The Economist publicerade i veckan ett långt reportage om Kina och Indiens relation, komplett med historiska fakta och kartor över bestridda gränsområden.
Misstänksamheten längs den 400 mil långa gränsen mellan länderna är stor, då gränskriget 1962 inte glömts bort ännu. Då slog kinesiska trupper indierna sönder och samman, för att lätt ta över området som det bråkades om. Indierna lärde sin läxa och har nu placerat ut över 100 000 man vid sin nordöstra gräns mot Kina.
Trots spänningarna nämner The Economist också hur samarbetet mellan ”världens två snabbast växande stora ekonomier” ökar: Summan av handeln mellan länderna väntas för första gången överstiga 60 miljarder amerikanska dollar i år, jämfört med 270 miljoner år 1990.
De båda nationerna har också samarbetat på den internationella politiska arenan som aldrig förr, såväl genom BRIC som under klimatkonferensen i Köpenhamn 2009, då man tillsammans vägrade gå med på hårda krav från bland annat USA, som potentiellt kunnat skada de båda ländernas snabba ekonomiska tillväxt.
Då Kina och Indien tillsammans utgör 40 procent av världens befolkning, är det svårt att sluta globala avtal om utan deras medverkan.
Men bekymren länderna emellan är ännu fler enligt The Economist. De båda nationernas ekonomiska utveckling gör att de hungrar efter och tävlar om resurser, och än så länge är det Kina som har dragit det längsta strået för såväl olja i Afrika som gas i Burma.
Allvarligare än så är konflikten om vatten, då flertalet viktiga indiska floder tar sin början i smältvattnet från Tibet. Kina har nyligen till Indiens förtret meddelat byggnationen av en enrom damm på kinesisk mark, som potentiellt kan leda av vattnet från bland annat indiska Brahmaputra till kinesiska floder som går öster från Tibet.
Enligt en nyligen genomförd studie av BBC, har 47 procent av Kinas befolkning och 38 procent av Indiens befolkning en uttalat negativ syn på det andra landet.
Storpolitiskt är Kina irriterat över Indiens nära samarbete med USA, som ledde till att Indien med USA:s hjälp byggde kärnkraftsreaktorer och senare också utvecklade kärnvapen, helt i strid med icke-spridningsavtalet som USA undertecknat.
Kina misstänker att USA vill använda demokratiska Indien som en kärnvapenbestyckad regional motvikt till Kina.
India å sin sida är missnöjda över Kinas vänskap med och investeringar i många av de gemensamma grannländerna. Kina spenderar stora summor på infrastrukturprojekt i Pakistan, Bangladesh, Nepal och Burma. Det innebär att Kina har fler vänner i regionen, och också första tjing på leveranser av resurser från dessa länder.
Som svar på USA och Indiens nukelära samarbete kom Kina också 2008 överens med Indiens ärkefiende Pakistan om att bygga två kärnkraftreaktorer där. Kina är också Pakistans största leverantör av vapen, och har försett landet med stridsplan och avancerade missiler som kan användas för nukelära syften.
Ett annat stort problem är givetvis Dalai Lama, som sedan 1959 har tillåtits ha exilregering i Indien. Kina beskyller Dalai Lama för oroligheter i Tibet, bland annat upploppet i mars 2008, och är inte nöjda över att han tillåts verka i grannlandet. Dalai Lama är av religiösa skäl mycket populär i Indien, och då Kina sätter press på Indien i denna fråga slutar det ofta med civila anti-Kinesiska protester i Indien.
Själva problemen med att geografiskt definiera gränsen går långt bak i tiden. 1914 drogs ”McMahon-linjen” upp mellan Tibet och nordöstra Indien, enligt avtal mellan Storbritannien och det då självständiga Tibet. Kina hade samma år avskaffat kejsardömet och var nte en nation som i dag, och avtalet representerar nu för Kina kvarlevor från en förodmjukande kolonial historia.
Britterna drog upp McMahon-linjen upp med en bred penna, och lämnade en dryg mils område odefinerat. Det är vid denna del av gränsen de flesta bråken uppstår, då soldater från båda länderna kan ses patrullera på den dryga milen tjocka gränsen.
Just nu bygger Indien ut sina flygfält och planerar att stationera ytterligare 60 000 man kring McMahon-linjen; enligt The Economist ett svar på den enorma infrastrukturexpansion som Kina har genomgått, som möjliggör att Kina snabbt kan transportera trupper till den otillgängliga gränsen.
Viktigast av allt understryker The Economist att relationen mellan Kina och Indien är väldigt svår att läsa. Tecken finns åt alla håll och experter och analytiker förblir oense om hur framtiden ser ut länderna emellan.
