2011- sida 5

Published on

5 000 skilsmässor i Kina varje dag

Enligt ny officiell statistik ansökte fler än 460 000 par om skilsmässa mellan Januari och Mars i år; alltså i genomsnitt 5 000 par varje dag.

Det är en ökning från fjolåret med 17,1 procent, och även sjunde året i rad som en ökning av skilsmässor noteras i Kina.

Statistiken från Kinas civildepartement visar enligt China Hush att 1,2 miljoner par gifte sig under 2010, samtidigt som 1,96 miljoner par skiljde sig under samma år. I större städer som Peking och Shanghai räknas skilsmässorna vara tre gånger vanligare än giftermålen.

InBeijing Bulletin kan dock med säkerhet säga att en av siffrorna inte stämmer, eftersom antalet nya giftermål 2010 i själva verket är 12 miljoner, då den felaktiga uppgiften 1,2 miljoner beror på ett decimalfel.

Men antalet skilsmässor har i varje fall ökat, vilket beror på ”förändringar i samhället och den sociala omgivningen”, enligt en i Folkets dagblad intervjuad tjänsteman vid en kinesisk organisation som forskar i familjeplanering och giftermål.

Han menar att för 30 år sedan var giftermål i Kina byggt på ekonomiskt samarbete och förökning av familjen och det lokala kooperativet. Att skiljas var då också något som påverkade en persons rykte mycket negativt.

I dag är det annorlunda, med privata besparingar och en ändrad mentalitet inför skilsmässor. Också enbarnspolitiken har förändrat vikten av familjesammanhållning.

Kort sagt har folk i dag möjlighet att skiljas, då det inte drabbar dem lika hårt ekonomiskt eller socialt som tidigare.

Skilsmässor var mycket ovanligt i Kina 1949-79, men i och med den modernisering av ekonomi och samhälle som sedan tog vid, började antalet skilsmässor också öka, och har oavbrutet så gjort fram till dags datum, enligt China Hush.

En intervjuad expert inom sexualkunskap säger: ”Tidigare kunde en professor vara gift med en jordbrukare hela livet ut. Men i dag flyttas giftermålets fokus till känslor, kulturell matchning och sexuell tillfredsställelse”.

Situationen i Kina ”liknar allt mer den i väst”, menar den ovan nämnda tjänstemannen, och påpekar att den sexuella revolutionen nu även nått hit. Dessutom har människor i dag större frihet samt mer tid och pengar att ägna sig åt olika sorters event och underhållning än tidigare.

I Kina, liksom i många andra länder, är otrohet nämligen den största anledningen till skilsmässa.

Intressant är också att se på olika åldersgrupper. Flest skilsmässor äger rum i åldern 22-35, medan andelen sjunker i åldersgruppen 36-50 för att sedan öka bland par som är äldre än 50 år.

Detta förklaras med att äldre par inte längre har någon ekonomisk anledning att vara tillsammans då det enda barnet avklarat högskolan och försörja sig själv.

Det fastslås också att antalet skilsmässor är lägre ju högre utbildning paret har.

Published on

Ny rapport om Kinas miljöförstöring

Kinesiska myndigheter släppte i går sin årliga rapport om tillståndet för landets miljö. Även om man försöker belysa de områden som marginellt förbättrats, så är det omöjligt att bortse från allvaret i den omfattande förgiftningen av land, luft och vatten som pågått de senaste årtiondena.

Rapporten är författad av Kinas miljödepartement, som uppgraderades från byrå till ministerium 2007, och nu har större makt än tidigare att stoppa och stänga ned aktiviteter som hotar miljön.

I fjol gav ministeriet avslag till 59 projekt sammanlagt värda drygt 100 miljarder kronor, och ställde även in byggnationen av en sträcka snabbtåg som gick genom ett känsligt område.

Miljödepartementet rapporterar också att man nått många av de mål man satt upp för fem år sedan angående kvalité av och luft och vatten.

Men även tjänstemännen bakom rapporten kallar Kinas miljösituation för ”mycket allvarlig”, och påpekar särskilt då läget på landsbygden, som förvärrats då flera stora fabriker flyttats från städerna för att förbättra luftkvalitén där.

Stor oro uttrycks också över förgiftning från tungmetaller och bly, som lett till oräkneliga cancerfall.

Kina kallas ofta för ”världens mest förorenade land”, och tar hand om inte bara sina egna utan även en stor del av omvärldens avfall för återvinning och produktion.

Ett enkelt vis att överblicka Kinas miljöläge i olika områden är denna artikel av Jonathan Watts, The Guardians miljökorrespondent för Asien.

Han har gjort ett ”scorecard” där han citerar och kommenterar myndigheternas nya rapport, och sedan ger betyg från A (världsklass) till F (grovt och farligt misslyckande).

Områdena som bedöms är: Rent vatten, kustvatten, luftkvalité, tungmetaller, jordbrukets förorening, uppsatta miljömål, ekologisk mångfald, ekonomisk bestraffning/värdesättning av miljöförstöring/miljö, koldioxidutsläpp/klimatförändring, torka och dammar, utveckling av isolerade områden samt sammanlagd poäng.

Det delas genomgående ut ganska låga poäng, med ett slutbetyg av D+ för miljödepartementets ansträngningar, men E för det egentliga resultatet.

Särskilt illa är ekologisk mångfald (F) och rent vatten (F).

Två femtedelar av flodvattnet kan leda till sjukdom, och en sjättedel är så förgiftat att det inte går att använda till någonting alls. Fyra av tio sjöar är gröna och kvävs under algförgiftning.

Det medges en viss förbättring av luftkvalitén jämfört med fem år sedan, men betyget blir ändå D+ på grund av lågt satta mål.

Det påpekas också att Kinas jordbruksland håller på att förvandlas till en giftig toalett, på grund av allt gödsel, avloppsavfall och kemiska industrier.

I tre kategorier bedöms miljödepartementet ha gett så lite information att betygssättning är omöjlig.

Published on

17-årig kines säljer njure för att köpa iPad 2

En 17-årig gymnasieelev i den fattiga provinsen Anhui (安徽) ville ha råd med en dator och en iPad 2. För detta sålde han sin njure till ett illegalt sjukhus för motsvarande 22 000 kronor.

Då gymnasieeleven sedan kom hem med de nya elektroniska apparaterna blev hans mor givetvis misstänksam. Efter att han erkänt proceduren, kontaktade mamman genast polisen och konfronterade sjukhuset där operationen ägde rum.

Det visade sig då att såväl ”kirurgerna” som sjukhuset saknade licens för ingreppet. Sjukhuset försvarade med att de inte visste vad som pågick, eftersom de hyr ut avdelningar av sjukhuset till affärsmän som organiserar svart handel med människoorgan.

Sköterskor på sjukhuset ska ha sagt att de mest avancerade kirurgiska verktyg de förfogar över är de som används för omskärelse.

Kina har ett enormt problem med illegal handel av människoorgan. Det beror på att allt fler rika kineser är beredda att betala bra för att slippa de långa köerna för transplantation vid landets sjukhus.

Min klasskamrat från journalistskolan i Hongkong skrev i slutet av februari en mycket bra artikel i ämnet för statliga China Daily.

Där framgår att 1,5 miljoner kineser varje år är i behov av organtransplantation, men att bara 10 000 sådana operationer sker årligen, mycket på grund av en brist på donerade organ, vilket är något helt nytt i det kinesiska samhället.

På en miljon invånare donerar endast 0,03 personer något organ lagligt i Kina, jämfört med 17,8 i Europa. En ny lag som kan ge dödsstraff för illegal organhandel trädde i kraft i Kina från 1 maj i år.

Vid ett rättsfall i Peking i mitten av februari i år sprängdes en ”organhandelsliga” som tjänat över 100 miljoner kronor på detta.

Vittnen hade sålt njurar till dem för motsvarande 40-50 000 kronor styck; en mycket stor summa för någon av de hundratals miljoner kineser som fortfarande tjänar omkring en amerikansk dollar om dagen.

Dessa säljs sedan vidare för omkring 200 000 kronor. Givetvis vet ingen hur många organ som handlas på Kinas svarta marknad, men det kryllar av reklam om transplantationer på såväl internet som offentliga toaletter, står det i artikeln.

Published on

Protester då Kina köper 400 000 fotbollsplaner odlingsbar jord i Argentina

Det kommer klagomål från Argentina angående kinesernas inköp av jordbruksland där.

Ett kinesiskt jordbruksföretag skaffade sig förra året rättigheter att köpa 320 000 hektar land i Patagonien, ett avtal som också innehöll bevattning och tillgång till områdets flygplats.

En fotbollsplan är i fullmått cirka 0,7 hektar stor.

Initiativet syftar till att förse den kinesiska befolkningen med mat, då jordbrukslandet i Kina inte är nog för den ekonomiska utveckling och urbanisering som gör kött, mjölk och behandlad mat allt vanligare på kinesiska matbord.

I Argentina är det främst sojabönor som ska odlas och skeppas tillbaka till konsumenter i Kina.

The Guardian skriver att det har hållits tyst om avtalet, som har blivit känt för allmänheten under de senaste veckorna sedan kinesiska ingenjörer har börjat arbeta i området.

”Kinesiska och indiska intressenter har kommit till Argentina i en strid ström de senaste fem åren, och skulle gladeligen köpa allt vårt land, oavsett kostnad”, säger en advokat som The Guardian talat med.

De möter dock motstånd från argentinska lagstiftare och aktivistgrupper, som uttrycker oro för exploatering av jordbrukslandet utan hänsyn till miljön.

De fruktar att odlingen av sojabönor kommer föra med sig skogsskövling, användning av kemikalier och hota såväl ekosystem som vattenförsörjning i området.

Enligt uppgifter har redan dammar delvis skurit av Negro-flodens flöde, och kineserna planerar att omgående investera över 120 miljoner kronor för att säkra bevattningen.

Att snabbt växande asiatiska ekonomier köper jordbruksland i utlandet är visserligen ingen ny företeelse.

Samma kinesiska företag som ska förvalta marken i Argentina tecknade 2008 ett avtal som gav dem rätten till 200 000 hektar i Filippinerna.

Det sydkoreanska konglomeratet Daewoo köpte samma år hälften av all odlingsbar mark i hela Madagaskar.

Den affären omfattade ofattbara 3,2 miljoner hektar.

Siffror från International Land Coalition och Oxfam visar att 1 200 utländska uppköp av land världen runt sedan år 2000 omfattar 80 miljoner hektar.

Merparten av affärerna har skett efter 2007, och 60 procent av den uppköpta landmassan återfinns i Afrika, där befolkningen själva ofta har svårt att äta sig mätta.

Ett moraliskt argument som väl kommer få allt större utrymme i debatten är riktigheten i att afrikaner, för internationellt låga löner, brukar sitt eget land för att maten sedan ska skickas någon annanstans.

Published on

En miljon miljonärer, och 26 miljoner i Peking

Bloomberg rapporterar att antalet dollarmiljonärer i Kina ökade med 31 procent under 2010 jämfört med året innan. Det finns nu 1,1 miljoner hushåll goda för en miljon dollar i Kina, enligt en amerikansk konsultgrupp vars undersökning citeras i artikeln.

USA ligger fortfarande i topp med 5,22 miljoner sådana hushåll, och Japan på andra plats med 1,53 miljoner.

Bloomberg påpekar dock att värdet av egna företag och fastigheter inte räknats med i undersökning, vilket gör att man missar en stor del av Kinas växande antal fastighetsinvesterare.

Exkluderat är även konst, vin och lyxbåtar – tre flugor bland nyrika kineser.

”[Undersökningen] underskattar med råge rikedomen som finns bland folk i Kina”, säger en av författarna till rapporten som är baserad i Hongkong.

Wall Street Journal ifrågasatte tidigare i år en undersökning som visade att det fanns 150 dollarmiljardärer i Kina, och menade att antalet snarare kunde vara 500, vilket då vore fler än i USA.

Många i Kina försöker dölja sin rikedom av flera anledningar, inte minst växande klasskillnader och avsaknaden av självständiga domstolar.

Hur det än må vara med den saken, så framgår det även i Bloombergs artikel att Indien har 190 000 hushåll goda för en miljon dollar eller mer, och ligger därmed på elfte plats just innan Kanada.

Flest miljonärer per invånare finns i Singapore, där hela 15,5 procent av befolkningen kan beteckna sig som sådana. Tvåa i den kategorin kommer Schweiz med 9,9 procent.

Även Hongkong går starkt framåt, och har i dag 200 000 miljondollars-hushåll, jämfört med 120 000 år 2005. Den lilla staden med sju miljoner invånare har alltså fler miljonärer än hela Indien.

Då vi redan talar miljoner, är det på ett sidospår värt att återge myndighetssiffror från dagens Caixin, vilka uppskattar att Pekings befolkning kommer växa till 26 miljoner år 2020.

Enligt den senaste folkräkningen, utförd under fjolåret, uppgår huvudstadens invånarantal nu till 19 miljoner.

Fler än sju miljoner uppskattas vara invånare som inte är permanent registrerade i Peking, och utgörs främst av tillfälliga arbetare (migrantarbetare) som vistats här ett halvår eller längre.

I samband med den nya uppskattningen om 26 miljoner, säger flera demografer att myndigheterna har underskattat Pekings befolkningsmängd under 50 års tid.

Det officiella målet är att det ska bo 18 miljoner i Peking år 2020.

Stora frågetecken reses nu om hur mycket folk Peking egentligen kan klara av att hålla, särskilt oroande är enligt Caixin vattenförsörjningen.

Published on

Extremt svår torka i Kina

Ständigt kommer det rapporter om hur torkan längst med Kinas största flod Yangtze nu bara blir värre. Över fem procent av Kinas totala odlingsbara yta har drabbats, och över fyra miljoner människor ska nu ha problem med att hitta dricksvatten.

Tusentals sjöar och bifloder har torkat ut helt, och längst med själva Yangtze är vattenstånden på många ställen de lägsta som setts på 70 år.

Situationen har lett till höjda priser på mat, och enligt myndigheternas uppgifter har priserna i Shanghai på ris stigit med 20 procent, och grönsaker 16 procent den senaste månaden.

Drabbade provinser innefattar främst Anhui (安徽), Hubei (湖北), Hunan (湖南), Zhejiang (浙江), Jiangxi (江西) och Jiangsu (江苏).

Bristen på regnfall är en av orsakerna; regnfallet som kom under mars månad vid Yangtzes mitt och lägre delar var mindre än halva den mängd som föll under mars förra året. Shanghai har inte haft så lite regnfall under årets första fem månader sedan 1873.

En annan orsak är enligt många världens största damm – De tre ravinernas damm – som håller upp stora mängder vatten uppströms för hydroelektriska syften.

Jag skrev redan för ett par veckor sedan om problemen med denna damm, som nu ska släppa ifrån sig fem miljoner kubikmeter vatten (två miljoner olympiska simbassänger) för att underlätta torkan.

McClatchy Newspapers Kinakorrespondent skrev tidigare i veckan en lång artikel om vilken roll De tre ravinernas damm spelar i torkan.

Där framkommer det att oktober förra året var första gången någonsin som denna enorma damm nådde full kapacitet, vilket enligt intervjuade ”skedde på bekostnad av vattenförsörjningen nedströms”.

Alla de hårdast drabbade områdena ligger nämligen nedanför dammen.

Till och med en vice partisekreterare i området säger till McClatchy att ”dammen möjligen kan ha något med torkan att göra”. Från officiellt håll har man ännu inte erkänt detta, med har låtit dammen släppa ifrån sig stora mängder vatten med utebliven elproduktion som följd.

Det framgår även i artikeln att många jordbrukare helt övergivit risskörden och i stället planterat exempelvis bomull, som kräver mindre vatten. De som ändå satsar på ris räknar med en skörd mindre än hälften så stor än förra året.

Torkan har även lett till att fartyg av en viss storlek inte kan trafikera Yangtze, och att vissa djurarter i floden är allvarligt hotade.

Yangtze är världens tredje största flod, och ofta kallad ”den kinesiska civilisationens vagga”. Det är också den flod i hela världen där mest varor fraktas i dag.

Väderleksrapporter säger att det ska komma regn 2-5 juni i flera områden längs med floden, vilket otvivelaktigt behövs för att hålla de mångtusenåriga jordbrukssamhällena här vid liv.

Se ett bildspel över torkan från Reuters. Läs även min artikel ”Norra, torra Kina” om svårigheten med vatten i landets norra delar.

Relaterat: DN, SVD

Published on

Kina arresterar 74 efter blyförgiftning

Minst 74 har arresterats och hundratals fabriker stängts ner i ett nytt tillslag mot tungmetallsförgiftning i sydöstra Kina.

Under gårdagen sade lokala politiker i provinsen Zhejiang (浙江) att arresteringarna gjorts i samband med att en batterifabrik förgiftat 172 personer, varav 52 barn, med bly och kadmium.

Enligt de lokala myndigheterna webbsida har försörjningen av ström och vatten till 652 liknande fabriker nu upphört.

Vissa rapporter gör gällande att ”nästan alla” tillverkare av blybatterier i området fått avbryta sin produktion. Kina är världsledande inom tillverkning av batterier, vilken utgör cirka 80 procent av landets blykonsumtion.

Enligt Financial Times är just förgiftning av tungmetaller en av de allvarligaste konsekvenserna efter 30 års industriell utveckling i Kina.

Tidningen citerar statistik från statlig media som gör gällande att över 4 000 personer har påträffats blyförgiftade efter fler än 20 skandaler bara de två senaste åren.

Lokala myndigheter har ofta försökt tona ner händelserna, av rädsla för förlorade arbeten och skatteintäkter.

Klagomål har också framförts mot att en brist på transparens och fristående rättssystem gör det svårare att ta itu med problemet.

Kinas elektroniska produktion, återvinning och avfall slår hårt mot såväl miljö som människor.

Myndigheterna har tidigare ofta fått kritik för att endast bry sig om detta problem då det blir direkt akut, skriver Financial Times, som dock påpekar att det nu verkar vara annorlunda.

Kinas miljöministerium gav 18 maj order till lokala myndigheter att se över batteritillverkning efter att en rad incidenter med tungmetallsförgiftning uppdagats.

Dagarna innan, den 16 maj, arresterades en ansvarig för en batteritillverkare efter att över 300 personer, varav 99 barn, i närheten av en fabrik påträffats med höga blyhalter i blodet, rapporterade statlig media.

Åtta lokala politiker och tjänstemän undersöks för tjänstefel i samband med den incidenten, vilket tyder på att man nu även ger sig på de som är indirekt ansvariga genom korruption och likgiltighet.

Det finns ingen tidsplan för när de drabbade fabrikerna kan komma att få återuppta produktionen igen.

Målet ska vara att minska antalet tillverkare av blybatterier från 1 700 till 300.

Ökad användning av mobiltelefoner, bilar och elektriska mopeder har fått blybatteriernas efterfrågan att skjuta i höjden.

Tillverkningen av dessa batterier, samt utvinning av tungmetaller i stort, har varit dåligt reglerat i Kina. InBeijing Bulletin har tidigare skrivit om detta i följande poster:

Mer cancer än någonsin
”En tiondel av Kinas risskörd förgiftad av kadmium”
Apple ”hemlighåller” förgiftning av kinesiska arbetare
Kinesiska miljöreportrar belönas

Published on

Kina och Pakistan – ”en nation, två länder”

Föregående vecka var Pakistans president Yusuf Raza Gilani i Kina på statsbesök, och en rad varma ord utväxlades på högsta nivå mellan de två länderna.

Det uppstod också oklarheter huruvida Kina fick en inbjudan eller inte att anlägga en örlogsbas längs med Pakistans kust.

I dagens post ska vi kolla närmare på relationen Kina-Pakistan, och vad som egentligen skedde under president Gilanis föregående statsbesök.

1950 blev Pakistan – efter Sverige och Storbritannien – det tredje landet att ta avstånd från regeringen på Taiwan och erkänna fastlandet under Mao Zedong och kommunisterna som ”det riktiga Kina”.

Då det sedan bröt ut en gränskrig mellan Kina och Indien 1962, så blev relationen Kina-Pakistan än viktigare för de båda länderna.

För Kinas skull handlade det om att ha en nära allierad med lång gräns mot Indien. För Pakistan var det givetvis bra att närma sig Kina för att förbättra sin förhandlingsposition gentemot Indien, som man fortfarande hade en osäker relation till sedan delningen 1947.

Pakistan har sedan dess varit Kinas viktigaste allierade i regionen. Exempelvis samarbetar man för att underkuva så kallade terroristaktiviteter i Xinjiang, och Pakistan fungerade tidigare som medlare då Kina var avskuret till väst, och ska ha haft en stor roll i exempelvis Henry Kissingers viktiga besök till Kina 1971.

Pakistan har också ständigt och kompromisslöst gått på Kinas linje vad gäller territoriella frågor om Taiwan, Tibet och Xinjiang.

Relationen mellan länderna är alltså djup, viktig och går långt bak i tiden. Då president Gilani var i Kina förra veckan var det hans tredje statsbeök där på 17 månader, och han kallade nu relationen dem emellan för ”en nation, två länder”.

Vidare jämförde Gilani Pakistans ”islamistiska socialism” med Mao Zedongs tankar och ideologi, samt sade att ”Kina är den enda vettiga rösten i internationella sammanhang”, skriver Financial Times.

Förutom fortsatt sur relation till Indien, ligger Pakistan nu också i luven på USA, sedan det ”hemliga” mordet på Usama bin Laden upprört alla delar av den pakistanska befolkningen.

Pakistan är inte sena med att spela ut dessa tre jätteländer mot varandra, och Kina är inte sena att belöna sin lojala allierade. Kinas president Hu Jintao lovade att handeln mellan länderna nu skulle sätta ordentlig fart, och president Gilani fick också löften om 50 jetplan som en gåva till sin haltande armé.

Kina håller också på att hjälpa Pakistan att utveckla kärnkraft.

Ett märkligt efterspel ägde dock rum i veckan. Pakistans försvarminister, som var med på besöket i Kina, offentliggjorde att man givit Kina tillstånd att anlägga en örlogsbas vid Gwadar just vid Persiska viken.

Kina har redan bidragit med över en miljard kronor för att bygga den hamn som i dag finns i Gwadar, och försvarministern sade till journalister att ”vi har bett våra kinesiska bröder att vara vänliga att bygga en örlogsbas vid Gwadar”.

Kina har de senaste jobbat hårt för att anlägga nya baser för sin flotta i mellersta och västra Asien, särskilt som man för tillfället är på tok för beroende av Malacka-sundet som enda färdväg för oljeimport.

En örlogsbas vid Pakistans sydvästra kust, med tillgång till Persiska viken, vore utmärkt för Kina på många vis.

Kartan visar Gwadars strategiska position, nära till såväl Indien som Persiska viken. Pakistan gränsar också till Xinjiang och den omstridda landgränsen Kina-Indien, vilket givetvis också kan komma kineserna till nytta.

Men det kinesiska utrikesdepartementet sade dock överraskande i torsdags att de ”inte hört talas” om något sådant erbjudande, och ärendet har sedan dess inte tagits upp igen.

NY Times menar att missförståndet helt enkelt kan bero på att frågan diskuterades vid besöket i Kina, och att försvarsministern ”uppfattat situationen fel” och trott att Kina genast vill anlägga en örlogsbas vid Gwadar.

Även Foreign Policy spekulerar i vad som egentligen är meningen med detta uttalande från Pakistan och nekande/ovilja av Kina till ett så pass attraktivt erbjudande.

Man menar att kineserna är oroade över säkerheten vid Gwadar, och därför inte är redo att styra en örlogsbas där ännu.

En annan anledning kan vara att inte gå allt för hårt fram mot Indien, som redan är oroade över Kinas expansion av infrastruktur och hamnar i bland annat Burma, Sri Lanka och Bangladesh.

En örlogsbas hos ärkefienden Pakistan skulle kunna bli ”för mycket” för ett Indien som redan känner sig hotat av det så kallade ”pärlbandet” av hamnar under kinesiskt inflytande vid länder kring Indiska oceanen.

Foreign Policy menar att handeln mellan Kina-Indien snart kan vara den största mellan några länder i världen, och att man trots osämja fortfarande tjänar på att ha en någorlunda bra relation till varandra.

Samtidigt poängteras dock att Kina inte är sena att utnyttja Pakistans tillfälliga dispyt med USA för att närma sig Pakistan, och att Gwadar är viktigt i och med att Kinas handlingar där ”indikerar Kinas intentioner för de kommande åren och årtiondena”.

Klart är i alla fall att Pakistan nu värderar relationen till Kina särskilt högt, och kan komma att upplåta sitt territorium för kinesiska intressen av varjehanda slag.

Published on

Undantagstillstånd i inre Mongoliet, och historien bakom bombmannen

Jag skrev i går om stora studentprotester sedan en herde dödats i inre Mongoliet, samt det bombdåd i Jiangxi i östra Kina som kostade tre människor livet. Dags för en uppdatering om de båda fallen.

Reuters skrev nyss att det nu enligt invånarna råder ett slags undantagstillstånd i inre Mongoliet, och att elever vid flera skolor ska ha blivit inlåsta i sina studentbostäder.

Vi får samtidigt veta att detta är den femte dagen av protester, sedan ingen ställts inför rätta då en mongolisk fåraherde miste livet 10 maj, efter att ha körts över av en lastbil från ett kolföretag som var ute efter hans mark.

”Undantagstillstånd infördes denna morgon”, sade en invånare och vittnade om poliser som patrullerade gatorna.

Trots detta ska hundratals ha marscherat till regeringsbyggnaden i ett mindre samhälle för att fortsätta sina protester. Två gymnasieskolor och flera grundskolor uppges ha spärrats av helt.

Då Reuters ringde de lokala myndigheterna för en kommentar, uppgav dessa att de ”inte hade tid” till att svara, och lade på luren.

Reuters lägger till att demonstrationerna har vidgat sitt mål, och vissa deltagare går med för att de vill se bättre villkor och skydd för mongolernas seder och bruk i Kina.

Inre Mongoliet är Kinas näst största producent av kol, något som artikeln menar främst har kommit etniska kineser till vinning.

Vad gäller gårdagens bombdåd i östra provinsen Jiangxi (江西) så har nu dödstalet enligt vissa uppgifter skrivits upp till tre döda.

Shanghaiist skriver en profil på förövaren, vars efternamn är Qian, 52 år och arbetslös, som också dog av explosionen. Myndigheterna ska ha rivit hans helt nybyggda hus och orsakat honom förluster på motsvarande två miljoner kronor.

Då Qian vände sig till domstolen – som i praktiken styrs av kommunistpartiet – fanns där ingen hjälp att få.

Han lärde sig då hur internet fungerade, och spenderade sin tid med att skriva och läsa om orättvisor. Han uppges ha blivit allt mer bedrövad, dels för att inte ha fått någon upprättelse, och dels genom att läsa alla andra liknande orättvisor runtom i Kina.

En rad varnande och oroväckande meddelanden kunde ses på hans Weibo (kinesiska Twitter). Bara dagarna innan bombdådet ger Qian klara hotfulla indikationer om hur han ska hantera den lokala politiker som genomfört rivningen av hans och andras hus.

Han talar om ”explosiva nyheter” och säger att ”även om jag ska till himlen kommer jag ta ett par av mina fiender med mig!”

Enligt Shanghaiist ska Qian ha fått stor sympati av kinesiska internetanvändare, och hans Weibo-konto fick 25 000 nya prenumeranter på en enda dag.

Han ska ha jämförts med ”en revolutionär hjälte från 1940-talet”.

Relaterat: DN

Published on

Kinas ledare hyllar Nordkoreas diktator vid statsbesök

Nordkoreas diktator Kim Jong-il har nyss avslutat ett sex dagar långt statsbesök hos sin bästa (och enda) vän Kina. Under gårdagen skakade han hand med Kinas president Hu Jintao, som sade sig vara glad över att se hur ”Nordkorea ger högsta prioritet åt att förbättra livet för dess invånare”.

Enligt statliga nyhetsbyrån Xinhua sade sig Hu Jintao också vara ”övertygad om att Nordkorea kommer nå alla sina mål under Kim Jong-ils ledarskap”.

Den nordkoreanska diktatorn har under sina sex dagar besökt flera välmående områden längs med Kinas östkust, för att ”studera” de ekonomiska reformer som lett till välstånd där.

NY Times ifrågasätter dock Kim Jong-ils uppriktighet i frågan, och påpekar att han ofta åker på liknande ”studiebesök” till Kina, utan att implementera något av det han ser på hemmaplan.

Istället, menar NY Times, förlitar sig Nordkorea på billig mat och energi från bland annat USA, Japan och Sydkorea, i utbyte mot tvivelaktiga löften om att lägga sitt kärnvapenprogram på is.

De fina orden från president Hu Jintao kommer i en tid då Nordkoreas situation är särskilt utsatt.

Det påstås – även i kinesisk media – att en fjärdedel av Nordkoreas befolkning är i akut behov av matsändningar. Landets egna förråd är mindre än vanligt efter dåliga väderförhållanden, och tidigare rapporter har gjort gällande att Nordkoreas mat ”tar slut i juni”.

Efter satellitbilder i maj i år blev det också tydligt hur Nordkoreas politiska fångläger växer oavbrutet, och nu uppskattas inhysa omkring 200 000 fångar.

Interner som lyckats fly berättar om arbetsdagar 04-22, och uppskattar att uppemot hälften av fångarna dör av svält, tortyr och avrättningar.

Economist sammanfattade Nordkoreas alla rackartyg i en artikel tidigare i maj, och menade att landets ledare ”spelar i en egen liga”, långt mer hänsynslösa än någon diktatur, inklusive de som nu skjuter på sitt eget folk i Mellanöstern.

Nordkorea tillskrivs där även terroristmord, omfattande kidnappningsverksamhet, smugglande av vapen och droger, spridning av kärnvapen.

Man beskylls för att ha skeppat vapen till Eritrea och teknologi förknippat med kärnvapen till Iran. 180 000 utländska fångar, främst sydkoreaner och japaner, sägs ha kidnappats och förts till Nordkorea.

Det kan verka märkligt att Kinas ledare – samtidigt som de gör anspråk på demokratisering och större inflytande i världssamfundet – leende tar denna diktator i hand inför pressens fotografer.

En anledning är givetvis att det ligger i Kinas intresse att Nordkorea inte kollapsar, för att undvika en enorm flyktingström över gränsen till Kina.

Vidare kan Kina försvara sitt goda beteende mot Nordkorea med att man är det enda hoppet till att återigen få igång sexpartssamtalen angående Nordkoreas kärnvapenprogram.

Dessa samtal används som en annan hävstång av Nordkoreas ledare, att föra då omvärlden är snäll mot landet, och avsluta då något går som man inte vill. Kim Jong-il sade nu under besöket i Kina att han var ”intresserad” av att starta samtalen på nytt.

Det finns dock indikationer på att Kina tröttnat på den delvis ofrivilliga vänskapen till Nordkoreas. Dokument från Wikileaks gjorde gällande att kinesiska ledare kallat Nordkorea för ”en bortskämd barnunge” och ”ett hot mot hela världens säkerhet”.

Kinas ibland tveksamma utrikespolitiska relationer är också något som potentiellt kan kosta landet mycket förtroende i omvärlden.

Nu verkar man inte bekymra sig så mycket om just detta, då Burmas president landade i Peking för statsbesök i går, samma dag som Kim Jong-il lämnade.

Published on

Kina avskaffar dödsstraffet för 13 brott

Under gårdagen offentliggjordes det att Kina nu avskaffar dödsstraffet för 13 brott, vilka främst har med ekonomiska brott eller smuggling att göra.

Efter en årlig översikt av rättssystemet sade Kinas högsta domstol att dödsstraffet bör användas mer sällan, och endast vid ”extremt allvarliga brott”.

Det fanns tidigare 68 brott i Kina som kunde beläggas med dödsstraff, bland annat kvittobedrägeri och smuggling av sällsynta djur.

Dessutom har myndigheterna nu uppmanat domstolar runt om i landet att ”avvakta med själva avrättningen i två år, om inte omedelbar avrättning är absolut nödvändig”.

Omedelbar avrättning kan fortfarande ske vid exempelvis drogsmuggling eller massmord.

En tidigare åtgärd för att minska antalet avrättningar kunde ses 2007, då det bestämdes att samtliga dödsdomar slutligen ska handläggas av Kinas högsta domstol.

Kinamedia uppmärksammade gårdagens lagändring redan i augusti förra året, då den kom upp till diskussion i kinesiska medier.

Här är listan på de 13 brott som lagändring rör, och som tidigare kunde beläggas med dödsstraff:

* Smuggling av antikviteter
* Smuggling av värdefulla metaller
* Smuggling av sällsynta djur och djurprodukter
* ”Annan smuggling”
* Kvittobedrägeri
* Förfalskning av ekonomiska dokument
* Kreditbedrägeri
* Skapande av falska momskvitton för återbäring
* Sälja förfalskad moms
* Utlärning av kriminella metoder
* Stöld av antika kulturella artefakter
* Stöld av fossiler
* ”Annan stöld”

Antalet brott som kan resultera i dödsstraff i Kina är dock fortfarande 55, och landet beräknas avrätta i särklass flest människor i världen.

Duihua Foundation uppskattar antalet årliga avrättningar i Kina till 5 000 – fler än hela den övriga världen sammanlagt.

Även Amnesty International kom tidigare i år med en rapport som uppskattade antalet avrättningar i Kina till ”tusentals, fler än resten av världen tillsammans”.

Räknat antalet avrättningar i förhållande till befolkningsmängd är det dock tiotalet länder som är värre än Kina.

Dödsstraffet har också ett starkt stöd bland Kinas befolkning.

Published on

Examensprov utlöser ny våg av självmord vid koreanska universitet

I dag tar slutexamen vid ett av Sydkoreas mest prestigefyllda universitet vid, och redan innan har fyra studenter och en känd professor tagit livet av sig, skriver NY Times.

Psykologer vid Korea Advanced Institute of Science and Technology jobbar nu övertid, och rektorn har tillfälligt stoppat tidigare regler som innebär straffavgifter för studenterna om deras betyg är för låga.

Pressen på landets studenter är enorm, och enligt Sydkoreas utbildningsministerium tog 146 studenter livet av sig förra året, av vilka 53 gick på gymnasiet och tre i grundskolan.

Elevkåren vid det nämnda lärosätet sade i ett uttalande efter senaste dödsfallet: ”Varje dag oroar vi oss över den hänsynslösa [akademiska] tävlan som dämpar och kväver oss. På grund av alla läxor kan vi inte ägna 30 minuter åt att hjälpa en klasskamrat som behöver hjälp. Vi har inte längre förmågan att skratta öppet”.

Sedan en tid tillbaka finns spärrar vid tunnelbanan i Seoul som ska hindra folk att kasta sig framför tågen, och åtta av stadens broar har utrustats med kameraövervakning för att självmordskanditater ska ha svårare att hoppa från dem.

Enligt NY Times spenderar koreanska föräldrar mer pengar i snitt på utbildning och privatklasser än i något annat land i hela OECD (Organisation med 34 demokratiska och industrialiserade medlemsstater).

Cirka 80 procent av Sydkoreas ungdomar pluggar vidare vid något högre lärosäte, och då det är dags för inträdesprovet till universiteten i november, ägnar sig många mödrar att i kyrkan be sig genom de nio timmar som testet tar att utföra.

Militären ställer till och med in övningsflyg för att inte störa studenterna under examenstillfället. De studenter som tar sig till något av landets toppuniversitet är nästan garanterade framtida ekonomisk säkerhet.

Även Economist skrev tidigare i maj hur de koreanska ungdomarna är de olyckligaste i hela den industrialiserade världen, och citerar en undersökning som gjorts av ett universitet i Sydkorea och omfattar ungdomar i alla OECD-länder.

Enligt tidningen ska denna olycka bero på landets examensprover, och man menar att ett genomsnittligt koreanskt barn inte bara går i skolan, utan även tar extrakurser och kvällsklasser i allt från matte och kemi till piano och violin.

Nästan en tiondel av landets barn återfinns i sådana skolor efter klockan 23, trots att undervisning mellan 23-05 är olaglig. ”Militaristiska cram schools” är något som hör till vanligheterna.

Koreanska psykologer citeras skylla utbildningssystemet för alla slags mentala åkommor, samt för det ökade antalet självmord, som nu är högre i Sydkorea än i något annat industrialiserat land.

Självmord har blivit den vanligaste dödsorsaken av alla för koreaner i åldern 15-24.

Economist menar att trots att det varje år uppstår en rad olyckligheter i samband med detta, som alltid leder till en debatt i statlig media, så verkar systemet aldrig ändras.

Samhället visar fortfarande likheter med den ämbetsmannaexamen som i hundratals år varit den ända vägen att komma upp sig i samhället. Det gör skolan till en miljö där ingen förälder vill se sitt barn som en andra klassens student.

De skyhöga kostnaderna som är förknippade med utbildning i Korea sägs också göra det svårt för familjer att råd med fler än ett barn.

Detta ökar inte bara pressen på barnet, utan bidrar också till landets låga födelsetal. I likhet med Taiwan spås Sydkorea inom kort bli ett åldrande samhälle, där en minskande arbetsstyrka ekonomiskt måste ta hand om en allt större andel pensionärer.

Elakt nog, skriver Economist, så utgör denna demografiska utveckling ännu ett framtida orosmoln för de redan sönderstressade koreanska studenterna.

Jag har tidigare även skrivit en artikel om den höga självmordsfrekvensen i Japan.

Published on

Kinas regering uppges skrota Saabs nya avtal

Flera rapporter gör gällande att Kinas Nationella utvecklings- och reformkommission (NDRC) motsätter sig det avtal som Saab tidigare i veckan ingått med den kinesiska bilförsäljaren Pang Da.

Anledningen är ett regelverk som gör gällande att endast ett kinesiskt företag åt gången får ansöka om att investera i ett utländskt bilbolag.

Denna regel kom till för att hindra konkurrens bland kinesiska märken om utländska biltillverkare, och stoppa hetsjakten i den kinesiska fordonsbranschen över utländskt samarbete, skriver SvD.

Ett särskilt möte angående Saab hölls i Peking 18 maj, enligt SvD. Vid mötet ska – förutom Saab/Spyker, Pang Da och NRDC – även andra intressenter som Youngman, Hawtai och BAIC varit närvarande.

Mäktiga NDRC, som måste godkänna alla stora affärer i Kina, ska då ha sagt att fordonsgruppen Youngman, som redan har förhandlat med Saab och skickat in en ansökan om investeringstillstånd i Spyker, har företräde till att gå in som delägare.

Det innebär i realiteten att Pang Das intention att köpa 24 procent av Saab/Spyker för motsvarande 600 miljoner kronor blockeras om inte Youngman drar tillbaka sin ansökan.

Och Youngman uppges vara irriterade av Saab:s styrelseordförande Victor Mullers initiativ att förhandla med flera andra kinesiska företag – trots ett skriftligt avtal dem emellan som uttryckligen förbjöd detta.

Det har också fått media i Kina att reagera, och en statlig tidning skrev i fredags att Saab/Spykers agerande påminde om ”en kvinna som ingått tre äktenskap”, och att den kinesiska regeringen aldrig kommer tillåta ett sådant beteende.

Victor Muller å sin sida trodde han kunde kringå NDRS:s regler i och med att Pang Da inte är en biltillverkare, utan en försäljningskedja.

Det fungerade enligt SvD för avtalets första del, där Pang Da lade en förhandsbetalning på 1 300 bilar, vilket redan har gett Saab 270 miljoner kronor.

Men då det gäller Pang Das intresse att köpa in sig i Saab/Spyker så blev det alltså ett klart nej.

I vanlig stil förnekar Victor Muller att mötet skulle ha varit till Saabs nackdel, och hävdar att det är ”absolut inkorrekt” att överenskommelsen med Pang Da blockeras.

Han säger sig vara ”övertygad om” att den kinesiska försäljningskedjan kan gå in som delägare.

För bara två veckor sedan kom rapporter att Saab ingått ett avtal med kinesiska biltillverkaren Hawtai, vilket det emellertid inte blev något med.

Också The Guardian skriver i dag en längre artikel om turerna kring Saab, även om man helt missar vikten av NDRC:s makt och regelverk.

The Telegraph sammanställer även en tidslinje med de senaste två årens ambivalenta händelseförlopp kring Saab.

Published on

Kina medger svåra problem med världens största damm

Världens största damm, kallad ”De tre ravinernas damm” (长江三峡大坝), är byggd på floden Yangtze (长江), i centrala Kinas Hubei-provins (湖北) ungefär 100 mil öster om Shanghai.

Bygget startade 1992, och den första elektriciteten alstrades härifrån 2003. Dammen har sedan stegvis färdigställts, och senare i år kommer de sista turbinerna att installeras på sin plats.

Det kan vara svårt att greppa projektets storlek. Själva dammen är över två kilometer lång och nästan 200 meter hög. Vid konstruktionen användes stål nog för 63 Eiffeltorn, och 30 gånger så mycket betong. Vattenreservoaren som dammen kan hålla upp sträcker sig nästan lika långt som Storbritanniens landyta.

Bygget har kostat motsvarande 250 miljarder kronor, och 1,4 miljoner människor har med tvång eller andra medel flyttats till nya bostäder.

Även om utländsk media och organisationer ofta varnat för jordskred, föroreningar och stora mängder slam, så har kinesiska rapporter i samband med dammen varit uteslutande positiva.

Detta tills nu, då ett meddelande under torsdagen från myndigheterna, godkänt av premiärminister Wen Jiabao, erkänner att dammen skapat ”flera geologiska, humanitära och ekologiska problem”.

Det är sparsamt med detaljer i meddelandet, men det sägs att flera problem som man inte förutsett nu har uppstått. För första gången medger myndigheterna även att dammen haft en negativ påverkan för transport och anskaffning av rent vatten nedströms.

”Samtidigt som [dammen] gör stor nytta, så måste akuta problem lösas gällande omlokalisering av invånare, ekologiskt skydd och förhindrade av geologisk katastrof”, hette det på myndigheternas webbsida (läs hela meddelandet på kinesiska här).

Den snabba ekonomiska utvecklingen ska också ha satt tryck på dammen att producera så mycket elektricitet som möjligt.

Varningar angående dammen har varit många, enligt The Guardian. Redan för fyra år sedan citerade statlig media experter som menar att ”gamla och nya geologiska och miljörelaterade hot kan leda till en katastrof om inte förberedande åtgärder tas”.

I fjol menade också en rad ingenjörer att ytterligare hundratusentals invånare i närheten av dammen bör flyttas.

Denna vecka lovade myndigheterna att investera i varningssystem, stärka flodvallarna, spendera mer för miljöskydd och öka kompensationen för de som tvingats överge sina hem.

Dammen har också sagts bidra till den omfattande torka som nu drabbat centrala Kina. Vattennivåerna i jättestaden Wuhan (武汉) var i maj de lägsta någonsin sedan dammen byggts, och nästan 1 400 torra reservoarer har lämnat 300 000 invånare i provinsen Hubei problem med dricksvatten.

Större fartyg har heller inte kunnat använda floden för transport.

För att råda bot på detta släppte Three Gorges nyligen ifrån sig 400 miljoner kubikmeter vatten som tidigare använts för att alstra energi, skriver Hydroworld.

Relaterat: SvD

Published on

Presskonferens om Tibets befrielse

I samband med 60-års-jubiluemet av vad myndigheterna kallar ”den fredliga befrielsen av Tibet”, hölls i dag en direktsänd timslång presskonferens på den statliga nyhetskanalen CCTV som just nådde sitt slut.

Kina talar gärna om det starka ekonomiska uppsving som Tibet sett sedan 1951. Hundratusentals tibetaner har de senaste årtiondena fått tillgång till vägar, utbildning och en allt högre inkomst att röra sig med.

Sedan 1994 har områdets BNP mer än åttafaldigats, samtidigt som regeringen har infört en rad skattelättnader och enorma investeringar inom områden som sjukvård och infrastruktur. Läskunnigheten och den förväntade livslängden har ökat dramatiskt.

En klar förbättring mot det tidigare slavlika feodala samhället, menar myndigheterna.

Kritik mot Kinas styre i Tibet gäller främst förtryck av Tibets religiösa seder och bruk, samt att områdets ekonomiska utveckling främst kommer en etnisk kinesisk minoritet till nytta.

Etniska tibetaner har vid flera tillfällen protesterat mot det kinesiska styret, något som urartat i våldsamheter bland annat 1959, 1987-89 och 2008.

Senast i fjol demonstrerade tusentals studenter i tibetanska områden mot reformer inom utbildningen, som de anser hotar Tibets språk och kultur.

Vid presskonferensen ställde inhemsk media främst frågor om ekonomi och utveckling, medan utländsk media tog upp ett par obekväma ämnen för kommunistpartiets ordförande i Tibet att kommentera.

Några frågor och svar värda att uppmärksammas innefattar:

Fråga: Visar den senaste tidens oroligheter i etniska tibetanska områden på att regionens ekonomiska framsteg inte kommit hela befolkningen till nytta? (Journalist från Reuters)

Svar: Jag vet inte vilken särskild situation du syftar på då du säger oro. Jag har rest runt i flera områden i provinsen den senaste tiden, och nyligen varit i Peking för möte och rapport, och är inte medveten om att det inträffat några särskilda oroligheter i Tibet på sistone.

Kommentar: Journalisten från Reuters syftade förmodligen på det kloster där det rapporterats att flera munkar arresterats och tusentals spärrats in, sedan de motsatt sig tanken om ”patriotisk utbildning”. Media har inte tillåtits komma nära området och händelseförloppet vid det avspärrade är fortfarande oklart.

Då klostret tekniskt sett ligger i provinsen Sichuan (四川), just på gränsen till Tibet, slingrade sig partibossen ur frågan genom att säga att han inte var medveten om några oroligheter i Tibet. Frågan som journalisten ställde var dock ”etniska tibetanska områden”, men i vilket fall så fick han inget svar på detta, och inte möjlighet att utveckla sin fråga.

Fråga: Nu när Dalai Lama avsagt sig sitt politiska uppdrag, finns det någon möjlighet för honom att komma tillbaka till Kina? (Journalist från AP)

Svar: Om Dalai Lama kommer tillbaka till Kina eller inte ligger helt i hans egna händer. Vi har alltid varit väldigt öppna för att närma oss Dalai Lama. Om han erkänner Tibet som en obestridlig del av Kina, och Taiwan som en kinesisk provins, ja då kan vi inleda dialog i vilka frågor som helst.

Kommentar: Dalai Lama har levt i exil i Indien i 42 år, men alltid uttryckt en önskan att en dag återvända till Tibet. I mars i år lämnade Dalai Lama in sin avskedsansökan som ledare för den tibetanska exilregeringen i Indien, och har även föreslagit att den i fortsättningen bör styras av en vald ledare, snarare än någon som utses av religiösa ledare.

Fråga: Många anser att Tibet först under tvång undertecknade det sjuttonpunktsavtal som inkorporerade Tibet som en kinesisk provins. Vad anser du om detta? (Journalist från Phoenix TV)

Svar: Avtalet slöts efter noggranna förhandlingar i Peking, och den grupp som representerade Tibet hade nära kontakt med Dalai Lama, som också var med och godkände avtalet. Att Dalai Lama har sagt att detta gjordes under tvång, och att återföreningen med Kina skedde genom våldsamheter, är bara en metod av honom att förvränga historien för att uppnå sina egna mål och syften.

Dalai Lama har aldrig gjort ett enda gott för det tibetanska folket. Han har bara suttit utanför Kina och krävt en återgång till ett feodalt samhälle.

Kommentar: Det avtal som frågan gäller tecknades 1951 och innebar kinesisk suveränitet över Tibet. Dalai Lama, tillsammans med andra viktiga representanter från Tibets dåvarande och nuvarande regering, menar att avtalet påtvingades Tibet under militärt hot.

Kina å sin sida, ser avtalet som ett legalt bindande dokument på dess rätt att styra Tibet. Båda sidor tog dock avstånd från avtalet under det tibetanska upproret 1959. Dalai Lama menade då att Kina brutit mot avtalet genom att påtvinga området sociala reformer, medan Kina ansåg att Dalai Lama bröt mot avtalet genom att stödja det väpnade upproret.

Andra punkter som Tibets partiordförande var noga att understryka innefattar bland annat:

* Att Tibets regering sedan 1965 tjänas av en folkets regering, som väljs av tibetanerna själva och tjänar hela områdets befolkning. Dalai Lama å andra sidan är inte erkänd av det internationella samfundet.

* Alla i Tibet får ta del av områdets ekonomiska utveckling och ökade välstånd.

* Tibets befolkning förstår klart och tydligt vem som bringar dem lycka och välstånd, och vem som hindrar områdets utveckling.

Nu i veckan är också Pakistans president Yousuf Gilani på besök i Kina. En rad varma ord har utväxlats, och Pakistan säger sig helhjärtat stödja principen om ”ett Kina”, och fullständigt ta Kinas parti i frågor om Tibet och Taiwan.

Gilani sade att Kina är Pakistans ”bästa vän”.

Pakistan, vars relationer till Indien och USA är usla, har många intressen gemensamt med Kina. De två länderna har på sistone närmat sig varandra i frågor som terroristbekämpning och Kinas omstridda gränsdragning med Indien.

Published on

Kinas senaste matskandaler: Expolderande meloner och fisk matad med p-piller

Matskandalerna i Kina har varit oroande många den senaste tiden. Förra månaden skrev jag ett inlägg om bland annat radioaktiva grönsaker, självlysande fläskkött och återanvändning av bröd.

Bland de senaste fallen ingår omkring 115 hektar av exploderande vattenmeloner i en stad i provinsen Jiangsu (江苏) , sedan jordbrukare där injicerat överdoser av tillväxtkemikalier i melonerna samtidigt som det regnade.

Användningen av en rad kemikalier tros vara utbredd, och många av de vattenmeloner som sålts på sistone har varit missformade och med vita kärnor istället för svarta.

The Guardian citerar jordbrukare som menar att kemikalierna kan göra melonerna redo för skörd två veckor i förtid och dessutom få dem att bli 20 procent större.

Än värre, tidigare i maj, rapporterades det om hur fiskfarmare på flera ställen i Kina matar sina fiskar med antibiotika och p-piller.

P-piller ska hjälpa fiskarna att växa fortare, och göra dem ”redo för marknaden inom tre till fyra månader, i stället för ett halvår”.

Antibiotikan är enligt rapporter än vanligare. På grund av förorenat vatten och extremt trånga utrymmen, blir fisken vid dessa farmer ofta sjuk, och måste matas med stora mängder antibiotika för att inte dö.

Händelserna har noterats av Kinas myndigheter, som säger sig öka insatserna för att råda bot på problemet. Bland annat ska tjänstemän få betyg i ”hur väl de skyddar folkets mat”, skriver Folkets Dagblad.

Det hela har faktiskt inneburit en ökad frihet för de kinesisk medierna att företa sig grävande och undersökande journalistik, i en omfattning som de vanligtvis inte har tillåtelse att göra.

Exempelvis rapporterade Folkets Dagblad i dag om hur chilipeppar vid en marknad i Peking gör vattnet rött då de tvättas. De var egentligen peppar av lägre kvalité, som färgats röda för att säljas till ett högre pris.

Relaterat: Expressen

Published on

Taiwans demografi ”mer problematisk än Kinas”

Kinamedia har tidigare skrivit om den bekymmersamma demografin i såväl Kina som Japan.

Då allt färre barn föds, och en allt större del av befolkningen går i pension, kommer en krympande arbetsstyrka tvinga försörja ett växande antal människor.

Ännu värre är detta problem på Taiwan, skriver Wall Street Journal i dag.

På 1950-talet var födelsetalet här 7,05 barn per kvinna – i dag är det under 1,0.

En tidigare ekonomisk utveckling ledde till att även födelsetalen sjönk tidigare här än på det kinesiska fastlandet. Redan 2017 kommer det finnas fler taiwaneser över 65 än under 15 år, enligt statssekreterare Hsueh Cherng-tay.

Han kallade nyligen utvecklingen för ”en tidsinställd bomb”.

Och det ser inte ut att bli bättre. En undersökning av oppositionspartiet DPP visade sent i april i år att 87,3 procent av Taiwans kvinnor i åldern 20-49 inte vill ha barn.

Det minskade intresset för barnafödande beror dels på förändringar i samhälle och kultur, där det inte längre anses nödvändigt med stora familjer eller att gifta sig tidigt.

Men undersökningen visar också att ekonomin spelar stor roll; en av de två vanligaste anledningarna bland taiwaneserna att inte vilja bli gravida är potentiella ”finansiella bekymmer” i samband med uppfostringen.

Inkomstskillnaderna ökar på Taiwan, skriver WSJ, och lönerna har i realvärde faktiskt sjunkit med tre procent under det senaste årtiondet, enligt banken HSBC.

Samtidigt stiger fastighetspriserna och allt fler flyttar utomlands i jakt på bättre arbete.

Donna Kwok, ekonom på HSBC, menar att en del av lösningen ligger i att förbättra relationen med Kina för att öka efterfrågan i servicesektorn.

Detta skulle också tjäna till att göra ön mer attraktiv för utländska investeringar, och möjligen locka tillbaka de många taiwanesiska affärsmän som flyttat sin verksamhet till det kinesiska fastlandet.

Låga födelsetal kan alltså komma att spela roll i relationen Kina-Taiwan.

Statssekreterare Hsueh menar dock an en stor del av problemet orsakas av ”bristande respekt för traditionella värderingar och ett ökat antal skilsmässor”.

Han sade vidare att myndigheterna planerar uppmuntra barnafödande hos finansiellt svaga invånare genom subventioner, skatteförmåner och ökad föräldraledighet.

Published on

Fyra till sjukhus efter slagsmål med järnrör vid Apple-butik

Fyra personer togs till sjukhus under helgen efter bråk i kön till Apples butik i Peking. En glasdörr slog sönder i tumultet.

Köerna ringlade långa av kunder som var ute efter vita iPhones och iPad 2, som släpptes i Kina i fredags.

Bråket vid butiken i Peking ska ha brutit ut under lördagen, sedan en ”utländsk anställd” givit sig in i kön för att ”knuffa och slå” de som försökte tränga sig, skriver AFP.

Efter att den anställda gått tillbaka in i butiken, tog flera kunder tillfället i akt att slå sönder affärens glasdörr och knuffa undan flera säkerhetsvakter för att kunna hämnas de påstådda slagen från den butiksanställda.

En mer detaljerad beskrivning av händelseförloppet ges av The Mac Observer, som sammanställer uppgifter från flera internetsidor, twitterkonton och ögonvittnen.

Det framgår där att den anställda mannen – en ”190 centimeter lång utlänning” – gick lös på flera kunder med ett föremål av metall eller järn, efter att dessa krossat dörren till butiken.

En twittrare som befann sig på platsen sade sig se blod, krossat glas och hundpatruller från polisen.

Ett annat ögonvittne återger en liknande berättelse; att en ”anställd icke-kinesisk man kom ut från butiken med en metallklubba” och slog ner två unga män och två medelålders kvinnor.

Det var dessa fyra som fick uppsöka sjukhus, enligt ögonvittnet, som också säger att Apple inte betalat sjukvårdskostnaderna.

Enligt dessa ögonvittnen ska alltså misshandeln ha tagit vid efter att folk i kön blivit sura för en tillrättavisning och då krossat dörren i ilska.

The Mac Observer lägger upp ett par foton på de skadade kunderna.

Butiken i fråga stängde efter tumultet i lördags, men öppnade åter under söndagen.

Köerna till Apples butiker ska ha varit så långa att folk tjänat pengar på att sälja sin plats i kön. Det har nämligen uppstått en stor svart marknad för iPads och iPhones, med kunder villiga att betala ett betydligt högre pris än i butiken.

Det ska till och med finnas ett ”official scalpers area”, dit de som inte lyckades knipa en produkt vid huggsexan i butikerna kan vända sig.

Där säljer kunder som köat i över tolv timmar av sina inköp, med en vinst som kan motsvara flera kinesiska dagslöner.

Apples är omåttligt populära i Kina och har i dag 78 procent av marknaden tablet-datorer här. Företaget planerar öppna 25 nya butiker i Kina innan årets slut.

Published on

Kinas, Indiens och Japans befolkning om 90 år

FN släppte tidigare i veckan en rapport med uppskattningar om befolkningsmängden i världens länder år 2100.

Innan 2011 är slut kommer det finnas sju miljarder människor i världen, och innan 2100 beräknas vi vara fler än tio miljarder.

The Guardian sammanfattar huvudpunkterna i artikeln och publicerar fantastisk grafik, där man kan se uppskattningar av folkmängd och födelsetal i olika delar av världen 1950-2100.

Den största befolkningsökningen kommer inte ske i Asien, utan i de 58 länder som enligt FN utmärker sig med höga födelsetal i dag. Av dessa länder är 39 afrikanska.

I dag finns cirka 4,2 miljarder invånare i Asien, jämfört med en dryg miljard i Afrika. År 2100 beräknas siffrorna vara 4,6 respektive 3,6 miljarder Afrikas befolkning kommer alltså nästan att fyrdubblas.

I Europa finns i dag 740 miljoner invånare, en siffra som beräknas minska till 675 miljoner år 2100.

Kina kommer uppleva sin peak år 2027, med en på befolkning på nästan 1,4 miljarder. Denna beräknas dock krympa till 941 miljoner år 2100, vilket beror på dagens låga födelsetal och en åldrande befolkning.

Japan går samma öde till mötes – befolkningen där beräknas krympa från dagens 126 till 91 miljoner.

Världens folkrikaste land blir i stället Indien, som når sin peak på drygt 1,71 miljarder invånare år 2062. Antalet indier kommer sedan krympa något, och år 2100 vara 1,55 miljarder.

Den befolkning som räknas öka mest 2011-2100 är Zambias, från dagens 13,5 till över 140 miljoner.

Se en tabell över världens samtliga länder här.

Published on

Saab nu en tredjedel kinesiskt

I veckan blev det klart att Saab till 29,9 procent blir kinesiskt, efter en investering på 1,35 miljarder kronor från biltillverkaren Hawtai.

Förhandlingarna var intensiva under helgen. Avtalet tecknades i tisdags, och under onsdagen hölls en presskonferens i Peking där Saabs ordförande Victor Muller sade:
“Produktionen i Sverige är till 100 procent garanterad. Fabriken i Trollhättan kommer att fortsätta att producera för resten av världen, och även till viss del Kina”.

Victor Muller sade att affären täcker Saabs kapitalbehov på medellång sikt. Tillverkningen i Trollhättan ska nu återupptas, och planeras tillsammans med antalet anställa snart öka.

Just som med Volvo och Geely, så kommer Saab och Hawtai även fortsättningsvis vara två olika märken. Genom Hawtai får Saab nu förbättrad tillgång till den kinesiska bilmarknaden, som är världens största.

Redan i december 2012 kan tillverkningen av Saabs nya 9-3 produceras i Kina. Ett utbyte även åt andra hållet kommer ske, och en överföring av teknologi inledas.

”Affären ger oss tillgång till innovativ teknologi och ett internationellt nätverk som annars hade tagit oss decennier att bygga”, sade Hawtais vice ordförande Richard Zhang i ett pressmeddelande, och lade till att Saab är ”en ikon” bland bilmärken.

Mycket verkar oklart kring Hawtai, som är ett ungt företag grundat år 2000 då styrelseordföranden Zhang Xiugen köpte loss märket från en statsägd fordonstillverkare.

Hawtai beskrivs av anlytiker som ”ett okänt, obetydligt märke”, som i fjol sålde 80 000 bilar och hade omkring en halv procent av Kinas bilmarknad, skriver SVD

Sveriges Radio sade dock under morgonen att Hawtai kan ha överdrivit såväl volymen som åldern på företaget. Fjolårets tillverkning sades snarare vara 60 000 bilar, enligt en rapport från Sveriges ambassad i Peking.

På Hawtais hemsida står inget om vem som äger företaget eller vilka som sitter i dess ledning, skriver Dagens Industri.

SVD skriver att ”bolaget uppges vara helägt av styrelseordföranden Zhang Xiugen”.

Dagens Industri menar med hänvisning till Hawtais webbsida att företaget har en årlig kapacitet av 350 000 fordon.

Enligt SVD har dock Hawtai en kapacitet om 650 000 fordon i två fabriker i Kina, med Hawtai och den kinesiska encyklopedin Baike som källa.

Men jämfört med Saabs 900 ingenjörer har Hawtai 1 200 stycken. Dessutom har de en egen fabrik för motortillverkning, något som Saab saknar.

Victor Muller är lyrisk över hur likheterna mellan Saab och Hawtai borgar för ett lyckat samarbete. Även Hawtai tillverkar främst lyxbilar och SUV:ar.

Innan affären går i lås ska den dock godkännas av myndigheter i såväl Kina som EU.

För den som inte hängt med i svängarna publicerar The Telegraph en tidslinje över de senaste årens turbulenta händelser kring Saab.

Läs även statliga China Dailys artikel om affären.

1 … 3 4 5 6 7 … 9