadör lär ut ”ABC om Kina” i svenska skolor

Debatten om friskolor i Sverige förs främst i en religiös kontext. Men det finns även risk för utländska regimer kan påverka utbildningen. Ett exempel kunde ses förra veckan, då Kinas ambassadör Gui Congyou via video höll föredrag för eleverna vid Internationella Kunskapsgymnasiet i Stockholm.

Videosamtalet – som återges på ambassadens hemsida – inleds med att Gui Congyou lovar gymnasieeleverna att den kinesiska ambassaden ska ”bidra med underlättnader för ert besök i Kina”. Det framgår inte om, när eller i vilken kontext skolans elever ska resa till Kina.

Oavsett vilket, så ger ambassadören en lektion till eleverna som består av ”ABC om Kina”, samt ”tre historier om Kina”.

Den inledande fakta som Gui Congyou levererar om Kina innehåller förvisso ingenting särdeles kontroversiellt. Man vill bara ge bilden av ett fantastiskt och harmoniskt land. Förutom att slänga sig med Kinas geografiska och ekonomiska storlek, så framhålls att där finns 56 etniska minoriteter, fem officiellt erkända religioner och 200 miljoner utövare av dessa.

Som av en händelse nämns dock inte repressionen av flera av dessa etniska minoriteters språk och kultur, eller att minst en miljon av dem placerats i politiska fångläger i regionen Xinjiang.

Givetvis missar ambassadören inte chansen att tala om Kinas 5 000 år långa historia – i sig ett ifrågasätt begrepp – samt hur denna civilisation hålls ihop av det kinesiska språket, som utvecklats från forna tider fram till i dag.

Men den riktiga propagandan börjar när Kinas ambassadör ska till att berätta sina ”tre historier” om Kina för Kunskapsgymnasiets elever. När han pratar om kinesiska muren låter andra halvan av den så kallade historien på detta vis:

To build the Great Wall was to fend off such external aggression, and it is usually after a decisive victory over the northern raiders that the Chinese built the wall. This tradition may very well be the source of China’s defense-oriented foreign policies and defense policies, policies that stress on non-aggression and non-hegemony. China also actively participates in international peace-keeping missions. This year marks the 30th anniversary of China’s participation in UN peacekeeping. Over the past three decades, as the second largest contributor to UN’s peacekeeping budget and the biggest contributor of peacekeepers among the five permanent members of the UN Security Council, China participated in 25 UN peacekeeping missions, and accumulatively sent over 40,000 peacekeepers. It was, is and will be in Chinese people’s DNA to cherish and defend peace. China is and will be a country that upholds world peace.

Den andra historien handlar om den gamla sidenvägen, som kopplas ihop med det nuvarande initiativet med de nya sidenvägarna, president Xi Jinpings prestigeprojekt.

Här passar ambassadören på att smyga in en alternativ historia om den kända kinesiska upptäckaren Zheng He, vars flottor påstås ”aldrig ha invaderat en centimeter land” – något som inte stämmer.

Den tredje och sista historien, fortsätter ambassadören, handlar om ”öppenhet”. Efter ha pratat några meningar om Kinas storhet under tidigare kejsardynastier, avslutar Gui Congyou historien om öppenhet på följande vis:

Then since 1840, China has been a target of Western powers’ aggression, forced to cede our territories and pay indemnities. The country was ravaged and people’s lives shattered. The Chinese nation entered a hundred years of humiliation. With this lesson in mind, China today has set opening up as a basic national policy, and we will commit ourselves to opening up further, and to open development and multilateralism. We will never walk back on the path of unilateralism and self-isolation, instead we want to develop with all other countries together for common prosperity.

Med detta avslutas videosamtalet, men inte förrän Gui Congyou först uttryckt sin förhoppning om att eleverna ska bli ”ambassadörer för vänskap mellan Kina och Sverige”.

Kunskapsgymnasiet – inklusive ”Internationella Kunskapsgymnasiet” som Gui Congyou höll sitt föredrag för – är en godkänd friskola under skolöverstyrelsen som drivs med statliga medel. Det är ett privat skolföretag som ägs av Kunskapsskolan i Sverige AB.

En förutsättning för svenska skolor som finansieras av skattemedel är att förmedlad fakta ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Förutom religiös indoktrinering, får någon politisk dito heller inte ske.

Nu får vi väl förutsätta att Kunskapsgymnasiet inte har tagit emot pengar eller någon annan belöning av dem kinesiska ambassaden för detta samarbete. Men risken att så kan ske, när elever vid en friskola vill studera kinesiska och besöka landet, är icke desto mindre uppenbar.

Här är det säkert fler läsare som känner till regelverket bättre än mig. Måste friskolor offentliggöra alla slags gåvor eller samarbeten med utomstående aktörer? I vilken utsträckning får en skattefinansierad skola ge sina elever lektioner i historia och samhälle av den högsta representanten i Sverige för världens största diktatur?

Det där känner inte jag till. Jag vet bara att det är fel när Gui Congyou berättar för svenska gymnasieskolor den harmoniska situationen för etniska minoriteter i Kina, och det kinesiska folkets fredliga DNA.

Published on

Vad det betyder att Kina stoppar världens största börsintroduktion

Som prenumeranter av InBeijing Premium redan känt till ett tag så var det meningen att världens största börsintroduktion genom tiderna skulle ha ägt rum denna vecka.

Ant Group – ett dotterbolag till näthandelsjätten Alibaba – som sköter världens största digitala betaltjänst Alipay med 731 miljoner användare, förväntades 5 november locka drygt 300 miljarder kronor från investerare på börsen i Hongkong och Shanghai.

Det vore därmed mer än såväl moderbolaget Alibaba som den tidigare rekordhållaren Saudi Aramco. Just innan den planerade börsintroduktionen värderades Ant Group till 2 800 miljarder kronor, vilket är tio gånger mer än Ericsson. Och efter introduktionen förväntades företaget vara värt mer än den amerikanska banken JP Morgan Chase.

Men den storslagna affären stoppades hastigt och lustigt denna vecka, sedan politiska tjänstemän på hög nivå sett till att bland annat Kinas centralbank och Kinas största regleringsmyndighet för banksektorn startat en granskning av Ant Group.

Det är i dagsläget oklart vad detta innebär. Financial Times uppger att börsintroduktion kommer försenas med minst sex månader och inte heller vara värd lika mycket när och om den väl sker.

Oavsett utgången, så är upprinnelsen till granskningen som stoppade Ant Groups börsnotering desto mer intressant. Den startade nämligen sedan Alibabas grundare Jack Ma kritiserat landets banksektor och regleringsmyndigheter i ett tal vid en konferens i Shanghai 24 oktober.

Inför en rad högt uppsatta och inflytelserika åskådare uttryckte Ma under konferensen sin åsikt om att Kinas banker agerar med samma mentalitet som pantbanker, samt att regleringssystemet måste reformeras eftersom det i sin nuvarande form stävjer landets tillväxt.

Reuters har intervjuat ett flertal personer med insikt i situationen, som menar att detta tal var orsaken till att Ant Groups börsintroduktion stoppades:

It was this speech that set off a chain of events that ultimately torpedoed the listing of Ant, the fintech titan Ma founded, according to interviews with government officials, company executives and investors. They all requested anonymity to disclose confidential details.

Stung by the attack, Chinese regulators and Communist Party officials set about reining in Ma’s sprawling financial empire, culminating in the suspension of the IPO on Tuesday, two days before the eagerly awaited market debut in Shanghai and Hong Kong, the sources said.

(…)

The Shanghai speech was the trigger for a major escalation, according to half of the dozen people interviewed, prompting senior political officials to ask regulators, including the central bank and China’s top banking regulator, for the thorough review of Ant’s businesses.

The watchdogs, who had for years wanted to rein in Ma’s fintech empire, moved fast after receiving written instructions from officials including Vice Premier Liu He, a trusted economic adviser to President Xi, said two of the people.

Enligt Reuters försökte flera medarbetare få Jack Ma att lätta på tonen när de på förhand fick nys om innehållet i det tal som han planerade leverera. Men Ma vägrade, fast i sin tro att han inte skulle ha några problem med att uttrycka sin riktiga åsikt.

Det finns här en bakgrundshistoria som består i att Jack Ma och Alibaba ofta behandlats annorlunda än andra kinesiska entreprenörer och företag i branschen. Detta beror enligt Reuters dels på politiska kontakter, dels på att Alibabas framgångar sågs som en nationell stolthet.

Icke desto mindre upplevde flera högt uppsatta tjänstemän i branschen Jack Mas tal i Shanghai som ”ett slag i ansiktet”. De började genast kontakta politiker högre upp i hierarkin för att få till stånd den granskning som sedermera tillfälligt stoppade börsnoteringen.

Den pågående utredningen av Ant Group innefattar bland annat dess digitala tjänster för utlåning och andra finansiella produkter, som inte varit utsatt för samma reglering som landets konventionella banksektor.

Till saken hör att Kinas centralbank redan för fem år sedan försökte reglera Ant Groups verksamhet. Jack Ma lyckades dock undgå detta genom lobbying mot centralregeringen där han har högt uppsatta kontakter.

Men inför talet i Shanghai 24 oktober tycks Ma alltså ha missbedömt de politiska prioriteringar som nu råder i Peking. Han trodde sig återigen kunna utmana toppskiktet inom Kinas finanssektor och sedan backas upp av landets högsta politiker.

Eller som Bill Bishop uttryckte det i sitt nyhetsbrev Sinocism tidigare i veckan: ”Många mäktiga aktörer skulle ha tjänat på börsintroduktionen och kan inte vara glada över att centralregeringen har krossat den, men vad ska de göra åt saken?”

Bishop menar vidare att riskminimering och lydnad inför partiet nu utgör kärnan för Kinas politiska säkerhet och stabilitet, sam att politisk säkerhet och disciplin är viktigare i Xi Jinpings Kina än eventuella vinster för statliga företag och partiadel.

Händelsen sägs utgöra kulmen på en gradvis försämrad relation mellan å ena sidan succéentreprenören Jack Ma och hans företagsimperium, å andra sidan Kinas regleringsmyndigheter från banksektor till internet.

Bloomberg påpekar att detta sannolikt bara är början på Jack Mas problem. Trots att Ant Group i ett uttalande välkomnar eventuell reglering av dess verksamhet, är det tydligt att Ma har retat upp fel personer inom den kinesiska byråkratin.

Andrew Batson vid Gavekal Research underströk att Ant Group ”inte har något annat alternativ” än att välkomna vad myndigheterna än bestämmer sig för att göra med företaget. Vad som skulle bli världens genom tidernas största börsintroduktion, blev nu istället ytterligare ett bevis på den kinesiska statens totala kontroll över landets näringsliv och privata sektor.

Händelsen är viktig även från ytterligare en aspekt. Telekombolaget Huawei har vid upprepade tillfällen menat att man följer lokala lagar vart man än verkar, snarare än de kinesiska lagar som gör företaget skyldigt att utan omsvep dela med sig av all information som kinesisk polis och utredare efterfrågar.

Huawei har vid flera tillfällen sagt att man rentav skulle neka en förfrågan om att utlämna känslig eller privat information till den kinesiska staten.

Debaclet med Ant Group påminner om att detta givetvis är nonsens.

För om kinesiska myndigheter med ett penseldrag kan stoppa världens genom tidernas största börsintroduktion på grund av ett kritiskt tal, så är det självklart att samma myndigheter även har resurser att övertyga Huawei att överlämna information eller på andra vis agera som staten önskar.

RELATERAD LÄSNING PÅ KINAMEDIA: ”Grafer: 2021 ett katastrofår för kinesiska aktier”.

Published on

Påtryckningar, hot och listiga lögner för att häva Sveriges förbud mot Huawei

Påtryckningarna fortsätter för att upphäva förbudet mot Huawei i det svenska 5G-nätet, samt i övrigt utvidga företagets närvaro i Sverige. Det var knappast oväntat att Huawei genast efter bannlysningen ordnade ett möte med energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman i syfte att ändra beslutet.

Även om det inte är känt vad som sades i detalj just under detta möte, så hemlighåller inte Kinas ambassadör Gui Congyou en av de hävstänger Kinas avser använda sig av. I en intervju med TT lät Gui under helgen veta att Ericssons verksamhet i Kina ”otvivelaktigt” kommer påverkas negativt om svartlistningen av Huawei kvarstår.

Sverige, säger Gui, kan inte räkna med att allvarligt skada kinesiska företags intressen och tro att det inte ska leda till konsekvenser.

Tillsammans med piskan kommer moroten. Telekom Idag publicerade till helgen en intervju med Huaweis chefsstrateg Zhao Zongyang, som på ett särskilt manipulativt och listigt vis lyfter fram flera aspekter för att skapa oro och tvivel kring förbudet. Andemeningen är att Sverige har mycket att tjäna på att reparera skadan och börja samarbeta med Huawei gällande 5G.

Bland annat säger Zhao att det enligt en rapport från Oxford Economics skulle kosta Sverige ”upp till 35 miljarder kronor” att utesluta Huawei från 5G-nätet. Han pratar här om samma rapport som jag förra veckan skrev närmare om på InBeijing, en rapport som Huawei dessutom själva beställt.

Enligt uträkningarna är 35 miljarder kostnaden i det absolut dyraste scenariot. Mer trovärdigt är att kostnaden blir kring 3,3 miljarder kronor, vilket var den lägsta kostnadsberäkningen i rapporten.

Den generösa marginalen på 3,3 till 35 miljarder kronor nämner Zhao givetvis inte; som av en händelse nämner han heller inte att det är Huawei som har beställt rapporten i fråga.

Men inte nog med det. Zhao hänvisar vidare även till en rapport från advokatbyrån Avance som menar att det skulle kosta Sverige den runda summan 100 miljarder kronor att inte låta Huawei bygga 5G. Pengar som ”konsumenter eller skattebetalare” kommer få stå för.

Jag har själv aldrig hört talas om denna rapport, eller en advokatbyrå vid namn Avance som har särskild toppkompetens vad gäller 5G eller annan framtida teknisk infrastruktur.

Slutligen påstår Zhao Zongyang, helt utan källa, att förbudet kommer orsaka mellan tre och fem års fördröjning innan det finns ett så kallat fullt utbyggt 5G-nät på den svenska marknaden.

Vips så har ett fullständigt rationellt beslut förändrats till något som kommer sakta ner den tekniska utvecklingen i Sverige med fem år, kosta skattebetalarna hundratals miljarder kronor och svenska företag stora affärsmöjligheter på den kinesiska marknaden.

Nu hoppas och tror jag att få svenskar går på denna charad. Det gäller att lyfta blicken från kampanjen som kinesiska myndigheter och Huawei just nu bedriver i svenska medier och andra sammanhang för att få oss att tveka.

Som jag skrev förra veckan, så har liknande hot utfärdats mot andra länder som bannlyst Huawei från sina 5G-nät. Det finns dock ännu inte ett enda konkret exempel på när Kina verkställt sina hot och straffat ett land ekonomiskt för detta.

Published on

Föredrar Kinas regim Trump eller Biden som USA:s president?

Med bara några få dagar kvar till det amerikanska presidentvalet 3 november, diskuteras såväl USA:s framtida politik gentemot Kina under de båda kandidaternas ledning som eventuell valpåverkan från kinesiskt håll flitigt. Detta har fått många att ställa sig frågan vem av Donald Trump och Joe Biden som ledarna i Peking helst vill se i vita huset.

Det är allmän kännedom att relationen mellan Kina och USA är sämre än på mycket länge efter Trumps tid vid makten. Handelskrig och sanktioner har fått ekonomiska konsekvenser för Kina, och strypt tillgången på högteknologisk utrustning för Huawei och andra kinesiska företag.

Men samtidigt har Trump misslyckats att få med sig många av USA:s traditionella allierade i sina påtryckningar mot Kina. Enligt många bedömare skulle Biden sannolikt ha större framgång med att skapa en enad front mot Peking bestående av flera västerländska aktörer.

Givet detta så finns det helt enkelt inget klart eller enkelt svar på huruvida Peking föredrar att Donald Trump eller Joe Biden är USA:s president under de kommande fyra åren. En insikt som blir glasklar i och med att svaret är diametralt annorlunda beroende på vem som tillfrågas.

Till exempel menar USA:s tidigare Kinaambassadör (2014-2017) Max Baucus att Kina ”antagligen skulle föredra Joe Biden som president”.

Baucus, som i dag är rådgivare angående Kina till Joe Biden, säger vidare att man i Peking sannolikt skulle föredra den relativa stabilitet som Bidens presidentskap skulle föra med sig, snarare än Trumps oförutsägbara ledarstil.

I en lång intervju med South China Morning Post framhåller Baucus dock att kinesiska myndigheter sannolikt upplever en viss förvirring och motstridighet i sina preferenser för de två kandidaterna. Dels ser man Trump som besvärlig, dels upplever man att USA:s inflytande i omvärlden har minskat under hans ledning.

Efter samtal med ”välplacerade källor” kommer Bacaus dock fram till att man i Peking önskar mer stabilitet i relationen till USA. President Xi Jinping – liksom Kinas regim i övrigt – föredrar av förklarliga skäl stabilitet framför tvära kast.

South China Morning Post påpekar samtidigt att det även finns kinesiska källor som Long Yongtu, landets tidigare viceminister för utrikeshandel, som uppgett att man från Pekings håll helst ser att Trump blir omvald.

Analytikern Yun Sun ger en ännu mer detaljerad analys i Asia Times om vem Peking skulle föredra som USA:s president. Han menar att kinesiska ledare har varit oerhört försiktiga med att uttrycka vem de helst ser som vinnare, men att en stor majoritet privat hoppas på Joe Biden.

Dock, påpekar Yun Sun, var Pekings preferens utan tvekan Donald Trump fram tills i år. Detta på grund av den skada man från Pekings håll menar att Trump har inneburit för amerikanskt ledarskap globalt:

Until this year, Beijing’s private preference was for Trump to win a second term. The damage that Trump had inflicted on American global leadership was seen as beneficial to China. Also, China did not believe that Trump bought into the Great Power competition narrative, and that in fact he acted as a check on the real anti-China hawks in his administration.

Men denna preferens förändrades i och med COVID-19. Kina har upplevt den fräna kritiken från Donald Trumps administration angående corona – tillsammans med upptrappad retorik kring frågor som Hongkong och Xinjiang – som skadlig och orättvis.

Såväl Yun Sun som Max Bacaus framhåller samtidigt en annan mycket viktig aspekt. Nämligen att olika ledare i Peking också har olika preferenser. Kina kommunistpartiet är ingen monolitisk skapelse där alla tycker precis likadant. Tvärtom finns det i Kina vitt skilda åsikter om vilken politik man bör föra gentemot USA, samt vilken politik man föredrar att USA för internationellt.

Detta kan vidare ses genom att kinesisk påverkan inför presidentvalet har bedrivits åt båda håll, vilket Washington Posts kolumnist Josh Rogin skriver närmare om i artikeln ”There’s Chinese interference on both sides of the 2020 election”.

Han ger i artikeln exempel på den saliga röra av olika kinesiska aktörer som varit inblandade i spridning av information i syfte att gynna både Donald Trump och Joe Biden. Det går alltså att argumentera år båda håll; det finns aktörer i Kina som av olika anledningar föredrar olika kandidater, samtidigt som landets myndigheter är noga med att inte uppge någon preferens för att inte anklagas för valpåverkan.

Vad som skulle ske i USA:s relation till Kina om Biden blev president är en annan och mycket större fråga. Men enligt Max Bacaus så skulle man se över strafftullar, sanktioner och exportrestriktioner som införts under Donald Trump.

Det är dock osannolikt att man utan vidare skulle skrota allt detta för att återgå till samma Kinapolitik som rådde under Barack Obamas tid vid makten. Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så är uppfattningen av Kinas regim mycket mer negativ inom båda partier samt den amerikanska allmänheten i dag jämfört med fyra år sedan.

Det är som sagt också sannolikt att USA under Joe Biden skulle arbeta närmare med andra allierade länder. Läs mer om detta i ”Biden’s China plan: Bring allies” från Axios.

Huruvida Trumps eller Bidens politik är mest effektiv för att stoppa den kinesiska regimens ökade inflytande är ingen lätt fråga, då den i mångt och mycket beror på hur EU och andra aktörer agerar. Vilken Kinapolitik som USA kommer föra efter valet är givetvis en fråga som är bäst att skriva om efter att valet är avgjort – om inte annat för att undvika allt för mycket spekulationer.

Men vad gäller diskussionen inför valet om Kina helst ser Donald Trump eller Joe Biden som amerikansk president, så ljuger den som här säger sig ha ett tydligt svar. Det finns nämligen inget sådant, och vi kommer heller aldrig få veta vem Peking egentligen föredrar i vita huset under de kommande fyra åren.

Published on

Den muslimska världens osmakliga dubbelmoral kring Kina och Frankrike

En av de minst rapporterade men mest osmakliga detaljer kring den kinesiska regimens hänsynslösa förföljelse av muslimer i regionen Xinjiang, är hur politiska och religiösa ledare i islamska länder i bästa fall har varit helt tysta i frågan. I värsta fall har de till och med uttryckt stöd för övergreppen.

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing i bland annat artikeln ”Världens muslimska länder ignorerar förtrycket mot Kinas muslimer”, så beror detta på ekonomiska anledningar. Kina är största handelspartner med flera muslimska nationer, vilka samtidigt också tar emot stora kinesiska investeringar i samband med de nya sidenvägarna.

Detta har resulterat i att muslimska regeringar vid flera tillfällen tagit Pekings parti när frågan har varit på tal i FN. Något som i sin tur lett till att Kina kan påstå att endast ”ett fåtal länder” har någonting emot den pågående inlåsningen av miljontals muslimer. Om detta skrev jag närmare i artikeln ”37 diktaturer och muslimska länder ger stöd i FN till Kinas politiska fångläger i Xinjiang”.

I de auktoritära system som råder i en majoritet av världens muslimska länder, är det politiska och religiösa ledare som sätter agendan och bestämmer vilka frågor som ges utrymme i den allmänna debatten.

Ett civilsamhälle som på egen hand informerar och mobiliserar invånarna mot orättvisor lyser alltjämt med sin frånvaro.

Detta har blivit tydligare än någonsin i samband med Frankrikes resoluta reaktion efter mordet på läraren Samuel Paty för knappt två veckor sedan. Som de flesta läsare säkert redan känner till, så halshöggs Paty av en islamistisk terrorist för att han visat karikatyrbilder av profeten Mohammed som en del av undervisningen i yttrandefrihet.

Vansinnesdådet fick till följd att Frankrikes regering med president Emmanuel Macron i spetsen har förklarat krig mot radikal islamism.

Myndigheterna har bland annat genomfört dussintals räder mot islamistiska nätverk och tillfälligt stängt ner moskeer. Samuel Paty har postumt belönats med Hederslegionen, samtidigt som hundratals radikala islamister ska utvisas från landet.

De snabba och kraftfulla insatserna verkar ha allmänhetens sympatier, då tiotusentals fransmän har demonstrerat till stöd för åtgärderna. I Sverige har bland annat Expressen på ledarplats framfört åsikten att ”Frankrike visar vägen i kampen mot barbariet”.

Åtgärderna har dock inte varit lika populära i den muslimska världen, där reaktionen på Frankrikes krafttag utgör ett tydligt kvitto på den osmakligaste av dubbelmoraler.

I flera muslimska länder har stora protester ägt rum, kompletta med uppbrända nidbilder av Emmanuel Macron och krav på bojkott av franska varor.

Bland de ledare som reagerat starkast finns Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, som i ett tv-sänt tal menade att muslimer i europa nu utsätts för lynchning jämförbar med judarnas situation just innan andra världskriget. Även Erdogan uppmanade för en bojkott av franska varor, och uppmanade även europeiska ledare att pressa Macron till att ”stoppa sin hatkampanj”.

Detta torde i sin tur vara den absoluta höjden av dubbelmoral i denna sorgliga saga, givet att de uigurer som låses in i Xinjiang är ett turkiskt folk, vars kulturella och språkliga likheter med Turkiet är stora.

För att sammanfatta poängen som denna text vill göra, så har Emmanuel Macrons försvar av yttrandefrihet och sekularism redan resulterat i otaliga fientliga handlingar bland ledare och invånare i flera muslimska länder.

Men när Kinas regim låser in miljontals muslimer i en helveteskampanj utan slut så håller samma religiösa och politiska ledare – och därmed även befolkningen i länderna där de styr – nästan helt tyst. Osmakligt är bara förnamnet.

Published on

Huaweis reaktioner efter bannlysningen från Sveriges 5G-nät

Det har nu gått några dagar sedan Post- och telestyrelsen meddelade att Huawei av säkerhetsskäl inte tillåts delta i utbyggnaden av Sveriges 5G-nät. Beslutet togs efter uppmaningar från såväl Säkerhetspolisen som Försvarsmakten.

Egentligen var vare sig beslutet eller de efterföljande kinesiska hoten särskilt oväntade. Som jag bland annat skrev i dagens upplaga av InBeijing nyhetsbrev, så har alla stora ekonomier i Europa bannlyst Huawei från sina 5G-nät förutom Tyskland, varifrån det dock kommer starka signaler om att ett förbud är på väg även där.

Det är helt enkelt inte rimligt för en västerländsk demokrati att upplåta något så pass viktigt som 5G-nätet till ett företag med nära band till staten och militären i världens största diktatur.

Icke desto mindre har diktaturen i fråga utfärdat en rad varningar och förtäckta hot, varefter man uppmanat svenska myndigheter att tänka om i frågan. Inte heller detta var särskilt överraskande, då liknande hot utfärdats till ett flertal andra länder som förbjudit Huaweis 5G-utrustning.

Det har därför känts poänglöst att upprepa såväl beslutet som dessa hot här på InBeijing, särskilt som jag främst är ute att skriva nyheter om Kina från ett internationellt perspektiv, eller händelser relaterade till Sverige som ännu inte skildrats i våra medier.

Samtidigt känns det märkligt att inte skriva någonting alls om saken. Så jag tänkte här fokusera på hur själva företaget Huawei har reagerat på beslutet. Särskilt intressant är hur företagets Nordenchef försöker ge intrycket av att Sverige plötsligt och huvudlöst sätter hela sin tillväxt på spel – då det i själva verket handlar om ett fullt logiskt beslut som alla världens större demokratier redan fattat.

Redan i mitten av förra veckan citerade Global Times – som ges ut av partitidningen Folkets dagblad – Huawei säga sig vara ”chockade och besvikna” över beslutet, som man menar är baserat på spekulationer snarare än fakta. Det inträffade beskrivs som orättvist och Huawei säger sig ”inte kunna acceptera” förbudet.

Man hoppas att Sverige kommer ”omvärdera” beslutet, och får i artikeln stöd av utrikesministeriets talesman Zhao Lijian, som menar att svenska myndigheter använt nationell säkerhet som ”en ursäkt” för att baktala och förtrycka kinesiska företag.

Särskilt stor verkar besvikelsen vara eftersom energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman i våras sade att han inte såg något särskilt problem med utrustning från Huawei, vilket jag då det begav sig även skrev närmare om här på InBeijing.

Jag behöver knappast upprepa mer av den sedvanliga bemästrande retoriken som kommer från Kinas utrikesministerium i frågan. Zhao Lijian uppmanar dock Sverige att ”korrigera sitt misstag” för att ”undvika negativa följder” för det ekonomiska utbytet mellan Kina och Sverige, samt för svenska företags verksamhet i Kina.

Men om vi ändå stannar upp en stund vid dessa uttalanden så ter de sig märkliga med tanke på Kinas ofta upprepade löften om att man aldrig någonsin lägger sig i eller försöker påverka andra länders så kallade interna angelägenheter. Det är också märkligt att hoten utfärdas över Huawei, med tanke på att kinesiska myndigheter vid flera tillfällen bedyrat att företaget inte har någon koppling till staten.

Nåväl. Nu till hur Huawei i Sverige har reagerat. För trogna läsare av InBeijing – eller för de som följt frågan om Huawei på nära håll via andra källor – eller Kenneth Fredriksen säkert ett bekant namn. Han är ordförande för företagets verksamhet i Norden och Baltikum.

I mitten av förra veckan uttryckte Fredriksen oförstående i en artikel med rubriken ”Så slår 5g-förbudet mot Huaweis satsning i Sverige – ’skapar osäkerhet’” i Computer Sweden.

En intervjuad Fredriksen utger sig för att vara överraskad: ”De signaler vi fått var att man inte skulle peka ut ett enskilt land eller enskilt företag. Det har heller inte varit tekniken de har synpunkter på, utan på saker som är utanför vår kontroll”, säger han med ovanstående politiska aspekter i åtanke.

Men fullt så överraskad var nog inte Fredriksen ändå. Huawei hade nämligen redan på förhand beställt en rapport från Oxford Economics om de potentiella ekonomiska kostnaderna för Sverige och andra europeiska nationer att stänga ute Huawei från sitt 5G-nät.

Med rapporten Huawei själva beställt som grund, menar Fredriksen sedan i en debattartikel i Dagens industri att bannlysningen av Huawei leder till långsammare teknisk tillväxt och innovation, lägre inkomst för svenska hushåll samt en långsammare ekonomisk återhämtning från coronakrisen.

En sorts skrämselpropaganda alltså, som fortsätter enligt följande:

Men redan i dag har 5G-utbyggnaden tappat fart på grund av den pågående covid-pandemin. Och 5G kan utgöra en viktig faktor för att åter få ekonomin i balans efter en recession. Idag domineras marknaden för infrastruktur på telekom-sidan av tre aktörer: Ericsson, Huawei och Nokia. Dessa bolag var i huvudsak ansvariga för utbyggnaden av 4G-näten genom installationen av mobila basstationer.

Att då utesluta en av de ledande leverantörerna i samband med utbyggnaden av 5G-nätet får konsekvenser såväl tids- som kostnadsmässigt. Huawei har i dag 35 procent av världsmarknaden inom mobil infrastruktur. Ericsson har 31 procent och Nokia 24 procent. ZTE, Samsung och ytterligare några aktörer har de övriga 9 procent. Det säger sig självt att Huawei besitter ett enormt kunnande samt tillgång till utrustning som i dag är absolut nödvändig för att mobilnäten ska fungera och som övriga leverantörer sannolikt kommer att ha stora svårigheter att ersätta på kort sikt.

Det är ungefär som att Sverige kommer halka efter resten av världen – på grund av ett beslut som även fattats i den stora majoriteten av EU samt USA, Storbritannien, Australien, Japan med fler av världens största ekonomier.

Med argument som ”det är djupt olyckligt och medför att Sverige halkar efter i den tekniska utvecklingen med en omfattande kostnad som följd”, försöker Fredriksen måla ut det svenska beslutet som äventyrligt och emot strömmen, trots att det riktigt äventyrliga utan tvekan vore att ge kontroll över 5G-nätet till Huawei.

Vad säger Huaweis rapport om de ekonomiska kostnaderna då? Jo, att utesluta Huawei från 5G-nätet riskerar kosta Sverige mellan 3,3 och 35 miljarder kronor. Det är en väldigt generös marginal, baserad på olika scenarior kring vad 5G – som ju är en relativt ny teknologi – kommer innebära för den framtida samhällsutvecklingen.

Det låter ändå fruktansvärt billigt. Finns det någonting bättre som en demokratiskt stat skulle kunna spendera en handfull miljarder kronor på, än att garantera att något så vitalt som nationens 5G-nät inte kan kontrolleras av världens största diktatur? (Särskilt som man istället kan anställa ett svenskt företag för att utföra precis samma arbete.)

För att sätta denna summa i perspektiv tog jag en snabb titt på den svenska statsbudgeten. Varje år betalar vi exempelvis 37 miljarder i medlemsavgift till EU.

I värsta fall kan det alltså kosta oss en knapp årlig EU-avgift att göra 5G-nätet fritt från aktörer som enligt lag måste samarbeta och dela med sig av information till regimen i Peking. I det bästa och mer sannolika fallet kommer detta kosta oss en tiondels årlig EU-avgift.

I texten i Dagens industri beklagar sig Kenneth Fredriksen på nytt över att det handlar om ett ”politiskt beslut”, och inte om ett förbud som grundar sig i en bedömning av kvaliteten på Huaweis produkter. Jaha, och vad är det för fel med det då? Snarare vore det väl extremt märkligt om en stat inte alls vägde in politiska risker i bestämmandet av vilken aktör som ska bygga infrastruktur avancerad nog att styra otaliga samhällsfunktioner av yttersta vikt.

Då Fredriksen konstant framhåller Huawei som ett företag vilket inte tar ställning i politiska frågor, kan det vara värt att erinra sig hur företagets chefer i Norden uppträdde då de nyligen intervjuades med dolda kameror av SVT.

Som jag skrev här på InBeijing i slutet av fjolåret, så talade cheferna då om ”tredje händer” bakom protesterna i Hongkong och massakern vid Himmelska fridens torg 1989, samt anklagade de etniska minoriteter i Xinjiang som låses in i miljontal för att vägra ta medicin.

Låt dessa tragiska intervjuer tjäna som ytterligare en påminnelse om att Huawei – oavsett vart företaget opererar – är en del av det kinesiska ekosystem där alla stora företag måste rätta in sig i kommunistpartiets led för att kunna fortsätta verka och växa.

Som avslutning vill jag ytterligare understryka ett par punker som inte verkar ha nämnts tydligt nog i den svenska debatten efter bannlysningen av Huawei:

* Som jag nämnde i inledningen så har snart sagt varje land som förbjudit Huawei utsatts för hot om ekonomiska repressalier från Kina. Dock verkar det inte finnas något exempel på att dessa har materialiserats, i alla fall inte i någon betydande omfattning. Det handlar helt enkelt om tomma hot; en av det kinesiska utrikesministeriets specialiteter.

Visst stämmer det att flera länder har utsatts för ekonomiska hämndaktioner från Kina av olika slag. Men det har skett i samband med exempelvis handelskrig (USA), internationella uppmaningar till utredningar kring COVID-19 (Australien) eller Nobelpristagare (Norge). Inget tydligt exempel på ekonomiska sanktioner på grund av Huawei finns dokumenterat. Något som ju förresten hade varit knepigt för Kina, eftersom man då skulle tvingas införa sanktioner mot alla världens största demokratiska länder.

* Ponera att Sveriges bannlysning av Huawei ändå skulle leda till att Ericsson förlorar ett antal kontrakt i Kina. Det vägs då i så fall upp av alla nya affärsmöjligheter som de utbredda förbuden mot Huawei i en växande skara av världens viktiga 5G-marknader innebär för Ericsson. Det svenska företaget skulle aldrig bli en ledande aktör vad gäller 5G i Kina i vilket fall. Nu får man istället större marknadsandelar i flera stora västerländska marknader som ratar Huawei.

Det vore här orealistiskt – och dessutom otroligt girigt – av Sverige att på egen hand vägra förbjuda Huawei med hänvisning till Ericssons intressen i Kina, samtidigt som företaget får allt större plats på andra marknader där Huawei stängs ute. Vidare är det osannolikt att Ericssons forskning och utveckling i Kina kommer drabbas i någon större utsträckning, då denna är viktig även för kineserna.

* Ett vanligt argument Kenneth Fredriksen använder sig av – och som flera svenska medier och analytiker återger – är att förbuden mot Huawei grundar sig i dragkampen mellan Kina och USA. Att det är på grund av amerikanska påtryckningar och intressen som allt fler i synnerhet europeiska länder stänger ute Huawei från sina 5G-nät.

Detta är långt ifrån hela sanningen. Den första västerländska nationen att förbjuda Huawei var nämligen Australien, och det skedde helt utan påverkan från USA. Tvärtom var det australiensiska myndigheter som först genom egna efterforskningar kom fram till det hot som Huawei utgjorde, och sedan i hemlighet delade med sig av uppgifterna till USA, Storbritannien och andra länder inom underrättelsealliansen Five Eyes.

Om hela denna process finns går bland annat att läsa i artikeln ”How Australia led the US in its global war against Huawei” i Sydney Morning Herald. Att Huawei är något slags offer i det politiska spelet mellan USA och Kina är alltså felaktigt. Det var Australien som först upptäckte de säkerhetshot Huawei utgör, och sedan på egen hand införde förbud samt i enlighet med samarbetet inom Five Eyes delgav USA information om företagets utrustning.

* Även om jag själv är av åsikten att debattsidor bör blanda högt med lågt, så är det knappast en tillfällighet att det är just Dagens industri som ger utrymme för Kenneth Fredriksens argument. Det är nämligen den enda större tidningen i hela Sverige som vill att Huawei bör tillåtas i svenska 5G-nätet, en åsikt som bland annat i somras framfördes i ledarartikeln ”Industrin hämmas om Kina utestängs”.

Bild på tårtan med en "falsk flagga" som ska ha retat upp de kinesiska diplomaterna på Fiji
Published on

Taiwanesisk diplomat till sjukhus efter attack av kinesiska diplomater på Fiji

Den allt mer aggressiva hållningen bland kinesiska diplomater är ett återkommande tema inte bara här på InBeijing, utan i snart sagt alla medier som följer utvecklingen i Kina nära. En klar förändring har setts under Xi Jinpings tid vid makten, och i synnerhet efter utbrottet av COVID-19, då de så kallade ”vargkrigarna” har fått en mer framskjuten ställning inom diplomatkåren i Kina.

Som vi redan har erfarit i Sverige så drar sig inte kinesiska ambassadörer och diplomater längre för att utfärda regelrätta hot mot såväl regeringar som enstaka individer. Exempel på detta från de senaste veckorna kan läsas i artiklarna ”Kinas utrikesminister varnar om Nobelpris och ifrågasätter COVID-19 under besök i Norge” och ”Kinas ambassadör utfärdar hot om ’hälsa och säkerhet’ för kanadensiska medborgare i Hongkong” här på InBeijing.

Nu har diplomatkåren även börjat ta till nävarna. Under gårdagen publicerades uppgifter om att kinesiska diplomater attackerat taiwanesiska diplomater vid Grand Pacific Hotel på Fiji, i samband med firandet av Taiwans nationaldag tidigare denna månad.

Bland annat The Guardian återger händelseförloppet, som slutade med att en taiwanesisk diplomat fick uppsöka sjukhus med huvudskador:

Taiwan’s ministry of foreign affairs said two Chinese embassy officials arrived at the Grand Pacific hotel uninvited and began “harassing” and trying to photograph the guests which included Fijian ministers, foreign diplomats, NGO representatives and members of Fiji’s ethnic Chinese community.

Taiwanese staff confronted the officials and a fight broke out, with one Taiwanese official injured severely enough that he required treatment at hospital for head injuries, Taiwan’s ministry and multiple sources at the scene said. Police were called to the hotel but sources have told the Guardian the Chinese officials claimed diplomatic immunity.

Från kinesiskt håll har man givetvis en annorlunda uppfattning av händelsen, och menar att de istället var de kinesiska diplomaterna som först attackerades av sina taiwanesiska kollegor.

Kinas ambassad på Fiji utfärdade ett uttalande som menade att de taiwanesiska diplomaterna provocerade fram händelsen genom ett evenemang – alltså nationaldagsfirandet – som bröt mot ”ett Kina-principen”.

Under en presskonferens i Peking under gårdagen, sade utrikesministeriets talman Zhao Lijian – en av de allra mest notoriska ”vargkrigarna” – vidare att rapporterna om vad som skett inte stämde överens med verkligheten, samt att det i själva verket var en kinesisk diplomat som skadades under debaclet.

I likhet med kinesiska ambassaden på Fiji, så menade Zhao vidare att Taiwan hade provocerat fram handgemänget, bland annat genom en ”falsk flagga” och en tårta(!) som funnits för allmän beskådan under firandet, skriver bland andra Taiwan News:

Zhao alleged that at the Oct. 8 event, a ”false flag was publicly displayed at the scene and a cake was also marked with a false flag pattern.”

Echoing a statement issued by the Chinese embassy in Fiji on Sunday, Zhao said the function ”clearly violates the one-China principle,” and he characterized it as an attempt to ”create ’two Chinas’ or ’one China, one Taiwan’ internationally.”

Like the embassy, he accused Taipei Trade Office staff of ”initiating verbal provocations and physical conflicts” against Chinese diplomats, who he claimed were ”carrying out official duties” outside that venue. He did not go into detail about what those duties were.

Enligt Taiwan News kommer Fijis poliskår inte att utreda händelsen, eftersom de attackerande kinesiska tjänstemännen åberopat diplomatisk immunitet. Enligt uppgifter har Fijis myndigheter efter påtryckningar från Peking även bett de taiwanesiska diplomaterna att tona ned det inträffade.

Det är knappast överraskande att båda sidorna skyller på varandra, och det exakta händelseförloppet kommer vi sannolikt aldrig att få veta. Icke desto mindre står det klart att de kinesiska diplomaterna brutit sig in på en tillställning där de inte var välkomna, samt att handgemäng uppstått som en konsekvens av detta.

Om Peking nu försvarar och kommer undan med detta, ser vi då början på en ny trend där kinesiska diplomater inte bara hotar utan även tar till våld när man inte får som man vill? Vad skulle det i så fall innebära för säkerheten vid exempelvis manifestationer av det slag som till helgen hölls för Gui Minhai utanför Kinas ambassad i Stockholm?

Published on

Kina ilsket på Finland efter uppsagt utlämningsavtal – liknande svenskt avtal kvarstår

Sedan den nationella säkerhetslagen antogs i Hongkong, har ett flertal länder sagt upp de utlämningsavtal man har med Kina eller Hongkong. Senast i raden är Finland, som till helgen skrotade sitt utlämningsavtal med Kina, och motiverade beslutet med ovanstående säkerhetslag.

Finlands agerande fick – föga förvånande – Peking att tända till och utföra en rad icke särskilt subtila hot, noterar bland andra Politico:

“Concerning the decision of the Finnish side, the Chinese side expresses grave concern and strong opposition,” the Chinese embassy said in a statement Friday. “Hong Kong is a special administrative region of China. Hong Kong affairs are entirely China’s internal affairs, and allow no foreign interference.”

(…)

In its statement, the Chinese embassy accused Finland of violating international law, and warned the government that it was endangering relations with Beijing. “The Chinese side urges the Finnish side to abide by the international law and the basic norms governing international relations, stop interfering in Hong Kong affairs and China’s internal affairs in any forms to avoid harms to China-Finland relations,” the embassy said.

Peking upplever det alltså som en inblandning i Kinas och Hongkongs ”interna angelägenheter”, då enskilda länder avgöra huruvida de vill ha utlämningsavtal med Kina eller inte.

Som jag skrev tidigare i veckan, så anser man från Pekings håll även enskilda länders migrationspolitik vara en inblandning i sin ”interna angelägenheter”. De var orden som Kinas ambassadör i Kanada använde då han utfärdade hot angående ”hälsan och säkerheten” för de 300 000 kanadensiska medborgare som är bosatta i Hongkong, om Kanada ger politisk asyl till individer från staden.

Kinesiska diplomater försöker alltså skrämma regeringar världen över att utforma sin rättspolitik och migrationspolitik utefter Pekings önskan. Mot denna bakgrund är det värt att notera att Sverige har ett liknande avtal med Hongkong – som Regeringen inte vill säga upp, trots att det finns en majoritet för detta i Riksdagen.

Det handlar om ett ömsesidigt rättsavtal, på myndighetssvenska kallat ”Ömsesidig rättslig hjälp i brottmål”. Förhandlingar om ett sådan avtal med Hongkong påbörjades 2013, men kunde slutföras först 2018.

Avtalet (fulltext via regeringens hemsida) innebär bland annat att Sverige förväntas hjälpa polis och myndigheter i Hongkong med bland annat identifiering samt lokalisering av personer, delgivning och hjälp med upptagning av vittnesmål.

Detta avtal har kommit att ifrågasättas också i Sverige. Förra månaden rapporterade SVT att en riksdagsmajoritet vill riva upp avtalet, men att Regeringen vill att det ska vara kvar. Utrikesminister Ann Linde pekade då bland annat på faktumet att Sverige har rätt att vägra att bistå med rättslig hjälp som strider mot ”svenska allmänna rättsprinciper”.

Ann Linde hänvisade SVT till en debatt i riksdagen, som kan läsas i sin helhet här. Där debatterar Linde i frågan mot företrädare från Centerpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet. Hon säger bland annat:

Som framkommer i regeringens skrivelse till riksdagen i arbetet i frågor som rör Kina är det av central betydelse för Sverige att EU bedriver en gemensam och tydlig Kinapolitik. Denna linje ligger självklart fast, även beträffande situationen i Hongkong. Det är genom EU som Sverige kan få bäst genomslag. Det är viktigt att vi agerar enigt, och en diskussion kommer att föras om vägen framåt.

I debatten, som följer på en interpellation av Centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren, återkommer Linde vid upprepade tillfällen till hur viktigt det är att agera tillsammans inom ramarna för EU. Argumentationen är således en del av en trend som går att skönja inte bara i Sverige, där regeringar inom EU gömmer sig bakom unionens gemensamma utrikespolitik för att slippa ta besvärliga beslut som kan reta upp regimen i Peking.

Men då allt fler länder gör som Finland och säger upp dessa avtal på egen hand, så borde det med tiden bli svårare att hänvisa till EU:s utrikespolitik.

Oavsett vilket lämnades riksdagsmotionen ”Avsluta rättshjälp med Hongkong” in i början av oktober med stöd från C, M, V, KD och L. Enligt SVT så stödjer även Sverigedemokraterna förslaget.

Det innebär alltså att samtliga partier förutom Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill skrota Sveriges rättsavtal med Hongkong.

Om Regeringen får bestämma, så är det alltså inte sannolikt att Sverige inom denna fråga kommer gå samma väg som Finland och flera andra europeiska länder. Dock kan Riksdagen i och med ett tillkännagivande i frågan göra det nästintill omöjligt för Regeringen att stå fast vid rättsavtalet.

Published on

Kinas ambassadör utfärdar hot om ”hälsa och säkerhet” för kanadensiska medborgare i Hongkong

Tyvärr är det inte bara Sverige och svenskar förunnat att hotas av kinesiska ambassadörer. Cong Peiwu, Kinas ambassadör i Kanada, har flera gånger visat att han på detta område kan sorteras i samma kategori som vår egen Gui Congyou.

Så senast under gårdagen, då Cong använde en konferens i Ottawa till ära för 50-årsjubileumet av diplomatiska relationer mellan Kanada och Kina för att varna kanadensiska myndigheter från att ge politisk asyl till personer från Hongkong.

Detta med anledning av att Kanada nyligen gett asyl till två individer från Hongkong, vilka Cong benämnde som ”våldsamma brottslingar”. Att ge asyl till politiska flyktingar från Hongkong fungerar enligt Cong som en uppmuntran för andra så kallade våldsamma brottslingar i Hongkong, vilket i sin tur innebär att Kanada lägger sig i Kinas inre angelägenheter.

Vidare sade Cong Peiwu att Kanadas flyktingmottagande från Hongkong kan ”äventyra hälsan och säkerheten” för de 300 000 personer med kanadensiskt medborgarskap som bor i Hongkong. När han vid konferensen tillfrågades huruvida detta var ett hot, svarade Cong kort att ”det är din tolkning”.

Han passade samtidigt på att fördöma en uppmaning från närmare 60 stycken kanadensiska parlamentariker och senatorer att ge asyl till fler personer som flyr Hongkong efter att en svepande nationell säkerhetslag infördes där i somras. Enligt The Globe and Mail väntar just nu fler än 45 stycken dissidenter från Hongkong på beslut om politisk asyl i Kanada.

The Globe and Mail citerar också den kanadensiska utrikesministerns reaktion på den kinesiska ambassadörens retorik:

Foreign Affairs Minister François-Philippe Champagne called the envoy’s statements inappropriate.

“The reported comments by the Chinese ambassador are totally unacceptable and disturbing,” the minister said in a statement.

“I have instructed Global Affairs to call the Ambassador in to make clear in no uncertain terms that Canada will always stand up for human rights and the rights of Canadians around the world.”

Ambassadörens hot uppfattas sannolikt som extra allvarliga i just Kanada. I december 2018 kidnappade kinesisk polis nämligen de två kanadensarna Michael Kovrig och Michael Spavor, i en uppenbar hämndaktion för att Huaweis finanschef arresterats i Kanada.

Jag skrev närmare om Kovrig och Spavor senast i somras, då det meddelades att de båda kommer åtalas för brott relaterade till spioneri och nationell säkerhet. Det är nu snart två år sedan de båda fick se sina familjer, och tio månader sedan de tillåtits motta konsulära besök.

När Cong Peiwu fick frågor om de båda Michael under gårdagens konferens, sade han att alla uppgifter om att ska ha behandlats illa under sin fångenskap är grundlösa lögner, samt att COVID-19 är den enda orsaken till de uteblivna konsulära besöken.

Det är alltså tydligt att kinesiska diplomater inte tvekar att utfärda hot över den ”gisslandiplomati” som landets myndigheter har beskyllts för att ägna sig åt i ökad utsträckning de senaste åren.

Det land som drabbats värst att detta är Taiwan. De senaste veckorna har flera taiwanesiska medborgare tvingats avge ”erkännanden” i kinesisk tv om att de ägnat sig åt spionverksamheter under sina resor till Kina.

Med anledning av turbulensen kring dessa erkännanden, uppgav Taiwan att inte mindre än 149 medborgare ”försvunnit” sedan 2016 under resor till Kina. Av dessa kan taiwanesiska myndigheter fortfarande inte lokalisera 48 personer.

Invånare i länder som har diplomatiska dispyter med Peking, gör alltså klokt i att tänka en extra gång innan de reser till Kina.

Published on

Lägre stöd än någonsin när Kina väljs in i FN:s råd för mänskliga rättigheter

I veckan stod det klart att Kina väljs in i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) för treårsperioden 2021-2023. Bland de femton länderna som valdes in till rådets 47 platser fanns även Ryssland, Kuba och Pakistan.

Detta har inte oväntat kritiserats av flera rättsgrupper och politiker. Inför omröstningen drog den icke-statliga organisationen UN Rights Watch en parallell mellan att välja in dessa stater i rådet och låta en handfull pyromaner bli en del av brandkåren.

Såväl USA:s utrikesminister Mike Pompeo som landets FN-ambassadör Kelly Craft menade efter omröstningen att dessa auktoritära staters plats i UNHRC är ett bevis för att USA gjorde rätt som lämnade rådet 2018. Craft kallar valet av Kina, Ryssland, Kuba och Venezuela för ett hån mot rådets egentliga syfte.

Kinesiska diplomater och statliga medier framhöll samtidigt valet av Kina till UNHRC som ett kvitto på omvärldens uppskattning för att landet respekterar de mänskliga rättigheterna.

Och visst framstår det för många som ironiskt hur Kina – särskilt med tanke på fånglägren för etniska minoriteter i Xinjiang – väljs in i detta råd. Men samtidigt framhåller bland andra Human Rights Watch att detta skedde med mindre stöd än någonsin tidigare.

Kina var nämligen det land som fick allra minst röster av de invalda medlemmarna. Än viktigare så föll antalet röster till 139 från 180, som var det antal då Kina 2016 valdes in till samma råd.

Årets antal röster var inte bara 41 stycken mindre än 2016. Det var också det lägsta antalet röster Kina någonsin fått när man ställt upp i valet till UNHRC. År 2009 fick Kina 167 röster; 2013 fick man 176 röster.

Det går alltså att skönja en negativ trend bland FN:s medlemsländer vad gäller uppfattningen om Kina och mänskliga rättigheter. Detta har på senare tid också uttryckts i olika FN-sammanhang. I oktober 2019 kritiserade 23 stycken regeringar Kina för övergreppen i Xinjiang inför FN:s generalförsamling.

På detta följde att Tysklands FN-ambassadör förra veckan framförde svidande kritik mot Kina å 39 länders vägnar inför samma generalförsamling. Kritiken gällde nu inte bara Xinjiang, utan även utvecklingen i Tibet och Hongkong.

Human Rights Watch noterar att kinesiska diplomater verkar ha uppfattat den negativa trenden. Man har nämligen i tystnad dragit tillbaka ett par föreslagna och planerade FN-resolutioner, snarare än att riskera att de röstas ned och blir bevis på det minskade stödet för Kinas framfart i FN:

That criticism may explain why China opted to withdraw rather than press ahead with another initiative that is losing altitude at the Human Rights Council. In 2018, China introduced a resolution claiming to support “win-win” cooperation on human rights – in fact, the proposal’s underlying premise weakens state accountability for serious violations. At the time, 28 states voted for it, 17 abstained, and only 1 voted against. Fast forward to June 2020, and only 23 supported it, while opposition grew to 16 votes against and 8 abstentions. China had also planned another resolution this month, but quietly withdrew it.

And this June, an unprecedented call by 50 UN human rights experts for greater scrutiny of China – echoed by more than 400 civil society groups around the world – reflected growing concern about China’s rights record and its disdain for UN human rights scrutiny.

En annan tänkbar anledning till det minskade stödet för Kina i FN, är de kinesiska diplomaternas alltmer aggressiva beteende mot sina kollegor i syfte att söka stöd för sin egen politik.

Med anledning av det ovan nämnda uttalandet av 39 länder som Tyskland förra veckan levererade, så publicerade Deutsche Welle nyligen en artikel med fascinerande vittnesmål angående detta.

I artikeln ges ett par exempel på hur Kina tidigare hotat enstaka länder med att skriva under eller inte skriva under deklarationer eller utlåtande situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Enstaka diplomater berättar också för Deutsche Welle hur de kinesiska påtryckningarna kan gå till i praktiken:

Several UN diplomats told DW that they were being hounded by their Chinese counterparts in the run-up to issuing statements critical of the Asian country. One spoke about how aggressively she was pursued by a diplomat from Beijing. ”They’re in your face all the time,” she said. ”They call you, they text you, in the evenings, on the weekends, it’s incessant.”

One time, she recalls her Chinese counterparts deliberately creating a situation to intimidate her. ”They would gang up on me, ask me to come outside where more of their colleagues were waiting, it was a three-on-one situation and they were really aggressive.”

Several other diplomats, who wished to remain unnamed, told DW that Chinese embassy staff had, on various occasions, presented them with false information about what their superiors had allegedly agreed to, to wrest compliance.

Peking har under flera års tid med synbar framgång expanderat sitt inflytande över FN. Även om Kina nu på nytt väljs in i UNHRC, så finns alltså flera tecken på att motståndet mot landets metoder börjar växa bland medlemsländerna.

Detta följer i sin tur på en trend där synen på Kina bland invånarna i flera demokratiska länder blir alltmer negativ. Om detta skrev jag närmare här på InBeijing förra veckan, i en text med rubriken ”PEW Research: Rekordlågt anseende för Kina och Xi Jinping i omvärlden”.

Bilden av Xi Jinping som satt uppe på Riche tills alldeles nyligen
Published on

Restaurang i Stockholm tar ner konst av Xi Jinping efter anklagelser om rasism

De senaste dagarna har en historia kring exklusiva restaurang Riche i Stockholm rullats upp, och fått en del uppmärksamhet internationellt. Det hela började i lördags när den filippinske modeprofilen Bryan Grey Yambao gick dit för att äta köttbullar med en vän från Hongkong.

De båda lade då märke till en uppsättning konstverk som föreställde Kinas president Xi Jinping med öron som en fladdermus och texten ”Bat Man” under sig. Porträtten var givetvis en anspelning på COVID-19, som enligt vissa inte fullt så väl underbyggda teorier uppstod genom att invånarna kring Wuhan kokade soppa på fladdermöss.

Yambao och hans vän upplevde konstverken rasistiska. Så här skriver Aftonbladet om händelsen:

Bryan Grey Yambao säger till Aftonbladet att vännerna chockades över bilderna. Inte minst med tanke på den rasism som människor med asiatiskt utseende utsatts för under pandemin.

– I princip varje asiatisk person på internet har utsatts för någon form av rasistisk attack, med fladdermusöron eller att man anklagas för att ha orsakat covid-19. Att porträttera en asiatisk person – det spelar ingen roll om han är president över Kina eller vem det är – med stereotypisk gul hy och fladdermusöron är klassisk rasism, säger Bryan Grey Yambao till Aftonbladet.

Kritiken har fått stort internationellt genomslag. Bland annat genom Instagram-kontot ”diet_prada” med 2,3 miljoner följare, som skriver:
”Det finns ingen ursäkt, Restaurang Riche. Det är dags att dekorera om”.

Aftonbladet noterar även att Yambao, som på Instagram går under namnet Bryanboy, själv har en halv miljon följare vilket gjorde att den ursprungliga posten snabbt fick stor uppmärksamhet.

Detta ledde i sin tur till att Riche hastigt beslutade att ta ner de rörda affischerna. I ett sms till Aftonbladet säger Carl Carboni, konstansvarig på Svenska Brasserier där Riche ingår, att intentionen endast var att belysa Xi och diktaturen, och tyckte det var ”hemskt” att utställningen tolkats som rasistisk.

Enligt Aftonbladet uppger Carboni även följande: ”Självklart tar vi till oss av den kritik som har framförts och vår avsikt var givetvis inte att någon skulle bli illa berörd av verket. Efter dialog internt har vi, i samråd med konstnären, tagit beslut om att ta ned utställningen. Vi ber om ursäkt till de som har tagit illa upp”.

Också konstnären bakom verken har gått ut och bett om ursäkt. I ett anonymt meddelande framhåller hen att vederbörande ”kan inte nog understryka hur mycket jag ber om ursäkt till de människor som sårats”.

Debaclet har inte bara spridit sig till publikationer som The Independent och Asia News. Det har också skapat en viss debatt på sociala medier:

För den som vill läsa fler synpunkter om huruvida konstverken utgör rasism, finns något hundratal sådana att läsa under kommentarerna till det sista av ovanstående tweets. Bryanboy har nämligen en dryg halv miljon följare även på Twitter.

Incidenten påminner givetvis en hel del om den kontrovers som skapades kring SVT:s satirprogram Svenska nyheter för ganska precis två år sedan, efter att man producerat ett omtalat inslag om kinesiska turister.

Läsare av InBeijing minns kanske hur inslaget ledde till den kinesiska ambassaden avkrävde SVT på en ursäkt efter att programmet sänts.

När ingen sådan ursäkt gavs, så uppsökte en rad kinesiska intresseorganisationer SVT:s lokaler för att framföra liknande krav. Män av asiatiskt utseende förföljde även SVT:s personal utanför deras bostäder, vilket framkom i SÄPO:s undersökning i fallet med Sveriges tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt.

Nu har förvisso inga krav på en offentlig ursäkt ännu kommit mot restaurangen Riche. Men det är ju inte utan att man undrar vilken roll kinesiska myndigheters tidigare påtryckningar mot SVT spelar för Riches snabba beslut att plocka ner konstverken, som man innan denna helg haft uppe utan klagomål sedan 9 september.

Published on

Fokus på Kina under Taiwans nationaldag

Under gårdagen inföll Taiwans nationaldag. Med tanke på den senaste tidens upptrappade retorik och militära aktiviteter från Kina, kom den alltmer hotfulla situationen i Taiwan-sundet att dominera såväl medierapportering som delar av de tal landets politiska ledare höll i samband med firandet.

Som ett kvitto på dessa hot, tog sig ett kinesisk stridsflygplan utan förvarning in i Taiwans luftzon för identifiering, vilket var den sextonde gången på bara tre veckor.

I sitt årliga tal under nationaldagen återupprepade president Tsai Ing-wen att Taiwan är villigt att föra politiska samtal med Kina i syfte att förbättra säkerheten och bevara freden i området.

Men liksom tidigare underströk hon vidare att en sådan dialog måste äga rum med ömsesidig respekt och villkor som uppehåller båda sidornas värdighet som grund.

Detta budskap gick sannolikt inte hem i Peking i år heller. Den kinesiska ledningen har skrotat snart sagt all politisk dialog med Taiwan sedan 2016, då Tsai Ing-wens administration uppgav att man inte erkänner 1992 års konsensus, en löst sammansatt överenskommelse med innebörden att Kina och Taiwan tillhör ett och samma land.

Med anledning av detta och de militära hoten ovan, så var Tsai också mycket noga med att understryka hur den egna beredskapen är den viktigaste komponenten för att slå vakt om fred och säkerhet.

Hon lovade därför att Taiwan kommer fortsätta modernisera sin militär och stärka landets asymmetriska försvarsförmåga.

I samband med Taiwans nationaldag har en rad analyser och artiklar publicerats av olika medier om allvaret i situationen, samt vad en eventuell kinesisk militär aktion skulle komma att innebära. Främst nedanstående tre texter rekommenderas:

”Here’s What Could Happen If China Invaded Taiwan” (Bloomberg)
”Strait shooting: Defending Taiwan is growing costlier and deadlier” (The Economist)
”U.S. warns China against Taiwan attack, stresses U.S. ’ambiguity’” (Reuters)

Jag kommer analysera dessa tre och fler texter i morgondagens nyhetsbrev som går ut till prenumeranter av InBeijing Premium.

Ett särskilt noterbart exempel på hur Kinas kontrollbehov över Taiwan ofta kan vara kontraproduktivt uppstod denna nationaldag med Indien som huvudaktör.

Bland andra Focus Taiwan skriver hur Kinas ambassad i Indien tidigare i veckan kontaktade omkring 250 indiska journalister med instruktioner om att inte referera till Taiwan som ett ”land” eller en ”nation” i sin rapportering om nationaldagen.

Incidenten skapade stor kontrovers på sociala medier, och fick det indiska utrikesministeriet att kommentera saken med att indiska medier minsann är fria att skriva precis vad de vill.

Men inte nog med det. Indiens regeringsparti Bharatiya Janata Party beslutade sig dessutom för att hänga upp ett hundratal affischer med Taiwans flagga samt orden ”Taiwan, grattis på nationaldagen 10 oktober” på olika platser i New Delhi, inklusive på gatlyktorna runtom Kinas ambassad.

En av de många affischer som Indiens regeringsparti hängde upp utanför Kinas ambassad i New Delhi i samband med Taiwans nationaldag

En intervjuad indisk professor säger till Taiwans nyhetsbyrå Central News Agency att COVID-19 i kombination med de militära sammandrabbningarna mellan länderna på senare tid har resulterat i starka anti-kinesiska sentiment bland såväl politiker som invånare i Indien.

Dessa negativa känslor gentemot Kina har enligt uppgift även gjort att man i Indien har börjat uppmärksamma situationen för sin demokratiska like Taiwan i en större utsträckning än tidigare.

Den klumpiga uppläxningen från Kinas ambassad till landets presskår gör förstås bara saken ännu värre för kinesiska myndigheter.

Taiwans utrikesminister Joseph Wu var heller inte sen med att tacka Indien för stödet:

Published on

PEW Research: Rekordlågt anseende för Kina och Xi Jinping i omvärlden

Tankesmedjan PEW Research är känd för sina opinionsundersökningar inom flera områden. Sedan 2002 har man bland annat utfört årliga undersökningar om uppfattningen kring Kina och det kinesiska ledarskapet i en rad olika länder.

Årets undersökning publicerades under gårdagen. Den omfattar 14 länder och ger vid handen att Kinas anseende i omvärlden nu är lägre än i någon annan undersökning man har utfört. Utvecklingen visar sig hänga samman dels med COVID-19, dels med en allt mindre tillit för den kinesiska presidenten Xi Jinping.

På frågan hur man ser på Kina, har invånarna i de 14 länderna fått fyra stycken svarsalternativ: mycket positivt, något positivt, något negativt samt mycket negativt. PEW Research noterar att en majoritet av de svarande i varje enskilt land nu har en negativ bild av Kina, och att över tre fjärdedelar i de flesta länderna valde något av de två negativa alternativen.

I USA, Storbritannien, Tyskland, Kanada, Australien, Sydkorea, Spanien, Holland och Sverige är man nu mer negativ till Kina än vad PEW Research någonsin tidigare erfarit. I USA, Storbritannien, Japan, Australien Kanada, Sverige, Belgien och Danmark har minst omkring en tredjedel eller mer av de svarande en ”mycket negativ” bild av Kina.

Ökningen är slående bara det senaste året. PEW Research framhåller att mer än dubbelt så många i såväl Storbritannien som Australien har en ”mycket negativ” bild av Kina än året innan. Särskilt stor har ökningen av den negativa synen av Kina i fjol varit i Australien med 24 procentenheter, och USA med närmare 20 procentenheter.

Denna ökning – samt den generellt negativa synen på Kina bland de tillfrågade länderna – blir särskilt slående genom en titt på graferna nedan:

För att ta ett par exempel från en ännu mer detaljerad graf som ingår i undersökningen så hade endast 16 procent av Storbritanniens befolkning en negativt syn på Kina år 2006, jämfört med 74 procent i dag.

I Kanada har den negativa anseendet av Kina gått från 27 procent år 2005 till 73 procent i dag, och i Australien från 32 till 81 procent på bara tre år.

Som sagt så framställs alltså COVID-19 som en bidragande orsak till varför bilden av Kina har blivit mer negativ under det gångna året. Av de tillfrågade i 14 länder så ansåg 61 procent att Kina hanterat utbrottet på ett dåligt vis, medan 37 procent menade att landet gjort så på ett bra vis.

Italien och Spanien är mest positiva till Kinas hantering av coronakrisen. I Sydkorea och Japan anser hela 79 procent tvärtom att Kinas agerande på denna punkt varit dåligt. Även i Australien och Danmark är över 70 procent av de svarande negativt inställda.

Ännu mer slående är dock hur negativ bilden av Kinas president Xi Jinping har blivit. Synen på honom är långt mer nämligen negativ än synen på hur Kina hanterat COVID-19, vilket alltså betyder att det finns andra anledningar än den pågående pandemin för omvärldens misstro mot Xi.

Hela 78 procent av alla som svarade i de 14 länderna har ”inget förtroende alls” eller ”inte särskilt stort förtroende” om huruvida Xi Jinping gör rätt saker i världspolitiken. Endast 19 procent har ”stort förtroende” eller ”en del förtroende” i denna fråga.

Även här blir förändringen på väldigt kort tid slående genom en titt på grafik som PEW Research har sammanställt:

Allra sämst anseende har Kinas president i Japan, där endast 9 procent är positivt inställda till Xi och över hälften inte har något förtroende alls för honom.

Sverige ligger inte långt efter; 56 procent av svenskarna har inget förtroende alls för Xi, medan blott 15 procent ser positivt på honom. Bäst betyg får Xi i Holland, där 29 procent har en positiv bild av den kinesiska presidenten.

Men undersökningen innehåller ändå ett par variabler som i Peking kan ses som positiva. Bland annat har de tillfrågande i de flesta länder större förtroende för Xi Jinping än Donald Trump. Likaledes anser de flesta att Kina hanterat COVID-19 bättre än USA, om än dock betydligt sämre än EU samt de svarandes egna länder.

Vidare anser 48 procent av de svarande att Kina nu världens dominerande ekonomiska stormakt, jämfört med endast 35 procent för USA. Läs undersökningens resultat i sin helhet via PEW Research hemsida.

I oktober i fjol skrev jag artikeln ”70 procent av alla svenskar har en negativ syn på Kina”, som också baserades på denna årliga undersökning från PEW Research.

I Sverige och framför allt även i Japan har bilden av Kina varit väldigt negativ i mer än ett år. Samma uppfattning sprider sig nu alltså till allt fler demokratiska länder, vilket sannolikt hör samman med Kinas alltmer aggressiva utrikespolitik samt förtryck av bland annat meningsmotståndare i Hongkong och etniska minoriteter i Xinjiang.

Published on

Studier i ”Xi Jinpings tankar” blir obligatoriska vid 37 kinesiska universitet

Den tilltagande maktcentraliseringen och personkulten kring president Xi Jinping är ett återkommande tema här på InBeijing. Den senaste steget i detta led är att 37 stycken av Kinas universitet under hösten kommer göra lektioner i ”Xi Jinpings tankar” obligatoriska för alla sina studenter.

Det rapporterar Nikkei Asian Review i artikeln ”Xi joins Marx and Mao as required course at China’s top colleges”, med förra månadens upplaga av den inflytelserika teoretiska politiska tidskriften Qiushi, som ges ut av Kinas kommunistparti, som källa.

Studier i Xi Jinpings tankar kommer bedrivas vid en rad av Kinas mest välrenommerade universitet inklusive Peking University, Nankai University och presidentens alma matter Tsinghua University. Klasserna är utformade på så vis att alla studenter vid dessa lärosäten förväntas behöva studera dem.

Kurserna kommer nämligen ges vid respektive lärosätes avdelning för marxistiska studier. Dessa institutioner utbildar samtliga universitetens studenter i kommunistpartiets politiska teori, samtidigt som partiet är med och styr institutionerna.

Tidigare har alla studenter vid de 37 universiteten varit tvungna att läsa fyra kurser i marxism, bland annat ”klassisk marxism” och ”Mao Zedongs tankar”, uppger Nikkei Asian Review. Från och med denna höst kommer alltså även ”Xi Jinpings tankar” att adderas till de obligatoriska studierna.

Initiativet kommer just efter att flera inflytelserika eller intellektuella partimedlemmar öppet har motsatt sig Kinas politiska riktning under Xi Jinping, och straffats därefter. För ett par veckor sedan skrev jag här på InBeijing om hur Ren Zhiqiang, en mångmiljardär vars föräldrar tidigare var högt uppsatta tjänstemän i kommunistpartiet, dömdes till 18 års fängelse efter att ha kritiserat presidenten i en text på sociala medier.

Just dessförinnan skapade Cai Xia, tidigare lärare vid den centrala partiskolan i Peking, rubriker sedan hon öppet i intervjuer jämfört Xi Jinping med en maffiaboss och beskyllt honom för att ha “tagit död på ett parti och ett land” samt gjort Kina till hela omvärldens fiende.

Cai Xia uteslöts från kommunistpartiet med befann sig vid tiden för denna kritik på säker mark i USA, och planerar sannolikt inte att återvända till Kina.

Nikkei Asian Review understryker det mycket ovanliga i att landets universitet inför kurser som innehåller en av de nuvarande politiska ledarnas namn. Det kan kopplas samman med att Xi godkänt epitet som ”kärnledare” och ”folkets ledare”, vilket i sin tur kopplas samman med den retorik och den personkult som rådde under Mao Zedongs dagar.

Utvecklingen har även betydelse för den kinesiska diplomatin. I juli etablerade politbyrån ett särskilt forskningscenter för Xi Jinpings tankar om diplomati vid landets utrikesministerium, vilket kan ses som ett försök att rätta in landets diplomatkår i ledet.

Enligt den statliga nyhetsbyrån Xinhua ska detta forskningscentrum tjäna till att skapa en diplomati med kinesiska förtecken, genom att utveckla diplomatiska teorier och mekanismer för en ny tidsera. Utrikesminister Wang Yi sade i när centret invigdes att Kinas utrikespolitik kommer anamma Xi Jinpings tänkande som vägledning för att övervinna svårigheter och bryta ny mark.

Xi Jinpings tankar benämns officiellt som ”Xi Jinpings tankar om socialism med kinesiska förtecken för en ny tidsera”, och presenterades först vid kommunistpartiets nationella kongress 2017, då Xi Jinping varit partiets generalsekreterare i fem år.

Denna politiska teori innefattar bland annat en rad ekonomiska och teknologiska målsättningar fram till år 2035, samt ambitionen att förvandla Kina till ”en modern socialistisk nation” när Folkrepubliken Kina firar 100-årsjubileum år 2049. Teorin innefattar även att Kinas militär ska bestå av ”styrkor i världsklass” att matcha den amerikanska armén vid mitten av detta århundrade.

Sedan partikongressen 2017 har Xi Jinpings tankar skrivits in kommunistpartiets konstitution, och nämns även i Folkrepubliken Kinas konstitution. Det är ingen kinesisk ledare sedan Mao Zedong unnat.

Att presidentens tänkande nu ska läras ut till alla elever vid Kinas viktigaste universitet, är ytterligare ett tecken på den tilltagande personkulten i Xi Jinpings Kina, samt att allt mindre utrymme kommer ges till meningsmotståndare eller ens diskussioner vid landets lärosäten.

Published on

Första NBA-spelaren uttrycker stöd för etniska minoriteter i Xinjiang

Till helgen rapporterades att Rudy Gobert från Utah Jazz som första spelare i den amerikanska basketligan NBA öppet gick ut och försvarade uigurer och andra etniska minoriteter som utsätts för förföljelse i Xinjiang.

Gobert, som är från Frankrike, postade orden ”Wrong is wrong.” på Instagram, mot en ljusblå bakgrund av samma färg som Östturkestans flagga. Östturkestan var det officiella namnet på regionen Xinjiang, innan området 1949 bringades under det kinesiska kommunistpartiets kontroll.

Postningen gjordes i samband med att Gobert delade ett inlägg på Instagram av den franska skådespelaren Omar Sy, som pekade ut det fruktansvärda med att miljontals muslimska uigurer hålls fångna och torteras i koncentrationsläger i Kina, samt att denna största massinlåsning av etniska minoriteter i världen under 2000-talet måste få ett slut.

Att Gobert delar detta material är noterbart av flera skäl. Dels är NBA mycket populärt i Kina, vilket innebär att allt som görs och sägs i ligan har potential att sprida sig bland kinesiska fans. Dels finns det flera muslimer bland spelarna i ligan, samtidigt som NBA gjort sig känd för politiska ställningstaganden i andra sammanhang.

NBA fick sig vidare en näsbränna för ganska precis ett år sedan, då Houston Rockets manager Daryl Morley postade en kort tweet som stödde den pågående proteströrelsen i Hongkong. Det ledde till att kinesiska myndigheter krävde av NBA att Morley skulle sparkas, samtidigt som ilskna fans äventyrade såväl Houston Rockets som hela ligans intäkter från Kina.

Utvecklingen i Xinjiang är såväl en hemskare som mer känslig fråga än Hongkong. Därför ska det bli intressant att se huruvida kinesiska myndigheter eller för den delen NBA eller Goberts lag Utah Jazz reagerar.

Många ser också en möjlighet att även andra spelare ska våga ta bladet från munnen:

Men med Daryl Morleys erfarenhet i åtanke så är detta inte särskilt troligt. Bland annat The Sports Rush påminner exempelvis om hur LeBron James, en av NBA:s allra mest inflytelserika spelare, försvarade den kinesiska regimen och kritiserade Morleys tweet om Hongkong efter att kinesisk tv slutat visa vissa NBA-matcher som ett straff.

The Sports Rush påminner även om att LeBron James är flitig med politiska ställningstagande vad gäller exempelvis Black Lives Matter, även om han har valt att vara tyst vad gäller koncentrationslägren i Kina.

En liknande episod ägde vidare rum i slutet av fjolåret, när Arsenals stjärna Mezut Özil gick ut och kritiserade såväl inlåsningen av muslimer som omvärldens tafatthet inför detta på sociala medier. Detta fick Arsenal – som har stora affärintressen i Kina – att officiellt gå ut och ta avstånd från Özils uttalande.

Özil, som i dag inte är i närheten av Arsenals startelva trots att han klubbens bäst betalda spelare, uttryckte nyligen sin besvikelse över bristen på stöd från Arsenal efter det rabalder som hans ställningstagande resulterade i.

Även Özil påpekade dubbelmoralen i att Arsenal exempelvis inte har några problem att fördöma polismordet på den svarta amerikanen George Floyd, men till och med tar avstånd när egna spelare uppmärksammar koncentrationslägren för muslimer i Kina.

Givet populariteten som fotboll, basket och flera andra idrotter åtnjuter i Kina, så är utövarnas ställningstaganden en av de faktorer som har störst möjlighet att sprida kunskap om bland annat hemskheterna i Xinjiang bland Kinas befolkning. Det är ju svårare att fördöma idrottare för att ha en politisk agenda, än till exempel amerikanska myndigheter.

Detta är kinesiska myndigheter givetvis medvetna om, och därför är man noga med att straffa personer som Daryl Morley och Mezut Özil i avskräckande syfte. Något som också visar hur nervös regimen är för en sådan utveckling.

Är det möjligt att se en kedjeeffekt bland kända idrottare, som består i att tala klarspråk om den största inlåsningen av etniska minoriteter som pågår i världen i dag?

Det borde inte vara alltför mycket begärt, med tanke på hur engagerad stora delar av idrottsvärlden är i politiska frågor som är långt mer kontroversiella än koncentrationsläger. Likaledes borde det kunna gå upp för någon att om detta sker så kan Kina inte straffa alla ligor, lag och idrottare på en och samma gång.

Kinesiska myndigheter menar att det numera är olagligt att bränna Kinas flagga även utanför landets gränser
Published on

Peking kräver att demonstranter i Storbritannien straffas med ny säkerhetslag

I somras implementerades en ny säkerhetslag i Hongkong, som omfattar all slags aktivism mot Kinas regim i hela världen, även för utländska medborgare. I artikeln ”Vad innebär det att Hongkongs nya säkerhetslag även gäller utomlands?” skrev jag närmare om vad detta betyder i teorin.

Denna vecka har vi även fått se vad denna lag innebär i praktiken. Kinesiska diplomater kräver nu nämligen att brittiska myndigheter ska straffa en grupp demonstranter som brände Kinas flagga och skanderade slogans om ett självständigt Hongkong, utanför den kinesiska ambassaden i London under Kinas nationaldag som inföll 1 oktober.

Enligt South China Morning Post handlar det om cirka 10 svartklädda och maskerade personer som trampade på och eldade upp flera kinesiska flaggor, satte upp ”anti-Kina-affischer” på ambassadens metalldörr samt sparkad och slog på samma dörr.

Ramsor och sånger som gruppen skanderade ska ha innefattat ”Liberate Hong Kong; revolution of our times”, känd som nationalsången bland stadens proteströrelse, samt ”Hong Kong independence, the only way” vilken är en sång på samma tema.

Som en reaktion utfärdade den kinesiska ambassaden ett uttalande där man menade att aktivisterna brutit dels mot Hongkongs allomfattande nationella säkerhetslag, dels mot ytterligare en ny och kontroversiell lag om att degradera eller förnedra den kinesiska flaggan.

Ambassaden uppgav vidare att man tagit kontakt med Storbritanniens polis och utrikesdepartement, med uppmaningar att utreda och ”ställa förövarna inför rätta snabbast möjligt”.

Här får vi alltså en försmak på hur Hongkongs nationella säkerhetslag kan komma att fungera i praktiken. Förutom krav på att lämna ut kinesiska medborgare som i andra länder bryter mot lagens gummiparagrafer, så kommer man uppenbarligen även kräva att utländska myndigheter och polis straffar personer som man anser bryter mot lagen, oavsett identitet eller medborgarskap.

Nu verkar det inte troligt att just denna grupp aktivister kommer gå detta öde till mötes. Förvisso har Londons poliskår uppgett att man skingrade den mindre folkmassan vid Kinas ambassad på eftermiddagen 1 oktober, samt att man utreder en anmälan om skadegörelse.

Men samtidigt har en talesperson från Storbritanniens regering med anledning av händelsen sagt att man enligt brittisk lag har rätt att samlas för att uttrycka sina åsikter inom lagens ramar.

South China Morning Post påminner vidare att det inte är brottsligt att bränna en flagga i Storbritannien, så länge det inte sker på ett vis som samtidigt gör upphon till exempelvis skadegörelse eller mordbrand. Inga arresteringar gjordes därför i samband med händelsen.

Dock är det inte svårt att föreställa sig hur icke demokratiska stater i liknande exempel skulle dansa även Pekings pipa, särskilt om de står i ekonomiskt beroende eller skuld till Peking. Myndigheter i exempelvis Kambodja eller Djibouti – eller för den delen länder som Serbien – skulle sannolikt vara mer måna än de brittiska att utlämna eller straffa personer som anses ha brutit mot Hongkongs nationella säkerhetslag.

Detta kan ses som ytterligare ett varningstecken för att göra sig ekonomiskt eller politiskt beroende av Kina. Tidigare har kinesiska myndigheter vid otaliga tillfällen hotat med följder för länder som inte ber om ursäkt för upplevda förolämpningar mot Kina.

Nu kan man alltså göra likadant vid vägran att lämna ut eller straffa individer som anses bryta mot den nya, drakoniska säkerhetslagen som implementerats i Hongkong och alltså gör anspråk på att omfatta alla personer i hela världen, även utanför landets gränser.

1 2 3 4 … 10