Kinesisk regissör attackerar landets censur

Jia Zhangke (贾樟柯), en av Kinas mest kända filmproducenter, gick i onsdags hårt åt den censur som landets regissörer måste verka under.

Han kallade rådande censur för en naiv ”överdriven kulturrenhet”, och fick tidigare under året överge en filmidé efter att att censurmyndigheten låtit honom veta att den bröt mot Kinas anti-pornografiska lagar.

Jia Zhangke tackade tidigare också nej till att göra en historisk spionfilm om Kinas inbördeskrig: ”Gör jag den filmen här så måste jag framställa alla kommunister som superhjältar”, förklarade han under en konferens i Shanghai under onsdagen.

Denna film gjordes av en annan regissör, och hade premiär i onsdags. Den förväntas ses på bio av 30 miljoner kineser och slå en rad nya kassarekord.

Sedan Jia Zhangke vann guldlejonet vid Venedigs filmfestival 2006, har han blivit en av Kinas mest berömda och inflytelserika regissörer. Men för att komma tid har han många gånger fått brottas med landets myndigheter.

Vid samma konferens talade även filmproducenten Wilfred Mann från Hongkong, och menade att poliser alltid måste framställas som goda i actionfilmer, och att romantiska komedier inte får innehålla några kärleksaffärer innan giftermålet.

Det märkliga med dessa kommentarer, pekar The Guardian ut, är att de återgavs i sin originella form och utan kritik av en officiell kinesisk nyhetssida.

Kinesisk statlig media brukar ju givetvis inte rapportera objektivt om de inskränkningar som myndigheterna förser landets konstnärer med.

Kinas censurmyndighet för film består av cirka 30 personer, ”allt från filmvetenskapare till medlemmar av kvinnoförbund och kommunistpartiets ungdomsorganisation”, säger en kinesisk filmkritiker till The Guardian.

Endast 20 icke-kinesiska filmer om året tillåts visas vid landets biografer.

Tidigare i år förbjöds tidsresor i kinesiska tv-draman, eftersom de kan få Kina att framstå som ett bättre land än innan kommunistpartiet tog makten.

Mer information om censur och film i Kina kan ni få genom att lyssna på detta nio minuter långa inslag jag under förra året gjorde för Kino i Sveriges Radio P1.