Ny film med Christian Bale: propaganda eller blockbuster?

Bland annat Wall Street Journal och BBC uppmärksammar i dag att kinesiska regissören Zhang Yimous nya storfilm har premiär här i Kina på fredag.

”Flowers of War” har en budget på nästan 700 miljoner kronor och Christian Bale i huvudrollen.

Filmen behandlar det känsliga ämnet Nanjing-massakern; en människoslakt strid under andra världskriget, då japanska styrkor intog staden Nanjing och dödade uppemot en kvarts miljon kineser på ett fåtal veckor.

Massakern har ofta varit källa till konflikt mellan de moderna staterna Kina och Japan, då sistnämnda land har haft bekymmer med att erkänna förbrytelserna.

Ämnesvalet tvingar därför fram den oundvikliga frågan: Är detta en historiskt korrekt film, eller ett statligt finansierat försök av Kina att via filmduken berätta sin version av historien?

Regissören Zhang Yimou – som tidigare ansvarat för uppsättningen av bland annat de Olympiska spelens invigning 2008 – är nämligen av vissa beskylld för att ofta lyssna till regeringens direktiv och önskan.

WSJ tvivlar på att ”Flowers of War” kan bli den internationella blockbuster som såväl filmteam som myndigheter önskar.

Man menar att filmen är alldeles för onyanserad; att kinesiska rollfigurer framstår som rätt genom goda, medan japanerna avbildas som djävulen själv.

En japansk soldat som jagar kinesiska skolflickor genom en katedral skriker vid ett tillfälle: ”Löjtnant! Kom upp hit, vi har hittat oskulder!”

Att spela på kinesiska nationalistiska känslor och inta ”offerrollen”, kan göra att filmen får problem att slå utomlands, enligt WSJ.

Huvudpersonen Christian Bale går dock, givetvis, ut och försvarar filmens status som historiskt korrekt snarare än propaganda.

”Det är en film om människor och hur vi svarar på krisartade situationer”, säger Bale enligt BBC.

Han menar att den som avfärdar filmen som propaganda inte har tittat tillräckligt noga; det handlar främst om hur svårståenden kan få människor att förvandlas till såväl rovdjur som hjältar.

BBC poängterar att kinesiska myndigheters inblandning i produktionen av filmer utgör en riktig björntjänst för landets filmindustri.

Det finns nämligen ett uttalat mål att använda filmen som medel för att sprida kinesisk kultur och ”rätt” version av historien:

China’s film industry is the world’s third largest, both in terms of the number of films produced and box office takings.

But, with a few high-profile exceptions, its films have not made an impact on the world stage and are struggling to take on the challenges of Hollywood productions at home.

It is a matter of concern for China, which is becoming more assertive in its attempts to export its own view of the world, having seen the ”soft power” prowess of US films and television shows.

”Chinese filmmakers and the Chinese governmental groups that oversee the film industry recognise that film and story-telling can be a powerful tool to introduce Chinese people and culture to the outside world,” says Rance Pow, founder of Artisan Gateway, a Shanghai-based film and cinema consultancy.

”And that’s something they’d like to encourage,” he adds.

Detta hämmar friheten och kreativiteten bland kinesiska regissörer och filmmakare, hävdar bland annat den kända regissören Jia Zhangke, som i somras gick till attack mot systemet.

Resultatet av översynen kan exempelvis ses i de påkostade filmerna The Founding of a Republic (2009) och The Founding of a Party (2011).

De båda filmerna behandlar Folkrepubliken Kinas historia från en kommunistisk-romantisk vinkel.

Medan de kanske gick hem väl hos många kineser tack vare snygga specialeffekter, så avfärdades de som ”propaganda” och ”skräp” bland merparten av mina kinesiska vänner med högre utbildning eller kritiskt tänkande.