2011- sida 4

Published on

Nya tuffa restriktioner av internet i Peking

Denna vecka har flera medier skrivit om hur myndigheterna i Peking nu tvingar restaurang- och kaféägare att installera en mjukvara i sin router som identifierar de som surfar på internet.

Gratis wi-fi erbjuds gratis på nästan alla kaféer i Peking, varifrån det går att använda internet utan att bli identifierad som enskild användare.

Det ska det alltså nu bli ändring på, då ägare ägare till platser som erbjuder wi-fi nu måste köpa ett program av myndigheterna för motsvarande 20 000 kronor.

Alternativet är att böta en nästan lika stor summa och riskera att bli av med serveringstillståndet.

Tilltagets anledning sägs vara att ”kriminella använder sig av internet på dessa platser för utpressning, smuggling, spel om pengar samt spridning av felaktig information och datavirus”.

Många misstänker dock givetvis att åtgärden främst syftar till att skärpa censuren på internet, och stänga ännu en dörr för de som via internet avser att anonymt förmedla åsikter som inte faller samman med regeringens.

Sedan länge har de som hyr en stationär dator vid något av Kinas tusentals internetkaféer behövt visa up id-kort för att styrka sin person och föras in i registret.

Hur det än må vara med anledningen, så har den nya policyn mötts av stor kritik, och kommer slå hårt främst mot ägare till mindre kaféer.

”Från allmänhetens perspektiv är detta orättvist. Det är bara ett vis att stärka kontrollen över informationsflödet”, säger en kaféägare till NY Times.

Av flera tillfrågade ägare säger sig ingen vara beredd att installera den nya mjukvaran.

Många har valt att helt enkelt stänga ner sin router, och inte längre erbjuda internet till kunderna.

En bokhandlare sade att hon ”vägrar vara en del av det orwellianska övervakningssystem som tvingar kunderna att avslöja sin identitet för en regering som vill kartlägga hur internet används”.

Intäkterna har i vissa fall snabbt minskat med en tredjedel då internet stängts av.

Andra vägrar stänga av sin fria wi-fi och menar att de endast kan tänka sig att installera mjukvaran om den är gratis.

Peking är stort och nya lagar tar tid att genomföra. Många hoppas att dessa bestämmelser kan komma att revideras, just som var fallet med det nationella datafiltret kallat ”Green Dam”, som skulle reglera innehållet på internet i hela Kina, men stoppades efter omfattande protester.

Kina har redan några av världens tuffaste internetrestriktioner, och bara under förra året blockerades över en miljon sidor. Inlägg på bloggar och twitter tas också ofta bort om de innehåller känsliga ord.

Published on

Media och tjänstemän vill tona ner kinesisk tågolycka

Sent under lördag kväll kinesisk tid – lördag eftermiddag svensk tid – orsakade en tågolycka vid staden Wenzhou (温州), provinsen Zhejiang (浙江), minst 39 dödsfall och över 200 skadade.

Första dagen efter olyckan gick rapporterna mest ut på att fastställa skadorna, anledningen och ifrågasätta säkerheten av den stora och billiga expansionen av snabbtåg.

Detta har i dag på många håll utvecklats till ilska, dels då många menar att olyckan hade kunnat undvikas, men också på grund av stort missnöje med myndigheternas agerande efter att katastrofen väl inträffat.

Till att börja med läckte riktlinjerna för medias rapportering från Kinas centrala propagandadepartement (som vanligt) ut på internet.

Flera kinesiska journalister har under dagen bekräftat för bland annat Reuters att de mottagit följande order från myndigheterna:

Givetvis har statliga tidningar och tv under dagen följt direktiven, och även på engelska CCTV 9 – en engelskspråkig kanal riktad till utländska tittare – var det ovanstående historier som gällde.

Men det finns undantag. En intressant jämförelse har dragits upp av Shanghaiist, där de stora statliga och partibundna tidningarnas förstasidor läggs bredvid ett antal mindre lokala tidningar.

De största tidningarna har alla en ceremoni inom militären som huvudnyhet, medan många av de mindre lokala tidningarna trycker upp bilder från olycksplatsen på ettan.

De lokala tidningarna ute i provinserna är nämligen alltid svårare för myndigheterna att kontrollera.

Under eftermiddagen hölls även en presskonferens med järnvägsministeriet, om än under mycket märkliga omständigheter.

Enligt Shanghaiist hade en hop journalister som tröttnat på att vänta till slut tagit sig in i mötesrummet på lyxhotellet där konferensen skulle hållas.

Ingen av tjänstemännen var kvar där, och enligt (obekräftade) rykten ska först bara fyra journalister fått inbjudan till konferens – alla från de största tidningarna och den officiella nyhetsbyrån.

Hur den än må vara med det, så blev en kortare presskonferens till slut av. Flera journalister ställde då under en mycket hetsig atmosfär en rad frågor till järnvägsministeriets talesman Wang Yongping.

[youku id=”XMjg4MTA3OTI0″]

Video från presskonferens där järnvägsministeriets talman grillas av kinesiska journalister (på kinesiska)

Det är för övrigt samma Wang Yongping som för bara några veckor sedan slog sig för bröstet och sade att Kinas snabbtåg var så tekniskt överlägset Japans snabbtåg Shinkansen, att de två ”inte kunde nämnas i samma andetag”.

Han gjorde sig även nu impopulär med en gång, genom att hävda att den ”egentliga dödssiffran, enligt min information, är 35”.

Han blev sedan tillfrågad om det barn – två eller fyra år gammal – som räddats från en av vagnarna flera timmar efter att myndigheterna sagt att det inte var någon idé med att söka efter fler överlevande.

”Det var ett mirakel”, svarade Wang Yongping. ”Nej, det är inget mirakel!” ropade flera reportrar, till synes missnöjda med såväl myndigheternas agerande som tjänstemannens svar.

Den lilla flickan togs till sjukhus, och enligt rykten kan hennes liv räddas men benen behöva amputeras. Hennes båda föräldrar ska ha mist livet i olyckan.

Wang Yongping fick också försvara det agerande av flera grävmaskiner, som enligt videofilmer såg ut att försöka begrava de urspårade tågvagnarna, medan kroppar fortfarande funnits där inne.

En ”kamrat” hade sagt till Wang Yongping att grävmaskinernas syfte inte var att begrava vagnen, utan att underlätta räddningsarbetet. Döm själva av videon nedan:

[youku id=”XMjg3OTE2NTQ0″]

Kinesiska grävmaskiner går bryskt åt vagnarna, som fortfarande innehåller kroppar av döda, och potentiellt överlevande, människor.

Ingen blir heller särskilt nöjd då talmannen säger: ”Många kan tro att det här är ett säkerhetsproblem orsakat av själva snabbtågssystemet. Jag vill säga att Kinas teknologi inom detta område är ytterst modern, når upp till standarden och att vi fortfarande har förtroende för tekniken”.

Mitt under konferensen stormade sedan en journalist som varit med på tåget och överlevt olyckan in i rummet. Det fick Wang Yongping att ställa sig upp, buga, och be om ursäkt å hela järnvägsministeriets vägnar.

Journalisten går hårt åt Wang Yongping, som i sin tur lovar ”kompensation” även till de resenärer som inte behövt uppsöka sjukhus.

Då Wang Yongping sedan ska till att lämna presskonferensen blir han blockerad av reportrar som vill ställa ännu fler frågor. Se ett bildspel över dramat här.

Förutom järnvägsministeriets ursäkt har också tre mellanchefer hastigt avskedats efter olyckan, och många också vill se järnvägsministerns avgång.

Kinas förra järnvägsminister fick nämligen lämna sin post tidigare i år, då det uppdagats att han tagit emot nästan en miljard kronor i mutor.

Översiktsbild från olycksplatsen. Se Caixin för bildspel med fler foton.

Som vanligt är internet den plats där mest ilska ventileras. Många förbannar myndigheterna å det grövsta, och lovar heligt att aldrig mer åka snabbtåg.

ChinaGeeks har sammanställt ett par undersökningar som cirkulerar på Kinas egna Twitter, kallat Weibo (微波).

En sådan poll ställe frågan hur kinesiska myndigheter har hanterat olyckan. Av fler än 55 000 svarande väljer 93 procent alternativet ”Väldigt missnöjd – myndigheterna visar brist på respekt för mänskligt liv”.

En annan undersökning ställde frågan om olyckan var ”natural” eller ”man-made”. Över 98 procent av de 18 000 som svarat ansåg olyckan vara ”man made”.

Kinesiska internetanvändare har också sammanställt ett spreadsheet med uppgifter om de avlidna, för att säkra den egentliga dödssiffran.

Denna tågolycka kan vara början på något stort, då det tack vare internet inte fungerar att gömma undan skandaler på samma vis som de äldre kinesiska ledarna är vana vid.

Åtminstone verkar olyckans efterspel ha höjt modet hos Kinas journalister, och ilskan hos dess internetanvändare.

Published on

Minst 35 döda då två kinesiska snabbtåg krockar

Sent i går kväll kolliderade två snabbtåg i provinsen Zhejiang (浙江), med minst 35 döda och över 200 skadade som följd.

Det ena tåget stod still efter ett strömavbrott på grund av blixtnedslag, medan det andra tåget till synes ovetande körde vidare på samma spår tills krocken var ett faktum.

Då de båda tågen dessutom krockade på en bro, föll tre av vagnarna cirka 20 meter ner till marken, och en fjärde stod vertikalt med nosen i marken och ändan lutandes mot bron.

Reaktionerna på internet och i media är starka, då många menar att olyckan hade kunnat undvikas.

Till att börja med kördes de båda tågen av två olika företag: Shanghai Railway Bureau och Nanchang Railway Bureau.

Kommunikationen mellan dessa två företag verkar ha varit bristfällig, även om det enligt Caixin finns ett varningssystem för att undvika just denna typ av olyckor.

Systemet går ut på att en lampa tänds i förarloket om det finns ett annat tåg inom fyra kilometers avstånd på samma räls, och ytterligare en lampa vid två kilometers avstånd, vilket tydligen inte var tillräckligt effektivt.

Dessutom har Kinas snabbtåg de senaste veckorna plågats av en hel rad driftstopp och andra problem relaterade till väder, vilket enligt många vore orsak nog att titta närmare på säkerheten.

Bild från olycksplatsen. Ett omfattande bildspel kan ses här.

Exempelvis stannade det nyinvigda snabbtåget Peking-Shanghai två gånger på tre dagar (10 och 12 juli).

Dessutom skrev nyhetsbyrån Xinhua (新华) tidigare samma kväll som olyckan, att ett tåg på samma sträcka (Xiamen (厦门)-Hangzhou (杭州) stannade av samma anledning (blixtnedslag).

Trots detta fortsatte tågen köra, och Xinhua tog till och med bort informationen om det tidigare tågstoppet från sin webbsida.

Det har också tidigare framförts stor oro för att säkerheten har fått kliva åt sidan under konstruktionen av Kinas snabbtåg – i stället har lågt pris, hög hastighet och kort byggtid prioriterats.

Som en jämförelse har Frankrikes snabbtåg TGV sedan starten 1981 aldrig drabbats av en dödsolycka, och japanska Shinkansen sedan starten 1964 bara av en; då en passagerare klämde sig i dörren.

Det har också förekommit en hel del korruption inom Kinas järnvägsministerium, som ledde till att själva järnvägsministern tvingades avgå i februari i år.

Allt detta är ett hårt slag mot bygget av snabbtåg i Kina. Ledarna i Peking satsar nämligen ofattbara sex biljoner kronor och en hel del internationell prestige på att länka ihop sitt enorma land med nya, moderna och inhemskt producerade snabbtåg.

Det är givetvis heller ingen vidare reklam för de kinesiska tågtillverkarna, som har stora globala ambitioner.

Kinesiska företag levererar redan tåg och delar till över 60 länder, och är nära kontrakt för att bygga kompletta sträckor snabbtåg med räls och vagnar i bland annat Ryssland, Brasilien, Kalifornien och Chicago.

Bild från olycksplatsen. Ett omfattande bildspel kan ses här.

Reaktionerna efter olyckan är många. Vansinniga kinesiska internetanvändare bedyrar att de aldrig mer ska åka snabbtåg, och förbannar landets medier för att utelämna många viktiga detaljer i rapporteringen om olyckan.

Samtidigt besökte Kinas vice premiärminister genast platsen, järnvägsministeriet har bett om ursäkt och allmänt pågår det ett stort räddningspådrag med extra bemanning på sjukhusen och all tänkbar katastrofhjälp.

Tre höga tjänstemän har redan avskedats, och en rad tåg tillfälligt tagits ur trafik.

Samtidigt verkar vissa myndigheter också ta avstånd från olyckan. Enligt ChinaGeeks har tjänstemän sagt att olyckan inte var ett resultat av för hög hastighet eller bristande säkerhet, och att de inblandade tågen inte är av kinesisk original design, utan byggda i samarbete med Japan.

Märkligt nog har det de senaste veckorna pågått ett högljutt diplomatiskt bråk där Kina har slagit från sig anklagelserna om att de alls skulle ha kopierat japansk teknik, och menar i stället att de förbättrat och utvecklat tågen på egen hand.

Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig, och vilka konsekvenser denna dödliga olycka får för snabbtågens framtid.

Published on

Cameron och Clinton varnar Afrika för Kina

Daily Mail skrev tidigare i veckan hur brittiska premiärministern David Cameron under sitt besök i Afrika höjde ett varningens finger för ”Kinas auktoritära kapitalism”.

Vid ett tal i Nigerias huvudstad Lagos talade han om att bemöta den ”kinesiska invasionen” av Afrika med hjälp av demokratiska reformer.

Kinas politiska system är inte hållbart i längden, menar Cameron: ”Då folk blir rikare kräver de politisk frihet. [Kinas modell] kan inte leva upp till detta.”

Han sade vidare att ”auktoritär kapitalism” skrämmer bor investerare, eftersom tillgångar plötsligt kan konfiskeras av staten.

Daily Mail kallar David Camerons ord för ”de mest kritiska av en brittisk premiärminister i modern tid” mot Kinas växande globala inflytande.

De skarpa uttalandena påminner mycket om Hillary Clintons, då hon i mitten av juni deltog i ett tv-program i Zambia.

På frågan om Kina var en modell för att styra ett land, svarade den amerikanska utrikesministern ”på lång sikt, medellång sikt, eller ens kort sikt, nej det tror jag inte”.

Hon sade även att Kina gör allt för att undertrycka ett fritt internet, och sysslar med nykolonialism i Afrika.

”Vi såg under kolonialtiden att det är enkelt att komma till ett land, roffa åt sig resurser och sticka. Då detta sker blir det inte mycket över till befolkningen där. Vi vill inte se någon ny kolonialism i Afrika”, fortsatte Clinton.

”Jag tror vi kommer börja se allt fler problem som får större uppmärksamhet under de kommande 10 åren”.

Att två av USA:s och Storbritanniens högsta ledare uttalar sig kritiskt om Kina på bara några veckor, kan delvis bero på de båda ländernas minskade handel med denna allt viktigare del av världen.

Bloomberg påpekar att USA:s handel med Afrika söder om sahara endast motsvarar tre procent av USA:s totala import, och en procent av dess totala export.

Av importen är cirka 90 procent av olja.

Kina å andra sidan har under det senaste årtiondet mer än tiofaldigat sin handel med Afrika, som i fjol uppgick till nästan 500 miljarder kronor.

Över en miljon kineser beräknas ha flyttat till Afrika under denna tid, och handelsavtal har tecknats med över 40 av kontinentens länder.

Folkets Dagblad skrev också i maj i år att den befintliga Kina-Afrika-fonden, som underlättar kinesisk investering i Afrika, ska femdubblas inom fem år.

Published on

Kaotisk mentalvård i Kina

Caixin skriver i dag en längre artikel om hur illa det är ställt med mentalvården i Kina.

Samtidigt som det inte finns resurser att vårda de som skulle behöva akut hjälp, händer det ofta att fullt friska människor spärras in på mentalsjukhus.

Caixin berättar hur Chen Deming, invirad i ett lakan med tygsäck över huvudet, lämnades av utanför ett mentalsjukhus av sin fru.

Det tog honom sedan två månader att komma ut från institutionen, trots att han snabbt lyckades övertyga läkarna om att han var fullt frisk.

I Kina finns nämligen en ”oskriven regel” som säger att bara samma person som lämnar in en patient kan hämta ut densamma.

Och Chen Demings fru var upptagen med att länsa hans bankkonto, sälja hans aktier och familjens juvelaffär för att sedan försvinna under jorden.

Det var i stället Chens syster som efter mycket om och men lyckades få honom utskriven och friskförklarad.

Chen är inte ensam: Det är inte ovanligt att mentalsjukhus används av lokala myndigheter för att spärra in aktivister eller andra invånare som kan hota den politiska stabiliteten.

Även arbetsgivare har på detta vis blivit kvitt problematiska anställda, skriver Caixin.

”Sjukhus kan, utan att tidigare diagnosticerat eller ens träffat en person, helt enkelt kidnappa denne för att spärra in under tvång”, säger en advokat till Caixin: ”Det finns ingen rättighet att motsätta sig intagningen, och förmyndare utses utanför lagen”.

Mycket riktigt sägs andelen tvångsintagna i Kina ligga kring 70 procent – en enligt Caixin betydligt högre siffra än i de flesta utvecklade länder.

70 procent skulle betyda att 300 000 personer skrevs in under tvång bara under 2008.

En intervjuad forskare sade sig vara ”chockad” efter ett besök vid Kinas en av Kinas mest ansedda mentala institutioner.

Hon menar att diagnoser gjordes på 20 minuter, och jämför med Japan, där två doktorer gemensamt måste ta ett beslut efter timmar av samtal med den potentiella patienten.

Situationen har sett ut såhär i 26 år – lika långt tid som myndigheterna debatterat en ny lag för landets mentalvård.

I juni i år presenterades denna lag, som snart kan komma att bli den första lagen någonsin rörande vård av mentalsjukdomar i Kina.

Andra aspekter av den nya lagen rör givetvis själva behandlingen; det har aldrig funnits några riktlinjer eller förbud angående mediciner, elchocker eller isoleringsceller innanför väggarna på Kinas mentalsjukhus.

Det är oftast inga glamorösa anläggningar som väntar Kinas mentalpatienter, vilket kan ses av detta bildspel.

Mentalpatient i provinsen Hunan binds fast i sin säng. Officiella lagar eller restriktioner angående be handling av mental sjuka finns fortfarande into i Kina.

Samtidigt som hundratusentals patienter tas in under tvång, finns det också ett enormt antal kineser som verkligen är i behov av hjälp för mentala åkommor, men aldrig får det.

Caixin citerar statistik från Kinas hälsoministerium, som menar att cirka 100 miljoner kineser lider utav någon form av mental sjukdom.

Av dessa beräknas 16 miljoner vara så svårt sjuka att de helt eller delvis tappat kontrollen över sina egna handlingar. 10 procent av dessa anses vara direkt farliga.

Alltså finns det enligt officiell statistik omkring 1,6 miljoner kineser som på grund av mental sjukdom kan skada såväl sig själva som andra.

Väldigt få av dessa får någon egentlig hjälp, vilket även NY Times skrev en artikel om i slutet av förra året.

Man menar där att det inte någon annan stans i världen finns ett större missförhållande mellan personer som skulle behöva mental vård, och hur många som egentligen får det.

Den aktade tidskriften The Lancet uppskattar att cirka 173 miljoner kineser lider av någon mental sjukdom (73 miljoner fler än Kinas egen statistik).

Mentalpatient i ett aktivitetsrum någonstans i provinsen Hunan.

Det stora antalet mentalt sjuka i Kina förklaras med dess turbulenta historia, där politiska kampanjer vilka lett till svält och förföljelser finns i nästan alla äldre kinesers minne.

Man påpekar även att mentalvård är något nytt i Kina, som inte existerade vid kulturevolutionens slut för 35 år sedan, då mentalsjukdom var något borgerligt som skulle botas genom att läsa litterära verk av Mao Zedong.

Mentalvårdens utbredning i Kina är därför fortfarande liten, resurserna knappa och de få professionella läkarna åtnjuter ingen respekt bland allmänheten.

Samtidigt ses mentala sjukdomar fortfarande med stor skam i Kina, och familjer ofta föredrar att spärra in mentalsjuka medlemmar i hemmet än att ge dem adekvat vård, menar NY Times.

Avsaknaden av sjukförsäkring gör också att många fattiga familjer inte kan bekosta denna omfattande typ av vård, även om de hade velat.

Tidningen tar också upp flera våldsfall utförda av mentalt sjuka personer i Kina. Även fjolårets rad av attacker mot skolor runtom i landet, som resulterade i 21 studenters död, länkas samman med mentalsjuka våldsmän.

Det återstår att se om Kina nu klarar utmaningen i att skapa en lag om som innebär såväl korrekta diagnoser som en ändring av allmänhetens inställning till mentala sjukdomar.

Bilden föreställer en av de mentalsjuka som tvingades till slavarbete i provinsen Xinjiang – en härva som avslöjades i fjol.

Published on

Kina allt fetare men ännu långt från USA

En ny amerikansk studie kartlägger övervikten i Kina, och jämför den med samma fenomen i USA.

Det slås fast att Kina fortfarande ligger långt bakom USA i andelen överviktiga, men också att mönstren och kriterierna för personer som blir överviktiga ser helt olika ut i de båda länderna.

Övervikt har först på senare år blivit ett bekymmer i Kina. 1965 utgjorde kött endast 6 procent av den kinesiska kosten – en siffra som 2005 hade ökat till 27 procent.

Fenomenet är så nytt att Kinas hälsoministerium för inte ens har någon statistik på landets överviktiga.

I stället har den amerikanska studien hämtat fakta genom intervjuer med över 9 000 studenter vid kinesiska högstadie- och gymnasieskolor, i sju olika städer och med olika inkomstnivåer.

Enligt en allmänt vedertagen skala är en person överviktig om body mass index är 25-29,9 och feta vid 30 eller över.

Studien uppskattar att 25 procent av alla vuxna kineser är överviktiga, jämfört med två tredjedelar i USA.

En klar samhällsskillnad är att främst de kineser som har det gott ställt ekonomiskt riskerar fetma. I USA är det i stället främst de fattiga som är överviktiga.

Det förklaras med att USA:s fattiga saknar kunskap och pengar att köpa bra mat. Samtidigt har Kinas fattiga inte råd med lika mycket kött eller snabbmat som sina rikare landsmän.

Epidemin har därför ännu inte nått den vidsträckta kinesiska landsbygden, hem åt nästan halva landets befolkning.

En annan skillnad kan ses i att kineser som äter mycket grönsaker fortfarande riskerar fetma. Skillnaden är att de nu även har råd att äta mycket kött tillsammans med nyttigheterna.

I USA äter många fattiga och överviktiga lite grönsaker över huvud taget.

Andra sannolika anledningar till den ökade kinesiska fetman är en allmänt högre konsumtion, samt den enbarnspolitik som resulterat i att barn utan syskon skäms bort av familjens alla medlemmar.

Samtidigt blir västerländsk snabbmat och stillasittande kontorsarbete allt vanligare.

Fetman i sig är givetvis ett hälsoproblem, och har starkt bidragit till att Kina nu har flest diabetespatienter i världen.

Vissa studier menar att över 90 miljoner kineser i dag har diabetes, jämfört med nästan ingen för några årtionden sedan.

Published on

Tårgas och 231 arresterade vid protester i Hongkong

Under fredagen samlades stora folkmassor i Hongkong för att protestera i samband med 14-årsdagen för den gamla brittiska kolonins överlämning till Kina.

Det slutade med våldsamheter, tårgas och 231 arresterade demonstranter.

Det är oklart hur många som deltog i de årliga och på förhand planerade demonstrationerna. Polisen säger 58 000, men organisatörerna menar att 218 000 personer fanns i marschen, som startar vid Victoria Park och slutar vid Hongkongs myndighetsbyggnader.

Oroligheter startade sedan en skara vägrat lämna området kring dessa byggnader då demonstrationen nått sitt slut.

Ett dödläge uppstod, som bröts efter några timmar då polisen använde tårgas för att skingra de kvarvarande demonstranterna. Flera personer handfängslades sedan för att köras iväg i polisfordon.

Av de 231 som arresterades släpptes alla – varav 52 mot borgen – efter att polisen tagit deras uppgifter.

Polisen säger att arresteringarna skedde för att återställa ordning och säkerhet, samt motverka trafikstörningar.

Andra, bland annat en lagstiftare, menade att demonstranterna bara genomförde en lugn sittning, och att arresteringarna var ogrundade.

Över huvud taget är arresteringar likt dessa ovanliga i Hongkong, som fick behålla bland annat demonstrationsrätten efter överlämningen från Storbritannien till Kina 1997.

Sedan dess har protestmarscher hållits på årsdagen av överlämnandet 1 juli, vilka allmänt allmänt som en indikation på allmänhetens nöje eller missnöje med politikerna.

Årets deltagarantal var det högsta på flera år, och berodde bland annat på ett lagförslag om att minska folkets möjlighet att genom röstning påverka vilka som ska sitta i stadens lagstiftande organ.

Klagomål framförs också om att den nuvarande regeringen i Hongkong låter sig påverkas för mycket av ledarna i Peking, vilket enligt många minskar den politiska friheten.

En annan ständig källa till ilska är de höga fastighetspriserna, som gör att många unga inte har råd att köpa bostad och därmed också får svårt att gifta sig.

Omkring hälften av alla Hongkongs invånare bor i allmännyttiga bostäder.

Finansparadiset Hongkong är nämligen det av alla världens utvecklade länder med störst inkomst- och klasskillnader.

Här liknar prisnivåerna de i västra Europa, men ändå sattes stadens första minimilön till just under 30 kronor i timmen tidigare i år.

Unga vuxna och gamla är de grupper där fattigdomen ökar snabbast, och enligt en rådgivande byrå till regeringen lever nu 1,26 miljoner av stadens 7 miljoner invånare i fattigdom.

Det är oklart vilket mått som används, och regeringens egna uppskattning av fattigdom sträcker sig endast till 760 000 personer – vilket också visar på de skilda världar som stadens politiker och invånare lever i.

Allt detta fick deltagarna i en 1 juli-demonstration att för första gången kräva att Hongkongs nuvarande högsta politiska ledare Donald Tsang ska avgå.

Varningar har utfärdats om att allmänhetens missnöje i Hongkong nu närmar sig rekordnivåerna under 2003.

Då tågade en halv miljon hongkong-bor på gatorna, vilket fick regeringen att avstå från en ny ”nationell säkerhetslag”, och den dåtida politiska högsta ledaren att avgå.

Published on

Även armén svälter i Nordkorea

I måndags dök det på internet upp utsmugglat videomaterial från Nordkorea, som visade på en försvårad matsituation i landet.

Barn driver omkring på gatorna och tigger, men det rapporteras även att den alltid så prioriterade armén nu lider av matbrist, vilket i så fall skulle vara första gången någonsin.

En ung kadett vid armén säger i videon att ”alla är svaga”, och att 50 av 100 män i hans trupp är undernärda.

Videomaterialet är – med livet som insats – utsmugglat av en nordkorean som tränats av en japansk redaktör för ett magasin som skriver specifikt om Nordkorea.

Det ska ha tagit månader att samla ihop materialet, som också innehåller scener från en torgmarknad där försäljare tvingas skänka ris till armén, samt byggnationen av en ny privat järnväg åt Kim Jong-un, son till Nordkoreas diktator och enligt många landets nya ledare.

Filmsnutten dök först upp på Australian Broadcasting Corporations hemsida, men togs sedan bort på grund av copyright.

Jag märkte dock under kvällen att precis samma filmsnutt fortfarande ligger kvar i botten av denna bloggpost på Washington Post.

I går kom också uppgifter från biståndsarbetare att matransonerna i Nordkorea minskat dramatiskt.

På vissa ställen i landet förväntas folk överleva på 150 gram mat dagligen; en halvering jämfört med 18 månader tidigare.

Biståndsarbetaren säger att hon ser fler undernärda barn nu, och ”fler människor på kullar och fält, som letar rötter, gräs och örter”.

Hon frågar sig när situationen kommer ändras ”från kronisk undernäring till akut undernäring”.

Published on

Premiärminister Wen Jiabao besöker ett Europa i kris

Kinas premiärminister Wen Jiabao landade under lördagen i England. Han kom från ett besök i Ungern, och åker i början av nästa vecka vidare till Tyskland.

Wen Jiabao besöker ett Europa i kris, och i media diskuteras vad det kapitalstarka Kina egentligen vill med Europa.

Såväl The Guardian som BBC påpekar att Kina nyligen skrivit ett kontrakt på att sköta Greklands största containerhamn i Piraeus, vilket sägs vara ”Kinas största investering i Europa”.

Valet av Ungern som land att besöka tyder också på att Kina planerar fler investeringar i södra och östra Europa.

Under lördagen sade Wen Jiabao nämligen att Kina ska köpa ungerska stadsobligationer, och även förlänga en kredit till landet på motsvarande nästan 10 miljarder kronor.

I dag klargjorde han också att Kina kommer fortsätta investera i flera länders statsskulder, och ”låna ut pengar till länder som har svårt att få lån”.

En nyligen utförd studie menar att 40 procent av Kinas investeringar i Europa har gjorts i Spanien, Portugal, Italien, Grekland och Östeuropa.

Wen Jiabao sade även att Kina helhjärtat stöder euron, samtidigt som man investerar flitigare i Europa för att undvika ett allt för stort beroende av en opålitlig dollar.

Kina behöver nämligen den europeiska marknaden för sin fortsatta ekonomiska tillväxt. Sedan förra året är Europa Kinas största exportmarknad, före USA på andra plats.

Wen Jiabao vill också jämna ut handelsbalansen, genom att göra det enklare för europeiska företag att etablera sig i Kina.

Kina har alltså ett egenintresse av att se ett stabilt Europa, men vissa menar att Kina också har andra motiv.

Ju mer Kina investerar i ett land, desto mer beroende blir det landet av Kina. På så vis kan Kina få politiskt stöd i EU då beslut ska fattas i handelsfrågor, eller angående det vapenembargo som Europa införde mot Kina sedan Himmelska fridens torg 1989.

Att de kinesiska investeringarna inte bara leder till gott kan också ses vid containerhamnen i Grekland.

Många fartyg där tas nu till Kina för reparation.

Grekiska jobb försvinner därmed, och fackföreningen där har ännu inte accepterat att kineserna tagit över styret av hamnen.

Samtidigt har Kina frigivit två frihetsberövade dissidenter i samband med Wen Jiabaos europaresa.

De båda – en konstnär och en människorättsaktivist – har väckt stor uppmärksamhet i utlandet. Frigivningarna ses av vissa som signaler på att kineserna är beredd till eftergifter.

Men oavsett hur det är med politiken, ekonomin och intentionerna så kommer vi få se fler kinesiska investeringar i Europa, fastslår BBC.

I brist på lån från EU kommer exempelvis Grekland tvingas att sälja ut flygplatser, järnväg och statliga företag.

Det vill man givetvis göra till högstbjudande, och ”en tiggare kan inte välja sina pengar”.

Published on

Nordkoreanska droger allt vanligare i Kina

Newsweek publicerade i veckan en intressant artikel om droghandeln Nordkorea-Kina, som får antalet drogberoende i Kina att växa fort.

Det handlar främst om drogen metamfetamin som i allt större mängder förs över gränsen till den nordkinesiska provinsen Jilin (吉林), och sedan säljs vidare till andra delar av Kina.

Newsweek besöker gränsstaden Yanji, som för 20 år sedan officiellt hade fyra drogberoende invånare. I dag är siffran passerat 2 000.

Enligt lokala politiker är mörkertalet stort, och många tror den egentliga siffran är 5-6 gånger högre.

Den ökade införseln beror på att ekonomin i Nordkorea är så usel att försörjningsmöjligheterna blir allt färre, varpå fler vågar ta risken att framställa droger att föra över gränsen och sälja i Kina.

”Att sälja [metamfetamin] är det enklaste viset att tjäna pengar”, säger en intervjuad avhoppare från Nordkorea, och lägger till att alla som rör sig över gränsen känner till den omfattande handeln.

Metamfetamin är enligt Newsweek enkelt att framställa både med tanke på de få ingredienser och den lilla yta som behövs för att sätta upp ett labb. Det bergiga Nordkorea med många övergivna fabriker sägs vara idealt för hemlig tillverkning.

Rapporter gör också gällande att den relativt billiga drogen används flitigt inne i Nordkorea, såväl som läkemedel för verklighetsflykt.

”Det finns så lite hopp i Nordkorea, därför har metamfetamin blivit så populärt. Folk har gett upp”, säger en intervjuad redaktör till ett japanskt magasin om Nordkorea.

Det spekuleras också i statens inblandning, då myndigheterna här tidigare varit inblandade i flera smuggelhärvor.

Nordkoreanska diplomater har blivit haffade med att smuggla allt från falska sedlar till ädelstenar, och sedan 1970-talet finns även bevis för att regeringen odlat opium för export, vilket skedde vid såväl fångläger som skolor.

En rapport från den amerikanska kongressen 2008 fastslår: ”Det finns starka indikationer på att den nordkoreanska regimen har varit inblandad i tillverkning och smuggling av olagliga droger”.

Ytterligare en intervjuad flykting från Nordkorea säger till Newsweek: ”[Myndigheterna] ger oss inte ens ris eller förnödenheter. Tror ni de alls kommer göra något åt droghandeln?”.

Newsweek påpekar att Kina är försiktiga med att i ordalag fördöma Nordkorea för denna handel, trots att den drabbar invånare i Kinas nordöstra delar svårt.

En intervjuad tjänsteman vid en anti-drogenhet i Jilin säger att Kina officiellt inte nämner att drogerna kommer från Nordkorea, för att ”inte skada den goda relationen” mellan länderna.

Nyligen påbörjades dock en aktion mot droghandeln med kodnamnet ”Strong Wind”. Men situationen är svår att göra något åt, menar Newsweek:

Unlike other drugs, it’s nearly impossible to trace the origin of meth. Still, officials, residents, and experts believe that much of the methamphetamine consumed in this Chinese region is manufactured across the border in North Korea, a longtime exporter of drugs.

Om myndigheterna gör förtjänst på droghandel, så blev det i veckan också känt vad delar av pengarna går till att inhandla.

Bland annat AFP skrev i veckan hur nordkoreansk polis köpt hjälmar, sköldar och tårgas från tillverkare i norra Kina.

Detta för utrusta en särskild piketstyrka, som ska kunna slå ner protester och uppror, sedan nordkoreanska ledare blivit allt mer oroade över utvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika.

Omkring 3 000 nordkoreaner flyr varje år över gränsen till Sydkorea. BBC skriver i dag hur Sydkorea beslutat bygga ut anläggningarna som finns för att ta hand om dessa flyktingar.

Published on

Kritiserad Ban Ki-moon omvald som FN-chef

FN:s sydkoreanske generalsekreterare Ban Ki-moon blev i dag omvald till en andra period vid posten, som formellt kommer ta vid 1 januari 2012 och vara i fem år.

Ingen annan kandidat kunde ställa upp i valet, eftersom FN:s säkerhetsråd enhälligt ställde sig bakom sydkoreanens fortsatta ledarskap.

Ban Ki-moon tog över som generalsekreterare 2007, och har på senare tid fått mycket beröm för sitt arbete med klimatförändringar och behandlingen av protestvågen i Nordafrika och Mellanöstern.

Han beskriver sig själv som någon som ”balanserar, harmoniserar och medlar”, och lovade 2006 att reformera FN till en organisation som ”lovar mindre och utför mer”.

Inför detta valet lovade han att fortsätta leda FN genom att bygga broar i en värld under ständig förändring.

Anhängare menar att Ban Ki-Moon är en medlare och administratör av världsklass, och ordförande Joseph Deiss i FN:s generalförsamling sparade inte på smickret då valet i dag var klart, och sade följande enligt BBC:

In a complex, difficult international environment, you have strengthened the role and the visibility of the United Nations by adopting reform measures, launching exciting, innovative initiatives, and calling faithfully and constantly for respect for human rights, the rule of law and the other values rooted in our charter.

Det är mycket fina ord från flera håll. Men Ban Ki-moon har också fått ta emot skarp kritik för sitt ledarskap.

Han sägs hålla alltför låg profil internationellt, vilket var en av anledningarna till att han alls valdes till generalsekreterare 2006.

Världssamfundet – eller främst de västerländska stormakterna – ville då se någon med lägre profil än den tidigare chefen Kofi Annan, som ifrågasatte USA:s agerande under FN i Irak-kriget.

Just som väntat kritiseras nu sydkoreanen för att vara tam mot stormakterna på bekostnad av de små länderna.

Även traditionellt FN-vänliga Norges förre FN-ambassadör Mona Juul kallade 2009 Ban Ki-moon för ”den osynlige mannen”, som saknar såväl ledaregenskaper som karisma.

Ban Ki-Moon har heller än i dag inte officiellt tagit avstånd från att Kina håller nobelpristagaren Liu Xiaobo fängslad.

Svenska Inga-Britt Ahlenius tillhör en av Ban Ki-moons största kritiker. Hon var till förra sommaren FN:s tredje mäktigaste tjänsteman, i egenskap av chef för FN:s interna granskningsorgan OIOS.

Hon sammanställde efter sitt arbete en slutrapport som gick hårt åt Ban Ki-moon, men fick medhåll av många.

Ahlenius menade att FN under Ban Ki-moon är på väg att falla isär och driver mot irrelevans.

En lite längre artikel, läsvärd för alla med intresse av FN och internationella relationer, hittas i DN i form av utdrag från en ny bok av tidningens förra politiske redaktör Niklas Ekdal.

Här sammanfattas flera punkter av kritik mot Ban Ki-moons ledarstil, tomma handlingar och ovilja att ta åt sig någon kritik alls. Utdrag från boken i artikeln:

På eftermiddagen denna varma fredag, när turisterna flockas på Manhattan och de många amerikanska flaggorna skvallrar om att det varit Fourth of July några dagar tidigare, åker Ban Ki-moon från sitt kontor vid Hudsonfloden de fem kvarteren till 380 Madison Avenue, mellan 46:e och 47:e gatan. Här ligger OIOS temporära lokaler, granskningsorganet som är speciellt inrättat för att bistå generalsekreteraren i det svåra uppdraget att leda FN.

Det är första gången han är där. Ban Ki-moon har varit upptagen med annat, inte minst med att resa jorden runt i syfte att säkra en andra mandatperiod för sig själv.

Det är som om en storögd amerikansk president skulle bli guidad till FBI, Högsta domstolen eller kongressen efter tre år i Vita huset.

När Ban Ki-moon tillträder som generalsekreterare gör han sig av med alla Kofi Annans närmaste medarbetare och rekryterar sina egna på korta kontrakt. Inga-Britt Ahlenius kommer han inte åt – hon har ett femårigt mandat beslutat av generalförsamlingen. Det irriterar honom förstås. Till ledande diplomater säger han att ”Hon brister i respekt för mig”, och ”Jag kan inte arbeta med henne”.

”Jag vill höra era synpunkter”, säger Ban inbjudande då han tillträder – men när personalen tar honom på orden blir han mest irriterad och betraktar det som bristande lojalitet.

Nu begär undergeneralsekreteraren för ekonomiska och sociala frågor, kinesen Zukang Sha, ordet. Han är ansvarig för de funktioner som ska slås ihop till den nya kvinnomyndigheten, och anser att han bör höras i tillsättningsprocessen.

Något i denna diskussion triggar Ban Ki-moon. Det är ingen hemlighet att han har försökt att bli av med Sha, i stort sett den enda av undergeneralsekreterarna som då och då artikulerar egna synpunkter. I sådana situationer kan det vara en fördel att komma från ett land med permanent plats i säkerhetsrådet.

Ban Ki-moon skäller ut kollektivet av medarbetare: ”Ni är här för en begränsad period, men ni bevakar bara era revir. Jag kan byta ut er! Ni måste sätta er över era avdelningars intressen. Ni är i första hand mina seniora rådgivare, inte avdelningschefer.”

Så mycket för team building.

Off the record medger diplomater och FN-anställda i sekretariatet att Ahlenius kritik är befogad; ledarskapet i toppen är svagt. Utåt manifesteras emellertid tystnadens kultur i New York under dessa heta sommarveckor.

Ban Ki-moon har gett sina närmaste medarbetare, undergeneralsekreterarna, tidsbegränsade förordnanden som förlängs ett år i taget. Alla är beroende av regimen. Bohag har flyttats, barn har satts i dyra skolor, dörrar måste hållas öppna till nästa jobb. Man tiger och lider under en inkompetent ledning i stället för att sjunga ut offentligt.

”Jag får ett allt starkare intryck att atmosfären i sekretariatet och framför allt i dess högre nivåer ändrats väsentligt med Ban Ki-moon i ledningen”, säger den svenske diplomatveteranen Hans Blix.

I tidskriften Foreign Policy konstaterar journalisten James Traub att endast Vita huset har makten att lyfta bort Ban Ki-moon efter en mandatperiod. Traub öppnar med en minnesvärd bild:

”I maj 2006 kom Ban Ki-moon ut offentligt som sökande till tjänsten som FN:s generalsekreterare. Efter ungefär tjugo minuter av Bans monotona och underliga engelska, hans utstuderat intetsägande svar på frågorna, hade jag fallit i djup sömn. Då borde jag ha insett att han var den perfekta kandidaten för jobbet”.

James Traub gör som många andra en poäng av att Ban Ki-moons färglöshet inte är någon slump. För Bushadministrationen och dess FN-hatande FN-ambassadör John Bolton var Ban Ki-moon själva ”botemedlet mot Kofi Annans farliga karisma”, Annan som under invasionen i Irak hade följt Dag Hammarskjölds exempel och ifrågasatt en självsvåldig supermakt.

”Har FN råd med fem år till under Ban Ki-moon?” frågar sig James Traub.

Relaterat: DN, DN,SVD, SVD, GP, EXP

Published on

Kina lockar informatörer med pengar och medborgarskap

Lokala politiker i sydkinesiska staden Zengcheng söker hjälp från allmänheten för att få tag på migrantarbetare skyldiga till de protester som skedde där tidigare i juni.

Genom en notis på lokaltidningens internetsida lockar man informatörer med kontant belöning upp till cirka 10 000 kronor, samt möjligheten till att bli mantalsskriven i Zengcheng.

Protesterna startade den 10 juni, sedan en gravid kvinna som också var migrantarbetare hamnat på sjukhus efter bråk med den lokala ordningspolisen.

Den 12 juni hade flera polisbilar satts i brand, och tiotals personer arresterades senare.

Notisen låter veta att polisen har svårt att hitta de skyldiga, och framför enligt The Guardian följande meddelande:

The public security departments call on the broad masses of city residents not to be incited by people with ulterior motives, but to keenly struggle against criminal lawbreakers and actively reveal the identities of these criminal lawbreakers.

Notisen visar på stor misstänksamhet mellan polis och migrantarbetare, vilka antas ha varit nästan uteslutande ansvariga för protesterna och våldsamheterna 10-12 juni.

Den för också tankarna några årtionden tillbaka i tiden, då kineserna uppmuntrades att rapportera om varandra till myndigheterna, vilket fick ödesdigra konsekvenser inte minst under Kulturrevolutionen.

Zengcheng ligger i provinsen Guangdong (广东), som enligt vissa uppgifter kan ha så många som 30 miljoner migrantarbetare.

Dessa är i regel fortfarande mantalsskrivna (har ett ”hukuo” 户口) i sin hemprovins, och kan därför inte utnyttja sjukvård, skolgång och subventionerat boende i det relativt välmående Guangdong.

Paradoxen är uppenbar, då det är just detta system med mantalsskrivning som placerat migrantarbetarna på samhällets lägsta trappsteg till att börja med.

Nu ska de alltså skvallra på sina likar för att få klättra upp ett steg.

Published on

Korrupta politiker för ut 800 miljarder ur Kina

I veckan uppmärksammades en rapport i lokaltidningen Shanghai Daily, enligt vilken korrupta kinesiska politiker och tjänstemän sedan mitten av 1990-talet fört ut cirka 800 miljarder kronor ur landet.

Enligt rapporten som publicerades redan 2008 av Kinas centralbank Bank of China, så har över 16 000 politiker och statliga tjänstemän fört ut pengarna, med USA, Kanada, Australien och Holland som främsta destinationer.

Pengarna har oftast satts in på utländska konton eller investerats i exempelvis fastigheter, sedan överföringarna maskerats som affärstransaktioner mellan kinesiska staten och privata företag.

En annan vanlig procedur är att föra ut pengar med hjälp av en hustru eller älskarinna som emigrerar till ett av ovanstående länder.

Summor och antal sägs dock vara ”uppskattningar”, eftersom all officiell statistik om detta saknas.

Det är oklart vem som arbetat fram rapporten, vilken är stämplad som ”konfidentiell”, och föreslår att Kina vid sidan av att straffa korrupta tjänstemän även bör se över transaktioner som görs till utlandet.

”Ju högre tjänst, desto större risk för emigration”, stod det i reporten som lade till att politiker och tjänstemän med lägre befattning och mindre pengar ofta överför dessa och utvandrar till närliggande länder som Thailand, Malaysia, Mongoliet eller Ryssland.

Kinas regering har nyligen sagt att korruption är landets värsta fiende, och lovat hårdare åtgärder mot de skyldiga.

Exempelvis fick Shanghais före detta borgmästare Chen Liangyu 18 år i fängelse 2008, efter att ha fällts för korruption och förskingring.

Men den totala summan i denna rapport motsvarar ungefär två procent av hela Kinas BNP, och är säkert ett känsligt ämne i en tid då protesterna mot korruption och maktmissbruk bara blir fler, större och våldsammare.

Rapporten har också tagits bort från Bank of Chinas hemsida, men cirkulerar bland kinesiska internetanvändare, skriver Wall Street Journal.

Bank of China vägrar kommentera rapporten.

Relaterat: DN

Published on

Värsta översvämningarna i Kina på 50 år

Först drabbades flera områden kring Yangtze-floden av den värsta torkan på 70 år. Nu härjar där i stället de värsta översvämningarna på över 50 år, under vilka minst 105 personer har mist livet, och över en halv miljon evakuerats.

De stora skadorna beror på att lera som torkat upp lätt lossnar och orsakar jordskred. Dessutom är det dokumenterat att regn i Kina i dag faller intensivare och under kortare perioder än tidigare, vilket kan bero på klimatförändringar och miljöförstöring.

Minst 40 floder i de berörda områdena har nu vattennivåer över varningsnivån, och myndigheter rapporterar ständigt om nya dammar och vallar som riskerar brista, skriver The Guardian.

Detta skapar abnorma förhållanden, och områden som tidigare var helt torrlagda visas nu på tv med vägar och byggnader helt under vatten.

Värst drabbad är provinsen Zhejiang (浙江), där vattenståndet vid vissa delar har stigit till det högsta på 50 år.

Ett område har haft 405 millimeter nederbörd bara under juni månad, vilket kan jämföras med en genomsnittlig årsnederbörd på drygt 500 millimeter i Stockholm.

Också i grannprovinsen Jiangxi (江西) har över 120 000 invånare evakuerats med hjälp av militär. Övriga drabbade provinser innefattar Hubei (湖北), Hunan (湖南), Sichuan (四川), Guizhou (贵州).

De tre ravinernas damm – världens största – har tidigare fått kritik för att bidra till torkan i dessa områden.

Dammen skulle därmed också kunna vara en orsak till de jordskred som orsakat dödsfall, enorma materiella skador och förstört stora arealer jordbruksland.

Samtidigt som Yangtze svämmar över i östra Kina, rapporteras också torka vid flodens västra delar, närmare tillflödet från bergen i Tibet.

Enligt väderleksrapporter kommer regnet dra vidare västerut, till de redan drabbade områden i provinsen Sichuan, innan det kan mattas av under söndagen.

Published on

Kinesisk regissör attackerar landets censur

Jia Zhangke (贾樟柯), en av Kinas mest kända filmproducenter, gick i onsdags hårt åt den censur som landets regissörer måste verka under.

Han kallade rådande censur för en naiv ”överdriven kulturrenhet”, och fick tidigare under året överge en filmidé efter att att censurmyndigheten låtit honom veta att den bröt mot Kinas anti-pornografiska lagar.

Jia Zhangke tackade tidigare också nej till att göra en historisk spionfilm om Kinas inbördeskrig: ”Gör jag den filmen här så måste jag framställa alla kommunister som superhjältar”, förklarade han under en konferens i Shanghai under onsdagen.

Denna film gjordes av en annan regissör, och hade premiär i onsdags. Den förväntas ses på bio av 30 miljoner kineser och slå en rad nya kassarekord.

Sedan Jia Zhangke vann guldlejonet vid Venedigs filmfestival 2006, har han blivit en av Kinas mest berömda och inflytelserika regissörer. Men för att komma tid har han många gånger fått brottas med landets myndigheter.

Vid samma konferens talade även filmproducenten Wilfred Mann från Hongkong, och menade att poliser alltid måste framställas som goda i actionfilmer, och att romantiska komedier inte får innehålla några kärleksaffärer innan giftermålet.

Det märkliga med dessa kommentarer, pekar The Guardian ut, är att de återgavs i sin originella form och utan kritik av en officiell kinesisk nyhetssida.

Kinesisk statlig media brukar ju givetvis inte rapportera objektivt om de inskränkningar som myndigheterna förser landets konstnärer med.

Kinas censurmyndighet för film består av cirka 30 personer, ”allt från filmvetenskapare till medlemmar av kvinnoförbund och kommunistpartiets ungdomsorganisation”, säger en kinesisk filmkritiker till The Guardian.

Endast 20 icke-kinesiska filmer om året tillåts visas vid landets biografer.

Tidigare i år förbjöds tidsresor i kinesiska tv-draman, eftersom de kan få Kina att framstå som ett bättre land än innan kommunistpartiet tog makten.

Mer information om censur och film i Kina kan ni få genom att lyssna på detta nio minuter långa inslag jag under förra året gjorde för Kino i Sveriges Radio P1.

Published on

Statliga Invest Sweden ljuger om Kina i sin årsredovisning

Invest Sweden är en statlig myndighet under UD, som varje år får 60 miljoner kronor från staten för att främja utländska investeringar i Sverige.

SVD Näringsliv har under veckan kunnat avslöja att myndigheten farit med osanning genom fantasisiffror och rena lögner, angående såväl sin egen roll i kinesiska investeringar samt hur många svenska jobb de skapat.

Tydligaste exemplet är Geelys investering i Volvo, som enligt Invest Sweden har skapat 400 nya jobb i Sverige.

Då SVD kontaktar Volvo visar det sig att siffran är mycket lägre:

”Det faktum att vi fick nya ägare för Volvo 2010 skapade i sig inte några nya jobb här. Vi vet inte riktigt vad Invest Sweden syftar på när man talar om 400 nya jobb”, säger Per-Åke Fröberg som är press- och talesman för Volvo.

Då SVD åter hör av sig till Invest Sweden menar pressinformatör Lotta Hammar att den rapporterade siffran handlar om ”uppskattningar” om hur många jobb som Geelys investering kan komma att skapa i Sverige.

Generaldirektör Per-Erik Sandlund erkänner också att det som står i den statliga myndighetens årsredovisningen faktiskt ännu inte har hänt, och säger att han möjligen kommer ”uttrycka sig annorlunda framöver”.

Invest Sweden har även redovisat uppgifter som rakt av är lögn. Myndigheten anser sig exempelvis ligga bakom etableringen av en kinesisk firma för håravfallsprodukter, som de säger har skapat sju jobb i Sverige.

Men den kinesiska ägaren till firman säger till SVD att han aldrig hört talas om Invest Sweden, och har dessutom inga anställda.

Detsamma gäller en etablering av ett kinesiskt läkemedelsföretag i Huddinge. Men då SVD ringer dess vd säger han sig ”aldrig ha jobbat” med Invest Sweden.

Myndigheten säger också att de lockat China Development Bank till att ”investera” i Sverige, men även det är enligt SVD ett rent faktafel, då det enda som skett är att två av bankens representanter har sökt Stockholm.

Enligt SVD:s undersökning rör det sig om 60 svenska jobb skapat av kinesiska investeringar som Invest Sweden tar åt sig äran av.

Det är en tiondel mindre än de 600 nya jobb som anges i myndighetens egen årsredovisning, och det visar sig att uppgifter överdrivits eller hittats på i sju av tio fall.

Invest Sweden har också en historia av att dra till sig kinesiska företag som ställt till med problem, skriver SVD.

Exempelvis företaget Fanerdun, som bröt mot svenska säkerhetsregler och försökte sälja svenska medborgarskap efter att man etablerat sig i Kalmar.

Bolaget gick i konkurs och svensk domstol kopplades in. Ändå anser sig Invest Sweden ha skapat fem svenska arbetstillfällen genom Fanerdun.

Det finns många vis för ett litet exportland som Sverige att dra nytta av Kinas fantastiska ekonomiska utveckling.

Men det är sorgligt att se hur det sker genom att lata myndigheter med överbetalda tjänstemän diktar upp siffror för att få behålla statliga anslag och bra anställningsförmåner.

Published on

Våldsammare än på länge i Kina

De senaste veckorna har det kommit mer rapporter än vanligt om våldsamheter i Kina. Särskilt vänder de sig mot lokala myndigheter och och polis.

”Massincidenter” är det samlingsnamn som används för oroligheter i Kina, där protester eller våldsamheter uppstår efter att allmänheten känner sig orättvist behandlad av myndigheter eller stora företag.

En professor vid ett av Pekings mest ansedda universitet säger att 180 000 massincidenter ägde rum 2010, vilket är dubbelt så många som 2006.

Och det verkar som att antalet kommer öka ytterligare under 2011.

I alla fall så är de flesta stora medier överens om att de rapporter som kommit de senaste tre veckorna visar på fler, större och våldsammare missnöjesyttringar än vanligt.

Kinamedia sammanställer nedan de mest rapporterade incidenterna i Kina de senaste veckorna. Klicka på länkarna för att läsa mer:

1) Den 25 maj tog sig tusentals mongoliska studenter ut på gatorna i en rad städer i inre Mongoliet, för att protestera mot bristen på rättvisa efter att en mongolisk fåraherde körts ihjäl av ett kolföretag i färd med att konfiskera hans mark.

Demonstrationerna var de största i regionen på över 20 år, och ledde till hundratals arresteringar. Flera skolor spärrades av, internet stängdes ner och polisnärvaron ökade på gatorna. Föraren till kolföretagets lastbil dömdes hastigt till döden i en rättegång som pågick i blott sex timmar.

2) Den så kallade Jiangxi-bombaren satte 26 maj av tre bomber i en mindre stad i provinsen Jiangxi (江西). Tre personer omkom och ett antal skadades tillsammans med bilar och byggnader.

Bomberna gick av vid de lokala myndighetsbyggnaderna samt en åklagares kontor, och den skyldige visade sig ha sökt rättvisa hos dessa utan resultat i över ett årtionde sedan hans nybyggda hus rivits av lokala politiker som ville bygga något annat där.

3) I staden L-i-c-h-u-a-n, provinsen Hubei (湖北), sattes pansarfordon in för att kväsa protester som startade 6 juni efter att foton läckt ut på internet som visade hur en tjänsteman torterats till döds under sin arrest. Han var känd för sitt anti-korruptionsarbete, och misstankar gör gällande att han sattes dit av lokala politiker som förlorade pengar på hans agerande.

Minst 1 500 demonstranter ska ha tågat mot myndighetsbyggnaderna med krav på ”rättvisa”, och kastat stenar och flaskor mot polisen på vägen. De blev bortjagade av pansarfordon och elbatonger. Två poliser och flera tjänstemän ska ha arresterats. Se foton och läs mer här.

4) Kvällen den 9 juni ringde förskräckt en journalistkollega på Kinas statliga tv CCTV till mig. Då hennes kollega slutat jobbet, blev hon konfronterad av en man utanför tv-kanalens kontor. ”Jobbar du på CCTV?”, frågade han. Då svaret blev ”ja” skar han henne i ansiktet med kniv så att näsan lossnade.

Tydligen var mannen från en annan provins och hade rest till Peking för att framföra klagomål om orättvis behandling. hans aggressioner vände sig tydligen delvis mot statlig media. ”Jag är rädd”, sade min klasskamrat och berättade att flera personer samlas utanför deras kontor nästan varje dag för att uttrycka missnöje.

5) Tusentals personer satte eld på ett dussintal polisbilar i staden X-i-n-t-a-n-g under en demonstration som startade 10 juni och upphörde först tre dagar senare. Upprinnelsen ska ha varit ett bråk mellan lokal polis (Chengguan) och en gravid kvinna, där kvinnan skadats och förts till sjukhus.

De protesterande var, liksom kvinnan, fattiga migrantarbetare från andra provinser, som tydligen kunde identifiera sig med offret. Fortsatta rapporter kommer i dag om hur poliser patrullerar de avstängda gatorna för att kunna kontrollera situationen.

6) Den 10 juni gick också en bomb av utanför de lokala myndigheternas byggnader i staden Tianjin. Två personer ska ha skadats, och förövaren sade sig vilja ”hämnas på samhället”.

Dessutom ligger flera krutdurkar och väser. Pågående översvämningar i centrala Kina har kostat hundratals människor livet, och tros delvis bero på bygget av världens största damm.

Flera hundra människor och barn har också blyförgiftats i provinsen Zhejiang (浙江), där myndigheterna fått kritik för att se mellan fingrarna med problemen och istället prioritera ekonomisk tillväxt.

Som tidigare påpekats flera gånger, gör ökad användning av internet och mobiltelefoner i Kina att små protester snabbt kan växa sig stora.

Det går också att se tydligt se hur de kinesiska myndigheterna blir allt mer nervösa över detta, då man i ovanstående fall har slagit till snabbt och hårt mot såväl tjänstemän som poliser och demonstranter.

Published on

Pansarbilar rullar in i kinesisk stad efter upplopp

Det är oroligt på kinesiska gator igen, denna gång i staden Lichuan i provinsen Hubei (湖北).

I slutet av maj arresterades en myndighetstjänsteman där för misstankar om mutbrott. Den 4 juni kom uppgifter om att han ”kände sig sjuk”, varpå han kördes till sjukhus där han avled senare under dagen.

Bilder som cirkulerar på internet visar en blåslagen kropp som förmodligen gett upp i sviterna av misshandel och tortyr under arrestens gång.

Bilderna kommer från tjänstemannens familj, som först ska ha stoppats av polis men senare lyckats fotografera. Se dessa bilder här på ESWN.

Det ihjälslagne tjänstemannen hade enligt uppgift ett gott rykte om sig att vara omutlig, och misstankar finns att han arresterats på grund av sitt anti-korruptionsarbete som drabbade andra myndighetsanställda på ett negativt vis.

Efter att myndigheterna släppt en dunkel notis på internet där det stod att ”dödsorsaken är under utredning”, gick vänner, kollegor och andra som fått nys om situationen man ur huse.

Redan i tisdags – två dagar efter dödsfallet – samlades en uppretad folkmassa utanför de lokala myndighetsbyggnaderna. De ska ha förstört delar av byggnaden och kastat ägg, flaskor och sopor mot polisen.

Enligt AFP rör det sig om minst 1 500 demonstranter, medan ESWN talar om 20 000.

Hundratals militärfordon, bland annat flera pansarbilar, rullade senare in i Lichuan för att kväsa protesterna tillsammans med den så kallade Folkets beväpnade polis.

En av bilderna från protesterna som nu pågår i LC. Se fler här.

AFP rapporterade också för en dryg timme sedan att två tjänstemän i LC redan arresterats, och statlig media rapporterade att en vice ordförande för de lokala myndigheterna avskedats.

Enligt Wall Street Journal rör sig detta även i detta fall om en konfiskering av land, då den avlidne tjänstemannen i LC ska ha försökt stoppa en av myndigheterna uppbackad affär angående landområden rika på naturresurser.

Bilder har också visat hur polisen attackerat folkmassorna med elbatonger. Två poliser ska ha arresterats för detta.

Att först slå till mot demonstranterna, och sedan gripa de ansvariga, påminner om hur myndigheterna tidigare i veckan försökte lösa det fall med en överkörd herde i inre Mongoliet.

Det är tydligt att centralregeringen i Peking blir allt mer nervös över de allt mer ofta förekommande våldsamheter som har att göra med att gemene man känner sig illa behandlade av lokala politiker eller stora företag.

Samtidigt finns det ännu inga uppgifter om att protesterna i Lichuan har upphört.

Kinas premiärminister Wen Jiabao kallade tidigare i år korruption för ”det största hotet mot Kina”, och statistik från fjolåret visar att 96,5 procent av de tjänstemän som åtalats för detta brott arbetar på lägre nivå – så kallad ”county level” – vilket betyder att de stora bovarna oftast kommer undan helt ostraffat.

Wall Street Journal citerar en professor från Hongkong som säger att antalet så kallade ”massincidenter” – alltså större uttryck för folkligt missnöje – var under fjolåret 127 000. Det kan jämföras med 9 000 i mitten av 1990-talet.

En anledning sägs vara att dessa missnöjesyttringar tidigare främst ägde rum på den utarmade landsbygden, men att invånare i mindre och mellanstora städer nu allt oftare agerar på liknande vis mot korruption, maktmissbruk eller konfiskering av land och egendom.

Published on

Två dödsstraff i veckan i Kina – inre Mongoliet och Xi’an

Har tidigare skrivit här om de oroligheter som blossat upp i inre Mongoliet sedan ett kolföretag kört ihjäl en fåraherde då denne inte ville få sin mark beslagtagen.

Tusentals mongoliska studenter protesterade i slutet av maj utanför de lokala myndigheternas byggnader runtom i provinsen, i de största demonstrationerna som hållits i regionen på över 20 år.

Enligt vissa källor gav protesterna också utlopp för allmänt missnöje, då mongoler har kommit att bli en i vissa avseenden förtryckt och fattig minoritet som bara utgör 5 av 24 miljoner av inre Mongoliets befolkning.

Många mongoler anser att deras kultur och traditionella livsstil hotas av en ekonomisk utveckling som främst gagnar Kinas myndigheter och etniska kineser.

Efter stora problem och våldsamheter i bland annat Tibet (2008) och Xinjiang (2009), är Kinas regering måna om att kväsa etniska konflikter med alla till buds stående medel och metoder.

Först spärrade man av flera skolor i provinsen, arresterade omkring 100 demonstranter och ökade polisnärvaron på gatorna.

Nu har man också delat ut dödsstraffet till föraren i lastbilen som körde över den mongoliske herden.

Rättegången tog endast sex timmar, och innebar också att den person som satt bredvid föraren fick livstids fängelse. Dessutom dömdes två andra anställda i kolföretaget till tre års fängelse vardera, efter att de hindrat polisen från att ta sig ända fram till brottsplatsen.

Polisen sade senare att den mongoliske herdens kropp hade dragits under fordonet i 145 meter innan han omkom.

The Guardian menar att rättegångens hårda domar och snabba överläggningar visar hur allvarligt myndigheterna ser på situationen, och hur måna de är att gå missnöjda mongoler till mötes för att lugna ner etniska spänningar.

Tidigare i veckan avrättades också en 21-årig student, sedan han kört över en fattig kvinna i staden Xi’an (西安). Efter olyckan gick han ut ur bilen och högg ihjäl kvinnan med kniv, då han fruktade att hon skulle ställa till besvär genom att anmäla honom för bilolyckan.

Han flydde sedan platsen, men lämnade in sig själv tillsammans med sina föräldrar fyra dagar senare.

Även här handlar det till viss del om att tillfredställa allmänheten, då den avrättade tillhör den så kallade ”rika andra generationen”, och hade två föräldrar som arbetade inom försvarsindustrin.

Dessa ungdomar till rika och priviligerade föräldrar anses ofta handla omoraliskt och främst tänka på sig själva, vilket fick stor uppmärksamhet i ”Li Gang-incidenten”.

Published on

USA och WTO hindrar kinesisk vindkraft

Vindkraft i Kina är ett ämne jag följer noga, bland annat genom en längre artikel i mars i år om satsningarna på vind i Kinas nya femårsplan.

Kina gick redan förra året om USA och blev det land med mest installerad vindkraft i världen. Ändå har projektet bara börjat; kapaciteten av vindkraft var planerad att ytterligare tiofaldigas fram till år 2020, främst för att minska Kinas beroende av den smutsiga och farliga kolindustrin.

Men i början av 2011 lade USA in en protest till Världshandelsorganisationen (WTO) angående den kinesiska utbyggnaden av vindkraft.

Detta då amerikanarna anser att de kinesiska myndigheterna ägnar sig åt ”olagliga subventioner”, genom att ekonomiskt sponsra tillverkare av vindkraft för att dessa ska kunna öka produktionen.

De kinesiska företagen blir därmed mer kostnadseffektiva än de amerikanska, något som enligt politiker och fackföreningar i USA hotar jobben hos amerikanska vindkraftstillverkare.

Kinesiska företag har nämligen börjat blicka åt exportmarknaden för vindkraft, då de tack vare bidrag från myndigheterna har möjlighet att erbjuda billiga turbiner åt länder som inte har kunskap att bygga egna, eller råd att betala de priser som råder på marknaden i dag.

Jag skrev en längre post i januari i år om president Barrack Obamas och fackföreningen United Steelworkers beslut att anmäla Kina till WTO i detta ärende.

Bland annat citerade jag då en professor brittisk professor i The Guardian, som menade att alla nationer bör samarbeta för att minska världens utsläpp, snarare än att sätta käppar i hjulen för varandra.

Han kallade USA:s anmälan för ”fruktansvärd ur global synpunkt”, och menade att det sände fel signaler till hela världens industri för grön energi. Han sade att USA bör fokusera på att skapa egna jobb utan att hindra denna positiva utveckling.

Och i dag rapporterar flera medier att WTO efter ett halvårs utredning ger USA rätt i frågan.

Kinesiska myndigheter ska nu sluta att subventionera den egna tillverkningen av vindkraft, för att företagen inte ska få ”en orättvis fördel” mot de amerikanska.

En amerikansk representant i WTO sade till BBC att han var mycket glad över utfallet, som kommer i en tid med besparingar och hög arbetslöshet i USA.

”Vi utmanade subventionerna så att amerikanska företag kan tillverka vindturbiner och sälja till Kina”, säger han. ”Det leder till bra och välbetalda arbeten här hemma”.

USA Today skriver att frågan var av stor betydelse på grund av konkurrensen mellan amerikanska och kinesiska företag inom området grön energi, och lägger till att det återstår att se om liknande anmälningar kan göras mot andra sektorer inom denna industri i Kina, exempelvis solenergi där Kina i dag tack vare samma slags statliga subventioner är världsledande.

Vi kommer alltså se en minskad tillverkning av grön energi, för att säkra jobben i USA.

Statliga China Daily säger att beslutet kan kännas hos kinesiska tillverkare, även om smällen inte blir så stor som den kunde ha blivit för ett par år sedan. Många kinesiska vindkraftsföretag har nämligen växt sig stora nog att vara lönsamma.

Man nämner kinesiska Goldwind som exempel. De har redan etablerat tillverkning i USA och sålde 80 vindturbiner på den amerikanska marknaden i fjol.

1 2 3 4 5 6 … 9