2012- sida 6

Published on

Tio års fängelse för vice ordförande i Kinas fotbollsförbund

I helgen kom domen mot bland andra tidigare vice ordförande i Kinas fotbollsförbund Yang Yimin. Han ska sitta tio och ett halvt år i fängelse för korruption och läggmatcher.

Domen mot Yang är bara en del i en större kampanj från myndigheternas sida ämnad att rensa upp i den röra av korruption som fotbollen utgör här i Kina.

Hela 39 personer dömdes för brott vid en enda rättegång i helgen. Hårdast var straffet mot domarkommitténs tidigare ordförande Zhang Jianqiang – han ska sitta tolv år i fängelse, dömd för att ha tagit emot mutor motsvarande drygt tre miljoner kronor.

Fängelsedomar upp till åtta år tilldömdes en rad andra tjänstemän, domare och klubbdirektörer.

Även många klubbar dömdes till dryga böter; bland annat ska Qingdao Hailifeng (青岛海利丰) betala över två miljoner kronor för mutbrott.

Kinesisk fotboll har plågats av korruption och uppgjorda matcher sedan börjat av 2000-talet, och helgens domar är ett resultat av en kampanj som myndigheterna drog i gång 2009 för att få ordning på torpet.

Entusiasmen var stor Milan-Inter spelade cupfinal på Bird’s Nest förra sommaren. Kinas lanslag får dock inte sätta sin fot på samma arena. (Min bild)

Landets fotbollsförbund är statligt – inte fristående – vilket har lett till att många poster tillsatts främst på politisk grund. Många tjänstemän på ledande poster har erkänt att de ”aldrig sett en hel fotbollsmatch”.

Och liksom inom många andra kinesiska myndigheter blev korruption ett problem – men inom fotbollen fick det mer tydliga följder i form av uteblivna resultat.

Kinas landslag har bara tagit sig till världsmästerskapen en gång (2002) och förlorade då samtliga tre gruppspelsmatcher utan att göra ett enda mål.

Även i Asien presterar man bedrövligt på såväl landslags- som klubbnivå.

Många kineser ser det som en skymf att inte kunna dra ihop ett dugligt lag av 1,3 miljarder invånare, och flera av mina kinesiska vänner hejar inte på Kina, utan på England eller Brasilien.

Landslaget får heller inte spela sina matcher på den nybyggda OS-arenan känd som ”fågelboet”, eftersom ”laget inte är bra nog för den fina arenan”.

Även inom klubbfotbollen sviker supportrarna. Även om 2011 var ett ovanligt bra år, så hände det att vissa matcher i högstaligan sågs av endast ett par tusen åskådare.

Lojaliteten drabbas hårt av att klubblagen i regel drivs som företag; namnbyten är vanliga då de köps och säljs av olika entreprenörer.

The Economist skrev i december i fjol en längre artikel med rubriken ”Why China fails at football”. Inledningen är talande:

THE pass back to the goalkeeper seemed routine for Qingdao Hailifeng FC in its match against Sichuan FC in September 2009, even if the ball was struck a little too hard and the keeper only just managed to stop it running past him and into the net. Qingdao was safely ahead 3-0 with two minutes left in a meaningless match in China’s second division. What could be amiss?

Then a Qingdao assistant coach gestured for the keeper to come forward from the penalty area. Another Qingdao player promptly chipped the ball over him and towards the net, missing an own goal by inches. The final whistle blew soon afterwards.

Qingdao’s owner Du Yunqi was irate—at his team’s utter incompetence. As he would later admit to investigators, he had just lost a bet that there would be a total of four goals scored in the game. His humiliated assistant coach said on national television, “Afterward the boss was angry and scolded me, saying I bungled things and couldn’t even fix a match.”

Det återstår nu att se om kinesisk fotboll kan återhämta sig. Problemet i dag är att sporten är så illa omtyckt att ingen börjar spela fotboll som ung – föräldrar är medvetna om problemen och vet dessutom att det inte går att tjäna några större pengar som fotbollsspelare, vilket är en viktig faktor då föräldrar förbereder fritidsaktiviteter för sina barn här. The Economist ger siffror:

Will children come out to play, though? Unsurprisingly, perhaps, Chinese children are not queuing up to be football stars. Perhaps above all other factors, this is why hopes for the future of football are dim. From 1990 to 2000 there were more than 600,000 teenagers in China playing organised football, according to official counts of registered players; from 2000 to 2005 that number dropped to an average of 180,000; today (with statistics kept differently) Chinese football officials estimate the number of teenagers playing some form of organised football to be little more than 100,000.

Ett visst hopp har dock tänts i och med denna dom, och faktumet att man på senare tid har lockat till sig allt större namn från utlandet; senast givetvis Nicolas Anelka som numera spelar för Shanghai Shenhua (上海申花).

Published on

VIDEO: Bronsstaty av Kim Jong-il avtäcks i Nordkorea

I morgon skulle ha varit den nyligen avlidne diktatorn Kim Jong-ils 70-års-dag.

För att värma upp inför kalaset avtäcktes i dag en sex meter hög bronsstaty av Kim Jong-il i Nordkoreas huvudstad Pyongyang.

Den föreställer honom tillsammans med sin fader Kim Il-sung, båda till häst, och fadern med kikaren i högsta hugg.

Tusentals militärer och politiker närvarade vid ceremonin. Även om nuvarande diktatorn Kim Jong-un inte fanns på plats, så rapporteras det att han godkänt byggnationen av skulpturen, som tagit två månaders dygnet-runt-arbete att uppföra.

Stora resurser kommer läggas på firande i Nordkorea under morgondagen, etta trots att landet lider akut matbrist, påpekar BBC.

De senaste veckorna har också mynt, guldmedaljer och frimärken med Kim Jong-il som motiv tryckts upp. Hans födelsedag har förresten döpts till ”Den lysande stjärnans dag”.

Statlig media rapporterar att en rad lustigheter ägt rum inför denna lysande stjärnans dag: Dubbla regnbågar har siktats, hundratals skator cirkulerar över gravplatser och en familj björnar ska ha påträffats med att gråta vid vägkanten.

Video på statyn från AFP:

Published on

Vicepresident Xi Jinping besöker USA

Under gårdagen inledde Kinas vicepresident Xi Jinping (习近平) sitt statsbesök i USA.

Redan första dagen träffade han president Barrack Obama, och de två ska ha talat om att ”stärka bilaterala relationer”, men också talat om skillnader och problem länderna emellan.

Särskilt gäller det militären: USA ökar ju sin militära närvaro i Stilla havs-området, samtidigt som Kinas enligt en rapport i går ska dubbla sin försvarsbudget till år 2015.

Men Xi Jinping, som med all säkerhet blir Kinas president senare i år, har inga befogenheter att under detta statsbesök utmärka sig med oväntade beslut eller uttalanden.

Inga sensationer är väntade, och besöket ses mer som ”en introduktion” där USA får lära känna Kinas nästa president.

Mer intressant är det i så fall att kolla på vem Xi Jinping egentligen är: The Guardian skriver en lång profil av honom i samband med statsbesöket.

Till skillnad från president Hu Jintao så är Xi Jinping berest och världsvan. Hans dotter pluggar just nu på Harvard, och hans syster tros bo i Kanada.

Han har alltså varit i USA flera gånger tidigare – första gången redan 1985 med en kinesisk delegation som jobbade med djurfoder.

Xi Jinping var i USA första gången redan 1985

Det står i skarp kontrast till nuvarande president Hu Jintao, som först satte sin fot i USA 2002.

Xi Jinping sägs också gilla amerikanska krigsfilmer, och har hyllat den av myndigheterna ofta kritiserade filmregissören Jia Zhangke (贾樟柯).

Hans personlighet sägs vara annorlunda från den stundtals tillbakadragne Hu Jintao, som främst är intresserad av rysk kultur.

Xi Jinping har en politisk bakgrund som så kallad ”princeling”; hans far Xi Zhongxun (习仲勋) följde Mao Zedong under den långa marschen redan på 1930-talet, och blev senare Kinas vice premiärminister.

Xi Jinping växte alltså upp bland Kinas elit innanför regeringskomplexet Zhongnanhais (中南海) höga murar – något som skulle ändras då Kulturrevolutionen startade 1966.

Hans far blev nämligen stämplad som ”högerelement”, Xi Jinping själv skickades till den fattiga provinsen Shaanxi (陕西) för att ägna sig åt kroppsarbete och ”lära från bönderna”.

Han blev kvar i sex år. Enligt honom själv led han ”mer än de flesta” under Kulturrevolutionen.

Efter Kulturrevolutionens slut arbetade sig Xi Jinping upp i den politiska byråkratin, främst i Kinas rika kustprovinser. Han sägs genom familjen ha ett bra personligt nätverk, även hos landets mäktiga militär.

Xi Jinping har alltså sett de dåliga sidorna av Kinas politiska system, och många hoppas att han därför förespråkar en relativt liberal politik.

Hans far var nämligen även efter Kulturrevolutionen en ekonomiska reformer och inför massakern vid Himmelska fridens torg 1989 allierad med den liberala politikern Hu Yaobang (胡耀邦).

Men samtidigt har Xi Jinping också sagt att ”utökad tankekontroll” är nödvändig vid landets universitet, och kritiker påpekar att aktivister, dissidenter och kristna förföljts utan pardon i de provinser som Xi Jinping tidigare styrt.

Men hur det än står till med Xi Jinpings politiska preferenser, så är knappast några drastiska förändringar att vänta.

Han är långt ifrån allsmäktig, utan bara blott en av nio politiker i politbyråns ständiga utskott, som fattar alla viktiga beslut genom konsensus.

Dessutom godtogs Kinas nya femårsplan nyligen, och det ska mycket till om Xi Jinping ska avvika från den redan inslagna ekonomiska vägen.

Detta gör att dissidenten Yu Jie i Foreign Policy kallar Xi Jinping för ”en tom kostym”, utan befogenheter att ändra på särskilt mycket i Kina.

Yu Jie påpekar att såväl kineser som omvärlden för tio år sedan också hade hopp om att nuvarande president Hu Jintao skulle föra Kinas politik i en liberal riktning, förhoppningar som ju uteblev.

AFP publicerade i går en video, där en politisk analytiker från Hongkong är inner på samma spår:

Published on

Video: Vad händer i Tibet? 18 har satt eld på sig själva i protest det senaste året

I går var det dags igen – rapporter om en etnisk tibetan som satt eld på sig själv i protest mot kinesiska myndigheter.

Denna var det 18-årig nunna vid namn Tenzin Choedon – hon är en av minst arton tibetaner som bränt sig levande de senaste året.

Statliga nyhetsbyrån Xinhua meddelade att Choedon avled på väg till sjukhuset, vilket gör henne till en av minst tolv av de arton som också dött av sina skador.

Incidenten skedde i staden Aba, nordvästra delen av provinsen Sichuan (四川), där över hälften av de rapporterade fallen ägt rum.

Kinesiska myndigheter har satt hårt mot hårt och spärrat av staden. Såväl internet som mobilnät ligger nere.

Men The Guardians korrespondent Jonathan Watts lyckades i helgen få ut videomaterial från Aba, genom att gömma sig i baksätet på en bil som körde 10 timmar över den tibetanska platån för att nå staden.

Hans video visar ett fruktansvärt säkerhetspådrag – var tjugonde meter syns militärfordon, truppsamlingar samt säkerhetsstyrkor med brandsläckare och spikbatonger.

Se videon med tillhörande artikel på The Guardians hemsida.

Våldet har eskalerat den senaste tiden. Bara de senaste tio dagarna ska sex tibetaner satt eld på sig själva.

Liksom Choedon, har många skrikit ut sitt hat mot myndigheterna och ropat efter Dalai Lamas återkomst i samband med att de tänt på sina kroppar.

Under förra veckan jagade även säkerhetsstyrkor rätt på två tibetanska bröder som sades ha medverkat i demonstrationer. De båda sköts till döds på fläcken.

Aba har länge varit ett centrum för motstånd mot kommunistpartiet. Redan under 1930-talet stötte Mao Zedong på motstånd här under den långa marschen, och under tibetanska upploppen 2008 skedde mycket av det värsta våldet just här.

Motstånd och tro är här starkt rotat, och det är svårt att se hur våld ska kunna lösa konflikten, som i stora drag består i att tibetanerna inte vill överge religion och tradition, i utbyte mot den ekonomiska tillväxt som kinesernas närvaro visserligen innebär.

Otäck video via AFP, som bland annat visar en tibetansk nunna som sätter eld på sig själv

UPPDATERING: Sedan jag postade denna artikel kring lunch kinesisk tid, har det kommit rapporter om att ytterligare en munk satt eld på sig själv i Aba.

Enligt de inledande uppgifterna är munken 19 år. Säkerhetsstyrkor ska ha släckt elden och ”fört honom från platsen”.

Published on

Publicerat: Finansparadisets minimilön – 25 kronor i timmen

Lägger i dag ut en artikel jag nyligen skrev för Arbetsmarknaden, om minimilön i det ”välmående finansparadiset” Hongkong.

Staden – som har högre BNP per capita än Sverige – är ju känd för skyskrapor, shopping och banker.

Men utvecklingen har skett på ett vis som gör att Hongkong i dag har störst inkomstskillnader och klassklyftor av hela den utvecklade världen, enligt FN.

Hälften av befolkningen bor i subventionerade eller allmännyttiga bostäder, och tills helt nyligen fanns ingen minimilön, vilken i fjol efter långt debatt sattes till 25 kronor i timmen.

Inte mycket att skryta med då prisnivån i allmänhet påminner om Stockholm. Har intervjuat en handfull personer med olika åsikter och av olika samhällsskikt.

Läs artikeln nedan, eller i fullskärm via Scribd.

Published on

Video: Professor om Kinas kommande ekonomiska kollaps

Då jag tidigare här på InBeijing skrivit ut domedagsprofetior om Kinas ekonomi och tillväxt, har jag ofta hänvisat till Patrik Chovanec (”Associate Professor”; motsv ”Docent” på svenska), som är verksam på universitet Tsinghua här i Peking.

Han skriver en utmärkt blogg, där han ofta redogör för tillståndet på Kinas oroliga fastighetsmarknad.

Nu senast intervjuades han av den inflytelserika ekonomen Nouriel Roubini; ett samtal som finns att se på Youtube eller här nedan.

Chovanec ger sin bistra syn på Kinas ekonomiska tillväxt de kommande åren, då den till stor del sker av statliga investeringar i en byggsektor som nu börjar krascha.

Videon är tråkigt filmad och på engelska. Men alla som alls är intresserade av Kina, ekonomi och globala marknader bör ägna 20 minuter åt att se den:

Published on

Publicerat: Kina som uppfinnande nation?

För ett tag sedan besökte jag teknikföretaget Semcons kontor här i Peking. Skulle där hjälpa till att göra en video och skriva en kortare artikel för deras kundtidning.

Parallellt skrev jag också en längre artikel för ett annat av Semcons magasin, med ämnet ”Kina som innovativ nation”.

Myndigheterna här satsar just nu enorma pengar och resurser på att göra Kina till en uppfinnande nation, vilket bland annat har resulterat i att landet gått om USA och Japan för att i fjol bli det land med mest patent i världen.

Läs historien om Kinas utveckling från eftersatt kommuniststat till uppfinnande tekniknation i artikeln här nedan, eller i fullskärm via Scribd.

Den är 10 sidor lång; jag står för texten på alla sidor utom 6 och 10, där det är svenskar som blir intervjuade. Läsning för alla som är intresserade av teknik, utveckling och Kina.

I videon nedan var det jag som skötte intervjuerna, och ni kan även se mig flimra förbi vid ett par tillfällen då fotografen är i färd med att arrangera sitt arbete. Taget från en takterass vid Pekings nordöstra fjärde ringväg.


Published on

Publicerat: Nya mjölkskandaler i Kina

Senaste tiden har jag skrivit allt mindre artiklar, och varit mer upptagen med bok och film.

Livsmedel i fokus skickade dock en PDF på en artikel jag skrivit om nya mjölkskandaler i Kina, vilken publiceras i deras nummer 1/2012.

Efter den stora mjölkskandalen 2008, då minst sex barn avled och över 300 000 insjuknade, lovade myndigheterna krafttag mot landets mejeriindustri.

Förgiftningen av mjölk har dock fortsatt, och i många fall har de statliga domstolarna ställt sig på storföretagens sida i tvister mot privatpersoner och journalister.

Senast kring jul upptäcktes vid ett stickprov cancerframkallande ämnen i mjölkprodukter. Reaktionen på internet och även börsen blev kraftig.

Läs min artikel nedan, eller i fullskärm via Scribd:


Under januari och tidig februari har jag dock fått in en handfull artiklar i svensk media, och kommer efterhand att lägga upp dem här på InBeijing.

Published on

Google och Facebook censureras i Indien!

Reuters och USA Today rapporterar att bland annat Google och Facebook under måndagen tog bort delar av sitt innehåll i Indien, efter hot från myndigheterna där.

Detta efter en debatt som eskalerade förra månaden då indisk domstol varnade de stora internetföretagen att man kunde blockera deras verksamhet, ”precis som i Kina”, om de inte tar bort så kallat ”stötande material”.

Tillsammans handlar det om 21 företag som nu blivit beordrade att utveckla mekanismer för att censurera innehåll som väcker anstöt religiöst, sedan flera privatpersoner gått till domstol med bilder som de anser förnedrar såväl hinduer som muslimer och kristna.

En representant för Google India säger enligt Reuters: ”[Our] review team has looked at the content and disabled this content from the local domains of [Google] search, Youtube and Blogger”.

I fjol infördes nämligen en lag i Indien som gör internetföretagen skyldiga till innehållet på deras sidor, och ger dem 36 timmar att radera innehåll som drar till sig klagomål.

Facebook och Google kan gå samma öde till mötes i demokratin Indien som diktaturen Kina

Bland annat Google, Facebook, Yahoo och Microsoft har överklagat separata fall till Indiens högsta domstol, men det resulterade alltså i januari i hot från domstolen att sidorna kan bli helt blockerade den nya lagen inte följs.

Internetföretagen menar att det nästan är omöjligt att utveckla en mekanism som automatiskt censurerar bort bilder och material som individer eventuellt kan finna religiöst stötande.

I stället tas varje fall nu upp separat i indiska domstolar, där företagen under hot ser sig tvingade till censur.

Att nätcensur nu pågår i ”världens största demokrati”, beror förmodligen på att företagen inte vill gå miste om affärsmöjligheter på Indiens snabbt växande internetmarknad.

Indien har i dag visserligen ”bara” 100 miljoner internetanvändare, vilket innebär en tredjeplats i världen efter Kina och USA.

Men under de kommande tre åren beräknas denna siffra tredubblas, och 300 miljoner indier kommer alltså använda internet redan 2014.

Reuters påpekar dock att Indiens internet, till skillnad från Kina, i dag är relativt fritt från censur och kontroll.

Myndigheterna är nu dock särskilt oroade över sociala medier och spridning av denna sorts material, eftersom religiöst våld är vanligt i Indien.

Published on

Kina lägger veto om Syrien i FN – varför, och vad innebär det?

Tillsammans med Ryssland lade Kina under lördagen som enda nation in sitt veto i FN:s säkerhetsråd, mot en resolution som var menad att fördöma våldet i Syrien.

Säkerhetsrådets övriga tretton medlemmar röstade alla ”ja” till resolutionen, varpå fördömanden mot Kina och Ryssland började genast hagla tätt bland politiker, diplomater och i media.

USA:s FN-ambassadör Susan Rice sade sig vara ”äcklad” över beslutet, och menade att ”allt blod som spills i Syrien från och med nu måste sättas på Rysslands och Kinas konto”.

I media – särskilt svensk sådan – pekas Ryssland och Kina ut som syndabockar för att det nu inte går att göra något åt situationen i Syrien.

På sina håll låter det som att våldet i Syrien beror på Kina och Ryssland, och att det skulle upphöra i morgon bara dessa länder hade röstat ”ja” tillsammans med övriga säkerhetsrådet under gårdagen.

Så är ju givetvis inte fallet.

I stället för att ventilera sin ilska genom anklagelser, så tycker jag det är det viktigt att reda ut vad man i själva verket röstade om, varför dessa två länder valde att lägga in sitt veto och vad det egentligen har för betydelse.

Påhittig karikatyr där den ryska björnen och kinesiska draken tillsammans hjälper Assads nödställda pansarvagn

Själva resolutionen gick ut på att backa upp en plan som Arabförbundet utformat, enligt vilken val ska utlysas inom tre månader.

Enligt den konkreta planen ska Bashar al-Assad under tiden lämna över makten till sin vice premiärminister.

Omröstningen i går var alltså relativt tandlös. Det handlade om att backa upp ett förslag om att Assad skulle överge makten till sin vice premiärminister, vilket knappast hade skett även om Kina och Ryssland hade avstått från sina veton.

I stället bör man, liksom Tunisiens premiärminister Hamadi Jebali, fråga sig om det inte är fel på FN.

Jebali menar att vetona – som ju lagts på ”laglig” eller ”demokratisk” väg – visar på brister i hur FN:s säkerhetsråd fungerar.

Kan denna mäktiga organisation med nuvarande regelverk inte göra något konkret mot det så uppenbara våldet i Syrien, eller ens få till ett muntligt fördömande, så bör man se över mekanismerna i stället för att skylla på enskilda länder.

Jebali är för övrigt en av de makthavare som kritiserar Assads regim hårdast, och är nu i färd med att sparka ut Syriens ambassadör från Tunisen.

Det är mer än vad något land i väst har mäktat med, trots alla fina ord som har sagts i FN. Vidare säger Jebali till Al-jazeera:

The Syrian people do not expect from us today long statements … they are expecting deeds, they are expecting concrete measures … the very least we can do is to cut all relations to the Syria regime.

Det har han givetvis rätt i. Och även om säkerhetsrådet skulle fått genom den resolution som de filat på i månader, så hade det ändå alltså inte resulterat i något konkret, utan bara ytterligare ett fördömande.

Nu blev det enda resultatet i stället ett närmast tragikomiskt fördömande av nedröstningen av resolutionen, från den i sammanhanget helt maktlösa FN-chefen Ban Ki-moon.

Detta är ju dessutom knappast första gången som veto-systemet i FN gör så att en supermakt får sin vilja genom på bekostnad av säkerhetsråd alla andra länders vilja.

Min före detta klasskamrat i Hongkong, en välutbildad och duktig journalist på kinesisk statlig tv, ringde i dag till mig för att höra vad jag ansåg i frågan.

Hon berättade själv att hon såg med skepsis på USA:s kritik, eftersom de själva ofta har använt sin veto-rätt bland annat för att skydda Israel.

Under fjolåret röstade samtliga övriga fjorton länder i FN:s säkerhetsråd ”ja” till en resolution som fördömde israeliska bosättningar på palestinskt territorium.

Då var det endast USA:s representant – den nu ”äcklade” Susan Rice – som stoppade förslaget med sitt veto och bosättningarna har kunnat fortsätta växa.

Man av syrisk härkomst protesterar utanför Vita huset i samband med omröstningen i FN:s säkerhetsråd. Trots den rådande situationen är det dock endast Tunisiens premiärminister som på allvar talar om att skicka hem Syriens ambassadör från sitt land, medan USA, England, Frankrike och andra ägnar sig åt resultatlöst käbbel med Kina och Ryssland i säkerhetsrådet.

Detta är ju dock givetvis inget försvar till att låta övergreppen i Syrien pågå, och många frågar sig självklart varför Kina och Ryssland röstade som man gjorde?

Ryssland säljer stora mängder vapen till Syrien, och har också uttryckt oro för att västvänliga arabländer som Qatar och Saudiarabien vill se ett maktskifte i Syrien för egen ekonomisk vinnings skull.

Ryssland är sedan länge en nära allierad till Syrien – ungefär som USA är till Israel – och fruktar att maktbalansen rubbas om mnan förlorar sin vän.

Vad gäller Kina så går det inte heller att sticka under stol med att egna intressen ligger till grund för beslutet.

Ledarna i Peking vill inte uppmuntra protester mot en icke-folkvald regim, eftersom de skulle kunna ge mod till Kinas egna dissidenter och missnöjda invånare att organisera sig.

Men samtidigt har ju givetvis varken Kina eller Ryssland något intresse av våldsamheterna i sig.

Ryssland säljer vapen till Syrien även i fredstid, och är rädd att Syriens oljeexport ska äventyras.

Kina å sin sida vill inget hellre än att den arabiska våren ska lugna ner sig.

De båda länderna har alltså all anledning att vilja se en stabilisering av våldet i Syrien, låt vara med andra metoder än Arabförbundet.

Kinas utrikesdepartement förklarar i dag på sin hemsida:

Explanation of Vote by Ambassador Li Baodong after Adoption of Security Council Draft Resolution on Syria
(From Chinese Mission to the United Nations）
2012/02/05

The Security Council just voted on the draft resolution on Syria. China voted against the resolution.

China has all along followed closely the developments in Syria. We call on all parties in Syria to stop violence, avoid, in particular, casualties of innocent civilians, restore order in the country as soon as possible, and respect the request of Syrian people for reform and safeguarding of their own interests. This serves the fundamental interests of Syria and its people. We support the good offices efforts made by the Arab League to resolve the Syrian crisis, so as to promote early launch of an inclusive political process led by Syrian people and extensively participated by all pasties, peacefully resolve differences and disputes through dialogue and negotiations, and restore stability in Syria.

The international community should provide constructive assistance to help achieve the above goals. At the same time, the sovereignty, independence and territorial integrity of Syria should be fully respected. The actions of the Security Council on the Syrian issue should comply with the purposes and principles of the UN Charter, and help ease the tensions, help promote political dialogue and defuse disputes, and help maintain peace and stability in the Middle East region, rather than complicate the issue.

Under these principles, China has taken an active part in the consultations on the draft resolution, and supported the efforts made by the Arab League to facilitate a political settlement of the Syria issue and maintain stability in the region. Like many Council members, China maintains that, under the current circumstances, to put undue emphasis on pressuring the Syrian government, prejudge the result of the dialogue or impose any solution will not help resolve the Syrian issue,but instead may further complicated the situation. China supports the revision proposals raised by Russia, and has taken note that the Russian Foreign Minister will visit Syria next week. The request for continued consultation on the draft by some Council members is reasonable. It is regrettable that these reasonable concerns are not taken into account. To push through a vote when parties are still seriously divided over the issue will not help maintain the unity and authority of the Security Council, or help properly resolve the issue. In this context, China voted against the draft resolution.

Syria is an important country in the Middle East. Peace and stability in Syria serves the common interests of the Syrian people and the international community. China will continue to work with the international community and play a positive and constructive role in the proper settlement of the Syrian issue.

Vad gäller Ryssland så ska landets utrikesminister åka till Syrien på besök nu på tisdag, och det finns hos vissa hopp om att han ska övertala Bashar al-Assad att avgå, och kanske erbjuda honom någon form av amnesti i utbyte.

Detta vore ju den bästa lösningen för alla, särskilt med tanke på hur situationen har utvecklat sig i Libyen och Egypten, vars diktatorer ju blev störtade med våld. Våld, tortyr och dödande har där fortsatt efter att tyrannerna störtats.

Ska Syriens Bashar al-Assad kliva ner genom diplomati, så kan endast ske genom ryssarna som ju vid det här laget tillsammans med Iran är en av Syriens få kvarvarande vänner.

Hade Ryssland röstat ”ja” till gårdagens resolution så hade det givetvis varit svårt för Rysslands delegation att förhandla med Bashar al-Assad nu på tisdag.

Och skulle de lyckas övertala Bashar al-Assad att lämna sin post, så skulle det ske snabbare än vad FN någonsin hade åstadkommit med någon form av resolution.

Kinas FN-ambassadör lägger in sitt veto under gårdagens omröstning

Egentligen borde min personliga åsikt i frågan vara ointressant, men för att klargöra eventuella frågetecken vill jag understryka att jag avskyr Bashar al-Assads regim och tycker att våldet som pågår i Syrien är för jävligt. Jag skulle vilja se Assad sliten i stycken.

Men däremot tycker jag det är bedrägligt – ja rent av hyckleri – att lägga skulden för våldet i Syrien på Kina och Ryssland.

Det gäller särskilt (svenska) medier, som inte reder ut situationen ordentligt, utan nöjer sig med citat som skapar bra rubriker.

”Krafttag mot Assad blockeras trots blodbadet” skriver DN. Vilka krafttag?

I stället bör det ses över hur FN:s säkerhetsråd egentligen fungerar, eftersom man inte lyckats gjort något åt slakten av syriska civila, vilken pågått i snart ett år.

Det verkar snarast som det rör sig om ett ”system som fungerar så länge ingen röstar fel”.

Senast man röstade om en resolution angående Syrien i säkerhetsrådet var för övrigt för fyra månader sedan, och efter det har väl egentligen inget konkret alls skett från FN:s sida trots allt mer uppenbara våldsamheter.

Då har faktiskt Tunisiens premiärminister ensam gjort mer än hela FN:s säkerhetsråd, genom att utvisa Syriens ambassadör från sitt land.

Kanske är det för den tunisiske premiärministern inte slösat all tid och energi på att utforma och väga ord då en resolution ska formuleras, för att sedan lägga all skuld på de länder som röstar mot den.

För den som är mer intresserad av relationen Kina-Syrien, så hade The Diplomat en utmärkt artikelserie i tre delar om detta i fjol. Läs del 1, del 2 och del 3 här.

Relaterat: GP, SvD, DN, DN, SR, SR, DN, DN

Published on

Kinesiska Twitter sopar mattan med Facebooks Guinness-rekord

Tidigare i veckan slogs ett världsrekord i antal kommentarer för en post på Facebook.

Ett kort inlägg lyckades få över en miljon kommentarer, då drygt 100 personer samarbetade genom att konstant skriva slumpartade meningar och bokstäver i kommentarsfältet under.

Det hela ska nu in i Guinness rekordbok, med titeln ”mest kommentarer för ett inlägg på Facebook”.

Eftersom Kina har flest internetanvändare i världen, och sociala medier används mer flitigt här än i Europa och USA, tyckte jag det var värt att undersöka vad motsvarande rekord här i Kina kunde vara.

Och genast hittade jag ett inlägg på Sina Weibo (Kinas eget Twitter) som blivit ompostat över 13,5 miljoner(!) gånger.

Det rör sig om reklam i form av en tävling från oktober i fjol, där deltagare som postade om inlägget hade möjlighet att vinna iPhone 4 och iPad 2.

”Tweeten” på Sina Weibo som postades om 13,5 miljoner gånger

13,5 miljoner är ju betydligt fler än 1 miljon. Men hur skiljer sig då dessa ompostningar på Sina Weibo från kommentarer på Facebook?

Det ”smidiga” med att avlägga ett stort antal kommentarer på Facebook är att man inte behöver klicka med musen. Det räcker med att skriva något och trycka på enter.

Detta är en ny funktion sedan mars 2011; innan dess var man tvungen att klicka med musen på ”kommentera” för att få i väg sin kommentar.

Det går alltså fortare att kommentera nu, och bland annat Huffington Post menar att rekordet slogs så enkelt i och med denna nya funktion där enter-knappen ersatt musklicket.

För att omposta på Sina Weibo måste man använda musen för att klicka på ”posta om” (转发). Posten hamnar då överst på användarens egen profil, och blir synlig i feeden hos de användare som följer ompostaren.

Det är möjligt, men inte nödvändigt, att lägga till text vid ompostningen.

En ompostning på Sina Weibo är alltså i det närmaste identisk med en ”retweet” på Twitter, och tar lite mer arbete i anspråk än en kommentar på Facebook.

Ovan: Det felmeddelande som kommer upp då det är för mycket trafik på Sina Weibo – ungefär som Twitters (ö)kända val

Det är då relevant att undersöka vilken tweet som i fjol postades om mest på Twitter, för att jämföra det med Sina Weibos 13,5 miljoner.

På Twitter handlade det om välgörenhet, då matkedjan Wendy’s i USA skickade ut en tweet i vilken man lovade skänka 50 cent till fattiga barn för varje retweet.

Enligt uppgift samlade man på detta vis in 50 000 dollar, vilket alltså innebär att världens populäraste tweet förra året postades om cirka 100 000 gånger.

Det ger oss alltså följande ”rekordtabell”:

Twitter: 100 000 retweets
Facebook: 1 miljon kommentarer
Sina Weibo: 13,5 miljoner ompostningar

I Sina Weibos fall handlade det visserligen om en rad användare som postade om flera gånger i hopp om att vinna priserna.

Men så var det även med rekordet Facebook; där var det ”cirka 107 personer” som skrev en massa nonsens om och om igen.

På Sina Weibo var det åtminstone 150 000 unika användare som postade om samma inlägg.

Ändå är det Facebook-inlägget som kommer in i Guinness rekordbok. Och visst kan det vara befogat, då det ju handlar om kategorin ”mest kommentarer på Facebook”.

Men just som många andra aktörer i väst, så ligger Guinness rekordbok efter i den digitala utvecklingen. Man tycks inte fatta att internetanvändningen i Kina kommit ikapp och sprungit förbi.

Vill Guinness rekordbok bli tagen på allvar i Asien borde man även ha en kategori för ”mest kommentarer” eller ”mest ompostningar” på Sina Weibo, som ju faktiskt nu är större än Twitter och används flitigare än Facebook.

För mer information om Kinas internet, se min guide över Kinas sociala medier – den största svenska guiden i ämnet.

Published on

Protester då Starbucks höjer priset i Kina

Kaffekedjan Starbucks är inte sena att dra nytta av kaffets ökande popularitet i Kina. I veckan uppgav man att prishöjningar på motsvarande två kronor per kopp är att vänta.

Det innebär att en liten latte nu kostar cirka 27 kronor, och en stor mocha cirka 34 kronor – priser som är högre än i USA.

Protester uppstod genast på Kinas internet, där användare frågade sig vart regeringen, som annars är pigga på prisregleringar av alla dess former, nu höll hus.

En användare av landets största mikroblogg Sina Weibo ansåg höjningen ”smärtsam”, och meddelanden med gråtande ansikten kunde ses i bloggosfären. Kinesiska ordet för ”Starbucks” har i veckan varit ett av de mest sökta på inhemska sökmotorn Baidu.

Starbucks i kinesisk tappning

Försäljningen av kaffe i Kina (”instant and fresh”) var värd över sex miljarder kronor under 2011. Det är en ökning med 20 procent sedan 2010, och med hela 92 procent sedan 2006.

Potentialen är dessutom enorm, eftersom en kines i genomsnitt endast dricker tre koppar kaffe per år.

Kaffe – särskilt kedjor som Starbucks och Costa Coffee – har enligt WSJ blivit en statusgrej i Kina.

Och Starbucks räknar med att trenden ska fortsätta; man planerar ha 1 500 butiker i Kina till år 2015, jämfört med 550 i dag.

Enligt Starbucks beror prishöjningen på att företaget tvingas ta hänsyn till Kinas höjda löner, högre fastighetspriser och det stigande kaffepriset.

Samtidigt ökar kedjans lönsamhet här. Försäljningen för regionen ”Asia Pacific” under 2011 års sista kvartal ökade med 38 procent till cirka 1,1 miljard svenska kronor. Vinsten för samma tid och region var nästan 400 miljoner kronor.

Published on

I dag: Val i byn Wukan, början på demokrati i Kina?

I dag påbörjas vad som sägs vara fria och demokratiska val i den sydkinesiska byn Wukan (乌砍), där nya lokala ledare ska röstas fram.

Wukan var ju den by som skapade rubriker världen över i december i fjol, då invånarna jagade iväg såväl polis som kommunistpartiets representanter, och under belägring upprättade egen tillfällig administration.

Bakgrunden till konflikten var korruption och försäljning av mark. Några av byborna som motsatte sig detta arresterades, och en av dem misshandlades till döds i häktet.

Situationen kunde lösas endast efter att Guangdongs provinsregering gått in och medlat mellan byborna och de lokala myndigheterna. I utbyte mot löften om fria val öppnade Wukans invånare sin avspärrade by igen.

Det verkar nu alltså som Wukan-bornas mod och motstånd har fått utdelning.

Wukans upproriska invånare gick till val under onsdagen

Lokala val pågår i och för sig runtom i Kinas byar, men är ofta riggade. I november skrev jag om en by där det endast fanns en kandidat att rösta på.

Det val som nu pågår i Wukan beskrivs av The Guardian som unikt, då det kommit som resultat av våldsamheter och protester mot lokala myndigheter.

Kommunistpartiets chef över provinsen Guangdong – en av landets mäktigaste politiker – erkände att det begåtts felaktigheter på lägre nivå och att ledarskapet i Wukan behöver bytas ut.

Wall Street Journal menar att Wukan kan vara en antändande gnista för demokratirörelsen i Kina.

Man påpekar att valet rönt stor uppmärksamhet på internet, och att vd:n för landets största mikroblogg Sina Weibo uppmuntrat till diskussion där genom att själv posta bilder från Wukan.

Även om Wukan ses av många som en möjlighet för demokrati i Kina, uttrycker många internetanvändare tvivel, och menar att valet säkerligen är reglerat på ett eller annat vis.

Av Wukans 13 000 invånare är 4 000 röstberättigade. Personligen finner jag siffran låg, men hittar ingen förklaring till detta.

Det val som har ägt rum nu under onsdagen syftar till att ta fram en valkommitté på elva man, som 1 mars ska övervaka valet av Wukans nya ledare.

Oväntat och lovande är dock att även kinesisk media berör valet. Statliga China Daily skriver bland annat:

On Sept 21 and 22 last year, villagers in Wukan, which is administered by the city of Lufeng in Guangdong province, began to protest against village authorities over issues related to land use, financing and the election of village officials, with large-scale protests occurring in the village on Nov 21 and 22.

The village residents gathered again on December 11 after Xue Jinbo, a man who was suspected of organizing the November demonstrations, died in police custody.

Officials from provincial work team in charge of handling the village’s unrest have conceded that the major demands of the residents were reasonable and ”some mistakes” were made by local officials.

BBC publicerar en serie bilder från Wukans unika valdag.

Valet i Wukan – och vad det kan leda till för Kinas demokratirörelse – kommer följas noggrant av media världen över. Givetvis också här på InBeijing.

Chongqing är världens största stad - eller?
Published on

Är Tokyo eller Chongqing världens största stad?

Frågan vilken stad som är störst i världen debatteras ofta med olika svar och teorier. BBC gjorde i helgen ett försök att reda ut hur det egentligen står till.

Många – bland annat Time Magazine redan år 2005 – menar att Chongqing i centrala Kina med 30 miljoner människor är störst i världen.

Men BBC påpekar att befolkningsstatistik i Kina är särskilt opålitlig, och att Chongqing i själva verket består av ett jättelikt administrativt område lika stort som Österrike.

Många av de 30 miljoner som räknas till Chongqings administrativa område är i själva verket bönder som bor och arbetar på landsbygden långt från skyskrapor och tågstationer.

Då dessutom vägar och busstrafik är under all kritik, kan det ta 1-2 dagar att åka från ena sidan till den andra av det som vissa kallar ”30-miljoners-staden Chongqing”.

Det finns visserligen inga internationellt vedertagna kriterier för att avgöra en stads början och slut, men många anser att ”inflytande”, särskilt med hjälp av infrastruktur, är viktigt.

Chongqing räknas därför av många inte ens som Kinas största stad; en titel som i stället tillskrivs Shanghai, som ju sägs ha 20 miljoner invånare i sitt urbana område (även om BBC citerar en professor som tror 16 miljoner är mer sannolikt).

Enligt dessa kriterier är de flesta ”experter” överens om att Tokyo är världens största stad, även om det ”bara” bor åtta miljoner människor i statskärnan.

Runt omkring finns nämligen 36 miljoner invånare inom ett konstant bebyggt område som kan nås enkelt via väl utvecklad infrastruktur. Detta område inkluderar även hamnstaden Yokohama med 3,6 miljoner invånare.

Uppskattningar från FN gör gällande att Tokyo år 2025 fortfarande kommer vara världens största stad, även om dess befolkning inte beräknas öka.

Bakom Tokyo tros Delhi och Bombay (Mumbai) segla upp som två och trea, med 29 respektive 26 miljoner invånare.

Intervjuade professorer och författare menar att Kina inte kommer ha några megastäder på över 20 miljoner invånare, men att många gärna vill tro så, och därför inte ifrågasätter uppgifter som att Chongqings stadsbefolkning uppgår till 30 miljoner.

För mer om definitioner och olika mätresultat, se Wikipedias lista med sju olika källors skiftande resultat av vilken stad som är världens största.

Published on

Tre nya videor om Kinas kommunistparti

Tidigare i veckan postade jag en kort video från Al-jazeera om Kinas nästa president, som var den första i en serie av fyra om kinesisk politik.

Är nu läge att också visa de tre uppföljande inslagen, alla gjorda utav journalisten Melissa Chan, med fokus på Kinas kommunistparti.

Partiet, med 80 miljoner medlemmar, är givetvis världens största politiska parti, och även Kinas största och absolut mäktigaste organisation, som befäst sig på alla nivåer i samhället.

Ändå vet vi – och även kineserna själva – förvånansvärt lite om hur kommunistpartiet egentligen fungerar, även som många aktiviteter hemlighålls, samtidigt som Kina i stort sett saknar fristående mediarapportering.

Därför är Melissa Chans tre inslag intressant, trots att det bara handlar om några minuter per video.

I det första inslaget (publicerat 24 januari) får vi följa med till en partiskola i Peking.

Här samlas tjänstemän från hela landet för att studera Das Kapital och kommunism, men också utrikespolitik och känsliga frågor som korruption och maktmissbruk.

Videon tar oss in i lektionssalarna och intervjuer görs med såväl lärare som ”elever”, det vill säga redan aktiva tjänstemän som är där för fortbildning


I den andra videon (25 januari) visas hur kommunistpartiet vid Kinas skolor hjärntvättar motiverar unga elever att ge sitt allt för partiets och landets val.

Föreläsningar och propaganda får barnen att älska partiet, samtidigt som partiet plockar upp de elever som utmärker sig genom goda studieresultat eller andra särskilda egenskaper.

Detta är en effektiv metod som gör att partiet knyter till sig landets smartaste och mest ambitiösa personer redan vid en tidig ålder.

Vad jag kan minnas så har alla mina vänner och bekanta som är medlemmar i kommunistpartiet, blivit det genom kontakter från lärare och partifunktionärer då man utmärkt sig i skolan.


I det sista inslaget (26 januari) ser vi hur Kinas kommunistparti inte lämnar någonting åt slumpen, genom att breda ut sitt inflytande över bokstavligen talat hela landet.

Melissa Chan följer en lokal partifunktionär i de lägre leden, som åker runt till avlägsna byar i provinsen Sichuan (四川) för att kolla läget där.

Intervjuade invånare säger sig – givetvis – vara tacksamma för partiets omtanke, och gåvor i form av gödsel och utsäde.


Melissa Chan rekommenderar även boken ”The Party: The Secret World of China’s Communist Rulers” av Richard McGregor för de som vill veta mer om hur kommunistpartiet fungerar.

Det är en rekommendation som jag själv kan gå i god för, och rent av kalla ”ett måste” för alla som är intresserade av kinesisk politik.

Published on

Ny statistik: Kina världssämst på pressfrihet

Under gårdagen kom den senaste listan angående pressfrihet från journalistorganisationen Reportrar utan gränser.

Det var ingen rolig läsning för kinesiska journalister, då Kina fallit ytterligare på listan, och nu återfinns på plats 174 av 179 rankade länder.

Man är därmed knappt före Iran och Syrien, men efter länder som Vitryssland och Sudan.

Enligt The Diplomat beror detta bland annat på tilltag tidigt i fjol under den så kallade jasminrevolutionen, samt nya tuffare regler för mikrobloggar på internet.

Av nervositet för att jasminrevolutionen skulle sprida sig till Kina, arresterades flertalet aktivister och journalister under föregående vinter, och även utländska reportrar misshandlades.

Vad gäller mikrobloggar så censureras de givetvis ständigt, och enligt nya regler måste man nu uppge sitt riktiga namn för att registrera ett konto på världens största mikrobloggtjänst Sina Weibo.

Kinas låga ranking beror mycket på censur och kontroll av internet, där bloggare och journalister bevakas hårt. Kontrollen kallas ofta skämtsamt för ”The Great Firewall of China”.

Internationella journalistförbundet (IFJ) noterar att situationen för journalister och media försämrats betydligt i Kina sedan 2010.

Under föregående år har flera journalister och bloggare misshandlats, arresterats och även dödats.

Sexton journalister ska i Kina ha tvingats från sina jobb, vilket många bedömer endast vara ”toppen på ett isberg”.

Ett klart exempel är tågolyckan i Wenzhou i somras, där myndigheterna genast gick ut med direktiv om hur det hela skulle återges i media.

Journalister som inte hörsammade detta fick sparken.

Detta trots att ett par dussin partiveteraner 2010 publicerade ett öppet brev för press- och yttrandefrihet i Kina.

Det finns också misstankar om att situationen kan förvärras ytterligare under 2012, eftersom Kina står inför ett ledarbyte, under vilket det är särskilt viktigt att hålla koll på rapporter i media.

De länder som ligger efter Kina är Iran, Syrien, Turkmenistan, Nordkorea och Eritrea.

Grannländer till Kina som gör dåligt ifrån sig inkluderar Vietnam (172) och Burma (169).

Japan placerar sig högst i Asien (22), och det noteras att tryck visserligen inte utövas av myndigheterna, men att landets journalister utövar en relativt hög grad av självcensur.

Värt att notera är också att USA faller från plats 20 till 47, vilket till stor del beror på arresteringar av journalister som bevakat rörelse Occupy Wall Street.

Sverige tappar också på listan och ligger nu på plats 12, vilket är sist av alla nordiska länder.

Published on

VIDEO: Nyårsraketer och firande i Peking

Under helgen var det ju som bekant nyårsfirande här i Kina, då Kaninens år blev Drakens år enligt den kinesiska almanackan.

Själv firade jag genom att tillsammans med några andra journalister filma spektaklet, och framför allt då alla fyrverkerier som smälldes av här i huvudstaden.

Videon kom upp i dag, och ligger fortfarande på New York Times förstasida. Den finns också att se på Vimeo.

Det hela är filmat med Canon-kameror, närmare bestämt åtta stycken kamerakroppar och ett dussintal olika objektiv:

För den som vill veta mer om kinesiska nyåret och den symbolik som finns kring Drakens år, så skrev jag i går en längre artikel om just detta för tidningen Finansliv.

Se här fler videos på andra ämnen via Kinamedia.

Published on

VIDEO: Porträtt av Kinas nästa president Xi Jinping

Al-jazeeras duktiga reporter Melissa Chan börjar det nya kinesiska året med första delen i en videoserie om fyra delar som porträtterar Kinas ledare.

Först ut är Xi Jinping (习近平), som under detta år förväntas utnämnas till generalsekreterare för Kinas kommunistparti, och under 2013 bli Kinas nästa president.

Melissa åker i denna video till en by i provinsen Shaanxi (陕西) dit Xi Jinping skickades för sju års arbete under Kulturrevolutionen.

För den som vill veta mer om det kinesiska nyåret med seder och bruk, och vad som gör just Drakens år speciellt, så skrev jag tidigare i dag en artikel om detta för tidningen Finansliv.

Published on

Kinesiskt nyårsquiz! Gångna årets största kinesiska nyhetshändelser!

I dag är sista året av Kaninens år, som i morgon övergår i Drakens år här i Kina. Det kommer firas över hela landet med dumplings, fyrverkerier och röda kuvert.

Själv har jag knåpat ihop ett nyhetsquiz med Kinas viktigaste nyhetshändelser under det gågna året. Samtliga svar går givetvis att hitta på InBeijing.

Gör quizet på ett ärligt vis i god nyårsanda, rapportera poängen i kommentarsfältet nedan, och utmana sedan en vän genom att skicka länken till denna sida!

Börja genast genom att välja bland svarsalternativen nedan. Vinnaren kommer utses, hedras och omnämnas tisdag kväll svensk tid!

OBSERVERA: Det plugin jag använder för quiz är inte ordentligt uppdaterat. Därför kan det inte visa det rätta svaren, utan bara ditt antal poäng då man trycker på ”Show result” i botten. Rapportera dina poäng i kommentarsfältet nedan, så kommer jag skriva ut samtliga rätta svar på tisdag kväll!

Quizzet är nu stängt. Se frågor, alternativ och rätta svar enligt nedan:

FRÅGA 1) Under julhelgen uppdagades ännu en mjölkskandal i Kina, då det cancerframkallande ämnet aflatoxin påtråffades i mjölk vid ett stickprov i provinsen Sichuan (四川). Reaktionerna på såväl internet som börsen blev starka mot ett visst mejeriföretag, som även var inblandade i Kinas stora mjölkskandalen 2008. Mejeriföretaget samarbetar med Arla och Tetra Pak, men vad heter det?

Sanlu (三鹿)
Yili (伊利)
Mengniu (蒙牛) (rätt svar)

FRÅGA 2) Under december jagade invånarna i byn Wukan (乌砍) ut polis och lokala kommunistpolitiker för att sätta upp sin egen administration. Detta efter att korrupta tjänstemän berikat sig själva genom att sälja bybornas mark. Byn belägrades, och ett anfall av 1 000 poliser stoppades med våld innan politiker från Guangdongs (广东) provinsregering gick mellan och förhandlade. Vad var det mest anmärkningsvärda med hur historien slutade?

Efter avslutade förhandlingar greps över 40 personer som kunde ses delta i protesterna på videoupptagningar.
Byborna fick själva välja sin lokala partichef genom demokratiskt val. (rätt svar)
Byborna lovades kompensation för att ge upp, men denna uteblev sedan polis och myndigheter tagit sig in i byn igen.

FRÅGA 3) Det blev stort internationellt rabalder då kontroversiella konstnären Ai Weiwei (艾未未) dömdes att betala 15 miljoner kronor för skattebrott, under hot att åter sättas i arresten eller fängslas. Han hade blott två veckor på sig att betala summan, och en insamling startades av anhängare på internet, samtidigt som många kastade kontanter över muren till hans studio i norra Peking. Vad hände till slut med fallet?

Ai Weiwei vägrade betala någonting alls, eftersom han menade att anklagelserna var påhittade.
Ai Weiwei betalade halva beloppet som försäkring och gick till domstolen med anklagelserna. (rätt svar)
Ai Weiwei fick in nog med pengar genom insamlingen, och köpte sig fri.

FRÅGA 4) En moraldebatt påbörjades i oktober då en tvåårig flicka blev påkörd i sydkinesiska staden Foshan (佛山), och 18 personer obekymrat gick förbi henne utan att hjälpa till. Att inte hjälpa främlingar har nämligen blivit en vanlig företeelse i det moderna Kina. Då hjälp till slut i detta fall påkallades var det för sent, och flickan dog på sjukhus av sina skador. Men vem var det som först tillkallade hjälp?

En sophämtare. (rätt svar)
Personal som såg det hela på övervakningskameror.
En säkerhetsvakt, efter att ha blivit tipsad av en förbipasserande som inte vågade ingripa själv.

FRÅGA 5) I juli dog minst 43 personer efter att ett snabbtåg kört in i ett annat i närheten av staden Wenzhou (温州). Väldig kritik uppstod mot såväl osäkra tåg som myndigheternas sätt att hantera olyckan, då man inte tillätt fri rapportering och försökte röja undan tekniska bevis med hänvisning till ”statshemligheter”. I slutet av året presenterade en officiell utredning vilka som bar skulden till olyckan. Vad sade utredningen?

Inget större systemfel hade begåtts, utan olyckan berodde på otur vilket är oundvikligt i ett så stort land med så mycket tågtrafik som Kina.
Huvuddelen av skulden lades på redan döda eller innan olyckan avskedade tjänstemän. (rätt svar)
Landets järnvägsminister blev syndabock och tvingades avgå efter utredningen.

FRÅGA 6) Under sommaren förstörde en extrem torka stora mängder jordbruksmark i Kina, och månaden efter dog över 100 människor i landets värsta översvämningar på 50 år. Extrema väderförhållanden – eventuellt till följd av global uppvärmning och miljöförstöring – pekades ut som en orsak, men också något annat fick mycket kritik för att förvärra situationen. Vad?

Lokala myndigheters ovilja att erkänna katastroferna, och därmed inte nå ut med hjälp till de drabbade områdena.
Världens största damm för kraftutvinning. (rätt svar)
Tvångsflyttning av bönder till potentiellt farliga bostadsområden områden.

FRÅGA 7) Under sommaren uppstod också stora protester sedan en mongolisk herde blivit överkörd och dödad då han försökte skydda sina betesmarker från att bli kolgruva. Tusentals etniska mongoler gav sig ut på gatorna och demonstrerade, undantagstillstånd infördes och universiteten spärrades av. Det hela skedde i den annars relativt lugna provinsen inre Mongoliet (内蒙古), som är stor till ytan och rik på resurser men bara har 24 miljoner invånare. Hur många av dessa är etniska mongoler?

5 miljoner (rätt svar)
10 miljoner
15 miljoner

FRÅGA 8) En uppsjö av problem gällande matsäkerhet skapade under det gångna året ilska bland kinesiska konsumenter. De känner sig ofta maktlösa inför korrumperade myndigheter och domstolar, där mattillverkare utan tillräcklig översyn kan fuska för egen vinning. Vilken av följande matskandaler ägde inte rum i Kina under Kaninens år?

Fiskar som matades med antibiotika och p-piller.
Ananaser som exploderade inifrån av tillväxtmedel och besprutning. (rätt svar)
Fläskkött som lyste blått i mörkret.

FRÅGA 9) I början av året godkändes en ny femårsplan för Kinas kommande ekonomiska utveckling. Vad var huvuddragen i den?

Fortsätta utveckla ekonomin i samma takt genom ökad handel och mer investeringar från den stora stadskassa som Kina samlat på sig från export.
Att stabilisera men sänka tillväxten, och satsa mycket resurser på grön energi och inhemsk konsumtion. (rätt svar)
Ytterligare öka den ekonomiska tillväxten genom mer export och bättre lånevillkor hos de statliga och kapitalstarka bankerna.

FRÅGA 10) Användningen av internet i Kina fortsätter öka, och under Kaninens år fyrdubblades antalet registrerade konton vid landets mikrobloggar. Vad heter den tjänst som i tidningen The Economist beskrevs som ”störst av alla världens sociala medier”?

QQ (rätt svar)
Sina Weibo
Taobao

Published on

Kinesisk professor: ”Hongkong-bor är idioter och omoraliska hundar!”

Motsättningar mellan Hongkong-bor och fastlandskineser ligger alltid och puttrar under ytan: Hongkong-bor ser sig ofta som lite mer civiliserade, medan fastlandskineser ibland menar att Hongkong åker snålskjuts på Kinas utveckling, och att dess invånare är priviligerade, bortskämda och överlägsna.

I grund och botten handlar det givetvis om huruvida Hongkong – som ju har egen valuta, egen grundlag och egen regering – ska ses som en del av Kina eller inte.

I och med de senaste årens ökade turism från fastlandet till Hongkong, tar dessa spänningar allt oftare fysisk form.

Rika fastlandkinesers shopping är viktig för Hongkongs ekonomi, men samtidigt talar invånarna om att turisterna beter sig ”ociviliserat” genom att tala högt, inte stå i kö och skräpa ner.

I veckan var det dags för konfrontation, då ett barn från fastlandet sågs äta och skräpa ner på Hongkongs tunnelbana.

Upprörda lokalbor reagerade och personal tillkallades. Bråk uppstod och rasistiska kommentarer haglade.

Incidenten fick stor uppmärksamhet på internet, där man i Hongkong kallade den klagande mannen för ”hjälte”, medan man i Kina menar att det rör sig om diskriminering då Hongkong-bor aldrig skulle våga reagera likadant mot en västerlänning.

Det hela fick professor Kong Qingdong (孔庆东) vid Beijing University (北京大学) att gå bärsärk mot Hongkong i ett inslag på kinesisk tv.


Kong Qingdong såäger några väl valda ord om Hongkong-bors beteende och moral

Här är scenen på tunnelbanan som satte i gång den livliga debatten på internet och tv

Kong menar att Hongkong-bor främst utgörs av hundar, idioter och engelska kapitalistlakejer.

Vidare menar han att alla Hongkong-bor bör lära sig rikskinesiska vid sidan av den lokala dialekten, och att staden aldrig skulle klara sig utan förnödenheter från Kina.

Kong är känd för sin nationalistiska hållning, och säger sig vara 73:e generationens avkomma från poeten och nationalikonen Konfucius.

Han har tidigare delat ut just Konfucius-priset (Kinas fredspris) till Vladimir Putin, och sagt att självständiga journalister bör ställas upp på rad och skjutas.

Inslaget är saxat från tv och upplagt med engelsk text på youtube, där det hittills har fått över 20 000 dislikes.

Bråk och uppror angående språk och kultur är givetvis vanligt i provinser som Tibet, Xinjiang och inre Mongoliet.

Men det sker också ofta i södra Kina. I augusti 2010 skrev jag om hur tusentals demonstranter skingrades av polis i provinsen Guangdong (广东), sedan de protesterat mot att rikskinesiskan tar allt större plats på bekostnad av den lokala dialekten, vilken för övrigt är samma språk som talas i Hongkong.

Relaterad läsning:
Al-Jazeera investigates PRC citizens’ invasion of Hong Kong
The Mainland’s ”Black Hand” In Hong Kong Digs Deeper (China Digital Times)

1 … 4 5 6 7