2018- sida 6

Published on

SAS viker sig genast då Kina hotar och bötfäller utländska företag över Taiwan

Redan i januari började rapporter komma om att kinesiska myndigheter kontaktat dussintals av världens ledaste flygbolag, för att pressa dem att ändra benämning på ”Taiwan” till att tillhöra Kina snarare än att listas som ett eget land.

Detta är bara ett steg i ledet i Kinas ambition att frysa ut Taiwan, sedan den nya regeringen under president Tsai Ing-wen på flera vis försökt minska landets ekonomiska och politiska beroende av Kina. Bland annat kommer Kina för andra året i rad att blockera Taiwans deltagande i Världshälsoorganisationens årliga stormöte WHA.

Reaktionen hos berörda flygbolag har varit blandad. Faktumet att många av dem inte vikit sig för Kinas krav, har fått regimen i Peking att under veckan trappa upp sin kampanj. Under gårdagen publicerade statliga tidningen Global Times en lista på 23 flygbolag som hörsammat kraven, och 15 som så ännu inte gjort.

Global Times lade också till en ”deadline” på 25 maj – alltså imorgon – för de återstående 15 flygbolagen att ändra benämningen av Taiwan på hemsidor och i bokningssystem.

Tidigare rapporter i kinesisk media har varnat för att bolag som inte ändrar benämning på Taiwan kan komma att straffas genom ”närmare administrativ granskning”. South China Morning Post intervjuar en professor som varnar för att flygbolagen kan komma att drabbas genom indragna trafikrättigheter som innebär mindre flyg till Kina, som är en allt viktigare marknad för flera av dessa aktörer.

På listan över flygbolag som inte hörsammat kraven återfinns exempelvis flera amerikanska och japanska flygbolag. I andra änden finns Scandinavian Airlines (SAS), som nästan till hälften ägs av den svenska, norska och danska staten, och nästan genast gav efter för Pekings hot.

Sedan dess har såväl Sveriges Radio som svenska tidningar kontaktat SAS för en förklaring, men främst fått krystade svar om internationella standarder, samt att ”flera” aktörer hört av sig och velat se en ändring. SAS hållning i denna fråga sammanfattas bäst via följande tweet:

SAS resonerar alltså enligt följande: Eftersom flera andra flygbolag accepterar politiska krav från världens största diktatur, så gör vi också det. Detta är en mycket farligt resonemang. Det är oerhört nativt att tro att denna sorts krav från Kina kommer upphöra bara för att man accepterar dem.

Givetvis är det precis tvärtom: Kinas myndigheter provar sig just nu fram till vilken grad man kan använda den attraktiva kinesiska marknaden som hållhake för att ställa krav av olika slag på utländska företag, myndigheter och organisationer. Ju större framgångar man har, desto mer kommer man använda sig av denna taktik.

Trenden är ingalunda begränsad till flygbolag. Som jag uppmärksammade här på InBeijing i mars, så sparkade hotellkedjan Mariott på order av Kina en av sina anställda i USA för att han ”gillat” en tweet om Tibet på arbetstid. Mariott lydde genast, eftersom flera hotellkedjor tidigare i år fått sin bokningssajter nedstängda(!) i Kina sedan de listat Taiwan som ett land.

I en kanske ännu mer märklig affär så utfärdade klädkedjan GAP nyligen en ursäkt för att en samling t-shirts som såldes i Kanada avbildade Kinas karta på ett ”inkorrekt” vis, det vill säga utan Taiwan och Sydkinesiska havet. GAP inte bara drog in kollektionen, utan förstörde även t-shirtarna ifråga.

Sannolikt rusigt av sina framgångar, gick kinesiska myndigheter under gårdagen ännu längre genom att bötfälla ett japanskt företag för att de märkt sina produkter med ”Made in Taiwan”, och därmed insinuerade att ön är ett land och inte tillhör Kina:

Vi har alltså kommit till en punkt där Kina har möjlighet att med ekonomiska hot diktera hur t-shirtar som säljs i Kanada ska se ut, eller vilka av sina amerikanska arbetare som en internationell hotellkedja ska sparka.

Egentligen har vi oss själva – eller i alla fall myndigheter och företag som SAS – att skylla för denna utveckling. Om alla företag lägger sig lika platt som SAS för den kinesiska regimens politiska krav, så är det ju självklart att Peking snart återkommer med ännu fler krav.

Anledningen till att flera amerikanska flygbolag inte hörsammar de kinesiska kraven, är att vita huset öppet gick ut och avfärdade dessa krav som ”orwelliskt nonsens”. USA stödjer även att Taiwan ska kunna delta som observatör i WHA.

Att den svenska regeringen eller något stort svenskt företag skulle visa samma ryggrad framstår som osannolikt. Därmed underminerar vi i längden vår egen yttrandefrihet och kanske även delar av vår politiska självständighet.

Som jag tidigare många gånger påpekat här på InBeijing – och som Sveriges Radio nyligen skildrade i sitt program Konflikt – har Sverige på senare tid visat en stor undergivenhet mot Peking på allehanda områden; bland annat har Skatteverket nyligen bytt namn på Taiwan till ”provins i Kina”.

Sammantaget leder utvecklingen till att svenska företag får beröm av statlig kinesisk media – mycket riktigt följt av ännu fler politiska krav:

Published on

Ligger Kina bakom att möte mellan Donald Trump och Kim Jong-un hotas?

I artikeln ”Donald Trump blames China for problems with Kim summit” lägger i dag Financial Times fram en teori som upprepats allt oftare de senaste dagarna. Nämligen att Kina har pressat Nordkorea till att hota att ställa in det möte mellan Donald Trump och Kim Jong-un som ska hållas 12 juni.

Som jag skrev här på InBeijing förra veckan, så ställde Nordkorea plötsligt in ett toppmöte mes Sydkorea och hotade även att skrota det med mellan Kim och Trump som är planerat att äga i Singapore. Detta efter att USA och Sydkorea hållit gemensamma årliga militärövningar, som enligt ett uttalande från Nordkorea ”går stick i stäv” med den positiva utvecklingen på den koreanska halvön under de senaste veckorna.

Snarare än militärövningen, så citerar Financial Times misstankar från Donald Trump om att attitydändringen beror på ett hemligt möte mellan Kim och Kinas president Xi Jinping:

“I will say I’m a little disappointed, because when Kim Jong Un had the meeting with President Xi in China . . . I think there was a little change in attitude from Kim Jong Un. So I don’t like that. I don’t like it from the standpoint of China,” said Mr Trump, referring to a meeting between Mr Xi and Mr Kim in the Chinese city of Dalian earlier this month.

Mr Trump then added that the China-North Korea border — a vital trade route for the reclusive regime — had recently “opened up” despite US efforts to economically isolate and punish North Korea.

Det råder vidare delade meningar bland personer som Financial Times intervjuar, huruvida hotet att ställa in detta möte beror ord och handlingar från amerikanska politiker eller mötet mellan Kim och Xi.

Detta hemliga möte beskrevs i sin tur närmare förra veckan av sydkoreanska Joongang Daily, i en artikel med rubriken ”Xi told Kim he’ll support him even if Trump meeting fails”. Där beskrivs hur Xi gav Kim en rad garantier om stöd, även om mötet med Trump skulle misslyckas eller inte bli av:

“China promised active support even if the North-U.S. summit does not turn out well,” the government source told JoongAng Ilbo on Thursday, describing meetings between Xi and Kim over May 7 and 8 in Dalian, in China’s northeast Liaoning Province, their second summit in some 40 days.

(…)

“The two leaders particularly pledged China’s active support in North Korea’s politics, economy and diplomacy, regardless of the outcome of the North-U.S. summit,” the source added.

Det är därmed knappast långsökt att hävda att detta möte kan ha varit en förutsättning för den plötsligt hårdare hållningen från Nordkoreas sida. Men vad skulle då vara förklaringen – varför skulle Kina vilja sätta käppar i hjulet för detta möte?

En anledning som nämnts är att Kina inte gärna vill se USA och Donald Trump få all ära för att avstyra det nordkoreanska kärnvapenhotet. Ytterligare en anledning är att USA och Kina just nu är inblandade i hårda förhandlingar gällande strafftullar och restriktioner på investeringar, som riskerar mynna ut i ett handelskrig.

Flera medier har påpekat möjligheten att Kina avser använda Nordkorea som en bricka i dessa förhandlingar. Det vill säga förhandla till sig bättre villkor i en uppgörelse om handel, genom att samtidigt garantera USA att mötet mellan Trump och Kim kommer bli av.

Tesen har bland annat lagts fram i artiklarna ”Trump may give in on China trade to get North Korea’s Kim Jong Un, says former ambassador” (CNBC) och ”Donald Trump ‘offered to ease ZTE sanctions to persuade China to help with North Korea summit’” (South China Morning Post).

ZTE refererar till det kinesiska telekombolag vars affärer i USA är en mycket viktig del av verksamheten, men som amerikanska myndigheter har hotat med ska begränsas, vilket Kina har gjort klart att man absolut inte vill ska ske.

Detta vore knappast första gången som Kina använder Nordkorea som en bricka i förhandlingar av olika slag. Även om relationen mellan de två kommunistiska grannländerna är allt annat än problemfria, så utövar Xi fortfarande enormt inflytande över Kim, tack vare faktorer som gränsfrågor och export av energi.

Kina talar ofta om sin ambition och hårda arbete för ett kärnvapenfritt Korea. Men det är samtidigt värt att komma ihåg hur Nordkoreas utveckling av kärnvapenmissiler aldrig skulle ha varit möjlig utan tillgång till kinesisk teknik, som dessutom ofta sålts i hemlighet trots internationella sanktioner.

Och nu pekar alltså mycket på att Kina dessutom är villig att riskera mötet mellan Donald Trump och Kim Jong-un för att skaffa sig en fördel i ekonomiska förhandlingar med USA.

Published on

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 21

Det är återigen under rubriken ”Samhälle & kultur” som den gångna veckans mest delade och diskuterade länkar om Kina återfinns. Dels gäller det övergreppen mot muslimska minoriteter i provinsen Xinjiang, vars förvärrade tillstånd uppmärksammats av flera medier och även sammanfattades av mig på svenska på InBeijing.

Dels handlar det om en rad sexuella övergrepp som uppdagats bland utländska korrespondenter i Asien, som bland annat lett till att den tidigare ordföranden för Foreign Correspondents’ Club China i Peking avgått och stängts av från sitt jobb på Los Angeles Times.

Ännu ett exempel på Kinas många parallellsamhällen: Även om Me Too är bannlyst i Kina, så frodas rörelsen alltså inom vissa grupper och sällskap som är verksamma i landet.

Vill återigen tack alla som sponsrar InBeijing och mitt skrivande via Patreon, där bidragen från er generösa läsare nu uppgår till 161 dollar i månaden.

Överväga gärna att vara med genom att skänka 10 eller 20 dollar, och samtidigt få ett signerat exemplar av någon av mina böcker!

EKONOMI & HANDEL

US and China put trade war ’on hold’ – Många drog ett lättnadens suck under helgen när det meddelades att handelskriget mellan Kina och USA lagts på hyllan, åtminstone tillfälligt. The Guardian sammanfattar här en rad uttalanden från både sidor, som säger sig ha kommit överens om att utarbeta ett slags ramverk för kompromiss istället för att belägga varandras varor med tunga strafftullar. Överenskommelsen gjordes efter att en kinesisk toppdelegation besökte USA för förhandlingar två dagar i slutet av förra veckan. Enligt ett gemensamt uttalande nåddes ”konsensus för att vidta effektiva åtgärder nåddes” under mötet. Men det är också viktigt att inse att motsättningarna ännu inte har lösts, utan snarare skjutits upp. En analytiker som intervjuades av CNN denna morgon jämförde situationen med ett par som sökt familjerådgivning för att undvika sin skilsmässa. Men ännu inte bestämt vare sig när eller var denna rådgivning ska äga rum.

China’s Economy Is Too Frail to Force Open – Intressant artikel i Bloomberg som menar att Kinas ekonomi vare sig är stark eller konkurrenskraftig nog för att öppna sig mot omvärlden i den utsträckning som USA önskar. Trots stabila tillväxtsiffror står Kinas ekonomi införa stora utmaningar, då viktiga strukturproblem förblir olösta, vilket texten ger flera exempel på. Detta går även att se i officiella kommentarer från kinesiska tjänstemän; även om man försöker ge en positiv bild av landets ekonomiska tillstånd så går en djup oro att ana mellan raderna. En av huvudanledningarna till att förhandlingarna för att undvika ett handelskrig går så trögt är helt enkelt att pressen på Kinas ekonomi skulle bli för stor om man öppnade upp marknaden för konkurrens i den utsträckning som USA kräver, eller för den delen ens i den utsträckning som president Xi Jinping tidigare lovat. Detta är något som USA måste inse och ta med i beräkningarna under de pågående förhandlingarna.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

Xi told Kim he’ll support him even if Trump meeting fails – Under veckan har Nordkorea ställt in ett toppmöte med Sydkorea och hotat att skrota mötet mellan Kim Jong-un och Donald Trump, vilket jag skrev närmare om här på InBeijing. Ett möte har även ägt rum mellan Kim och Xi Jinping, som USA inte informerades om i förhand. Sydkoreanska JoongAng Daily återger nu delar av mötet, där Xi ska ha lovat att ”stödja” Kim om mötet med Trump ställs in eller inte går väl. Kinas ”aktiva stöd till nordkoreansk politik och ekonomi, oavsett hur mötet mellan Nordkorea och USA går”, utlovades enligt en källa till tidningen. Det hemliga mötet mellan Xi och Kim, följt av Nordkoreas hot att ställa in mötet med USA, har vidare gett upphov till en rad teorier. Har Kina uppmanat Nordkorea att framföra detta hot mot USA, för att sedan erbjuda sig att säkra mötet mellan Trump och Kim som ett slags förhandlingskort under det pågående handelskriget?

China tests bombers on South China Sea island – I veckan har Kinas militär för första gången någonsin övat start och landning med bombplan som kan verka på långdistans på en av sina konstgjorda öar i Sydkinesiska havet. Övningarna inkluderade bombplanet H-6K som kan bestyckas med kärnvapen, och syftar enligt Kinas militär till att förbättra sin räckvidd, kapacitet och möjligheter till snabb mobilisering i området. CNN påpekar att övningarna kommer just efter att Kina installerat avancerad utrustning för att störa andra länders radarutrustning i området, samt genomfört sitt största militärparad till sjöss någonsin i kombination med två dagars militärövningar som inkluderade såväl hangarfartyg som stridsflyg. De äger också rum trots Kinas och president Xi Jinpings upprepade löften om att inte militarisera Sydkinesiska havet.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

ZTE mess shows need to change the ’Chinese way of doing business’ – Telekomföretaget ZTE har hamnat i centrum i handelskriget mellan Kina och USA, sedan amerikanska myndigheterna hotat med förbud mot att sälja företagets hårdvaror i USA. Anledningen till det stundande förbudet ska vara dels ZTE:s kopplingar till den kinesiska staten, men även faktumet att företaget flera gånger brutit mot internationella lagar och bestämmelser. ZTE:s förehavanden sammanfattas nu oväntat nog av South China Morning Posts tidigare chefredaktör Wang Xiangwei, som använder företaget som ett exempel för att kinesiska företag måste ändra sina affärsmetoder på flera punkter. Bland annat har ZTE, i strid med internationella sanktioner, skeppat högteknologisk utrustning till Nordkorea och Iran. Snarare än ett offer i ett pågående handelskrig, så är ZTE enligt Wang ett exempel på ett företag som ”skördar vad man har sått”. Han skräder inte med orden, utan menar att exemplet även bör användas för att ändra ”the Chinese way of doing business”, som ofta innebär brist på etik och moral samt lagar och regler. Något som i längden också kommer försvåra för kinesiska företag att verka i utlandet i samband med Kinas nya sidenvägar.

Xi Jinping’s omnipresent propaganda empire – Axios sammanfattade i veckan hur Kinas välfinansierade propagandaministerium fått i uppgift att skapa ”samma sorts personkult” kring Xi Jinping som den som existerade kring Mao Zedong. Internet och media är givetvis viktiga verktyg för att föra ut detta budskap, vilket kunde ses i veckan då flera tidningar instruerade sina läsare att ”rista in Xi Jinpings tal i våra ben och upplösa hans kraft i vårt blod”. Nyligen har amerikanska forskare kommit fram till att närmare 500 miljoner inlägg varje år fabriceras på Kinas sociala medier, för att framhäva kommunistpartiet och Xi Jinpings ledarskap i positiv dager. Xi Jinpings tankar har också förts in i Kinas klassrum, och riskerar även att läras ut i de över 500 Konfuciusinstitut som etableras världen över.

ENERGI & MILJÖ

China’s $8 trillion construction programme ’riskiest environmental project in history’ – Megaprojektet med Kinas nya sidenvägar har mött såväl ris som ros, om allt från katalysator för välbehövlig utveckling till skuldfälla som gör fattiga länder överbelånade och politiskt beroende av Kina. I tider då klimatpåverkan och miljö står högt på agendan, är det dock underligt att just denna aspekt av Kinas nya sidenvägar knappt uppmärksammas alls. En australiensisk professor varnade dock i veckan för att projektet – som innefattar infrastruktur och oljeledningar för tusentals miljarder kronor i 64 länder – är det ”mest riskfyllda projektet i historien” från miljösynpunkt, särskilt som det är svårt för kinesiska myndigheter att kontrollera att de företag som arbetar utomlands följer uppsatta riktlinjer även om de skulle vilja. Brist på transparens och miljötänk har resulterat i ett särskilt dåligt track record för kinesiska företag på detta område. Samtidigt varnar Världsnaturfonden för att Kinas nya sidenväg sträcker sig över 46 särskilt känsliga områden för biologisk mångfald, samt utgör ett potentiellt hot mot 265 utrotningshotade djurarter och 1 739 områden som är viktiga för att skydda fåglar eller annan biologisk mångfald lokalt.

Pollution studies cast doubt on China’s electric-car policies – Inget land satsar lika hårt som Kina på elbilar, med stora subventioner från myndigheterna och en uttalad plan att vara världsledan inom området år 2025. Financial Times ifrågasätter dock om detta har någon positiv miljöpåverkan alls. Den elektricitet som bilarna behöver för att ladda sina batterier kommer ju nämligen från Kinas energisektor, som fortfarande främst drivs på av en smutsig kolindustri. Omställningen från kol till grönenergi går helt enkelt för långsamt för att elbilarna ska kunna beskrivas som miljövänliga. Forskning visar nu tvärtom att laddningen av bilbatterierna kräver mer koldioxid än att köra på bensin, samt att elbilar släpper ut mer luftpartiklar av sorten PM2,5 än konventionella bilar. I bästa fall innebär elbilarna att föroreningar och utsläpp förflyttas från en del av landet till en annan. Farhågorna upprepades också i en nya studie som Tsinghua University genomfört tillsammans med Harvard University. Snarare än miljöpåverkan kan Kinas satsningar på elbilar vara säkerhetspolitisk till sin natur. Att minska antalet bensindrivna bilar gör nämligen Kina mindre beroende av importerad olja.

SAMHÄLLE & KULTUR

China’s mass indoctrination camps evoke Cultural Revolution – En skrämmande artikel där Associated Press har intervjuat personer som suttit i de läger för politisk omskolning som etablerats för muslimska minoriteter i provinsen Xinjiang. Upp till en miljon muslimer har utan någon som helst föregående rättslig process tvingats in i dessa läger under det senaste året. Där berättar en kazakisk man – som hamnade i lägret trots sitt utländska medborgarskap – om hur fångarna tvingas utöva självkritik, fördöma sin religion och sitt livssätt samt hylla kommunistparitet genom sånger och propagandaverser som upprepas i timtal. AP talar även med en lärare som flytt från ett av lägren, och berättar om hur fångarna där delas in i tre olika kategorier. Många av de intagna är fattiga bönder som hamnat där för att de inte talar kinesiska eller inte firar kinesiska högtider. Lägersystemet, som fortfarande är under utbyggnad, är det senaste steget i ledet av förtrycket mot muslimska minoriteter i Xinijang sedan Chen Quanguo blev partichef där i augusti 2016. Chen var tidigare partichef i Tibet, där han blev ökänd för de hårdhänta metoder med vilka områdets buddister rättades in i ledet.

Sexpat Journalists Are Ruining Asia Coverage – Den senaste tiden har ett par sexskandaler bland utländska journalister i Kina uppmärksammats. De har bland annat lett till att Los Angeles Times korrespondent Jonathan Kaiman stängts av från tidningen och lämnat sin post som ordförande för Foreign Correspondents’ Club China, efter att två kvinnor anklagat honom för vad som många beskrivit som våldtäkt. Fallen har lett till en stor debatt, och i helgen också till en lång artikel i ämnet i Foreign Policy, som ligger i topp som tidningens mest lästa artikel alla sektioner fortfarande i dag. Där berättar Joanna Chiu om sina egna erfarenheter som kvinnlig journalist i Asien, vilket inkluderar skamlösa förslag och flera bilder på manliga reporters könsorgan. Hon varnar också för att utländska manliga korrespondenters beteende i Kina och Asien påverkar själva rapporteringen av området, eftersom lokala kvinnliga journalister och samarbetspartners av olika anledningar är särskilt utsatta.

Published on

Partitjäntemän flyttar in hos muslimska familjer i Kina

I fredags skrev jag om de läger för politisk omskolning som upprättats runtom i provinsen Xinjiang, dit upp till en miljon medlemmar av den muslimska minoriteten uigur uppskattas ha tagits utan någon som helst föregående rättslig process.

I dag tänkte jag uppmärksamma ytterligare en ofattbar och nästan ännu märkligare företeelse i den upptrappade repressionen mot etniska muslimer i Xinjiang, nämligen det program för ”home stays” som myndigheterna nyligen expanderat i såväl form som omfattning.

Enkelt uttryckt så består detta program av att uiguriska familjer tvingas öppna upp sina hem för tjänstemän från kommunistpartiet, som helt enkelt flyttar in och bor med familjerna i fråga. Tjänstemännen äter, sover och firar högtider med familjerna på kinesiskt vis, snarare än enligt uigurernas egna traditionella seder.

Human Rights Watch uppmärksammade i veckan utvecklingen och den breda omfattningen av denna kampanj, som sysselsätter miljontals partikadrer:

Since 2014, Xinjiang authorities have sent 200,000 cadres from government agencies, state-owned enterprises, and public institutions to regularly visit and surveil people. Authorities state that this initiative, known as “fanghuiju” (访惠聚, an acronym that stands for “Visit the People, Benefit the People, and Get Together the Hearts of the People” [访民情、惠民生、聚民心]), is broadly designed to “safeguard social stability.”

In October 2016, authorities initiated a related effort, called the “Becoming Family” (结对认亲) campaign. About 110,000 officials visit the largely Turkic Muslim population in southern Xinjiang every two months with a view toward “fostering ethnic harmony.” This “Becoming Family” campaign has been greatly expanded in recent months. In December 2017, Xinjiang authorities mobilized more than a million cadres to spend a week living in homes primarily in the countryside. They typically stay with Muslim families, though sometimes cadres are dispatched to stay with Han families.

In early 2018, Xinjiang authorities extended this “home stay” program. Cadres spend at least five days every two months in the families’ homes. There is no evidence to suggest that families can refuse such visits.

Enligt lokala medier måste familjer i vissa områden att ha partikadrer boende hos sig i minst åtta eller fjorton dagar i månaden. Under sina besök har dessa tjänstemän givetvis en rad uppgifter att genomföra.

Dels samlar man in information om familjernas religiösa vanor och politiska uppfattningar, som familjerna måste uppge i långa samtal. Dels utsätter man familjerna i fråga för politisk indoktrinering. Detta består bland annat av föreläsningar om ”Xi Jinpings tankar”, samt att tillsammans sjunga kinesiska nationalsången och andra sånger som hyllar kommunistpartiet.

Tjänstemännen har givetvis även i uppgift att dokumentera sin vistelse i hemmen, och författa rapporter inklusive fotografier som högre myndigheter sedan tar del av. I rapporterna ska eventuella ”problem” framhållas, och i ett första skede om möjligt även åtgärdas på egen hand av tjänstemannen i fråga. Ett exempel på detta är identifiering och konfiskering av ”religiösa element eller logotyper”.

Vidare så postar tjänstemännen i regel även dessa foton på sociala medier, vilket är menat att visa upp en slags etnisk enighet då de på bilderna själva framstår som en del av familjen. Fotografierna kan föreställa partikadrer som äter eller bäddar sängar tillsammans med familjen, samt matar eller undervisar familjens barn.

Human Rights Watch har gjort en kort video som sammanfattar det bisarra i situationen:

Maya Wang, som forskar om Kina för Human Rights Watch, kommenterar situationen enligt följande: “Muslim families across Xinjiang are now literally eating and sleeping under the watchful eye of the state in their own homes. The latest drive adds to a whole host of pervasive – and perverse – controls on everyday life in Xinjiang.”

Trots omfattningen av repressionen mot Kinas muslimer – som jag beskrev närmare i fredags – är det oroväckande tyst från omvärlden. Situationen i Xinjiang påminner mycket om den i Tibet, men Xinjiang har ingen internationell profil som Dalai Lama eller västerländska filmstjärnor som engagerar sig för att uppmärksamma förtrycket.

I en tid när Kinas ekonomiska makt blir allt tyngre är det heller inga regeringar som tar sig ton. Den mest högljudda kritiken kommer från USA:s kongress, där Marco Rubio nyligen i ett öppet brev uppmanade USA:s ambassadör i Kina att resa till Xinjiang och utreda uppgifterna om massövervakning och systematisk interning av områdets etniska minoriteter. Särskilt som amerikanska företag misstänks stå för delar av den teknik som möjliggör övervakningen.

Likaledes är det underligt hur muslimska religiösa ledare världen över är försvinnande tysta om övergreppen i Xinjiang; samma ledare som kan uppvigla till utbredda våldsamheter när tidningar som Jyllands-Posten eller Charlie Hebdo publicerar karikatyrteckningar.

Published on

Nya rapporter om politiska omskolningsläger för Kinas muslimer

Den kraftigt försämrade situationen för Kinas muslimer har bara under de senaste veckorna uppmärksammats av flera medier, forskare och organisationer. Detta gäller i synnerhet de läger för politisk omskolning där hundratusentals muslimer internerats helt utan någon föregående rättslig process.

Dessa läger började våren 2017 upprättats i provinsen Xinjiang, hem åt cirka tolv miljoner invånare från den muslimska minoriteten uigur. Systemet har sedan dess byggts ut så till den grad att U.S. Congressional-Executive Commission, som leds av tidigare presidentkandidaten Marco Rubio, förra månaden beskrev situationen som ”den största pågående massinlåsningen av en minoritetsbefolkning i världen i dag”.

Under gårdagen publicerade Associated Press det hittills förmodligen mest ingående vittnesmålet om vad som egentligen sker innanför murarna i dessa läger. AP har intervjuat en kazakisk man vid namn Omir Bekali som nyligen hölls av polis i Xinjiang i åtta månader, bland annat i ett av ovanstående läger.

Det är nämligen så att även etniska minoritetsgrupper som kazaker och tajiker har gripits en masse i Xinjiang, bland vilka flera utländska medborgare finns vilket även bekräftats av diplomater från Kazakstan.

Bekil, som är född i Kina men sedan ett drygt årtionde tillbaka är kazakisk medborgare, greps när han reste till Xinjiang för att hälsa på sina föräldrar. Efter några månaders förhör och fängelsevistelse togs han sedan till ett läger för politisk omskolning där cirka 1 000 fångar hölls.

Under sin tid i lägret steg Bekali varje dag upp tillsammans med sina medfångar innan soluppgången, för att sjunga kinesiska nationalsången och hissa Kinas flagga vid gryningen. Sedan fördes de till ett klassrum för att studera Kinas språk och kultur, samt sjunga fler ”röda sånger” som klassikern ”Utan kommunistpartiet skulle det nya Kina inte existera”.

Innan de sparsamma måltiderna tvingades fångarna i kör ropa ut sin tacksamhet till partiet, moderlandet och president Xi Jinping.

Liksom flera andra personer som AP talat med, så upplevde Bekali den framtvingade självkritiken och ändlösa repetitionen av politiska slogans som de värsta delarna av fångenskapen. Repetitionerna av dessa slogans kunde pågå i timmar – trots att internerna ofta inte förstod själva innebörden – och varvades med ”föreläsningar” från polis eller personer inom rättsväsendet som talade om faran med separatism och extremism.

Självkritiken var värre ändå: En efter en tvingades Bekali och hans trosfränder att stå upp inför 60 ”klasskamrater” och leverera självkritik angående sin religiösa vanor och tidigare levnadssätt. Varje intern tvingades även kritisera och bli kritiserad av sina kamrater.

Fångarnas egen kulturella identitet målades också ut som barbarisk och efterbliven. Bland annat fick de lära sig att upprepa hur Xinjiang bestod av förslavade fåraherdar innan kommunistpartiet ”befriade” provinsen, samt att områdets kvinnor i regel hade dussintals sexpartners.

Bekali berättar även hur fångar regelbundet tvingades till att äta fläskkött och dricka alkohol, vilket är tabu för många troende muslimer.

Vidare blev de fångar som visade särskild entusiasm i att återge politiska slogans och kritisera sina vänner belönade med poäng, som innebar att de kunde förflyttas till bekvämare omständigheter eller få andra fördelar under sin fångenskap.

Bekali vägrade tala mandarin och började redan efter några veckor i lägret att överväga självmord. Hans motstånd gjorde att Bekali inte längre fick gå ut på rastgården, och snart sattes i fullständig isolering.

När en lokal tjänsteman från rättsväsendet var på besök, skrek Bekali att han ville bli dödad eller skickad tillbaka till det fängelse där han hölls innan tiden i lägret. En fångenskap som i artikelns början beskrivs så här:

Bekali was held in a cell, incommunicado, for a week, and then was driven 500 miles (804 kilometers) to Karamay’s Baijiantan District public security office.

There, they strapped him into a “tiger chair,” a device that clamped down his wrists and ankles. They also hung him by his wrists against a barred wall, just high enough so he would feel excruciating pressure in his shoulder unless he stood on the balls of his bare feet.

(…)

They asked for days what he knew about two dozen prominent ethnic Uighur activists and businessmen in Kazakhstan. Exhausted and aching, Bekali coughed up what he knew about a few names he recognized.

The police then sent Bekali to a 10- by 10-meter (32- by 32-foot) cell in the prison with 17 others, their feet chained to the posts of two large beds. Some wore dark blue uniforms, while others wore orange for political crimes. Bekali was given orange.

Bekali upplevde alltså tiden i lägret för politisk omskolning som värre än tiden i fängelset, vilket säger en hel del om den psykiska stressen som pågår i lägret.

Fysiska våldsamheter är inte satt i system, utan straff som innebär stresspositioner eller att tvingas stå och stirra in i en vägg flera timmar i sträck är enligt uppgift vanligare.

Men samtidigt förekommer givetvis även våldet. Samtliga personer som AP intervjuat har sett fysiskt våld mot de intagna, och som New York Times underströk i veckan så har också flera dödsfall rapporterats från lägren.

Bekali släpptes plötsligt från lägret för politisk omskolning i slutet av november i fjol, vilket sannolikt har att göra med hans utländska medborgarskap. Till en början ville han inte gå ut med sin historia av rädsla för repressalier mot de familjemedlemmar som fortfarande lever kvar i Xinjiang.

Men under mars och april så greps hans föräldrar och hans syster, som fortfarande bor i Xinjiang. Efter det ändrade han sig och gav AP tillstånd att publicera såväl hans namn som bilder, då han nu ”har ingenting kvar att förlora”.

Omir Bekali visar upp en bild på sina numera gripna föräldrar. Se fler bilder och videoklipp där Bekali berättar sin historia via AP.

Första gången jag uppmärksammade dessa läger här på InBeijing var i september i fjol, i form av en artikel med rubriken ”Kinas muslimer sätts i läger för politisk omskolning”.

Jag berättade då hur lägren är ett steg i ledet den repressionen som ökat i Xinjiang sedan den ökände Chen Quanguo blev partichef där i augusti 2016. Chen var tidigare partichef i Tibet, och har nu exporterat många av sin metoder som användes för att bringa in områdets buddister i ledet, inklusive familjestraff och angiverisystem.

Chens ”befordran” till partichef i Xinjiang är i sin tur ett steg i ledet på president Xi Jinpings uttalade ”Strike First”-kampanj i provinsen, som lanserades 2014 och syftar till att rota ut eventuella islamistiska extremister innan dessa hinner göra någon skada i Kina.

Sedan dessa har områdets polistäthet överträffat den i Östtyskland, och invånare bland annat förbjudits att odla skägg eller döpa sina barn till ”muslimska namn”.

Provinsen kallas ofta för ett slags ”testlaboratorium” för digital och teknisk övervakning, där invånarna nu hålls under konstant kontroll. Så här beskrev Reuters i veckan situationen i Xinjiang:

In China’s northwest Xinjiang province, the predominantly Muslim Uighur minority have nowhere to hide. Facial recognition software reportedly alerts authorities if targeted individuals stray more than 1000 feet from their homes and workplaces. Residents face arrest if they fail to download smartphone software that allows them to be tracked, according to social media users. Simply wishing to travel outside China can be cause for arrest, with Beijing detaining family members and using its political clout to force extradition of those abroad.

At least 120,000 Uighurs have been imprisoned in so-called “re-education camps” in the last two years, according to the U.S. government-funded Radio Free Asia. Other reports put that number as high as one million, which a group of U.S. Congress members last month described as the largest current mass incarceration of a minority population anywhere. Any foreign contact is suspect, with those sent to camps reportedly including a leading footballer as well as the Uighur wives of Pakistani merchants trading across the border.

Flera analytiker är dock överens om att de hårdföra metoderna snarast har ökat motsättningarna i regionen, genom att driva förföljda och nedtryckta individer rakt i armarna på extremistiska krafter.

AP intervjuar även en uigur vid namn Eldost som tvingades arbeta som lärare i ett av lägren, eftersom denne var utbildad och talade såväl mandarin som uigur. Han berättar hur de tvångsintagna fångarna består av tre olika grupper eller ”nivåer”, varav den första är enkla bönder eller medborgare som inte nödvändigtvis gjort sig skyldiga till något annat ”brott” än att de inte kan tala kinesiska.

Den andra gruppen består av muslimer som blivit påkomna med ”separatistiskt” material i sin mobiltelefon, vilket exempelvis kan vara religiösa texter eller predikningar.

Den tredje och sista gruppen består av individer som studerat i utlandet, eller tros ha någon sorts samröre med ”utländska krafter”. Det är enligt Eldost vanligt att personer på nivå tre får ett fängelsestraff i storleksordningen 10-15 år efter sin tid i lägret.

Omfattningen av dessa läger är svår att uppskatta, eftersom det är svårare än på mycket länge att få information om läget i Xinjiang. Tidigare i veckan publicerade dock en forskare vid namn Adrian Zenz från European School of Culture and Theology i Tyskland en rapport som bygger på information från kontrakten för upphandling av konstruktionen av dessa läger.

Zenz rapport dokumenterar kontrakt på över en miljard kronor för nybyggnation, renovering eller expandering av redan befintliga läger för politisk omskolning i Xinjiang. Det handlar enligt Zenz om läger som görs om till fängelseliknande faciliteter med taggtråd, omslutande murar och bostäder för paramilitär polis.

Zenz understryker samtidigt att det belopp som kinesiska myndigheter spenderat på detta lägersystem i själva verket är mycket större, eftersom det rör sig om hundratals läger som han inte kunnat komma över kontrakten för.

Med sin forskning som grund uppskattar Zenz antalet intagna i dessa läger till ”mellan hundratusentals och just över en miljon”, vilket i så fall skulle innebära att närmare 10 procent av Xinjiangs uigurer har suttit eller sitter i dessa läger(!) Dessutom, konstaterar Zenz, så byggs lägersystemet fortfarande ut.

Under helgen kommer jag skriva en andra del om förtrycket mot Kinas muslimer, med fokus på ett särskilt underligt och dystopiskt program för ”homestays” som just har expanderat i såväl storlek som form. Programmet innebär i korthet att uiguriska muslimer måste ha partitjänstemän boendes hemma hos sig ett visst antal dagar varje månad.

Under dessa vistelser är familjerna tvingade att ge information om sina religiösa vanor, samt lyssna på tjänstemannens predikningar om ”Xi Jinpings tankar” och annan politisk indoktrinering.

Mer om detta i nästa artikel här på InBeijing. Håll tills dess godo med den relaterade läsningen nedan, som alla är länkar bara från den senaste veckan:

”New Evidence for China’s Political Re-Education Campaign in Xinjiang” (Jamestown Foundation)
”Chinese mass-indoctrination camps evoke Cultural Revolution” (Associated Press)
”What Really Happens in China’s ‘Re-education’ Camps” (New York Times)
”China: Visiting Officials Occupy Homes in Muslim Region” (Human Rights Watch)

Published on

Timlång intervju med mig i Journalistpodden

Svenska Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling driver en podcast vid namn Journalistpodden, som nästan uteslutande består av intervjuer med svenska journalister.

När Nordling under föregående helg var på en konferens i Taipei, genomförde han samtidigt en intervju med mig som publcierades i går och nu utgör avsnitt 166 av Journalistpodden.

Under det drygt en timme långa avsnittet pratar vi bland annat om visum, kinesisk politik samt skillnaderna mellan Taiwan och Kina.

Vi talar även om den hårfina gränsen mellan journalistik och aktivism, samt om fallet Gui Minhai. Givetvis ”tvingas” jag även berätta om när jag sumpade jobbet som Kinakorrespondent på Dagens Industri!

Podden finns att lyssna på i spelare som Acast eller som mp3 via Journalistförbundets hemsida. Ni kan även lyssna direkt i den infogade spelaren här nedan:

Efter sitt besök i Taiwan skrev Jonas Nordling även en text i Medievärlden med rubriken ”Demokratin som ingen försvarar”.

Där framhålls den uppenbara motsättningen i att Taiwan utvecklats från en militärdiktatur till en av Asiens mest välfungerande demokratier, med regionens allra bästa pressfrihet. Och som tack för detta har omvärlden frusit ut landet på grund av politiska krav från världens största diktatur i Peking:

Men utan att ta alltför mycket ställning måste jag säga att det samhälle som nu råder på Taiwan tilltalar mig så otroligt mycket mer än det på det kinesiska fastlandet. Och det bekymrar mig att när en demokrati nu är hotad på riktigt, när den progressiva delen av världen verkligen kan ta ställning; ja då viker vi ned oss. Det säger något om vilka vi egentligen är. För i valet mellan det fria samhället och den totalitära diktaturen väljer världen just nu väldigt rationellt. Men ändå helt fel.

Nordling framhåller också mycket riktigt utvecklingen i Hongkong under de senaste åren som en avgörande faktor till varför vare sig Taiwans invånare eller politiker vill närma sig Kina politiskt.

Published on

Nordkorea ställer in toppmöte med Sydkorea, hotar skrota möte med Trump

Efter en period av positiva signaler, har Nordkorea ställt in ett toppmöte med Sydkorea och hotar även att ställa in det möte mellan Kim Jong-un och USA:s president Donald Trump som ska hållas 12 juni i Singapore.

Anledningen sägs vara de årliga militärövningarna mellan USA och Sydkorea, som inleddes denna vecka och avfärdas av Nordkorea som ett brott mot det avtal man fattade med Sydkorea förra månaden.

Avtalet inkluderar den svepande klausulen att de båda länderna ska avsluta ”alla fientliga aktiviteter” mot varandra. Sydkoreanska Yonhap citerar Nordkoreas nyhetsbyrå KCNA:

”This exercise targeting us, which is being carried out across South Korea, is a flagrant challenge to the Panmunjom Declaration and an intentional military provocation running counter to the positive political development on the Korean Peninsula,” the KCNA report said. ”The United States will also have to undertake careful deliberations about the fate of the planned North Korea-U.S. summit in light of this provocative military ruckus jointly conducted with the South Korean authorities.”

I och med att det handlade om sedan länge planerade rutinövningar, uppges såväl USA som Sydkorea ha blivit överraskade av Nordkoreas kraftiga reaktion. Men det finns faktiskt inga skäl alls att bli överraskad.

De senaste veckornas positiva signaler från Pyongyang har resulterat i felaktiga uppgifter från medier och analytiker. Rapporter har talat om steg mot en kärnvapenfri Koreahalvö och en möjlig återförening.

Men i realiteten är det mycket lite av substans som skett eller sagts. ”Don’t let the Korea summit hype fool you. We’ve been here before.”, skriver exempelvis Washington Posts kolumnist Max Boot, och påminner om att vi har hört precis samma retorik och ihåliga löften från Nordkores regim vid tidigare tillfällen:

Sound familiar? It should, because the news coverage of the 2000 meeting between South Korean President Kim Dae-jung and North Korean leader Kim Jong Il in Pyongyang parallels the euphoria over Friday’s meeting in Panmunjom between Moon Jae-in and Kim Jong Un, Kim Jong Il’s son. If anything, the 2000 meeting produced more tangible results: Not only declarations about ending the Korean War and uniting the two countries, but also concrete steps toward creating a joint South Korean-North Korean industrial park in Kaesong , allow South Korean tourists to visit the North, and to reunify families long divided by the demilitarized zone. Between 1998 and 2008, South Korea provided some $8 billion in economic assistance to North Korea in the hope that all of this aid would create a kinder, gentler regime.

Boot understryker sedan att regimen sin löften till trots den gången inte gjorde någonting för att minska repressionen mot sitt eget folk, och i synnerhet heller inte mycket för att upphöra med utvecklingen av sina kärnvapen.

Han påminner vidare att själv mötet år 2000 kom till först efter en ren muta på en halv miljard dollar, samt att Kim Jong-un givetvis inte har några som helst planer på att ge upp den kärnvapenarsenal som tagit årtionden att utveckla och nu fungerar som enda garant för regimens överlevnad.

Faktum är att Nordkorea också på egen hand är mycket noga med att understryka detta! Exempelvis citerade NK News på sin Twitter i dag landets vice utrikesminister:

Trots hype och hopp världen över att Nordkorea ska ge upp sina kärnvapen och att allt ska bli frid och fröjd, så har Pyongyang aldrig avgett några sådana löften. Vana analytiker och skribenter kan lätt avfärda detta genom att helt enkelt läsa vad landets ledare har sagt.

Bertil Lintner skrev redan i slutet av april en artikel för Asia Times med rubriken ”No sign yet Kim really intends to denuclearize”. Där visar han hur mycket av rapporteringen kring situationen på Koreahalvön bygger på hopp och önskan snarare än fakta:

Even international wire service reports have forwarded the breathless narrative that North Korea is ready to ditch its arsenal of nuclear weapons and ballistic missiles. But what North Korea’s leader actually said in his recent cited speech is quite different and doesn’t by any honest measure amount to a promise to give up his weapons of mass destruction (WMD).

(…)

What Kim actually said was “no nuclear test and intermediate-range and inter-continental ballistic rocket test-fire are necessary for the DPRK [Democratic People’s Republic of Korea] now, given that the work for mounting nuclear warheads on ballistic rockets was verified as the whole processes of developing nuclear weapons were carried out in a scientific way and in regular sequence, and the development of delivery and strike means was also made scientifically…The mission of the northern nuclear test ground has thus come to an end.”

Lintner sammanfattar talet som att Nordkorea de facto har slutfört sitt testprogram och redan byggt upp en kärnvapenarsenal som man nu ämnar att behålla.

Han jämför vidare Nordkoreas löften att överge testområdena med när exempelvis Frankrike efter flera tester övergav sina faciliteter i Moruroa-atollerna. Det innebär ju inte att Frankrike har för syfte att skrota sina kärnvapen, utan blott att landet är färdiga med sina tester i området.

Detsamma gäller relativt nya kärnvapenmakter som Indien och Pakistan, som också nyligen övergett testområden sedan man provsprängt och utvecklat kärnvapen och missiler.

Liksom Boot så påminner Lintner om att Nordkorea har spelat ett liknande diplomatiskt spel tidigare, nämligen på 1990-talet och 2012. Man lyckades då förhandla till sig välbehövligt bistånd från omvärlden i utbyte mot att upphöra med sina kärnvapentest.

När man väl fått bistånd eller andra fördelar, har man sedan återupptagit testerna på nytt. Utveckingen skedde till och med i hemlighet medan man fick ekonomisk hjälp från omvärlden.

Sammanfattningsvis skriver Lintner att det givet Nordkoreas tidigare beteende finns all anledning att vara skeptisk, särskilt om det inte finns några som helst indikationer på att Kim har för avsikt att avveckla sin kärnvapenarsenal.

Boot utfärdar en liknande varning, och understryker faran i att ta regimens tomma löften på allvar:

The North Korean nuclear and missile programs are more advanced than ever. Kim is not suddenly being reborn as a liberal peacenik; he is pursuing his family’s old policy of mixing provocations such as missile tests with peace offensives designed to convince the West to relax sanctions and extend his odious regime a life line. We would be well advised not to fall for this gambit — again.

Det är tydligt att Nordkoreas senaste utspel är ämnat att testa sina motparter för att se vilka uppoffringar de är redo arr göra för att få regimen att återvända till förhandlingsbordet.

Det är också mycket mer som står på spel nu när Nordkorea har egna kärnvapen. Som jag skrev i Fokus i januari, så pekar mycket på att regimen vill använda dessa kärnvapen för att återförena Koreahalvön på sina egna villkor.

Ett första steg är att tvinga fram tillbakadragandet av amerikanska trupper från Sydkorea. Något man skulle kunna göra med hjälp av tomma löften att avveckla sina kärnvapen – för att sedan bara behålla dem och återigen använda vapnen som spader ess under framtida förhandlingar.

Published on

TV-intervju med mig om Taiwan, visum och Kinas utveckling

För ett tag sedan var Lars Ströman, politisk redaktör för Nerikes Allehanda, på besök i Taiwan. Under hans resa träffades vi för en lunch, och Ströman passade på att göra en intervju med mig för såväl tidning som webb-tv.

I helgen publicerades således artikeln ”Lars Ströman i Taiwan: Jojje Olsson blev utslängd från Kina – fick inte ens hämta sina tillhörigheter” på tidningens ledarsida, tillsammans med en kort videointervju.

Där beskrivs situationen med mitt visum, men artikeln har också en viss lokal förankring i och med en kort diskussion om faktumet att Örebro har en så kallad ”vänort” i kinesiska Yantai.

I dag publicerade Ströman även den fullständiga videointervjun med mig på sin blogg Taiwan-bloggen. Den är drygt tretton minuter lång och kan även ses här nedan:

Senare denna vecka kommer ytterligare en intervju med mig som är över en timme lång. Den genomfördes nu i helgen av Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling, och kommer utgöra nästa avsnitt av Journalistpodden. Länk kommer då givetvis här på InBeijing.

Published on

Veckorna som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 20

Efter ett par veckor i Papua Nya Guinea kommer så här InBeijings första nyhetsbrev sedan slutet av april. Mycket har givetvis hänt sedan dess; en utmaning att koka ner utvecklingen till ett tiotal artiklar.

En tydlig trend är upptrappningen av religiös förföljelse, inte bara mot islam utan i ökad utsträckning även mot kristendom. Detta sammanfaller även med myndigheternas reflexmässiga nedslag mot LBTG i samband med de yttringar som Me Too har tagit sig i Kina. Dessa två nya källor till konflikt mellan staten och civilsamhället kommer bli mycket viktiga framöver.

Vidare pekar alltmer på att ett handelskrig mellan världens två största ekonomier kommer materialiseras, sedan en amerikansk toppdelegation lämnat Kina utan att några väsentliga framsteg gjorts. Detta är den otvivelaktigt viktigaste nyheten att hålla koll på just nu, särskilt som det i dag blev klart att en kinesisk delegation kommer åka till USA senare i veckan för att fortsätta samtalen.

Min Patreon för InBeijing är nu uppe på 161 dollar i månaden! Det är mer än halvvägs till mitt nästa mål på 300 dollar i månaden, vilket skulle innebära att jag börjar spela in en nyhetspodcast om Kina.

Dessutom får de läsare som stödjer InBeijing med minst 10 dollar i månaden ett signerat exemplar av min förförra bok ”Det nya Kina” (2016), och de som stödjer med minst 20 dollar får ett exemplar av min nyaste bok ”De kidnappade Kinasvenskarna”. Tack på förhand!

EKONOMI & HANDEL

U.S.-China Trade Talks End With Strong Demands, but Few Signs of a Deal – För ett par veckor sedan skickade USA en toppdelegation till Kina med bland annat finansminister Steve Mnuchin och handelsminister Wilbur Ross, för att genom förhandlingar försöka undvika det handelskrig som håller på att rullas upp mellan världens två största ekonomier. Bland annat New York Times beskrev i början av maj dessa samtal inte bara som fruktlösa, utan även som att de båda sidornas respektive krav och hållning hårdnade under de två dagar som samtalen fördes. Tidningen publicerar också en lista på många krav som USA ställer gentemot Kina, inklusive att minska handelsöverskottet mot USA med 200 miljarder dollar på två år och upphöra med subventioner till statliga företag inom viktiga industrier. Kina har å sin sida också en rad krav, som att telekomföretaget ZTE ska få sälja sina produkter i USA, trots sina nära band till kinesiska myndigheter och militär. Samtalen kommer fortsätta nu i veckan, då en kinesisk delegation ledd av vice premiärminister Liu He åker till USA 15-19 maj.

The People’s Republic of Protectionism – Finansmagasinet Barron’s beskrev nyligen Kina som ”världens mest protektionistiska större ekonomi”. Tidningen varnar för att ta president Xi Jinpings prat om frihandel och globalisering på allvar, och förklarar istället detaljerat hur Kina med hjälp av subventioner och teknologistöld ämnar överta USA som världens produktionscentrum av högteknologi. Här spelar planen ”Made in China 2025” en nyckelroll. Officiellt innebär den en ökning av kvalitet och investeringar inom tekniksektorn, men i realiteten går den enligt Barron’s ut på att komma över utländsk teknologi för att sedan låta statliga subventionerade företag producera och sälja samma teknologi. Utländska företag stängs sedan ute från den kinesiska marknaden, samtidigt som kinesiska aktörer har tillgång till pengar från statliga banker som ger dem en stor fördel på den globala exportmarknaden. Kinas snabbtåg, som bygger på teknologi från Japan och Europa, framhålls som ett typexempel. Det understryks även hur kinesiska myndigheter utövar närmast full kontroll över landets privata företag, och artikeln tillhandahåller vidare data och digram som visar hur Kina hittills har haft stor framgång med ”Made in China 2025”.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

White House warns China on growing militarization in South China Sea – I början av maj kom uppgifter att Kina placerat avancerade missilsystem på tre stycken av de konstgjorda öar som man byggt i Sydkinesiska havet. Tidigare har liknande utrustning installerats på Woody Island i de nordvästra delarna av detta hav, men nu återfinns missiler så långt ner som på ö-gruppen Spratly, belägen mellan Vietnam och Filippinerna. Vita huset kommenterade uppgifterna med att man är väl medveten om Kinas militarisering av Sydkinesiska havet, och enligt pressekreterare Sarah Sanders kommer dessa få både omedelbara och långtgående ”konsekvenser”. Efter att vita huset kritiserade uppgifterna officiellt, uttryckte också Australiens utrikesminister Julie Bishop också sin ”oro” för rapporterna om de nya vapnen i området. Kinas utrikesministerium menar å sin sida att det handlar om ”nödvändiga defensiva” vapensystem som inte har något att göra med militarisering. Dess taleskvinna framhöll öarna i fråga som ”odiskutabelt” kinesiskt territorium, och uppmanade samtidigt USA att ”reflektera över sina misstag” gällande landets egna militära närvaro i området.

It doesn’t matter what happens at Trump’s Singapore meeting with Kim Jong Un — the North Korean leader already won – Förra veckan blev det klart att det efterlängtade mötet mellan Donald Trump och Nordkoreas diktator Kim Jong-un kommer äga rum 12 juni i Singapore. Som Business Insider påpekar så innebär detta på förhand en seger för Kim. Dels för att det tjänar hans legitimitet gott att på egen hand träffa presidenten i världens mäktigaste demokrati. Och dels för att mötet i Singapore visar att Nordkorea är en egen aktör som inte på något vis är beroende av Sydkorea, vilket hade varit fallet om mötet ägt rum vid den demilitariserade zonen på den koreanska halvön. Ämnen som kommer diskuteras innefattar avvecklingen av Nordkoreas kärnvapen och ett eventuellt tillbakadragande av amerikanska trupper från Sydkorea. Här är det dock extremt viktigt att inte vara naiv. Det finns förstås ingen anledning för Kim Jong-un att förstöra sin kärnvapenarsenal, samtidigt som det vore en stor seger för såväl Nordkorea som Kina om de USA drog tillbaka sin militära närvaro. Kim Jong-un har under maj mycket riktigt också besökt Kina för hemliga överläggningar med president Xi Jinping. Som jag skrev för Fokus i januari så pekar mycket på att Nordkorea avser använda sina kärnvapen för att återförena den koreanska halvön på sina egna villkor. Det verkar som att detta är precis vad man nu försöker göra.

China Acting on ‘Lebanization’ Threat Against Taiwan – En viktig artikel om relationen mellan Kina och Taiwan, en fråga jag givetvis följer mycket nära och som kommer bli allt viktigare framöver. Taiwan Sentinel konstaterar att Kina under en längre tid och på olika vis bedrivit en slags charmoffensiv för att försöka vinna taiwanesiska politikers och invånares stöd för en återförening med Kina. Det har nu dock blivit tydligt att befolkningen inte är det minsta intresserad av detta, vilket även fått det gamla regeringspartiet Kuomintang att röra sig bort från idén om en återförening. Kina har nu därför implementerat en ny strategi för att uppnås sitt mål; man försöker skapa kaos genom att underminera Taiwans politiska system och samhällsmodell med våldsamma metoder. Termen ”Lebanization” som används i rubriken kommer från partitidningen Global Times, som uppmanat till en splittring det taiwanesiska samhället. Artikeln påpekar att det vid flera tillfällen på senare tid bevisats hur grupper som ägnat sig åt skadegörelse och våld mot polis, politiker och civilsamhället på olika vis har kopplingar till Kinas kommunistparti.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

Chinese media participate in forced confessions, treat them like agents of the state – Mycket uppmärksamhet har tillägnats de framtvingade erkännanden som statlig kinesisk media gjort sig skyldiga till, sedan en rapport från rättsgruppen Safeguard Defenders förra månaden visade hur CCTV inte bara sänder utan även producerar dessa ”erkännanden” som i regel också föregås av tortyr eller hot. Här skriver Michael Caster, en av rapportens medförfattare, för CNN vilka slags åtgärder man skulle kunna vidta mot statlig kinesisk media på grund av detta. Exempelvis skulle man genom Magnitsky-akten kunna införa sanktioner mot personer som står bakom dessa medier och dess aktiviteter, just som ett enat EU gjorde mot Irans Press TV när kanalen på ett liknande vis paraderade iranska aktivister på tv 2013. Det finns också röster i USA som förespråka att statliga kinesiska medier ska registreras som utländska spioner just som ha skett med ryska tv-kanalen Russia Today.

German official voices concern over limits on foreign press in China – Tyskland har som första europeiska land officiellt framfört sin oro över de hinder som utländska medier står inför i Kina. Detta genom utrikesminister Andreas Michaelis, som inför ”två dussin representanter” från västerländsk och kinesisk media samt en hög kinesisk tjänsteman bland annat frågade sig varför Deutsche Welle trots upprepade försök inte har tillåtits öppna ett kontor i Peking, medan statlig kinesisk tv har personal på plats i Tyskland, och kan ses i varje tyskt hem eller hotell. Återigen är det alltså Tyskland som vågar ifrågasätt uppenbart orättvisa förhållanden i Europas relationer med Kina, medan länder som Sverige förblir tysta trots att svenska medborgare paraderas på statlig kinesisk tv. (Läs mer via InBeijing.)

ENERGI & MILJÖ

Mekong River nations face the hidden costs of China’s dams – Nikkei Asian Review skriver långt om hur Kinas många dammbyggen i Mekong inte bara är ett hot mot miljön, utan även utgör ett geopolitiskt hot mot länder längs med denna 4 800 kilometer långa flod vars källa är de tibetanska högplatån. 60 miljoner personer sägs vara direkt beroende av Mekong för sitt leverne i form av fiske, jordbruk och transporter. Nikkei intervjuar experter som framhåller att de stora dammbyggen ger Kina en hållhake på länder som Thailand och Vietnam, genom att man kan reglera vattentillströmningen på ett vis som är direkt avgörande för de ekonomiska aktiviteterna längs med floden. På grund av bland annat fattigdom och krig så har Mekong länge förblivit en relativt ”fri” flod utan stora dammbyggen. Något som enligt Nikkei ändrades under 1990-talet då Kina började bygga dammar på flodens övre delar utan att konsultera med länderna längre ner. Grafik visar också såväl färdiga som pågående och planerade dammbyggen.

Confusion Reigns Over China’s Energy Policy – EcoWatch understryker ett motsatsförhållande i Kinas miljöpolitik, som jag också nyligen uppmärksammade i ett av mina tidigare nyhetsbrev här på InBeijing. Sedan Donald Trump tog Kina ur Parisavtalet har ju Kina kommit att framhållas som ett föredöme på miljöområdet, och fått beröm för stora inhemska satsningar på förnyelsebar energi. Men utomlands ser prioriteringarna helt annorlunda ut. Kina är nämligen världens största investerare i utländska koleldade kraftverk, och är enligt en tysk miljögrupp inblandade i en femtedel av all nya kolkraftverk som nu byggs globalt genom projekt i länder som Pakistan, Iran, Vietnam och Egypten. På knappt två årtionden har kinesiska banker utfärdat över 40 miljarder dollar i lån till koleldad energi utomlands. Detta kan delvis vara en metod att hantera det inhemska överskottet av kol som kan uppstå när man försöker minska koleldningen på hemmaplan.

SAMHÄLLE & KULTUR

The Price of Saying ‘Me Too’ in China – Kinas kommunistparit har länge haft en vana att reflexmässigt kontrollera eller slå ner mot rörelser inom civilsamhället som belyser samhällsproblem och har potential att växa sig stora. Därför var man tidigt på vakt när ”Me Too” spred sig globalt. New York Times påpekar hur inga kritiska röster angående kvinnors villkor gavs utrymme i media eller offentligt debatt, samtidigt som statlig media först skröt om att kinesiska män från tidig ålder får lära sig att respektera och skydda sina kvinnor. Men verkligheten är en annan; familjevåld är utbredd, liksom diskrimineringen av kvinnor i såväl yrkesliv som samhälle. I artikeln exemplifieras hur långt myndigheterna är redo att gå för att hindra att sådana uppgifter ska komma ut. När åtta studenter vid landets ledande universitet nyligen krävde större öppenhet i utredningen av en våldtäkt med dödlig utgång som en professor gjort sig skyldig till, förföljdes de å det grövsta av universitetsledningen som också hotade deras familjer. Information om sexuella trakasserier censureras nu rutinmässigt på Kinas sociala medier, och flera personer som vågat berätta om de orättvisor som kvinnor utsatts för har arresterats av polisen.

Europe’s biggest singing contest just stood up to Chinese censorship of LGBT content – Homosexualitet och subkulturer är två andra företeelser som kinesiska myndigheter inte vill se i offentliga sammanhang. Därför censurerades Eurovision Song Contest av den kinesiska streamingtjänsten Mango TV som fått tillstånd att visa tävlingen i Kina. Quartz uppmärksammar hur såväl regnbågsflaggor som andra ”referenser” till homosexualitet censurerades, liksom en albansk sångare som har flera tatueringar. Detta följer på officiella förbud tidigare i år från kinesiska mikrobloggar och myndigheter, som bland annat innefattar ”uppstädning” av LGBT-relaterat innehåll online och förbud mot ”ohälsosamma element” som tatueringar i underhållningsprogram på tv. Efter att censuren uppdagades så avbröt European Broadcasting Cooperation samarbetet med Mango TV, som hör samman med den statliga tv-kanalen Hunan TV.

China: Visiting Officials Occupy Homes in Muslim Region – Human Rights Watch uppmärksammade i helgen den otroligt märkliga företeelse som sedan tidigare i år utgör det senaste steget i ledet i förföljelsen mot muslimer i provinsen Xinjiang, nämligen faktumet att familjer helt enkelt tvingas ha en partitjänstemän boendes hemma hos sig. Familjen är då skyldiga inte bara att ta hand om tjänstemannen, utan måste även förse denne med information om sina livsvanor samt politiska och religiösa värderingar. Tjänstemannen utsätter samtidigt familjen för vad Human Rights Watch kallar ”politisk indoktrinering”, genom att varna för faror med islam och samtidigt föreläsa om det förträffliga med Xi Jinpings tankar. Artikel ger även flera exempel på hur det religiösa förtrycket ökat dramatiskt i Xinjiang under de senaste åren.

China to Target Religious Activities of Foreign Nationals With Revised Rules – I Kina finns redan tuffa bestämmelser för utlänningar vad gäller att organisera eller medverka i religiösa aktiviteter. Bland annat så är kinesiska medborgare helt enkelt förbjudna att medverka i religiösa sammankomster som anordnats av utländska organisationer eller grupperingar. Utländska medborgare får endast predika på inbjudan av statliga institutioner, och får heller inte producera eller sälja religiösa böcker eller texter ens online på plats i Kina. Enligt Radio Free Asia jobbar Kina just nu med att göra dessa regleringar ännu mer omfattande, för att undvika ”utländska fientliga krafter” att infiltrera samhället. Bland annat ska nu religiösa sammankomster med över 50 närvarande person förbjudas, även om dessa organiseras av och endast besöks av utlänningar.

Published on

Dags att överväga sanktioner mot Kinas statliga medier

Förra månaden skrev jag här på InBeijing om en rapport från rättsgruppen Safeguard Defenders, som konstaterade att statliga kinesiska medier inte bara sänder och rapporterar de hundratals fall av framtvingade erkännanden som skett i Kina sedan 2013. De statliga medierna är också med och producerar dem.

Ett av vittnena i rapporten är Peter Dahlin, som berättar hur statlig kinesisk tv kom till det underjordiska fängelse där han hölls inlåst i isoleringscell. De riggade sedan upp sin inspelningsutrustning, och ”journalisten” från statliga CCTV läste direkt från ett papper som polisen gav henne.

Rapporten understryker också att tortyr och hot mot såväl fångens om dennes familj hör till vanligheterna när dessa ”erkännanden” tvingas fram. Förutom alla dokumenterade fall av våld så har detta troligen även drabbat Gui Minhai, som saknade en tand när han paraderades på kinesisk tv för tredje(!) gången tidigare i år.

Med anledning av denna rapport skriver jag en debattartikel i det aktuella numret av Journalistförbundets tidning Journalisten, som förutom i pappersform även publicerades på nätet i går.

Budskapet är att någon form av åtgärder måste tas mot kinesiska medier, särskilt sedan exempelvis statlig iransk tv drabbades av sanktioner av ett enat EU för att 2013 ha sänt några liknande ”erkännanden” av iranska aktivister:

Trots att statliga kinesiska medier har en budget som ryska propagandachefer bara kan drömma om, så finns i dag ingen debatt likt den som förs kring Russia Today. När det nu är bevisat hur Kinas medier inte bara sänder utan även medverkar i produktionen av dessa förödmjukande ”erkännanden”, så måste åtgärder börja diskuteras.

När iranska Press TV sände snarlika erkännanden av iranska aktivister, mötes kanalen 2013 med sanktioner från EU. Detta trots att de iranska ”erkännandena” var färre till antalet och inte innefattade några europeiska medborgare.

Förutom att två svenskar paraderats på Kinas statliga TV, så utvisades en kinesisk korrespondent från Sverige 2010 för att ha spionerat på exilkineser från den muslimska folkgruppen uigur. ”Journalisten” var i själva verket en tjänsteman vid kinesiska ambassaden, som bedrev flyktingspionage med en tjänst på partitidningen Folkets Dagblad som täckmantel.

Det är ofattbart hur statliga kinesiska medier i dag har nio korrespondenter i Sverige, från såväl CGTN som Folkets Dagblad, utan att deras arbetsgivares metoder ens har ifrågasatts av vare sig svenska myndigheter eller Journalistförbundet.

Artikeln kan läsas i sin helhet här. Det är naturligtvis inte rimligt att kinesiska medier ska hindra utländska journalister från att göra sitt jobb, medan kinesiska journalister har fritt spelrum att inte bara rapportera utan även ägna sig åt andra aktiviteter.

Bara i Sverige har jag blivit svartlistad, en tilltänkt korrespondent för SVT har blivit nekad visum utan förklaring, och i en intervju med Sveriges Radio sade nyligen en redaktör för Dagens Nyheter att visumsituationen är en av anledningarna till att man inte längre har en fast reporter i Kina.

Ändå finns det inga planer från svenska myndigheter att vidta några åtgärder mot statliga kinesiska medier. När Utrikesdepartementets kabinettsekreterare Annika Söder intervjuades i Sveriges Radios program Konflikt för två veckor sedan, sade hon rakt ut att Kinas ekonomiska betydelse omöjliggör detta.

Söder menade att det av ekonomiska skäl vore osannolikt att EU skulle backa upp åtgärder mot kinesiska medier liksom var fallet med iransk tv. (Och att Sverige på egen hand skulle våga säga ifrån är tydligen otänkbart.)

Annika Söder har dock fel. För tidigare denna vecka uttryckte Tysklands utrikesminister Andreas Michaelis missnöje med att utländsk media hindras från att göra sitt jobb i Kina, medan det är fritt fram för statliga kinesiska medier att expandera utomlands.

Michaelis uttalande kommer bland annat efter att den tyska tv-kanalen Deutsche Welle utan förklaring nekats att sätta upp ett kontor i Peking:

“We are concerned when we hear reports about obstruction of the work of foreign journalists in China,” Michaelis told two dozen Chinese and Western media representatives, and Guo Weimin, vice minister of China’s Information Office of the State Council.

Michaelis noted that Deutsche Welle had tried unsuccessfully for some time to open an office in Beijing.

“We believe, that as strategic partners we should use the opportunity to get to know one another better, and to understand each other’s perspectives. In Germany, we can receive China Global Television network in every hotel, in every household. Why should this not be possible in China for Deutsche Welle?” he said.

Det vore alltså synnerligen enkelt för svenska UD att ta kontakt med sin tyska motsvarighet, för att tillsammans med Tyskland och förhoppningsvis även med andra EU-länder för att på denna punkt markera mot Kina. Samma villkor måste gälla år båda håll, och det är inte acceptabelt att statlig media producerar framtvingade erkännanden föranledda av tortyr!

Det vore naturligt att Sverige här går i bräschen och tar initiativet. Detta eftersom två av de tre utlänningar som paraderats på kinesisk tv sedan 2013 varit svenska medborgare.

Om jag hade haft en större teckenmängd i Journalisten, hade jag även beskrivit hur åtgärder mot kinesiska medier hade kunnat se ut. Det handlar inte nödvändigtvis om att sänka sig till Kinas nivå genom att utvisa de kinesiska journalisterna från Sverige. Det vore såväl mer rättvist som effektivt att vända sig högre upp i hierarkin.

Ett flertal större medier världen över har uppmärksammat rapporten från Safeguard Defenders, och hörsammat rekommendationerna om åtgärder. Så här förklaras det i CNN att dessa åtgärder skulle kunna gå till:

The United States should demand Chinese media organizations to register under the Foreign Agents Registration Act (FARA), requiring disclosure of activities and funding. This may not be far off.

In November 2017 the U.S. Department of Justice required Russia’s RT America to register under FARA and in early 2018 a bipartisan group of US Senators called on the Department of Justice to extend the same expectation on Chinese state-controlled media.

Media executives bear further responsibility for the broadcast of forced confessions. Those responsible should be listed under the Magnitsky Act, which allows for sanctioning financial assets and travel restrictions.

A similar move was adopted by the European Council in 2013 against Iranian Press TV executives for their network’s broadcast of forced confessions. There is no reason for CCTV or Xinhua executives to be treated differently.

Den nuvarande svenska regeringen har dessvärre visat upp en stor ovilja att på något vis stöta sig med Kina, så det vore högst överraskande om Sverige tog initiativ till något av de ovanstående förslagen.

Detta är mycket synd. För alternativet – alltså att inte göra någonting alls – är långt mycket värre och farligare.

Published on

Kinas internationella utfrysning av Taiwan alltmer uppmärksammad

Kinas upptrappade försök att isolera Taiwan har under de senaste månaderna fått alltmer uppmärksamhet, även i Sverige. Ämnet var bland annat ett av de som behandlades i förra avsnittet av Konflikt i Sveriges Radio P1.

Konflikt tog exempelvis upp hur flygbolaget SAS nyligen ändrat benämning på Taiwan på sin internetsida, så att landet sägs tillhöra Kina. Även om den SAS-representant som intervjuades av Sveriges Radio inte ville erkänna det direkt, så har detta skett efter påtryckningar från kinesiska myndigheter.

Det blev nämligen nyligen känt att kinesiska myndigheter i slutet av april kontaktade 36 stycken flygbolag med krav att ändra benämning på Taiwan. Bland dessa fanns American Airlines och Qantas, som till skillnad mot SAS visade moral och mod genom att offentligöra kraven.

Detta föranledde en stark protest från USA:s sida: ”This is Orwellian nonsens and part of a growing trend by the Chinese Communist Party to impose its political views on American citizens and private companies”, sade vita huset i ett pressmeddelande i helgen.

Liksom SAS, har dock även svenska myndigheter valt den motsatta vägen. Man har inte bara hållit tyst om de kinesiska kraven, utan även hörsammat dem på egen hand.

Efter påstötningar från Utrikesdepartementet så bytte Skatteverket nyligen benämning på Taiwan till ”provins av Kina”, vilket Konflikt också uppmärksammade och vilket jag även skriver närmare om här på InBeijing.

Men Kinas internationella utfrysning av Taiwan är betydligt mer omfattande än blott några namnbyten. Kinesiska myndigheter kommer i år liksom i fjol använda sin status inom FN för att blockera Taiwans medverkan vid Världshälsoorganisationens årliga möte WHA.

Förra veckan blev det även klart att Kina övertygat Dominikanska republiken att säga upp sina diplomatiska förbindelser med Taiwan, efter att Peking erbjudit dem pengar för att så göra. Detta har nyligen även skett med länder som Panama och Sao Tome & Princip.

I ett pressmeddelande uppmärksammade dock Taiwans utrikesministerium förra veckan att Kina ofta på denna punkt lovar runt men håller tunt. De pengar eller investeringar som Peking lovar mindre länder för att kapa de diplomatiska banden med Taiwan uteblir de facto ofta:

Since wresting away diplomatic ally Panama in June 2017, China has offered huge financial incentives to the Dominican Republic, successfully enticing it to end 77 years of ties with Taiwan May 1. The Republic of China (Taiwan) is deeply upset by China’s actions. To uphold both the nation’s dignity and sovereignty, the government of the Republic of China (Taiwan) announces the termination of relations with the Dominican Republic, effective immediately. This extends to the immediate termination of all cooperative projects and assistance. Embassy officials and staff of technical missions will also return to Taiwan.

(…)

Furthermore, MOFA wants to use this opportunity to remind the international community of the lack of follow-through on China¡¦s promises to former diplomatic allies of Taiwan. This is exemplified by China’s failure to deliver on a pledge of US$1 billion in assistance to Costa Rica to build a refinery and $400 million to construct highways when it established ties with the country in 2007. More recently, since establishing relations with Sao Tome and Principe in December 2016, it has failed to uphold its pledge to provide US$140 million in aid. Agreed-upon plans to build an airport and deepen a harbor have also been shelved.

Taiwans utrikesministerium varnar vidare för att många utvecklingsländer istället blivit politiskt beroende av Kina på senare år, tack vare de stora lån som de kinesiska investeringar i infrastruktur i regel innebär.

Som jag skrev närmare om i magasinet Fokus för ett par veckor sedan, så har relationen mellan Kina och Taiwan försämrats rejält sedan 2016. Då tillträdde en ny regering på Taiwan, som inte vill erkänna ”1992 års konsensus”, ett politiskt avtal som ingicks med Kina när också Taiwan var en diktatur.

Avtalet innebär förenklat ett erkännande om att Kina och Taiwan tillhör samma land. Men sedan Taiwan utvecklats till en av Asiens mest välfungerande demokratier, har aptiten att styras från Peking helt försvunnit bland öns befolkning.

Samtidigt har Kina under Xi Jinping i alltmer aggressiva ordalag framhållit Taiwan som en av de allra viktigaste utrikespolitiska frågorna. Xi har klargjort att den så kallade ”Taiwan-frågan” inte kan överlämnas till nästa generation.

Som jag skriver i Fokus så har risken för en militär attack eller en blockad mot Taiwan ökat betydligt sedan 2016. Detta gav sig uttryck i att Kinas flotta förra månaden höll sina största militära uppvisning i Taiwan-sundet någonsin, inklusive övningar med skarp ammunition och hangarfartyg bara 45 kilometer från taiwanesiskt territorium.

Att tvinga FN, utländska myndigheter och flygbolag att ändra namn på eller på andra vis frysa ut Taiwan är ett steg i ledet i Pekings ambition av inkorporera en av Asiens främsta demokratier i världens största diktatur.

För att förhindra detta vore det ypperligt att handla likt vita huset eller American Airlines, snarare än likt svenska UD och SAS.

Published on

Rally for Gui Minhai outside the Chinese embassy in Stockholm

On the World Press Freedom Day, May 3, a rally for kidnapped Swedish publisher Gui Minhai will be held outside of the Chinese embassy in Stockholm.

Gui has now been in detention in China for 921 days without a trial. It is believed that he is suffering from ALS, a lethal neurone disease that leads to gradual paralysis for the patient, who on average only have between two and four years left to live after the onset of the disease.

The health condition of Gui is even more worrying since it is not likely that he have access to the best possible medical services when in Chinese custody. His daughter Angela Gui have said her father is already experiencing problems to control his fingers, as well as keep his balance when walking.

It is therefore of outmost importance that as many people as possible show up at the rally next week to show support for Gui, in order to show the Chinese authorities that its extralegal treatment of him doesn’t pass by unnoticed.

Please see below for some basic information on the rally from the organiser, translated by me from Swedish:

RALLY FOR GUI MINHAI ON THE WORLD PRESS FREEDOM DAY

Gui Minhai, a Swedish citizen and publisher, was kidnapped by Chinese authorities 17 October 2017 during a trip to Thailand. His ”crime” is likely to be associated with his publishing of several books with content that the Chinese regime found disturbing. For two years, Gui was isolated from the surrounding world without a trial or even the possibility to meet a lawyer.

Two years later on the day, Gui was ”released”, just to be put under house arrest in his hometown of Ningbo, without the possibility to leave China. Three months after the ”release” he was kidnapped a second time, now by ten plainclothes police officers while travelling on a train in the company of two Swedish diplomats.

Since then, Gui has been paraded on Chinese state television for the third time during his time custody, now forced to denounce Swedish authorities and other individuals or organisations for continuing to demand his freedom.

Due to the extralegal treatment of Gui Minhai, a rally to his support is being arranged at the World Press Freedom Day May 3, at 12:00 midday outside the Chinese embassy in Stockholm. the embassy is located at Lidovägen 8, Djurgårdsbrunnsviken, close to the Museum of Ethnography and the Swedish National Museum of Science and Technology. The embassy can be reached by bus number 69.

– Sweden should be more active in the work to secure the release of Gui Minhai. The Ministry of Foreign Affairs need to take concrete actions. In my opinion, we need to fight fire with fire. For example, the Chinese ambassador to Sweden could be expelled immediately, says author and debater Kurdo Baksi, who is arranging the rally.

Participants:

Karin Olsson, culture editor at Swedish daily Expressen
Anders Q Björkman, culture editor at Swedish daily Svenska Dagbladet
Helena Giertta, chief editor of Swedish Journalist Union’s magazine
Ulrika Kärnborg, vice president at Swedish Writers’ Union
Ulrika K Engström, international secretary at Swedish PEN

Read a short article about the rally at the Swedish Journalist Union’s magazine ”Journalisten” (in Swedish).

Contact the organiser and event announcer Kurdo Baksi at kurdo.b@hotmail.com.

Published on

Manifestation för Gui Minhai i Stockholm 3 maj

Den 3 maj infaller pressfrihetens dag. Men anledning av detta anordnas en stödmanifestation för Gui Minhai utanför Kinas ambassad i Stockholm.

Gui har nu suttit i kinesiskt förvar i 921 dagar utan rättegång. Som jag tidigare skrivit så lider han av den livshotande nervsjukdomen ALS, vilken gradvis leder till förlamning och innebär att den insjuknade patienten i genomsnitt endast har 2-4 år kvar att leva.

Tillståndet blir givetvis ännu allvarligare av att Gui sannolikt inte får adekvat vård i fängelset. Enligt hans dotter Angela Gui, så har pappa redan svårigheter med att röra sina fingrar och hålla balansen när han går.

Det är kalla fakta att en svensk samvetsfånge just nu håller på att dö i kinesisk fångenskap. Det är därför viktigt att så många som möjligt dyker upp på manifestationen nästa vecka.

Liksom det minnesevent som hölls för Gui Minhai 17 oktober i fjol – på tvåårsdagen av hans försvinnande – är det Kurdo Baksi som arrangerar även denna manifestation. Se en kort informationstext nedan:

GUI MINHAI UPPMÄRKSAMMAS PÅ PRESSFRIHETSDAGEN

Den 17 oktober 2015 kidnappade kinesiska myndigheter den svenske medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai under en semesterresa i Thailand. Hans ”brott” är med stor sannolikhet att han publicerat regimkritiska böcker. I två år isolerades han från omvärlden utan advokat, rättegång och åtalspunkt.

Exakt två år senare ”frigavs” Gui och hölls under uppsikt i en bostad i staden Ningbo utan möjlighet att lämna Kina, trots att han endast är svensk medborgare. Tre månader efter ”frigivningen” kidnappade runt tio civilklädda regimagenter Gui som satt med två diplomater på ett tåg mot Beijing. Sedan dess har den kinesiska diktaturen tvingat Gui Minhai att framträda i statlig tv och fördöma Sverige ifrån ett av de många hemliga underjordiska fängelserna i Kina för tredje gången sedan hans första gripande 2015.

Med anledning av detta anordnas en stödmanifestation för Gui Minhai på Press– och yttrandefrihetsdagen den 3 maj 2018, 12.00 utanför Kinas ambassad (Lidovägen 8, Djurgårdsbrunnsviken, strax Etnografiska museet och Tekniska Museet), buss 69 går dit.

– Sverige borde göra mera definitivt mer för att rädda Gui Minhai. UD bör agera konkret. Jag tror att man måste sätta hårt mot hårt. Till exempel bör Sverige utvisa Kinas ambassadör ur Sverige omedelbart. Det skulle hjälpa mycket, säger Kurdo Baksi, initiativtagare till manifestationen.

Medverkande:

Karin Olsson, kulturchef Expressen
Anders Q Björkman, biträdande kulturchef Svenska Dagbladet
Helena Giertta, chefredaktör tidningen Journalisten
Ulrika Kärnborg, vice ordförande i Sveriges Författarförbund
Ulrika K Engström, Fängslade författares kommitté, Svenska PEN

Det är också sannolikt att fler talare kommer ansluta sig innan eventet. En sådan stark lineup är skäl nog i sig att ta sig till Djurgårdsbrunnsviken under lunchen nästa torsdag, utöver det stöd som Gui Minhai behöver för att möjlighet ska ges att rädda hans liv.

Läs mer om den planerade manifestationen i tidningen Journalisten.

Published on

Kina sjösätter sitt första egenbyggda hangarfartyg

Det har under april månad ryktats om att Kina snart kommer sjösätta det första hangarfartyg som landet byggt helt på egen hand, vilket går under namnet ”Type 001A”. Så skedde denna vecka; under gårdagen rapporterade bland annat South China Morning Post hur fartyget lämnade hamnen i nordkinesiska staden Dalian för att för första gången testa sin sjövärdighet.

I samband med detta publicerar Center for Strategic and International Studies (CSIS) en artikel med frågor och svar, ämnad att räta ut grundläggande frågetecken gällande Type 001A, dess standard och Kinas framtida byggnation av hangarfartyg.

CSIS framhåller att det nya fartyget innehåller flera tekniska framsteg jämfört med Liaoning, Kinas första och enda hangarfartyg av gammal sovjetisk modell som köptes från Ukraina och efter omfattande renoveringsarbete sjösattes 2012.

Även om Type 001A påminner om Liaoning så har exempelvis såväl radarsystemens som flygplanens kapacitet förbättrats. Färdigställandet av det helt nya fartyget är även ett bevis på ett ökat kinesisk kunnande vad gäller själva produktionen, och ett kvitto på att ytterligare framsteg kan förväntas med framtida modeller.

CSIS understryker dock att det nya fartygets kapacitet, av flera anledningar, ligger långt efter de amerikanska hangarfartygens:

Q2: What are some of the key areas where Chinese and U.S. aircraft carriers differ?

A2: U.S. aircraft carriers field cutting-edge technology, which gives them several key advantages over their Chinese counterparts. The Liaoning and Type 001A rely on ski jump-style launch systems instead of the steam catapults used by the United States, forcing Chinese aircraft to expend considerable internal fuel during takeoff. Aircraft launched from U.S. carriers have a significantly higher maximum takeoff weight, which enables them to carry a larger payload and more fuel. U.S. carriers also enjoy larger airwings with more advanced aircraft.

(…)

Importantly, successful carrier operations depend on more than just technology. The United States has decades of experience operating and maintaining carrier fleets, which gives it a massive advantage in terms of personnel. The Chinese are still in the process of training its pilots and personnel to carry out carrier operations and updating its naval doctrine to reflect the introduction of carriers into its navy. While over time the Chinese will close some of the aforementioned technology gaps, it will still continue to lag the United States in terms of the experience of its carrier operators and naval aviators.

Dessutom drivs nya amerikanska hangarfartyg genom kärnkraft, medan det nya kinesiska fartyget tar sig fram med hjälp av ångturbiner. Vidare är tekniken som USA:s flygplan använder för att lyfta mer avancerad, vilket innebär att de kan bära mer bränsle och bestyckas med tyngre vapen.

Type 001A förväntas, liksom Liaoning, behöva ett par års test av sjöduglighet innan den kan tjänstgöra i reguljära uppdrag. Men det kommer dock inte dröja länge innan Kina har fler hangarfartyg än så i tjänst.

Enligt CSIS har arbetet på ett tredje fartyg, som går under namnet Type 002 eller CV-18, redan påbörjats. Antalet hangarfartyg som Kina planerar bygga uppskattas till mellan sex och tio.

Men, konstaterar CSIS, på grund av bristande transparens är det svårt för utomstående att fastställa detta antal eller den tidsplan som gäller för byggnationen. Man menar dock att ”inte vore någon överraskning” om Kina hade fyra stycken hangarfartyg med tillhörande stridsgrupper i bruk redan år 2030.

Resurser saknas knappast. Kinas militärbudget har mer än tiodubblats sedan år 2000 och är nu tre gånger större än Rysslands. Ett rikt land och en stark militär är de två viktigaste uttalade ingredienserna i president Xi Jinpings slogan ”den kinesiska drömmen”.

Type 001A sjösätts bara en vecka efter att Liaoning medverkade i övningar med skarp ammunition i Taiwansundet, bara 45 kilometer från den taiwanesiska ön Kinmen. Övningarna föranleddes i sin tur av att Xi Jinping inspekterade fartygen som där deltog, och iklädd militäruniform kungjorde att det nu är ”viktigare någonsin tidigare” att modernisera landets flotta.

Published on

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 17

Veckans nyhetsbrev fokuserar på de växande tveksamheterna kring Kina nya sidenväg, samt tilltagande krav på sanktioner mot delar av kinesiska staten som gjort sig skyldig till förföljelse mot religiösa minoriteter och ligger bakom de hundratals ”framtvingade erkännanden”som ägt rum sedan 2013.

Under brevets sista rubrik uppmärksammas även Kinas växande globala inflytande över högskolor och andra akademiska institutioner.

De kommande två nyhetsbreven här på InBeijing kommer att utgå. Detta eftersom jag nästa helg ska resa till Papua Nya Guinea, ett av världens minst urbaniserade och utvecklade länder, där internet är allt annat än tillgängligt och stabilt.

Det blir det längsta uppehållet här på InBeijing sedan starten 2010. Men den 14 maj är jag tillbaka med nästa nyhetsbrev och fortsätter därefter rapportering med oförminskad kraft.

Håll till godo med nedanstående nyhetsbrev tills dess. Och tack återigen till alla som sponsrar mig via Paetron, och möjliggör att jag kan lägga mer tid på denna nyhetssida.

EKONOMI & HANDEL

EU ambassadors band together against Silk Road – En av de kanske viktigaste nyheterna den gångna veckan kom från tyska Handelsblatt, som sett en rapport med skarp kritik mot den nya sidenvägen (OBOR) som 27 av 28 EU-länders ambassadörer i Kina skrivit under. Rapporten framhåller att detta Xi Jinpings personliga prestigeprojekt bryter mot standarder vad gäller bland annat miljö, arbetsrätt och transparens. Vidare menar rapporten att OBOR främst gagnar statlig kinesiska företag som får lejonparten av byggkontrakten, och är skräddarsytt för att forma en globalisering på kinesiska villkor. Det var endast Ungerns ambassadör som inte skrev under rapporten, vilket kopplas samman med att landet är en av de största europeiska mottagarna av kinesiska investeringar relaterade till OBOR. (Läs min sammanfattning på svenska.)

EU suspects tax fraud at China’s new gateway to Europe – Statliga företaget COSCO:s köp av hamnen Piraeus i Grekland 2016 utgör Kinas viktigaste europeiska förvärv hittills relaterat till den nya sidenvägen. Sedan dess har hamnens kapacitet att hantera exporter sexdubblats. I veckan rapporterade Reuters om hur hamnen sedan dess också har blivit centrum för omfattande skattebedrägeri. Det är italienska myndigheter som i samarbete med europeiska anti-bedrägerienheten OLAF har startat en utredning mot de kinesiska företag med kriminella kopplingar som undviker moms på de varor man importerar till Europa från Kina via Piraeus. Enligt uppgifter till Reuters ska aktiviteterna ska ha kostat italienska skattebetalare ”tiotals miljoner euro”, vilket kan vara i underkant eftersom utredningen just har startat. Också grekiska myndigheter ska ha påbörjat en separat utredning.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

North Korea Is Not De-Nuclearizing – De senaste veckorna har Nordkorea gett signaler om att man är redo att tillmötesgå såväl USA som Sydkorea på flera punkter, bland annat vad gäller kärnvapen. The Atlantic underströk dock i veckan att omvärlden inte bör hurra för tidigt. De förslag och åtgärder som Pyongyang presenterat är visserligen ett steg i rätt riktning, men innebär osannolikt någon kärnvapennedrustning på Koreahalvön. Löften att upphöra med tester av kärnvapen och missiler bör snarast ses som ett tecken på att Nordkorea redan utvecklat en kärnvapenarsenal som ledningen känner sig nöjd med och planerar att hålla intakt. Dessutom har diktatorn Kim Jong Un endast lovat att inte använda sina kärnvapen om det inte föreligger något kärnvapenhot mot Nordkorea; en tom formulering som också används av andra kärnvapenmakter. The Atlantic påminner vidare om att Nordkorea har brutit mot liknande löften flera gånger tidigare, som när man 1999 och 2006 plötsligt utförde missiltester trots att man lovat att sluta upp med dessa.

For Taiwanese, Democracy is the Only Game in Town — And They Would Fight to Defend it – En ny undersökning från National Chenchi University visade i veckan att Taiwans invånare fäster stor vikt vid och är villiga att kämpa för sin demokrati. 67,7 procent av de tillfrågade är redo att försvara Taiwan mot kinesisk aggression, en andel som i åldersgruppen 20-39 nu överstiger 70 procent. Taiwan Sentinel påpekar vidare att 91,1 procent i nuläget vill behålla status quo, vilket de facto innebär att Taiwan är en självständig stat. Endast 1,5 procent av öns befolkning förespråkar omedelbar återförening med Kina. En stor andel av de tillfrågade uppger visserligen att de är missnöjda med hur Taiwans demokratiska system fungerar. Men icke desto mindre svarade 94 procent av de tillfrågade att det är ”viktigt” att leva i en demokrati. Hela 86,2 procent av åldersgruppen 20-39 höll med om påståendet att det existerar vissa problem i en demokrati, men att det fortfarande är det bästa politiska systemet. Taiwans invånare är därmed bland de som värderar demokrati högst i hela Asien, men ändå har få västerländsk demokratier någon kontakt med Taiwan på grund av hot från diktaturen Kina.

US could sanction Chinese officials over Xinjiang abuses – AP citerade nyligen en hög tjänsteman inom USA:s utrikesdepartement säga att USA kan införa sanktioner mot Kina på grund av de omfattande förföljelserna mot den muslimska minoriteten uigur i provinsen Xinjiang, som intensifierats betydligt under det senaste året. På senare tid har ”tiotusentals” muslimer låsts in i politiska omskolningsläger utan någon som helst föregående rättslig process. USA har visat allt större intresse i frågan sedan flera familjemedlemmar till sex journalister som flytt Kina och nu är verksamma i USA också låsts in, eftersom journalisterna har amerikanskt medborgarskap. Kinas utrikesministerium kallar uppgifterna för ”grundlösa” och menar att harmoni råder mellan alla etniska grupper i Xinjiang. AP understryker dock att den religiösa förföljelsen i Xinjiang nått nya höjder sedan den ökände Chen Quanguo förflyttades dit som partichef efter att tidigare ha styrt Tibet med hårdhandskarna.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

When TV Takes Part in Human Rights Abuse – En artikel i New York Times uppmanade i veckan till sanktioner mot Kina på ännu ett område, nämligen mot landets statliga medier som medverkat i produktionen av framtvingade erkännanden. Texten är skriven av Peter Dahlin, som själv paraderats på kinesisk tv, och berättar hur han tvingades ”erkänna” för att han och flickvännen skulle släppas från det underjordiska fängelse där de hölls. När iransk tv sände liknande erkännanden 2013 så möttes landet av sanktioner från EU. Vidare har Russia Today nyligen förts in under ”Foreign Agents Registration Act” i USA. Det vore därför logiskt med liknande åtgärder mot Kinas statliga tv, som i och med alla framtvingade erkännanden de facto spelar en stor roll i Kinas utrikespolitik. Bland annat, skriver Dahlin, vore det möjligt att använda den så kallade Magnitsky-akten för att införa sanktioner mot individer som styr över och tar beslut inom statliga kinesiska medier.

U.S. Weighs Emergency Powers to Curb China Tech Investments – Kinesiska investeringar i amerikanska internet- och teknikföretag kan bli nästa måltavla i det handelskrig som nu rullas upp mellan Kina och USA. Enligt Bloomberg överväger USA:s myndigheter att använda sig av en särskild nödfallslag för att försvåra investeringar i denna sektor, vilket hänger samman med stölder av intellektuella rättigheter och andra brott som kinesiska företag gjort sig skyldiga till enligt amerikanska myndigheters utredningar. Samtidigt varnar Bloomberg för att dessa restriktioner skulle försvåra för amerikanska företag att anskaffa kapital, vilket i sin tur skulle riskera hålla nere värdet på bolag inom denna sektor. USA:s finansminister Steven Mnuchin har nu till 21 maj på sig att föreslå åtgärder mot kinesiska investeringar i industrier eller teknologier som bedöms särskilt viktiga.

China’s Xi says internet control key to stability – Under helgen citerade Kinas statliga nyhetsbyrå Xinhua nya direktiv från president Xi Jinping, som gjorde gällande att myndigheterna måste stärka sitt grepp över internet ytterligare. Detta för att ekonomiska och sociala mål ska kunna uppnås. Xi menar att utan ”säkerhet” på nätet så finns det heller ingen nationell säkerhet vilket i sin tur är en förutsättning för ekonomisk och social stabilitet samt slå vakt om ”massornas bästa intressen”. Internet ska inte tillåtas tjäna som plattform för skadlig information och rykten, sade presidenten vidare. Reuters framhåller att Xi Jinpings under sin tid vid makten redan ansvarat för en omfattande kampanj för att bringa internet under större kontroll än tidigare. Nu menar nyhetsbyrån att Kina också vill ta en ledarroll för att reglera internet globalt.

ENERGI & MILJÖ

Will China beat the world to nuclear fusion and clean energy? – BBC rapporterar om Kinas framgångar med att alstra energi från kärnfusion, efter att ha fått exklusiv tillgång till faciliteter i provinsen Anhui som jobbar med detta. Enligt uppgift ska Kina ligga längst fram i världen på detta område, som potentiellt kan innebära oändlig energialstring nästan helt utan avfall eller andra sorters föroreningar. Det finns nämligen ingen annanstans i världen där man klarar av att hålla processen igång lika länge som här i Anhui. Forskningen är extremt kostsam, men Kina hoppas på ytterligare genombrott för att kunna förse sina städer med renare energi än i dag. Målsättningar existerar redan där processen måste kunna hållas igång tio gånger längre än vad som är möjligt nu, i temperaturer upp till 100 miljoner grader celsius.

China’s Arctic Ambitions in Alaska – The Diplomat skriver långt och utförligt om Kinas växande närvaro i Arktis, vilket kopplas samman med den potential som området har vad gäller energi. Sedan tidigare har Kina redan skrivit avtal om att utvinna naturgas i Alaska, vilket är en av de främsta anledningarna till att man också har siktet inställt på Arktis som helhet då en tredjedel av världens reserver av naturgas tros finnas där. Den globala uppvärmningen sker dubbelt så snabbt i Arktis än genomsnittet i övriga världen, vilket inte bara möjliggör ny utvinning av naturresurser utan även öppnar upp för nya farleder till sjöss. Detta har fått Kina att presentera sin vision om en ”arktisk sidenväg”, och släppa ett vitpapper om sina framtida planer för området. Kina har redan en plats i arktiska rådet som observatör, och The Diplomat utfärdar en varning till amerikanska myndigheter att Kinas stora ambitioner i Arktis riskerar ge landet ett försprång i området.

SAMHÄLLE & KULTUR

Why is the US targeting China’s Confucius Institute? – Debatten kring Konfuciusinstituten har intensifierats i USA. De senaste månaderna har kongressmedlemmar, flera akademiska grupperingar och chefen för FBI anklagat dessa institut för att vara en slags omstörtande mekanismer som kontrolleras av Peking för att marknadsföra kommunistpartiets världsbild på amerikanska universitet. FBI-chefen Christopher Wray vittnade inför kongressen i februari i år och menade att individer vid instituten infiltrerar amerikanska universitet för att samla in underrättelser för kinesiska myndigheters räkning. I Texas har kongressmedlemmar rakt av rekommenderat universitet att avsluta samarbetet med kinesiska myndigheter. Deutsche Welle skriver med anledning av detta en lång artikel om institutens bakgrund och utveckling. Det nu finns cirka 525 Konfuciusinstitut världen över, varav 40 procent återfinns i USA. Redan 2014 mötte dessa omtalade institut kritik från American Association of University Professors, som kallade instituten för den kinesiska statens förlängda arm. Flera ämnen får inte diskuteras, bland annat Tibet, Taiwan, massakern vid Himmelska fridens torg samt förföljelsen av religiösa minoriteter eller utövare av Falun Gong.

The Chinese Communist Party Is Setting Up Cells at Universities Across America – Kinas kommunistparti har under de senaste åren satt upp particeller på utländska universitet med hjälp av kinesiska utbytesstudenter, skriver Foreign Policy. Tidningen berättar närmare om ett konkret exempel från Univeristy of Illinois, där en kinesisk student vittnar om hur hen medverkat i detta, på order från sitt gamla universitet i Kina. Bland annat har particellen ordnat visningar av kinesisk propaganda och rapporterat på andra kinesiska utbytesstudenter som ansetts vara ”fientliga” mot partiet. Detta har skett i separata möten med lärare och tjänstemän när studenterna i particellen åkt hem till Kina under ledigheten. Dessa particeller har inte bara poppat upp på flera universitet i USA, utan även i flera andra länder varav Foreign Policy listar ett drygt dussintal. Statliga kinesiska medier rapporterade även i november i fjol om etableringen av ett ökat antal particeller vid utländska universitet och högskolor. Deras uttalade mål är att ”marknadsföra partiet och myndigheternas politik”.

What’s the ‘Dirty Secret’ of Western Academics who Self-censor Work on China? – South China Morning Post gav i helgen ytterligare ett konkret exempel på hur Kina lyckas sprida självcensur också bland utländska akademiker. När den australiensiska akademikern Jamen Leibold ville publicera en text med kritik mot Kinas nya sidenväg i The China Quarterly som ges ut av Cambridge University Press, drog två europeiska akademiker in sina texter i samma nummer av rädsla för att de skulle få problem med visum till Kina i framtiden. Exemplet visar tydligt hur effektivt självcensuren fungerar på egen hand, eftersom kinesiska myndigheter inte ens hade varnat akademikerna i fråga som agerade på egen hand för att stoppa publiceringen av sina artiklar.

Published on

800 jobb försvinner från Olofström när Volvo flyttar produktionen till Kina och USA

Enligt Blekinge Läns Tidning kom beskedet om att 700-800 jobb försvinner från Volvos fabrik i Olofström fram till år 2020 som ”en chock”.

Detta skrev tidningen under gårdagen, efter att ha sett ett hemligt informationsblad från fackfördbundet IF Metall:

IF Metall informerade sina medlemmar i Olofström om framtiden på torsdagen. Och det är en mörk bild, främst för de anställda, men även för hela Olofström.

Volvos stora satsningar utomlands kan slå hårt mot tillverkningen i Olofström, liksom att tillverkningen av den nuvarande modellen S/V60 går ur produktion och att nya V60 inte får någon högre produktionstakt.

Enligt ett hemligt informationsblad från IF Metall som BLT har tagit del av mister Olofström också S60-modellen. Den ska produceras i Kina och USA.

De första uppsägningarna börjar redan i sommar, och enligt IF Metall finns i nuläget inga ersättningsjobb för de anställda vid Volvofabriken i Olofström. Den största förlusten av arbetstillfällen sker år 2022, då produktionen av nya XC90 ska förläggas till Volvos nybyggda fabrik i USA.

”Det känns ju som ett hot när det byggs nya fabriker i Kina och produktionen av bilmodeller flyttas till USA” säger Joakim Ravemyr, ordförande på Unionen för Volvo, till Bleking Läns Tidning.

Från Volvos håll har det hittills varit tyst om de planerade uppsägningarna. Förutom Blekinge Läns Tidning så har även SVT Nyheter sökt ansvariga på Volvo utan resultat.

Enligt Sveriges Radio ställde Volvo dessutom in en presskonferens som skulle ha hållits under gårdagen, sedan det blev känt att uppgifterna om de förlorade jobben kommit ut.

SVT Nyheter citerar i sin tur ett mail från Volvo Cars under fredagen, där företaget säger sig inte kunna kommentera på rapporter om att företaget planerar omstrukturera fabriken i Olofström.

Det råder förvisso inget tvivel om att kinesiska Geelys ägarskap varit positivt för Volvo, som verkligen var på fallrepet när företaget ägdes av Ford.

Som jag skrev för Affärsvärlden förra månaden så sålde Volvo i fjol 572 000 bilar, vilket är nytt rekord och en ökning med imponerande 72 procent sedan Geely köpte tillverkaren 2009. Sedan dess har antalet Volvoarbetare i Sverige dessutom fördubblats till 21 000.

Fjolårets vinst på 1,75 miljarder var också det ett nytt rekord för Volvo. Vidare har Geely investerat elva miljarder dollar i teknologi och nya fabriker.

Utvecklingen har lett till en befogad hyllningskör. Akademikerna Tony Fang och Dina Chimensson vid Stockholms universitet gick till och med så långt som att i en debattartikel i Dagens Nyheter förra våren mena att Geelys regi av Volvo är ett bevis på att Kina inte är en kommunistisk diktatur.

Fang och Chimensson argumenterade vidare för att Sverige behandlat Geely ”oschysst” genom att visa oro för Volvos framtid, och menade att vi nu måste ”erkänna” att vi hade fel.

Men det är också viktigt att inse att Volvos relation till Geely inte är oproblematisk för svenska arbetstillfällen. Något jag utvecklade i en en replik på ovanstående text som också den publicerades i Dagens Nyheter förra våren:

Sedan Geely tog över har produktionssystemet VCMS och den skalbara plattformen SPA utvecklats i Europa. Tekniken möjliggör samma avancerade produktion i Kina som i Sverige. Och i Volvos nya affärsplan som presenterades i slutet av fjolåret statuerades målsättningen att Kina ska bli hubb för tillverkning inte bara för den inhemska marknaden, utan även för global export.

”Hur kunde vi göra felaktiga scenarioanalyser? [sic]”, frågar sig Fang. Men det är det ingen som har gjort. Förutom att Volvo är beroende av Kinas myndigheter så fortsätter landet att vara en diktatur, samtidigt som tekniköverföringen från Sverige till Kina sker med blixtens hastighet.

Att tillverkningen av nya modeller nu flyttas till fabriker i Kina och USA är från ett företagsperspektiv givetvis helt logiskt. Fabrikerna är nyare, ligger närmare Volvos största marknader och bemannas med billigare personal än i Sverige.

Där kommer de nya modellerna alltså byggas med teknik som överförts via produktionssystemet VCMS och den skalbara plattformen SPA.

Givet de många nya arbeten som uppstått i Sverige sedan Geely tog över Volvo 2009 så har det alltid varit svårt att utfärda kritik mot de nya kinesiska ägarna.

Men samtidigt är det bara ställa in sig på att alltfler jobb vid svenska Volvofabriker från och med nu kommer gå förlorade, när teknik som tidigare endast fanns i Europa nu äntligen installerats i splitternya fabriker i Kina och USA.

Kvar i Sverige finns fabriker med kapacitet att bygga äldre modeller, vilka det snart inte kommer finnas någon större efterfrågan på. Denna utveckling har mellan raderna egentligen varit ganska lätt att förutse redan från början.

Relaterad läsning:

”800 jobb kan försvinna på Volvo i Olofström” (BLT)
”Volvo flyttar tillverkning till Kina” (Sveriges Radio)
”Berggren: Nu flyttar Volvo till Kina på riktigt” (Allt om Bilar)

Published on

Frän kritik från EU mot Kinas nya sidenväg

I veckan skrev tyska Handelsblatt om en läckt EU-rapport som de kommit över angående Kinas nya sidenväg (OBOR), som cirka 9 000 miljarder kronor avsatts för.

Rapporten, som undertecknats av alla 28 Kina-ambassadärer från EU utan en, kritiserar bland annat OBOR:s standarder gällande miljö, transparens och arbetsrätt.

Ambassadörerna menar även att projektet favoriserar kinesiska byggföretag och därmed främst kommer Kina till nytta, särskilt som OBOR verkar skräddarsytt för att skapa nya kinesiska exportmarknader och öka landets globala politiska inflytande:

Twenty-seven of the 28 national EU ambassadors to Beijing have compiled a report that sharply criticizes China’s “Silk Road” project, denouncing it as designed to hamper free trade and put Chinese companies at an advantage.

The report, seen by Handelsblatt, said the plan, unveiled in 2013, “runs counter to the EU agenda for liberalizing trade and pushes the balance of power in favor of subsidized Chinese companies.”

(…)

In their report, the ambassadors wrote that China wanted to shape globalization to suit its own interests. “At the same time the initiative is pursuing domestic political goals like the reduction of surplus capacity, the creation of new export markets and safeguarding access to raw materials,” it read.

They warned that European companies could fail to clinch good contracts if China isn’t pushed into adhering to the European principles of transparency in public procurement, as well as environmental and social standards.

Det är knappast någon överraskning att det just är Ungerns ambassadör som inte skrivit under rapporten, vilken även understryker Kinas framgång med att stoppa gemensam kritik från EU genom att köpa lojalitet från ett par europeiska länder.

Som jag skrev i min nya bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” så var det också Ungern som nyligen stoppade ett gemensamt EU-uttalande mot Kinas alltmer utbredda tortyr mot rättsadvokater.

Dessförinnan blockerade Grekland ett utlåtande inför FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen i Kina. Såväl Ungern som Grekland har mottagit stora investeringar från Kina relaterade till OBOR.

Bland andra Deutsche Welle återger uppgifterna om den rapport som Handelsblatt sett, och understryker att det inom EU finns en växande oro för OBOR:s utformning:

New Silk Road — which is also known as the Belt and Road Initiative (BRI) — will enable China to oversee the construction of new roads, ports and pipelines that will run through 65 countries. The initiative is widely seen as helping to cement Beijing’s position as a new global superpower.

China has promised the project will benefit all countries along its route, thanks to the greater connectivity it will allow. But its main trading partners are growing increasingly suspicious over Beijing’s strategic objectives, amid concerns that Chinese state-owned firms are set to reap most of the benefits.

”(At present) ​European companies have to compete against their Chinese counterparts, who enjoy almost unlimited credit from Chinese state banks,” Thomas Eder, a research associate at the Mercator Institute for China Studies in Berlin, told DW.

Rapporten menar vidare att det inte handlar om att vägra att samarbeta med Kina, utan främst att påtala att ekonomiskt utbyte och investeringar bör ske på villkor som alla parter respekterar och kan dra nytta av.

Handelsblatt påpekar mycket riktigt att det finns en växande frustration inom EU för de hinder som existerar för utländska aktörer på den kinesiska marknaden. Frustrationen innefattar även problem med intellektuella rättigheter och tummande på allehanda handelsbestämmelser:

One EU diplomat said China was very good at exploiting grey areas in WTO law on the protection of intellectual property, for example, and didn’t shy away from breaking rules. “When we point that out to our Chinese negotiating partners they always show a lot of understanding but in reality hardly anything changes,” the diplomat said.

Men snarare än att som USA hota med att införa liknande tullar och regler och därmed riskera ett handelskrig, så har EU hittills förlitat sig på förhandlingar för att förmå kineserna att bedriva handel på lika villkor – förhandlingar vilka enligt Handelsblatt varit ”extremt långsamma”.

Detta är inte första gånger EU uttrycker skepsis gentemot Kinas nya sidenväg.

Handelsblatt påminner bland annat om hur flera EU-minstrar, återigen på grund av oro för transparens och arbetsrätt och miljöproblem, vägrade underteckna en skrivelse vid ett stort lanseringsmöte för OBOR i Peking i fjol:

German government papers seen by Handelsblatt indicate that China isn’t interested in transparency when it comes to procurement. Last May, when former Economics Minister Brigitte Zypries traveled to Beijing for the grand launch of the Silk Road initiative, she and other EU officials were meant to sign a joint declaration with the Chinese government. It didn’t happen.

The Europeans wanted to change much of the agreement’s wording, saying it should guarantee “equal opportunities for all investors in transport infrastructure” as well as international standards of transparency.

The Chinese refused to incorporate any amendments.

Jag har tidigare skrivit om den nya sidenvägen otaliga gånger här på InBeijing samt för svenska medier som Fokus, Arbetet Global, Finansliv och Affärsvärlden.

Published on

Kina genomför övning med skarp ammunition i Taiwansundet, hot om militär attack påtagligt

Under onsdagen genomförde Kina militärövningar med skarp ammunition i Taiwansundet, endast 45 kilometer från den taiwanesiska ön Kinmen. Provokationen skedde sedan Kina just hållit sin största marina militärövning någonsin, där landets enda hangarfartyg Liaoning seglade genom delar av Sydkinesiska havet tillsammans med närmare 50 militära fartyg och 76 stridsflygplan.

Beslutet att hålla de skarpa övningarna i det blott 160 kilometer breda sund som skiljer Kina och Taiwan åt kom i ”sista minuten”, efter att president Xi Jinping personligen inspekterat paraden och talat om vikten av ytterligare modernisera den kinesiska flottan.

Övningen hålls med bakgrund av ett kraftigt ökat hot om en kinesiska militär attack eller naval blockad mot Taiwan, vilket enligt många analytiker kan komma att ske så tidigt som år 2020.

Detta skriver jag mer utförligt om i en artikel med rubriken ”Mörka moln över sundet”, som publicerades i det aktuella numret av magasinet Fokus, just innan de skarpa övningarna offentliggjordes.

Eftersom texten i Fokus finns bakom betalvägg så kan jag inte återge texten i sin helhet här. Men jag bjuda på ett utdrag som närmare visar på risken för militära aktioner:

Nyligen möjliggjorde USA:s kongress även för amerikanska militära fartyg att anlöpa i taiwanesiska hamnar. Detta fick en kinesisk diplomat i Washington att öppet hota med en militär attack mot Taiwan »redan samma dag« som detta sker. Hans ord backades snart upp av såväl statlig media som utrikesministeriets talesman.

Risken framstår som överhängande att Xi Jinpings administration målar in sig i ett hörn med en färgburk av nationalistisk propaganda, tills det framstår som ett enormt misslyckande om Taiwan inte blir kinesiskt under Xis tid vid makten. Och då vare sig politiker eller opinion i Taiwan frivilligt vill låta sig styras av världens största diktatur så återstår bara ett tillvägagångssätt.

USA har på senare tid närmat sig Taiwan på flera vis som upprört ledningen i Peking. Förslag har nyligen godkänts som gör gällande att amerikanska fartyg får anlöpa i taiwanesiska hamnar, samt att tjänstemän från de båda länderna kan besöka varandra officiellt.

Förutom att sälja vapen till Taiwan har USA nyligen också gett klartecken för försäljning av teknologi som möjliggör för Taiwan att bygga sina egna ubåtar.

Detta sker samtidigt som den kinesiska nationalismen – och särskilt kraven på en ”återförening” med Taiwan – har nått sådana extrema höjder att partiet skulle framstå som en papperstiger om man inte agerar.

Och Peking måste nog ge upp tanken på en frivillig återförening från Taiwans håll, oavsett hur mycket man hotar och visar upp sin styrka. För som jag skriver i Fokus så har en stor attitydförändring skett hos det taiwanesiska folket under de senaste årtiondena.

Stödet för en formell självständighetsförklaring är nu mer än dubbelt så stor som för en återförening. Endast 3,4 procent av Taiwans invånare känner sig nu som ”kineser”, jämfört med de 58,2 procent vilka känner sig som ”taiwaneser”. (Övriga uppfattar sig själva som en kombination av de två svarsalternativen.)

Vad gäller själva övningen som pågick under onsdagen så uppmärksammade Financial Times hur Kina använder militärmakt tillsammans med aggressiv retorik i statlig media för att försöka skrämma upp befolkningen på Taiwan:

But a senior Taiwanese official said that Beijing was prosecuting a propaganda war to scare the 23m Taiwanese people, who enjoy de facto independence despite China’s claim over the democratically ruled island.

“Some Chinese state-owned media [have] engaged in disinformation warfare and deliberately played up the drills in order to incite public anxiety in Taiwan,” the official said.

Financial Times intervjuar även en professor i Hongkong som säger att detta inte handlar om någon rutinmässig övning. Han menar att det dels handlar om att skrämma slag i Taiwan, dels att visa Donald Trump att ”saker och ting kan bli riktigt obehagliga” om USA fortsätter att närma sig Taiwan.

Artikeln framhåller även att den dramatiska ökningen av Pekings militärbudget på senar år innebär att den i dag är över 20 gånger större än Taiwans.

Published on

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 16

Förra veckans uppdateringar på InBeijing blev något färre och kortare än vanligt, då jag från måndag till söndag befann mig på en cykelresa längs med Taiwans östkust. En otroligt vacker cykeltur, som jag här kommer posta bilder från och information om senare.

Jag kompletterar nu detta med ett aningen mer utförligt nyhetsbrev än förra veckan. Bland huvudpunkterna finns att handelskriget mellan Kina och USA verkar trappas upp, samt att hotbilden mot Taiwan ökat ytterligare i och med skarpa militärövningar i det smala sund som skiljer länderna åt.

Stort tack till alla donationer som möjliggör för mig att lägga tid på detta nyhetsbrev, vars målsättning är att svenska läsare genom någon kvarts läsning ska kunna hålla sig uppdaterade om allt viktigt som sker i och kring världens största land.

Om ni vill se en utökad bevakning av Kina med omnejd här på InBeijing, överväg att stödja sidan via Patreon.

EKONOMI & HANDEL

White House Plans to Escalate Trade Pressure on China – Det pågående handelskriget mellan Kina och USA, som jag skrivit om tidigare såväl här som i magasinet Fokus, har enligt Wall Street Journal just trappats upp ytterligare. Enligt amerikanska myndighetskällor kommer USA redan denna vecka presentera nya tullar om 25 procent på importvaror från Kina till ett värde av ytterligare 100 miljarder dollar, utöver tullarna på varor värda 50 miljarder dollar som tillkännagavs tidigare denna månad. Det skulle i praktiken omöjliggöra för Kina att ge igen med samma medel, eftersom Kinas totala import av varor från USA endast uppgår till cirka 170 miljarder dollar. Enligt uppgifter till Wall Street Journal så är Donald Trumps administration övertygade om att denna hårda linje mot Kina kommer fungera, och planerar även att försvåra för kinesiska företag att investera i USA:s tekniksektor, vilket hänger samman med de omfattande stölder av intellektuella rättigheter som Kina gjort sig skyldiga till under de senaste årtiondena. Vidare uppges att Trump även vill utreda möjligheten för USA att ingå i det omfattande frihandelsavtalet Trans-Pacific Partnership (TPP), vilket sannolikt skulle göra effekterna av kinesiska tullar mindre kännbara.

China’s Communists Rewrite the Rules for Foreign Businesses – En viktig artikel från New York Times om hur Kinas kommunistparti, samtidigt som man lovar bättre villkor för utländska företag i landet, de facto i ökad utsträckning försöker utöva kontroll över och påverka beslutsfattning inom dessa företag. Förutom en ständigt ökande press att dela med sig av viktig teknologi, har utländska företag vid upprepade tillfällen de senaste månaderna mött krav på att partikommittéer ska inkorporeras i bolagen och ges makt att påverka beslut angående verksamhet och investeringar i Kina. Detta gäller flera av värdens största börsnoterade företag. En analytiker som intervjuas menar att utländska företag ”aldrig tidigare” upplevt en så stor målmedvetenhet från partiets sida för att uppnå dessa målsättningar. Denna trend har förvärrats sedan Xi Jinping blev president, vilket kopplas samman med hans uttalade agenda att stärka partiets kontroll över och ställning i det kinesiska samhället.

China’s economy isn’t opening. It’s closing – and it’s hurting itself – Förra veckan höll Xi Jinping ett uppmärksammat tal vid det ekonomiska mötet Boao Forum i södra Kina, där han lovade att öppna upp den kinesiska ekonomin för utländska investerare. Talet fick en lugnande effekt på världsmarknaderna där utsikterna för ett handelskrig skapat oro, och fick samtidigt Xi att framstå som rationell och ansvarstagande jämfört med Donald Trump. Men en debattartikel i South China Morning Post påminner om att verkligheten ser annorlunda ut, då kinesiska ledare vid upprepade tillfällen givit liknande garantier utan att någonting av substans sedan skett. När Kina gavs medlemsskap i Världshandelsorganisationen (WTO) lovade landet bland annat att kortföretag som Visa och Mastercard skulle ges tillträde. Men sjutton år senare får utländska kortföretag fortfarande inte verka i Kina, trots att WTO dömde mot Kinas inhemska monopol på kortbetalningar 2012 och trots att nya löften har getts från kinesiska myndigheter sedan dess. Detta är bara ett av flera exempel på hur retoriken skiljer sig från verkligheten; artikeln understryker hur Internationella valutafonden i februari fastslog att Kinas ekonomi är mer stängd för utländska investeringar än vad som är genomsnittet till och med bland utvecklingsländer. I ett försök att stoppa kapitalflykt gör Kinas myndigheter dessutom mer på egen hand för att stoppa kinesiska utlandsinvesteringar, än vad amerikanska regleringar gör.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

Beijing ‘takes aim at Taipei’ with ‘last-minute’ live-fire drills in the Taiwan Strait – Efter sitt tal om öppenhet vid Boao Forum, åkte Xi Jinping direkt för att inspektera den största marina militäruppvisningen som Kinas kommunistparti någonsin hållit. Ombord på en jagare iförd militäruniform talade Xi om vikten att ytterligare modernisera landets flotta. Uppvisningen bestod av 48 militära fartyg, 76 stridsflygplan och över 10 000 soldater vilka har färdats genom Sydkinesiska havet och det 160 kilometer smala sund som skiljer Kina från Taiwan. Strax efter att Xi lämnat denna parad offentliggjordes att ett ”sista minuten-belut” tagits om att hålla övningar med skarp ammunition i Taiwansundet, bara 45 kilometer från den taiwanesiska ön Kinmen. Dessa övningar tros äga rum på onsdag och kommer sannolikt inkludera Kinas enda hangarfartyg Liaoning. Enligt South China Morning Post är dessa övningar ett svar på att USA under den senaste tiden närmat sig Taiwan. De kan också utgöra ett slags stöd för Ryssland i den rivalitet som just nu pågår med USA i Syrien.

Report Details Who, How, and Why of China’s Televised Confessions – I veckan släppte Safeguard Defenders en ny, omfattande rapport som utreder 45 fall av ”framtvingade erkännanden” på kinesisk tv, av den sort som bland andra Gui Minhai och Peter Dahlin utsatts för. Rapporten visar hur dessa ”erkännanden” i regel föregås av tortyr och hot, samt hur statliga kinesiska medier inte bara används som plattform för att sända dessa erkännanden utan även är inblandade i själva produktionen. China Digital Times sammanfattar rapporten genom att återge detaljer från flera av fallen samt några av de slutsatser som rapporten kommer fram till. Safeguard Defenders fastslår bland annat att de framtvingade erkännandena även har blivit en del av kommunistpartiets utrikespolitik, och används för att exempelvis tillbakavisa kritik eller visa upp sin totala makt över Kina. Denna artikel är den bästa sammanfattningen jag hittat för den som inte vill ta sig an den över 100 sidor långa rapporten i sin helhet. Under gårdagen skrev jag även en kortare sammanfattning på svenska här på InBeijing.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

Asia’s Bastion of Free Speech? Move Aside, Hong Kong, It’s Taiwan Now. – New York Times uppmärksammar en rad händelser som tillsammans visar på trenden att Taiwan har övertagit Hongkongs plats som Asiens främsta plats vad gäller yttrandefrihet. Efter att kommunistpartiet sedan demokratiprotesterna 2014 har stärkt sitt grepp över media och civilsamhälle i Hongkong har Taiwan blivit ny destination för en rad aktivister, organisationer och evenemang. Lam Wing-kee, en av Gui Minhais kollegor som även han kidnappades 2015, kommer öppna en ny bokhandel på Taiwan snarare än i Hongkong. Filmfestivalen ”1905 Hong Kong Human Rights Film Festival” kommer flytta från Hongkong till Taiwan i år, på grund av ökad beröringsskräck för mänskliga rättigheter i Hongkong. Reportrar utan gränser hade först tänkt öppna sitt första Asienkontor i Hongkong, men valde Taiwan på grund av Kinas ökade inflytande i Hongkong. Dess ordförande säger i artikeln att yttrandefrihet har blivit ”en stor del av den taiwanesiska kulturen”.

China asserts firm grip on research data – I en av förra veckans mest förvirrande nyheter, meddelade kinesiska myndigheter att all vetenskaplig data som tas fram i landet först måste delas med och godkännas av statliga datacentraler innan de får publiceras. Dessa datacentraler ska i sin tur etableras av Kinas ministerium för forskning och vetenskap, vilket alltså tyder på att kinesiska myndigheter vill utöva större kontroll och påverkan av den forskning som landets universitet och vetenskapsmän producerar. De nya reglerna utfärdades av Kinas mäktiga statsråd, och omfattar enligt magasinet Science samtliga grupper och individer som bedriver någon form av forskning i Kina. Samtidigt som de nya reglerna presenterades så utlovades även större öppenhet och underlättande för delning av data, dock utan närmare specifikation av åtgärder för att åstadkomma detta.

ENERGI & MILJÖ

China Will Force a Resort Island to Phase Out Gasoline Cars – På ön Hainan, som är Kinas sydligaste provins, ska ett pilotprojekt nu implementeras för att fasa ut konventionella bilar till fördel för elbilar. Bloomberg uppmärksammar rapporter från statlig kinesisk media om att försäljningen av bensindrivna bilar ska kontrolleras och gradvis ska minska på Hainan, samtidigt som köp av bilar som drivs med förnyelsebar energi eller är ”energisparande” ska uppmuntras. Inga konkreta målsättningar angående tidplan eller andra detaljer har dock ännu presenterats. Kina är sedan 2009 världens största bilmarknad, och passerade 2015 även USA för att bli den största marknaden för elbilar. Under fjolåret såldes mer än hälften av världens elbilar i Kina.

Smog in key north China region rises 27 pct in March – ministry – Trots elbilar, förnyelsebar energi och andra intiativ för att förbättra luften så brottas Kinas störstäder fortfarande med allvarliga föroreningar. Enligt myndigheterna så ökade smogen i området Peking, Tianjin och Hebei under mars månad med 27 procent på årsbasis, efter att föroreningarna i vintras minskat något jämfört med förra året. Den ostadiga utvecklingen är sannolikt ett resultat av att användningen av kol främst minskar i procent och inte i ren mängd, då Kina fortfarande måste öka sin energiframställning i takt med att landets ekonomi växer. Reuters understryker att kinesiska myndigheter för tillfället jobbar med en ny plan för att motverka luftföreningar 2018-2022, men att experter uppmanar myndigheterna att ta till ännu större åtgärder för att hantera den omedelbara hälsorisk som den fortsatt dåliga luften i landets städer utgör.

SAMHÄLLE & KULTUR

Weibo’s New Online Guidelines: No Homosexual Content Allowed – I den senaste i raden av kampanjer för upprensning och censur på Kinas internet, kommer landets största mikroblogg Sina Weibo att förbjuda innehålla med inslag av våld och homosexualitet. Enligt Reuters utgör det nya förbudet en del av myndigheternas ambition att kontrollera olika sorters ungdoms- och populärkultur som sprider sig via internet, och även inkluderar bland annat rapmusik. Sina Weibo meddelade beslutet via sitt officiella konto på den egna mikrobloggen, vilket resulterade i häftig kritik och en populär hashtag som visade stöd för homosexualitet. Detta ledde i sin tur till att användare stängdes av och otaliga poster raderades som ”olagligt innehåll”. Reuters noterar även att den prisbelönta filmen ”Call Me By Your Name”, som skildrar en homosexuell romans, nyligen uteslöts från en kinesisk filmfestival.

China tried to control Tibetan exiles in Sweden by hiring a spy in the refugee community – Den tibetanska man som för ett drygt år sedan greps misstänkt för att spionera på tibetaner bosatta i Sverige åtalas nu formellt för flyktingspionage. Den 49-årige mannen, bosatt i Stockholm, är misstänkt för att ha bevakat exiltibetaner för att sedan lämna över informationen till en ”utländsk makt”, vilket enligt Business Insider sannolikt är Kina, särskilt eftersom åklagaren berättat för svensk media att mannen träffat kinesiska tjänstemän inte bara i Sverige utan även i Finland och Polen. Just innan sin han greps förra året ska mannen ha fått drygt 50 000 kronor som belöning för sitt arbete. Mannen ska mellan 2015 och 2017 ha samlat information om flera av de 140 tibetaner som är bosatta i Sverige, inklusive adresser, familjerelationer och resor. Fallet har stora likheter med den spionskandal som rullades upp 2009 och ledde till att två kinesiska tjänstemän utvisades från Sverige, varav en arbetat under täckmantel som korrespondent för statlig kinesisk media. Även då betalades en uigur av Kinas ambassad för att spionera på andra uigurer bosatta i Sverige.

Help detained bookseller and improve domestic workers’ rights, Hong Kong told in submission to UN – Nyligen lämnade 45 civilorganisationer in en oroande rapport angående Hongkong till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Där beskrevs flera övergrepp mot mänskliga rättigheter i Hongkong, och över 100 rekommendationer gavs till stadens myndigheter för att förbättra det snabbt förvärrade tillståndet på detta område. Myndigheterna uppmanas bland annat att utföra en fristående och transparent utredning angående kidnappningen av Gui Minhai, samt att ta omedelbara åtgärder för att säkerställa han omedelbara frigivning. South China Morning Post kallar rapporten ”banbrytande”, med tanke på hur många olika aktörer som står bakom den.

Published on

Ny detaljerad rapport om framtvingade erkännanden på kinesisk tv

Med början 2013 har omkring 150 framtvingade erkännanden ägt rum på kinesisk tv. I en ny rapport från Safeguard Defenders som släpptes denna vecka granskas 45 av fallen i detalj.

Rapporten visar tydligt hur dessa ”erkännanden” äger rum antingen efter löften om bättre villkor och behandling eller fångenskapen, eller efter hot mot fången och dennes familj.

När advokaten Wang Yu tvingades till ett erkännande så visade polisen upp en bild på hennes son, och sade att hans öde hängde på hennes attityd. Advokaten Xie Yang hotades med repressalier mot såväl sin egen fru och dotter som sin bror med familj, och han inte gick med på att spela in en falsk bekännelse.

Innan detta har de utsatta också mjukats upp med misshandel, förödmjukelser, stresspositioner, förödmjukelser, berövande av sömn samt en rad andra psykiska och fysiska tortyrmetoder.

Erkännandena sker vidare innan rättegång och ofta även innan formell häktning. Ingen av de som intervjuas i den nya rapporter har haft möjlighet att ens träffa sin advokat innan de tvingas avge sina inspelade erkännanden.

Så här beskrivs rapportens framställning av RSDL Monitor:

Scripted and Staged: Behind the scenes of China’s forced TV confessions uses moving first-person testimonies and in-depth interviews to reveal how confessions are forced and extracted through threats, torture, and fear; how police dictate and direct confessions; and how they are often used as tools of propaganda for both domestic audiences and as part of China’s foreign policy.

The interviewees in this report describe how the police took charge of the confession from dressing them in “costume”; writing the confession “script” and forcing the detainee to memorise it; giving directions on how to “deliver” their lines—including in one case, being told to weep; to ordering retake after retake when not satisfied with the result. One interviewee said he spent seven hours recording for what amounted to just a few minutes of broadcast, another was locked in a cage while camera lenses poked through the metal bars, after first being drugged.

Rapporten visar hur fallen i regel har en politisk underton. Journalister, bloggare, publicister, advokater, aktivister eller anställda i NGO:er utgör 60 procent av de granskade fallen. Deras aktiviter beskylls i regel för att vara ”Kina-fientliga”.

Och som läsare av InBeijing redan vet, så är det inte bara kineser som tvingas till framträdanden på statlig kinesisk tv. Fenomenet har även drabbat en britt och två svenskar.

I min nya bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” beskrivs hur Gui Minhai och Peter Dahlin båda har blivit paraderade på statlig kinesisk tv.

I Safeguard Defenders nya rapport skildras även det mindre kända fallet med britten Peter Humphrey, som under sitt framtvingade erkännande spändes fast i en stol i en metallbur. De kinesiska journalister som närvarade stack sedan in sina kameror genom gallret för att buren inte skulle synas, och ställde inga egna frågor utan återgav endast vad förhörsledaren sade.

Just statliga kinesiska mediers roll i dessa framtvingade erkännanden är ett mycket viktigt fokus i den nya rapporten. Det understryks hur dessa medier inte bara är en passiv plattform, utan även deltar i framställningen av själva produktionen.

Bland annat berättar Peter Dahlin hur han intervjuades av en journalist från CCTV, som läste från ett papper med frågor hon fått från polisen.

Enligt rapporten har Kinas statliga medier blivit mer aktiva i att sprida statlig propaganda, även i utlandet, sedan Xi Jinping blev president 2013.

Att statliga medier samarbetar med polisen för att filma och producera dessa förödmjukande erkännanden – vilka bryter mot såväl inhemsk lag som internationella bestämmelser som Kina bundit sig till – borde leda till större uppmärksamhet internationellt:

Media organizations that film, collaborate with police in the staged and scripted process, and broadcast these confessions, whether they be Chinese state media or private outfits, are as culpable as the CCP in committing this deceptive, illegal and human rights violating practice. To date these media are China’s state-party broadcaster CCTV, and Hong Kong-based media: Phoenix TV, Oriental Daily and South China Morning Post.

As China’s steps up its expansion of its CCP-controlled media overseas, it is now even more urgent to take action so that this human rights abuse and party propaganda can no longer be dressed as “news” and broadcast into homes around the world.

Det pågår en ständig debatt i flera västländer huruvida ryska medier som Russia Today ska tillåtas verka. Och 2013 införde EU sanktioner mot iranska Press TV, efter att kanalen sänt liknande erkännanden från regimkritiker i Iran.

Men trots att de kinesiska mediernas framtvingade erkännanden är både fler och mer extrema än i fallet med Iran, och dessutom involverar utländska medborgare, så råder det inte ens någon debatt om åtgärder mot dessa medier.

Enligt svenska myndigheter är nio korrespondenter från statliga kinesiska medier verksamma i Sverige.

Dessa journalister har också tidigare varit inblandande i flera politiska skandaler. 2010 utvisades en tjänsteman vid Kinas ambassad i Stockholm, efter att han under täckmantel som korrespondent för kommunistpartiets tidning Folkets Dagblad spionerat på medlemmar av den etniska minoriteten uigur som bosatt sig i Sverige.

Hela rapporten, som är drygt 100 sidor lång, kan laddas ner i sin helhet här.

1 … 4 5 6 7 8 … 10