Kinas utrikesminister Wang Yi är just nu på rundtur i Europa. I vad som på förhand beskrivits som en resa för ”skademinimering” har Wang i veckan redan besökt Italien, Holland, Norge och Frankrike. Han ska avsluta sitt besök genom att åka till Tyskland nästa vecka.
Jag kommer skriva närmare om Wangs Europaresa i mitt nyhetsbrev, men tänkte samtidigt här uppmärksamma den burdusa utrikesministerns framträdande i Norge som skapat en del rubriker i internationella medier.
Kina och Norge har ett minst sagt speciellt förhållande sedan Liu Xiaobo tilldelades Nobels fredspris 2010. Utmärkelsen följdes av att Kina i princip helt frös de diplomatiska kontakterna med Norge, vilket även drabbade handel och annat ekonomiskt samarbete.
Först efter att Norges utrikesminister i december 2016 tagit sig till Peking för att läsa upp en så kallad ”gemensam diplomatisk skrivelse”, gick Kina med på att normalisera relationerna igen.
Denna skrivelse var i princip en lista med krav från den kinesiska regimen, som innefattade att Norge uttryckte förståelse för Kinas upprördhet över Nobelpriset samt repsekt för Kinas kärnintressen och politiska system, vilket den norska utrikesministern menade varit grundläggande för den ”historiskt ojämförbara utveckling” som ägt rum i Kina.
För att kunna handla med Kina hade Norge alltså pressats till en förödmjukande undergivenhet som sedan dess präglat relationen mellan länderna. Något som märktes mycket tydligt när Wang Yi besökte vårt grannland i torsdags, särskilt under den presskonferens han höll tillsammans med norska utrikesminister Ine Eriksen Søreide efter att de båda haft möte tidigare samma dag.
Till att börja med så undvek Søreide under presskonferensen att vidröra några som helst känsliga ämnen. Till skillnad från Italiens och Hollands utrikesministrar, nämnde sade hon exempelvis ingenting alls om utvecklingen i Hongkong, noterar South China Morning Post.
Tidningen rapporterar vidare om hur hon även stod tyst då Wang Yi utfärdade flera illa förtäckta hot, vilket främst skedde i samband med att en journalist frågade honom om hur Kina skulle reagera om demonstranterna i Hongkong tilldelas Nobels fredspris i framtiden:
Asked by a reporter how China would react if the prize would go to Hong Kong protesters in future, Wang said: “I would only say one thing: In the past, today, and in future, China will firmly reject any attempt by anyone to use the Nobel Peace Prize to interfere in China’s internal affairs. China is rock firm on this principle.
“We don’t want to see anyone politicise the Nobel Peace Prize,” he said.
He called on Norway to cherish the current relationship, saying: “If we can continue to respect each other and treat each other as equals … our bilateral relationship can continue to develop in a sustained and sound manner, and the political foundation of the bilateral relationship can be further consolidated.”
Kinas utrikesminister blev ännu mer konfrontativ när en annan reporter ställde kritiska frågor om landets hantering av COVID-19. Wang Yi återupprepade då tidigare hårt kritiserad kinesisk propaganda, genom att ifrågasätta huruvida viruset i själva verket uppstått i Kina.
Wang Yi sade att en stor mängd information och forskning ”indikerade” att viruset kunnat spåras på många andra platser innan det upptäcktes i Kina. ”Vart uppstod viruset egentligen? Vem var den första patienten?”, frågade Wang ut i luften och tillade att detta är vetenskapliga frågor som inte bör politiseras eller stigmatiseras.
På samma ämne nöjde sig Søreide med att säga att världen har blivit ”ganska oförutsägbar” och att pandemin visat på ett behov av utökat snarare än minskat samarbete.
Mellan sina utbrott hann Wang Yi på presskonferensen dock även med att lova ett utökat ekonomiskt samarbete med Norge i kölvattnet av coronakrisen, och efterlyste ett snabbare slut på förhandlingarna om ett frihandelsavtal länderna emellan.
Han sade även att Kina ska underlätta ytterligare för export av norsk mat från havet, samt att göra kortare visumfria genomresor i Kina möjliga för norska medborgare. Detta alltså om Norge visar sig ”värdesätta en hälsosam och stabil relation” med Kina, vilket sker nästan uteslutande på kinesiska villkor.
Det är sorgligt att se hur ett av världens rikaste länder, som dessutom har främjandet för mänskliga rättigheter som en uttalad del av sin utrikespolitik, helt dansa efter Pekings pipa. Samtidigt är det viktigt att förstå hur Norge utgör ett exempel på hur mindre länder som Kina uppfattar svaga kommer hanteras.
Att som Norges regering 2016 helt utan omsvep gå med på kinesiska krav för att kunna fortsatta normala politiska och ekonomiska relationer ses i Peking inte som en välvilja värdig att belönas. Det ses som ett svaghetstecken att använda för fortsatta påtryckningar.
Läs mer om Wang Yis häpnadsväckande besök i Oslo via följande länkar:
”China’s foreign minister warns against giving Hong Kong protesters Nobel Peace Prize” (South China Morning Post)
”Senior Chinese diplomat Wang Yi casts doubt on coronavirus originating in China” (Reuters)
”Statement at press conference with Foreign Minister Wang Yi” (Norska regeringen)
Hej, bra artikel och har svart att se varfor nurvarande Norska regering haller denna stallningen. Kanske for att Norge’s regering redan annar att Norska Nobelkommitten kommer att utfarda 2020 ars fredspris till Hong Kong aktivister?
Om man laser Franska medier under denna helgen dar jag befinner mej just nu, sa publicerades flera framtradande artiklar i ”Le Figaro”, en liberal/hoger dagstidning om Kina.
Bl.a. kommer Bouygues telecom, en av Frankrike’s fyra teleoperatorer som har anvant en blandning av Huawei/Ericsson utrustning fram tills idag (Free och Orange operatorerna anvander bara Nokia/Ericsson sedan tidigare och nu infor 5G ocksa, SFR en blandning), inte anvanda Huawei 5G utrustning i framtiden och kommer gradvis fasa ut all Huawei utrustning under kommande aren, till forman av Ericsson och Nokia istallet.
Det skrivs ocksa om hur Xi infor sin andra mandatperiod som loper ut 2022 gradvis forsoka att konsolidera sin makt genom olika interna metoder for narvarande, for att bli ”omvald” igen 2022, utan storre opposition 2022. Pa nagot satt kanns det val da CCP’s representanter ar nu ute och reser internationellt, att partiet ar ute och basunerar ut ett agressivt stallningstagande utat.
Med tande pa var som hander mellan Kina och USA och Storbritannien i dagslaget, i Belarus just nu (dar Xi har officiellt gratulerat Diktatorn for sin nya ”vinst”), sa ar val igen naive langre i Europa om Kina’s agerande, att Xi och CCP kommer agera mera agressivt fram tills 2022, bade inom landet och utat.
Da det galler just Norge, har val Kina mer att forlora i dagslaget pa att ha daliga relationer med Norge. Kina har haft katastrofala regn system some har dragit in over landet under sommaren, priset pa marvaror i Kina har sjutit up 13% bara under juli manad och Xi manar nu Kineserna att ata en battre kost och forlora mera vikt (bra mot Covid-19 ocksa bl.a.).
Norge ar ett rikt litet land och exporterar val ingen olja eller gas till Kina. Kina ar i behov av arktiska lander som Norge for att varna om Kina’s ambitioner inom ”Belt & Road” maritima led norrover. Norge producerar naringsrik fisk och andra havsprodukter och exporterar sina produkter runtom Europa, till Japan, USA m.m. Kanske Kina skulle vilja kopa en del av dessa exporterna ocksa. Norge ar en ledande nation for utveckling av avancerade havsrobotar och liknande utrustning for olje, gas och sjofartsindustrierna, Norska forsvarsindustriin bygger avancerade forvarsutrustning tillsammans med foretag i USA, Storbritannien, dom Nordiska landerna, Frankrike etc.
Sa ar det inte snarare Kina i dagslaget som har mer nytta till att ha goda forbindelser med Norge an trarvtom i dagslaget?
Ja, det är ofattbart att Norges regering fortsätter på detta vis, men man är väl bokstavligen skrämd till tystnad! Man vet att även den minsta tillstymmelse till kritik eller ens utmaning av det kinesiska narrativet kan leda till repressalier. Samtidigt ser man sig inte ha något alls att tjäna på att stå upp för sina egna värderingar – riktigt skamligt för ett land som Norge! Och liksom i Sverige, så är Kina inte tillräckligt existerande i folks medvetande för att det ska kunna bli en valfråga. Jag är dock tveksam om Nobelkommittén kommer ge priset till Hongkong. Inte främst av politiska anledningar, men kanske för att man relativt ”nyligen” gett det till Liu Xiaobo. Verkar som att en majoritet av utmärkelserna går till västvärlden, sedan får resten av världen ”dela” på de priser som blir över ungefär vart tredje år. Det tar nog tyvärr minst en årtionde innan någon aktivist som har med Kina att göra kan komma på fråga igen. Men man kan ju alltid hoppas!