2012- sida 5

Published on

Publicerat: Kinas censurerade internet

Lägger i dag upp en av mina artiklar om Kinas internet, som nyligen publicerades i DIK-Forum.

Som ju alla vet är internet i Kina censurerat från flera sidor som innehåller exempelvis nyheter, forum eller pornografi.

I artikel ger jag en kort bakgrund till internet i Kina, och hur det ändå lyckats växa så otroligt fort trots begränsad användarvänlighet.

Intervjuar också en journalist som använder sig av mjukvaror eller andra program för att ta sig runt censuren.

Läs om internet som ett ”slagfält” mellan myndigheter och internetanvändare som strävar efter yttrandefrihet, antingen här nedan eller i fullskärm via Scribd:

Published on

Kina utvisar amerikansk journalist

För första gången sedan 1998, sparkade Kina nu i veckan ut en utländsk journalist för vad som kan antas vara en alltför kritisk rapportering mot Kina.

Al-jazeeras utmärkta korrespondent Melissa Chan har arbetat här i fem år, men fick inte sitt visum förnyat på grund av att hon ”brutit mot reglerna” för utländska journalister i Kina.

Myndigheterna vägrar dock specificera på vilket vis regelbrotten begåtts.

Nu har Al-jazeera sagt att de kommer stänga sitt kontor i Peking, då även nyhetsorganisationens ansökningar för nya och övriga journalister stött på problem.

Melissa Chan har gjort sig känd för mod, med många kritiska tv-inslag om tillståndet i Kinas samhälle. Se nedan en rapport om ”svarta fängelser”, där myndigheterna kan låsa in problematiska medborgare utan rättegång eller formellt straff:


En längre version från Al-Jazeera om kinesiska fängelser, där det uppdagas att internerna måste utföra slavarbete, kan ses nedan. Rekommenderas!

Många misstänker dock att utvisningen är en metod för myndigheterna att varna utländska journalister för en allt mer vågad rapportering inifrån Kina.

Senaste månaderna har bjudit på flera läckra skandaler; Chen Guangchengs flykt, stängda kommentarsfält på landets mikrobloggar och så Chongqings tidigare borgmästare Bo Xilai som förlorade sina höga poster i kommunistpartiet.

I och med utvisningen låter man alla utländska nyhetsorganisationer och journalister veta att tillstånd och visum kan dras in över natt om man är för kritisk i sitt innehåll.

Wall Street Journal påminner om hur det inte är ovanligt att kinesiska myndigheter hotar utländska journalister med att dra in deras visum. Senast det skedde var förra veckan, då advokaten Chen Guangcheng befann sig på sjukhus i Peking:

Last week, Chinese officials warned some reporters covering the plight of Chen Guangcheng, the blind Chinese activist who left the protection of the U.S. Embassy on Wednesday following a six-day stay. Officials warned foreign reporters outside the Beijing hospital where he is seeking treatment that their visas could be revoked if they violated Chinese law.

Evan Osnos påpekar i The New Yorker att Kina i och med detta rör sig bakåt i utvecklingen, mot sovjetryska metoder.

Han menar åtgärder likt dessa i allra högsta grad drabbar Kinas försök att framställa sig som ett fredligt land, och sprida sin ”soft power” runt om i världen.

Foreign Policy menar att just Melissa Chan blev utvisad på grund av att hon jobbade för en tv-station som är baserad i Qatar, och att hon själv är av kinesiskt ursprung (dock amerikansk medborgare):

Chan also fits into the troubling pattern of the foreigners Beijing has targeted over the last decade: those the Chinese government views of having less protection because of their ethnicity and nationality; often with Chinese backgrounds. It appears that someone in the Chinese government wanted to give a warning to journalists without causing an international incident; Chan, a Chinese-American working for a Qatari-based television station, seemed to be an appropriate target. The thinking seems to be that a foreign government will more loudly protest the mistreatment of a citizen who is both born and raised in its own country and working for a domestic company.

Hur det än må vara med anledningen, så är det klart att:

1) Utländska journalister i Kina arbetar nu under sämre omständigheter än på mycket länge.

2) I och med Melissa Chans utvisning så förlorar alla Kina-intresserade en viktig och inspirerande nyhetskälla.

Al-jazeera publicerade i dag också en dokumentär om journalister i Kina, med namnet ”China – Balancing a Dream”:

Relaterat: Medievärlden, GP, SvD

Published on

Publicerat: ”Guldåldern över i Kina”

Lägger i dag upp en artikel jag har jobbat med under våren för tidningen Maskinentreprenören.

Där kan läsas hur byggsektorn ger tydliga signaler på att Kinas ekonomiska tillväxt är inne i en stagnation.

Intervjupersonerna sade bland annat att försäljningen av grävmaskiner under årets två första två månader minskade med 40 procent, och att många företag som levererar maskiner och material till byggsektorn har likviditetsproblem och bekymmer på börsen.

Till och med Volvo CE, som jag åkte till Shanghai för att intervjua, medger att deras försäljning av större maskiner minskat 30-50 procent i år.

Det bådar givetvis inte gott för Kina, då byggsektorn står för upp emot hälften av dess ekonomiska tillväxt, som drivs av statliga investeringar vilka nu minskar drastiskt.

Vad kan detta leda till för landets banker och ekonomiska tillväxt? Läs artikeln här nedan eller i fullskärm via Scribd.

Published on

Vad sade Hillary Clinton?

Läste nyss en ovanligt blåögd ledare i DN, angående den kinesiska advokaten Chen Guangcheng, som efter år av olaglig husarrest ju flydde till den amerikanska ambassaden förra veckan.

Under oklara omständigheter lämnade Chen för ett par dagar sedan ambassaden för att besöka ett sjukhus, där han av allt att döma sedan dess har blivit kvar.

Efter att Chen lämnat ambassaden ska han bland annat ha hotats med att frun kommer bli ihjälslagen av polisen om han inte återvänder till sin hemprovins. Om den olyckliga situationen skriver DN så här:

Inom några timmar gav Chen intervjuer till västerländska medier, där han helt hade ändrat sig. Garantierna om hans säkerhet var tomma ord, hans fru hade blivit hotad till livet. Nu ville Chen ha asyl i USA och omedelbar hjälp att lämna landet. Utrikesdepartementet i Washington bekräftar detta, men bestrider olika delar av Chens version av händelseförloppet.

Obamas motståndare på hemmaplan har länge anklagat honom för att vara vek mot Kina, och kommer säkert att hävda att USA har agerat naivt. Och visst: det är svårt att lita på kineserna. Men USA kunde knappast tvinga Chen att gå i exil. Det förefaller osannolikt att amerikanerna skulle ha lurat och övergett en världsberömd kinesisk dissident. Ingen realpolitiker skulle ta med sig det bagaget in i höstens presidentvalskampanj.

Då det gäller händelseförloppet tror alltså DN på ambassadens tjänstemän, snarare än på Chen själv.

Chen berättar – bland annat i en intervju med Newsweeks Melinda Liu – att han eskorterades till sjukhuset av ambassadens tjänstemän, som lovade att åtminstone en av dem skulle stanna kvar där.

Verkligheten blev dock en annan, då samtliga amerikaner genast lämnade sjukhuset, och Chen plötsligt återigen fann sig omringad av kinesisk polis på sjukhuset:

As dinnertime came and went, he and his wife and two young children, who had traveled to Beijing, had nothing to eat. Their 6-year-old daughter began crying from the hunger pangs. “I kept asking the hospital personnel for some food, but it never came. I asked many times.” Finally, around 9 p.m., some food was sent in after friends contacted American officials for help. But Chen says his numerous attempts to reach the U.S. embassy directly during those dark hours failed: “I tried to phone the embassy three or four times last night, but nobody answered.” As of Thursday at 8:30 a.m. Beijing time, he said he has had no contact with American officials since after he entered his hospital room.

Den amerikanska ambassaden hade alltså eskorterat Chen till sjukhuset, där de sedan lämnade och vägrade att svara i telefonen då han ringde och frågade vart dem är.

Enligt många rör det sig om en uppgörelse mellan USA och Kina, som båda har intresse av att lösa situationen så snabbt som möjligt. Särskilt som man från USA:s håll inte lät Chen ringa samtal från ambassaden, och uppmuntrade (tjatade på) honom att lämna ambassaden så fort som möjligt.

Och om DN anser det vara ”osannolikt” att USA skulle ha ”lurat en världsberömd kinesisk dissident”, så passar det bra med en påminnelse om vad Hillary Clinton sade vid sitt första besök i Kina som statssekreterare 2009.

Då förklarade hon nämligen att USA ser kampen för mänskliga rättigheter i Kina som sekundär, och något som inte ska få störa den viktiga ekonomiska politiken mellan USA och Kina. Citatet som finns i bland annat The Telegraph kan inte bli tydligare:

She said she would continue to press China on issues such as human rights and Tibet, but added: ”Our pressing on those issues can’t interfere on the global economic crisis, the global climate change crisis and the security crisis.”

Det är ofattbart att DN så naivt sätter USA på en piedestal som mänskliga rättigheters försvarande, trots att landets statssekreterare i officiella sammanhang säger att ekonomi är viktigare än just mänskliga rättigheter.

Det är enligt mig fullt möjligt att USA sviker Chen, särskilt med tanke på Clintons tidigare uttalande och USA:s extremt långa lista av tidigare omoraliska utrikespolitiska handlingar för att gynna ekonomi eller just ”realpolitik”.

Vakna upp, DN!

Mänskliga rättigheter – inte viktigast enligt Hillary Clinton

Vad som händer med Chen Guangcheng är för tillfället oklart, då motstridiga uppgifter dyker upp på Twitter hela tiden.

Det verkar dock klart att han vill lämna Kina eftersom han fruktar för sitt och sin familjs liv.

Men enligt en intervju med som dök upp i Globe & Mail för bara några minuter sedan, så vill inte Chen ha någon politisk asyl i USA, eftersom han ämnar komma tillbaka till Kina och fortsätta slåss mot orättvisorna här.

Se mer om bakgrunden till fallet Chen i min tidigare artikel på InBeijing.

Relaterat: SR, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, GP

Published on

Kaos då blind advokat flyr husarrest i Kina

Det har väl knappast undgått någon Kina-intresserad att advokaten Chen Guangcheng i slutet av förra veckan smet från sin husarrest för att söka skydd på den amerikanska ambassaden.

Chen – som suttit i husarrest eller fängelse de senaste sju åren – fick hjälp av familj och vänner med att fly, och dessutom spela in en video där han direkt vädjar till Kinas premiärminister Wen Jiabao att se över de orättvisor som omgärdar hans situation.

Detta kommer mycket olägligt för såväl Kina som USA, då USA:s utrikesminister Hillary Clinton, tillsammans med finansminister Timothy Geithner, ska besöka Kina senare i veckan.

Förhandlingar lär ske på hög nivå om vad som ska hända med Chen, som inte vill lämna Kina, utan snarare få sin och familjens säkerhet garanterad.

Inslag från BBC som innehåller delar av den video som Chen Guangcheng riktar direkt till Kinas premiärminister

En rapport från Human Rights Watch ger bakgrund och överblick av fallet:

Chen är blind sedan födseln, vilket inte hindrat honom från att genom självstudier bli advokat, och sedan via sitt ämbete försvarat en rad fattiga klienter i känsliga mål som tvångssterilisering och tvångsaborter.

Detta retade upp tjänstemännen i området Linyi, provinsen Shandong, där Chen Guangcheng kommer ifrån.

Redan 2005 fick Chen och hans familj finna sig i en sju månaders lång husarrest, varefter lokal polis kidnappade Chen i mars 2006.

Hans familj eller vänner fick ingen information förrän tre månader senare, då det sades att Chen arresterats för (antagligen påstådda) brotten ”vandalisering av statlig egendom” och ”bildande av folkmassa i syfte att störa trafik”. Straffet blev fyra år och tre månader i fängelse.

Men helvetet började efter det att Chen avtjänat sitt straff, och i stället sattes i husarrest utan några lagliga grunder.

Sedan 2010 har han – tillsammans med mor, fru och sexårig dotter – suttit inspärrad i sin enkla bostad i Linyi, övervakad dygnet runt av dussintals eller hundratals poliser och inhyrda hårdingar.

Upprepade gånger har dessa brutit sig in i hemmet för att misshandla familjen. Chens fru har brutit armen, och mamman kämpat för sitt liv då hon blivit nertryckt i golvet och slagen på sin födelsedag.

Dottern fick till en början inte gå i skolan, men tillåts nu så göra under bevakning av tre poliser.

Chen lyckades smuggla ut en video under 2011, där han berättade om sina taskiga förhållanden. Bevakarna bröt sig då in i huset för att ge hela familjen Chen ett ordentligt kok stryk.

Chen med fru och barn framför sitt enkla hus i Linyi

Kinesisk media har varit helt tyst om fallet, om genast efter rymningen censurerades relevanta sökningar vid landets mikrobloggar och internet.

Det gick exempelvis inte att söka på ”blind person” på mikrobloggen Sina Weibo dagen efter rymningen, och även ”UA898”, numret på ett direktflyg Peking-Washington, är blockerat.

InBeijing kommer givetvis följa hur fallet utvecklar sig. En rad intressanta aspekter att uppmärksamma så här långt innefattar:

1) Trots att bland annat EU vädjat till Kina att inte straffa Chens familj eller anhöriga, så är det just vad som pågår i detta nu.

Chens brorson flyr för sitt liv, efter att med kniv ha lyckats fly från en grupp poliser och tjänstemän som brutit sig in i hans hus och kidnappat hans far. Familjen bor bara några hundra meter från Chen Guangcheng, och genast efter att rymningen störtade polisen dit. Även brorsonens mor ska ha förts från det sjukhus hon befann sig vid under rymningen.

Brorsenen befinner sig nu på okänd ort. På telefonen sade han senast till en vän att fått en astmaattack då han jagas av vägen av svarta bilar.

Aktivisten He Peirong, som körde Chen till Peking efter rymningen, arresterades redan under fredagen i sin hemstad Nanjing.

En annan känd dissident vid namn Hu Jia, som mötte Chen då han kom till Peking, inkallades till polisförhör i 24 timmar utan sömn.

Alla som hjälper eller stödjer Chen – särskilt då He Peirong som fortfarande är i polisens förvar – riskerar de vansinniga myndigheternas vedergällningar.

Främst fruktar Chen för sin familj, som fortfarande finns kvar i hemmet i Linyi, i polisens och de inhyrda vakternas våld.

2) Även om det är lokala myndigheter som behandlat Chen på detta vis, så har givetvis centralregeringen hela tiden känt till fallet, och dessutom uppmuntrat de metoder som använts.

Linyis lokala myndigheter har exempelvis ingen möjlighet att censurera Chens namn på internet, eller arrestera en aktivist som flytt hela vägen till Nanjing.

Den lilla byn där Chen bor hade heller aldrig haft råd att anställa över 100 män för övervakning, om det inte vore för extra pengar som tilldelats uppifrån under posten ”intern säkerhet”.

Centralregeringen skickade även en delegation till den rättegång där Chen dömdes till fyra år och tre månaders fängelse.

3) China Law Professor Blog påpekar att Chen Guangcheng faktiskt inte gjort sig skyldig till något brott, eftersom han hölls i husarrest utan laglig grund. Kina kan därför inte begära att USA utelämnar Chen på grund av att han är en brottsling på flykt:

Consider this: what exactly is the Chinese government going to demand that the US do? Chen is not a wanted man; he has neither broken nor been accused of breaking any Chinese laws; it is perfectly legal for a law-abiding Chinese citizen to walk into a US embassy if the embassy is willing to let him in; it is perfectly legal (as far as I know) for that law-abiding citizen to stay in the embassy as long as both he and the embassy are happy with the arrangement. The Chinese government is hoist on its own petard: having decided that it was easier to persecute Chen by not using the formal legal system, it now faces the consequences of that choice. Chen has not, in a legal sense, ”escaped” anything.

4) En intressant post från ChinaGeeks spekulerar i hur mycket korruption som fallet omgärdas av. Många personer högt upp i näringskedjan gör pengar genom att stoppa delar av vakternas lön i egen ficka, och övervakningen har skapat en egen liten ekonomi i den lilla och ganska fattiga by där Chen bor.

Polis, vakter och lokala myndigheter har därför inget intresse av att avsluta husarresten, utan tvärtom har man under flera år haft all anledning att göra den så omfattande som möjligt.

5) Givetvis har nyheten väckt stor uppmärksamhet i USA. Republikanernas presidentkandidat Mitt Romney har tidigare anklagat president Barack Obama för att vara för mjäkig mot Kina, och genast efter att Chen rymt gick han ut och sade att Obama nu måste skydda den blinda advokaten.

Obama har hittills dock inte vågat nämna Chen vid namn, och det ska bli spännande att se vad som sker vid toppmötet nu i veckan.

6) Denna skandal kommer just efter tumultet med Bo Xilai och Wang Lijun, som ju ledde till spekulationer om en stadskupp i Kina.

The Guardians korrespondent Jonathan Watts menar nu att dessa två incidenter intensifierar motsättningarna i Kinas partitopp, och att de liberala och reformvänliga politikerna i kommunistpartiet nu har sin största möjlighet sedan 1989 att bringa till ändring:

The key question raised by Chen’s escape – and the US-China negotiations said to be taking place about his future – is whether the Chinese authorities will choose to clamp down harder or to change.

That debate has the potential to split the party as it did in 1989, when student protests in Tiananmen Square prompted a face-off between reformers and hardliners in the politburo.

Hardliners have had the initiative ever since, but this year’s events have opened up new possibilities. The state security apparatus is controlled by Zhou Yongkang, who has already been weakened by the fall of his ally Bo Xilai and – now aged 69 – is due for retirement at the upcoming congress. This is an opportunity for prime minister Wen Jiabao, who has long talked about the need for political reform, but previously appeared powerless to do anything about it.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, GP, SR, DN, DN, SR

Published on

Londons borgmästare gör bort sig på Kinas Twitter

Förra fredagen ordnade Londons borgmästare Boris Johnson ett konto på Kinas största mikroblogg Sina Weibo.

Detta kommer lagom inför Londons borgmästarval 3 maj i år, och kan väl förmodligen ses som ett försök att öka populariteten bland stadens allt större kinesiska befolkning.

Beijing Cream påpekar dock att Johnsons Weibo-konto inte är någon större succé, eftersom den bara består av klipp-och-klistra-inlägg från borgmästarens Twitter.

Alltså inkluderas där ”mentions” och ”retweets” från användare som inte finns på Sina Weibo, och heller inte går att trycka fram, eftersom Twitter är blockerat i Kina.

Det påpekas att det förmodligen inte är borgmästaren själv som postar på kontot, utan snarare någon i hans stab, och att denne är helt ovetande gällande kinesisk media.

Boris Johnsons Weibo-konto följs redan av 84 000 användare

Vem som sköter kontot har exempelvis inte koll på hur många tecken Sina Weibo tillåter, och klipper av inläggen i onödan. Så här ser en typisk post ut: “RT JamesCleverly: BackBoris2012 to cut his share of council tax by 50% for Metropolitan Police Special Constables to reward their cont..”

Tidigare har det heller inte skrivits något på kinesiska, vilket verkar ha ändrats från och med gårdagen.

Beijing Cream listar även en rad kommentarer från användare på Sina Weibo, som ofta inte fattar vad Johnson snackar om.

Icke desto mindre följs hans konto nu av över 84 000 användare.

Det visar verkligen på vilken potential Sina Weibo har för utländska användare, även då de inte kan skriva på kinesiska eller kommunicera med prenumeranterna.

Mikrobloggen sprider sig snabbt över världen tack vare stora utländska kinesiska befolkningar. I USA finns redan en halv miljon användare av Weibo.

Published on

Publicerat: Jag intervjuar en kinesisk prostituerad

Tidningen ETC skickade i dag över en PDF på det reportage jag skrev om hur prostitutionen ökar i Kina.

Med anledning av artikeln åkte jag till södra Peking för att intervjua och fota en tjej som säljer sig själv via internet.

Just internet har blivit ett verktyg för unga tjejer som vill tjäna pengar på sina kroppar i ett allt mer materialistiskt Kina, och tjejen jag intervjuade medgav att hon antagligen aldrig skulle ha sålt sig om det inte vore för den anonymitet och smidighet som nätet innebär.

Köpa sex blir allt vanligare bland såväl nyrika som politiker i Kina. Läs mer om detaljerna i artikeln här nedan, eller i fullskärm via Scribd:

Published on

Kina blockerade alla utländska internetsidor i dag

Enligt rapporter var samtliga utländska internetsidor i Kina blockerade under torsdagsmorgonen.

The Guardian skiver att internetanvändare i ”Peking, Shanghai och andra delar av Kina” inte kunde nå någon utländsk sajt alls under en dryg timme innan lunchtid.

Telegraph bekräftar också att problemet fanns på flera platser över hela Kina.

Samtidigt ska surfare i bland annat Hongkong och Kanada inte kunnat nå stora kinesiska sidor som sökmotorn Baidu och Bank of China under samma tid.

Det finns ingen förklaring till incidenten från myndigheternas sida, men en internetkonsult som The Guardian talar med misstänker att det handlar om en uppgradering av ”The Great Firewall” – den mjukvara som Kina använder för att censurera internet här.

Även företaget Data Centre for China Internet är inne på samma spår, och citeras i The Guardians artikel:

Latest news: most foreign websites can’t be accessed. Analysis: for commonly known reasons, a large number of foreign URLs are blocked. It is possible that the great firewall is undergoing some readjustment, mistakenly adding many foreign websites to the blocking list. The details are unclear.

Det påpekas också att många av de stora VPN-leverantörernas tjänster upphörde att fungera under denna tid.

VPN (Virtual Private Network) är en mjukvara som kan användas för att kringgå Kinas internetcensur, vilket jag tidigare skrivit om här.

De mindre VPN-leverantörerna verkar dock ha fungerat utan problem, vilket alltså tyder på att ett urval av program blockerats, snarare än att det rört sig om något kabelfel.

”The Great Firewall of China”

Flera kinesiska internetföretag som Telegraph kontaktat, säger att det inte kan kommentera ärendet, eftersom det ”är relaterat till myndighetsaffärer och The Great Firewall”.

Telegraph beskriver också den oro som präglat internet i Kina de senaste veckorna:

No one is quite sure what happened,” said one senior employee at a Chinese internet company. ”It seems that everyone’s best guess is that they were upgrading the Great Firewall and something glitched during the process. My own theory is that they were testing the great switch to turn off the internet.

One post on Sina Weibo, China’s version of Twitter, from an internet company in Shandong province, said the Chinese government was ”regulating” the ”gateway function” of China’s ”international portals”.

(…)

In recent weeks, alarmed at the power of the internet to rapidly spread information, the government has launched a campaign to restore its control. Sina and Tencent, two of China’s internet giants, have been punished for allowing users to comment freely on Weibo.

At some Chinese state newspapers, journalists have reportedly been warned that they could be detained on criminal charges if they spread sensitive information over the internet.

Under tre dagar förra veckan stängdes kommentarsfunktionen helt av på landets två mikrobloggar, främst på grund av att rykten om en statskupp cirkulerade.

Över 300 miljoner användare kunde under dessa dagar alltså inte posta om eller kommentera vad vänner och bekanta skrev; läs artikeln jag skrev om denna händelse förra veckan för närmare information.

Statliga nyhetsbyrån Xinhua rapporterade också i dag att man stängt ner 42 internetsidor och tagit bort över 210 000 meddelanden eller inlägg på internet sedan i början av mars.

Jag var själv ute under dagen och märkte inte av dagens problem. Nu under kvällen fungerar såväl mitt VPN som utländska sidor utan bekymmer; även om uppkopplingen – som vanligt – är enerverande långsam.

Relaterat: SR, DN

Published on

Sanningen om mikrobloggar och kupprykten i Kina

Många kinesiska internetanvändare som under lördagen loggade in på någon av landets två största mikrobloggar (Sina och Tencent), förvånades säkert över att det inte längre gick att kommentera andra användares inlägg.

Användare av Sina Weibo som försökte kommentera möts nu av följande felmeddelande:

Weibo users:

Recently there has been an increase in the amount of rumours and other illegal and harmful information appearing in microblog comments. In order to carry out a concentrated clean up of these comments, from 8am 31st March until 8am 3rd April we will be temporarily suspending the comment function on microblogs. Following this tidying up, we will restore the comment function. Carrying out this necessary clearing of information is in order to ensure a more beneficial interactive environment for everyone. We hope to have your understanding. Thank you to everyone for your support.

Sina Weibo
31st March 2012

Kvällen innan, alltså i går fredag, uppgav Kinas statliga nyhetsbyrå att sexton internetsidor stängts ner och sex personer arresterats för ”ryktesspridning”.

Det hela handlar om rapporter angående en statskupp som har florerat på internet i Kina.

Allmänheten har nämligen fått gissa till sig information om vad som de senaste veckorna egentligen har skett, då Chongqings borgmästare avskedats, och stadens polischef hämtats av säkerhetsstyrkor efter vad som påståtts vara ett flyktförsök via USA:s konsulat.

Bo Xilai, borgmästare i jättestaden Chongqing, var en av landets färgstarkaste politiker, som enligt många hade möjlighet att hamna i det absolut översta toppskiktet i kinesisk politik efter det ledarbyte som ska ske senare i år i Kina.

I stället blev han avskedad, efter att ägnat sig åt ”röda politiska kampanjer” som i många avseenden påminde om Kulturrevolutionens fasansfulla dagar.

Trovärdig fakta och bakgrund till Bo Xilais avgång – eller angående det kommande ledarskiftet i stort – saknas helt i Kinas statliga media.

Därför började allehanda rykten florera på internet; bland annat om att en stadskupp höll på att ske, och att stridsvagnar redan syntes på huvudgatorna i Peking.

Det felmeddelande som nu (minst) fram till 3 april kommer upp om någon försöker posta en kommentar på Sina Weibo

Dagen då ryktena tog vid – det måste ha varit onsdag förra veckan – fick jag telefonsamtal av såväl västerländska som kinesiska vänner som hört talas om eller sett bilder på dessa stridsvagnar och nu undrade vad som pågick.

Det hela var dock bara rykten – ingen stadskupp pågår. Men myndigheterna ansåg ändå detta vara farligt nog för att stänga ner dryga dussintalet internetsidor och arrestera en handfull personer.

Det är nämligen extremt viktigt för kommunistpartiet att visa upp ett enat och trovärdigt yttre inför det kommande ledarsskiftet.

Efter arresteringarna så har alltså även kommentarsfunktionen på landets två största mikrobloggar stängts ner tillfälligt, minst till 3 april.

Man kan dock fortfarande skriva och även posta om (re-tweeta) andra användares inlägg.

Givetvis är mikrobloggarna känsliga för myndidgheterna, eftersom de i praktiken tillåter användare att anonymt nå ut till mycket folk på kort tid.

Eller som BBC:s Michael Bristow säger:

Internet forums, microblogging sites, are perhaps the only area in which people could freely express their views, and many have done so anonymously.

In a country where there is very little information from the authorities, rumours take on an added value in a way they perhaps would not in other countries.

Tidigare i mars i år infördes ett krav på att registrera sin mikroblogg med riktiga identitet, vilket dock kan kringgås på flera vis.

Mikrobloggarna Sina Weibo och Tencent Weibo har på kort tid växt till jätteföretag och inflytelserika aktörer, med sammanlagt över 300 miljoner registrerade användarkonton.

Är det en slump att Sina Weibos logga är ett öga i bästa George Orwell-stil?

Enligt många är dessa mikrobloggar nu ”för stora” för att myndigheterna ska kunna stänga ner dem.

Denna åsikt delar inte Charles Custer, dokumentärfilmare och grundare av ChinaGeeks.

Han menar att myndigheterna inte skulle tveka att stänga ner mikrobloggarna, och påminner om att internet stängdes ner i flera månader i hela provinsen Xinjiang i samband med oroligheter där för ett par år sedan.

Custer tror att stora förändringar kommer krävas av mikrobloggarna om de alls vill behålla sin verksamhet i Kina.

Storleken har mindre betydelse – se på Google som i dag inte längre finns i Kina efter att ha vägrat gå med på myndigheternas krav.

Det påpekas också att Kinas censurmyndighet (ännu en gång) kan ha skjutit sig i foten.

Alla miljontals användare av mikrobloggarna som tidigare inte hört talas om oenighet i kommunistpartiet eller en eventuell stadskupp, har med all sannolikhet snappat upp dessa nyheter rykten nu.

Ministry of Tofu noterar att myndigheterna först nöjde sig med att censurera ”känsliga ord” som ”Bo Xilai” och ”Chongqing”, men att man sedan tog till hårdhandskarna då mikrobloggare lyckades kringgå detta.

Flera kända bloggare, i bland med miljontals(!) prenumeranter eller followers, har under dagen öppet uttalat sig negativt om de nya begränsningarna.

Se ett urval kommentarer angående det hela från kinesiska internetanvändare via ChinaSmack.

Relaterat: SR, SvD, SvD, GP, DN, DN, e24

Published on

Ont om toaletter och internet i Indien

Denna vecka publicerades resultaten av en stor undersökning angående tillståndet av indiska hem och bostäder, där över 330 miljoner hushåll inkluderades.

Indien stoltserar ju ofta med att vara ”världens största demokrati”, men laggar hopplöst efter då det gäller att förse sina invånare med bekvämligheter i hemmen. Resultat av undersökningen innefattar:

* Över hälften (53 procent) av alla hushåll saknar toalett, och sanitära behov måste utföras på offentliga toaletter eller utomhus.

* Endast 63 procent av hushållen har kök. 67 procent bränner ved, kol eller kodynga som bränsle för matlagning; endast 29 procent av hushållen använder gas eller el för detta syfte.

* 30 procent av hushållen saknar elektricitet, och förlitar sig på fotogenlampor för belysning.

* Mindre än hälften av hushållen (43,5 procent) har kranvatten.

* Endast 3 procent av hushållen har internetuppkoppling.

* 59 procent av hushållen äger mobiltelefon, 63 procent har tillgång till endera mobil eller fast telefon. 37 procent av hushållen har alltså ingen telefon över huvudtaget.

* Endast 5 procent av hushållen har ett fyrahjuligt motorfordon i sin ägo; alltså bil, minibuss eller lastbil.

Bristen på toaletter är särskilt oroande, med spridning av sjukdomar och till och med våldtäkter och bortrövningar som följd.

Typisk ”indisk toalett” på landsbygden, där cirka två tredjedelar av hushållen saknar ”riktig toalett”

Sveriges Radio hade tidigare i månaden ett reportage från Indien, där en kvinna skilde sig från sin make för att dennes hus inte hade någon toalett.

Hon vågade helt enkelt inte gå ut på fälten på kvällarna för att uträtta sina behov, då kriminella gäng ägnar sig åt våldtäkter och kidnappningar i mörkret där.

SR noterar också att det är fler indier som har mobiltelefon än toalett.

Men utvecklingen handlar väl om prioriteringar, och toaletter kommer i andra hand för den stora del av Indiens befolkning som faktiskt svälter.

Enligt en undersökning från tidigare i år är 42 procent av alla indiska barn undernärda; inget annat land i världen har så många hungriga barn.

Published on

Igen: 300 meter järnväg faller samman i Kina

Har tidigare här ofta skrivit om Kinas otroliga expansion av snabbtåg, på vilken det satsats över 2 000 miljarder kronor de senaste åren.

Planerna såg fina ut, och många länder har visade intresse att importera de billiga tågen.

Med tiden anklagades Kina för att kopiera västerländsk teknologi, och tulla på säkerheten till förmån för hastighet och byggtid.

Det hela visade sig åtminstone delvis stämma i och med tågkraschen i Wenzhou förra sommaren, och nu kommer återigen rapporter om att 300 meter räls där snabbtågen ska köra har fallit samman på grund av ”ihärdigt regn”.

Det skedde på sträckan Wuhan-Yichang i provinsen Hubei (湖北). Den var redan testkörd, och skulle invigas i maj i år.

Bild från förra sommarens tågolycka i Wenzhou. Bristande säkerhet kostade då minst 40 passagerare livet.

Medan statlig media främst skyller på väderleken, beskrivs det hela som ”en olycka som undvikits tack vare tur” av bloggare.

Det finns nämligen uppgifter/rykten om att det använts dåligt byggmaterial på just denna sträcka för att hålla nere kostnaderna:

Even though there was no loss of life in this collapse, tragedy seems to have been averted through luck rather than through inspections or maintenance. In fact, early last week reports came out about alleged use of sub-standard materials in the construction of this very line.

A Time Weekly report said Thursday that CGGC’s earth supplier Ni Hongjun reported to the authorities in 2010 that CGGC employees replaced at least 90,000 cubic meters of spall with earth for personal benefit, causing serious safety risks for high-speed trains and passengers.

–

The Wuhan-Yichang high-speed railway runs in Central China’s Hubei Province, an area prone to flooding caused by the Yangtze River and its tributaries. Replacing spall with earth for the project amounts to building a house on the foundation of cake, the source said. -People’s Daily March 5th

These reports were denied, and the official inspection report was cited as evidence of its safety.

Detta är givetvis ytterligare ett bakslag för det redan krisdrabbade järnvägsministeriet, som har skulder på över 2 000 miljarder kronor, och fick sin budget för 2012 halverad.

Nyheten had just börjat komma ut i västerländsk media, se bland annat Reuters och Wall Street Journal.

Published on

Möte med Xu Weixin

Under eftermiddagen tog jag tunnelbanan upp till universitetet Renmin Daxue (人民大学), för att träffa professor Xu Weixin (徐唯辛) som är vice chef för konstfakulteten där.

Han spenderade fem år med att måla över 100 porträtt av personer som var med under Kulturrevolutionen; en hysterisk politisk kampanj 1966-68 där hela landets avstannade och hundratusentals människor misshandlades till döds av rödgardister som dyrkade Mao Zedong.

Alla porträtt är 2,5 meter höga, och målade i svartvitt, som kontrast till dåtidens hysteriska propagandaposters och vevande med boken ”Maos lilla röda”.

Xu var sex år gammal då Kulturrevolutionen tog sin början. I vetskapen om hans lärare var dotter till en markägare, ritade han en nidbild av henne på svarta tavlan.

Han minns än i dag hur lärarens ansikte blev ”kritvitt” då hon såg porträttet, som förmodligen ledde till att hon förföljdes, misshandlades och kanske även miste livet.

Det vet inte Xu, och han vågar heller inte undersöka saken närmare.

Xu Wexin i färd med att måla ett av sina drygt 100 svartvita, 2,5 meter höga porträtt. Se denna länk för fler bilder.

Flera personer misshandlades framför Xus ögon, och han såg en man som döende man som krälande bad om vatten – sexåriga Xu blev dock rädd för hans blodiga ansikte och sprang i väg.

Att nu måla dessa tavlor är hans sätt att ta ansvar för vad han själv gjorde och inte gjorde under Kulturrevolutionen, trots att han bara var ett barn.

Han hoppas kunna väcka medvetenhet och diskussion i ämnet, eftersom han tror Kina kan gå vidare först då landet gör upp med sitt förflutna. Han pekar ut Tyskland och nazismen som förebild.

Kulturrevolutionen är nämligen tabu i Kina än i dag, och många av Xus egna studenter på ett av stadens största universitet vet ingenting om saken.

Xu plockade upp mig i en svart Mercedes SUV, och vi körde ut till ett av hans arbetsrum i Pekings utkanter.

Tavlorna var imponerande förstås; liksom historierna bakom dem. Alla höga ledare – inklusive Mao själv – var avbildade, liksom flera rödgardister och ”vanliga” människor som miste livet i tumultet.

Han gav mig två böcker; en väldig tegelsten med bilder och beskrivning av varje tavla.

Xu bekostade tryckningen av böckerna själv, eftersom ingen kinesisk förläggare törs publicera så pass öppen litteratur angående ett så känsligt ämne.

Hans 100 tavlor har bara ställts ut i två städer, en knapp handfull gånger, och då inte ens i sin numerära fullständighet.

Xu berättade hur han var nervös för att polisen skulle stänga den första utställningen, och att hans vänner tyckte han var galen.

The Guardian publicerade en längre artikel om Xu Weixin och hans arbete förra veckan. Se en fyra minuter lång intervju här ovan.

Tillbaka på universitet bjuder professorn på öl vid ett av skoland kaféer, och uttrycker sitt missnöje med Kina.

Han tror på ekonomisk kollaps och tvivlar på att yttrandefriheten eller klimatet för konstnärer och andra kreativa yrken kommer förbättras.

Han tror även att internet kommer stängas ner helt och ersättas med ett intranät, då myndigheterna nu har allt svårare att kontrollera innehållet.

Han är i färd med att sätta sin dotter i amerikansk mellanstadieskola, eftersom han inte tror på det kinesiska utbildningssystemet. Och att han vad tiden lider även vill följa efter själv.

Trots att han berättar med passion och även är genuint intresserad av att höra vad jag har att säga, går det inte undvika att se hur han emellanåt kastar smått nervösa blickar över axeln och sänker rösten.

Under bilfärden lade jag också märke till att han tog djupa andetag och tittade länge i backspegeln efter varje sväng.

Då han mötte mig var det heller inte i en Audi med den registreringsskylt han skrev i mailet, utan i en Mercedes.

Han säger nu över ölen att han medvetet inte gav mig sitt telefonnummer eller annan info eftersom han ”var säker” på att min telefon var avlyssnad och storebror läser min email:

”Jag har bott i Kina i över 50 år, och har sett själv vad myndigheterna och folket är kapabla till. Det här är ett farligt land”.

Det är svårt att säga emot.

Liksom mitt möte med filmmakaren Wang Jiuliang förra veckan, så ska intervjun med Xu Weixin bli en del av min bok om Peking, som publiceras kommande höst.

UPPDATERING: Xu skickade mig nyss ett mail med några bilder att använda till bok, artiklar eller andra projekt. De är från arbetsrum och utställning. Klicka på någon bild för att öppna bildspel med större foton.

Published on

Kinas militära utgifter ökar med 11,2 procent

I helgen blev det klart att Kinas försvarsbudget för det kommande året växer med 11,2 procent.

670 miljarder kronor ska Kina satsa på militären, vilken är näst mest i världen, men fortfarande 5-6 gånger mindre än USA:s försvarsbudget.

Jämfört med många andra länder spenderar Kina även en betydligt mindre del av BNP på militären; 1,2 procent mot exempelvis USA:s 4,8 procent (2010).

Ökningen är dessutom mindre än föregående år, då försvarsbudgeten växte med 12,7 procent.

Många hävdar dock att Kinas egentliga militära utgifter är upp till 50 procent högre, då projekt som exempelvis landets kärnvapenprogram inte räknas in i den officiella siffran.

Ökningen drar givetvis till sig kritik från USA, som just menar att Kina måste bli ”mer tydliga” med sin militära budget.

Det förmodas främst vara flottan, flygvapnet och enheten för taktiska kärnvapen som mer större resurser då Kinas militärbudget ökar

USA:s kritik återspeglar en djup oro för att maktbalansen håller på att ändras i Stilla havs-området, då ekonomiska svårståenden på hemmaplan har tvingat president Barack Obama att skära ner på de amerikanska militära utgifterna med tiotals miljarder kronor.

Det sades dock i november i fjol att USA:s trupper i Stilla havs-området är helt undantagna från sparåtgärderna.

Dessutom har USA placerat mer trupper i allierade länder som Japan, Filippinerna och Australien. Man har även etablerat militära relationer med Vietnam.

USA:s oro är väl i och för sig välgrundad, då Kinas militär de senaste åren börjat producera stealth-flygplan och hangarfartyg, samt blivit mer aktiv utanför landets gränser.

Särskilt oroande är konflikten i Sydkinesiska havet, där Kina blir allt mer högljudda över sina territoriella anspråk, till Filippinerna och Vietnams förtret.

Premiärminister Wen Jiabao sade exempelvis i samband med utgiftsökningen att det är nödvändigt att förbättra Kinas förmåga att ”vinna lokala krig”.

Detta leder i sin tur att flera andra länder också ökar sin försvarsbudget i något som ibland liknas vid en regional kapprustning.

Värt att notera är dock att utgifterna för ”intern säkerhet” (domestic security) växer med 11,5 procent och är marginellt större än utgifterna för hela militären.

Myndigheterna anser alltså interna angelägenheter vara ett större hot mot Kina, än alla andra världens arméer tillsammans.

Tidigare artiklar på InBeijing om Kinas armé inkluderar:

Flyg i blåsväder, hangarfartyg på sjön (31 januari 2011)
Militära kostnader ställs mot grön teknologi (12 januari 2011)
Provflygning av Kinas stealth-plan officiell (11 januari 2011)
USA svarar på Kinas stealth-plan (9 januari 2011)
Kina provflyger sitt första stealth-plan (5 januari 2011)
Kina ökar sin försvarsbudget (5 mars 2010)

Relaterat: SvD, SvD, DN, SvD

Published on

Möte med Wang Jiuliang

I förmiddags var jag ute i förorten för att träffa fotografen och filmmakaren Wang Jiuliang (王久良).

Han satte 2008 i gång med ett fotoprojekt angående föroreningar och sopor i Pekings, men efter att ha besökt några illegala soptippar i stadens utkanter, bytte han riktning och koncentrerade sig helt på avfallshantering och de berg av sopor som omringar Peking.

Tre års arbete, 10 000 bilder och 60 timmars film resulterade i dokumentären ”Beijing besieged by waste” som släpptes i höst förra året.

I sitt arbete med filmen besökte Wang över 400 soptippar, där han tog bilder, filmade och pratade med de som arbetade där.

Då soptipparna är illegala är det inte meningen att någon ska veta om deras existens. Wang följde därför efter sopbilar på sin moped, och märkte sedan ut alla soptippar han hittade på en karta.

Han använde sig av Google Maps, och genom hundratals gula prickar utanför Pekings sjätte ringväg, kan man tydligt se hur staden är helt omringad av sopor.

Wang Jiuliang vid en av de hundratals soptippar han besökte för att göra ”Beijing beseiged by waste”

Givetvis för dessa illegala soptippar med sig enorma föroreningar. Hit går merparten av Pekings sopor, eftersom det bara finns elva statliga soptippar, och dessa är dyrare än de olagliga.

De olagliga soptipparna funkar så att markägaren köper in otroliga mängder skräp och sedan anställer fattiga bönder att leta efter värdefulla föremål.

Det skräp som inte har något värde – alltså majoriteten – grävs sedan ner eller får ligga.

Miljön lider givetvis oerhört, och allra värst ställt sade Wang Jiuliang att det var med vattnet, såväl vattendrag som grundvatten.

Han har dokumenterat hur sjöar ändrat färg och form på bara ett par år, och hur detta vatten sedan används i jordbruket eller flyter genom Peking.

Då jag var i hans studio höll han och två kollegor på med ett annat projekt; fota skräp som ”slängts i onödan” och som de sedan plockat upp på soptippen.

Bland annat har Wang samlat ihop 100 000 par engångs-badtofflor (från hotell och flygplan), och fem ton oöppnat snabbkaffe.

Det är alltså konsumtionssamhället som Wang angriper först och främst, men menar även att det är viktigt med utbildning angående sopsortering och var skräpet egentligen hamnar, som ni kan se i intervjun med honom här nedan:


Att filmen ”släpptes” i fjol är förresten kanske inte är rätt ord.

Eftersom Wang inte ville lämna manus eller film till kinesiska censurmyndigheten, tillåts den varken som biofilm eller dvd i Kina, och intäkterna uteblev.

Detta förhållande är ett stort problem för alla filmmakare och regissörer i Kina, vilket jag tidigare skrivit om här.

Wang Jiuliang lånade vid ett tillfälle 20 000 kronor av en lärare, vilket finansierade nästan ett halvårs filmning och leverne. En kompis lånade sedan ut 5 000 kronor, vilket var tvunget att räcka i tre månader.

När filmen sedan ”kom ut”, lades den först ut på internet, men sidan där den fanns blockerades i Kina efter bara någon månad.

Då hade den dock redan fått nog med uppmärksamhet för att bli inbjuden till filmfestivaler i USA, Frankrike och Abu Dhabi. Nästa månad ska Wang Jiuliang till Tokyo, eftersom filmen ska visas också där.

En stor debatt uppstod även i media i Kina, och ”Beijing besieged by waste” ledde till att 10 miljarder kronor avsattes till att bekämpa illegala soptippar, efter personligt ingripande av premiärminister Wen Jiabao (温家宝).

Då både Peking och antalet ilegalla soptippar växer fort, början nu staden och skräpet mötas, som på bilden här som Wang tog under sitt arbete

Jag fick en kopia av den ”olagliga filmen”, som jag givetvis genast tittade på i kväll.

Det är en sorglig historia, med döda träd, giftiga vattendrag och stora artificiella berg av sopor, ibland 50 meter höga.

Innehåller också intervjuer med några av de 100 000 människor som jobbar på soptipparna, merparten med att leta efter återanvändningsbara varor bland soporna.

Många bor på tippen, får mat och kläder från avfallet. Barn föds och växer upp här.

Jag har inte hittat ”Beijing besieged by waste” i sin fulla längd på internet, men den kan köpas som dvd och beställas till Sverige genom dGenerate Films.

Bildspel av Wang Jiuliangs soptipps-foton kan ses via The Guardian.

Intervjun med Wang ska inte in i någon tidning eller något magasin, utan kommer vara en del av den bok jag nu skriver om Peking, med publicering kommande höst.

Published on

Minst 20 döda i nya upplopp i Xinjiang

Under tisdag kväll rapporterades tolv döda i etniska bråk i den delvis muslimska provinsen Xinjiang (新疆), nordvästra Kina.

I dag kommer nya rapporter som skriver det egentliga dödstalet till ”minst 20”. Omständigheterna kring dödsfallen är oklara, då utländska journalister inte tillåts komma i närheten av brottsplatsen.

”Nio våldsamma terrorister gick plötsligt bärsärkagång i folkmassan och högg ihjäl oskyldiga människor med kniv, vilket resulterade i tretton döda och flera skadade”, sades det i ett officiellt meddelande på internet.

Myndigheternas internetsida tillade också att polisen ”skyndade till platsen, resolut sköt ihjäl sju terrorister och arresterade två”.

Det hela skedde på en marknadsplats i staden Yecheng (叶城), i närheten av Kashgar (喀什噶尔). Myndigheterna nämner dock inte vilken folkgrupp offer och förövare tillhör.

Bild från våldsamheterna i Xinjiang 2009, då över 200 människor fick sätta livet till.

Knappt halva provinsen Xinjiangs befolkning utgörs av nästan nio miljoner uigurer; en muslimsk folkgrupp som ofta motsätter sig han-kinesernas allt större inflytande i regionen.

Över 90 procent av Kinas befolkning består av han-kineser.

En lokal polisman sade till AFP att ett dussin män med yxor dök upp på marknaden, och att området främst bebos av han-kineser, vilka enligt polismannen också utgjorde de flesta offren.

Ett ordkrig utbröt genast mellan kinesiska myndigheter och World Uighur Congress (WUC), en grupp som med säte i Tyskland säger sig företräda uigurers intressen.

WUC menar att endast attacken endast skedde mot beväpnade kinesiska styrkor, och att minst 84 uigurer arresterades som följd.

Man skyller våldet på den vedertagna diskriminering mot uigurerna, som han-kinesernas invandring till området inneburit.

Myndigheterna å sin sida menar att det handlar om ”terrorister” som ”attackerade civila”.

Området har varit oroligt sedan upploppen 2009, då våldsamheter mellan uigurer och han-kineser främst i provinshuvudstaden Urumqi (乌鲁木齐) ledde till minst 200 döda och 1 700 skadade.

Också i juli i fjol dödades tiotals människor i tre separata våldsincidenter i Kashgar.

Tre fjärdedelar av invånarna i provinshuvudstaden Urumqi är han-kineser, medan uigurer dominerar i Kashgar och andra mindre städer.

Myndigheterna sade förra månaden att man planerar tillsätta 8 000 extra poliser för att ”förbättra säkerheten” i Xinjiang.

Samtidigt som Kina utövar påstått religiöst förtryck mot muslimer i sitt eget land, kommer uppgifter om att Kina ska bygga världens tredje största moské i Algeriet.

Published on

Publicerat: Krönika i LO-tidningen

Har skrivit en krönika i LO-Tidningens senaste nummer. Den handlar om hur konsumtionen minskar i Kina.

Som ni kan läsa i många av mina andra artiklar, och min blogg hos tidningen Finansliv, så har jag en relativt negativ syn på Kinas ekonomi.

Tillväxten stagnerar, och kommer bara vissa till nytta. Det innebär mindre konsumtion och svårare för Kina att genomgå den nödvändiga omställningen från en ekonomi driven av statliga investeringar, till en byggd på inhemsk efterfrågan av produkter och tjänster.

Läs krönikan nedan, eller i fullskärm via Scribd.

Published on

Favorit i repris: Japanska politiker förnekar Nanjing-massakern

Nanjing-massakern är en stor orsak till dagens ansträngda relation Kina-Japan.

Massakern ägde rum 1937, under andra världskriget, och resulterade i cirka 250 000 kinesers död under bara ett par veckors tid.

Merparten var civila, många kvinnor och barn.

Den råder skilda uppfattningar om huruvida Japan har gjort nog för att erkänna och be om förlåtelse för denna massaker och många andra grymheter under invasionen av Kina under andra världskriget.

Arkivbild från Nanjing-massakern. Många kineser halshöggs här med japanska officerares svärd.

Hur det än må vara med den saken, så blev relationen knappast bättre av att Nagoyas borgmästare Takashi Kawamura tidigare i veckan förnekade att Nanjing-massakern någonsin ägt rum.

Kawamura sade att någon massaker ”förmodligen inte ägt rum”, och talade om ”mindre strider” utanför Nanjing innan japanerna erövrade staden.

Kawamuras argument var att hans egen far hade blivit ”varmt mottagen” av Nanjings invånare under ett besök i staden 1945.

”Varför var Nanjings invånare så snälla mot japanska soldater bara åtta år efter incidenten? Jag är beredd att åka till Nanjing och medverka i en debatt om stadens historia”, sade Kawamura.

Han passade på att fälla dessa uttalanden då en kinesisk politiker från Nanjing var på officiellt stadsbesök i Nagoya.

Reaktionerna lät inte vänta på sig i Kina. Nanjing sade genast upp relationen som systerstad till Nagoya, och statlig media föreslog besöksförbud till Kina för alla stadens invånare.

Kawamura vägrade dessutom be om ursäkt, och upprepade i stället återigen sin ståndpunkt genom att säga ”Den så kallade Nanjing-massakern har aldrig existerat, och jag tänker inte ta tillbaka vad jag sagt”.

Det hela blev sedan inte bättre av att Tokyos borgmästare – en av Japans mäktigaste politiker – gick ut och försvarade Nagoyas borgmästare i sitt uttalande.

”Vad borgmästare Kawamura säger är korrekt. Jag försvarar honom”, sade Tokyos borgmästare till journalister i helgen.

Hans inte så vackra argument är att det vore ”fysiskt omöjligt” för den japanska armén att ”döda så många människor på så kort tid”.

Detta skadar redan ömtåliga relationer mellan regionens två ekonomiska supermakter. Varför säger de japanska politikerna så här då?

Vi talade om det i dag över middagen, och förmodligen beror det på dåliga ekonomiska tider i Japan, då extrema politiker försöker öka sin popularitet genom klassisk missnöjespolitik.

Såväl Kawamura som Tokyos borgmästare är kända för att politiskt stå långt ut på högerkanten.

Kinas utrikesministerium stödjer Nanjings diplomatiska avståndstagande från Nagoya och vill ha en ursäkt från japanskt håll.

Japan utrikesministerium menar att dispyten bör lösas mellan de två städerna, och inte med diplomati på nationell nivå.

”Fuck Japanese!” sade min kinesiska vän upprört; han hade inte hört talas om nyheten innan middagen i dag.

Det tråkiga är att skamlösa uttalanden som detta, från enstaka politiker, drabbar många kinesers uppfattning av hela Japan och alla japaner.

Relationen länderna emellan är fortfarande så pass ansträngd.

Published on

Kinas vicepresident tecknar filmavtal med USA

Då Kinas vicepresident Xi Jinping var på besök i USA förra veckan, talades det mycket om en resa av ren artighet, och att Xi ännu inte har makt nog till egna beslut eller viktiga uttalanden.

Må så vara, men vicepresidenten hann i alla fall med att teckna ett par betydande avtal vad gäller film, som är en hårt reglerad industri i Kina.

Censurmyndigheten heter ”China’s State Administration of Film and Television” och består av cirka 30 personer; allt från filmvetare till representanter från kommunistpartiets ungdomsorganisation.

De måste läsa manus och se alla filmer innan de tillåts på biografer och dvd i Kina.

Förutom stenhård inhemsk censur, har Kina också begränsat antalet utländska filmer som varje år får visas vid Kinas biografer till 20 stycken.

USA anmälde Kina till Världshandelsorganisationen (WTO) redan 2007, WTO gav USA rätt och krävde att Kina skulle ändra sin kvot för utländska filmer.

Det hände inget från kinesiskt håll – inte förrän under Xi Jinpings USA-besök. Han skrev nämligen under ett avtal som nu tillåter 34 utländska filmer om året vid Kinas biografer.

Man kom även överens om ett samarbete mellan amerikanska filmstudion Dreamworks Animation, och tre kinesiska företag inom film och media.

Kineser går allt mer på bio; biljettintäkterna har tiodubblats på sex år (min bild).

Avtalen hyllades främst av mindre produktionsbolag och filmmakare, som har haft svårt att nå fram till den kinesiska biopubliken på grund av kvoten om 20 filmer per år.

Och Kinas biopublik växer i takt med landets ekonomiska utveckling. Biljettintäkterna har på senare år ökat med ungefär en tredjedel årligen, och uppgick till 13 miljarder kronor 2011, jämfört med 1,5 miljarder 2005.

Detta enligt färsk statistik från Gravity Group, som också visar att Kina i fjol öppnade 803 nya biografer, och ökade antalet salonger med 3 030 stycken.

Kina gick nyligen om Japan och blev världens andra största marknad för biofilm. Dessutom spås antalet biografer öka från dagens drygt 5 000, till cirka 30 000 om bara fyra år.

Enligt Pacific Bridge Pictures kommer Kina passera även USA i biljettintäkter redan om 6-7 år.

Betyder detta ny avtal då att Kinas näste president Xi Jingping är mer liberalt inställd till utländsk kultur, och kommer lätta på censuren för de kinesiska regissörerna?

Det är sedan tidigare känt att han gillar amerikanska andra världskrigs-filmer, och beundrar den i Kina ofta censurerade filmmakaren Jia Zhangke.

Samtidigt har han ju som bekant beordrat att det behövs ”strängare tankekontroll” av studenterna vid landets universitet.

Så vi får se, men avtalet bådar gott, och välkomnas av alla utan möjligen kinesiska regissörer och filmbolag.

För trots att det producerades 588 kinesiska filmer för visning vid landets biografer i fjol, stod de 20 utländska för cirka hälften av biljettintäkterna.

Published on

Ny app visar hur skitig Pekings luft är, enligt Kina och USA:s ambassad

Shanghaiist tipsar i dag om appen China Pollution Index, vilken visar luftkvalitén i Peking enligt såväl myndigheternas som den amerikanska ambassadens mätningar.

De båda mätningarna visar inte alltid samma värden; myndigheternas siffror visar ofta på renare luft än ambassadens.

Appen China Pollution Index visar kvalitén av Pekings luft tidigare i veckan

Frågan är känslig; under flera års tid har USA:s ambassad i centrala Peking mätt luftföroreningar i partiklar av storleken PM 2,5 och rapporterat resultaten via Twitter.

Kinas myndigheter har valt att inte räkna de minsta partiklarna, utan i stället mäta luftkvalité endast genom partiklar PM 10 eller större.

Det innebär att myndigheternas mätningar medvetet och i åratal har sållat bort de små partiklarna, som i realiteten är farligare för människor än de större.

Detta med argumentet att Kina ”inte ännu är redo” för PM 2,5 mätningar, som potentiellt kan leda till folkligt missnöje med utvecklingen.

Under dagar då himlen har varit igensmockad med rök och USA:s ambassad twittrat ut luften som ”very unhealthy” eller ”hazardous”, har det enligt Kinas myndigheter alltså varit ”good” eller ”slightly polluted”.

Efter protester har dock Pekings myndigheter lovat att i år börja mäta även PM 2,5. Men ändå skiljer sig alltså resultaten från de vid USA:s ambassad.

Varför? Man skulle ju kunna misstänka att det helt enkelt handlar om rent fusk.

En annan orsak kan vara att USA:s ambassad bara har en mätstation – mitt i stadens biltäta diplomatområde – medan myndigheterna har flera stycken som man sedan räknar ut medelvärdet av.

Några av dessa ska vara placerade ute i förorterna, långt från bilköer och byggarbetsplatser.

China Pollution Index är gratis och kan laddas ner till iPhone/iPad här. Appen visar luftkvalitén i imponerande 120 kinesiska städer i realtid.

Published on

Falska valnötter med betong inuti säljs i Kina

Kina har ju under de senaste åren plågats av flera matskandaler. Jag har skrivit om bland annat förgiftad mjölk, fläskkött som lyser blått och fiskar som matas med p-piller.

Att detta sker så ofta beror bland annat på okunskap, avsaknad av ett fungerade kontrollorgan och korruption inom livsmedelssektorn.

Det beror också på kombinationen av fattigdom och innovationsförmåga, vilket togs till en ny höjd under föregående vecka i staden Zhengzhou (郑州), provinsen Henan (河南).

En man köpte där 2,5 kilo valnötter, och upptäckte sedan då han öppnade dem att flera innehöll betong i stället för den ätbara delen av nöten.

Försäljaren hade helt enkelt öppnat nöten, ersatt det ätbara med cement och sedan limmat ihop den igen. För att förhindra misstänkt ljud var betongen omsorgsfullt inlindad i papper.

Bild av en falsk valnöt

Artikel och fler bilder via Ministry of Tofu, eller på kinesiska via Netease.

1 … 3 4 5 6 7