2018- sida 4

Published on

Växande problem för kinesiska företag utomlands (1/2)

I veckan meddelade Australien ett förbud för de kinesiska företagen Huawei och ZTE att medverka i utbyggnaden av 5G-nät på kontinenten. Beslutet grundar sig i säkerhetsskäl, då båda bolagen har dokumenterat nära kontakter med Kinas regim och militär.

Detta är ingen liten nyhet och heller inga små företag det handlar om. Huawei passerade nyligen Ericsson som världens största telekomföretag. Företaget är också världens tredje största tillverkare av smartphones, bakom Samsung och Apple. ZTE är världens fjärde största telekombolag och ligger på tio-i-topp-listan vad gäller smartphones.

Förvisso utgör den australiensiska marknaden inte en särskilt stor del av Huaweis verksamhet. Men samtidigt är förbudet bara ett av många likartade som på senare tid implementerats mot kinesiska telekomföretag.

Huawei har under flera års tid inte tillåtits bjuda på kontrakt från amerikanska myndigheter eller militär, på grund av risk för spionage.

Vidare erbjuder flera av USA:s största teleoperatörer AT&T och Verizon inga av Huaweis produkter vid tecknande av abonnemang, och kedjor som BestBuy säljer inte ens Huaweis telefoner. Huawei får heller inte investera i andra amerikanska företag.

Nu i augusti skrev Donald Trump under en order som går ännu längre: amerikanska myndigheter och dess anställda eller samarbetspartners får av säkerhetsskäl nu inte längre använda några alls av Huaweis eller ZTE:s produkter.

I år har även brittiska myndigheter fått upp ögonen för de potentiella farorna med Huawei och ZTE. I juli varnade Storbritanniens säkerhetskommitté för att Huaweis utrustning kan utgöra ett hot mot den nationella säkerheten.

I maj varnade även de brittiska myndigheter som överser landets cybersäkerhet för ZTE som en säkerhetsrisk.

Produkter och utrustning från Huawei och ZTE stöter på patrull i allt fler västländer.

De två telekomföretagen har på senare år fått kontrakt uppsagda i långt fler länder än så. Samtidigt återspeglar de problem som Huawei och ZTE brottas med en tydlig trend i att allt fler kinesiska företag börjar få bekymmer utomlands.

Den snabbt ökade mängden kinesiska utlandsinvesteringar har väl knappast undgått någon. Men under det senaste dryga året har en rad regler och bestämmelser försvårat för kinesiska företag att investera i flera demokratier, vilket också hänger samman med fara för säkerhet med framför allt risken för teknikstöld.

I mars i år stoppades en affär värd 117 miljarder dollar som skulle ha inneburit att den amerikanska chiptillverkaren Qualcomm förvärvades av Broadcom, som har ett nära samarbete med Huawei och förser närmare hälften av ZTE:s telefoner med mikrochip.

Affären föll genom för att Donald Trump personligen satte stop, efter varningar från Committee on Foreign Investment in the United States. Vid månadsskiftet gav Trump vidare denna kommitté ökade befogenheter att överse utländska investeringar relaterade till högteknologi, infrastruktur och persondata.

Också Tysklands förbundskansler Angela Merkel blockerade i augusti i år ett kinesiskt bud på ett tyskt företag för första gången någonsin. Leifeld Metal Spinning AG, tillverkare av verktygsmaskiner, kommer därmed fortsätta vara tyskt.

Tyskarna har varit på tårna ända sedan den Midea, en kinesisk tillverkare av vitvaror, för två år sedan köpte en tysk robottillverkare vid namn Kuka. Affären skapade stort rabalder i Tyskland, och bara ett par månader senare blockerade tyska myndigheter på USA:s inrådan ett kinesiskt bud på chiptillverkaren Aixtron.

Berlin håller till och med på att ändra sin lagstiftning. Tidigare har myndigheterna kunnat stoppa affärer som innebär att tyska företag till 25 procent eller mer köps upp av utomeuropeiska aktörer. Nu planerar man sänka denna gräns till 15 procent.

Tillsammans med finansministrarna i Frankrike och Italien, lämnade den tyska finansministern ett förslag till Europakommissionen i början av 2017 gällande etableringen av en mekanism på central nivå inom EU som överser utländska investeringar utifrån. Förslaget debatteras fortfarande, men har stött på motstånd från Sverige och en handfull andra länder.

Storbritanniens myndigheter utarbetar nu också lagar på egen hand för att kunna utöva större inflytande över utländska investeringar; något som enligt bland annat Financial Times görs med udden riktad mot Kina på grund av nationell säkerhet och riskerna för teknikstöld.

Den ökade rädslan för teknikstölder är inte obefogad. Tvärtom beror den på en uttalad industriplan vid namn ”Made in China 2025”, som kinesiska myndigheter offentliggjorde 2015. Den innefattar ambitionen att Kina år 2025 ska vara världsledande inom högteknologisk tillverkning, och i det närmaste självförsörjande gällande delar som mikrochip och halvledare vilka behövs för denna slags produktion.

Planen ses dock på med oro av många politiker, företag och forskare. Den sägs innebära en utstuderad teknikstöld, av kinesiska företag med statliga subventioner som sedan skyddas på den inhemska marknaden.

Den som är ytterligare nyfiken på ”Made in China 2025”, kan med fördel läsa mitt reportage om denna industriplan i det kommande numret av tidningen Affärsvärlden.

Enligt industriplanen ”Made in China 2025” siktar Kina på att bli världsledande inom tio områden av högteknologisk produktion fram till år 2025.

Vidare har även jätteprojektet med de nya sidenvägarna (BRI) på senare tid kommit att omfattats av växande kritik. Detta gäller främst det faktum att många av de investeringar som görs i relation med BRI helt enkelt inte är lönsamma, utan en slags vita elefanter som sätter de ofta fattigare mottagarländerna i skuld till Kina.

Denna ekonomiska skuld kan sedan användas av Kina för att kräva politiska tjänster, eller rent av för att ta över land i de länder som inte klarar av att betala tillbaka sina skulder.

Ett av de tidigaste och mest berömda exemplen på detta är hamnen Hambantota i södra Sri Lanka, som byggdes för kinesiska pengar men visade sig vara olönsam. Som ev del av betalningen har ett statlig kinesiskt företag nu helt enkelt tagit över hamnen och 60 kvadratkilometer intilliggande land i 99 år.

Annan kritik mot BRI innefattar brist på transparens, usel arbetsrätt, favorisering av kinesiska företag, stöld av mark från bönder och minoritetsfolk, samt inte minst miljöproblem vad gäller såväl koldioxidutsläpp som förstörelse av dammar och skogar. Läs exempelvis:

”EU ambassadors band together against Silk Road” (Handelsblatt)
”Eight countries in danger of falling into China’s “debt trap”” (Quartz)
”After A Brief Silence, Skeptics Of China’s Belt And Road Initiative Are Speaking Up Again” (Forbes)
”China’s $8 trillion construction programme ’riskiest environmental project in history’” (The Independent)

Inställningen till kinesiska företags verksamhet och investeringar utomlands har alltså genomgått en fundamental omvärdering bara de senaste två åren.

Samtidigt som det självklart finns all anledning att fortsätta göra affärer med Kina, så har allt fler myndigheter och företag börjat inse farorna förknippade med detta vad gäller bland annat nationell säkerhet och teknikstöld.

Även i Sverige pågår det givetvis en debatt om dessa potentiella risker kontra eventuella ekonomiska fördelar.

I nästa inlägg här på InBeijing kommer jag uppmärksamma läget i den svenska debatten. Vilka politiker, affärsmän och forskare har vilken inställning till kinesiska investeringar och företag? Har denna inställning förändrats på senare tid?

Published on

Kinas ambassadör fördömer Bokmässan, intervjuas och skriver i SvD

Den kinesiska ambassaden i Stockholm har blivit alltmer aktiv under årets gång. Det gäller främst lögner om och smutskastning av Gui Minhai, men även attacker mot andra texter eller aktörer som den nya ambassadören anser vara ”Kina-fientliga”.

Jag tänkte nu ge tre exempel på detta bara från denna vecka.

För två dagar sedan uppmärksammade jag här på InBeijing den formella inbjudan som Bokmässan i Göteborg utfärdade till Gui Minhai. Den publicerades som ett öppet brev i Dagens Nyheter, och skickades även till såväl Kinas ambassad som det svenska Utrikesdepartementet i Stockholm.

Det Kinas ambassad knappt två dagar att reagera på inbjudan genom ett pressmeddelande på sin hemsida med rubriken ”’Inviting Gui Minhai’ Is a Show of Ignorance of Law”.

I pressmeddelandet målas Gui Minhai ut som en man med kriminellt förflutet i såväl Sverige som Kina, och inbjudan som en förnedring mot hela bokmässans ära. Läs den i sin helhet via ambassadens hemsida, eller ett utdrag här nedan:

When it comes to such a person who has repeatedly committed serious crimes, some people from the Gothenburg Book Fair, Svenska PEN and SvF keep talking about “rule of law”, “human rights”, “freedom” and “respect”, but never ask the Swedish Government to deal with his offences in accordance with law or respect the Chinese side’s handling his case according to law. On the contrary, they try to make excuses for Gui Minhai and unreasonably demand the Chinese side to release him. Where does their spirit of rule of law go? How can they face the victims of Gui Minhai’s offences? Do they have even a shred of respect for China’s judicial sovereignty? A book fair should be a platform for disseminating truth and facts and promoting justice. But these people should extend an invitation to a criminal! Isn’t it the utmost insult to a book fair?

The claim “China forced Gui Minhai to make TV confessions” is a total lie, a fictitious invention that they want to hype up. Gui Minhai said on different occasions that he hopes the Swedish side will stop playing up the case. He also publicly rejected the so-called “Voltaire award” of SvF. But to realize their hidden political agenda, certain forces continued to hype up the issue and imposed the “award” on him despite his rejection. Is that “respect”? Is that “human rights”? If they truly care about Gui Minhai, they should respect his decision. We urge certain forces, media and individuals, including SvF, Svenska PEN and organizers of the Gothenburg Book Fair, to cease and desist, stop hypocritical behaviors, and bring back their rationality and conscience. We urge them to have some respect for rule of law, for human rights and for democracy, and to respect China’s judicial sovereignty and the right of relevant Chinese authority to handle the case under the law.

Ambassaden fortsätter också bjuda in journalister och redaktioner till sina lokaler på Djurgården, för att där prångla på dem sitt narrativ om Gui Minhai, samt låta dem veta att svenska medier och politiker bör hålla sig ifrån att ens kommentera vad som sker med den svenske medborgaren.

Detta budskap levererades med full tydlighet när Svensk Bokhandel var på besök vid Kinas ambassad för en intervju, som resulterade i artikeln ”Fortsatt kinesisk smutskastning av Gui Minhai” som publicerades under gårdagen.

Artikeln är kort, men ger icke desto mindre en bra bild av den bemästrande attityd med vilken Kinas nya ambassadör behandlar inte bara fallet Gui Minhai utan hela det svenska samhället. Saxat från artikeln:

Ambassadören Gui Congyou anländer sist. I rummet finns den politiske sekreteraren vid ambassaden, samt tre andra män, varav en är tolk. Ambassadören pratar varken svenska eller engelska, när SvB träffar honom på ambassaden på Djurgården i Stockholm.

(…)

Ambassadören börjar intervjutillfället med att läsa ett långt stycke, om hur svenska medier och andra borde låta Kina sköta sina egna affärer. Sedan blir det tillfälle till frågor.

Flera personer hävdar att de blev kontaktade av er. Kan ni förstå att det är känsligt i ett land som Sverige?

– På listan av undertecknade ser vi många som saknar kunskap om fakta i det här fallet. Även en del av dem är tvingade att visa sitt namn i listan. Om Svenska Förläggareföreningen har frihet att samordna [delta i] ett sådant antikinesiskt uttalande och tvinga någon att lämna sitt namn på listan så har vi på ambassaden självklart våra friheter att förklara faktum, säger ambassadören Gui Congyou.

(…)

Undertecknarna, de som blev tvingade att vara med. Vilka var dessa?

– Det här är deras personliga integritet som jag inte vill kränka.

Var befinner sig Gui Minhai?

– Där han ska vara.

Svensk Bokhandel talar även med Kurdo Baksi, som arrangerade det upprop vilket ambassadören hävdar att flera personer ”tvingades” skriva under eller fick sitt namn uppsatt på utan vetskap. Baksi bekräftar att så givetvis inte är fallet, utan att det handlar om ännu en lögn från ambassadens håll.

Vidare publicerade Svenska Dagbladet i veckan en debattartikel som ambassadören Gui Congyou själv författat. Den handlar om Kinas nya jätteprojekt med de nya sidenvägarna (BRI), som innefattar investeringar på tusentals miljarder kronor i bland annat infrastruktur och olje- och gasledningar.

Är det någon som är nyfiken på vad detta projekt egentligen innebär? I så fall erbjuder ambassadören en rad floskler glasklar förklaring. Han menar också att vi bör har förtroende för projektet, med argumentet att kommunistpartiet faktiskt säger att det är bra:

BRI, som framställdes av Kinas president Xi Jinping, är ett viktigt initiativ för internationellt samarbete. Kärnan i initiativet är att man ska bygga vinn-vinn-samarbeten runt den infrastrukturella anslutbarheten med samlade fördelar och krafter från olika håll.

(…)

BRI är ett genomskinligt initiativ som följer internationella regler. BRI som ett storskaligt globalinitiativ kan inte lyckas utan regler. I den gemensamma kommunikén från det första BRI-forumet för internationella samarbeten utfärdades tydliga löften om transparens och regelstiftning, där man lyfte fram projektens ekonomiska, sociala och hållbara egenskaper samt goda samordningar i ekonomisk tillväxt, samhälleliga framsteg och miljöförvaltning. På grund av dessa kan världen ha förtroende för BRI:s framtid.

Debattartikeln är i sig lite märklig. För den kommer som svar på en tidigare debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken ”Sverige bör få EU att ställa tydliga krav på Kina”, som också handlar om BRI.

Skribenterna till denna artikel är inte ens särskilt negativt inställda till BRI, utan påpekar blott att vi samband med samarbetet även bör ställa krav på Kina vad gäller transparens och hållbar utveckling.

Men för en politruk som Gui Congyou upplevs detta visst ändå som en attack. Kina har ju redan sagt att projektet är transparent och hållbart! Inget annat än total underkastelse är tydligen gott nog.

Published on

Ännu en journalist kastas ut från Kina

I dag offentliggjorde Megha Rajagopalan att kinesiska myndigheter vägrar förnya hennes journalistvisum, vilket innebär att hon efter sex år som journalist i Kina nu måste lämna landet.

Rajagopalan har jobbat för en rad medier och var fram till alldeles nyligen Buzzfeeds byråchef i Peking.

Hon har gjorts sig känd för flera banbrytande reportage om politik och mänskliga rättigheter, inklusive prisbelönt journalism från regionen Xinjiang där en omfattande kampanj mot områdets muslimer nu pågår.

Rajagopalan meddelade själv denna nyhet via sin Twitter tidigare i dag:

Att Rajagopalans visum inte förnyas är ytterligare ett bevis på det försämrade arbetsklimat för utländska journalister i Kina, som Foreign Correspondents’ Club of China (FCCC) sammanfattade tidigare i år i sin rapport ”Access Denied: Surveillance, harassment and intimidation as reporting conditions in China deteriorate”.

Journalister som i Kina rapporterar om känsliga ämnen måste helt enkelt ha med i beräkningarna att de plötsligt kan tvingas lämna landet. Något som givetvis är oerhört effektivt, då det bidrar till självcensur, som är den allra mest effetkiva formen av censur.

Rajagopalan satt tidigare i styrelsen för FCCC, som i dag kommenterade händelsen enligt följande:

De ökade etniska motsättningarna i västra Kina, framförallt i Xinjiang, är en av de mest känsliga frågorna i hela Kina i dag.

Det är värt att notera hur en annan journalist, nämligen fransyskan Urusla Gauthier, också kastades ut från Kina i slutet av 2015, just på grund av sin rapportering om Xinjiang.

Kinesiska myndigheter krävde då att Gauthier offentligt skulle be om ursäkt för sina texter från Xinjiang. Detta vägrade hon givetvis, och kastades därmed ut från landet.

I dag är det mer på sin plats än någonsin tidigare att läsa ”This Is What A 21st-Century Police State Really Looks Like”, en av Rajagopalans mest uppmärksammade artiklar som tidigare i år belönades med Human Rights Press Awards.

Utvisningen av Rajagopalan har under dagen uppmärksammats i en rad internationella medier, bland annat New York Times och Washington Post.

Published on

Gui Minhai bjuds in till Bokmässan i Göteborg

I ett försök att dra uppmärksamhet till den fängslade förläggaren Gui Minhais situation, så bjuds han nu in till den årliga bokmässan i Göteborg sista helgen i september.

Inbjudan publicerades alldeles nyss i Dagens Nyheter, och har även skickats till såväl Kinas ambassad i Stockholm som svenska Utrikesdepartementet.

Bakom initiativet står Bokmässan, Svenska PEN och Svenska Förläggareföreningen. Inbjudan publiceras som ett öppet brev och kan ses som en vädjan till kinesiska myndigheter att låta Gui Minhai resa. Jag återger brevet i sin helhet här nedan:

21 augusti 2018

Kära Gui Minhai,

Vi vill härmed varmt välkomna dig till Bokmässan i Göteborg 27–30 september 2018. Vi önskar särskilt att du medverkar i ett seminarium under fredagen då vi gemensamt vill lyfta oron kring situationen i Kina.

Vi är intresserade av din berättelse. Ett tema för på årets Bokmässa är respekt, och vi är säkra på att du med dina erfarenheter från både Sverige och Kina kan ge oss viktiga perspektiv på litteraturen, det fria ordets villkor och just respekten, eller bristen på respekt för mänskliga rättigheter.

Vi inser förstås att det finns ett problem med vår inbjudan.

Som läget är just nu kan du inte resa till Bokmässan, eller någonstans över huvud taget. Sedan nästan tre år sitter du fängslad i Kina. Den 17 oktober 2015 lämnade du din semesterbostad i Pattaya i Thailand och försvann spårlöst. Tre månader senare sände den statskontrollerade televisionen i Kina ett filmklipp där du berättade att du rest till Kina frivilligt för att ta ditt straff för en trafikolycka du skulle ha orsakat redan 2003.

Uttalandet, där du även uppgav att du inte ville ha någon hjälp utifrån, var uppenbart fabricerat av de kinesiska myndigheterna. Om du kunde komma till Bokmässan vore det intressant att höra mer även om den saken. Blev du tvingad till det uttalandet? Riktades hot mot dig?

I oktober 2017 släpptes du plötsligt. Enligt officiella kinesiska uttalanden var du nu fri, men fick fortfarande inte lämna landet, och den 20 januari i år greps du på nytt. Den här gången skedde det inför ögonen på svenska diplomater. Senare tvingades du göra ett nytt uttalande där du anklagade den svenska regeringen för att använda ditt fall i en kampanj mot Kina.

Kinesiska medier används ofta på det sättet. Intellektuella och oppositionella visas upp i tv för att läsa upp fabricerade erkännanden och hyllningar av den kinesiska regimen. Uttalanden som ofta är framtvingade genom tortyr och som sedan sprids vidare i hela det kinesiska medielandskapet. De anklagade döms av allmänheten redan innan rättegång har hållits. En genomtänkt strategi för att kväsa yttrandefriheten i Kina. Hur kan vi, med gemensam kraft, förändra den situation som är?

Med detta öppna brev, med en officiell inbjudan till dig, Gui Minhai, vill vi också vädja till de kinesiska myndigheterna – låt oss få välkomna Gui Minhai till Sverige och Göteborg – fristad för författare. Vi hoppas också att den svenska regeringen intensivt arbetar vidare med ditt fall.

Om ingenting händer står inbjudan kvar. År efter år.

Det finns en plats för dig, Gui Minhai, på Bokmässan.

Och i väntan på att du blir fri och själv kan välja vart du ska resa, vad du ska säga och vilka böcker du ska ta dig an som förläggare kommer den platsen att vara tom.

Frida Edman, mässansvarig Bokmässan i Göteborg

Jesper Bengtsson, ordförande Svenska PEN

Eva Gedin, ordförande Svenska Förläggareföreningen

Kristina Ahlinder, direktör Svenska Förläggareföreningen

Eva Bonnier, ordförande Svenska Förläggareföreningens freedom-to-publish-kommitté

Kristenn Einarsson, ordförande IPA – International Publishers Association (Internationella Förläggarföreningen)

Detta är av flera orsaker ett mycket viktigt initiativ. Till att börja med så fanns det endast en (1!) programpunkt som angick Gui Minhai på förra årets bokmässa. I årets upplaga ska det läggas betydligt mer energi på att uppmärksamma att en svensk förläggare suttit inspärrad i världens största diktatur i snart tre år.

Detta är i sin tur mycket viktigt med tanke på den smutskastningskampanj som Kinas ambassad i Stockholm under flera månaders tid fört mot Gui Minhai. Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så har ambassaden kontaktat dussintals redaktioner, organisationer, sinologer och till och med partiledare för att sprida ett falskt narrativ om Gui Minhai.

Detta narrativ går ut på att Gui under sin tid i Sverige skulle ha gjort sig skyldig till svindleri och allehanda brott, som bland annat lett till att två kinesiska studenter i Göteborg tog livet av sig. Vidare menade ambassaden att Gui flydde Sverige för att undkomma rättvisan när skandalen väl rullades upp.

Om vi inte markerar mot denna smutskastning så vinner Kinas ambassad. De segrar med spridningen av sitt falska och rent ut sagt äckliga narrativ, vilket är fyllt av lögner och desinformation.

För att bemöta smädelserna mot Gui har jag skrivit en mindre bok som blev klar denna vecka. Där intervjuas flera personer som kände och jobbade tillsammans med Gui Minhai under hans tid i Göteborg, och därmed kan kontra ambassadens anklagelser med fakta.

Boken är ett samarbete med Nordstedts, Expressen och Svenska Förläggareföreningen. Jag kommer själv att närvara vid Bokmässan i Göteborg under den sista helgen i september, då boken kommer lanseras.

Under bokmässan kommer jag bland annat medverka i ett seminarium om Gui Minhai och utvecklingen i Kina under fredagseftermiddagen. Bland övriga medverkande finns Angela Gui, Jesper Bengtsson (svenska PEN), Kirstenn Einarsson (Internationella Förläggareföreningen) och Frida Edman (mässansvarig vid Bokmässan).

2018 års bokmässa ska bli bokmässan där svenska medier och civilsamhälle inte bara lyfte Gui Minhais situation på allvar, utan även markerade mot den kinesiska ambassadens försök att karaktärsmörda honom.

Published on

1 400 av Googles anställda protesterar mot censurerad sökmotor i Kina

Tidigare denna månad skrev jag här på InBeijing om läckta uppgifter på att Google planerar lansera en censurerad sökmotor i Kina. Informationen kom från en källa inom Google som upplevde moraliska problem med projektet.

Trots att bara ”några hundra” av Googles 88 000 anställda kände till projektet – som kallas för Dragonfly – så läckte uppgifterna ut. Det ska handla om en app till Android, vilken eventuellt ska drivas som ett samriskbolag tillsammans med ett kinesiskt företag.

När informationen först kom upp till ytan i början av augusti så vägrade Google att vare sig bekräfta eller förneka Dragonfly.

Men misstankarna om att företaget planerar vika sig för den kinesiska internetcensuren har dock mötts med stort motstånd inom de egna leden. I veckan rapporterade New York Times att cirka 1 400 anställda skrivit under ett brev till ledningen som ifrågasätter utvecklingen och efterlyser mer transparens inom Google.

I brevet stod bland annat att de anställda behöver veta vilka produkter Google utvecklar, för att kunna göra etiska val och funderingar. Men att som läget är nu så förs personalen istället bakom ljuset.

De anställda framhöll även att en censurerad sökmotor likt projekt Dragonfly skulle stå i motsats till Googles moraliska kod om att ”inte vara elak”.

Efter att också detta brev läckt ut så valde Google – hör och häpna – att inte kommentera huruvida brevet var äkta eller inte. Dock så kommenterade vd Sundar Pichai uppgifterna om Dragonfly i ett framträdande i torsdags.

Där sade Pichai, enligt CNN, att någon lansering av en censurerad sökmotor inte är nära förestående, men medgav samtidigt att man undersöker möjligheterna till återinträde på världens största marknad:

”We are not close to launching a search product in China,” Pichai said, according to a source with knowledge of the conversation.

”And whether we would do so, or could do so is all very unclear,” he said. ”But the team has been in an exploration stage for quite a while now and I think they are exploring many options.”

Google hade sin sökmotor på Kinas internet i censurerad version fram till mars 2010. Då lämnade man Kina med motiveringen att man ”inte längre kan fortsätta censurera våra sökresultat”.

Beslutet motiverades med Kinas allt strängare censur och yttrandefrihet, samt det faktum att landets myndigheter försökt hacka sig in i Googles system.

Nu verkar det alltså som att landets 800 miljoner internetanvändare hägrar mer än den moraliska kompass som 2010 ledde till att google drog sig ur Kina. Det verkar dock som att företagets anställda påminna sin ledning om det bedrägliga i situationen.

Published on

Kafé ber Kina om ursäkt efter besök från Taiwans president

Under det senaste året har vi sett allt från hotellkedjor till flygbolag och klädkedjor på olika vis ändra sitt sortiment eller sin benämning på Taiwan, för att inte riskera förlora möjligheten att bedriva affärsverksamhet i Kina eller på andra vis straffas av landets regim.

Den så kallade ”Taiwan-frågan” har drivits otroligt hårt av Kina under Xi Jinping. Man har med hjälp av mutor fått länder i Afrika och Centralamerika att säga upp de diplomatiska kontakterna med Taiwan, och lyckats få såväl idrottsevenemang som barnkörers(!) framträdanden i utlandet inställda.

Det är tydligt att Kinas ”soft power” ligger utanför begreppets vanliga definition. Den mjuka makt som Kina utövar för att sprida sitt kulturella och politiska inflytande kallas istället ofta för ”sharp power”; en slags morot och piska utformad för att få utländska organisationer, näringsliv, akademiker och regeringar att rätta in sig i ledet.

Den ständiga risken att förlora tillträde till eller affärsmöjligheter med den ekonomiska stormakten får aktörer inom ovanstående områden att ständigt gå på tårna. Ett extremt exempel på detta kunde ses när Taiwans president Tsai Ing-wen i dag mellanlandade i USA, inför ett statsbesök till ett par av Taiwans få kvarvarande diplomatiska allierade i Central- och Syamerika.

Under sin mellanlandning gjorde Tsai ett kort besök vid ett kafé tillhörandes kedjan 85C. Då Tsai följs åt av en samling journalister, så började snart bilder cirkulera på presidenten inne på kaféet, där hon bland annat köpte en kopp kaffe, talade med personalen och signerad en kudde.

85C är en taiwanesisk kedja med stor närvaro i Kina. Faktum är att jag själv köpte bakelser där ibland under min tid i Peking. Genast så började fotografier cirkulera på den kinesiska mikrobloggen Sina Weibo, där nationalistiska användare ilsket krävde att 85C skulle ”lämna Kina” eller postade inlägg om hur ohygieniska företags produkter är.

Även statlig kinesisk media vägde in med sin kritik mot kaffekedjan, och anklagade dem för att ta ståndpunkter politiskt.

Livrädda för att förlora intäkter från Kinas stora marknad var 85C snabba med att utfärda en slags förklaring eller ursäkt, där man säger sig stödja det kontroversiella ”1992 års konsensus”, som Taiwans nuvarande regering inte har erkänt. Shanghaiist rapporterar:

In response to the online outrage, 85C published an apology on its official Weibo page early this morning. In the statement, the company voiced its support for the Chinese government, as well as the “1992 Consensus,” an understanding of sorts in which Taiwan and China agreed that there was only “one China.”

The company went on to say that it opposes any behavior or remarks that “divide the feelings of compatriots on both sides of the strait,” vowing to “uphold the cross-strait family.” The statement even refers to Tsai in Chinese state media parlance, not as Taiwan’s “president” but as the “leader of the Taiwan authority.”

Vidare uttryckte 85C stöd för kommunistpartiet, och prisade kinesiska myndigheter för deras hjälp med kaffekedjans affärsverksamhet i Kina.

Efter detta fortsatte dock 85C att kritiseras av kinesiska bloggare på Sina Weibo, men fick nu även ilskna kommentarer från taiwanesiska användare på Facebook.

Vad finns det egentligen att säga om detta – att ett kafé måste be om ursäkt för att Taiwans president köper kaffe där, eller annars förlora sin affärsverksamhet i Kina?

Någon i mitt flöde noterade hur denna reaktion från kinesiska bloggare inte är så lustig, med tanke på all den nationalistiska propaganda som kommunistpartiet det senaste året prånglat angående vikten att inkorporera det demokratiska Taiwan under kommunistpartiets styre.

Published on

FN grillar Kina över politiska fångläger för en miljon muslimer

De senate månaderna har flera rapporter kommit om hur minst en miljoner muslimer låsts in i läger för politisk omskolning, utan någon som helst föregående juridisk process. Trots detta har omvärlden varit relativ försiktig med att fördöma eller ens kommentera situationen.

Detta gäller dels demokratier som värnar om sin handel med Kina. Dels gäller det även politiska och religiösa ledare i muslimska länder, som annars är snabba att fördöma västerländska politikeras uttalande om islam eller karikatyrer i obskyra danska tidningar.

Kinas ekonomiska makt i kombination med dess aggressiva nationalistiska diplomati skrämmer, helt enkelt.

I fredags var det dock dags för FN:s kommitté mot etnisk diskriminering (U.N. Committee on the Elimination of Racial Discrimination) att hålla sitt årliga sammanträde om situationen i Kina. Och där höll man minsann inte tyst om vad som sker i Xinjiang.

Den närvarande panelen uppgav att man tagit del av ”flera tillförlitliga rapporter” om att en miljon uigurer hålls i ”massiva hemliga interneringsläger”.

Gay McDougall, en av panelens medlemmar, återgav uppskattningar om att två miljoner muslimer nu antingen sitter i läger eller utsätts för regelbunden politisk indoktrinering i Xinjiang. McDougall citeras bland annat av Reuters:

“We are deeply concerned at the many numerous and credible reports that we have received that in the name of combating religious extremism and maintaining social stability (China) has changed the Uighur autonomous region into something that resembles a massive internment camp that is shrouded in secrecy, a sort of ‘no rights zone’,” she told the start of a two-day regular review of China’s record, including Hong Kong and Macao.

Denna vecka var det dags för Kina att svara på kritiken. Som väntat avfärdades den inte bara, utan framhölls som konspiratoriska lögner. Man vidhöll att det vare sig existerar några läger för politisk omskolning eller godtyckliga gripanden i Xinjiang.

Delegationen menade vidare att alla etniska minoriteter åtnjuter den fulla religionsfrihet som garanteras i Kinas konstitution, och dessutom har fått sina liv klart förbättrade tack vare den ekonomiska utveckling som myndigheterna har drivit på.

Ett visst käbbel uppstod sedan i FN när Gay McDougall noterade att den kinesiska delegationen inte förnekade alla uppgifter, genom att hävda att de muslimer i Xinjiang som har en fallenhet för religiös extremism just nu ”får hjälp” att utbilda sig och hitta arbete. McDougall fick dock inget svar på hur många individer detta omfattar.

I dag kommenterade Kinas utrikesministerium också saken. Dess talesman Lu Kang skrädde inte med orden, och menade att rapporterna från Xinjiang har tagits fram av ”anti-kinesiska krafter” med hemliga agendor. Reuters återger:

Anti-China forces are behind criticism of policies in the far western region of Xinjiang, the Chinese foreign ministry said on Tuesday, after a U.N. panel aired accusations that a million ethnic Uighurs may be held in internment camps there.

(…)

But foreign ministry spokesman Lu Kang said the “ulterior motives” of anti-China forces were behind the “unfounded” slandering of anti-terrorism measures,

“Any defamatory rumors are futile,” Lu said in a statement, adding that the situation in Xinjiang was stable with communities of all ethnicities getting along and good momentum in economic development.

“People of all ethnic groups in Xinjiang cherish the current situation of living and working in peace and happiness.”

Givetvis har också den statliga tabloiden Global Times vägt in på ämnet. Detta genom en ledarartikel med rubriken ”Protecting peace, stability is top of human rights agenda for Xinjiang” som publicerades just innan den kinesiska delegationen svarade på kritiken under gårdagen. Där stod bland annat att läsa:

Through the strong leadership of the Communist Party of China, the national strength of the country and the contribution of local officials, Xinjiang has been salvaged from the verge of massive turmoil. It has avoided the fate of becoming ”China’s Syria”or ”China’s Libya.” Xinjiang is operating under the rule of law and ethnic unity. As business recovers, the region’s future is promising.

(…)

The turnaround in Xinjiang’s security situation has avoided a great tragedy and saved countless lives, thanks to powerful Chinese law and the strong ruling power of the Communist Party of China. What the West has been hyping has destroyed numerous countries and regions.

(…)

Xinjiang is China’s territory. It is led by the Communist Party of China and operates according to Chinese laws. Whoever tries to incite violent confrontation there will only head down a dead end and national solidarity is the only way forward for Xinjiang’s future.

De tuffa ordalag med vilka Kina slår ifrån sig kritiken visar att förtrycket i Xinjiang och lägren för politisk omskolning knappast kommer upphöra plötsligt.

Nu vet dock regimen att man har omvärldens ögon på sig – synd bara att det på grund av Kinas ekonomiska makt skulle ta över ett år innan kritik av denna magnitud kunde framföras.

Published on

Svensk läkare har fått träffa Gui Minhai

Utrikesdepartementet uppgav precis att svensk medicinsk personal i dag för första gången kunnat träffa Gui Minhai, som suttit inlåst i Kina i över 1 000 dagar utan rättegång.

Expressen och Dagens Nyheter återger uppgifterna, som ännu inte går att finna på regeringens hemsida. Enligt utrikesminister Margot Wallström är besöket välkommet. Men hon vill inte gå in på några som helst detaljer, då ”det fortsatta arbetet omfattas av sekretess”.

Det framkommer inte huruvida läkaren kunnat undersöka Gui Minhai, som enligt tidigare uppgifter visat symptom på den livshotande nervsjukdomen ALS, vilken i genomsnitt ger en drabbad patient mellan två och fyra år att leva.

Det är oklart varför besöket tillåts äga rum just nu. Det är dock värt att notera hur uppmärksamheten kring Gui Minhais fall tilltagit under sommaren. Särskilt i form av det upprop med krav på hans frihet som publicerades i juni publicerades i 37 svenska tidningar samtidigt.

Senaste Sverige skickade en läkare till Kina för besöka Gui Minhai var i början av mars, och då gick det inte lika smidigt.

Trots förhandsgarantier om att läkaren skulle få träffa Gui så blev han avvisad när han väl anlände till Kina. Händelsen föranledde en protest från Utrikesdepartementet.

InBeijing kommer givetvis följa upp så fort mer information är tillgängligt om förutsättningarna och resultaten kring dagens läkarbesök.

Published on

Xi Jinping stöter på motstånd i Kina

Det senaste veckorna har allt fler rapporter kommit om hur Xi Jinping och hans politik i allt större utsträckning ifrågasätts i Kina. Kritiken ska enligt uppgift inte enbart komma från akademiker, utan tvivlet sägs vara utbrett även bland politiker och näringsliv.

I slutet av juli publicerade Xu Zhangrun, professor i juridik vid prestigefyllda Tsinghua University, ett öppet brev med kritik mot Xi Jinpings politik som fått mycket uppmärksamhet. Bland annat New York Times citerar delar av brevets innehåll:

“People nationwide, including the entire bureaucratic elite, feel once more lost in uncertainty about the direction of the country and about their own personal security, and the rising anxiety has spread into a degree of panic throughout society,” Professor Xu wrote in an essay that appeared on the website of Unirule Institute of Economics, an independent think tank in Beijing that was recently forced out of its office.

“It’s very bold,” Jiang Hao, a researcher at the institute, said in an interview. “Many intellectuals might be thinking the same, but they don’t dare speak out.”

Xu framhåller att president Xi Jinpings hårdhänta politik har förstört årtionden av reformarbete i Kina. Han uppmanade vidare Kinas parlament att upphäva det beslut som fattades i mars och gav president Xi Jinping möjlighet att styra landet på livstid.

Det är osäkert vad som kommer ske med Xu, som just nu befinner sig på gästprofessur i Japan. Flera andra akademiker har dock slutit upp bakom kritiken, varav en blev gripen av polis i sitt hem mitt under en direktsänd intervju med Voice of America.

Ett stort antal rapporter har dock kommit under augusti att missnöjet med Xi Jinpings politik är utbrett även inom den politiska världen i Kina. Detta sägs bero mycket på det handelskrig son just nu utspelar sig med USA, där den kinesiska sidan spelat högt men misslyckats.

Bland annat Bloomberg skildrar hur Kinas inställning till konflikten med USA har varit idel högtravande, vilket potentiellt lett till en allvarligare situation än vad som annars varit nödvändigt:

In May, entering trade negotiations with the U.S., China projected swagger and self-confidence. Xi dispatched Liu He, his top economic adviser, to the U.S. with the official designation of his “personal envoy.” Liu returned to proclaim victory: There would be no trade war, he said in nationally televised interviews. Then came the shock. Trump imposed $50 billion in tariffs on China. That’s since escalated to a threat to impose a 25 percent tariff on $200 billion worth of Chinese goods, prompting the country to warn the U.S. against “blackmailing” it over trade. Meanwhile, a slowing economy makes China more vulnerable to damage from a trade war, which economists predict could cut as much as half a percentage point from growth.

Chinese academics, economists, and some officials have begun to question whether the leadership could have done more to avoid the confrontation. As carefully worded essays circulate on the WeChat forum, the grumbling has begun to echo around the halls of government. One Finance Ministry official says China made a “major misjudgment” of Trump’s determination to confront the country. Others wonder if China underestimated the durability of American power.

Även Reuters rapporterar om inhemska tvivel mot den propaganda och nationalism som Xi Jinping och hans närmaste medarbetare valt att hantera handelskriget mot USA med.

A growing trade war with the United States is causing rifts within China’s Communist Party, with some critics saying that an overly nationalistic Chinese stance may have hardened the U.S. position, according to four sources close to the government.

(…)

A backlash is being felt at the highest levels of the government, possibly hitting a close aide to Xi, his ideology chief and strategist Wang Huning, according to two sources familiar with discussions in leadership circles.

Wang Huning – som ska var arkitekten bakom slogan ”den kinesiska drömmen” – anklagas för att ha överdrivit sin användning av propaganda för att höja upp Kinas läge i såväl handelskriget som andra frågor till onaturliga höjder.

Källor som Reuters har talat med medger att Kinas förutsättningar på många vis är sämre än vad det högsta ledarskapet försöker ge sken av, och att man missbedömt situationen i synnerhet vad gäller handelskriget med USA.

I förlängningen tycks detta även ha lett till en diskussion bland många kinesiska politiker – som sannolikt på olika vis känner sig åsidosatta – om lämpligheten med att Xi Jinping centraliserat så oerhört stor makt kring sin egen person.

”Ett stort motstånd har under de senaste veckorna formats kring Xi Jinpings absoluta makt”, kommenterade Richard McGregor nyligen.

Nyligen sade även Jerome Cohen att ”välinformerade kinesiska källor” under sina besök i USA berättat för honom om det interna slitningarna som existerar i Kinas ledarskap.

Även om de flesta rapporter är överens om att Xi Jinping än så länge sitter säkert vid makten, så är det värt att notera när så många och kunniga analytiker och medier på samma gång varnar för en alltmer utbredd kritik mot hans hårdföra ledarskap.

Den som är ytterligare intresserad kan läsa följande artiklar:

”Is Xi Jinping’s Bold China Power Grab Starting to Backfire?” (Bloomberg)
”Cracks appear in ’invincible’ Xi Jinping’s authority over China” (The Guardian)
”Chinese leadership is facing a rare backlash for its handling of the US trade dispute” (CNBC)
”Xi Jinping sees some pushback against his iron-fisted rule” (Washington Post)
”As China’s Woes Mount, Xi Jinping Faces Rare Rebuke at Home” (New York Times)
”Handling of U.S. trade dispute causes rift in Chinese leadership: sources” (Reuters)

Published on

Protester när Kinas kampanj mot islam sprider sig till fler provinser

Jag har tidigare här på InBeijing skrivit om den pågående kampanjen mot islam i västra Kina. Flera källor uppger nu att omkring en miljon muslimer låsts in i läger för politisk omskolning i provinsen Xinjiang, dit de tagits utan någon som helst föregående rättsprocess.

Personerna kan sedan hållas i lägren i flera månader och i vissa fall längre än ett år. Där tvingas de avsäga sig sin tro och på olika vis svära trohet åt kommunistpartiet och Xi Jinping. För den som inte lyder väntar straff i form av våld, stresspositioner eller isoleringscell.

Senare denna månad kommer ett långt reportage som jag skrivit på detta ämne att publiceras i ett svenskt magasin. Då kommer jag lägga ut artikeln som PDF här på InBeijing, och beskriva situationen i Xinjiang närmare. Den som är intresserad kan tills dess läsa ”Kina spärrar in muslimer i läger” som jag skrev i Fokus i juni.

Situationen i Xinjiang har eskalerat betydligt sedan den hårdföre Chen Quanguo blev partichef i provinsen 2016. Men den har också stöd från högsta ort. Redan 2015 deklarerade president Xi Jinping att all religion i landet ska ”kinesifieras”, och i våras befordrades Chen Quanguo till politbyrån som tack för sina insatser.

I maj släppte forskaren Adran Zenz en rapport som visade att lägersystemet i Xinjiang som redan håller cirka en miljon uigurer fortfarande är under utbyggnad. Det finns alltså inga tecken på att kampanjen kommer avstanna, trots tilltagande kritik från omvärlden.

Snarare tvärtom. För i veckan har flera medier rapporterat om hur myndigheterna försökt riva en stor moské i Weizhou. Denna stad ligger i provinsen Ningxia som är hem åt drygt två miljoner medlemmar av en muslimsk etnisk minoritet vid namn hui.

Bland annat South China Morning Post återger hur tusentals huier i veckan samlades utanför moskén i Weizhou för att hindra den från att rivas. De tycks också ha lyckats, för enligt det ursprungliga dekretet skulle den ha rivits i dag med förevändningen att den saknat tillstånd vid uppförandet:

The stand-off in the town of Weizhou in Tongxin county, in the Ningxia Hui Autonomous Region, is the latest, and possibly largest, conflict in a recent campaign to rid the region of what Beijing regards as a worrying trend of Islamisation and Arabisation, as the ruling Communist Party doubles down to “Sinicise religion”.

According to a notice said to have been issued by the Weizhou government on August 3 and shared online, the mosque’s management committee had been given a deadline of Friday to demolish the building on the grounds it had not been granted the necessary planning and construction permits.
If the management committee failed to comply, the government would “forcefully demolish it according to the law”, the notice said.

Tidningen beskriver vidare hur en lokal tjänsteman under gårdagen gått till moskén för att försöka få folk och gå hem med löftet att den inte kommer rivas, innan lokala myndigheter kommit överens med invånarna om en ny byggplan för en moské på samma ställe.

Platsen har haft en moské i över 600 år, men nyligen byggts upp på nytt eftersom den slogs sönder under kulturrevolutionen, tillsammans med otaliga andra moskéer, kyrkor i tempel över hela Kina. Den nyaste utbyggnaden av moskén i Weizhou blev klar i fjol, och många muslimer i området undrar nu varför den plötsligt ska rivas när det inte var några problem under konstruktionen.

Videoklipp som South China Morning Post har sett visar ett tiotal kinesiska flaggor händer från moskén, samt ett bar banners med texter som ”Visa resolut stöd för Kinas kommunistparti, försvara etnisk enighet, slå vakt om trosfriheten”.

Tidningen noterar också att vi ett besök i Ningxia i april, så hade islamiska artefakter och arabisk text plockats ner från gator och byggnader runtom i hela provinsen. Två andra moskéer tvingades också ta bort sina kupoler tidigare i år.

Just detta kan också vara ”problemet” med moskén i Weizhou från myndigheternas synpunkt. Den stora byggnaden innehåller nämligen nio kupoler, fyra minareter och flera halvmånar. Det stämmer inte väl in med myndigheternas officiella kampanj att bannlysa ”arabisk stil” från stadsbilden i provinser där etniska minoriteter bor.

Hui har mestadels lämnats ifred på grund av sin moderata religionsutövning, samt faktumet att de flesta talar kinesiska. Ett undantag var 2012, när hundratals huier drabbade samman med polis i samband med att en moské skulle rivas i staden Tongxin. Flera demonstranter ska då ha dödats, och dussintals skada.

Bara hoppas att inget liknande kommer ske när myndigheterna nu med ännu större målmedvetenhet går lös på områdets islamiska arkitektur och religionsutövning.

Published on

I september kommer min nästa bok!

Sedan förra veckan är jag tillbaka i Taiwan och i normala arbetsrutiner. Det innebär att jag kunnat lägga tid på min nästa bok, som kommer publiceras i samband med bokmässan i Göteborg i slutet av september i år.

Denna bok är kortare än mina fyra tidigare, och har två syften. Dels att beskriva utvecklingen av fallet Gui Minhai sedan han rövades bort av kinesiska säkerhetsagenter på ett tåg i januari i år. Dels att bemöta den smutskastningskampanj som Kinas ambassad i Stockholm nu utsätter Gui Minhai för.

Som jag tidigare uppmärksammat här på InBeijing så genomfördes det största uppropet hittills för Gui Minhais frigivning i början av juni, då 45 personer skrev under en text som publicerades samtidigt i 37 tidningar. Bland signaturerna fanns sinologer, författare, ordföranden inom föreningslivet och även en partiledare.

Två månader senare har två tredjedelar av dessa – minst 31 stycken – mottagit mail, brev, sms eller telefonsamtal från Kinas ambassad i Stockholm. Budskapet har varit att svartmåla Gui Minhai, främst med brott han påstås ha gjort sig skyldig till under sin tid i Sverige.

Min nya bok är ett samarbete mellan Svenska Förläggareföreningen, Nordstedts och Expressen. I dag uppmärksammas den i tidningen Journalisten under rubriken ”Jojje Olsson kartlägger kinesiska ambassadens smutskastningskampanj av Gui Minhai”:

Den 5 juni skrev 45 personer under ett upprop där man krävde att Gui Minhai (bilden) skulle friges. I mitten på juli fick bland annat undertecknad ett brev med ”information” om vad Gui Minhai har gjort i Sverige. Ett brev vars syfte uppenbart var att misskreditera honom.

Journalisten Jojje Olsson samlar just nu in det ambassaden skickat ut till underteknarna av uppropet, som en del av sitt nya bokprojekt.

Journalisten har även intervjuat mig, och i artikeln svarar jag på frågor som hur dessa brev ska tolkas och huruvida vad som står i dem är sant.

Ytterligare läsning för den som vill veta mer om den kinesiska ambassadens försök att smäda Gui Minhai, svenska medier och mig personligen:

”Sveriges Radio P1 om Kinas ambassads attacker mot mig och svenska medier” (29 juli)
”UD svarar på Kinas ambassads attack mot mig och Expressen” (27 juli)
”Kinas nya ambassadör intervjuas av Expressen, resulterar i tre olika versioner” (23 juli)
”Starka reaktioner efter attacken på mig från Kinas ambassad” (19 juli)
”Kinas ambassad attackerar Expressen och mig på sin hemsida” (6 juli)
”Obehaglig intervju med Kinas ambassadör i Sveriges Radio” (8 juni)

Published on

Kina vill hjälpa Bashar al-Assad att återerövra Syrien

Kina har, tillsammans med Ryssland, använt sin plats i FN:s säkerhetsråd för att upprepade gånger rösta ned resolutioner eller andra åtgärder som skulle kunna vara skadliga för Syriens diktator Bashar al-Assad.

Redan 2013 – ett par år efter det syriska inbördeskrigets utbrott – sade Syriens vice premiärminister att Kina, tillsammans med Ryssland och Iran, stöttar Assads regim ”politiskt, militärt och även ekonomiskt”.

Kinas ambassadör i Damaskus gav denna vecka vid handen att Kina är redo att gå längre ändå, genom att hjälpa Assad med att återerövra Syrien, skriver Asia Times:

China’s ambassador to Damascus has reportedly told Syrian media that Beijing is prepared to aid the government’s push to retake territory throughout the country.

Speaking to Syrian pro-government daily Al-Watan, the envoy, Qi Qianjin, expressed China’s support for what he referred to as Syria’s war against terrorists, according to a dispatch from the Middle East Media Research Institute.

På frågan om Kina kan tänka sig att medverka i de kommande striderna svarade ambassadören kryptiskt att Kina ”följer situationen i Syrien” efter regimens senaste framgångar, och att Kinas militär ”är villiga att på något vis delta” sida vid sida med den syriska armén i kommande strider mot terrorister i Syrien.

Även Kinas militärattaché i Syrien, Wong Roy Chang, kom till tals i artikeln. Wong förnekade visserligen att det i dag finns kinesiska militära rådgivare eller specialstyrkor på plats i Syrien. Men han sade vidare att det pågår ett militärt samarbete mellan länderna, samt att såväl Kina som den kinesiska militären vill utveckla samarbetet med Syriens militär.

I intervjun med Al-Watan sade också ambassadören Qi Qianjin att Kinas militär hoppades på ett närmare samarbete med den syriska militären.

Som flera organisationer och analytiker upprepade gånger har varnat för, så har Peking en mer eller mindre uttalad ambition att sprida landets politiska system till andra länder.

Ett steg i ledet är givetvis att inte bara verbalt försvara, utan även aktivt stödja, regimer som Bashar al-Assads, nästan oberoende av vilka övergrepp de gör sig skyldiga till.

Något att tänka på för de som uppmuntrar ett större kinesiskt inflytande internationellt, eller för svenska analytiker och organisationer som förespråkar att ”ett ökat kinesiskt ansvar för världsordningen bör uppmuntras”.

Published on

Google ska lansera censurerad sökmotor i Kina

I veckan avslöjade The Intercept hur Google planerar att lansera en kinesisk sökmotor som ska blockera webbsidor och sökningar relaterade till demokrati, mänskliga rättigheter och andra känsliga områden.

Programmerare och ingenjörer från Google ska sedan våren 2017 ha jobbat med att ta fram en Android-app för den kinesiska marknaden. Utvecklingen – som går under kodnamnet Dragonfly – har snabbats upp sedan Googles vd Sundar Pichai i december i fjol träffade Wang Huning, som i och med sin plats i politbyråns ständiga utskott är en av Kinas sju mäktigaste politiker.

Detta enligt uppgifter och interna dokument från Google som The Intercept tagit del av. Enligt uppgift ska appen också redan ha demonstrerats för kinesiska myndigheter, och kan komma att lanseras inom sex till nio månader, beroende på när tillstånd ges från Kinas håll.

The Intercept beskriver sökmotorns funktion enligt följande:

Documents seen by The Intercept, marked “Google confidential,” say that Google’s Chinese search app will automatically identify and filter websites blocked by the Great Firewall. When a person carries out a search, banned websites will be removed from the first page of results, and a disclaimer will be displayed stating that “some results may have been removed due to statutory requirements.” Examples cited in the documents of websites that will be subject to the censorship include those of British news broadcaster BBC and the online encyclopedia Wikipedia.

The search app will also “blacklist sensitive queries” so that “no results will be shown” at all when people enter certain words or phrases, the documents state. The censorship will apply across the platform: Google’s image search, automatic spell check and suggested search features will incorporate the blacklists, meaning that they will not recommend people information or photographs the government has banned.

Uppgifterna kommer från en källa inom Google, som upplever etiska och moraliska betänkligheter med detta beslut som tas av ”en handfull chefer” inom företaget utan transparens eller möjlighet till allmän granskning. Av Googles 88 000 anställda, är det blott ”några hundra” som alls känner till projekt Dragonfly.

Det är oklart om Google även jobbar med en sökmotor till stationära datorer. Men Android-appen har ändå potential att nå en stor majoritet av Kinas cirka 800 miljoner internetanvändare. Av dessa använder nämligen 95 procent mobila plattformar, och där har Android 80 procent av marknaden för operativsystem i Kina.

Utvecklingen av Dragonfly sker vid en rad av Googles kontor i USA och Kina. Sökmotorn planeras sedan drivas som ett samriskbolag tillsammans med ett kinesiskt företag, vilket får en extra varningsklocka att ringa hos de med kännedom om infrastrukturen för Kinas internet.

Detta skrev jag i år närmare om i en artikel med rubriken ”Apple lämnar över iCloud till kinesiska myndigheter”. Där förklarar jag hur Apple, genom att gå med på Kinas krav att driva iCloud i Kina som ett samriskbolag med ett kinesiskt företag, de facto lägger alla kinesiska användares personliga information och data i polisens händer.

Om det The Intercepts uppgifter stämmer, så kommer alltså Google att göra likadant. Det skulle då exempelvis bli möjligt för kinesiska myndigheter att ha koll på vilka användare som söker efter vilka termer eller försöker komma åt vilka webbsidor.

Dragonfly utgör en tväromvändning från Googles tidigare policy vad gäller Kina, som även den beskrivs närmare av The Intercept:

PREVIOUSLY, BETWEEN 2006 and 2010, Google had maintained a censored version of its search engine in China. At the time, the company faced severe criticism in the U.S. over its compliance with the Chinese government’s policies.

During a February 2006 congressional hearing that focused on the activities of American technology companies in China, members of the House International Relations Committee called Google a “functionary of the Chinese government” and accused it of “abhorrent actions” for participating in censorship. “Google has seriously compromised its ‘don’t be evil’ policy,” declared Rep. Chris Smith, R-N.J. “Indeed, it has become evil’s accomplice.”

The controversy eventually became too much for Google. In March 2010, it announced that it was pulling its search service out of China. In a blog post published at the time, the company cited Chinese government efforts to limit free speech, block websites, and hack Google computer systems as reasons why it “could no longer continue censoring our results.”

En förklaring till utvecklingen – förutom Kinas 800 miljoner internetanvändare – kan vara att den nya ledningen under vd Sundar Pichai inte har lika stora moraliska betänkligheter kring censur som Sergey Brin och Larry Page tidigare hade.

Amerikanska myndigheter har i ett uttalande redan protesterat mot Googles planer på en ny kinesisk sökmotor som censurerar och blockerar innehåll online, vilket givetvis vore en stor seger för Kinas vision för ett hårt kontrollerat internet.

Google har valt att vare sig bekräfta eller dementera Dragonfly. Kinesiska myndigheter avfärdade dock under gårdagen uppgifterna som falska.

Relaterad läsning:

”Google, Seeking a Return to China, Is Said to Be Building a Censored Search Engine” (New York Times)
”Google’s Secret China Project Sparks Fury Among Workers” (Bloomberg)
”Google might return to China. Here’s why that’s so controversial” (CNNMoney)
”Google reportedly plans to launch censored search engine in China as soon as next year” (ABC News)

Published on

Mentalsjukhus för kvinna som skvätte bläck på porträtt av Xi Jinping

För exakt två veckor sedan skrev jag här på InBeijing en artikel med rubriken ”Vad händer om man skvätter bläck på ett porträtt av Kinas president?”.

Bakgrunden var att en 28-årig kvinna vid namn Dong Yaoqiong hade hällt bläck på ett porträtt av Xi Jinping samtidigt som hon avfärdat Kinas kommunistparti, och sedan lagt upp ett videoklipp av sin aktion på Twitter.

Det tog sedan bara några timmar innan polis knackade på Dongs dörr och förde bort henne under förevändningen att hon ”attackerat statliga ledare”, en brottsrubricering som inte ens existerar i Kina, då landets konstitution tvärtom garanterar medborgarnas rätt att framföra kritik mot myndigheterna.

Jag tänkte nu följa upp denna första artikel genom att kort leverera svaret: För den som skvätter bläck på Kinas president väntar mentalsjukhus.

Detta är i alla fall vad som tycks ha skett med Dong, som sedan min senaste artikel tagits till mentalsjukhus, rapporterar bland annat Hong Kong Free Press:

The protester who splashed ink on a poster of Chinese President Xi Jinping has been sent to a psychiatric hospital by authorities, according to US-backed news outlet Voice of America.

VoA cited several local activists as saying that the protester – who Twitter activists identified as Dong Yaoqiong – was sent to the Third Hospital of Zhuzhou in Hunan province.

(…)

One of the Hunan activists told VoA that he tracked down Dong’s mother, who was named by the news outlet as Zhou Lianjiao, on Sunday. Zhou said an expert arranged by Shanghai authorities determined that Dong had a mental illness, with the Zhuzhou hospital giving a concurrent diagnosis. It is unclear what illness she was diagnosed with.

Dong Yaoqiongs familj hoppas att hon ska få en medicinsk utvärdering av oberoende experter, så att Dong kan släppas fri. Detta verkar dock osannolikt, eftersom kinesisk polis till och med stoppat den advokat som anhöriga hyrt för att ta sig an Dongs fall, enligt Radio Free Asia.

Fallet utgör ett tydligt exempel på den behandling som aktivister eller andra besvärliga individer riskerar genom att ifrågasätta Kinas regim.

Dessa kan utan någon föregående rättsprocess tas till ”mentalsjukhus” som drivs av Kinas säkerhetsministerium, och hållas där i flera års tid, vilket bland annat Wall Street Journal förklarat närmare i artikeln ”Political Psychiatry: How China Uses ‘Ankang’ Hospitals to Silence Dissent”.

Det är nu där Dong Yaoqiong befinner sig, samtidigt som hennes far och en aktivist som hjälpt pappan att sprida kunskap om fallet nu sitter i husarrest.

Det är dock värt att notera hur flera aktivister – de stora riskerna till trots – har tagit efter Dong Yaoqiong och den senaste månaden postat flera bilder och filmer online på porträtt av Xi Jinpings som svärtats ner med bläck eller andra material.

Och trots riskerna har kritik mot Xi Jinpings politik på senare tid även blivit allt mer omfattande bland akademiker och kulturpersonligheter.

New York Times uppmärksammade så sent som i går hur Xu Zhangrun, en professor i juridik vid det prestigefyllda universitetet Tsinghua, just framfört den hårdaste kritiken hittills från en akademiker mot Xis ledarskap:

Censorship and punishment have muted dissent in China since Mr. Xi came to power. So Xu Zhangrun, a law professor at Tsinghua University in Beijing, took a big risk last week when he delivered the fiercest denunciation yet from a Chinese academic of Mr. Xi’s hard-line policies, revival of Communist orthodoxies and adulatory propaganda image.

“People nationwide, including the entire bureaucratic elite, feel once more lost in uncertainty about the direction of the country and about their own personal security, and the rising anxiety has spread into a degree of panic throughout society,” Professor Xu wrote in an essay that appeared on the website of Unirule Institute of Economics, an independent think tank in Beijing that was recently forced out of its office.

“It’s very bold,” Jiang Hao, a researcher at the institute, said in an interview. “Many intellectuals might be thinking the same, but they don’t dare speak out.”

Det återstår att se vilka repressalier som väntar Xu, samt om också hans kritik kan skapa några ringar på vattnet.

Published on

Sveriges Radio P1 om Kinas ambassads attacker mot mig och svenska medier

Under gårdagen sände programmet Medierna i Sveriges Radio P1 ett tio minuter långt inslag om hur den kinesiska ambassaden i Stockholm trappat upp attacker och påverkansförsök mot svenska medier och journalister, sedan den nya ambassadören Gui Congyou tillträdde i augusti i fjol.

Jag intervjuas i inslaget, bland annat om varför jag har blivit den främsta måltavlan för ambassadens attacker, samt huruvida dessa attacker är effektiva eller inte.

Intervjuas gör också Expressens kulturchef Karin Olsson och Fokus politiska redaktör Johan Hakelius. De båda berättar om märkliga kontakter via mail eller annat vis som tas när tidningarna publicerar mitt material.

Särskilt Hakelius berättar frikostigt om försöken från diverse aktörer att måla ut mig som en CIA-agent(!) eller motsvarande. Hela inslaget kan höras via Mediernas hemsida eller i spelaren här nedan, och börjar 08:25 in i programmet:

I inslaget försöker den kinesiska ambassaden också – via ett långt mail till Sveriges Radio P1 – förklara och rättfärdiga sina attacker och utspel.

Som en avslutning måste jag tacka för allt det stöd jag fått från olika håll efter de kinesiska ambassadens attack. Ovanstående redaktörer har skrivit tydliga artiklar med rubrikerna ”Kinesiska ambassadören skrämmer inte Expressen” (Karin Olsson) och ”De kinesiska spåren” (Johan Hakelius).

Liksom flera internationella organisationer så har Svenska journalistförbundet fördömt attacken, och i fredags berättade även Utrikesdepartementet att de varit i kontakt med den kinesiska ambassaden med anledning av attacken mot mig.

Tydliga markeringar är absolut nödvändiga för att Kina inte ska trappa upp sina försök att kontrollera och påverka svenska medier och debatt. Detta har regimen nämligen haft stor framgång med, inte bara i länder med auktoritärt styre utan även i demokratier som Australien, Nya Zeeland och Kanada med flera.

Published on

UD svarar på Kinas ambassads attack mot mig och Expressen

OBS: Denna artikel har i dag ändrats tre gånger, på grund av löpande uppdateringar från UD och ändringar i tidningen Journalisten.

För tre veckor sedan skrev jag här på InBeijing om hur Kinas ambassad i Stockholm attackerade Expressen och mig personligen genom ett långt pressmeddelande på sin hemsida.

Attacken mot mig var sannolikt unik i sitt slag. Den uppmärksammades av såväl flera internationella organisationer som Reportrar utan gränser och Internationella journalistförbundet, som av flera svenska medier.

Två svenska tidningar – Dagens Nyheter och Journalisten – hörde även av sig till Utrikesdepartementet för en kommentar. Som jag skrev i inlägget ”UD vill inte kommentera attacken mot mig och Expressen från Kinas ambassad”, så hade UD en vecka senare inte återkommit.

Nu har UD dock i alla fall svarat Journalisten, som har uppdaterat sin tidigare artikel om attacken mot mig.

I en första version av sin uppdaterade artikel, skrev Journalisten att UD inte avsåg vidta några åtgärder med anledning av den kinesiska ambassadens agerande. Detta visade sig dock bero på en kommunikationsmiss, och efter att Journalisten uppdaterat sin artikel två gånger så återges svaret från UD enligt följande:

UPPDATERING: I ett mejl till Journalisten den 26 juli uppger Utrikesdepartementet följande:

”Utrikesdepartementet har vid upprepade tillfällen påtalat för den kinesiska ambassaden och för den kinesiska ambassadören att yttrandefriheten i Sverige är grundlagsskyddad och att journalister har rätt att utföra sitt arbete fritt”, skriver Gunnar Vrang vid UDs presstjänst i mejlet.

På frågan om UD har vidtagit eller kommer att vidta några åtgärder med anledning av den kinesiska ambassadörens agerande, vill UD först inte lämna något svar.

Men efter nya kontakter under fredagen den 27 juli meddelar nu Gunnar Vrang att UD har agerat:

– Vi har haft kontakt med den kinesiska ambassaden med anledning av detta, säger Gunnar Vrang.

Förtydligande: I en tidigare version av denna artikel framstod det som att UD i mejlet till Journalisten uppgett att man inte vidtagit eller kommer att vidta några åtgärder. Det var felaktigt och berodde på ett missförstånd, vilket Journalisten beklagar.

Som jag påpekat tidigare så är detta nytt territorium även för Kina; ambassaden prövar sig just nu fram för att se hur långt man kan gå innan denna sorts attackerar påverkar relationen med svenska myndigheter.

Om regeringen misslyckas med att markera ordentligt, så kommer ambassaden sannolikt våga ta ännu ett steg genom att inte bara fortsätta utan även trappa upp denna slags aktiviteter.

Ni som är ytterligare intresserade av denna fråga kan med fördel lyssna på programmet Medierna i Sveriges Radio P1 imorgon lördag. Där diskuteras den kinesiska ambassadens agerande, bland annat genom en intervju med mig.

Published on

Kinas nya ambassadör intervjuas av Expressen, resulterar i tre olika versioner

Expressen har gjort en oväntad, men från en professionell synpunkt mycket intressant och givande sak. Efter att Kinas nya ambassadör Gui Congyou attackerat Expressen och mig på sin hemsida – vilket tidningens kulturchef Karin Olsson skriver närmare om i artikeln ”Kinesiska ambassadören skrämmer inte Expressen” – så har tidningen besökt den kinesiska ambassaden för att intervjua ambassadören.

Intervjun fokuserar främst på Kinas den förvärrade pressfriheten i Kina, samt det försämrade arbetsklimatet för utländska journalister i landet. Detta eftersom Kinas ambassadör vid flera tillfällen hävdat att landet är öppet och välkomnande för utländska medier, samt att negativa rapporter beror på att vissa journalister har ”fördomar” mot Kina.

Nedan kan ni se samtliga frågor som publiceras i Expressens intervju som fått rubriken ”Kinas ambassadör: Kritikerna bör rannsaka sig själva”. Tecknen ”(…)” ersätter svaren:

Ni talar om att föra en öppen dialog. Samtidigt går ni till skarp attack på Expressen och andra svenska medier, ni pekar ut och anklagar svenska journalister. Ni skriver att Expressen publicerar lögner. Kan ett sådant tonläge främja en dialog?

(…)

Intrycket är att ambassaden har trappat upp sin medieoffensiv sedan ni tillträdde i höstas. Stämmer det och i så fall varför?

(…)

Nyligen varnade ni den svenska regeringen för att de svensk-kinesiska förbindelserna kommer att försämras om Sverige fortsätter att driva fallet med Gui Minhai, den svenske medborgaren som sitter fängslad i Kina. Är detta ett bra sätt att föra dialog? Kan det inte ses som en form av maktens arrogans, riktad från en stormakt mot ett litet och avlägset land?

(…)

Ni kritiserar vissa svenska medier och journalister, men det är inte bara i Sverige man riktar kritik mot medieklimatet i Kina. Internationella journalistförbundet (IJF) säger i sin årsrapport om pressfrihet i Kina att klimatet för medier i Kina blir värre för varje år. Vad svarar ni på det?

(…)

Nu var det inte enskilda journalister jag citerade utan en årsrapport från IJF, den största internationella journalistorganisationen. Enligt IJF använder ni restriktioner, hot och skrämsel mot journalister och vägrar utländska journalister visum. Intrycket är att Kina försöker dölja något, stämmer det?

(…)

Det är inte bara IJF som riktar skarp mot Kina utan också en respekterad organisation som Reportrar utan gränser (RSF). Den uppmanar de kinesiska myndigheterna att sluta hindra utländska journalister i deras arbete. Kina rankas nästan sist i RSF:s index över pressfrihet i världen. På plats 176 av 180 länder. Hur vill ni kommentera detta?

(…)

Självklart har de flesta länder pressetiska regler och andra begränsningar. Men faktum kvarstår att alla internationella journalistorganisationer riktar kritik mot Kina, ni hamnar i botten när det gäller index över pressfrihet. Ni frågade om journalister på plats i Kina. Det finns just en sådan grupp, Utrikeskorrespondenternas klubb i Kina (FCCC). Den säger att dess medlemmar trakasseras allt mer, rörelsefriheten begränsas och de hotas av utvisning om myndigheterna inte gillar vad de skriver. Hur förklarar ni att alla internationella journalistgrupper är starkt kritiska mot er?

(…)

Kina är ett av de länder som fängslar största antalet journalister, enligt IJF. Under de senaste tio åren förekom fler än 900 kränkningar av mediefriheten i Kina, enligt IJF. Bland dem 190 fängslanden och interneringar, 250 fall av censur och 80 fall av trakasserier och hot. Stämmer siffrorna, hur förklarar ni det stora antalet?

(…)

Artikeln ligger fri att läsa på Expressens hemsida för den som vill se hela svaren på de tuffa frågorna.

Som rubriken antyder, så utgörs svaren återigen av bortförklaringar, vilseledningar, återupprepningar eller påståenden om att ambassadören ”inte känner till” de omständigheter som Expressens reporter Arne Lapidus frågar om.

En vanlig strategi i den kinesiska propagandan är att beskriva de som på något vis kritiserar kommunistpartiet eller den politiska utvecklingen i Kina som en högljudd minoritet. Detta gör Gui Congyou även i denna intervju, genom citat som: ”Ett fåtal svenska och utländska journalister hävdar att Kinas medieklimat blir sämre. De måste tänka igenom hur de själva agerar först.”

När Lapidus då citerar rapporter och uppgifter från Reportrar utan gränser och Internationella Journalistförbundet, säger ambassadören: ”Jag har ingen information om detta”, samt att de som kommer med grundlösa anklagelser bör ”rannsaka sig själva”.

I intervjun finns också rena lögner, som att Kina alltid har ”ställt sig positiva till Sveriges begäran att skicka svenska läkare och diplomater” att besöka Gui Minhai.

Vidare säger ambassadören att han tillsammans med sina kollegor ”nästan varje vecka” träffar svenska UD för att diskutera fallet, och att man nu håller på att ge visum till en svensk läkare med förhoppning att denne ska kunna resa till Kina så fort som möjligt.

Detta är något som nu måste följas upp och hedras – för vanligtvis tar det bara ett par dagar att utfärda visum till Kina. Det har dock gått ett halvår sedan Gui rövades bort på ett tåg i sällskap av två svenska diplomater, när han var på väg till Peking just för att uppsöka läkare.

Det är väldigt vanligt att Kina på olika vis själva använder denna sorts intervjuer när det passar deras syfte. Även Lapidus intervju med Gui Congyou har använts i den kinesiska propagandan – genom att läggas upp på ambassadens hemsida i en kinesisk och en engelsk version som båda skiljer sig något från Expressens artikel.

Givetvis läggs i båda texterna mycket krut på att förklara hur intervjun i sig är ett tecken på Kinas öppenhet. I den kinesiska versionen raderas smidigt nog delarna om Gui Minhai, som inte alls nämns i denna text vars främsta målgrupp är läsare och politiker hemma i Kina.

I den engelska versionen är svaren angående Gui Minhai betydligt längre än i Expressen, då de består mestadels av rappakalja som Expressen sannolikt bedömt inte är värt att publicera. Bland annat säger ambassadören att han ”inte hört talas” om att Gui Minhai tvingats erkänna sina brott på kinesisk tv tre gånger(!)

Vidare lägger ambassadören – i den kinesiska och engelska texten – mycket energi på att svartmåla mig, och frågar rentav Lapidus om jag är modig nog att själv komma till Kinas ambassad för att träffa ambassadören(!!)

Svartmålningen görs, förutsägbart nog, bland annat genom att ta upp spektaklet med min intervju med Dagens Industri för snart fem år sedan. Utdrag från den engelska texten på ambassadens hemsida:

Q: A journalist from Expressen, Mr. Jojje Olsson, had worked in China for many years and has been covering China and written four books on China. But according to our information, his visa application to China has been denied. We would like to know why China refused such a respectable journalist who reports on China?

Gui Congyou: I don’t know this person. Is he truly a journalist? Does he have a certificate in journalism?

Q: I don’t know if he has a certificate in journalism or not. But he does publish articles on newspaper and has written books about China. Usually, we regard such people as journalists. Since he has written books, we may also call him an author.

Gui Congyou: As far as I know, since 2010, Mr. Olsson has repeatedly used invitation letters issued by Chinese business agencies to apply for visas to China for ”business and procurement”. But every time he went into China, he conducted neither business nor procurement, but news reporting. In the last time, he still used an invitation letter for business and procurement to apply for a visa. We told him that his activities in China were seriously inconsistent with what he had claimed, and that if he wanted to go to China for reporting, as an international practice he should apply for a Journalist Visa. But he refused to apply for a Journalist Visa. Then of course, we refused to grant a visa to him, which is also an international practice. Now, although he is not in Beijing, he still uses the blog site ”InBeijing” to publish articles. If you have a chance to meet him, please tell him we recommend that he rename his blog in accordance with his actual address. If he is in Stockholm, use ”InStockholm”. If he is in Chinese Taipei, use ”InChineseTaipei”. This is what we call honesty. He claimed to be an expert on China in Sweden and published a large number of comments and articles to maliciously attack China. As long as someone in Sweden makes a statement different from his point of view, he attacks that person viciously. Do you call this freedom of the press? ! We also learned that in early 2014, when Dagens Industri (DI) was recruiting a reporter to be stationed in China, Mr. Olsson applied for the job. But the night before the interview he got too drunk to be able to attend it, so he asked a friend to pretend to be him. His friend successfully passed the interview, but when DI found in the second interview that he was not the same person as they previously interviewed, they sternly refused to hire him. Do you think what Mr. Olsson did is appropriate? I’m talking about facts now, verifiable facts. You may go check their authenticity if interested. I hope that journalists will follow professional ethics and work in an honest manner. If you see him, you can tell him that I am willing to meet him. I hope he has such courage.

Q: If he comes to the Embassy to apply for a visa again, will you grant it to him?

Gui Congyou: It depends on how he reflects on the dishonest things he has done in the past. In fact, he has cheated many times to get visas in the name of doing business and procurement. According to my knowledge, there are sanctions in Sweden against those who have lost credibility for many times. Whether he can get a visa to China depends on whether he can be an honest person.

Q: You just said that China is more and more open and welcomes more foreign journalists to work there. But now almost all international journalists organizations and reporters working in China are criticizing China, saying that China is becoming less and less open and that freedom of the press in China is worsening day by day. How do you explain it? Is this a conspiracy against the great China by all reporters in the world?

Gui Congyou: As I have said, I have not heard of such comments by any international journalists organization. All major countries and major media outlets across the world have many resident reporters in China. If you would like to know foreign journalists’ work in China, I suggest you do not listen to what others say first. Go to China, have a look around, and learn the truth through your own personal experience. Of course, I am not surprised at all if these criticisms come from Mr. Olsson.

Till att börja med så har jag aldrig försökt mörka eller ens bortförklara mina felsteg vad gäller Dagens Industri. Det handlade dock i första skedet inte om någon intervju, och hela min version av händelseförloppet finns att läsa i inlägget ”Hur jag sumpade drömjobbet på Dagens industri”.

Vidare så är min misslyckade intervju givetvis helt irrelevant för de övergrepp som de kinesiska myndigheterna gjort sig skyldiga till vad gäller Gui Minhai, eller för Kinas försämrade pressfrihet. Här ägnar man sig åt karaktärsmord genom att försöka skjuta budbäraren, och därmed flytta diskussionens fokus från själva övergreppen till en slags debatt om mitt förflutna och min personlighet.

Detta är förresten precis vad man även försöker göra med Gui Minhai genom att skicka mail med falska anklagelser om hans förflutna till svenska medier, organisationer och partiledare(!!!) Detta skrev jag nyligen närmare om i en lång artikel i Expressen Kultur.

Detta är andra gången på kort tid som Kinas ambassad hänger ut mig på sin hemsida, må vara att det denna gången sker genom en intervju. Den första gången skedde detta mer spontant, varpå tidningarna Dagens Nyheter och Journalisten hörde av sig till UD för en kommentar om ambassadens agerande.

Som jag skrev i förrgår så vill UD dock inte kommentera den attack som Kinas ambassad den gången utfärdade mot mig och Expressen på sin hemsida.

Eftersom ingen reaktion eller ens ett uttalande kom efter den första attacken, så bedömer ambassaden givetvis att man kan fortsätta hänga ut svenska journalister som kritiserar utvecklingen och myndigheterna i Kina.

Published on

UD vill inte kommentera attacken mot mig och Expressen från Kinas ambassad

Förra veckan skrev jag här på InBeijing om reaktionerna efter att Kinas ambassad attackerat mig personligen på sin hemsida, där man också hängde ut Expressen för fördomsfull rapportering.

Attacken var sannolikt den första i sitt slag från en kinesisk ambassad mot en utländsk journalist, och fördömdes av såväl Internationella Journalistförbundet som Reportrar utan gränser. En dryg handfull svenska tidningar uppmärksammade också attacken varav två stycken – Dagens Nyheter och Journalisten – ringde upp mig för en intervju.

Detta skedde i slutet av förra veckan, och de båda tidningarna sökte samtidigt även Utrikesdepartementet för en kommentar om den kinesiska ambassadens agerande. UD gav inget omedelbart svar, men lovade att återkomma i frågan.

Men i dag, över en vecka senare, så har UD inte återkommit till vare sig Dagens Nyheter eller Journalisten. Svenska myndigheter har alltså avstått från att kommentera när världens största diktatur går till attack mot en enskild journalist (mig) och en av landets största tidningar (Expressen) via sin ambassad i Stockholm.

Då jag tidigare själv har kontaktat UD:s presstjänst i olika ärenden vid ett flertal tillfällen, så vet jag att svar vanligtvis ges inom 2-3 dagar, och kan fås ännu snabbare i nödfall.

Nu är det förvisso semestertider – men då det tagit över en vecka utan att UD återkommit i frågan, så är det svårt att tolka detta på något annat vis än att man helt enkelt valt att ignorera frågan och hoppas den faller i glömska. Ännu en gång tvekar man alltså att offentligt kommentera när Kina korsar röda linjer som få andra regimer skulle tillåtas göra.

För man kan ju föreställa sig hur det skulle sett ut om det var Rysslands ambassad som i långa, aggressiva harranger attackerade en svensk journalist och en svensk dagstidning som skrivit något som inte faller Moskva på läppen. Hade det bemötts med total tystnad?

Det är bara hoppas att det uteblivna svaret till Dagens Nyheter och Journalisten beror på något slags fel i UD:s rutiner, snarare än en rädsla över att uppröra Kinas ambassadör och därmed störa (handels)relationerna till landet.

Annars är det läge att bli orolig på riktigt. För om svenska myndigheter ignorerar när Kinas ambassad attackerar och försöker påverka svenska medier, så ses det sannolikt från kinesiskt håll som ett tecken på att man kan fortsätta med detta.

EDIT: En läsvärd ledartext på detta ämne publicerades i dag i Nerikes Allehanda med rubriken ”Regeringen är störande tyst om 2018 års version av ’diktaturens kreatur’”.

Published on

Starka reaktioner efter attacken på mig från Kinas ambassad

För två veckor sedan skrev jag här på InBeijing om hur kinesiska ambassaden i Stockholm attackerade såväl Expressen som mig personligen på sin hemsida. Sedan dess har fallet rönt stor uppmärksamhet i främst svenska men även utländska medier.

Nästan genast intervjuades jag av Journalisten och Dagens Nyheter, vilket resulterade i artiklarna ”Jojje Olsson om attacken från Kinas ambassad: ’Fler kommer att utsättas’” respektive ”Kinas ambassad till attack mot svensk journalist”.

Jag rekommenderar särskilt artikeln i Journalisten, där mer utrymme ges till att utveckla de frågor jag fick svara på.

Sedan ägde en manifestation för Gui Minhai rum förra fredagen (13 juli) utanför Kinas ambassad i Stockholm, med anledning av att Gui suttit inlåst i 1 000 dagar. Samma dag skrev jag en lång artikel med rubriken ”Därför går ambassadören till attack mot mig” i Expressen.

I artikeln står bland annat om de mail som Kinas ambassad börjat skicka ut till journalister, akademiker och organisationer i Sverige för att smutskasta Gui Minhai med anekdoter om dennes tidigare liv i Sverige.

Manifestationen i sig gav för övrigt upphov till stor uppmärksamhet i media, som i vissa fall forskade vidare kring dessa mail. I artikeln ”Svenska journalister som stöttat Gui Minhai får mail från Kinas ambassad” skriver Sveriges Television att dessutom svenska partiledare(!) fått mailen skickade till sig.

Efter manifestationen gjorde Expressens kulturchef Karin Olsson ett tydligt avståndstagande från den kinesiska ambassadens metoder i texten ”Kinesiska ambassadören skrämmer inte Expressen”. Där står bland annat:

Reportrar utan gränser och International federation of journalists har i veckan fördömt Kinas angrepp på Jojje Olsson och Expressen. Markeringarna är viktiga. Kina måste möta motstånd när de testar om det går att exportera även kväst yttrandefrihet.

Politiker och näringsliv må tassa inför det allt mäktigare Kina. Men Expressen gör det inte. Jojje Olsson gör det inte. Rapporteringen om Gui Minhai och yttrandefriheten kommer att fortsätta opåverkad.

Till helgen uppmärksammade också Fokus – som står för mitt journalistvisum i Kina – fallet. Tidningens politiska redaktör Johan Hakelius skriver bland annat om hur tidningen fått skumma mail när de publicerar texter av mig:

Försöken att misskreditera Jojje Olsson har en lång historia. På Fokus får vi regelbundet mejl, alltid från ospårbara adresser, där han anklagas för att vara CIA-agent, eller något åt det hållet. Efter hans näst senaste artikel kom ett brev av det slaget, sänt från en tysk krypterad server för privat e-post, Tutanota, och undertecknat med det intetsägande namnet »Lars Andersson«:

»Intressant att ni som en svensk sajt främjar och stöder terrorism. Är det verkligen avsikten?

Artikeln Kina spärrar in muslimer i läger är just fejknyheter. Kina har vissa problem med terrorister i västra Kina som vill separerar områden från Kina och göra dom till en islams stat och ett kalifat efter förebilden i Syrien/Irak. Det är alltså en fråga om »Rakhmat Akilov« typ folk som man efter vanlig rättegång sätter i förvar. Rättelser vore nog på plats, och kanske lite bättre val av skribenter som ger mer trovärdighet.

Lars.«

Hakelius skriver även om vart dessa mail kan spåras, samt om en blogg som publicerar smädande artiklar om flera svenska journalister som bevakar Kina. Läs hela hans text ”De kinesiska spåren” för mer information om detta rävspel.

Mellan detta har även Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Norrköpings Tidningar skrivit om attacken mot mig.

Kinas nya ambassadör Gui Congyou har sedan han tillträdde i augusti i fjol varit mycket aktiv med att prångla ut Kinas narrativ kring Gui Minhai till svenska medier och civilsamhälle. Här i en intervju med Svenska Dagbladet under Almedalsveckan.

En reflektion: Samma vecka som den kinesiska ambassaden hängde ut mig på sin hemsida, ringde den taiwanesiska avdelningen av Internationella Journalistförbundet till mig för att höra sig för om min personliga säkerhet. Dess ordförande Ian Chen frågade då hur det kommer sig att medier och civilsamhälle i Sverige verkar stå upp emot Kina, medan motsatsen kan ses i flera andra länder inför Kinas växande ekonomiska makt.

Jag kunde då – faktiskt något stolt – svara att svenska medier väldigt sällan viker sig för hot från utländska makter. Tvärtom har svenska medier en tendens att gå samman för att försvara sin integritet och pressfrihet när den hotas utifrån.

Det kunde ses då 37 svenska tidningar gick samman förra månaden och publicerade ett gemensamt upprop för Gui Minhais frihet. Det kan också ses efter attacken mot mig från Kinas ambassad, vilket jag är mycket tacksam för.

Internationella Journalistförbundet fördömde sedan attacken mot mig i ett meddelande med rubriken ”Sweden: Chinese embassy attacks journalist”. Också Reportrar utan gränser gjorde likadant i ett nyhetsutskick med rubriken ”Chinese embassy attacks Swedish reporter based in Taiwan”.

På engelska har även publikationer som Hong Kong Free Press och Press Gazette uppmärksammat det hela.

Vidare har tiotals medier i den kinesiskspråkiga världen skrivit om attacken mot mig. Bland annat Liberty Times, Voice of America, Storm Media och Apple News.

Published on

Vad händer om man skvätter bläck på ett porträtt av Kinas president?

Hur står det egentligen till med den politiska friheten i Kina, är en fråga jag fått flera gånger under den knappa månad jag nu varit i Sverige. Är det egentligen inte så att det trots allt blir bättre?

För att skaffa sig en aning om svaret, så räcker det med att se på vad som skedde med Dong Yaoqiong tidigare denna månad.

Efter att Dong morgonen 4 juli kastade bläck på ett porträtt av president Xi Jinpings i Shanghai, och sedan lade upp ett filmklipp med detta på Twitter, försvann hon spårlöst redan senare samma dag och har sedan dess inte hörts av.

Se filmen nedan, där Dong också säger att hon är ”emot Xi Jinping och Kinas kommunistparti”, samt uttrycker ilska över att partiet försöker kontrollera hennes och andras hjärnor:

Två saker är värt att notera här. Först att Twitter, där filmklippet lades upp, är blockerat i Kina.

Och sedan den hastighet med vilken polisen skred till gärning. Redan på eftermiddagen samma dag postade Dong bilder på vad som såg ut att vara polis som ringde på hennes dörr för att hämta henne. Sedan raderades Dongs Twitterkonto, och hon själv försvann spårlöst.

Det är även värt att notera när hennes far, Dong Jianbiao, hörde av sig till polisen så fick han veta att hon gjort sig skyldig till att ha ”attackerat statliga ledare”.

Men som det påpekas i bland annat Hong Kong Free Press, så existerar ingen sådan lag. I själva verket bryter behandlingen av Dong Yaoqiong istället mot kinesisk lag:

Patrick Poon, China researcher for Amnesty International, told HKFP that “attacking state leaders” does not appear in China’s criminal law. Instead, the country’s constitution states that citizens have the right to criticise and make suggestions regarding state organs and functionaries, Poon said.

“What the public security is saying on her case seems to suggest that they can define the law themselves,” he said.

“First of all, she should be allowed to access to a lawyer of her own choice first, and she should be released immediately unless she’s charged with an internationally recognised crime. But so far, we haven’t seen the authorities are handling the case even in accordance with China’s Criminal Procedure Law.”

Och för att göra saken värre så kommer nu uppgifter om att även fadern Dong Jianbiao anhållits eller förts bort av polis. Och vid tillfället agerade polisen ännu snabbare.

Dong Jianbiao sökte förra veckoslutet nämligen upp aktivisten Hua Yong, för att tillsammans med honom genomföra en livesändning på Youtube – som också är blockerat i Kina – där han ber polisen att förklara vilket brott dottern har begått och vart hon hålls.

I videon frågar Dong Jianbiao även om hans dotter är död eller levande, och säger att han vill se hennes kropp om det värsta inträffat. Flera män tillhörandes polisen bryter sig dock in hos Hua Yong under avspelningen, som avbryts under dramatiska former.

Hua Yong ska sedan ha släppts efter förhör under måndagen, medan Dong Jianbiao fortfarande är försvunnen, liksom hans dotter.

Att skvätta bläck på presidentens porträtt kan tyckas vara en onödig handling, som kan förknippas med vandalism eller skadegörelse.

Men för alla – journalister och andra – som är upptagna med att förfasas över USA:s politiska utveckling under Donald Trump så är det viktigt att komma ihåg en sak som sätter politisk frihet i rätt perspektiv.

Nämligen att porträtt av Donald Trump skändas dagligen i USA. Och detta sker utan att fadern till den skyldige måste oroas över sin dotters liv – eller själv föras bort då han vill veta var dottern befinner sig.

Fallet Dong Yaoqiong bör vidare fungera som måttstock för hur snabbt och kompromisslöst kinesiska myndigheter är villiga att agera inför kritik mot landet president, samt den järnkoll man har även på de sociala medier som är blockerade i Kina.

1 2 3 4 5 6 … 10