En av de minst rapporterade men mest osmakliga detaljer kring den kinesiska regimens hänsynslösa förföljelse av muslimer i regionen Xinjiang, är hur politiska och religiösa ledare i islamska länder i bästa fall har varit helt tysta i frågan. I värsta fall har de till och med uttryckt stöd för övergreppen.
.@ImranKhanPTI's National Security Advisor @YusufMoeed stated that #Pakistan is 100% satisfied with #China's Genocide of #Uyghurs because he claims its a "non-issue." The shameless leaders of the #Muslim world has effectively sold out to Chinese money.https://t.co/olZnYZneYq
— Salih Hudayar (@SalihHudayar) October 16, 2020
Som jag tidigare skrivit här på InBeijing i bland annat artikeln ”Världens muslimska länder ignorerar förtrycket mot Kinas muslimer”, så beror detta på ekonomiska anledningar. Kina är största handelspartner med flera muslimska nationer, vilka samtidigt också tar emot stora kinesiska investeringar i samband med de nya sidenvägarna.
Detta har resulterat i att muslimska regeringar vid flera tillfällen tagit Pekings parti när frågan har varit på tal i FN. Något som i sin tur lett till att Kina kan påstå att endast ”ett fåtal länder” har någonting emot den pågående inlåsningen av miljontals muslimer. Om detta skrev jag närmare i artikeln ”37 diktaturer och muslimska länder ger stöd i FN till Kinas politiska fångläger i Xinjiang”.
I de auktoritära system som råder i en majoritet av världens muslimska länder, är det politiska och religiösa ledare som sätter agendan och bestämmer vilka frågor som ges utrymme i den allmänna debatten.
Ett civilsamhälle som på egen hand informerar och mobiliserar invånarna mot orättvisor lyser alltjämt med sin frånvaro.
Detta har blivit tydligare än någonsin i samband med Frankrikes resoluta reaktion efter mordet på läraren Samuel Paty för knappt två veckor sedan. Som de flesta läsare säkert redan känner till, så halshöggs Paty av en islamistisk terrorist för att han visat karikatyrbilder av profeten Mohammed som en del av undervisningen i yttrandefrihet.
Vansinnesdådet fick till följd att Frankrikes regering med president Emmanuel Macron i spetsen har förklarat krig mot radikal islamism.
Myndigheterna har bland annat genomfört dussintals räder mot islamistiska nätverk och tillfälligt stängt ner moskeer. Samuel Paty har postumt belönats med Hederslegionen, samtidigt som hundratals radikala islamister ska utvisas från landet.
De snabba och kraftfulla insatserna verkar ha allmänhetens sympatier, då tiotusentals fransmän har demonstrerat till stöd för åtgärderna. I Sverige har bland annat Expressen på ledarplats framfört åsikten att ”Frankrike visar vägen i kampen mot barbariet”.
Åtgärderna har dock inte varit lika populära i den muslimska världen, där reaktionen på Frankrikes krafttag utgör ett tydligt kvitto på den osmakligaste av dubbelmoraler.
I flera muslimska länder har stora protester ägt rum, kompletta med uppbrända nidbilder av Emmanuel Macron och krav på bojkott av franska varor.
Bland de ledare som reagerat starkast finns Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, som i ett tv-sänt tal menade att muslimer i europa nu utsätts för lynchning jämförbar med judarnas situation just innan andra världskriget. Även Erdogan uppmanade för en bojkott av franska varor, och uppmanade även europeiska ledare att pressa Macron till att ”stoppa sin hatkampanj”.
Detta torde i sin tur vara den absoluta höjden av dubbelmoral i denna sorgliga saga, givet att de uigurer som låses in i Xinjiang är ett turkiskt folk, vars kulturella och språkliga likheter med Turkiet är stora.
För att sammanfatta poängen som denna text vill göra, så har Emmanuel Macrons försvar av yttrandefrihet och sekularism redan resulterat i otaliga fientliga handlingar bland ledare och invånare i flera muslimska länder.
Men när Kinas regim låser in miljontals muslimer i en helveteskampanj utan slut så håller samma religiösa och politiska ledare – och därmed även befolkningen i länderna där de styr – nästan helt tyst. Osmakligt är bara förnamnet.
”…när Kinas regim låser in miljontals muslimer i en helveteskampanj utan slut.” Du snackar i nattmössan. Det finns inte ens flera miljoner Uighurer i Kina. Den befolkningen beräknas till mellan en och två miljoner. Det finns inga koncentrationsläger som du skrivit tidigare och ingen av de muslimska grupperna är förföljda. De enda källorna på sånt kommer från individer som sökt asyl i olika ländersamt från amerikanskstyrda källor. Det finns ingen information från muslimer i Kina som tyder på något sånt. Till och med BBC har gjort en dokumentär från skolorna där de bevisade att de Uighurer som bor och studerar där åker hem till sina familjer på helgerna. Så det handlar inte om något slags fångläger. Tycker att det är synd att du bara rabblar en massa dum anti-kinesisk propaganda från USA. Fakta verkar inte vara din starka sida, så kom med lite seriösa källor om du tycker att du vill syssla med seriös journalistik.
Mellan en och två miljoner är siffran som beräknas sita i regionens politiska fångläger. Den totala siffran uigurer i Kina ligger på drygt 12 miljoner. Inte ens regimens propaganda förnekar detta – men det gör du? Fakta verkar inte vara din starka sida. https://en.wikipedia.org/wiki/Uyghurs
2 miljoner av 12 miljoner i fångläger?! Du säger alltså att antalet inlåsta uigurer motsvarar ungefär den totala siffran inlåsta i USA – ett land med 320+ miljoner invånare och som har världens högsta fängelsepopulation både i relativa och absoluta tal? Jomenvisst! Heeelt rimligt!
Visst, i bästa fall kanske det ”bara” är en miljon uigirer som sitter i politiska fångläger. Vi får aldrig veta eftersom regimen av någon underlig anledning har gjort det omöjligt för internationella organisationer, medier eller andra bedömare att besöka och resa runt i regionen. Att det finns folk som försöker försvara eller bagatellisera detta är vidrigt.