2011- sida 3

Published on

Statlig tobaksreklam vanlig i kinesiska skolor

Kinas tobaksindustri är enorm, och den statliga tillverkaren tvekar inte att redan tidigt uppmanna landets invånare att börja röka.

”Du blir genial av hårt arbete – tobak skänker dig talang”, är en slogan som enligt Bloomberg återfinns vid många av Kinas grundskolor.

Enligt uppgift finansieras över 100 grundskolor av Kinas statligt ägda tobaksbolag, och dessa döps ofta efter företagets produkter.

I centrala Kina återfinns exempelvis ”Sichuan Tobacco Hope Primary School”, och andra skolor bär namn efter cigarettmärken som Zhongnanhai och Hongta.

På 1980-talet infördes tobaksmonopol i Kina, då industrin utgjorde över 10 procent av centralregeringens totala inkomster. I dag är motsvarande siffra knappa 7 procent.

China National Tobacco Corporation är med sina 510 000 anställda en av landets största arbetsgivare, och kontrollerar 97,9 procent av marknaden i Kina.

Problemet med denna marknadsföring är extra stort i fattiga provinser som Guizhou (贵州) och Yunnan (云南), där tobaksindustrin utgör upp till hälften av de lokala myndigheternas inkomst.

Till skillnad från många andra länder är tobak på frammarsch i Kina.

2006-2010 växte industrin med 19 procent per år enligt officiell statistik. Under förra året gick tobaksindustrin med över 600 miljarder kronor i vinst.

En ökning med 14 procent per år beräknas äga rum 2011-2015, vilket skulle innebära att det då säljs cigaretter för cirka 2 000 miljarder kronor per år i Kina.

En viss medvetenhet har uppstått de senaste åren, och i maj i år infördes nya lagar om rökförbud på offentlig plats i Kina.

Vissa organisationer mot rökning hävdar dock att dessa varit så gott som verkningslösa, då den myndighet som ska hålla efter lagarna samtidigt också äger världens största cigarettproducerande företag.

Okunskapen är dock fortfarande påtaglig; enligt en stor undersökning från 2010 tror endast en av fyra vuxna kineser tror att tobak orsakar hjärtsjukdomar och lungcancer.

Ett oklart regelverk gör det också enkelt att kringgå det förbud mot tobaksreklam som trädde i kraft i år, enligt en konvention från Världshälsoorganisationen (WHO) som Kina undertecknat.

Ett annat bekymmer är att en stor del av landets läkarkår – som ju ska utgöra hälsoförebilder – själva är rökare. Två av fem manliga läkare beräknas tända på.

Sammanlagt finns i Kina i dag 320 miljoner rökare, och en tredjedel av alla världens cigaretter röks i Kina.

Detta leder till att en miljon kineser varje år dör i sjukdomar relaterade till rökning.

Tobaksbolagen har dock fortfarande en stor målgrupp att rikta sig mot; även om över hälften av alla Kinas män röker, så är motsvarande siffra för kvinnor endast 2,4 procent.

Nya moderna ideal och en ökad inkomst gör därför att marknaden har ytterligare stor potential i Kina.

Published on

Inga nya F-16 stridsflygplan till Taiwan!?

NY Times säger sig i dag kunna avslöja att Obama-administrationen inte kommer sälja de nya hypermoderna F-16 stridsflygplan som Taiwan länge varit ute efter.

I stället ska USA hjälpa Taiwan att rusta upp landets nuvarande stridsflygplan av äldre modell.

Beslutet sägs ha presenterats för den amerikanska kongressen i fredags, och kan enligt NY Times komma att offentliggöras redan denna vecka.

Detta har fått medlemmar av den republikanskt dominerade kongressen att dundra, då de menar att beslutet är lika med att ge efter för krav från Kina, som givetvis motsätter sig varje vapenaffär som inblandar Taiwan.

”Om rapporterna stämmer, utmärker dagens kapitulation till kommunist-Kina från Obamas administration en sorglig dag i amerikansk utrikespolitik, och innebär ett slag i ansiktet på en trogen allierad och sedan länge god vän”, sade en republikansk senator från Texas under fredagen.

USA sålde 150 stycken F-16 stridsflygplan till Taiwan 1992.

De senaste åren har Taiwan velat uppgradera denna snart 20 år gamla flotta med nya modeller av samma flygplan, men verkar nu alltså få sin förfrågan om att köpa 66 stycken nya plan nekad.

Då USA i början av 2010 sålde bland annat missiler och helikoptrar till Taiwan för cirka 40 miljarder kronor, svarade Kina med att ilsket fördöma affären och avbryta allt militärt samarbete med USA.

Barack Obama får nu alltså kritik för att förra veckans beslut beror på en rädsla för att reta upp ett allt mäktigare Kina.

De som stödjer vapenförsäljning till Taiwan hänvisar till ett avtal från 1979, enligt vilket USA ”enligt lag måste förse Taiwan med vapen som är nog för att ön kunna skydda sig självt [mot fastlandskina]”

Dessutom skulle affären innebära hundratals nya välbehövliga jobb för den slöa amerikanska ekonomin.

De som är emot vapenaffären menar att det är vettigare att rusta upp de 145 stridsflygplan som Taiwan i dag förfogar över, då de skulle gå fortare och vara billigare än att leverera nya plan.

Det noteras även att till och med republikanernas före detta president George Bush inte ville sälja nya F-16 stridsflygplan till Taiwan, och att Barack Obama i och med förra årets affär redan visat att man håller sitt avtal om vapenleveranser till Taiwan.

Vapenförsäljningen till Taiwan är en av USA:s svåraste utrikespolitiska frågor, då handel och samarbete med Kina blir allt viktigare.

Kina är mycket känsligt för dess affärer, och tros reagera mycket starkt även på ett amerikanskt beslut att hjälpa Taiwan rusta upp den befintliga flottan av stridsflygplan.

Samtidigt närmar sig Kina och Taiwan varandra inom många områden, och de senaste åren har flera direktflyg med turister och affärsmän börjat gå mellan de två länderna, vilket var otänkbart för mindre än ett årtionde sedan.

I fjol blev även ett omfattande handelsavtal giltigt, som reducerar skatterna på över 800 varor som handlas över Taiwan-sundet, och sågs av många som ett steg i ledet för Taiwan att närma sig Kina, såväl ekonomiskt som politiskt.

Detta avtal splittrade dock Taiwan, och då det är val i januari nästa år kan det mer Kina-fientliga av Taiwans två stora partier återta makten, och helt vända om gällande de senaste årens relativt vänliga politik gentemot Kina.

Avslag i denna vapenaffär kan ge taiwanesiska nationalister vatten på kvarn, då det kan ses som ett svek från USA trots att Taiwan gjort mycket för att lätta på spänningarna över sundet.

Kinamedia kommer följa det laddade dramat med Taiwan som spelpjäs mellan världens två stormakter.

Published on

USA mäter luftkvalitén i södra Kina

Jag har tidigare flera gånger skrivit här om Pekings fruktansvärda luft, och hur den amerikanska ambassaden har satt upp utrustning i huvudstaden för att mäta föroreningarna.

Resultaten har stundtals visat upp värden som Världshälsoorganisationen (WHO) förknippar med hjärtattacker och nervskador.

Detta ledde till ett diplomatiskt bråk, och Wikileaks avslöjade nyligen hur ambassadens tjänstemän sommaren 2009 kallades till ett möte, där kinesiska myndigheter bad dem upphöra med mätningarna, eller åtminstone censurera resultaten för kinesiska internetanvändare.

Mätningarna fortsatte dock, och snart blockerades hela Twitter i Kina.

Under denna sommar har dessutom amerikanska konsulatet i den sydkinesiska staden Guangzhou börjat med liknande mätningar av luftkvalitén där. Så här står det på deras hemsida:

In line with the Embassy’s practice of making air quality data available to the American community in Beijing, the U.S. Consulate Guangzhou has installed an air quality monitor to measure the concentration of particulates (PM 2.5) as an indicator of overall air quality in the area surrounding its Shamian offices.

Mätningarna har pågått sedan i juni år, och värdena rapporteras via Twitter två gånger dagligen; klockan 9 och 14.

De har dock ännu inte blivit lika uppmärksammade som mätningarna i Peking.

@Guangzhou_Air har nämligen bara 222 prenumeranter än så länge, jämfört med 7 461 prenumeranter för @BeijingAir.

Intressant i alla fall att USA startar mätningarna i Guangzhou, trots att reaktionerna från Kinas sida var så starka mot mätningarna i Peking.

Formuleringen på konsulatets hemsida antyder att man inte riktigt har förtroende för de officiella kinesiska mätningarna, vilka mycket riktigt i Peking oftast visar lägre värden än den amerikanska ambasaden.

Det ska dock sägas att mätningarna i de båda städerna inte är lika fasansfulla.

Här följder värdena för dagens mätningar klockan 9 på morgonen, i Peking respektive Guangzhou:

BeijingAir BeijingAir
09-15-2011; 09:00; PM2.5; 195.0; 245; Very Unhealthy // Ozone; 0.5; 0; No Reading

Guangzhou_Air GuangzhouAir
9-15-2011; 09:00; PM2.5; 90; 165; Unhealthy

Skalan som används är AQI, och enligt konsulatets rekommendation bör äldre personer, samt de med hjärt- och lungproblem undvika fysisk aktivitet utomhus redan då värdet överskrider 100.

I Peking nådde värdet under föregående vinter upp till smått otroliga 615.

Published on

Självmord vanligaste dödsorsaken bland unga kineser

Ny officiell statistik visar att cirka 287 000 kineser tar livet av sig varje år, och att över två miljoner självmordsförsök äger rum årligen.

Det innebär ett självmordsförsök varannan minut, och gör självmord till den femte vanligaste dödsorsaken i Kina, och den allra vanligaste bland kineser 15-34 år gamla.

Enligt statlig media beror detta på pressen att göra bra ifrån sig i skolan samt hitta ett bra och välbetalt jobb.

Många självmord är också relaterade till ökade utgifter i samhället och svårighet att exempelvis ordna med bra utbildning åt sina barn.

Det framgår också att tre fjärdedelar av Kinas självmord begås på landsbygden, trots att bara hälften av befolkningen finns där.

Detta tros bero på att den ekonomiska situationen där ofta är sämre än i städerna.

Kvinnornas utsatta situation visar sig också i och med att det är 25 procent större risk att en kvinna begår självmord, medan det i en majoritet av världens utvecklade länder är män som står för 75 procent av självmorden.

Statliga Xinhua menar också att självmord på senare tid blivit vanligare bland politiker och tjänstemän, med minst åtta kända självmord bland politiker av olika rang under fjolåret.

Tidningen Guangzhou Daily sammanfattar det hela med att antalet självmord i Kina ökat betydligt sedan landet öppnade sig mot omvärlden och ekonomin började växa.

Enligt en artikel från 2009 i medicintidskriften The Lancet, är självmord särskilt vanligt i Kina, Japan, Finland, Lettland, Litauen, Ungern och Kazakstan, som alla har 20 eller fler självmord per 100 000 invånare.

Jag har tidigare skrivit om hur Japans många självmord skapar stort lidande och ekonomiska bekymmer.

Published on

Kinas ”spökstäder” fortsätter växa oavbrutet

Staden Ordos i inre Mongoliet tjänar bra som exempel för den fastighetsbubbla som många misstänker håller på att växa sig större i Kina.

Ordos är nämligen Kinas största spökstad – en stad utan invånare som växer oavbrutet, då det finns en efterfrågan från Kinas rika att investera i fastigheter.

Det finns nu plats för en miljon invånare i Ordos, där nya hus byggs trots att staden ligger mitt ute i öknen ochi princip är obebodd.

Al-Jazeeras korrespondent Melissa Chan gjorde en kortare video från Ordos då stadens kärna redan var färdig.

Hon åkte dit nu igen under sommaren, och filmade återigen de tomma husen och de breda, ödsliga gatorna som nu är mycket fler och större än sist.

Se de två videorna nedan, först den från 2009 följt av den från 2011:

Spökstaden Ordos är bara ett exempel på en växande trend.

I Kina, där gemene mans största bekymmer är att hitta en bostad, finns i dag över 60 miljoner obebodda lägenheter.

20-30 procent av alla Kinas fastigheter uppskattas stå helt tomma, och cirka 20 nya städer byggs varje år.

Det ger upphov till ett par viktiga frågor:

* Varför är det så här?
Av flera anledningar. Kinas rika har väldigt få investeringsalternativ, i ett land där aktiemarknaden är opålitlig och bankerna ger en sparränta som är lägre än den rusande inflationen.

De som har pengar går därför i princip back genom att ha dem på banken. Och i den statligt dominerade och hårt reglerade kinesiska ekonomin, har fastigheter sprungit upp som det klart bästa investeringsalternativet.

Många köper fastigheter som växer hundratusentals kronor i värde varje år, och tycker därför inte att det är värt besväret eller slitaget att hyra ut dem för några tusen i månaden.

På så vis fortsätter priserna att stiga på en marknad där efterfrågan på ytan kan tyckas begränsad, då ingen bor i husen.

Priserna fortsätter också stiga för alla rika tjänar på det. Byggbolag, fastighetsägare och rika investerare har alla ett intresse av detta.

Faktum är att de enda som tjänar på att priserna sjunker är de mindre välbeställda, de utan lägenhet som heller oftast inte har någon ekonomisk eller politisk makt att ändra på förhållandena.

Även de lokala myndigheterna tjänar på denna utveckling, eftersom det både driver upp priset på mark och ökar områdets ekonomiska aktivitet (BNP).

* Varför bör vi bry oss om denna utveckling?
Carl Cederström på placera.nu säger det väldigt bra i en ledare på nätet:

”Vilken marknad har mest betydelse för världsekonomins fortsatta hälsa och därmed för ditt och mitt jobb? Oljesektorn? Fel. Den amerikanska konsumtionen? Fel. Den kinesiska fastighetsmarknaden? Rätt”.

Han påpekar att den kinesiska byggsektorn i dag konsumerar en stor del av hela världens stål och betong, samt att Kinas ekonomiska utveckling är beroende av billigt boende för landets växande medelklass.

Om en stor del av medelkinesens inkomst går till boende, kommer denna nämligen att spendera mindre, och Kinas inhemska konsumtion att sjunka, vilket är tvärtemot centralregeringens önskan.

Bristen på billigt boende skulle matta av varor och tjänster (och kan även leda till social oro) i det land som många tror kan agera draglok för att rädda världen från en ny förestående recession.

Kort sagt; billigt boende är viktigt för att få fart på Kinas ekonomi, vilket också kan ha enorm positiv påverkan på hela världens ekonomiska tillstånd.

Sattelitbild över en av Kinas många spökstäder. Se en hel serie liknande bilder här och här.

* Vad görs för att komma till rätta med situationen?
För att få klarhet i frågan är det här viktigt att skilja på Kinas centralregering och landets lokala myndigheter.

Centralregeringen i Peking vill inget hellre än att fylla de tomma husen och se till att alla kineser får tillgång till billigt boende.

Lokala myndigheter är däremot positiva till nuvarande utveckling. Fastighetsbubblan Byggbommen ökar nämligen staden eller provinsens BNP, vilket förbättrar chanserna till lokala politikers befordran.

Utvecklingen höjer dessutom markpriserna, och att sälja tomter är ofta de lokala myndigheternas största inkomstkälla. Låt vara att denna mark ofta säljs sedan de fattiga invånare som förs bodde där jagats iväg med våld.

Även fast det finns dussintals enorma spökstäder i Kina, är det därför ändå ingen få som erkänner att något står fel till med byggmarknaden i just deras provins.

Centralregeringen i Peking är givetvis medvetna om problemet, och har på senare tid vidtagit allt fler åtgärder för att komma till rätta med problemet.

Främst i landets större städer har det införts en rad krav för att äga mer än en lägenhet, samt restriktioner på hur många lägenheter man alls får köpa om man nu skulle uppfylla kraven.

Man sätter även högsta prioritet i att minska inflationen (pengarnas egentliga värde), och bygger dessutom flera miljoner statligt subventionerade lägenheter, som ska matta av efterfrågan och därmed priset på privata investeringar i färdigbyggda fastigheter.

Vad kommer hända?
Ingen vet. Ny statistik pekar visserligen på att centralregeringens åtgärder haft en viss effekt, då bostadspriserna under sommaren steg i färre större städer än tidigare.

Vissa investerare har haft svårt att sälja av sina lägenheter i Shanghai, där fastighetspriserna på sina håll börjat backa efter att ha stigit med cirka 150 procent på fem år.

Men bostadspriserna stiger sammantaget fortfarande. Centralregeringen har svårt såväl att tackla inflationen, som att skapa mer lukrativa investeringsalternativ än fastigheter.

Samtidigt är det de lokala myndigheterna som verkställer de flesta inrikespolitiska besluten i Kina. Så länge det politiska systemet ger utrymme för korruption, och uppmuntrar befordran med endast ekonomiska utveckling som grund, är det svårt att se hur bubblan kan sluta växa.

Kinas fastighetsmarknad kan alltså med rätta kallas för världens viktigaste marknad, men nämns knappt alls i svensk media.

InBeijing Bulletin kommer fortsätta följa utvecklingen; jag har själv tidigare bloggat om ämnet här och här på tidningen Finansliv.

För den som genast vill veta mer om det hela rekommenderar jag del 1 och del 2 i en utmärkt artikelserie via The China Beat.

Published on

Kinesisk politiker planerade ha sex med 1 000 kvinnor

Det kommer kontinuerligt rapporter om kinesiska politiker och tjänstemän som missbrukar den makt och ekonomiska fördelar ämbetet ger dem.

Frågan är dock om inte Wu Zhiming, vice generalsekreterare för kommunistpartiet i provinsen Jiangxi (江西), tar priset.

Hans målsättning var nämligen att ligga med 1 000 olika kvinnor till år 2015, varav ”en tredjedel ska vara icke-prostituerade”.

Det framgick av hans sex-dagbok, som beslagtogs då han nyligen arresterades.

I boken fanns även information, recensioner och betyg av de 136 kvinnorna han redan lägrat. I en annan bok fanns en samling av könshår – ett från varje kvinna Wu haft sex med.

Vid tillfället för arresteringen fann man även flera kondomer, två älskarinnor och viagra.

Wu uppges nu ha fått lämna sin post för att ha stridit mot partiets disciplin.

Kinesiska internetanvändare, trötta på utbredd korruption, lämnar en rad beska kommentarer till artikeln:

”Vad jag inte kan förstå är hur dessa personer blir befordrade, och vilka är det egentligen som utser och ansvarar för dessa befordringar?”

”Jämfört med dagens korrupta politiker, är de korrupta och morallösa tjänstemännen under Qing-dynastins sista år inte ens värda att nämna”.

”Skandaler likt dessa har blivit vanliga bland kommunistpartiets tjänstemän. Det måste bero på någon psykologisk mekanism i samhället. Psykologer bör analysera saken”.

(Intern länk.)

Published on

Ikea i Kina invaderat av singlar ute efter gratis kaffe

UPPDATERAT: Tidningen Shanghaaist publicerar en samling roliga bilder från blind dating-gruppen som håller till på Ikea.

Det är en vanlig syn att kineser sover i Ikea-butikernas soffor, och fyller på muggarna med gratis läsk en handfull gånger. Nu har Ikea i Shanghai också invaderats av singlar i åldrarna 45-65, som vallfärdar dit för gratis kaffe varje tisdag och torsdag kväll.

Gratis kaffe är då en förmån för alla med medlemskortet Ikea Family, och det är enligt WSJ inte ovanligt att singlarna tar med sig matlådor hemifrån, för att äta till kaffet medan de letar efter en partner.

Detta har skapat en inofficiell blind dating-grupp, som vuxit sig så stor att personalen tvingats ordna med ett särskilt område för dem.

”Singlarna ockuperade tidigare 80 procent av restaurangen, och våra kunder hade svårt att hitta sittplatser”, säger butikens PR-manager.

”Varje tisdag och torsdag sjunker restaurangens försäljning med cirka 20 procent, och vi gör av med sex boxar grädde och socker, jämfört med två på helgerna”.

Under en tisdagsförmiddag sågs över 70 medlemmar samtidigt sitta i ”zonen för gratis kaffe”, som kräver sex extra ordningsvakter och personal som checkar av medlemskorten.

Varje gång gruppen kommer till Ikea ges över 500 koppar kaffe ut.

Ikea har tillkännagivit att man är medveten om gruppens existens, genom en skylt som enligt WSJ ser ut såhär:

Ikea would hereby like to inform this group and its organizers: Your behavior is affecting the normal operations of the Ikea cafeteria, frequent fights and arguments do serious harm to the image both of Shanghai residents and Ikea. Bringing in outside food and tea violates the cafeteria’s regulations…If you are a member of this group, we feel we have warned you, do not use the resources of Ikea to organize events of this kind.

Det sägs också att gruppen som anordnar de inofficiella blind dating-aktiviteterna på Ikea tar fem kronor betalt av varje medlem.

Butikens PR-manager säger att de ännu inte lokaliserat någon organisatör av denna blind dating, men kommer behålla den särskilda och extra bevakade zonen för gratis kaffe.

Å andra sidan kan nog Ikea se mellan fingrarna med denna aktivitet och dess kostnader i form av vakter och kaffe.

Företaget tjänade nämligen fem miljarder kronor i Kina under fjolåret.

Lönsamheten är så god att antalet butiker i Kina ska utökas från dagens sju till femton stycken till år 2015.

Published on

Analys: Kina sålde vapen till Gaddafi

Globe and Mail skrev i helgen att kinesiska vapenföretag erbjudit Libyens diktator Gaddafi att köpa vapen och ammunition för över en miljard kronor i slutet av juli i år.

Enligt ett dokument som tidningen kommit över, skulle vapnen ha smugglats in via Sydafrika och Algeriet.

”Jag är nästan säker på att dessa vapen levererades och användes mot vårt folk”, säger chefen för Libyens nationella övergångsråd, och uttrycker ilska över att kineserna ens förhandlade om denna sorts affär med Gaddafis regim.

I dokumentet framgår att libyska tjänstemän åkt till Peking för att träffa representanter för tre stora och statligt ägda vapentillverkare.

Vapenföretagen ska sedan ha tackat libyerna för att vara diskreta och förstå nödvändigheten till hemlighetsmakeri och leverans via ett tredje land.

Försäljning av stora vapen som missiler och raketer att montera på fordon diskuterades.

Uppgifterna är naturligtvis genanta för Kina, och anses av många vara tecken på dubbelspel.

Kinas utrikesministerium svarade i måndags att de var ovetande om affärerna, och försäkrade samtidigt att inga hade levererats till Libyen.

”Gaddafis regim skickade folk till Kina för att kontakta kinesiska företag utan våra myndigheters vetskap”, sade utrikesministeriets talkvinna Jiang Yu.

”Kinesiska företag har inte tecknat några militära avtal med Libyen, och än mindre levererat några vapen till Libyen”.

Om en leverans i själva verket har skedde, innebar det att Kina bröt mot FN:s säkerhetsråds förbud mot vapenförsäljning till Libyen.

”Kina står för en försiktig och ansvarsfull attityd angående vapenexport”, säger Jiang Yu, och menar att myndigheterna strikt kontrollerar alla vapen som förs ut från Kina.

The Diplomat menar att Jiang Yus uttalande förmodligen stämmer – Kina levererade i juli inga vapen till Libyen.

Men, anser tidningen, uppgifterna är ändå skandalartade.

Att förhandlingar har ägt rum visar att Kinas regering har svårt att kontrollera de statligt ägda vapenföretagen, vilka fungerar som kapitalistiska bolag ute efter att göra vinst genom att sälja varor till i stort sett vilken kund som helst.

Man påpekar att statligt ägda företag inom många områden i Kina ofta går emot myndigheternas direktiv.

The Diplomat menar också att kinesiska politiker – i alla fall i detta ärende – verkar ha lärt sig av tidigare misstag, då man blåst upp frågor genom total förnekelse eller korkade uttalanden.

Nu erkänner man i alla fall att förhandlingar ägt rum, må vara utan myndigheternas påstådda vetskap.

Kina är fortfarande det enda landet i FN:s säkerhetsråd som inte erkänt Libyens nationella säkerhetsråd som landets nya ledning efter Gaddafi.

En annan intressant artikel i ämnet kommer från Wall Street Journal, som skriver att relationen mellan Kina och Gaddafi länge varit kantad av bekymmer och bråk.

Detta beror bland annat på Libyens diplomati med Taiwan, och uttalanden om en ”kinesisk nykolonisering” av Afrika.

Förra året skrev jag även en artikel om Kinas potentiella vapenexport till Sudan, också i strid med vapenembargo från FN.

Published on

Kina vill inte att USA:s ambassad rapporterar om luftföroreningar

NY Times uppmärksammar ett dokument som Wikileaks släppte i fredags, där myndigheterna i Peking försökte få amerikanska ambassaden att upphöra med rapporter om stadens luftföroreningar.

I juli 2009 ska de amerikanska tjänstemännen ha kallats till ett möte, där de uppmanades sluta mäta luftföroreningarna i Peking och posta värdena på Twitter för alla att läsa.

Värdena från USA:s ambassad är nämligen oftare värre än de officiella siffrorna från myndigheterna, vilket myndigheterna fruktade kunde få ”sociala konsekvenser”.

Enligt Wikileaks tillfrågades ambassaden därför om de åtminstone kunde blockera informationen för kinesiska internetanvändare.

Mätningarna fortsatte dock, och uppmärksammades särskilt i november i fjol, då API-värdet uppgick till 557, vilket överstiger det värde som Världshälsoorganisationen (WHO) associerar med hjärnskador, nervsjukdomar och hjärtattacker.

API är en internationellt vedertagen skala för att mäta luftkvalité, och redan då värdet passerar 100 uppmanas folk med hjärt- och lugnproblem att stanna inomhus.

I december i fjol var läget ännu värre, då API-värdet i Peking en kväll överskred 600.

Till Kinas förtret går ambassadens mätningar av Pekings luft än i dag att följa via @BeijingAir.

UPPDATERING: Här är en länk till dokumentet rörande luftföroreningarna. Vissa journalister spekulerar i om @BeijingAir var en av anledningarna till att Twitter blockerades i Kina 2009.

NY Times påpekar samtidigt att hundratals dokument från USA:s ambassad i Peking släppts via Wikileaks, vilket kan få katastrofala konsekvenser för kineser som i god tro talat med ambassaden.

Personer som talat med amerikanska myndigheter om bland annat social stabilitet, Tibet och situationen för uigurer i Xinjiang fick se sina namn och ämbeten publicerade på internet.

Många fruktar nu att de som uttalat sig kommer straffas.

De släppta Wikileaks-dokumenten från USA:s ambassad tar bland annat upp följande ämnen:

* Premiärminister Wen Jiabaos utfrysta roll i en kinesisk regering som anser honom alltför liberal

* En kinesisk befälhavares ilska över USA:s vapenförsäljning till Taiwan

* Potentiell överföring av kärnvapenteknologi till Iran via flyg som landar i Peking

* Iranska försök att köpa kärnvapenteknologi direkt av Kina, samt kinesiska företags vilja att sälja denna slags teknologi till Pakistan

Published on

Propagandabyrån ”tar kontroll” över två tidningar i Peking

The Guardian skrev just om hur Pekings propagandabyrå har tagit över två av huvudstadens dagstidningar.

Journalisterna vid de två tidningarna Beijing Times och Beijing News fick beskedet under fredagen, vilket genast skapade en rädsla för tilltagande censur.

”Detta betyder att det är mycket vi inte längre kommer kunna göra”, sade en anställd vid en av tidningarna, och lade till att de tidigare publicerat nyheter som andra avstått från.

The Guardian understryker att BJ Times och BJ News är kända för att vara vågade i sin rapportering om ämnen som myndigheterna finner känsliga.

Propagandamyndigheterna har tidigare bara bevakat de två tidningarna, men inte direkt styrt dem.

Detta ”har varit ett huvudbry för myndigheterna”, menar en medieanalytiker i Hongkong som The Guardian talar med.

Många anställda på tidningarna räknar nu med stora förändringar, som redan nu har börjat mörkas av myndigheterna.

Sökord relaterade till fallet censureras på Kinas största mikroblogg Sina Weibo.

En journalist som skrev om fallet på Sina Weibo fick ett meddelande från tjänsten, som manade honom att ta bort meddelandet eller förlora sitt användarkonto.

Många ser agerandet som ett steg i ledet från myndigheterna att kontrollera landets media och internet.

En rad åtgärder har vidtagits i detta syfte bara de senaste veckorna – särskilt efter tågolyckan i Wenzhou, där journalister och sociala medier satte stor press på myndigheter som inte ansågs ärliga nog.

En tjänsteman vid Pekings publicitetsbyrå nekade till detta, och sade till journalister vid en av de berörda tidningarna att övertagandet görs för att ”stärka tidningens inflytande”.

BJ News har varit i hetluften tidigare – 2005 avgick dussintals anställda efter att tidningens liberala redaktör fått sparken.

Published on

Tre munkar dömda till fängelse efter den fjärde tagit självmord

I veckan har tre stränga domar fallit efter att en tibetansk munk 16 mars i år satte eld på sig själv, i en protest mot ”Kinas intolerans mot tibetansk buddism”.

Enligt kinesiska myndigheter avled munken därför att hans kamrater tog med honom tillbaka in i det då belägrade klostret, och därmed omöjliggjorde munkens behov av omedelbar vård.

Tre munkar har under den senaste veckan stått till svars för detta i kinesisk domstol.

Den första munken tilldömdes 11 års fängelse, i en rättegång som enligt statliga nyhetsbyrån Xinhua tog mindre än en dag.

Efter nya snabba rättegångar blev också i dag klart att de andra två munkarna ska spendera 10 respektive 13 år i fängelse.

Utländska journalister fick inte medverka vid rättegången, och Xinhua menar att de två enligt domstolen ”genom en komplott som instiftade och assisterade självtändningen [av den avlidne munken], och därmed orsakade hans död”.

Munken som dog var 16 år, och togs till sjukhus efter bara 11 timmar vid det belägrade klostret.

Omständigheterna kring hans död är fortfarande oklara, eftersom området där protesterna ägde rum var avspärrat.

Klart är att ett kloster i regionen Aba – på gränsen mellan Sichuan (四川) och Tibet (西藏) – stormades och belägrades i april i år.

Jag skrev en lägre artikel om det här på bulletinen den 17 april.

Än i dag är klostret belägrat av säkerhetsstyrkor, och lite eller ingen information går att få om de minst 300 munkar som tidigare fanns där.

Kina nekade i juni FN:s krav på att tillhandahålla information om vart munkarna hölls, och sade endast att de genomgår ”laglig utbildning”.

Liknande oroligheter äger ofta rum i området Aba, där munkarna i regel är lojala mot Dalai Lama, som styr en exilregering från Indien sedan flykten från Kina 1959.

De hårda domarna har väckt en del reaktioner från omvärlden – bland annat USA:s utrikesdepartement har uttryckt sin oro och tvivel om att allt skett i enighet med lagen.

Published on

Strängare straff för kinesiska datahackare

Statlig media förklarade i dag att Kinas åklagare kommer bemöta dataintrång med strängare lagar. Ändringarna börjar gälla redan 1 september.

Lagen är färdigformulerad och innebär enligt Xinhua strängare straff för de som på ett illegalt vis införskaffar data från nätverk, eller tillhandahåller program eller verktyg som andra kan använda för dataintrång.

Nytt är att lagen även brottsliggör personer som säljer, köper eller tar del av information som de vet har införskaffats på olaglig väg.

Bakgrunden till den nya lagen är en ökad omfattning av dessa brott; officiell statistik menar att över en miljon ip-adresser i Kina styrde från utlandet 2009, vilket bidrog till att 42 000 sidor angreps av hackers och 18 miljoner kinesiska datorer smittades av virus varje månad.

Antalet virus i Kina ska ha ökat med 80 procent varje år de senaste fem åren, enligt samma statistik.

Kinas åklagare kallar detta ”ett hot inte bara mot nätverkssäkerheten, utan även mot nationell säkerhet och allmänna intressen”.

Detta kan ses som en åtgärd i det globala cyberkriget, som bland annat The Telegraph nyligen skrev om, och som Kina är högst involverat i.

Det kan givetvis också ses som ytterligare ett steg i ledet av myndigheternas kontroll över internet.

The Guardian påpekar att Kina visserligen målar ut sig som ett av världens största offer för dataintrång, men att otaliga dataattacker mot bland annat amerikanska företag och människorättsgrupper samtidigt kommer från Kina.

Försvarshögkvarteret Pentagon varnade förra veckan USA:s kongress att dataattackerna från Kina snart kan komma att användas för militära syften, snarare än ”bara” insamling av information.

Förra veckan läckte videofoton ut där Kinas militär såg ut att utföra en dataattack mot ett amerikansk mål – vilket givetvis myndigheterna senare förnekade.

Google drog sig förra året ut från Kina dels efter misstänkta kinesiska dataattacker, och har fortfarande problem med intrång i sina användares mailkonton.

Published on

Japans nya premiärminister möts av skepsis från Korea och krav från Kina

Yoshihiko Noda. Så heter Japans tidigare finansminister, som under dagen vann omröstningen för att bli regeringspartiet DPJ:s nya partiledare och därmed Japans nästa premiärminister.

Kinas statliga nyhetsbyrå Xinhua kommer med anledning av detta omedelbart med en ledare som på ett rättframt vis börjar så här:

Though fast-burgeoning bilateral trade has made China Japan’s largest trading partner since 2009, the two major powers in East Asia still run into disputes from time to time, threatening the peace and stability of the region. And Japan has to be blamed for that.

Xinhua menar att Japan piskar upp motsättningarna mellan det kinesiska och japanska folket genom att ”medvetet smyga runt de barbariska brott som begicks då man invaderade Kina 1937-45”, och ställer en hel lista med krav till Noda:

* Respektera Kinas kärnintressen och legitima krav på utveckling, utan att utnyttja ”ett hot från Kina” som svepskäl för politiska handlingar.

* Den nya regeringen ”måste börja att förstå” att misstänksamhet och dålig relation mellan Kina och Japan inte gagnar någon.

* Nodas nya kabinett måste noggrant utarbeta ett plan för att behandla Japans krigsförbrytelser på ett vis som minskar den kinesiska allmänhetens missnöje med Japan.

* Ingen japansk politiker ska någonsin igen besöka Yasukuni-skrinet, som ”hedrar 2,5 miljoner japaner som dog i krig, inklusive 14 krigsförbrytare”. Och aldrig igen ska [Japan] låta historiska problem ta de två ländernas relation som gisslan.

* Japan ska visa respekt för Kinas suveränitet och territoriella integritet, särskilt då det kommer till ö-gruppen Diaoyu/Senkaku, som är ”en obestridlig del av Kinas territorium”.

* Kina är villiga att lägga oenigheterna åt sidan och tillsammans utforska vattnen kring Diaoyu/Senkaku, förutsatt att Japan erkänner Kinas fullständiga suveränitet över ö-gruppen.

* Japan ska erkänna Kinas legitima behov och krav angående en större och modernare armé för att skydda sina växande nationella intressen.

* Japan ska även sluta se Kina som ett hot och ”avsluta dess farliga sedvana” att använda Kinas utveckling som en ursäkt för att expandera sin egen militär, och bortse från den defensiva karaktär det beslutades att Japans militär skulle anta efter andra världskriget.

Detta är vad man förväntar av Japans nya regering, menar Xinhua, och smyger mellan kraven även in följande passage:

China has always made itself clear that it would like to settle its differences with Japan through candid dialogue.

Ingen lätt utrikespolitisk start för Yoshihiko Noda alltså. Varför då denna hårda ton?

Enligt Wall Street Journal handlar det om tidigare utrikespolitiska uttalanden från Noda.

Han har bland annat nekat till att Japans krigsförbrytare av ”klass A” (den ”värsta” klassen) alls är krigsförbrytare .

Detta yttrande fälldes på 66-årsdagen av andra världskrigets slut, under vilket miljontals civila miste livet då den japanska armén löpte amok.

Även sydkoreansk media stämmer in i kritiken av Yoshihiko Noda.

”Det finns en stor risk att [Noda] besöker Yasakuni-skrinet. Och under [Nodas] ledning kan Japan komma att stärka sitt anspråk på den koreanska ö-gruppen Dokdo”, skriver Sydkoreas största dagstidning Chosun Ilbo i dag.

”Med tanke på [Nodas] tidigare yttranden om japanska krigsförbrytare vid Yasakuni-skrinet, är det möjligt att relationen mellan Sydkorea och Japan kan bli ansträngd”, skriver Dong-a Ilbo, landets näst största tidning.

Även Sydkoreas utrikesministerium har tidigare påpekat olämpligheten i Nodas uttalanden, men har ännu inte kommit med någon kommentar efter att valresultatet blivit klart i dag.

En intervjuad professor vid Pekings mest prestigefyllda universitet Tsinghua menar att Nodas uttalanden är ”oacceptabla för Kina, Sydkorea och alla länder i världen”, samt att likställa med åsikten om att Hitler inte var någon krigsförbrytare.

Även under föregående helgs debatt utmärkte sig Noda, då partiledarkandidaterna skulle till att tala om regionala säkerhetsfrågor.

Alla fem kandidater stödde visserligen en fortsättning av den halvsekel-långa säkerhetspakt som fortfarande råder mellan Japan och USA, men Noda utfärdade också en varning angående Kinas uppsving:

”Nästa år är en förändringarnas tid med ledarbyte [underförstått: i Kina]. Det kan leda till fanatisk nationalism”.

I ett månatligt japanskt magasin som kom ut 10 augusti, talar Noda om Kinas ekonomiska framgångar, och fortsätter med att säga:

On the other hand, China’s rapid military buildup and expansion of the range of its military activities, coupled with the lack of transparency of its strategic intentions behind this, are a cause of great concern for not only Japan but the entire region.

China’s high-handed foreign posture, backed by its military capabilities and recently put on display in the South China Sea and elsewhere, is stoking fears that China will disrupt the order within the region.

Vad gäller utrikespolitiken startar alltså konservativa Yoshihiko Noda i uppförsbacke.

Andra bekymmer är en stigande yen, ett sjunkande BNP, en minskad export, en dyr återuppbyggnad efter jordskalvet 11 mars i år och ett allmänt politiskt kaos: Noda blir Japans sjunde premiärminister sedan 2006.

Han ses dock (igen) av opinionen som en stadig och resolut beslutsfattare som potentiellt kan använda sin erfarenhet för att reda ut Japans ekonomiska storm.

Han var den enda av de fem kandidaterna som förespråkade skattehöjningar för att reda ut den krisartade situation som landet nu befinner sig i.

Noda har varit Japans finansminister sedan juni 2010, och vann den avgörande omröstningen om partiledarposten med 215-177, mot handelsminister Banri Kaeda.

Läs en längre profil av Japans nya premiärminister via Wall Street Journal.

Published on

Porr i Kina – historia och nutid

Danwei publicerade i veckan en intressant artikel om pornografins långa bakgrund i Kina, och hur industrin i dag blomstrar trots censur och stränga regler från myndigheterna.

Det finns pornografiska verk från Kina som kan spåras nästan 2 000 år tillbaka, men porren ska ha börjat bli mer vanligt förekommande kring 1000-talet och haft sin storhetstid under sena Ming-dynastins 1600-tal.

Mycket av verken har sin utgångspunkt i vad som skedde i överklassen och främst vid hovet, då det var vanligt för rika tjänste- och handelsmän att ha dussintals älskarinnor.

Kejsaren själv ska ha fört sig med över 2 000 konkubiner.

I målningarna från denna tid förekommer all möjlig slags sex; homosexualitet och gruppsex, oralt och analt.

En viss fixering vid så kallade liljefötter kan ses i verken, vilket Danwei jämför med västerlandets ideal kring stora bröst.

Liljefötter är små och deformerade fötter på en vuxen kvinna, som uppkom efter att fötterna bundits och slagits sönder sedan flickåren.

Detta resulterade i att fötterna ruttnade och kvinnan fick svårt att gå, men icke desto mindre var denna slags fotbindning attraktiv för många kinesiska män ända in på 1900-talet.

Pornografi ska främst ha förekommit som konst, med det fanns också litteratur som liknade sexguider.

Ett särskilt berömt erotiskt kinesiskt litterärt verk är ”Plommonet i guldvasen”, som publicerades under sen Ming-dynasti, alltså kring sekelskiftet 1500-1600.

Det var den första långa litterära novellen som innehöll detaljerade sexscener, och bokens huvudperson roade sig med inte mindre än nitton olika sexpartners och en rad olika sexleksaker.

Boken blev snabbt populär men publicerades med dålig timing; Qing-dynastin som tog makten 1644 hade en långt mer konservativ inställning till sex och porr än föregående makthavare.

Pornografin hade tidigare främst förekommit i landets södra delar, bland en välmående klass av tjänste- och köpmän i bland annat Suzhou (苏州), Hangzhou (杭州) och Guangzhou (广州).

Den nya dynastien var ju av mongoliskt ursprung, med konservativa värderingar från bland annat kristendomen och konfucianismen.

Många verk skulle snabbt såväl förbjudas som förstöras, och den negativa inställningen gällde mer eller mindre under Qing-dynastins drygt 250 år vid makten, och de efterföljande nationalist- och kommunistregeringarna.

Men Danwei påpekar att en tydlig förändring har skett de senaste åren.

Trots återkommande krafttag från myndigheterna är det i Kina i dag enkelt att köpa såväl erotik som sex.

Bara i Peking ska det finnas över 200 000 prostituerade (2005).

För ett par veckor sedan skrev jag om hur älskarinnor blir allt vanligare bland rika kineser, och politikerna själva föregår här knappast med gott exempel, vilket ofta uppmärksammas via internet.

Internet har också i sig självt inneburit en ökad porrkonsumtion.

Kinas hårda censur går givetvis att kringgå med hjälp av tekniken, och Danwei citerar en statlig undersökning som gör gällande att över hälften av landets ”18-åringar eller yngre” som tillfrågades hade besökt porrsajter på nätet.

Myndigheternas respons är mer censur och hårdare straff.

Då erotiska foton på filmstjärnan Edison Chen 2008 snabbt spred sig på nätet, hotade myndigheterna med 15 dagars frihetsberövande för alla som spred vidare eller laddade upp bilderna.

Bara under 2009 stängdes över 60 000 internetsidor ner på grund av pornografiskt innehåll.

Men många sidor går inte att komma åt, och mycket av materialet bränns ut fysiskt på skivor eller lagras genom andra metoder.

Vid ett enda tillslag 2008 tog myndigheterna 8 000 dvd-porrfilmer på väg från provinsen Guangdong (广东) till Shanghai.

Då japanska porrstjärnan Sora Aoi skapade ett konto på mikrobloggen Sina Weibo, fick hon snabbt 2,8 miljoner ”followers”, vilket är mer än dubbelt så många som världens populäraste Twitter-konto Lady Gaga.

En sökning på Sora Aois kinesiska namn (蒼井空) ger enligt Danwei 41 miljoner träffar – fler än basketstjärnan Yao Ming (姚明) eller Kinas president Hu Jintao (湖锦涛).

Sora Aoi – big in China

Sora Aoi spelade också en roll i biofilmen ”Sex and Zen: Extreme Ecstasy” (2011), som inte får visas vid Kinas biografer.

Det ledde till att otaliga kineser åkte till Hongkong med det primära syftet att se filmen, vilket fick den att sopa mattan med världens mest inkomstbringande film Avatar vad gäller biointäkter i Hongkong.

Den enorma efterfrågan av pornografi i Kina står alltså helt utan tvivel. Vad som är mer intressant är om myndigheterna lyckas med ambition att förbjuda denna.

Danwei publicerar även en intervju med Dr Katrien Jacobs som är aktuell med en bok om pornografi i det nutida Kina.

Hon menar att ”Kinas myndigheter håller på att förlora kriget mot porren”.

Nästan 90 procent av de porrsajter som besöks i Kina är utländska, som myndigheterna alltså inte har auktoritet nog att stänga ner.

Dessutom menar Dr Jacobs att censuren slår hårdast mot sårbara grupper som homosexuella, queer eller andra som avviker från vad hon kallar ”mainstream commercial porn”.

Published on

Wikileaks om Japan och invandring

Otaliga intressanta dokument rörande Asien finns att läsa på Wikileaks.

Det finns ett par tusen ”läckta” och översatta dokument från myndigheter i både Japan och Kina, med varierande längd och ämnesområden.

Ett jag fann särkilt intressant är ”Foreign Workers Change the Face of Central Japan”, släppt 2008 av amerikanska konsulatet i Nagoya.

Där beskrivs hur Japans industri är beroende av arbetskraftsinvandring, och hur detta förändrar ”stereotypen om ett homogent Japan”.

En stor del av denna invandring kommer från Latin- och Sydamerika.

Bara i de 5 av Japans 47 prefekturer som kallas ”Central Japan Economic Federation” (Aichi, Gifu, Mie, Nagano, och Shizuoka) finns i dag över 180 000 brasilianare och över 20 000 peruaner, jämfört med drygt 80 000 kineser i samma område.

”Utländska arbetare ses nu allmänt av lokala myndigheter och privata arbetsgivare som en vital ingrediens för centrala Japans ekonomiska framgång och fortsatta välfärd”, menar rapporten.

Nya lagar och rättigheter har de senaste åren skapats för att välkomna dessa arbetare, och amerikanska konsulatet tror att utvecklingen kommer fortsätta i den riktningen.

Bara i prefekturen Aichi – med drygt sju miljoner invånare – bor i dag över 220 000 utlänningar.

Detta är givetvis banbrytande då Japan länge undvikt omfattande invandring, och politiker har fällt flera snudd på oförskämda uttalanden vilka i Sverige genast skulle ha sorterats i facket för ren rasism.

Om denna utveckling står det i rapporten:

In the past, foreigners were often described as doing the ”Three D” (dirty, dangerous, or difficult) jobs Japanese workers shunned. The current situation is much different. Foreign workers are employed side-by-side with Japanese employees in ordinary manufacturing jobs throughout the Nagoya area, simply because not enough domestic workers exist to fill them in Central Japan and because of Japan’s low labor mobility.

Bristen på arbetskraft beror givetvis på Japans låga födelsetal och åldrande befolkning, vilket jag tidigare skrivit om här på bulletinen.

Om dagens demografiska faktorer består, och Japan fortsätter motsätta sig invandring, riskerar befolkningen halveras från dagens knappt 130 miljoner inom bara 70 år.

Rapporten från konsulatet i Nagoya ger också exempel på hur invandringen således redan märks väl på många platser i centrala Japan:

Due to Japan’s low birth rate, in extreme cases, children of immigrant workers reportedly make up as many as half the students at elementary schools in a few smaller Central Japan towns.

Det verkar som att de lokala myndigheterna i dessa områden har en relativt positiv inställning till denna invandring.

I den redan nämnda provinsen Aichi spenderar de lokala myndigheterna över 20 miljoner kronor på att lära invandrarbarn i åldern 6-14 det japanska språket.

Enligt USA:s konsulat finns nu sammanlagt 320 000 brasilianare i Japan, och det pratas också om affärsledare som vill använda kryphål i Japans konservativa invandringslagar för att locka arbetare från andra sydostasiatiska länder till Japan.

Centralregeringen i Tokyo – där lagarna stiftas – har dock varken märkt av eller fattat tycke för denna utveckling, eftersom det i Tokyo främst finns administrativa jobb och väldigt få fabriksarbetare.

Rapporten avslutas dock genom att fastlå hur ”detta fenomen icke desto mindre redan har börjat ändra Japans utseende och form”.

Published on

Kina riskerar omedelbar konflikt med Libyens rebeller

Flera rapporter under kvällen pekar på en potentiell konflikt mellan Kinas myndigheter och rebellerna som nu håller på att ta över Libyens huvudstad Tripoli.

Libyens rebeller har redan upprättat ett eget oljeföretag, vars talesman sade till Reuters: ”Vi har inga bekymmer med västländer, och företag från Italien, Frankrike och Storbritannien. Men kanske kommer vi ha politiska problem med Ryssland, Kina och Brasilien”.

”Kinas investeringar i Libyen, särskilt gällande olja, är en sorts ekonomiskt samarbete som ligger i både Kinas och Libyens intresse”, svarade genast en tjänsteman vid Kinas handelsministerium idag.

”Efter att Libyen blivit stabilt, hoppas vi att landet kommer fortsätta skydda intressen och rättigheter från kinesiska affärsmän, och vi hoppas på ett fortsatta investeringar och ekonomiskt samarbete med Libyen”, fortsatte han.

Myndigheterna torde vara oroliga för den olja – 11 procent av Libyens totala produktion – som exporteras till Kina.

Samtliga 36 000 anställda kineser i 75 företag evakuerades från Libyen då inbördeskriget bröt ut, och det är nu osäkert hur välkomna de är tillbaka.

Kinas politik gällande Libyen har ju minst sagt varit gått ut på att vända kappan efter vinden.

Visserligen röstade man inte mot NATO:s bombkampanj i FN:s säkerhetsråd (man lade ner sin röst), men man var sedan snabb med att uttrycka ”djup oro” för bombningarna då de väl började.

Det ligger ju nämligen i de kinesiska ledarnas intresse att folkliga uppror inte uppmuntras – särskilt inte då de sker i samband med internet och sociala medier.

Då stridens utgång sedan blev tydligare, byte Kina svajigt fot.

Man prisade rebellernas Nationella övergångsråd som en ”viktig politisk kraft och samtalspartner”, och en talesman från utrikesministeriet sade i går att ”Kina respekterar det libyska folkets val”.

I dag byttes också flaggan vid Libyens ambassad i Peking till den typ som rebellerna använder sig av.

Men samtidigt som Kina vill behålla sina investeringar i Libyen, kommer också en del tuffa ord från media och tjänstemän:

En tjänsteman vid Kinas institut för kontemporära internationella relationer sade: ”Kinas andel i Libyens naturresurser var mindre än en procent – nästan försumbar – och jag tror inte den kommer öka i framtiden heller. Det viktigaste samarbetet mellan länderna handlar inte om olja, utan om arbete och export av teknologi”.

Samtidigt menar han att Libyen kommer behöva Kinas kunskap och konkurrenskraft då infrastrukturen nu ska byggas upp igen, och säger till Reuters: ”Detta är bara en individs åsikt. Jag säger bara fyra ord: De kommer inte våga. De kommer inte våga ändra på några kontrakt”.

För två dagar sedan skrev statliga Global Times chefredaktör följande meddelande på Sina Weibo (översättning från Danwei):

Statliga Global Times skrev i dag en ledare som menade att väst måste ta ansvar för att städa upp den oreda man skapat i Libyen.

China Youth Daily menade att Europa ännu inte har någon plan för demokrati i Libyen, och att Europa skulle ha svårt att komma med hjälp på grund av sin dåliga finansiella situation.

Som med allt annat från Libyen förekommer en rad motstridiga uppgifter i de ovanstående artiklarna:

CNN menar att 11 procent av Libyens olja går till Kina.

Tjänstemannen från institutet för internationella relationer säger att Kina har mindre än en procents andel av Libyens resurser.

The Guardian skiver att 3 procent av Kinas import av råolja i fjol kom från Libyen.

Hur det än står till med det, så är det faktum att Libyen har Afrikas största oljereserver, och att Kina kan ha försvårat sin chans att ta del av dessa för att man drivit en politik som syftat till att kväva intresset för folkliga uppror.

Det kan bli en läxa för kinesiska politiker om att det inte är lika lätt att ändra på historien utomlands som på hemmaplan.

Published on

Kinas första sexlärobok: Vetenskap eller porr?

Nyligen släpptes Kinas första lärobok i sexualundervisning, som på prov först kommer användas i 30 grundskolor i Peking.

Boken har dock redan stött på patrull, såväl av upprörda föräldrar som höge auktoritet.

”Det är för mycket för barn. Är det helt enkelt porrbilder riktade till unga? Detta är inte hälsosamt”, säger en mamma till China Daily, som inte är särskilt förtjust över hennes åttaårings läromaterial.

En del föräldrar tror att den fria användningen av ord som ”penis” och ”vagina” uppmuntrar unga att börja experimentera med sex tidigare än vad som annars vore fallet.

Motståndet tros bero på att kinesiska föräldrar aldrig fått sexualundervisning själva, och därför inte heller ser någon nödvändighet för de egna barnen.

Sex är i Kina en ofta tabubelagd fråga, vilken det sällan talas om varken i hemmet eller skolan, och som helst ska ske endast efter giftermål.

Således är unga kinesers kunskap om sex – eller för den delen anatomi – förbluffande liten.

Illustrationen är från en taiwanesisk sexlärobok, som skapat debatt mellan taiwaneser och kineser på internet. Klicka på bilden för att läsa mer om detta.

Myndigheterna genomförde nyligen en undersökning genom att intervjua 453 elever i årskurs 4-5.

Bara drygt 5 procent kunde på ett korrekt vid kunde peka ut samtliga sexuella organ (penis, vagina, bröst, skinkor), medan 16 procent ”inte visste något alls” om dessa organ.

Många tjejer trodde att deras växande bröst var tecken på cancer.

Detta leder till att många av dessa barn, som just nått puberteten, inte kan urskilja eller än mindre värja sig från sexuella övergrepp.

Bristande kunskap tros också ligga bakom den allt större spridningen av AIDS, och en rad oönskade graviditeter med smärtsamma aborter som följd.

Många kineser vet nämligen inte att något av de två ovanstående är ett potentiellt resultat av samlag.

I China Dailys artikel finns det även föräldrar som, av dessa skäl, tycker att den nya boken är ett bra initiativ.

Men sexualundervisning i Kina möter också motstånd från mycket inflytelserika personer.

ChinaHush har snappat upp en videoshow, där en professor Kong från det beryktade Pekings Universitet talar om sin inställning i frågan.

Kong beskriver det hela som ett försök att härma väst, och backar dessutom upp sin ståndpunkt med en rad rasistiska uttalanden om Japan.

Delar av översättningen från videon kommer från ChinaGeeks:

In ancient times, as we understand it now, they didn’t have any sex education, and adults did not talk about sex with their kids. But this didn’t delay anything, when people grew up they learned about sex by themselves. Look, who gets married but doesn’t know how to have kids? Who gets married but doesn’t have a sex life, I’ve never heard of that happening. […]

We don’t need education, some things you can learn on your own. For example, eating or going to the bathroom; these aren’t things that anyone taught us to do. They’re a basic life skill. And there are lots of channels of informal education […]

As far as sex goes, it’s better to keep it mysterious. If we take all the mystery out of everything, life becomes boring. As I understand it, the most open sex ed in the world is in Japan, Japanese kids begin to grasp the particulars of sex at a very young age, and what’s the result? […]

The result is that 10-20% of Japanese youths are impotent, without any sexual desires, they’re not even curious about this thing [sex]. Most Japanese men, when they see a woman, they don’t have a sexual feeling, so they have to do something perverted [to get that feeling].

We often call Japan perverted, but Japan isn’t naturally perverted, everyone is the same. How could they be naturally perverted, that’s not what it is, [the problem] is that their sex ed starts too early.

So when they see regular sexual activity they’re just not interested, it’s like looking at carrots or cabbage for them. So instead they have to find a handicapped old woman and have sex with her, and only then is it exciting.

Hela videon där professor Kong uttalar sig går att se här (på kinesiska).

Bilder från och en närmare beskrivning av den nya läroboken kan ses på ChinaHush.

Många i Kina har alltså insett att sexualundervisning – eller åtminstone öppet samtal om sex – kan vara effektivt för att förhindra sjukdomar, graviditeter och sexuella övergrepp.

Men då en professor vid ett av landets finaste universitet blir inbjuden till statlig tv för att uttala sig likt detta, utan rädsla att få sin position ifrågasatt, går det också notera att Kina fortfarande har lång väg kvar att gå.

Published on

ID-kort krävs för att köpa fläskkött i Xiamen, Kina

Sedan 15 augusti krävs det ID-handling för att köpa fläskkött i vissa butiker i den sydkinesiska staden Xiamen (厦门).

Anledningen är att priset på fläskkött drabbats hårt av Kinas inflation, och i genomsnitt över hela landet stigit med över en tredjedel sedan årets början.

För att stävja denna utveckling släppte lokala myndigheter i Xiamen ut en betydande del av sin frysta fläskkötts-reserv till fem av stadens butiker.

Köttet kommer här säljas för 15 procent under marknadspriset, och ransoneras till fem kilo per inköp.

Köper man mer än två kilo kött åt gången krävs ID-handling, vilket ska hindra privatpersoner från att hamstra kött och sedan sälja till marknadspris.

Fläskkött är den absoluta favoriten i det kinesiska köket, och något som här klassas långt högre än både biff, lamm och kyckling.

Kina producerar mer än hälften av all världens fläskkött och är också världens i särklass största konsument.

Enligt grafik från The Economist tidigare i år, finns det 451 miljoner grisar i Kina, jämfört med knappt 70 miljoner i USA som kniper andraplatsen.

I snitt finns i Kina 0,35 grisar per person, vilket kan jämföras med 0,10 får eller 0,06 kor.

Att inte ha råd med fläskkött på bordet är något som verkligen skulle kunna reta upp allmänheten och leda till social oro i Kina.

Myndigheterna är väl medvetna om detta, och håller därför totalt cirka 200 000 ton kilo fryst fläskkött som reserv.

Nu har alltså den envisa inflationen gjort att myndigheterna i vissa delar av landet behövt tulla på dessa reserver för att hålla priserna nere.

Trots sitt enorma antal grisar är Kina nettoimportör av fläskkött, och statliga China Daily skriver i dag att man planerar ytterligare utöka denna import.

Denna utveckling har också fått flera utländska investerare att öppna grisfarmar i Kina, vilket på många vis verkar ge svinsäker avkastning (ursäkta, jag var tvungen).

Published on

Fabrik stängs i norra Kina efter folkliga protester. Eller?

Föregående helg hände det något intressant i den nordkinesiska staden Dalian (大连).

Efter att en tropisk storm varit nära att skapa en olycka vid en kemikaliefabrik, gav sig stadens invånare under söndagen ut på gatorna och protesterade i syfte att få anläggningen stängd.

Protestmarschen uppmuntrades på kinesiska sociala medier som Weibo och Renren. Trots försök att censurera bort känsliga meddelanden ökade antalet folk på gatorna i Dalian.

Enligt statlig media var det 10 000 som protesterade; enligt andra källor var det upp emot 70 000.

Bilder tyder i alla fall på att det var betydligt fler än 10 000 på gatorna redan i ett tidigt skede av protesten.

Efter bara några timmar gick så stadens partichef och borgmästare också ut på gatan, för att förklara att fabriken ska bommas igen.

Det hela skedde inom loppet av en halv dag, och hyllades av många medier och observatörer som en seger av folket och de sociala medierna mot myndigheterna.




Video där Dalians borgmästare och partichef förklarar att kemikaliefabriken ska stängas.

Dagens Nyheter föll också in i kören genom två artiklar i dag, med rubrikerna ”Mikrobloggar skakar Kinas regim” och ”Försöker tysta ned upploppen”.

”Folksamlingen i kuststaden växte snabbt till över tio tusen. Efter några timmar hade demonstranterna fått sin vilja igenom”, skriver DN:s korrespondent Torbjörn Pettersson.

Han menar att ”protesterna i söndags ledde till att [fabriken] stängdes”, och fortsätter:

”Det är ovanligt att kinesiska myndigheter så snart reagerar på allmänhetens ilska. Mer normalt har varit att de undviker att fatta beslut under demonstrationer av rädsla för att det uppmuntrar till nya protester”.

Händelseförloppet var givetvis väldigt intressant, och jag övervägde att skriva om det här på bulletinen redan i söndags kväll.

Men jag väntade i stället, i tron om att alla pusselbitar inte riktigt var på plats. Myndigheterna hade gett upp för lätt, det måste ligga något mer bakom.

Och så såg jag tidigare i dag på Wall Street Journal en mer klarsynt sammanfattning av den Peking-baserade advokaten Russell Leigh Moses.

Artikelns två första paragrafer talar för sig själva:

This past weekend’s protests in the northeastern city of Dalian to close a controversial chemical plant there have been interpreted by many observers as yet another sign of the Communist Party in retreat.

It’s nothing of the kind. The protests do not demonstrate that people’s power is changing China. The event actually demonstrates the current weakness of the public when matched against the Party.

Moses har nämligen snappat upp faktumet att Kinas myndigheter redan innan protesterna beslutat sig för att stänga kemikaliefabriken, just eftersom den utgör en stor olycksrisk vid oväder.

Det framgår av att statliga kinesiska medier tagit upp frågan om stängning redan innan protesterna startade.

Moses menar att beslutet ännu inte hade nått ut till den del av allmänheten som protesterade.

Det var således enkelt för Dalians partichef och borgmästare att efter bara några timmar säga att fabriken kommer stängas – beslutet hade ju tagits flera dagar tidigare.

En viktig poäng som Moses påpekar – men som DN med fler helt missar – är att även om internet ger möjlighet att ventilera missnöje, så går det givetvis inte att i Kina få en fabrik stängd på några timmar genom fredliga demonstrationer.

Torbjörn Pettersson missar också helt målet då han skriver att ”statliga [kinesiska] medier tycks ha fått direktiv att följa den nya linjen att vara öppna i rapporteringen”.

Att de statliga medierna rapporterade öppet från protesten, berodde enligt Pettersson på internets kraft: ”Kommunistpartiet inser naturligtvis att det bara hade blivit löjligt annars, när mikrobloggarna ligger steget före med med ocensurerad information”.

Något av detta märktes dock inte efter tågolyckan vid Wenzhou i slutet av juli i år, då myndigheterna drog till med en klassisk mediabläcka.

Direktiv om positiv rapportering läckte ut, och flera kända journalister avskedades för att ha brutit mot dessa.

Partiet avstod alltså inte från något sådant för två veckor sedan för att det skulle vara ”löjligt”, och gör det inte nu heller. Denna gång kunde man rapportera fritt, för att fabriken ändå skulle stängas.

Times of India tar det hela ännu längre än Pettersson, och missar hela måltavlan med rubriken ”Clashes erupt as China sees first Jasmine type revolt sparked by internet”.

Syftet med detta inlägg är inte att nita dit Torbjörn Pettersson eller någon annan – det var ju trots allt en majoritet av alla medier som helt naturligt tolkade situationen på detta vis.

Och i det stora hela har ju naturligtvis Pettersson helt rätt; mikrobloggar och internet har gjort en enorm skillnad i Kina, och tvingat myndigheterna till en större öppenhet mot folket.

Däremot måste man lugna ner sig och rapportera om detta på ett sansat och rationellt vis.

Även om man nu kan uttrycka sitt missnöje på internet, så är det ändå kommunistpartiet som fortfarande kontrollerar armé, säkerhetstjänst, administration, domstolar och för den delen även vad som kan skrivas på internet.

Man behöver därför inte – inte ännu i alla fall – stänga ner några fabriker om man absolut inte vill.

Eller som advokaten Moses på Wall Street Journal uttrycker det:

The first [lesson to be learned] is that public resistance and activism can prompt leaders to pause, and even reverse decisions that provoke outrage. And sometimes, as in Dalian, they might move to accelerate a plan that’s already been approved. But that’s about all. The events in Dalian demonstrate that sparks do not necessarily make prairie fires.

There is plenty of sympathy on social media for the protests, but no one stepped out to stage a similar standoff elsewhere in the country. Local authorities are getting a good deal of practice in confronting discontent and they have been successful at corralling it, cowing others into not participating and coercing those who might seek to emulate it elsewhere.

Published on

Guide för Kinas sociala medier

Kina har enligt den senaste uppskattningen 485 miljoner internetanvändare – ungefär lika många som det totala antalet invånare i EU – och sociala medier växer här så det knakar.

Chattprogrammet QQ har drygt 700 miljoner registrerade konton, och den inhemska mikrobloggen Sina Weibo beräknas snart gå förbi Twitter.

Lägg även till otaliga sidor för att dela video och bilder, samt en växande kinesisk modifierad kopia av Facebook.

Brittiska The Economist skrev nyligen en längre artikel i ämnet.

Man belyser även de växande internetportalerna med sina mångfacetterade tjänster, och en ökad affärsaktivitet på nätet som innebär att Kina innan 2015 kommer gå om USA och få flest ”online shoppers”, samt högst omsättning på internethandeln i hela världen.

Det kan även ses då betaltjänsten Alipay har gått om PayPal och Worldpay, och är nu världens största betaltjänst på internet.

Men trots storleken och betydelsen av Kinas internetportaler och sociala medier, är det få svenskar som ens hört dessas namn, och än mindre vad de egentligen används till.

Kinamedia vill därför ge Sveriges största och mest utförliga guide för Kinas sociala medier, internetportaler och andra tjänster av betydelse.

Baidu: ”Kinas Google”, som med sin söktjänst står för just över hälften av alla sökningar som görs på internet i Kina. Baidu är den sjätte mest trafikerade sidan i hela världen, och växer nu fort sedan Google flyttat från Kina efter bråk med regeringen.

Förutom sökning av text och bild erbjuder Baidu en uppsjö av tjänster, bland annat helt gratis nerladdning eller streamning av miljontals låtar i mp3-format.

Man har också nyligen startat en karttjänst som påminner mycket om Google Maps, men med mer detaljerade kartor för Kina med omnejd, samt en webbläsare vid namn Baidu Browser, som påminner mycket om Google Chrome.

Baidu har expanderat utomlands genom en japansk version, där man kan söka efter text och bilder på japanska. Etablering i utlandet kan dock försvåras av att företaget flera gånger fått kritik för att censurera sina sökningar från ämnen och frågor som kinesiska myndigheter finner känsliga.

Baidu är sedan 2007 listat på Nasdaq i New York.

Alibaba: Internetportal som främst använder internet för som affärsplats och nu förfogar över Alipay, världens största online-betalningssystem räknat i omsättning av transaktioner.

På alibaba.com länkas otaliga kinesiska exportörer samman med utländska importörer. Det är världens största business-to-business plattform på internet, med över 65 miljoner registrerade användare i fler än 240 länder och områden.

Alibaba driver även Taobao, en tjänst där företag eller privatpersoner säljer sina varor till konsumenter. Taobao har snabbt övertagit sin västerländska like eBay i såväl trafik som omsättning, dels genom att man inte tar någon avgift för överföringar (som ju nästan uteslutande går via Alipay).

Alibaba har cirka 22 000 anställda, vilket är dubbelt så många som Baidu eller svenska Handelsbanken.

Tencent QQ: Viktigt att här skilja på Tencent (internetportal) och QQ (en service från Tencent). QQ är en instant messaging service, alltså med samma princip som MSN Messenger, som har nästan 700 miljoner registrerade konton, och därmed är ett av världens största sociala nätverkssajter. Vid flera tillfällen har QQ haft fler än 100 miljoner användare online samtidigt.

QQ är den tionde mest trafikerade sidan i hela världen, just ett snäpp bakom Twitter. Också Tencent hittas på Nasdaq-börsen, och är världens tredje största internetföretag räknat i börsvärde, bakom Google och Amazon.

Tencent erbjuder även exempelvis e-handel och onlinespel, men har här inte lyckats bli lika framgångsrika som med QQ. Icke desto mindre är Tencent, tillsammans med Baidu och Alibaba, ett av Kinas tre dominerande ”internetkonglomerat”.

Liksom Baidu har man relationer till Kinas regering. Det sägs att genom en installation av QQ följer också en programvara med som censurerar sökningar och blockerar känslig text.

Sina: Är den största kinesiska internetportalen med inriktningen infotainment, det vill säga blandning av främst nöje med information och kunskap. Själva portalen har drygt 100 miljoner användare registrerade världen över, då man skapat sidor särskilt utformade för kineser som bor i exempelvis USA, Japan eller Europa.

Sina äger också mikrobloggen Sina Weibo, som är Kinas största mikroblogg. Nyligen kom statistik på att Weibo nått över 200 miljoner registrerade användare – samma antal som världens (tidigare) största mikroblogg Twitter senast uppgav, och Weibo växer i dag betydligt snabbare än Twitter.

Det ryktas om att engelska Sina Weibo ska lanseras senare i år, vilket då kan bli ett alternativ till Twitter, då man erbjuder smidigare lösningar för att ladda upp exempelvis bilder och videos i det 140 tecken långa meddelandet.

Sina Weibo har också blivit en stor plattform för missnöjda internetanvändare som här skriver om allt från polisvåld till korruption och uppmanar till stora protester. Mängder med inlägg censureras därför varje dag av myndigheterna.

Sina är den tredje mest trafikerade sajten i Kina, och hamnar på plats nummer fjorton i världen. Man först av kinesiska internetföretag med börsintroduktion på Nasdaq år 2000.

Renren: Socialt nätverk närmast identiskt med Facebook gällande utseende och funktioner. Har 160 miljoner registrerade användare, varav fler än 30 miljoner är aktiva varje månad.

Kallas ofta för Kinas alternativ till Facebook, som ju är blockerat i Kina. Även Renren är kraftigt censurerat, och meddelanden eller bloggar med vissa ord försvinner direkt.

Användande uppmuntras med hjälp av bonuspoäng och olika nivåer som nås genom hög aktivitet. Även Renren genomförde i år sin börsintroduktion på Nasdaq i New York.

Youku: Då även Youtube är censurerat i Kina, finns också en stor marknad för publicering och delning av video. Störst av dessa sidor har Youku blivit, där det till skillnad från Youtube går att ladda upp hur långa videos och filmer som helst.

Youku samarbetar också med över 1 500 licensierade tv-kanaler, filmbolag och distributörer i Kina, som regelbundet lägger upp hela filmer och tv-serier på sajten.

Man kan även ”lagligt” se flera populära tv-serier och filmer från väst helt gratis på Youku, som är förbjudna på exempelvis Youtube på grund av copyright. Dessa lagar gäller nämligen inte i Kina.

Också Youku återfinns på börsen i New York. Andra populära videodelningssajter i Kina innefattar Tudou och 56.

Som jag nämnt i texten ovan har flera kinesiska tjänster och sidor på internet planer på att expandera utomlands.

Detta höjer givetvis tillväxtpotentialen, då flera av dem har tiotals eller hundratals miljoner användare trots att man endast finns i Kina.

Omvänt har det av flera anledningar varit svårt för utländska internetsidor och tjänster att etablera sig i Kina.

Enligt Wall Street Journal beror detta delvis på censur och krångliga registreringsprocesser.

Men det sägs också bero på att lokala aktörer är skickligare på att anpassa sidor och tjänster så de passar kinesiska användare.

Bara språket utgör ensamt ett stort problem, vilket inte är lika besvärligt för de kinesiska företagen som relativt enkelt kan använda sig av engelska för att locka utländska användare.

Linkedin, som knappt drabbats av någon censur, är ett av de mest framgångsrika utländska internet-communityn i Kina.

Trots det har man bara en dryg miljon registrerade användare här, jämfört med två miljoner i det i sammanhanget väldigt lilla Australien.

En karta från Oglivy som visar 50-60 av de viktigaste sociala medierna i Kina, samt visar vad de är till och för och jämför dem med tjänster och märken vi känner till i väst. Klicka på bilden för större version.

1 2 3 4 5 … 9