2011

Published on

Har Kina inte längre råd med sina snabbtåg?

Kina kommer spendera ungefär hälften så mycket pengar på att bygga järnväg under 2012, jämfört med vad som tidigare var planerat.

Det var tänkt att cirka 700 miljarder kronor skulle gå till att expandera landets järnväg under kommande år, men denna budgeten ska nu skäras ner med 42 procent, enligt Wall Street Journal.

Som orsak uppges bland annat den tågolycka i Wenzhou i juli i år, där minst 40 personer fick sätta livet till, och allmänhetens förtroende för de inhemska snabbtågens effektivitet och säkerhet nådde absolut botten.

Men WSJ påpekar också att Kinas järnvägsminister Sheng Guangzu medger att det uppstått problem med finansieringen:

But he [Sheng Guangzu] acknowledged the heavily indebted ministry no longer has a blank check to spend, saying ”there is still much to be done to collect sufficient funds for railway projects,” according to Xinhua.

Expansion av järnväg – och framför allt snabbtåg – var en av de största initiativen av Kinas regering för att låta BNP fortsätta växa 2008 då stora delar av världen slungades in i en finanskris.

Men Internationella valutafonden (IMF) och en rad kreditvärderingsbolag varnar nu för att detta resulterat i stora skulder hos lokala myndigheter, och hos banker som utfärdat dessa lån till järnvägsministeriet.

Enligt Xinhua har järnvägsministeriet nu 2 000 miljarder kronor i skulder.

Trots att man mottagit stora summor från regeringen saknade järnvägsministeriet pengar och fick under andra halvan av 2011 avbryta konstruktionen av projekt som sammanlagt utgör en spårlängd på över 10 000 kilometer.

De kinesiska snabbtågen har bekymmer med såväl hastighet som finansiering

Totalt spenderade Kina cirka 470 miljarder kronor på järnväg under 2011, jämfört med planerade 700 miljarder.

Nya strängare regler för landets statliga banker gör också att det kommer bli svårare för det skuldsatta järnvägsministeriet att få nya lån.

Järnvägsministern Sheng Guangzu hoppas ändå på stöd från myndigheterna, och säger att man även kommer utfärda mer obligationer för att dra in pengar till järnvägsbygget.

Men flera kinesiska järnvägsföretags aktier sjönk i värde efter att de nya besparingarna offentliggjorts, och intresset för järnvägsministeriets obligationer kan väl också antas vara svalare än tidigare.

Det återstår också tvivel över säkerheten. Senast förra veckan tvingades man spränga sönder 16 helt nya betongpelare i provinsen Jilin, sedan ingenjörer påpekat att de kanske inte håller för järnvägstrafik.

Det kan helt enkelt vara så att Kina inte har råd att fortsätta expandera sin järnväg i samma takt som man planerade från början.

Varken regering, ministerium, banker, lokala myndigheter eller järnvägsföretag kan/vill bekosta utbyggnaden.

Detta trots att Kina behöver ny järnväg, då dess tåg ofta är överfulla och rälsen övertrafikerad.

Kanske är detta det senaste tecknet på att Kina har bekymmer med ekonomin.

Enligt prognoser kommer landets tillväxt mattas av betydligt de kommande åren. Man brottas med en envis inflation och en fastighetsbubbla som enligt många redan har spruckit.

För att underlätta finansiering har regeringen dock infört skattelättnader för inköp av järnvägsministeriets obligationer 2011-2013.

Ministeriet beräknar att man kommer påbörja byggnation av 6 366 kilometer ny räls under 2012.

Published on

Kinas upprorsby Wukan förbereder marsch till närliggande stad

Lovade att här följa händelseutvecklingen i den kinesiska byn Wukan, vars invånare jagat iväg polis och kommunistparti och sedan en dryg vecka är under belägring.

Det har varit oroligt här sedan september i år, då byborna stoppade ett försök från lokala myndigheter att beslagta land för att sälja till statliga byggbolag.

Tusentals av Wukans sammanlagt 20 000 invånare stormade då de lokala myndighetsbyggnaderna, och jagade ut en partisekreterare som styrt byn i 30 år.

Så i början av december körde fyra minibussar utan registreringsskyltar in i Wukan och kidnappade fem bybor som antogs ha med tidigare protester att göra.

Efter några dagar blev det känt att en av dessa män, vid namn Xue Jinbo, dött ”av hjärtattack” i polisens förvar.

Polisen har dock vägrat lämna tillbaka kroppen och byborna misstänker – förmodligen helt riktigt – att polisen slagit ihjäl Xue.

Bild från protesterna i Wukan, tagen under föregående söndag eller måndag

Sedan dess har den utjagade polisen slagit en ring runt byn, och försöker enligt uppgift svälta fram en kapitulation.

Wukans invånare, genom historien kända för att vara styvnackade, har dock organiserat ett eget försvar och slagit tillbaka attacker från polisen.

Enligt Financial Times har man också upprättat en egen administration som styr de nästan 20 000 invånarna nu när de lokala politikerna slagits på flykten.

Nu i söndags sade Wukan nej till samtal med de lokala myndigheterna, och menar att inga förhandlingar kan äga rum innan Xue Jinbos kropp lämnats tillbaka tillsammans med de andra fyra kidnappade männen.

Enligt Telegraph så planerar Wukans invånare dessutom en protestmarsch mot den närliggande staden Lufeng.

I Lufeng finns myndigheter med visst ansvar över situationen i Wukan, och byns tillfälliga ledare vill organisera en marsch med omkring 6 000 deltagare för att kräva tillbaka Xues döda kropp.

Under lördagen sade en representant för Wukan: ”Vi ger de lokala myndigheterna och polisen fem dagar att lämna över Xues kropp. Annars ska vi klättra över barrikaderna, marschera till Lufengs stadshus och försöka ta tillbaka hans kvarlevor”.

Om han håller sitt ord kommer marschen inledas på torsdag, såvida kroppen inte lämnas tillbaka.

Polisen har tidigare visat en benägenhet att ta till våld mot Wukans invånare, utan urskiljning på män och kvinnor, barn och gamla.

”Om de har vapen har vi stenar. Om de vill att vi dör så gör det inget. Vi har ändå inget land kvar”, sade en bybo till Reuters.

En annan bybo tror dock inte att en större protestmarsch kommer förtryckas med våld, utan säger till Reuters:

Parents can’t harm their children. The central government should use Wukan as an example to solve all the land grab disputes. If they don’t meet our requests, the country will be in danger. The rich-poor gap has been widening. Look at how our land has been taken by corrupt officials.

Se 25 bilder från protesterna i Wukan via Wall Street Journal.

Published on

Norkoreas diktator död, vad händer nu?

I lördags dog Nordkoreas diktator Kim Jong-il under en tågresa, uppger landets statliga medier i dag.

Dödsorsaken sades vara hjärtfel, orsakat av ”mental och fysisk ansträngning efter oavbrutna resor för att hjälpa bygga en blomstrande nation”.

Då det redan finns oräkneliga rapporter om Kim Jong-ils maktmissbruk och Nordkoreas orationella beteende regionalt och internationellt, är det mer intressant att undersöka vad som kommer i och kring Nordkorea nu.

Den plötsliga nyheten har skapat oro och en rad spekulationer. Nordkorea ska under måndagen ha provskjutit missiler, och Sydkoreas militär har ”intagit högsta beredskap” men ”inte observerat några ovanligt stora truppförflyttningar”.

Ledarens yngste son Kim Jong-un, ännu inte 30 år fyllda och en ”avbild av sin far”, är den som sedan en tid tillbaka spås ta över makten i den slutna diktaturen.

I ett pressmeddelande under måndagen kallades Kim Jong-un för ”Den store efterföljaren”, vilket påminner om fadern Kim Jong-ils smeknamn ”Den käre ledaren”, och farfadern Kim Il-sungs ”Den store ledaren”.

Många fruktar dock att tillräckligt med tid inte funnits för att förbereda Kim Jong-uns maktövertagande, och att den unge ledaren kan få problem med respekt och inflytande över landets äldre generaler.

Det finns därför risk för maktkamp.

Choson Exchange är en organisation registrerad i Singapore som arbetar med nordkoreanska universitet och företag.

De har genom parollen ”building trust through academic cooperation” god insikt i Nordkorea, och svarar i dag via sin hemsida på några frågor om den närmaste framtiden:

What Should We Expect in the Coming Weeks?

* Expect a short-term and immediate lockdown in North Korea with restrictions on travel and communications as authorities move to stabilize the situation in preparation for mourning.

* While many are proclaiming instability and provocations as the next phase, the immediate situation at this point will mainly be images of sobbing North Koreans as elites attempt to present a unified front to external parties even if internally things are very different.

* Watch for the funeral committee – the order on the list has significance in terms of people’s political position in this immediate period (but will matter a lot less as the political situation evolves over the year).

What will the political re-ordering look like?

* Factional re-ordering will happen behind the scenes. This process will create winners and losers.

* Most pundits believe that Kim Jong Eun has not had enough time to prepare to lead, but so far, it appears that a protocol is in place with KCNA rapidly identifying Kim Jong Eun as the rallying point for the nation in its announcement, and a funeral community organized with Kim Jong Eun as its head.

* We should be keeping an eye out for the individual movements such as the immediate roles North Korea’s power couple Jang Sung Taek and Kim Kyong Hui take.

* At the institutional level, we should be keeping an eye out for the role of the National Defense Commission in the medium term as this is the governing institution Kim Jong Il put in place and it delineated the chain of command in a country where most institutions do not communicate horizontally with each other.

What Are the Next Steps?

* Even if North Korea is more active in reaching out, it could also paradoxically be harder to reach an agreement (especially one that is adhered to) while the internal situation is in flux.

* But it is important for countries to reach out early and aggressively with variety of programs and opportunities to offer a new generation of leadership an “open path” to positive change.

* It will also be easier for leaders in the US and South Korea to reach an agreement with North Korea unburdened by the presence of Kim Jong Il.

Kina är Nordkoreas enda bundsförvant och också det enda land som i större grad har makt att påverka spelet bakom kulisserna då en ny administration ska skapas i Pyongyang.

Newsweeks Melinda Liu påpekar att det sedan länge ryktats om en Kina-vänlig palatskupp i Nordkorea, där kinesiskt vänligt sinnade affärsmän och teknokrater skulle få makten.

Då skulle man kunna införa ekonomiska reformer likt de som tog det utblottade kommunistkina ur fattigdom i början av 1980-talet.

Det finns dock också tecken på att Kina helhjärtat kommer stödja Kim Jong-un, för att undvika kaos och oreda i landet.

Kina vill nämligen undvika en potentiell flyktingström från Nordkorea till Kinas redan fattiga nordöstra delar, vilket riskerar bli följden om Pyongyangs ledarskap kollapsar.

Vissa förberedelser för politiska och ekonomiska reformer under en diktator har redan setts i och med Kim Jong-ils besök vid ekonomiska frizoner i Kina i somras, och upprättandet av den industriella zonen Kaesong.


Nordkoreansk tv visar i dag bilder på hur landets invånare gråter i hysteri över Kim Jong-ils död..

Också The Diplomat publicerar en rad aktuella frågor, med svar från Scott Snyder, ordförande för ”Program on U.S.-Korea Policy” vid amerikanska ”Council on Foreign Relations”:

Speculation is now bound to turn to the succession. His youngest son, Kim Jong-un, is seen as the most likely successor – can we assume that he will be taking over?

Kim Jong-un has clearly been designated as the successor, fully backed by Kim Jong-il and his family. He has been named the head of Kim Jong-il’s funeral committee. It’s likely that there’s a collective leadership system in place to manage during the transition, but all developments over the course of the past year have signaled that Kim Jong-un is the expected successor, and that he has been gaining power within the North Korean system in preparation for taking on this role.

Has he had time to consolidate power?

This transition comes much earlier than was the case when Kim Jong-il took over for his father, Kim Il-sung. There will inevitably be speculation regarding whether or not the military will support the succession process. But it’s too early to tell for sure what sorts of difficulties may arise as the younger Kim takes the reins of power.

How much of a risk of instability is there now?

I believe the initial shock of transition will work to the advantage of those who support the anticipated succession arrangements, but it’s also entirely plausible to imagine that there will be some testing and maneuvering behind the scenes during this relatively fluid period.

Kim Jong-un has apparently begun to put his own people in place, but it’s hard to imagine that such a process is complete or irreversible. There are many fissures within North Korean society, and relatively few individuals who can bridge those gaps to project power across the system. This works in the favor of the Kim family, which remains at the center of power.

What we don’t know is whether there might be cleavages within the family or other disconnects between the family and the bureaucracy that might emerge as points of conflict as the process unfolds.

How do you think average North Koreans will view his death?

Average North Koreans know how to mourn, and will do so collectively en masse for Kim Jong Il in the same way that they did it for Kim Il Sung. But the intensity of personal grief is likely to be muted this time compared to Kim Il-sung’s death. This announcement is probably being greeted by great uncertainty regarding the future and what the transition will mean for life in the North.

Liksom de flesta bedömare är ovanstående bara överens om en sak: Inget vet egentligen vad som pågår.

Efter det plötsliga dödsfallet kommer det med all sannolikhet uppstå en maktkamp, och utgången är omöjlig att gissa sig till.

Den största direkta faran består Kim Jong-un nu kommer försöka blidka landets militär, för att vinna respekt hos äldre och mäktiga generaler.

Detta sades vara just vad som skedde då Nordkorea i slutet av förra året bombade en sydkoreansk ö med artilleri.

För de som är intresserade av Kim Jong-un, skriver The Telegraph ett kortare personporträtt av den unga och för många okända ledaren.

En fantastisk bilserie vid namn ”Kim Jong-ils liv i 59 bilder” kan ses via ChinaSmack.

En mindre serie bilder av Kim Jong-il och Kim Jong-un kan ses via NY Times.

Se mer nyheter om Nordkorea via Kinamedia här.

Published on

Senaste från Wukan; video med polisvåld

Den sydkinesiska staden Wukan genomgick i dag sin femte dag av belägring och öppen konflikt mot myndigheterna.

Som jag skrev i går har invånarna gjort uppror efter att byns mark sålts av, och en bybo som beskyllts för protester avlidit i polisens förvar.

Polis och representanter för kommunistparti är jagade på flykt. Polis har slagit en ring runt Wukan; inga förnödenheter kommer in, ingen av de 20 000 byborna kommer ut.

Charlie Custer på ChinaGeeks har lyckats ladda ner en video med polisens våld inifrån Wukan, innan byborna körde i väg dem.

Videon togs givetvis genast bort från internet i Kina, men Custer har klippt ihop de mest intressant delarna och laddat upp den på Vimeo.

I den åtta minuter långa videon ger han också en bakgrund till vad det är som sker. Bilder på protester, övervåld och skadade bybor. Rekommenderas:

Telegraphs korrespondent Malcolm Moore lämnade Wukan i går, efter att som ensam västerländsk journalist följt händelseutvecklingen på plats.

Nu verkar det dock som om västerländska reportrar har det enklare att ta sig in; Tom Lasseter twittrar live från Wukan, och BBC har just laddat upp en video med Martin Patience på plats.

Lasseter skriver att allt verkar lugnt inne i byn; invånarna spelar kort och bemötandet är vänligt.

Patience noterar dock att byn tyfligt är i upprorsstämning, och mannen som tros blivit ihjälslagen av polisen har blivit någon slags martyr.

Ett stort foto av honom cirkulerar inne i byn, och samtidigt förbereds mannens begravning.

Reaktionerna från myndigheterna är också oklara. Det verkar dock som att de lokala myndigheterna har tagit en tuffare ställning.

Enligt Telegraph säger borgmästaren i länet med byn Wukan under sig: ”Myndigheterna kommer resolut slå till mot alla som organiserar eller väcker [ilska hos] byborna”.

Han menar också att de 1 000 poliser som i söndags slogs tillbaka med våld, var på väg in i Wukan för att frita 60 personer som ”blivit fångade på ett hotell”.

Två bybor har pekats ut som syndabockar av borgmästaren. En av dessa män citeras i Telegraph:

I know the danger, but the interests of the village come above my personal safety. But I am staying in busy central areas and always in a crowd because I am worried that they might try to snatch me. We will keep fighting.

Telegraph spekulerar också i om myndigheterna försöker svälta ut byn, eftersom en lastbil med ett ton ris stannar utanför dess portar.

Polisen erbjuder ris och matolja till alla som skriver sitt namn på en lista (oklart vad för slags lista).

Samtidigt länkar ChinaGeeks till en kinesisk nyhetsrapport som säger att lokala tjänstemän i Wukan nu står under utredning för att ha missbrukat sin ställning.

Det kan enligt ChinaGeeks vara ett tecken på att centralregeringen i Peking åtminstone delvis kan komma hjälpa invånarna i Wukan.

Se här fler videos på andra ämnen via Kinamedia.

Published on

Ny film med Christian Bale: propaganda eller blockbuster?

Bland annat Wall Street Journal och BBC uppmärksammar i dag att kinesiska regissören Zhang Yimous nya storfilm har premiär här i Kina på fredag.

”Flowers of War” har en budget på nästan 700 miljoner kronor och Christian Bale i huvudrollen.

Filmen behandlar det känsliga ämnet Nanjing-massakern; en människoslakt strid under andra världskriget, då japanska styrkor intog staden Nanjing och dödade uppemot en kvarts miljon kineser på ett fåtal veckor.

Massakern har ofta varit källa till konflikt mellan de moderna staterna Kina och Japan, då sistnämnda land har haft bekymmer med att erkänna förbrytelserna.

Ämnesvalet tvingar därför fram den oundvikliga frågan: Är detta en historiskt korrekt film, eller ett statligt finansierat försök av Kina att via filmduken berätta sin version av historien?

Regissören Zhang Yimou – som tidigare ansvarat för uppsättningen av bland annat de Olympiska spelens invigning 2008 – är nämligen av vissa beskylld för att ofta lyssna till regeringens direktiv och önskan.

WSJ tvivlar på att ”Flowers of War” kan bli den internationella blockbuster som såväl filmteam som myndigheter önskar.

Man menar att filmen är alldeles för onyanserad; att kinesiska rollfigurer framstår som rätt genom goda, medan japanerna avbildas som djävulen själv.

En japansk soldat som jagar kinesiska skolflickor genom en katedral skriker vid ett tillfälle: ”Löjtnant! Kom upp hit, vi har hittat oskulder!”

Att spela på kinesiska nationalistiska känslor och inta ”offerrollen”, kan göra att filmen får problem att slå utomlands, enligt WSJ.

Huvudpersonen Christian Bale går dock, givetvis, ut och försvarar filmens status som historiskt korrekt snarare än propaganda.

”Det är en film om människor och hur vi svarar på krisartade situationer”, säger Bale enligt BBC.

Han menar att den som avfärdar filmen som propaganda inte har tittat tillräckligt noga; det handlar främst om hur svårståenden kan få människor att förvandlas till såväl rovdjur som hjältar.

BBC poängterar att kinesiska myndigheters inblandning i produktionen av filmer utgör en riktig björntjänst för landets filmindustri.

Det finns nämligen ett uttalat mål att använda filmen som medel för att sprida kinesisk kultur och ”rätt” version av historien:

China’s film industry is the world’s third largest, both in terms of the number of films produced and box office takings.

But, with a few high-profile exceptions, its films have not made an impact on the world stage and are struggling to take on the challenges of Hollywood productions at home.

It is a matter of concern for China, which is becoming more assertive in its attempts to export its own view of the world, having seen the ”soft power” prowess of US films and television shows.

”Chinese filmmakers and the Chinese governmental groups that oversee the film industry recognise that film and story-telling can be a powerful tool to introduce Chinese people and culture to the outside world,” says Rance Pow, founder of Artisan Gateway, a Shanghai-based film and cinema consultancy.

”And that’s something they’d like to encourage,” he adds.

Detta hämmar friheten och kreativiteten bland kinesiska regissörer och filmmakare, hävdar bland annat den kända regissören Jia Zhangke, som i somras gick till attack mot systemet.

Resultatet av översynen kan exempelvis ses i de påkostade filmerna The Founding of a Republic (2009) och The Founding of a Party (2011).

De båda filmerna behandlar Folkrepubliken Kinas historia från en kommunistisk-romantisk vinkel.

Medan de kanske gick hem väl hos många kineser tack vare snygga specialeffekter, så avfärdades de som ”propaganda” och ”skräp” bland merparten av mina kinesiska vänner med högre utbildning eller kritiskt tänkande.

Published on

Nuon Chea: ”Det var Vietnam!”

Har skrivit här tidigare om den FN-stödda rättegången som pågår mot tre tidigare ledare av de Röda khmererna, inklusive Nuon Chea.

De åtalas för krigsbrott, folkmord och brott mot mänskliga rättighetermed bakgrund av sina ledande positioner då de Röda khmererna ledde Kambodja 1975-79.

Så många som två miljoner kambodjaner – en fjärdedel av landets befolkning – dukade dessa år under av svält, sjukdomar och avrättningar.

Denna vecka fortsatte de åtalades försvarstal, och Röda khmerernas chefsideolog Nuon Chea skyllde Kambodjas olycksår på grannlandet Vietnam.

Han insisterade på att Vietnam hade för avsikt att ”sluka Kambodja likt en pytonorm slukar en hjort”, och att massmorden som ägde rum i själva verket utfördes av Vietnam:

”Jag vill inte att kommande generationer ska missuppfatta historien…Jag vill inte att de ska missuppfatta Röda khmererna som dåliga människor och kriminella, för det finns ingen sanning i det…Det var Vietnam som dödade kambodjaner”.

Själv sade sig Nuon Chea – som var nummer två i Röda khmerernas ledarhierarki – från barndomen ha utvecklat ”en passion för rättvisa”, efter att ha sett franska kolonialherrar och markägare ”behandla kambodjanska bönder som slavar”.

Chefsideologen menade vidare att han och övriga medlemmar i Röda khmerernas politbyrå inte var onda människor, vilket påminner om då han i november sade sig ha ”handlat i nationens bästa intresse”.

Under november gav även tidigare statschefen Khieu Samphan sitt vittnesmål.

Hans lade skulden för det inträffade på USA, som han menade lade grunden till de svåra åren genom att bomba sönder Kambodja under vietnamkriget.

Rättegångarna mot de Röda khmererna har pågått sedan 2006 och kostat cirka 700 miljoner kronor.

De har hittills resulterat i att en fängelsechef med smeknamnet ”kamrat Duch” dömts till 35 års fängelse; ett straff som sedan kortades ner till 19 år.

De tre som nu står åtalade är de sista Röda khmer-ledarna vid livet. De är alla runt 80 år gamla och vid dålig hälsa.

Påpassligt nog lägger de, förutom på utländska makter, också en stor del av skulden för det inträffade på de av sina tidigare kamrater som inte längre finns i livet.

Enligt AFP samlas hundratals kambodjaner varje dag utanför domstolen, samtidigt som insatta påpekar att det kommer ta lång tid på grund av allt från frekventa toalettbesök till bristfälliga vittnesmål avbrutna av ålderskrämpor.

Många fruktar att ingen av ledarna kommer hinna få något straff för de overkliga grymheter som begicks under denna nattsvarta tidsepok, vilken hastigast beskrivs av Simon Kent vid Toronto Sun, som själv befann sig i Kambodja 1975:

The Khmer Rouge were efficient, cold-blooded murderers.

A few days after they assumed full control in 1975 they ordered concrete poured into Phnom Penh’s major sewers.

Then they turned off the water and electricity and emptied the hospitals of patients.

They announced Year Zero and all history of what they called Democratic Kampuchea was to begin from that moment onwards.

“Dear Leader” Pol Pot’s agrarian revolution required the abandonment of the capital and movement of all city dwellers to the countryside.

What follows is some of what I heard, first-hand, from the survivors.

Tens of thousands of men, women and children, everyone from the young to grandparents, were marched into the fields.

Those who fell by the wayside were shot on the spot. No time for burials. Relatives just had to keep marching.

The Khmer Rouge asked anyone wearing glasses to step to one side. They were shot. In their perverted belief system, anyone with glasses was an intellectual, to be killed.

Soft hands? You were unaccustomed to the toil of the proletariat and shot.

Speak a foreign language? Possess a university degree? Pregnant or carrying a child? All executed by the roadside.

(…)

Before I left Cambodia I went to the infamous killing fields, where those who eventually stopped toiling in the fields were murdered.

It was a square kilometer pile of bones and bits of discarded clothing, paper, trenching tools and open pits of more bones.

So, in a way, Nuon Chea is right. The Khmer Rouge weren’t “bad people”.

They were far worse. They robbed a country of an entire generation. They deserve to pay the ultimate price for their foul work.

Published on

Chef för statlig tv: Journalister bör vara ”statens verktyg”

Hu Zhanfan, nyligen utnämnd chef för statliga nätverket CCTV, jämförs på internet med nazi-Tysklands propagandaminister Joseph Goebbles efter ett citat om journalister som verktyg.

I somras yttrade Hu nämligen bland annat följande citat, som nu snappats upp av kinesiska internetanvändare:

The first social responsibility and professional ethic of media staff should be understanding their role clearly and be a good mouthpiece.

Den högsta chefen för Kinas statliga tv-nätverk menar alltså att journalister i första hand ska vara statens verktyg.

Han varnade också journalister som inte tar på sig rollen som statens verktyg, att de ”aldrig kommer gå långt i sina karriärer”.

Som vanligt då det gäller frågor om media, har China Media Project gjort ett bra jobb och översatt delar av ett tal som Hu gav i januari i år.

Då sade chefen för Kinas tv bland annat så här:

A number of news workers have not defined their own role in terms of the propaganda work of the Party, but rather have defined themselves as journalism professionals, and this is a fundamentally erroneous role definition. Strengthening education in the Marxist View of Journalism and raising the quality and character of news teams is not just very necessary, it is a matter of extreme urgency.

China Media Project noterar också att Hu Zhanfan på intet vis ses som konservativ i Kina, utan att han i vissa kretsar tvärtom ses som alltför liberal då det gäller frågor om media och pressfrihet.

Läs mer om CCTV:s expansion i Europa här.

Published on

Kina ”förbereder sig för inhemska oroligheter”

En väldigt intressant artikel i Financial Times i går, citerar Kinas säkerhetschef Zhou Yongkangs uppmaning till lokala politiker att ”förbereda sig för negativa effekter av den ekonomiska utvecklingen”.

Zhou sade det vara nödvändigt att ”hitta bättre metoder för ordning i samhället”, vilket enligt FT är ett samlingsnamn för allt från censur till att undertrycka protester.

Som medlem i politbyråns ständiga utskott är Zhou Yongkang en av Kinas nio högsta politiker.

Han sade också åt lokala politiker att sluta med ”fåfänga projekt”, alltså slösaktiga byggnader och annat som enbart är till för prestige.

Dessa uttalanden, som kom i lördags, sammanfattas av FT:

His comments are the clearest sign yet that Beijing is worried that the global economic crisis could lead to serious domestic social unrest. Mr Zhou’s remarks, published by the state-run Xinhua news agency on Saturday, came at the end of a week which saw evidence of a slowdown in Chinese manufacturing, an easing in credit policy to avert a sharper slowdown, and two outbreaks of violence.

På kort tid har nämligen många tecken visat på en inbromsning av den kinesiska ekonomin.

Många tror att landets BNP-ökning, som under tiotals år legat kring 10 procent, kan komma att minska till 8 eller rent av 7 procent under 2012.

Tillsammans med häftig inflation skapar denna utveckling stort missnöje runtom i Kina.

Zhou Yongkangs kommentarer kom efter en tid av flera våldsamma protester; i fredags vältes flera polisbilar av hundratals uppretade invånare i staden Xi’an, och helgen innan uppstod regelrätt slagsmål mellan elektronikarbetare och polis i Shanghai.

Det är alltså ett system för att hantera dessa former av missnöjesyttringar som säkerhetschefen menar saknas.

Han kallar det för ”social management system with Chinese characteristics to suit our socialist market economy”.

FT noterar att då Kina sist gick genom en period av minskad tillväxt och hög inflation, så slutade det med massakern på Himmelska fridens torg.

Published on

Video: Bara en kandidat då Kina går till val

Skrev tidigare här som hastigast om det personval som hölls i november i Kina.

Enligt vissa är detta Kinas första staplande steg på väg mot demokrati. Enligt andra är det ett riggat skådespel.

Tidigare rapporter gör nämligen gällande hur kandidater som inte tillhör kommunistpartiet hindrades från att bedriva kampanjer, delta i valet eller ens gå utanför sitt hem.

En bonde i södra Kina som lyckades vinna 7 000 av 9 000 röster i sitt distrikt arresterades genast, och befinner sig enligt uppgift fortfarande i husarrest.

Al-Jazeeras Melissa Chan publicerade i helgen ett videoreportage som visar hur invånarna i ett mindre samhälle i provinsen Shandong (山东) bara har en enda kandidat att rösta på då de går till valurnorna.

Den enda kandidaten är givetvis medlem av kommunistpartiet; ett scenario som går igen i flera byar och samhällen över hela Kina:



Published on

Starka citat från Taiwans presidentkandidater

Valet på Taiwan i januari 2012 är en av årets viktigaste frågor för Kina, som riskerar att inte alls nämnas i svensk press.

Kort sagt så står valet mellan det lite mer Kina-vänliga partiet Kuomintang (KMT), och ett mer Kina-skeptiskt i Democratic Progressive Party (DPP).

Relationen mellan Kina och Taiwan har förbättrats betydligt under de senaste fyra åren efter att KMT fick makten 2008, efter åtta år av DPP-styre.

Men situationen på Taiwan i stort blir allt sämre, med ökad arbetslöshet och växande klassklyftor.

DPP:s kvinnliga presidentkandidat Tsai Ing-wen leder därför knappt över KMT:s Ma Ying-jeou.

I opinionsundersökningar från tidigare i veckan får Tsai Ing-wen 48,6 procent av väljarstödet, jämfört med 44,1 procent för Ma Ying-jeou.

För de kinesiska ledarna i Peking är dessa två kandidater som natt och dag.

Om Tsai Ing-wen vinner valet kan vi räkna med en tvärvändning av de senaste årens politiska utveckling, vilket kan ses av hennes citat från dagens Shanghaiist:

My definition of the ’status quo’ would be ’Taiwan is the ROC [Republic of China], the ROC is Taiwan, and Taiwan is a sovereign and independent country.

Det skulle kunna utlösa en konflikt, eftersom Kina hotar med militär attack om Taiwan förklarar sig självständigt.

Men även om Ma Ying-jeou vinner valet kommer han inte dansa efter Peking-regeringens pipa, utan även han se till vad han tror är bäst för Taiwan, särskilt vad gäller landets politiska system. Även han citeras i dagens Shanghaiist:

You know, quite a lot of mainland tourists now, more than 2.6 million, have come to Taiwan. They have done a lot of consumption in Taiwan, and spurred a tourism boom. At the same time, moreover, they have also got a sense of Taiwan’s democracy and freedom.

A lot of them didn’t go out during the evening. Instead, they lock themselves up in their hotel rooms, watching the political talk shows to see our people criticizing their president. [laughter] Well, that’s democracy. That’s, you know, freedom of expression.

But after a while, they began to ask why they couldn’t do the same when they go home? So, this is a very powerful question, and gradually they will make some changes, not only in our cross-strait relations, but also in their own internal system.

Published on

Parodisk rättegång mot hänsynslösa folkmördare, dag 5

Skrev tidigare i veckan här om den FN-stödda rättegången mot tre av de Röda khmerernas tidigare ledare, som inleddes i Kambodjas huvudstad Phnom Penh under måndagen.

De åtalade utgörs av Nuon Chea (andre högste ledare), Ieng Sary (chefsideolog) och Khieu Samphan (utrikesminister). De är alla i 80-års-åldern och de sista överlevande av de Röda khmerernas högsta ledare.

Oändliga uppsatser kan skrivas om brotten de åtalas för, vilka i rätten sammanfattas till krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord.

Under Röda khmerernas styre 1975-79 miste cirka två miljoner kambodjaner livet – en fjärdedel av landets befolkning.

I veckan har de åtalade levererat delar av försvarstalen; i tisdags skrev jag om hur Nuon Chea sade sig ”handlat i nationens intresse”, för att avvärja det påstådda hotet om total ödeläggelse från grannen Vietnam.

I onsdags var det Khieu Samphans tur att tala, och han lade då stora delar av skulden på det inträffade på USA.

Han menar att Kambodja blev sönderbombat av USA under vietnamkriget, och att många kambodjaner därför slöt Röda khmererna som sedan blev lämnade med en svår uppgift i att styra det ödelagda landet.

De åtalade menar att amerikanska före detta diplomaten Henry Kissinger också borde föras upp till denna domstol, eftersom situationen aldrig hade sett likadan ut utan hans beslut om bombningarna.

Vidare menar Khieu Samphan att han i själva verket inte hade del i besluten, och i stort var ovetande om alla mord som skedde under denna period.

Han ifrågasätter även domstolens legitimitet, eftersom han 1996 blev lovad rättslig immunitet av Kambodjas statsöverhuvud för att överlämna de Röda khmererna.

Khieu företräds av den kända franska advokaten Jacques Verges, som tidigare försvarat bland annat Slobodan Milosevic och Carlos Sjakalen.

Jacques Verges beskriver vittnesmålen som ”en novell av Alexandre Dumas”, och menar att det scenario som målas upp för Kambodja 1975-79 är för hemskt för att kunna vara verkligt.

”Allt ni har sagt är överdrivet och saknar därför betydelse”, sade Verges, som är en gammal vän till Khieu Samphan och sägs ha levt med Röda khmererna under deras tid vid makten.

Den av ålder sjuklige Ieng Sary sade inte mycket alls till sitt försvar, annat än att han var ”väldigt trött” och att hans ”hjärta kanske inte tillåter honom att fortsätta läsa” sitt anförande.

Det ser alltså ut som om Kambodjas folkmördare helt kan slippa straff.

Khieu Samphan har visserligen helt rätt i att USA:s bombningar ödelade Kambodja, och personligen skulle jag också vilja se fredspristagaren Henry Kissinger i internationell domstol.

Men detta gör ju givetvis inte att de Röda khmererna är oskyldiga till de kommande fyra årens totala vansinne.

Det är en skymf mot lag, rätt och framför allt offren om dessa tre herrar någonsin får se dagens ljus igen.

Rättsfallen mot de Röda khmererna har pågått sedan 2006 och kostat cirka 700 miljoner kronor.

De har hittills resulterat i att en fängelsechef med smeknamnet ”kamrat Duch” dömts till 35 års fängelse; ett straff som sedan kortades ner till 19 år.

Alla de övriga Röda khmererna av betydande rang har hunnit dö, eller blivit för sjuka för att kunna närvara vid någon rättegång.

De åtalade har också påpassligt nog lagt en stor del av skulden på de Röda khmerer som inte längre finns i livet.

I hopp om att få till en dom mot de sista tre, så har åtalen nu delats upp på flera mindre punkter, vilka ska göra att fallen kan avslutas fortare.

Published on

Just nu: Världens grymmaste ledare i pinsam rättegång

I går startade rättegången mot tre av de Röda khmerernas tidigare frontfigurer. Under deras styre 1975-79 dödades minst en fjärdedel av Kambodjas befolkning.

Det hindrade inte Nuon Chea – den andre högsta ledaren i dåtidens Kambodja – att i dag förklara sig oskyldig till alla anklagelser om mord och tortyr:

”Jag handlade i landets bästa intresse”, sade den skraltiga 85-åringen bakom sina mörka solglasögon i den FN-stödda rättegång som nu pågår i huvudstaden Kambodja.

Åldern är aktsam även för de andra som nu står åtalade; före detta statschefen Khieu Samphan är 80 år gammal, och före detta utrikesminister Ieng Sary har hunnit blivit 86 år.

Även de förväntas skylla stora delar av brotten på de ledare som redan hunnit gå ur tiden.

Nuon Chea, chefsideolog för Röda khmererna, bedyrade i dag sin oskuld. Många vittnen ska ha gråtit av såväl sorg som ilska.

De pinsamma rättegångarna har nämligen dragit ut på tiden så pass att diktatorn Pol Pot redan har dött, och åtalen fått läggas ner mot en av de huvudmisstänkta eftersom denne nu lider av Alzheimer.

De FN-stödda rättegångarna mot de Röda khmererna startade redan 2006, och innehåller tiotusentals dokument och otaliga åldriga vittnen som alla ska höras.

Först efter sju års arbete kunde en tidigare fängelsechef med smeknamnet Duch i fjol dömas till 35 års fängelse.

Straffet förkortades senare till 19 år.

Nu är rätten i färd med att dela upp anklagelserna för att över huvud taget hinna dömma de åtalade innan deras hälsa blir för dålig för att vistas i rättssalen.

De tre står åtalade för krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord.

Vid maktövertagandet 1975 utrymde de Röda khmererna alla städer och satte hela befolkningen i tvångsarbete på landsbygden enligt en egen kommunistiskt inspirerad ideologi.

Intellektuella dödades direkt. Cirka två miljoner andra dukade under av svält, utmattning eller summariska avrättningar.

Hade det inte varit för Vietnams invasion 1979, hade nog merparten av de övriga fem miljonerna också fått sätta livet till.

Ett citat från den dåtida ledningen menade att det ”endast behövdes en miljon kambodjaner för att bygga upp en ren och stark nation”.

Det är svårt att betvivla de brott som begicks under denna tid, och givetvis hade utrikesministern, vice ledaren och chefsideologen en betydande skuld i dessa.

Det finns ingen kambodjansk familj som inte drabbades av vansinnet, och ändå måste de i dag stå och lyssna på hur mördarna bedyrar sin oskuld, och hinner trilla av pinn innan de förklaras skyldiga.

Published on

Plastikkirurgi på frammarsch i Kina

AFP hade i helgen ett videoinslag om plastikkirurgins ökande omsättning i Kina.

Enligt officiell statistik öppnade 50 000 nya kinesiska kliniker för plastikkirurgi bara under 2009.

Under samma år utfördes tre miljoner ingrepp, och industri omsätter nu närmare 15 miljarder kronor årligen här.

Att trimma ner käkarna för att få ett smalare ansikte är ett vanligt ingrepp, liksom att genom ett snitt på ögonlocket ordna så kallade ”dubbla ögonlock”.

I filmen från AFP talar man om ”kulturella anledningar”, att man i Kina ”dömer personer efter utseendet”. (Då AFP blockerar sina videos på externa nyhetssidor så måste ni klicka är vidare ovan för att se hela filmen om plastikkirurgi via Youtube.)

Många går genom operationer för att enklare får arbete, och då man i Kina skickar in sitt CV sägs det vara obligatoriskt att bifoga fotografi.

Och om man ser på kinesisk tv så upptäcker man ganska fort att en majoritet av popstjärnor och tv-hallåor har smalare näsor och skarpare käkpartier än genomsnittet.

Till skillnad mot i väst så är det också oftast föräldrarna som betalar sina unga barns operationer; det ses som ett sätt att trygga en högre framtida inkomst.

En intervjuad läkare menar att 60-70 procent av kunderna är i åldern 18-23 år.

Dock har fenomenet i Kina ännu inte nått samma hysteri som i Sydkorea.

Här görs flest skönhetsingrepp per person i hela världen.

Enligt en artikel i NY Times från november i år, har en femtedel av alla kvinnor 19-49 år i huvudstaden Seoul genomgått någon form av skönhetsoperation.

Där finns ett särskilt område med hundratals kliniker vilka genom tveksamma reklammetoder övertygar allt fler unga koreaner om ingreppens nödvändighet.

Industrin har också de sydkoreanska myndigheternas fulla stöd, då den anses öka antalet utländska turister.

Såväl i Kina som i Sydkorea förekommer olyckor, och patienter har avlidit både efter ingreppens direkta följder, som av självmord efter missnöje med resultatet.

Published on

Man sätter eld på sig själv vid Himmelska fridens torg

Under dagen har internationell media snappat upp att en man satte eld på sig själv i protest vid Himmelska fridens torg 21 oktober i år.

Den tragiska historien visar inte bara på desperation hos offret, utan även hur oerhört effektivt Kina kan mörka en händelse likt detta, som inte förekommit i varken inhemsk eller utländsk media förrän nu.

Händelsen skedde vid den bro som finns mellan Himmelska fridens torg och Förbjudna staden, mitt i huvudstadens hjärta.

Offret ska ha varit en man från provinsen Hubei (湖北) som var missnöjd med ett domslut i de av kommunistpartiet kontrollerade domstolarna.

Efter att han börjat brinna släcktes elden genast av vakter som sedan tog hand om mannen.

Trots att händelsen bevittnades av hundratals åskådare så har inga (eller otroligt få) uppgifter om detta återgetts i media eller på internet.

Men The Telegraph publicerade i dag en artikel med en läsare med efternamnet Brown som vittne. Han befann sig på platsen, tog även kort på händelsen, och kommenterar:

Han gjorde det precis framför mig. Han klev över ett lågt staket just framför cykelbanan vid porträttet av Mao Zedong. Han var bara 2-3 meter från mig, sade något i all hast som väckte uppmärksamhet hos en närstående polis, och tog sedan fram en tändare och satte eld på sig själv.

Utan att vara melodramatisk såg han mig rätt i ögonen och tände eld på sig själv. Polismannen ryggade först tillbaka och tog sedan en brandsläckare från sin motorcykel och släckte elden.

Då myndigheterna i Peking fick se den bild Brown tagit, medgav de för The Telegraph att händelsen ägt rum. De beskriver händelseförloppet via fax:

Runt klockan 11 den 21 oktober 2011, gick en man med efternamnet Wang fram till en plats i närheten av bron [vid Himmelska fridens torg] och satte plötsligt eld på sina kläder. Poliser vid platsen släckte elden inom 10 sekunder och skickade mannen till sjukhus för behandling”.

Det var The Telegraph som snappade upp och i dag skrev om denna händelse som kanske annars aldrig hade blivit känd

Detta är det första (kända) fallet av någon som sätter eld på sig själv vid Himmelska fridens torg sedan 2001.

Då var det fem anhängare av Falun gong som tände på, för att protestera mot myndigheternas förtryck av deras organisation.

Två av anhängarna dog då – den yngsta en flicka endast 12 år gammal.

Brown säger sig vara förbluffad av hur snabbt säkerhetsstyrkorna vid torget reagerade:

”Gatusoparna återgick till arbetet direkt efter händelsen. Någon som kommit 5-10 minuter senare hade aldrig kunnat ana händelsen. Då vi stod på balkongen och såg över torget fanns inga tecken på vad som inträffat. Allt var bortsopat”.

Han sade också att flera kineser tog kort på händelsen, och är därför överraskad att inget dykt upp i nyheterna eller på internet.

På något vis har vidarespridning av det hela hindrats.

Varje år rapporteras runt om i Kina en handfull fall av demonstranter eller missnöjda invånare som sätter eld på sig själva, då de uppenbarligen inte ser någon annan utväg för vad de betecknar som orättvisa.

Bara i år har minst elva tibetanska munkar satt eld på sig själva, då de anser att deras kultur undertrycks av de kinesiska myndigheterna.

Published on

Blind människorättsadvokat i husarrest bekymmer för Kina

I fyller en blind människorättsadvokat vid namn Chen Guangcheng 40 år. Födelsedagen kommer dock knappast bli särskilt god.

Sedan Chen i september i fjol släpptes från ett fyraårigt fängelsestraff, har han nämligen suttit i en ovanligt strikt husarrest.

Endast hans mor tillåts komma med livsmedel, medan Chen med fru och barn inte får lämna huset alls.

Chens brott var att som självutbildad advokat hjälpa de svaga i rätten; bönder som fråntagits land, och kvinnor som tvingats till abort eller sterilisering.

Tidigare i år lyckades Chen lägga upp en video på internet där han berättar om de taskiga villkoren för husarresten.

Såväl han som hans fru ska ha misshandlats svårt som vedergällning.

Chen Guangcheng drar allt mer uppmärksamhet till sig – och de lokala myndigheterna svarar med hårdare bevakning och mer våld

De senaste veckorna har fallet fått allt mer uppmärksamhet i media och på internet, och aktivister har rasat sedan ett amerikanskt filmbolag nyligen skrivit kontrakt med de lokala myndigheterna om att spela in en film i samma stad där Chen hålls i husarrest.

Bara under denna månad har flera personer försökt hälsa på Chen Guangcheng, bara för att bli bortjagade, slagna eller arresterade.

Så i dag, då Chens födelsedag just har inletts, kommer uppgifter om att hundratals personer försökt närma sig hans bostad för att uppmärksamma han födelsedags, men blivit slagna på flykten av polis och civilklädda vakter.

Samma vakter kastade även sten efter efter reporter från CNN då denne tidigare i år försökte göra ett inslag om det hela.

Den blinda advokaten har blivit Kinas mest kända aktivister, och ännu en krutdurk samlingspunkt för de som motsätter sig myndigheternas brutala metoder.

Fallet uppmärksammas också internationellt; under det pågående APEC-mötet på Hawaii pressade Hillary Clinton Kina om Tibet och Chen Guangcheng.

Även i Hongkong hålls i dag stora protester till Chens fördel.

Samtidigt försöker kinesisk statlig media slå bort myndigheternas ansvar, särskilt på central nivå.

Global Times hävdar att fallet är ”en lokal angelägenhet” som ska hanteras av de lokala myndigheterna, och att dessa hindras i sitt jobb av all uppståndelse kring fallet.

Tillsammans med Ai Weiwei utgör nu Chen Guangcheng ett av de känsligaste ämnena på Sina Weibo, där meddelanden rörande de båda jagas ner och tas bort av den kinesiska internetpolisen.

UPPDATERAT 13 NOVEMBER:

Amnesty uppmuntrar i dag via The Guardian allmänheten att stödja Chen Guangcheng genom att skicka mail till de lokala myndigheterna i staden Linyi, där Chen sitter i husarrest.

Via denna länk kommer man till en sida med ett redan ifyllt formulär som skickas direkt till Linyis borgmästare efter att man fyllt i sina egna uppgifter.

Följande beskrivning ges också av Chen Guangchengs situation:

The authorities have gone to extreme lengths to cut Chen Guangcheng’s family off from the world. Their computer has been confiscated and their internet connection and phone line blocked. Security personnel have flooded Dongshigu village, Shandong province, which is where they live, and surveillance cameras are keeping watch on their home. Neither Chen nor his wife Yuan Weijing have been allowed to leave the house in the past 12 months, not even to shop for groceries or visit the doctor. Their six-year-old daughter has only recently been allowed to attend school.

(…)

In a letter published by American NGO ChinaAid in July this year, Yuan described how 70 plainclothes security personnel stormed her house and beat her and her husband for more than two hours. In March, she wrote, security officials raided her house several times. They confiscated personal property, including family photos and toys belonging to the couple’s daughter, and sealed up windows with metal.

Published on

Val i Hongkong, Taiwan och Kina(!)

I svensk press ältas det för fullt om vem som ska bli republikanernas presidentkandidat i det amerikanska valet i november nästa år.

Samtidigt pågår det val i såväl Hongkong och Taiwan, som på det kinesiska fastlandet(!)

För rapporter om detta är det – givetvis – InBeijing som är din mest pålitliga svenska källa:

HONGKONG

Tidigare i veckan kom resultaten från de lokalval som hållits i Hongkongs 18 olika distrikt. Det handlar om att rösta på personliga kandidater, som antingen tillhör något parti eller är ”självständiga”, det vill säga politiska vildar med egen personlig agenda.

Det står klart att de pro-demokratiska partierna tappade ännu mer röster till de partier som har nära band till Kinas regering i Peking.

Enligt Washington Post så vann de så kallade pro-Peking-partierna 124 av 336 platser. De pro-demokratiska partierna fick endast 53 platser.

Samtidigt skriver Voice of America att de Peking-stödda partierna fick ”43 procent av de 412 platserna”, och att 54 platser gick till de pro-demokratiska partierna.

Vilka av siffrorna som än stämmer, så är alla källor överens om att de pro-demokratiska partierna tappat en handfull platser sedan det senaste valet 2007, och att Peking-partierna vunnit i popularitet.

Röstdeltagandet var endast 41 procent – vilket ändå sägs vara nytt rekord för dessa lokalval.

Der är alltså tydligt att det finns ett ökat förtroende för Kina bland de som röstar, och det mesta tyder på att en politiker med nära band till Peking kommer vinna nästa års viktiga val av ny ”Chief Executive”.

TAIWAN

Om bara två månader går ett för Kina ännu viktigare val av stapeln; presidentvalet på Taiwan.

Det politiska klimatet på Taiwan är turbulent och kännetecknas av två tydliga läger; Kuomintang (KMT) som vill närma sig Kina, och Democratic Progressive Party (DPP) som vill ta avstånd från Kina och utropa självständighet.

President Ma Ying-jeou (KMT) vann valet 2008 med 58-41 mot DPP:s kandidat. Han tog över efter åtta år av DPP-styre, och skyndade sig att normalisera relationerna med Kina.

Relationen Kina-Taiwan var mycket turbulent 2000-2008, och stod väl vid flera gånger på randen till krig, då DPP provocerade genom att tala om självständighet och att ansöka om FN-medlemskap.

Ma Ying-jeous första år kännetecknades istället av stabilitet; flygtrafik återupptogs över Taiwan-sundet, och ett omfattande handelsavtal skrevs med Kina.

Men de senaste två åren har stora delar av Taiwans befolkning blivit allt mer missnöjda. Klasskillnader och arbetslöshet har blivit allt större, inkomst och barnafödande allt mindre.

Det banar väg för DPP som alternativ, och dess kvinnliga presidentkandidat Tsai Ing-wen har gått starkt framåt i opinionsmätningarna.

Det kommer bli ett mycket jämnt val, som för Kina faktiskt betyder natt eller dag; KMT och DPP kan faktiskt beskrivas som vän och fiende till regeringen i Peking.

Om Tsai Ing-wen vinner valet kan vi förvänta oss en total omvärdering av relationerna Kina-Taiwan, och minst fyra år av spänningar de två länderna emellan.

Tsai Ing-wen och det Kina-fientliga partiet DPP är en mardröm för ledarna i Peking

KINA

Även i Kina har det i dagarna faktiskt hållits val. Det handlar likt i Hongkong om att rösta fram representanter på lokal nivå.

Det sägs att det är tillåtet för vem som helst att delta, men samtidigt får representanterna inte bedriva några personliga valkampanjer.

Telegraph rapporterar dock att verkligheten ser än värre ut; många kandidater som inte tillhör kommunistpartiet har fått sitt namn stryket från listan och i vissa fall blivit förföljda av myndigheterna.

Det rapporteras om att kandidater som velat (men ändå inte kunnat) ställa upp har blivit stoppade i dörren av polis på väg till vallokalerna.

En bonde i södra Kina som lyckades vinna 7 000 av 9 000 röster i sitt distrikt arresterades genast, och befinner sig nu i husarrest.

Myndigheterna verkar oroliga över möjligheten att bedriva kampanjer på internet, och just innan valet samlade man cheferna för 40 stora kinesiska internetföretag och gav dem direktiv att ytterligare skärpa censuren.

Mitt i alla farsliknande scenarion dyker det också upp anklagelser om att president Hu Jintaos egen valsedel var inkorrekt, vilket kunde ses då tv-kamerorna följde honom under hans röstningsförfarande.

Published on

Rapport från Ai Weiweis studio – insamling och anklagelser

I helgen skrev jag att en insamling anordnats på internet för att samla pengar till konstnären Ai Weiweis plötsliga skattesmäll på 15 miljoner kronor.

Ai Weiwei är ofta kritisk mot kinesiska myndigheterna i sin konst, och skattenotan ses av många som en hämnd för hans verksamhet, snarare än att vara baserad på exakta uträkningar.

Denna insamling har nu dragit ihop cirka 6 miljoner kronor.

Al-Jazeeras korrespondent Melissa Chan lade i går upp ett nyhetsinslag på YouTube, där hon besöker Ai Weiweis studio och även får en kortare intervju med konstnären och hans assistenter.

I videon kan även ses hur det går till då personer kommer till studion för att skänka kontanter:



Se Al-Jazeeras video från Ai Weiweis studio genom att klicka på play

Samtidigt menar statliga tidningen Global Times att Ai Weiwei i och med detta potentiellt har gjort sig skyldig till ”illegal fundraising”.

De ifrågasätter även om Ai Weiwei verkligen behöver pengarna, med tanke på hans ”utsvävande livsstil” och planer på att köpa en konstnärsstudio i Berlin.

Shanghaiist skriver också att Ai Weiweis mor har lagt ut familjens hus till salu för att kunna bidra med böterna.

Hon har också tagit ner en bild av henne själv och president Hu Jintao, som tidigare hängde på familjens vägg.

Men även om det finns nog med pengar är det inte säkert att fakturan kommer betalas: Ai Weiwei säger i ovanstående video att ”betala böterna vore som att erkänna att jag gjort fel”.

Det återstår nu ungefär en vecka av den deadline som myndigheterna gav konstnären att betala bötesbeloppet, under hot om fängelse.

InBeijing kommer följa händelseförloppet noggrant.

Published on

11 tibetanska munkar bränner sig själva, 10 000 protesterar i Kina

De senaste månaderna har minst elva tibetanska munkar satt eld på sig själva i västra Kina. Det är känt att minst sex av dessa har avlidit, medan de andras tillstånd är oklart.

Den senaste incidenten skedde i torsdags, då en kvinnlig munk satte eld på sig själv i en tibetansk del av provinsen Sichuan (四川).

Enligt en aktivistgrupp i New York har detta nu lett till att omkring 10 000 tibetaner från hela provinsen samlats kring ett tempel i regionen för att hedra denna nunna, skriver Washington Post.

Gruppen menar också att det samhälle där klostret ligger nu är belägrat av kinesisk militär. En tidigare politisk fånge uppges säga:

The streets are crawling with Chinese security personnel. A cinema hall near the monastery has been turned into an army base housing up to 2,000 troops. The whole town is under siege.

Washington Post understryker dock svårigheterna med att verifiera uppgifterna.

En lokal politiker sade sig vara obekant med uppgifterna och lade på luren. Den lokala säkerhetsbyrån svarar inte alls, och kontaktade lokalbor säger sig inte ha sett några stora folkmassor.

Det oroliga området är sedan länge i praktiken avspärrat för utländska journalister.

Sedan mars i år har minst nio män och två kvinnor – samtliga tibetanska munkar eller nunnor – satt eld på sig själva i protest mot vad de anser vara kinesiskt förtryck mot tibetanska seder och bruk.

Dalai Lama sade nyligen att självmorden beror på Kinas ”brutala och ologiska politik” gällande Tibet.

Myndigheterna i Peking anklagar i stället Dalai Lama och hans exilregering för att uppmuntra tibetaner att sätta eld på sig själva, eftersom detta förfarande var okänt bland munkarna fram till för två år sedan.

Amnesty International nöjer sig med att påpeka att incidenterna visar på ”en ny nivå av desperation” bland den tibetanska befolkningen.

I augusti i år skrev jag om hur tre munkar dömdes till fängelse, sedan de i ett kloster tagit hand om en munk som satt eld på sig själv.

Detta innebar att munken i fråga inte kunde få adekvat vård och avled av sina skador, menar domstolen som dömde de tre till 10-13 års fängelse.

Källor vid klostret menade istället att polisen slog ihjäl munken snarare än att släcka elden.

Återigen är det svårt att avgöra vad som är riktigt, då journalister var förbjudna i området kring detta kloster, som stormades och belägrades av kinesiska säkerhetsstyrkor i april i år.

Dalai Lama leder sedan 1959 en tibetansk exilregering i den indiska staden Dharamsala.

De söker numera inte självständighet för Tibet, men vill se ”en genuin autonom tibetansk region” innanför Kinas gränser.

Kinesiska myndigheterna å sin sida menar att Tibet alltid har varit en del av landet, och rättfärdigar sitt styre där med den starka ekonomiska utveckling som regionen upplevt de senaste årtiondena.

Published on

Konstnären Ai Weiwei ska böta 15 miljoner, insamling pågår

Den frispråkige och regimkritiska kinesiska konstnären Ai Weiwei har på senare tid ofta hamnat i klammeri med rättvisan myndigheterna.

Under våren arresterades han i nästan tre månader, utan förklaring eller anledning från polisens sida.

Han släpptes sedan fri i juni på villkor att inte tala med utländsk media, och uppdateringarna på hans tidigare så aktiva twitter-konto upphörde nästan helt.

Sedan dess har det varit relativt tyst kring Ai Weiwei, men den senaste veckan har saker och ting börja hända igen.

Han tilldömdes nyligen böter på 15 miljoner för skattebrott, vilket i efterhand sades vara en av anledningarna till arresteringen tidigare i år.

Givetvis anser Ai Weiwei att detta bötesbelopp är ”en hämnd [från myndigheterna] för hans aktivism”, särskilt som beloppet måste betalas inom 15 dagar under hot om att återvända till fängelset.

Penn-Olson påpekar också att myndigheterna har konfiskerat Ai Weiweis bokföring, och inte presenterat några bevis på hur man kommit fram till summan 15 miljoner.

Bötesbeloppet presenterades i all sin korthet i ett detaljfattigt dokument på två sidor som Ai Weiwei scannade in och lade upp på internet vid Google Documents.

I en intervju med Reuters säger också konstnären att han kommer ”slåss till döden” mot taxeringsbeslutet.

Det blev i dag klart att han inte står ensam i sin kamp, då en insamling har startats på internet för att betala hela bötesbeloppet.

Via kinesiska betaltjänsten Alipay, kan internetanvändare nu skänka valfri summa till ändamålet. Efter bara några timmar hade cirka en halv miljon kronor samlats in.

Ai Weiwei är så känslig för de kinesiska myndigheterna att hans namn är helt censurerat för sökning på världens största mikroblogg Sina Weibo.

Frågan är nu vad myndigheterna kommer göra mot denna insamling.

För företaget Alibaba, som äger Alipay, är det givetvis dåligt för myndighetsrelationerna att verka som ett medel genom vilket insamlingar hålls till förmån för kinesiska dissidenter.

Skulle Alibaba å andra sidan stänga ner insamlingen, riskerar man istället förarga de miljontals kinesisk internetanvändare som vill ha mer frihet på internet och i samhället.

Ai Weiwei har blivit en slags samlingspunkt för kineser (och utlänningar) som motsätter sig de kinesiska myndigheternas censur och begränsningar av yttrandefriheten.

Miljontals människor har kommit att följa hans uttalanden och handlingar. I oktober i år blev han utsedd till världens mest inflytelserika konstnär av magasinet ArtReview.

Published on

Pekings myndigheter ljuger om stadens livsfarliga luft

De senaste två veckorna har luften varit alldeles förfärligt dålig här i Peking, och den amerikanska ambassadens mätare har återigen gått över skalan för Air Quality Index (AQI) där maxvärdet är 500.

”Du kan inte uppnå så dålig kvalité någonstans [i USA] om du inte står just nedanför en skogsbrand”, sade en forskare till LA Times.

Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att AQI-värdet under ett dygn bör ligga under 50 i snitt, och då det överstiger 100 råder myndigheterna i Hongkong folk med hjärt- och lungproblem att inte vistas ute.

I Kina nöjer man sig dock inte endast med att inte rapportera siffrorna; man ljuger dessutom för sin befolkning genom att i officiella mätningar säga att luften är bra.

Los Angeles Times korrespondent Barbara Demick visar det i dag med all tydlighet, genom en tabell där mätningarna av Pekings luft från den amerikanska ambassaden ställs vid sidan av mätningarna från Kinas miljöministerium:

Den 9 oktober var Pekings luft av så kass kvalité att WHO associerar värdet med hjärnskador och hjärtattacker, men enligt Kinas myndigheter bara var samma luft ”slightly polluted”.

Dessa är de siffror som visas på statlig tv och i en majoritet av alla tidningar.

Anledningen till denna skillnad beror främst på att de kinesiska mätstationerna endast mäter partiklar som är 10 mikrometer eller större, medan den amerikanska klarar av en storlek ända ner till 2,5 mikrometer.

Experter menar dock att det är de mindre partiklarna som i själva verket är farliga, då de lättare letar sig in i lungor och andra mänskliga organ.

De större partiklarna kommer främst från sandstormar, vilka har avtagit något i styrka de senaste åren.

Resultatet blir att den officiella statistiken nu visar hur luften de senaste åren blivit bättre, trots att den i själva verket är sämre och farligare än någonsin.

De små partiklarna uppstår bland annat av biltrafik. Antalet bilar i Peking passerade 5 miljoner i år, jämfört med 3,5 miljoner år 2008.

Ändå var det (enligt myndigheterna) i peking 286 ”dagar med blå himmel” i Peking förra året, jämfört med 274 sådana dagar år 2008.

Vi som bor här vet att det i verkligheten inte förhåller sig så. Men sådan kritik slås snabbt undan av myndigheterna här.

En amerikansk doktor vid ett sjukhus i Peking rekommenderade tidigare i oktober på sin blogg att stadens invånare bör bära ansiktsmask.

Statliga tidningen Global Times sågade doktorn med en artikel som bland annat sade:

The suggestion to wear air masks will make trouble out of nothing, as we’ve had polluted air for a long time, and we shouldn’t be living with an American standard.

2009 ska även myndigheterna i Peking ha ordnat ett möte med amerikanska ambassaden, där de sade åt tjänstemännen att sluta med mätningarna, eller åtminstone censurera dem för kinesiska internetanvändare.

Man menade från kinesiskt håll att mätningarna – som visade värre resultat än de officiella – orsakade ”förvirring” och kunde ”leda till social oro”.

Statliga Global Times skrev nyligen även så här i ytterligare en artikel i samma ämne:

No one can neglect air pollution, but the condition in China is not mature enough to make eliminating air pollution its top goal in social development. However, it is not its last goal either. The goal will get increasingly closer to the core of China’s social development as it moves forward. It will probably be a main theme of China’s modernization at a higher level.

Det är alltså klara signaler från myndigheterna: De vill inte veta av någon utländsk mätning av föroreningarna, invånarna måste härda ut minst en generation till och det är förresten inte önskvärt att leva efter ”amerikansk standard”, då man ju istället kan vänja sig vid luft som spräcker skalan.

1 2 3 … 9