2011- sida 9

Published on

Provflygning av Kinas stealth-plan officiell

Under dagen, bara timmar innan amerikanska försvarministerns möte med Kinas president, offentliggjorde den senare att Kinas första stealth-plan ”J-20” provflygits i sydkinesiska staden Chengdu.

Försvarsminister Robert Gates ska ha frågat president Hu Jintao varför denna historiska provflygning äger rum just under hans besök, varpå Hu Jintao sagt att flygningen sedan länge är planerad och inte har något att göra med Gates närvaro.

Bilder av J-20, som liknats vid en större version av världens enda fungerande stealth-plan F-22, läckte ut på internet i slutet av förra året. Det första kända testet ägde rum på flygfältet i Chengdu förra onsdagen, och enligt NY Times hade en komplett provflygning planerats in till förra torsdagen, men avbröts i sista stund på grund av ”dåligt väder”.

Klicka på bilden för att se en film av provflygningen från en kinesisk internetportal (öppnas i nytt fönster)

USA är och med F-22 i dag det enda land i världen med stridsdugliga stealth-plan. Ryssland beräknar vara färdiga med sitt Sukhoi T-50 till 2015, och Kina säger att J-20 kan tas i bruk tidigast 2017.

Gates svarade under föregående helg häftigt mot testet av J-20, och sade att nya pengar skulle investeras av Pentagon för att ”möta den kinesiska upprustningen i Stilla havet”.

Medier som BBC och NY Times skriver nu om risken av en militär kapprustning mellan USA och Kina.

Published on

Bekymmer i Vietnam

Vietnams kommunistparti öppnar i morgon sin elfte kongress, ett möte som hålls var femte år för att dra upp riktlinjer för landets politik och ekonomi.

Tidigare har landet spåtts en ljus framtid; med en flitigt arbetande befolkning och en ekonomisk tillväxt den senaste tiden på nästan 10 procent årligen, har Vietnam dubbats som ”Asiens nästa tiger” med möjlighet att bli en av världens tio största ekonomier.

Men inför denna kongress ser läget betydligt värre ut.

Klagomål gör gällande att landets tvåsiffriga inflation drabbar de fattiga hårt, särskilt som förtroendet för och värdet på valutan dong sjunker ständigt. Det gör att importerna blir dyrare för landets regering, och förra året upplevde man ett enormt handelsunderskott på över 80 miljarder kronor.

Som jämförelse hade exportgiganten Kina i fjol ett handelsöverskott på cirka 90 miljarder kronor.

”Hur kan folk vara glada då pengarna förlorar sitt värde?”, frågar sig en intervjuad retoriskt, samtidigt som vietnameserna i allt större utsträckning byter sina dong mot dollar eller guld.

Analytiker låter de statliga ägda företagen bära hundhuvudet, och menar att Vietnam helt misslyckats med sitt försök att bygga upp jättekonglomerat som Samsung i Korea. De klumpigt styrda och ofta korrumperade företagen sägs svälja 40 procent av landets ekonomiska resurser, men bara bidra med 25 procent av BNP.

Skeppsbyggaren Vinashin får i världspressen exemplifiera misslyckandet.

Efter att dess verksamhet utökats till flera andra sektorer som spa & hotell, visade sig företaget oförmöget att gå med vinst och räddades med skattelättnader samt statliga lån. De enorma skulderna kommer förmodligen få Vinashin att gå omkull och skapa oro bland sina 50 000 anställda och hela den vietnamesiska ekonomin.

NY Times menar att befolkningens flit är det enda som för hopp till Vietnam. Exportsektorn består i dag av billiga varor som ris, kaffe och textiler vilka inte bringar in några pengar till det allt mer skuldsatta landet. Försöken att med statliga företag likt Vinashin utveckla en tillverkningsindustri av mer högteknologiska produkter går trögt.

Financial Times tror att få av landets problem kommer lösas under kongressen.

Mötet kommer präglas av försiktighet och kompromiss snarare än att tackla problemen på allvar, menar tidningen, då det tungt byråkratiska Vietnam styrs av en trio (president, premiärminister och kommunistpartiets generalsekreterare) samt en politbyrå med tolv ytterligare medlemmar, istället för ett parlament med mandat att diskutera sig till beslut.

Vietnams ledare har många gånger lovat att öka transparensen i politiken, reformera ledarskapet och minska korruption samt byråkrati.

Inför kongressen rapporterar även The Guardian hur regeringen trappar upp förföljelsen av dissidenter. En företrädare för Human Rights Watch i Asien kommenterar: ”Kommunistpartiet vill tysta all kritik och oro inför sitt viktigaste möte. Trakasserier mot fredliga regeringskritiker än inget nytt i Vietnam, men nu ses en dramatisk ökning av förföljelserna”.

Ända sedan föreningen av Vietnam 1975 har kommunistpartiet uttryckligen förbjudit all politisk konkurrens. Media är kontrollerad av staten och internetsidor som Facebook blockerade.

Bland folket i stort råder ointresse, och en känsla av att politik är något som inte angår gemene man, rapporterar utsända för bland annat Sveriges radio. Kongressen startar i morgon och pågår under åtta dagar.

Published on

Alarmerande ökning av kinesiska aborter

Bland annat AP och Washington Post skrev i helgen om det ökade antalet aborter i Kina.

Exakta siffror är svåra att komma över, men myndighetsstatistik visar att antalet aborter steg från 7,6 miljoner till 9,2 miljoner mellan 2007 och 2008.

Det gäller dock bara sjukhus, den riktiga siffran ligger närmare 13 miljoner, menar AP med hänvisning till ”statlig media”. Kina har därmed en av de högsta siffrorna för abort i världen – även räknat per antal födslar.

Anmärkningsvärt är även att aborterna skiftat form: Tidigare utgjorde mödrar en stor del av patienterna, då de på grund av Kinas enbarnspolitik inte ville föda en andra gång. I dag är patienterna nästan uteslutande unga ensamstående kvinnor.

Ökningen beror enligt många på en kombination av liberalare inställning till sex, konservativa samhällsvärderingar och bristande sexualundervisning.

Många kineser förstå inte att skydda sig mot graviditet, och då man väl är bärande, menar en intervjuad doktor att ”skammen över att föda ett barn innan giftermålet är större än skammen att göra abort”.

En ”typisk abortpatient”, 24-åriga ”Nancy” från västra Kina, intervjuas av AP. Hon och pojkvännen använde inte preventivmedel för att de inte ”kände sig bekväma” med det. Graviditet hade det inte talats om varken i hemmet eller skolan.

Nu ligger hon på operationsbordet vid en klinik och vill inte tala om sitt riktiga namn, då hon inte vill att föräldrarna någonsin ska få veta om snedsteget.

Den intervjuade föreståndaren vid samma klinik säger att hon ofta hindras från att lära ut användande av kondomer och p-piller då hon föreläser vid skolor, eftersom ”administratörerna råder mig att hålla mig till menstruation och god dejting-etikett”.

En undersökning finansierad av FN visar att två tredjedelar av över 22 000 tillfrågade kineser i åldern 15-24 ”accepterar sex innan äktenskapet, men har ”mycket bristfällig kunskap om sex och graviditet”.

Av dessa har 22 procent haft sex, men över hälften skyddade sig inte mot graviditet vid första tillfället. En liknande undersökning i USA visade att 46 procent har haft sex, och 85 procent skyddat sig vid senaste tillfället.

Sjukhusen här är inte sena att slå mynt av situationen. Reklam görs på internet och vid landets skolor om utförande av ”smärtfritt artificiellt missfall” – namnet för abort i Kina.

Ett sjukhus i Peking erbjuder ett av regeringen subventionerat paket kallad ”Safe & Easy A+” för motsvarande 900 kronor.

Till skillnad mot väst, finns få abortmotståndare i Kina, och en allmänt osentimental inställning till ofödda barn råder. Här anses inte fostret vara ett liv innan födseln, skriver AP, och aborter i sjunde eller åttonde månaden är inte ovanligt.

Även statliga Folkets dagblad rör i dag vid ämnet. Det påpekas här att antalet aborter innan 1979 var färre än fem miljoner per år, men ökade hastigt till 8,7 miljoner 1981, efter att enbarnspolitiken införts. Antalet aborter var som högst 1983, med 14,4 miljoner, innan den politiska kampanjen lättades något.

Vad Folkets dagblad dock missar att rapportera är att Kina 1983 också steriliserade 21 miljoner invånare, och gav ytterligare 17,8 miljoner kvinnor spiraler av en eller annan sort. Sedan sjönk antalet aborter.

Published on

USA svarar på Kinas stealth-plan

NY Times skriver i dag hur USA:s försvarsminister Robert Gates lovar investera mer pengar i ny vapenteknologi, för att ”bemöta den kinesiska upprustningen i Stilla havet”.

Uttalandet kom sedan Kina tidigare i veckan provflygit J-20, sitt första stealth-plan, alltså ett stridsflygplan osynlig för radarskärmar.

Gates sade att stealth-planet, tillsammans med uppgifter om att Kina också utvecklar missiler med förmåga att slå ut amerikanska hangarfartyg, övertygat honom om att uppgraderingar av USA:s vapenarsenal är nödvändiga: ”[De kinesiska vapnen] har potential att påverka vår militära förmåga. Vi måste uppmärksamma detta, och svara genom egna vapenprogram”.

Enligt NY Times inkluderar de amerikanska vapenprogrammen som Gates talar om nya kärnvapendugliga stridsflygplan med längre räckvidd än tidigare.

Gates medger att Kina ligger längre fram i utvecklingen än man tidigare trott, och utfärdar en varning till de kinesiska ledare som tror att USA förfaller som ett resultat av finanskrisen, genom att säga att ”historiens papperskorg är fylld med länder som underskattat USA:s återhämtningsförmåga”.

Kommentarerna kom på Gates flygresa till Peking, där han i dag landar för möten med Kinas president och generaler. Relationen mellan de båda ländernas militärer nådde ett lågvattenmärke i januari förra året, då USA offentligjorde en vapenaffär med Taiwan värd 40 miljarder kronor.

Inget sades dock om kostnad eller finansiering för de nya amerikanska vapenprogrammen, samtidigt som det tidigare i veckan gjordes klart att USA tvingas minska sin planerade försvarsbudget med över 500 miljarder kronor.

Åsikterna om dugligheten av Kinas nya stealth-plan J-20 går isär, skriver branschtidningen AirForceTimes.

Trots att Gates inser nödvändigheten av en egen uppgradering, tvivlar han på J-20s förmåga, och menar att kinesiska stridsflygplan inte kan utgöra något hot mot USA innan år 2020. En amerikansk general hävdar att planet bara är en större och klumpigare kopia av amerikanernas egen F-22, och säger syrligt att det är ”smickrande” att se hur kineserna kopierar USA.

”Det är inte oroande att Kina arbetar på sin femte genrationens stridsflygplan, eftersom de fortfarande har problem med fjärde genrationens stridsplan”, säger talesmannen för USA:s försvarsdepartement.

En amerikansk analytiker och författare inom ämnet säger dock till tidningen att J-20 ”ser ut att ha potential att tävla mot F-22, och vara en effektiv ’F-35-dödare'”.

F-22 och F-35 är båda amerikanska plan vilka klassas som ”femte generationens stridsflygplan”.

Published on

Shanghais hamn nu världens största

Hamnen i Shanghai passerade under 2010 Singapore för att bli världens största, med 29,05 miljoner TEU behandlat containergods, jämfört med 28,4 miljoner TEU för Singapore.

Singapore har varit världens största hamn sedan 2005. TEU är standardmåttet för en container.

Bloomberg länkar givetvis samman Shanghais förstaplats med Kinas oavbrutna ekonomiska utveckling, med ett nationellt BNP som de senaste tre årtiondena har stigit med i genomsnitt över 10 procent årligen, och en exportindustri som 2009 gick förbi Tyskland för att bli världens största.

Exempelvis hanterade Shanghai mindre än hälften av Singapores containermängd år 2001.

Utvecklingen kommer också fortsätta, då Kinas regering planerar förvandla Shanghai till ett globalt finanscenter och världens ledande fraktstad till år 2020.

Åtgärderna innefattar skatteåterbäring på exportvaror och förbättringar av infrastrukturen.

Av världens tio största hamnar finns nio i Asien – endast Rotterdam i Holland bryter den asiatiska dominansen genom att klämma in sig som nummer tio på listan.

29,05 miljoner TEU för Shanghai kan jämföras med Sveriges största hamn Göteborg, som årligen behandlar cirka 900 000 TEU.

Published on

”USA hindrar Kinas gröna utveckling”

I The Guardians kolumn ”Ordet är fritt” reflekterar i dag professor Kevin Gallagher över USA:s förhållning till Kina gällande förnyelsebar energi.

Han går hårt åt Obamas administration, och menar att de börjat 2011 med att ”på ett oförskämt vis” anmäla Kinas politik inom detta område till Världshandelsorganisationen (WTO).

Situationen är, något förenklat, att Kinesiska staten ger bidrag till inhemska företag inom detta område, så att förnyelsebara energikällor kan byggas i större utsträckning. Amerikanerna kallar detta ”olagliga subventioner” och hävdar att det stjäl jobb från de egna företagen inom samma industri.

Exempelvis adderade Kina 2009 för första gången under ett år mer kapacitet till sin vindkraft än USA.

Under 2010 passerade man också USA för att bli den nation i världen med störst vindkraftskapacitet. Och detta är bara början på Kinas gröna energiutveckling, då Kina enligt Greenpeace kommer dubbla denna kapacitet ytterligare 5-10 gånger fram till år 2020.

Detta är behövligt i ett Kina som nyligen blivit världens största energikonsument, men fortfarande tillgodoser två tredjedelar av energibehovet med smutsigt kol. Enligt regeringens plan räknas Kina år 2020 kunna täcka 15-20 procent av sitt energibehov med förnyelsebar energi.

Detta vill alltså USA nu sätta stopp för, eftersom det påverkar deras egen exportindustri negativt.

Kinesiska vindkraftsföretag har nämligen blivit mer kostnadseffektiva än de amerikanska, och ses som ett hot i förhandlingarna om utländska kontrakt för vindkraft.

Professor Gallagher menar att varje nation bör – tillsammans så väl som på egen hand – göra allt de kan för att minska utsläppet av växthusgaser. Han beskyller nu USA för bångstyrig inställning vid klimatmöten, en tidigare ovilja att finansiera Kinas gröna utveckling och nu även ett försök att rent av hindra den.

Vidare menar Gallagher att USA bör fokusera på att skapa egna jobb, istället för att hindra Kinas utveckling inom ett område minskar utsläppet av växthusgaser.

Ökad global vindkraftskapacitet skulle också lätta trycket på exempelvis oljeindustrin, och ”gagna även amerikanerna genom sänkta priser, samtidigt som planeten räddas”, menar Gallagher.

Han påpekar också att nationer som USA, Storbritannien, Korea och Japan under sin industriella revolution använde sig av politiska åtgärder för att hjälpa sin inhemska industri.

Kinesiska regeringen har lovat att ”titta närmare” på den av USA framförda kritiken, men missnöjet är tydligt och exemplifieras av en kinesisk professor i en kommentar förra månaden till The Guardian:

”Ur global synpunkt är USA:s handlingar fruktansvärda. De sänder en dålig signal till omvärlden, som säger att förbättrad teknologi för förnyelsebar energi inte bör uppmuntras. Det är en käpp i hjulet för den snabba expansionen av vindkraft.”

Ärendet är alltså anmält till WTO, och kommer börja utredas under årets gång.

Published on

Kinas provflyger sitt första stealth-plan

NY Times rapporterade nyss hur Kina under onsdagen testat landets första radaronsynliga stridsflygplan, ett så kallat ”stealth-plan”. Det ska ha skett på ett flygfält i den centralkinesiska staden Chengdu, och en riktig testflygning kan äga rum redan i morgon, menar tidningen.

Statlig media i Kina kallar uppgifterna om testet för ”rykten”, och tonar ner flygplanets egenskaper. Kinesiska blogginlägg som menar annat försvann plötsligt, enligt NY Times.

Det nya planet kallas J-20 och började dyka upp på bloggar och forum i mitten av december. Enligt en intervjuad redaktör i Hongkong har kinesiska myndigheter medvetet läckt ut utgifter på internet för att uppmärksamma landets sofistikerade militära teknik, men nu då provflygningarna äger rum är man alltså mån om lägga locket på.

Om nu provflygningen äger rum i veckan, så sker det lagom till USA:s försvarsminister Robert Gates besök till Peking på söndag.

Det är första gången på ett år som så pass höga möten mellan de båda ländernas militärer äger rum: Relationen har varit dålig sedan USA 29 januari i fjol lovat sälja vapen till Taiwan för över 40 miljarder kronor.

”Kina vill visa sina muskler för USA och för Robert Gates”, säger samma redaktör i Hongkong till NY Times.

Den kinesiska försvarsbudgeten får ofta kritik för att vara icke-transparent och växa väldigt fort. Landets ledare menar att den ständigt ökande budgeten används endast i defensivt syfte. Samtidigt håller Kina på att utveckla egna hangarfartyg och långdistansmissiler.

”De flesta analytiker är överens om att [Kinas] militära expansion är en del av en långsiktig strategi att omvandla militären från en inrikes till en regional maktfaktor, och så småningom till en styrka med global räckvidd just som USA”, menar NY Times.

Kina har redan världens största armé sett till antal man, som överstiger 1,5 miljoner.

Till Kinas försvar ska sägas att landets militärbudget inte är tillnärmelsevis lika stor som USA:s. Amerikanarna spenderar fortfarande cirka 10 gånger mer pengar på sin militär årligen. Ändå är det från USA den mest högljudda kritiken mot Kinas militära expansion kommer.

Tidningen Foreign Policy publicerade i fjol en lång artikel rik på fakta som förklarar att Kinas militär ”inte utgör något militärt hot mot USA” och ännu inte har globala ambitioner.

Published on

Kina kan rädda Spanien och euron

För Europa väntar ett ekonomiskt oroligt 2011, då Grekland och Irland nyligen tvingats vända sig till IMF och EU för att be om räddning. Nästa land på tur är enligt många Spanien, vars ekonomi har backat nästan oavbrutet sedan 2008, och där arbetslösheten nu stigit över 20 procent.

Det har sagts att själva euron kan vara i fara om Spaniens ekonomis kraschar. Men i kristider finns ytterligare en räddare för vacklande europeiska länder att vända sig till: Det nyrika Kina.

I morgon tisdag anländer nämligen Kinas vice premiärminister Li Keqiang till Spanien, och redan innan besöket har han gjort klart att Kina tänker fortsätta köpa spanska obligationer – i realiteten alltså köpa landets skulder – trots de dystra utsikterna.

”Kina är en ansvarsfull, långvarig investerare i Europa och särskilt Spanien. Vi har förtroende för den spanska finansmarknaden, vilken har betytt ackvisitionen av dess statsskuld, något vi kommer fortsätta med även i framtiden”, sade Li Keqiang inför besöket.

Även Kinas ambassadör i Madrid citerades av statliga nyhetsbyrån Xinhua under måndagen säga att Kina är villiga till en rad åtgärder för att hjälpa Spanien att komma på rätt ekonomisk fot igen. Han menade att veckans möten mellan Kina och Spanien kommer spela en nyckelroll för den senares ekonomiska stabilitet.

Varför lägger då Kina pengar på att rädda enstaka europeiska länders ekonomi? En enkel förklaring är att EU är den största marknaden för kinesiska exporter, och en ekonomisk krasch i Europa skulle dra med sig delar av Kinas stora exportindustri.

Kina har redan sagt att de ska köpa obligationer av Portugal och Grekland, och förra veckan rapporterade Bloomberg att Kina även planerar hjälpa Ungern ur dess skuldkris.

Andra menar att Kina har en dold agenda. International Business Times skriver att ”analytiker länge har sett ett mönster” med Kinas investeringar i utlandet. Kinas fokusering på Europa har intensifierats sedan finanskrisen, hävdar tidningen, och drar paralleller till Kinas ”opportunistiska investeringar” i Afrika, Asien och Latinamerika.

Teorin är att Kina som världens snabbast växande stora ekonomi jagar efter resurser och finansiella kopplingar med sina investeringar.

Det stämmer onekligen till viss del, då en rad för Kina lukrativa avtal under veckan kommer tecknas med Spanien inom områden som bank, energi och infrastruktur.

Kina räknar också med Spaniens röst för att upphäva det vapenembargo som EU införde mot Kina efter incidenten vid Himmelska fridens torg 1989, menar bland andra M&G News.

Från Kinas håll talar man naturligtvis mest om att man vill förbättra partnerskapet och relationen till Europa.

Hur det än står till med Kinas intentioner, så kan Li Keqiangs resa till Spanien komma att stabilisera läget i Spanien – något som EU i dagsläget inte klarar av. Må så vara att det sker på bekostnad av ökat kinesiskt inflytande.

Published on

Ma Ying-jeou nyårstalar

Bland all fantastisk ekonomisk statistik som kommit från Kina under det föregående året, är det lätt att glömma att Republiken Kina – mer känt som Taiwan – firar sitt hundraårsjubileum i år.

Taiwans kalender tar vid 1 januari 1912, då Kinas siste kejsare ersattes av en republik.

Efter att nationalistpartiet Kuomintang förlorat det kinesiska inbördeskriget mot kommunisterna flydde de 1949 till ön Taiwan och upprättade ”Republiken Kina”, och gjorde anspråk på att vara Kinas legitima regering, som bland annat kom kom att representera Kina i FN fram till 1971.

Men då fastlandskina under kommunisternas ledning kom att gå om Taiwan i ekonomisk och politisk tyngd, tog det oundvikligen Taiwan plats i världssamfundet, då allt fler nationer kom att erkänna kommunisternas ”Folkrepubliken Kina” som ”det riktiga Kina”.

Relationen mellan republiken och fastlandet har alltid varit ansträngd, ofta på gränsen till fullskaligt krig.

Kina hotar fortfarande att ingripa militärt om Taiwan skulle ”förklara sig självständigt”, eftersom man ser Taiwan som en utbrytarprovins som bör styras från Peking.

Samtidigt har Taiwan egna val, en egen valuta och ett eget rättssytem – alltså det mesta som kännetecknar en självständig nation.

Sedan han kom till makten för två år sedan, har Taiwans president Ma Ying-jeou gjort mycket för att förbättra relationen till Kina, då hans parti är det ”mindre aggressiva” av Taiwans två stora politiska partier. Men i sitt nyårstal gjorde Ma mer än klart att Taiwan fortfarande värnar om sitt självstyre.

Radio Taiwan International och Taipei Times rapporterar hur Ma betonade att ”ingen annan än Taiwans 23 miljoner invånare bestämmer landets framtid”, samt vikten av att försvara landets självständighet och ära.

”Under nästa århundrade är Republiken Kinas mål inte bara att tjäna som en demokratisk förebild för världens kinesisktalande befolkning, utan också att vara den otvivelaktiga bäraren av kinesisk kultur”, sade Ma i sitt nyårstal.

Han menar att den kinesiska kulturen är som mest intakt på Taiwan, då landet har förskonats från politiska kampanjer som kulturrevolutionen. Vidare hoppades Ma att ”dagen snart skulle komma då alla kineser kan åtnjuta frihet, demokrati och rättvisa domstolar”.

I frågan om självständighet eller återförening, betonar Ma vikten av fred och status quo: ”[Taiwan och Kina] bör inte bråka om politik, återförening, självständighet eller Taiwans plats i världssamfundet. Istället bör vi fokusera på att hjälpa varandra att växa inom kärnämnen som frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och lagstyre”.

Detta är stick i stäv med kommunistpartiets önskan, som vill se en återförening så snart som möjligt, och redan har erbjudit Taiwan en ”lösning” likt situationen med Hongkong: Ett visst självstyre i utbyte mot att man erkänner Peking som överhet.

Ma kallade istället Republiken Kina för ”det mest demokratiska, mångfaldiga och välmående kinesiska samhället som någonsin existerat”, och sade att Taiwan noga följde utvecklingen av mänskliga rättigheter på det kinesiska fastlandet.

Se hela Ma Ying-jeous tal på taiwanesiska regeringens hemsida (kinesisk version).

1 … 7 8 9