2020- sida 8

Published on

Kinas BNP minskar med 6,8 procent

I dag rapporterade kinesiska myndigheter tillväxtsiffrorna för första kvartalet 2020. I sviterna av COVID-19, så minskade landets BNP under årets tre första månader med 6,8 procent på årsbasis.

Detta är den första minskningen sedan Kina 1992 började föra kvartalsvis statistik över BNP. Det är också den första negativa ekonomiska tillväxtsiffran som rapporteras sedan 1976, då kulturrevolutionen fört landet till ruinens brant.

Tillbakagången är dock ingen överraskning. I mitten av mars skrev jag här på InBeijing om den katastrofala ekonomiska statistik som rapporterades för årets första två månader, samt att en minskning av BNP för årets första kvartal var att vänta.

South China Morning Post konstaterar att siffrorna för mars månad fortsatte vara dåliga, vilket tyder på att den ekonomiska återhämtningen ännu inte är i full gång.

Industriproduktionen minskade med 1,1 procent i mars. Det är betydligt bättre än raset på 13,5 procent i januari-februari, och bättre än förhandsprognoserna på drygt 6 procent.

Men samtidigt minskade konsumtionen med 15,8 procent, vilket förvisso var en återhämtning från minskningen på 20,5 procent för årets två första månader, men ett betydligt större tapp än de 10 procent som förhandsprognoserna gav vid handen.

Andra viktiga indikatorer inkluderar en minskning av investeringar i fasta tillgångar med 16,1 procent under årets första kvartal, samt en minskning av exporten med 6,6 procent för mars månad.

Det är sannolikt att den för Kina så viktiga exportsektorn kommer fortsätta sin kräftgång, då omvärldens efterfrågan minskar samtidigt som många utländska företag nu planerar lämna Kina. Exempelvis erbjuder japanska myndigheter nu ekonomiskt stöd till de av landets företag som vill flytta produktionen från Kina till Japan eller andra länder i Sydostasien.

Frågan alla ställer sig nu är om och hur snabbt Kinas ekonomi kan återhämta sig i år. Kinesiska medier talar om att en tillväxt på omkring 5,5 procent för helåret 2020 är möjlig, med hjälp av ökade investeringar genom ekonomiska stimulanser.

Samtidigt spår Internationella valutafonden (IMF) nu att Kinas BNP kommer öka med bara 1,2 procent i år. Det är förvisso bättre än den globala ekonomin, som enligt IMF:s prognoser kommer minska med 3 procent år 2020. Men det är också sämre än den prognos på 6,0 procent tillväxt som IMF gav Kina så sent som i januari.

Enligt Världsbanken kommer Kinas ekonomi att växa med 2 procent i år om allt härifrån går som förväntat. I värsta fall kan landets ekonomi växa med bara 0,1 procent, enligt Världsbankens uppgifter som citeras av BBC.

BBC lägger samtidigt in en brasklapp för att Kinas officiella ekonomiska statistik alltid måste tas med en nypa salt, samt att det kommer bli värre innan det blir bättre:

First off, China’s economic data always comes with the caveat: don’t believe what you read. Independent economists always say the figures are much lower than what the government says. But this year’s first-quarter economic data was always going to be bad.

They confirm that the lockdown exacted unavoidable significant pain on the economy. But it doesn’t end here. Almost every economist I’ve spoken to says that things will get worse before they get better.

Också på Twitter uttrycks viss skepsis om dagens officiella ekonomiska statistik:

I vilket fall som helst så är dagens siffror banbrytande, vilket tydligt kan ses på grafen i början av denna artikel från South China Morning Post, där Kinas kvartalsvis ekonomiska tillväxt sedan 1992 sammanfattas.

Det bådar inte gott för en regim som länge rättfärdigat sitt maktmonopol med ekonomisk tillväxt. Som många analytiker påpekat, kan en minskad tillväxt få som konsekvens att regimen istället i ökad utsträckning förlitar sig på nationalistisk propaganda och aggressiv utrikespolitik för att hålla sig kvar vid makten.

Vidare ger siffrorna en förvarning om vad som kan komma för resten av världen, då Kina var det land som först delvis lamslogs på grund av COVID-19.

Published on

Avslöjande: Så mörkade Kina COVID-19 för den egna befolkningen och omvärlden

Sedan utbrottet av COVID-19 har Kinas regim jobbar på högvarv för att kontrollera narrativet kring detta virus. Förutom att hävda att viruset kan ha sitt ursprung i USA, har landets diplomater vid flera tillfällen framhållit den transparens och öppenhet man säger sig ha hanterat situationen och tillhandahållit information med.

Nu publicerar dock AP en rapport med rubriken ”China didn’t warn public of likely pandemic for 6 key days”, baserad på dokument från anonyma källor inom den kinesiska sjukvårdssektorn. Där framgår hur myndigheterna hemlighöll tydlig information om allvaret med COVID-19 i det kritiska inledningsskedet av virusutbrottet.

Rapporten fokuserar på sex dagar, 14-20 januari, då landets högsta ledarskap i Peking redan visste om vad som skedde i Wuhan men valde att hålla tyst. Under tiden hölls stora evenemang i Wuhan med omnejd i samband med det kinesiska nyåret, då miljontals kineser också reste såväl inrikes som utomlands.

Framför allt skildrar dokumenten en telekonferens den 14 januari där Ma Xiaowei, chef för Kina nationella hälsokommission, målade upp en dyster lägesbild inför tjänstemän inom hälsosektorn ute i Kinas provinser. Ma sade bland annat att situationen utgör den värsta utmaningen sedan SARS 2003, och sannolikt kommer utvecklas till en storskalig allmän hälsokris.

I telekonferensen, vars autenticitet AP bekräftat med två andra personer som deltagit, så framförde Ma även en rad instruktioner från president Xi Jinping och premiärminister Li Keiqang, vilket indikerar att de båda ledarna kände till situationens allvar.

Äv viktigare så sade Ma att smittospridning mellan människor verkar inträffa, eftersom man observerat stora samlingar av fall i vissa områden. Han uppmanade vidare tjänstemännen att förbereda sig på att hantera en pandemi, då resandet under det kinesiska nyåret innebär en ökad risk för smittospridning.

Ma underströk också vikten av att samlas runt Xi Jinping, och prioritera ”social stabilitet” inför den nationella folkkongressens årliga sammanträde som vanligtvis äger rum i februari.

AP framhåller att man inte med säkerhet kan säga varför det dröjde fram till 20 januari innan Xi Jinping för första gången kommenterade COVID-19, då han sade att virusutbrottet ”måste tas på allvar”. 20 januari var också första gången som Kina meddelande WHO om en ”begränsad risk” för smittospridning mellan människor.

En teori som förs fram av intervjuade analytiker är att man helt enkelt in i det sista ville avvakta, för att den nationella folkkongressen skulle kunna hålla sitt viktiga sammanträde utan störningsmoment.

Oavsett anledning så står det alltså klart att Kinas politiska ledning kände till allvaret 14 januari, men att man från högsta ort inte kommenterade situationen förrän 20 januari. Under tiden vidtog man en rad åtgärder i tystnad, vilket också visar på det politiska ledarskapets kännedom.

Bland annat infördes det högsta säkerhetsläget på det nationella centret för kontroll och förebyggande av sjukdomar i Peking, som organiserades i olika arbetsgrupper och började samla in data samt genomföra labbtester.

Detta center utfärdade också instruktioner på 63 sidor som skickades till lokala tjänstemän ute i provinserna. Där beordrades personal inom hälsosektorn att identifiera misstänkta fall och bära skyddsutrustning; men dokumenten var interna och informationen fick absolut inte spridas till allmänheten eller på internet.

Tjänstemän i provinsen Hubei, där Wuhan är huvudstad, beordrades bland annat att ta temperaturen på resenärer vid transporthubbar, och hålla antalet allmänna evenemang med stora folksamlingar till ett minimum. Allt detta skedde utan att allmänheten informerades.

Under tiden fortsatte man istället att bagatellisera viruset för såväl allmänheten som omvärlden. En chef från det ovannämnda centret för kontroll och förebyggande av sjukdomar sade exempelvis 15 januari på statlig tv att risken för smitta mellan människor är låg. Det låga antalet offentliga fall framhölls också som argument för att inte skapa oro.

AP citerar rapporter och läkare som menar att antalet insjuknade hade kunnat vara två tredjedelar lägre om allmänheten informerats en vecka tidigare. Man noterar också att denna försening följer på två veckors tidigare hemlighetsmakeri, då läkare och visselblåsare tystades på lokal nivå:

But the six-day delay by China’s leaders in Beijing came on top of almost two weeks during which the national Center for Disease Control did not register any cases from local officials, internal bulletins obtained by the AP confirm. Yet during that time, from Jan. 5 to Jan. 17, hundreds of patients were appearing in hospitals not just in Wuhan but across the country.

It’s uncertain whether it was local officials who failed to report cases or national officials who failed to record them. It’s also not clear exactly what officials knew at the time in Wuhan, which only opened back up last week with restrictions after its quarantine.

But what is clear, experts say, is that China’s rigid controls on information, bureaucratic hurdles and a reluctance to send bad news up the chain of command muffled early warnings. The punishment of eight doctors for “rumor-mongering,” broadcast on national television on Jan. 2, sent a chill through the city’s hospitals.

AP framhåller alltså det politiska systemet och klimatet i Kina som anledningen till att det tog så långt tid för den viktiga informationen att nå allmänheten. Man understryker att Xi Jinping är Kinas mest auktoritära ledare på årtionden, och att lokala tjänstemän under hans styre räds att rapportera om besvärligheter som COVID-19 utan godkännande uppifrån.

Till och med Wuhans dåvarande borgmästare Zhou Xiaowang citeras i AP:s rapport skylla nationella regleringar för hemlighetsmakeriet. ”I egenskap av en lokal regeringstjänsteman, kunde jag bara offentliggöra information efter att ha fått godkännande”, sade han till kinesisk media i slutet av januari då krisens omfattning började bli känd.

Detta är givetvis något som får ännu större konsekvenser längre ner i hierarkin. AP beskriver hur läkare i Wuhan redan i slutet av december misstänkte att COVID-19 kunde smitta mellan människor, men att de tystades av lokala tjänstemän:

Doctors and nurses in Wuhan told Chinese media there were plenty of signs that the coronavirus could be transmitted between people as early as late December. Patients who had never been to the suspected source of the virus, the Huanan Seafood Market, were infected. Medical workers started falling ill.

But officials obstructed medical staff who tried to report such cases. They set tight criteria for confirming cases, where patients not only had to test positive, but samples had to be sent to Beijing and sequenced. They required staff to report to supervisors before sending information higher, Chinese media reports show. And they punished doctors for warning about the disease.

AP:s rapport ger också vid handen hur två expertteam som skickats från Peking till Wuhan i början av december spelat ned riskerna om smittospridning mellan människor – trots att flera läkare och sjuksköterskor då redan själva hade blivit smittade av COVID-19.

Såväl lokala tjänstemän i Wuhan som den absoluta politiska toppen i Peking har alltså gjort sig skyldiga till att mörklägga och undanhålla information om viruset. Men på grund av brist på transparens så är det svårt att peka ut exakt vart de mest allvarliga felen har begåtts; det handlar främst om konsekvenserna av Kinas politiska system, där närmast är en ryggmärgsreflex att undanhålla negativ information.

Kinesiska turister var dock snabbare att nå utlandet än informationen om COVID-19. Allt medan hemlighetsmakeri och mörkläggning pågick, så spreds smittan utomlands, först till Thailand där det första fallet utanför Kina registrerades 13 januari.

AP:s rapport visar att kinesiska diplomaters ihärdiga tjat om Kinas transparens och öppenhet i samband med COVID-19 bara är struntsnack.

Den som anser att Kinas politiska system är allra bäst lämpat för att hantera kriser som COVID-19, bör samtidigt vara på det klara med att viruset sannolikt inte hade spridits i samma omfattning om det inte vore för de repressiva inslagen av detta politiska system, där informationsmonopol råder och kritiska röster tystas bland såväl medier som yrkesmän och politikerna själva.

Donald Trump - ingen större anhängare av WHO:s nuvarande ledning. (Bild: Trump White House Archived CC BY-SA 4.0)
Published on

Därför stoppar Donald Trump USA:s finansiering av WHO

Under gårdagen meddelade president Donad Trump att USA tillfälligt stoppar sin finansiering av Världshälsoorganisationen (WHO). Detta var något som Trump varnade för redan förra veckan, och som motiveras med hur FN-organet har hanterat situationen kring COVID-19.

I samband med beslutet beskyllde Trump WHO för att ha misskött situationen genom att mörklägga spridningen av viruset, samt ständigt berömma och hålla den kinesiska regimen bakom ryggen. Bland annat Business Insider citerar delar av Trumps anklagelser:

”The outbreak could have been contained at its source with very little death,” Trump said. ”This would have saved thousands of lives and avoided worldwide economic damage. Instead, the WHO willingly took China’s assurances to face value, and they took it just at face value and defended the actions of the Chinese government, even praising China for its so-called transparency.”

Tidningen tillägger att USA är den i särklass största finansiären av WHO, med årliga bidrag på mellan 400 och 500 miljoner dollar. Kina betalar i jämförelse in omkring 40 miljoner dollar om året till WHO, vars sammanlagda budget ligger på cirka sex miljarder dollar.

”Med anledning av utbrottet av COVID-19-pandemin, är vi djupt bekymrade över huruvida USA:s generositet har använts på bästa möjliga vis”, sade Trump under gårdagen.

Finansieringen ska nu stoppas medan USA tar sig för en utredning angående ”WHO:s varningar om coronaviruset och Kina”, som förväntas pågå i mellan 60 och 90 dagar, skriver The Guardian.

Tidningen citerar också flera personer, från FN:s generaldirektör till amerikanska hälsoexperter, som menar att beslutet kommer i en väldigt prekär tid och att ett försvagat WHO riskerar innebära en stor ökning av dödsfall inte bara i utsatta regioner som Afrika söder om Sahara, utan också i USA.

Som en konkret kritik framhöll Donald Trump att WHO gått på Kinas linje vad gäller risken för smittospridning mellan människor. Hade man vågat ifrågasätta och gå emot Kina, hade omvärlden haft mer tid att förbereda sig inför hanteringen av ett scenario där COVID-19 smittar från person till person, menar Trump.

Tidigare rapporter gör gällande att Taiwan redan i slutet av december varande WHO för att en sådan smittospridning är möjlig, medan kinesiska myndigheter först tre veckor senare medgav risken för ”begränsad smittospridning” mellan människor. WHO valde att ignorera Taiwans varning, och istället följa Kinas linje.

Nu finns det givetvis flera olika uppgifter om vad som egentligen inträffat, samt tvivel från många håll angående Donald Trumps agerande efter att situationens allvar blivit känt, som också sammanfattas av The Guardian.

Men det går samtidigt inte bortse hur hela WHO:s ledning konstant tagit den kinesiska regimens parti under denna kris, vilket flera medier och organisationer påpekat. Donald Trump visar sig nu vara en av få ledare som backar upp dessa ord med handling, låt vara att beslutet om stoppad finansiering kan framstå som något drastiskt.

Särskilt irriterad ska Trump ha varit över WHO:s tidigare kritik mot hans beslut att i ett tidigt skede stoppa inresor till USA av personer som inte är amerikanska medborgare men som nyligen besökt Kina, skriver NBC News.

WHO har nämligen inte dragit sig för att utfärda konkret kritik mot bland annat USA och Japan, samtidigt som man inte haft ett enda ont att säga om Kinas agerande sedan virusutbrottet. Något som alltså amerikanska myndigheter inte längre kommer att tolerera.

För att sätta saken i kontext, så är Kinas ökade inflytande i WHO bara en del av en trend som pågår inom hela FN. Ämnet har diskuterats flitigt med anledning av WHO:s agerande på senare tid, och utvecklas bland annat i The Diplomat genom en artikel med rubriken ”How China Is Remaking the UN In Its Own Image”.

Där framgår bland annat att kinesiska representanter nu styr fyra av FN:s femton fackorgan, vilket är fler än något annat land. Där nämns också Kinas ökade finansiering av FN:s reguljära budget, som gått från omkring 1 procent vid sekelskiftet till 12 procent i dag.

Den ökade finansieringen tjänar givetvis till att köpa Kina inflytande, särskilt i tider när frågetecken väcks över USA:s inbetalningar till FN.

The Diplomat tar upp flera exempel på hur Kina har använt detta inflytande mot organisationer eller aktivister som Peking ogillar. I tidningen varnas för att Pekings försök att använda FN ”som ett verktyg för att materialisera sin hegemoniska ambition” riskerar få organisationen att vittra sönder inifrån.

Prenumeranter av InBeijing Premium känner dessutom redan till hur Kina nyligen fick en nyckelposition i FN:s råd för mänskliga rättigheter, samt hur det största kinesiska företaget för digital övervakning just har tecknat ett samarbetsavtal med FN för att sköta om videokonferenser och andra digitala samtal i samband med organisationens 75-årsjubileum.

Det råder inga som helst tvivel om att Kina på kort tid skaffat sig ett oproportionerligt stort inflytande i FN, och flera gånger använt detta för att uppnå sina egna politiska målsättningar, vilka ofta går på tvärs med FN:s stadgar om exempelvis demokrati och mänskliga rättigheter.

Det går däremot att diskutera huruvida den mest effektiva kontringen mot detta är att andra länder upphör med sin finansiering av FN, eller om det vore bättre att försöka jobba för att påverka och förändra inom organisationens ramar.

Detta beror givetvis mycket på vilken utgångspunkt man har gällande multilaterala och internationella organisationer som helhet. Och som bland annat The Guardian påpekar, så har Trump flera gånger uttryckt skepsis inför denna sorts organisationer till fördel för bland annat starkare nationer och bilaterala avtal.

För en bakgrund angående WHO och Kina, läs gärna följande artiklar på InBeijing:

”WHO:s vice ordförande avbryter intervju två gånger när journalist frågar om Taiwan” (29 mars)
”Skarp kritik mot WHO över hanteringen av COVID-19 och Kina” (23 mars)

Flera ansiktsmasker från Kina har visat sig haft problem med kvaliteten. (Bild: Mika Baumeister via Unsplash)
Published on

Sverige återkallar ansiktsmasker från Kina: ”Rena förfalskningar”

Tidigare i dag så jag en artikel på Sveriges Radio P4 som fångade min uppmärksamhet. Rubriken var ”Kinesiskt snabbtest på väg till svensk sjukvård”. Jag öppnade artikeln och läste den som hastigast; en läkare i Uppsala var lyrisk över att ett stort antal testkit för COVID-19 just kommit från Kina.

Testkiten skulle, sade läkaren, på bara 10-15 minuter avgöra huruvida en patient bär på viruset. Det handlar alltså om testkit av den sort som bland annat Tjeckien och Spanien köpt från Kina, som jag skrev närmare om på InBeijing förra veckan. Bara omkring 30 procent av dem gav korrekt resultat.

När jag sedan alldeles nyss skulle öppna artikeln igen och dela den, så märkte jag att den var borttagen från Sveriges Radios hemsida. Det gick inte att hitta den på nytt hur mycket jag än sökte; dock lyckades jag få fram en version i cache med rubrik och bilder, men utan ljudfil.

Visst har artiklar om testkit och ansiktsmasker från Kina till Sverige flimrat förbi i flödet tidigare. Det går relativt enkelt att med en sökning hitta information om den utrustning som läkaren pratade om i P4.

”Stort antal corona-test på väg från Kina” på sidan Life-time.se skrev 26 mars om allt från finansiering till leverans:

Efter flera larm om brist på tester för diagnostik av det nya coronaviruset går det nu att se ett ljus i tunneln. Redan nästa vecka kommer ett så stort antal färdiga testkit till Sverige, att behovet för sjukvården i Stockholm sannolikt kommer att täckas. Tack vare en stor donation från Wallenbergstiftelsen har Karolinska Institutet lyckats göra en massiv beställning från Kina.

– Hela Europa ligger på för att få de här testkiten. Vi har lyckats säkra ett stort antal som vi får hit nästa vecka, och det kommer att möta sjukvårdens behov i Stockholm till att börja med. Men vi ska göra allt vi kan för att se till att alla regioner i Sverige som behöver hjälp med det här också får det, säger Lars Engstrand, professor i smittskydd och föreståndare på KI:s och SciLifeLabs Centrum för Translationell Mikrobiomforskning – CTMR.

Det har varit bråda dagar sedan det stod klart att Knut och Alice Wallenbergs stiftelse skänkt stora belopp som ska stötta vid covid-19-testning. 50 miljoner kronor går till forskning och utveckling av diagnostikmetoder – och ytterligare 40 miljoner till klinisk diagnostik för sjukvården.

3 april rapporterade SVT vidare att ett specialchartrat plan med kinesisk testutrustning landat i Sverige. Enligt artikeln hoppas Karolinska Institutet att Sverige ska kunna fördubbla testkapaciteten med hjälp av utrustningen, står det i artikeln.

I texten påpekas att många europeiska länder tidigare haft problem med denna slags utrustning från Kina. Men just den här utrustningen, som vi har fått till Sverige, är det inga problem med försäkrar professor Lars Engström. Den är nämligen av samma typ som använts när man masstestade befolkningen i Wuhan!

Många frågetecken finns kring dessa kinesiska testkit. Är de redan i bruk, i så fall vart och i vilken omfattning? Vad har gjort för att säkerställas att de till skillnad från andra leveranser från Kina ger korrekt resultat? Varför tog Sverige Radio P4 bort sitt inslag med den lyriska doktorn från Uppsala?

Vad gäller kvaliteten på den kinesiska utrustning, så ges en hint via en artikel som Aftonbladet publicerade för bara ett par timmar sedan, med den talande rubriken ”Socialstyrelsen återkallar andningsmasker: ”Rena förfalskningar””.

I texten framgår bland annat:

I månadsskiftet mars-april började de första flygplanslasterna med material från Kina landa i Sverige.

Samtidigt gick Karolinska ut med att man satt upp ett command center där man tillsammans med personal från Scania skulle samordna leveranserna.

Men bland materialet som flugits in finns produkter som inte håller måttet.
– Det är rena förfalskningar och piratkopior som säljs till regionerna just nu. Det är också därför som det är svårt att sålla mellan alla frivilliga som vill hjälpa till med materiel. Vi kan inte separera de seriösa från de som vill tjäna pengar, säger en källa i myndighetssverige som arbetar med samordning i coronakrisen.

Efter att leveranserna från Kina fördelats över landet, kände sig Socialstyrelsen under gårdagskvällen nödgad att gå ut och varna regionerna för att stora delar av ansiktsmaskerna inte fungerar.

En snabb titt på Twitter eller Google ger vid handen att ännu fler länder haft problem med utrustningen från Kina sedan jag sist skrev om problemet, inklusive med testkit:

Om nu ansiktsmaskerna i den utrustning som Sverige betalat tiotals miljoner kronor för visar sig vara ”rena förfalskningar”, är det då rationellt att tro att testkiten i samma leveranser ska vara av högsta kvalitet? Särskilt med bakgrund av att flera andra europeiska länder haft så stora problem med dessa testkit att man beskrivit dem som värdelösa?

Givetvis bör noggrannhet vara ett riktmärke för denna slags utrustning. Inte bara för att den är kostsam, utan främst för att den bokstavligen innebär en hälsofara om den inte fungerar som den ska.

Det är därför värt att notera hur det i dag meddelades att Sverige kommer motta ansiktsmasker från Taiwan, som nu donerar – inte säljer! – tio miljoner masker till Europa, USA och andra drabbade länder som man har goda relationer med.

Dessa masker är inte bara gratis, utan håller med största sannolikt även högsta kvalitet. Maskerna kan därmed sägas tjäna bra för att förklara skillnaden mellan att förlita sig på diktatur och demokrati.

WHO:s ordförande Tedros Ghebreyesus menar att han fått utstå rasistisk tillmälen från Taiwan. (Bild: UN Photo / Elma Okic CC BY-SA 4.0)
Published on

WHO:s ordförande anklagar Taiwan för rasism

Världshälsoorganisationen (WHO) har fått skarp kritik för hur man hanterat COVID-19. Inte minst för att ha sedan virusutbrottet på alla tänkbara vis backat upp och försvarat Kina, bland annat genom att ignorera viktig information från Taiwan och avbryta intervjuer där organisationens utfrysning av Taiwan ifrågasätts.

Under gårdagen talade WHO:s ordförande Tedros Ghebreyesus närmare om de rasistiska påhopp och dödshot han har mottagit sedan viruset bröt ut. Han menade att majoriteten av dessa förolämpningar och hot kommer från Taiwan:

“Three months ago, this attack came from Taiwan. We need to be honest. I will be straight today. From Taiwan,” he said. “And Taiwan, the Foreign Ministry also, they know the campaign. They didn’t disassociate themselves. They even started criticizing me in the middle of all that insult and slur, but I didn’t care.”

Ghebreyesus säger att han blivit kallad svart och ”negro” av aktörer från Taiwan, men att han inte bryr sig om vare sig dödshoten eller detta eftersom han är stolt över att vara svart.

Det var Ghebreyesus själv som tog Taiwan som den största förövaren vad gäller uttalanden. Frågan han ursprungligen fick från en reporter var huruvida Donald Trumps kritik försvårar arbetet med att leda WHO, rapporterar CNBC.

Anklagelserna avfärdades i skarpaste ordalag av Taiwans myndigheter, rapporterar Reuters:

Taiwan’s Foreign Ministry on Thursday condemned “groundless” accusations from the head of the World Health Organization (WHO) that racist slurs against him had come from the island, as Taipei escalated its feud with the body.

(…)

Taiwan’s Foreign Ministry said it “strongly condemned and protested the groundless accusations” which it labeled “imaginary”.

“We are a mature and highly-accomplished advanced democratic country, and have absolutely not instigated our people to personally attack the WHO’s Director General, and have absolutely not made any racist comments,” it said.

Taiwan condemns any form of discrimination, and any attacks on the internet against the WHO’s boss have nothing to do with Taiwan’s Foreign Ministry nor have been instigated by it, the ministry added.

Taiwanesiska myndigheter beskriver Ghebreyesus kommentarer är oansvariga, och menar vidare att han bör klargöra dem samt be om ursäkt.

Förvisso stämmer det att mycket ilska och frustration vädrats mot Ghebreyesus i Taiwan, liksom i många andra länder. WHO har dock inte presenterat några bevis för att landets myndigheter skulle ligga bakom den påstådda kampanjen mot honom.

Icke desto mindre kommer Taiwan knappast få någon ursäkt från Ghebreyesus eller WHO. Redan förra månaden pekade Ghebreyesus ut Taiwan som skyldig för det ”nedsvärtade rykten” han fått under hanteringen av COVID-19.

Taiwan News rapporterade då hur Ghebreyesus menade att kritiska kommentarer mot honom online var en del av politisk kampanj från taiwanesiska cyberkrigare. Han ska också ha sagt att Taiwans myndigheter vill gå med i WHO blott för ”politiska syften”.

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så har Ghebreyesus Kina att tacka för att han utsågs till WHO:s ordförande. Han arbetade också nära med kinesiska diplomater under sin förra post som Etiopiens hälsominister.

WHO har också fått kritik från amerikanskt håll för sin inställsamhet till Kina. Under gårdagen hotade president Donald Trump att dra in USA:s finansiering till organisationen, med anledning av att den sprungit Kinas ärenden sedan COVID-19 bröt ut.

Bland annat uttryckte Trump skepsis över att WHO ”alltid tar Kinas parti”, även fast det är USA som finansierar organisationen i egenskap av i särklass största bidragsgivare till WHO.

Från Kinas håll viker man inte en tum vad gäller Taiwans utfrysning från WHO. Den senaste argumentationen från officiellt håll, är att Taiwan inte behöver vara medlem i organisationen, eftersom man ju klarat av att hantera COVID-19 på ett bra vis ändå(!)

Published on

Taiwans myndigheter bannlyser all användning av Zoom

Taiwan meddelade under gårdagen att all användning av videosamtalstjänsten Zoom förbjuds inom landets myndigheter och departement. Detta på grund av oro för säkerhet och integritet, sedan det blivit känt att företaget skickar data via servrar i Kina.

Detta blottlagdes förra veckan i en rapport från kanadensiska Citizen Lab, som också gav vid handen att Zoom även på andra visa är sårbara för påtryckningar från Kina. BBC sammanfattar:

Last week, researchers discovered that some traffic from the video-calling app was being sent through Beijing – even when all participants on the Zoom call were in North America.

The team from University of Toronto’s Citizen Lab also highlighted that Zoom has several hundred employees in mainland China, which ”could also open up Zoom to pressure from Chinese authorities”.

Zoom said the traffic was ”mistakenly” routed through Beijing, and apologised.

Rapporten finns att läsa i sin helhet via Citizen Labs hemsida. Där framgår bland annat hur Zooms mjukvara utvecklas av tre kinesiska företag, samt att man anställer cirka 700 personer i Kina som sysslar med forskning och utveckling.

Stora frågetecken väcks även gällande krypteringen. Detta beskrivs närmare av Tech Crunch i artikeln ”Zoom admits some calls were routed through China by mistake”:

The latest findings landed earlier today when Citizen Lab researchers said that some calls made in North America were routed through China — as were the encryption keys used to secure those calls. But as was noted this week, Zoom isn’t end-to-end encrypted at all, despite the company’s earlier claims, meaning that Zoom controls the encryption keys and can therefore access the contents of its customers’ calls. Zoom said in an earlier blog post that it has “implemented robust and validated internal controls to prevent unauthorized access to any content that users share during meetings.” The same can’t be said for Chinese authorities, however, which could demand Zoom turn over any encryption keys on its servers in China to facilitate decryption of the contents of encrypted calls.

Artikeln framhåller även hur Eric Yuan, företagets vd, utfärdar en halvhjärtad ursäkt och medger att de kan göra bättre ifrån sig vad gäller krypteringen.

Bloomberg konstaterar vidare att dessa avslöjanden kommer i ett prekärt läge för Zoom, som är inne i en stor tillväxtfas. Tack vare COVID-19 har allt från företag till skolor och den breda allmänheten börjat använda sig av Zoom i ökad utsträckning för att undvika onödig smittorisk.

En av Zooms förklaringar är också mycket riktigt att man av misstag skickat data via servrar i Kina då man jobbat med att hantera den stora uppgången i efterfrågan av sina tjänster.

Men detta är inte första gången som Zoom har problem vad gäller säkerhet och integritet. Bloomberg påminner om att såväl Elon Musks SpaceX som New Yorks utbildningsdepartement sedan tidigare har bannlyst användningen av Zoom.

Vid en sökning på Wikipedia finns ett helt avsnitt om företagets tidigare säkerhetsproblem. Där står även att NASA och Storbritanniens försvarsdepartement heller inte tillåter användningen av Zoom.

Men samtidigt understryker Bloomberg att Taiwan är det första landet att införa ett så pass omfattande förbud mot tjänsten, då kopplingen till Kina där upplevs som särskilt oroande.

Även amerikanska myndigheter har uttryckt oro efter rapporten från Citizen Lab, och ytterligare restriktioner kan vara att vänta även på Zooms hemmamarknad.

Ansiktsmasker har blivit storpolitik. (Bild: Unsplash)
Published on

Ilska i Kina när Taiwan donerar 10 miljoner ansiktsmasker till USA och Europa

Jag skrev förra helgen här på InBeijing om Kinas så kallade bistånd till andra länder i form av ansiktsmasker och annan utrustning för att bekämpa COVID-19. Då hade det dels framkommit att det inte handlade om bistånd utan i regel om export ofta till överpris, dels hur flera länder som betalat för denna utrustning upptäckt att den inte fungerar.

Exempelvis visade långt över hälften av kinesiska testkit som sålts till Tjeckien och Spanien fel resultat. Holländska myndigheter avbröt vidare en order på 600 000 ansiktsmasker från Kina, då det visade sig att den första leveransen av de 1,5 miljoner som man beställt inte fungerade.

Nu i veckan meddelade Taiwan sin avsikt att donera 10 miljoner ansiktsmasker för att stoppa spridningen av COVID-19, varav sju miljoner ska ges till Europa och ett betydande antal till USA. Det handlar i detta fall alltså om donationer snarare än försäljning, och dessutom av masker som sannolikt håller högre kvalitet än de kinesiska produkterna som man erfor i Holland.

Detta har skapat irritation i Kina, vilket bland annat South China Morning Post skriver om i artikeln ”Taiwan offers masks and medical aid to foreign countries, angering Beijing”. Texten framhåller hur såväl EU som USA tackar Taiwan för hjälpen, och fortsätter sedan:

But Beijing’s response was less complimentary. Foreign ministry spokesman Hua Chunying said Taiwan prohibited the export of masks when the outbreak was at its height on the Chinese mainland, and said the island should not play any “political tricks” to gain accession to the World Health Organisation.

She said that Chinese companies and individuals had also donated medical supplies to the US, and questioned why there had been no official recognition of those efforts.

“It is appropriate to give mutual support and help during this pandemic. But the US and Taiwan should be reminded that if there is anyone trying to use this pandemic to play political games and hurt China’s core interests, they should be very careful”.

Enligt tidningen har Peking varnat andra länder för stödja tanken om Taiwan borde tillåtas bli medlem i Världshälsoorganisationen (WHO), vilket bland annat regeringarna i Kanada och Japan uttryckt sitt stöd för sedan COVID-19 startade.

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så har WHO sedan virusutbrottet helt backat upp Kinas åtgärder och narrativ. Detta till den grad att Japans vice premiärminister Taro Aso i veckan syrligt föreslog att WHO borde byta namn till CHO – Chinese Health Organization.

Men framför allt så visar Kinas reaktion givetvis – vilket exempelvis redan Expressen har fastslagit på ledarplats – att det är den kinesiska regimen som värdesätter egna politiska ändamål högre än bekämpningen av COVID-19, trots att man beskyller Taiwan för ”politiska trick” när landet donerar ansiktsmasker till svårt drabbade nationer.

South China Morning Post framhåller även Taiwans vilja att dela med sig av det system som myndigheterna framgångsrikt används för hemkarantän, baserat på big data.

Trots närheten till Kina och uteslutningen från WHO, har Taiwan endast registrerat 355 fall av COVID-19 och fem dödsfall. Tack vare tidiga åtgärder har den inhemska smittospridningen har i princip varit obefintlig.

Published on

Rapport: Kinas siffror om antalet sjuka och döda i COVID-19 är falska

De senaste veckorna har stora tveksamheter uttryckts över Kinas statistik gällande COVID-19. Under gårdagen rapporterade medier så om en amerikansk underrättelserapport som lämnats till vita huset, vilken ger vid handen att kinesiska myndigheter inte bara försökt gömma undan själva utbrottet utan även uppget falska siffror vad gäller antalet smittade och döda av viruset.

Rapporten, som ska ha kommit i vita husets ägo förra veckan, menar att kinesiska myndigheter har gjort detta medvetet. Frågan är extra känslig nu när antalet officiellt insjuknade och döda i USA stiger snabbt och har passerat Kina.

I skrivande stund uppges USA ha 215 215 bekräftade fall av COVID-19 och 5 110 döda som en följd av sjukdomen, jämfört med 81 554 sjuka och 3 312 döda i Kina. Siffror som givetvis gör att kinesiska myndigheter och medier i det pågående propagandakriget om viruset kan peka finger åt USA.

Dels kritiserar kinesiska aktörer nu USA:s regering, dels framhåller man USA som en fara för övriga världen jämfört med den hjälp som Kina erbjuder för att stoppa smittospridningen. Se exempelvis följande tweets nedan:

Vid en pressträff i vita huset utfärdade Donald Trump följande syrliga med ändå hyfsat diplomatiska kommentar om den nya rapporten: “Their numbers seem to be a little bit on the light side, and I’m being nice when I say that”.

Det skriver Bloomberg, som var först med att rapportera om underrättelserapporten, och framhåller att flera republikanska senatorer varit tuffare i sina ordval efter att rapporten blivit känd:

“The claim that the United States has more coronavirus deaths than China is false,” Senator Ben Sasse, a Nebraska Republican, said in a statement after Bloomberg News published its report. “Without commenting on any classified information, this much is painfully obvious: The Chinese Communist Party has lied, is lying, and will continue to lie about coronavirus to protect the regime.”

Skepsis mot Kinas officiella statistik gällande COVID-19 har uttryckts från flera håll redan innan den rapporten. Anledningarna till en sådan skepsis är flera. Dels det faktum att kinesiska myndigheter från en början försökte mörka hela utbrottet, dels att det i Kina finns en lång tradition av att förfalska siffror som upplevs besvärliga, vilket bland annat Expressen tidigare Kinakorrespondent Mats Larsson i helgen förklarade i en krönika med rubriken ”Kan vi verkligen lita på Kinas coronasiffror?”

Vidare kom det nyligen känt att patienter som testats positivt för COVID-19 men inte uppvisat några symptom inte har räknats med i den officiella statistiken. Detta kan handla om upp till en tredjedel av alla personer som dragit på sig viruset.

Efter att detta blev känt, meddelade kinesiska myndigheter denna vecka att man i fortsättningen även kommer räkna med symptomfria patienter. Men trots detta har ingen motsvarande ökning kunnat ses i antalet bekräftade fall.

Under gårdagen rapporterade Kina exempelvis 36 nya fall av COVID-19. Alla förutom ett sades ha kommit från personer som rest in till Kina från andra länder.

Förra veckan skrev jag även närmare här på InBeijing om hur personer som uppvisat symptom förvägrats test i staden Wuhan, vilket alldeles säkerligen är en bidragande faktor till att denna stad under flera dagar kunnat rapportera noll nya fall.

Bara en titt på statistiken borde sätta den kloke i tvivel. Sedan Kina 1 mars passerade 80 000 bekräftade fall, stoppades spridningen plötsligt som över en natt. Lejonparten av de cirka 1 500 nya fallen mellan 1 mars och i dag sägs dessutom bestå av personer som rest in i Kina från andra länder.

Följande diagram om smittspridningen i Kina kan ses via Worldometer:

Det totala antalet bekräftade fall av COVID-19 upphörde plötsligt stiga i slutet av februari. Under mars har nästan inga nya fall av inhemsk smittospridning rapporterats; nästan alla nya registrerade fall sägs komma utifrån.

Här den plötsliga dramatiska minskningen i staplar.

Antalet dödsfall har också upphört stiga plötsligt; sedan 1 mars har bara cirka 400 dödsfall som en följd av COVID-19 rapporterats.

De flesta kineser som dragit på sig COVID-19 sägs istället ha återhämtat sig. Antalet aktiva fall av COVID-19 i Kina skrivs nu till 2 004, jämfört med exempelvis 4 605 i Sverige och 201 227 i USA.

Det finns också ännu mer obehagliga faktorer som visar på högre dödssiffror i Kina än de som rapporteras officiellt. Bland annat Reuters och Newsweek uppmärksammar restriktioner på begravningsförfaranden samt stora leveranser och samlingar av begravningsurnor till provinsen Hubei där utbrottet startade:

”’No farewells, no ceremonies’: China’s Hubei cremates coronavirus dead” (Reuters, 30 mars)
”Wuhan COVID-19 Death Toll May Be in Its Tens of Thousands, Data on Cremations and Shipments of Urns Suggests” (Newsweek, 29 mars)

För den som tittar närmare på situationen finns ugglor i mossen att finna med Kinas officiella statstik. Det finns också tydliga incitament och en lång historia i Kina att förfalska denna slags statistik, för att använda den i propagandasyfte.

Det är således inte en fråga om huruvida Kinas officiella statistik gällande COVID-19 är felaktig, utan hur stor diskrepansen mellan dessa siffror och verkligheten egentligen är.

EDIT:

Även om kinesiska myndigheter medvetet ser till så att statistiken angående COVID-19 är i underkant, så betyder det inte att de själva vet det exakta antalet smittade eller döda.

Detta är i sin tur en konsekvens av Kinas politiska system. De lokala tjänstemännens framtid står och faller med hur de presterar i sin stad eller i sina distrikt. Därför finns det alltid i ryggmärgen hos politiker på lokal nivå att gömma undan skandaler eller obekväma förhållanden.

Men samtidigt har lokala tjänstemän också vid flera tillfällen blivit varnade att inte vara för positiva i sin rapportering uppåt. Detta har tidigare gällt exempelvis tillväxtsiffror, som inte får vara för manipulerade. Och det gäller nu även COVID-19, där man blivit tillsagd att man inte får gömma undan alla bekräftade fall.

Detta skapar förvirring i Kinas stora och trögrodda politiska system. Liksom är fallet med flera andra angelägenheter i Kina, så rapporterar tjänstemän på flera nivåer statistik angående COVID-19 utefter man tror att centralregeringen vill höra.

Foreign Policy förklarade under gårdagen på ett bra vis hur dessa mekanismer fungerar i en artikel med rubriken ”What to Make of China’s Coronavirus Figures”:

It is likely that Beijing is deliberately underreporting the death toll in Wuhan, where the outbreak began, and the total number of cases across the country in February. Bad numbers in China are always underreported, especially when the national image is at stake, and China is now keen to play up its victory against the virus in contrast with the West’s failures. Still, it’s not as if the Chinese leadership has a secret set of books containing more accurate figures. They, too, are left struggling to figure out exactly what’s going within the vast country.

As a result, local officials have been left with an unsolvable problem. Chinese officials have been warned (link in Chinese) not to “hide cases for the sake of reporting zero.” But the leadership is also demanding close to zero new domestic cases. A series of purges before the pandemic has left officials on edge, and any local authorities unlucky enough to have an outbreak in their territory could be in grave political danger. Their response may be to conceal a local outbreak from the high-level authorities while using strict measures to contain it: reporting zero new cases while still quarantining neighborhoods or towns.

Published on

Fotografier av Hokkaidos natur, del 3

Som ett avbrott mellan COVID-19 och allt annat elände, fortsätter jag i dag min publicering av bilder från Hokkaidos vinterlandskap. I tider av olycka och osäkerhet, kan det vara värt att påminna sig om allting vackert som faktiskt finns omkring oss.

Liksom är fallet med i del 1 och del 2 av denna serie så har dessa bilder tagits under en fotografiresa jag genomförde på öns östra och norra delar i mitten av februari; den allra bistraste vintertiden här på Japans nordligaste prefektur.

Se nedan tio av de hundra- eller kanske tusentals bilder jag tog under denna 1 700 kilometer långa bilresa. Tveka heller inte att fråga om du själv undrar över att resa på Hokkaido. Även om tiden för utlandsresor just nu kanske inte är optimal, så är det alltid viktigt att drömma sig bort eller planera för något att se fram emot.

De vilda renarna är ett av Hokkaidos mest signifikanta och avbildade djur. Här en av dem i sin naturliga miljö på Hokkaidos östra ände.

Solnedgång över bergen kring Lake Shikaribetsu.

Människan och naturen vid kusten utanför Abashiri, nordvästra Hokkaido, dit drivis från Sibirien tar sig varje vinter.

En samlingar svanar en kall och blåsig vinterdag på den frusna sjön Lake Kussharo.

En av få vägar som sker genom de glesbefolkade östra delarna av Hokkaido. I bakgrunden bergsskedjan tillhörandes nationalparken Shiretoko.

Svanar mot Hokkaidos krispiga blåa vinterhimmel.

Solnedgång över ett fält på östra Hokkaido.

Ett förfruset träd hänger över en av de många vilda varma källor som det kryllar av runtom på Hokkaido, där den vulkaniska aktiviteten är hög. Ja, jag tog ett bad i denna källa efter att ha lagt undan kameran.

En del av ett mindre isberg vid kusten utanför Abashiri, som nästan verkar argt över att bli störd av min kamera.

Fiskmås flyger över vattnen utanför Shiretoko, en av Hokkaidos mest svårtillgängliga nationalparker som på grund av sin vildhet nästan är helt stängd under vintern.

Bilderna är i minskad storlek för att sidan ska ladda snabbare. Vänligen se dessa och flera bilder i full upplösning via albumet ”Hokkaido 2020” på min Flickr.

Published on

COVID-19 skapar diskriminering och rasism – även mot utlänningar i Kina

När det blev känt att ett coronavirus med ursprung i Kina börjat härja även i andra delar av världen, var många svenska medier snabba med att skriva om diskriminering och rasism mot personer av asiatisk etnicitet i Sverige och andra västländer.

Det rapporterades bland annat om att medpassagerare krävde att asiater skulle gå av tunnelbanan i Stockholm samt att asiatiska restauranger och butiker upplevde en kraftigt minskad försäljning.

Hur olyckligt detta än må vara, så är diskrimineringen mot personer av olika etniciteter och nationaliteter ingenting som är unikt för Sverige eller ens Europa.

Sedan kinesiska diplomater och statliga medier torgfört teorin om att COVID-19 kanske inte alls är från Kina, och när landets officiella statistik nu – något tveksamt – visar att alla nya fall av viruset kommer från folk som reser in i landet, så har allt fler rapporter från flera tillförlitliga källor kommit om en liknande behandling av utlänningar i såväl Kina som andra asiatiska länder.

The Guardian sammanfattar några av vittnesmålen i en artikel med rubriken ”’They see my blue eyes then jump back’ – China sees a new wave of xenophobia”. Där står bland annat att läsa:

Over the past few weeks, as Chinese health officials reported new “imported” coronavirus cases almost every day, foreigners living in the country have noticed a change. They have been turned away from restaurants, shops, gyms and hotels, subjected to further screening, yelled at by locals and avoided in public spaces.

(…)

Experiences range from socially awkward to xenophobic. An American walking with a group of foreigners in a park in Beijing saw a woman grab her child and run the other way. Others have described being called “foreign trash”. A recent online article, under an image of ship stacked with refuse being pushed away from China’s coast, was headlined: “Beware of a second outbreak started by foreign garbage.”

Tidningen framhåller hur medier och myndigheter nu meddelar att de gör allt för att stoppa en så kallad ”andra våg” av virussmitta utifrån. Bland annat har man stängt gränserna för alla utländska medborgare, vilket jag skrev om närmare för ett par dagar sedan.

Från officiellt håll i Kina heter det nu att man har bringat COVID-19 under kontroll efter hårt arbete, och att nästan uteslutande alla nya fall av smittan kommer utifrån. Därför, säger en intervjuad historiker som bor i Peking till The Guardian, kommer en eventuell ny omfattande smittospridning av skyllas på utlänningar.

Det är heller inte bara vita utlänningar som drabbas. I The Guardian skildras hur en afrikansk familj väntat på ett bord på en restaurang i Peking i två timmar, innan personalen lät dem veta att svarta kunder inte längre är välkomna.

Tidningen understryker också det orationella i detta, då 90 procent av alla fall av COVID-19 som tagits till Kina från andra länder har gjorts så av kinesiska medborgare som rest utomlands.

Icke desto mindre rapporteras det om liknande företeelser mot utlänningar i samband med COVID-19 i bland annat Vietnam, Thailand och Taiwan – om än inte i lika stor omfattning som i Kina.

Inget av detta rättfärdigar givetvis diskriminering eller rasism mot asiater i Sverige på grund av detta virus. Men samtidigt är det viktigt att förstå hur denna reaktion inte är något unikt hos svenskar eller ens européer, utan kanske snarare handlar om en kombination av grupptänk och rädsla som sitter i människans ryggrad.

Särskilt viktigt är det att förstå detta för att inte hjälpa den kinesiska regimen på traven med propaganda kring viruset i allmänhet och de så kallade fördomar som väst hyser mot Kina i allmänhet. För detta var precis vad som skedde förra månaden.

Flera svenska medier rapporterade då om hur Kinas ambassadör krävde ett slut på rasism mot kineser i Sverige. Ett smart trick givetvis som delvis är ämnat att ge det svenska samhället dåligt samvete gentemot Kina, och delvis får ambassadören att å regimens vägnar framstå som säkerhetsgarant för alla personer av kinesisk börd.

Här delar av ett pressmeddelande som den kinesiska ambassaden publicerade i samband med rapporterna om rasism mot mot personer med asiatiskt utseende i Sverige:

We noticed the recent comments by Director-General of Swedish Public Health Agency Johan Carlson, and commend his objective and calm comments in keeping with WHO recommendations and his positive remarks about the most strict measures taken by the Chinese Government to fight NCP. Any actions or words that maliciously associate the virus with a specific country or nationality is racial discrimination. It is immoral and against human rights. Some countries have already started to work to prevent such discrimination. We hope the Swedish Government will also take effective measures to prevent spread of messages of racial discrimination, prevent incidents of racial discrimination in Sweden, and protect the legitimate rights and interests of local Chinese people.

Nästa gång det talas om denna slags diskriminering i Sverige, så kan det alltså vara på sin plats att inte bara fördöma den. Det kan även vara värt att påpeka hur utlänningar utsätts för samma slags behandling även i Kina och andra asiatiska länder, samt hur det främst gynnar den kinesiska regimen att framhålla kineser som särskilt utsatta.

Bruce Aylward pratar inte gärna om Taiwan.
Published on

WHO:s vice ordförande avbryter intervju två gånger när journalist frågar om Taiwan

För en vecka sedan skrev jag här på InBeijing om kritiken mot Världshälsoorganisationen (WHO), som allt sedan coronaviruset COVID-19 började härja har hyllat och försvarat den kinesiska regimen och dess åtgärder.

I texten står bland annat att läsa hur WHO:s ordförande Tedros Adhanom Ghebreyesus berömt president Xi Jinpings personliga kunskap om och hantering av virusutbrottet, samt sagt att Kina gjort omvärlden till en säkrare plats och att det internationella samfundet därför bör erkänna landets insatser.

Där står även att läsa hur Michael Ryan, WHO:s verkställande chef, sagt att man aldrig tidigare bevittnat den omfattning och hängivenhet med vilken Kina bemött COVID-19.

Under helgen utspelade sig ytterligare en episod som visar hur långt WHO är redo att gå för att politiskt ta Kinas parti. Det handlar om en intervju som Hongkongs allmänna medieorganisation Radio Television Hong Kong (RTHK) genomförde med WHO:s vice ordförande Bruce Aylward.

När journalisten frågade Aylward huruvida WHO kommer överväga att låta Taiwan vara medlem i organsationen, så låtsades FN-organets vide ordförande först inte att han hörde frågan. Han uppmanade sedan reportern att ”ställa nästa fråga”, och avslutade sedan genast videosamtalet när hon istället pratade vidare om Taiwan.

Då RTHK åter ringer upp Bruce Aylward och denna gång istället frågar om hur WHO ser på Taiwans hantering av COVID-19, så svarar han att de under intervjuns gång redan har talat om Kina och avslutar sedan samtalet abrupt.

Intervjun med den näst högsta chefen i ett av FN:s viktigaste organ är så häpnadsväckande att den måste ses med egna ögon. Så vänligen ta en titt nedan, via antingen Youtube eller Twitter:

Det är inte första gången som Bruce Aylward säger något som sannolikt får den kinesiska regimen att jubla. Som Hong Kong Free Press rapporterar, så har Aylward vid upprepade tillfällen citerats och visats upp i statlig kinesisk media, med anledning av allt beröm har gett Kina ledning sedan utbrottet av COVID-19.

Redan i ett tidigt skede så uppgav Bruce Aylward att han helst av allt skulle vilja bli behandlad i Kina om han själv blev smittad av viruset. Se nedan en intervju med Aylward som ofta återgetts i Kina i propagandasyfte:

Som jag skrev i mitt förra inlägg i ämnet, så är Kina en av de största finansiärerna av WHO, som dessutom nyligen sköt till 20 miljoner dollar extra med anledning av COVID-19. Jag citerade även analytiker påpekade att den kinesiska regimen är så känslig för kritik, att WHO riskerar bli av med såväl bidrag som tillgång till landet om man inte fortsätter att odelat hylla Kinas insatser.

Sedan dess har bland annat National Interest rapporterat om hur Tedros Adhanom Ghebreyesus valdes till WHO:s ordförande 2017 med Kinas hjälp, efter att han i sin tidigare position som Etiopiens hälsominister arbetat nära med regimen i Peking.

”Kinesiska diplomater kampanjade hårt för [Ghebreyesus], genom att använda Pekings ekonomiska makt och icke-transparenta biståndsbudget för att skapa stöd för honom bland utvecklingsländer, citerar National Interest en kolumnist från Sunday Times som följt frågan nära säga.

Just frågan om Taiwan tycks ha skapat särkilt stor irritation hos WHO:s ordförande. Bland annat har ett upprop online för att avsätta Ghebreyesus lockat över en halv miljon underskrifter. Ghebreyesus skyller detta på att folk i Taiwan använder situationen för ”politiska syften”, rapporterar bland andra Taiwan News:

As a petition calling for the resignation of World Health Organization (WHO) Director-General Tedros Adhanom Ghebreyesus surpasses 580,000 signatures, the Ethiopian health official is reported to have accused Taiwanese netizens of most of the online criticism leveled against him.

(…)

According to Up Media, the U.S. government has informed Taiwan’s Ministry of Foreign Affairs (MOFA) that Adhanom believes most of the online comments accusing him of incompetence are part of a politically motivated scheme carried out by Taiwanese cyber warriors. Moreover, he has reportedly said that Taiwan wishes to join the WHO only for ”political purposes.”

Att WHO:s ordförande, vice ordförande och verkställande chef nu alla helt obekymrat springer Pekings politiska ärenden och understödjer landets propagandakampanj om COVID-19, men samtidigt kritiserar andra länders hantering av situationen, kan ses som ett av de mest tydliga exemplen på trenden att Kina köper till sig inflytande i världens viktigaste internationella organisationer.

Bild: Testkit av Marco Verch under Creative Commons 2.0
Published on

COVID-19: Kina säljer testkit som inte fungerar och masker till överpris till flera europeiska länder

Sedan COVID-19 börjat sprida sig globalt, har kinesiska myndigheter gjort ett propagandanummer av att bistå andra länder med bland annat miljontals ansiktsmasker och testkit för att hindra smittospridningen.

Initiativet har väckt stor uppmärksamhet bland många europeiska ledare. Bland annat har Serbiens president Aleksandar Vucic kallat Xi Jinping för sin broder och kysst den kinesiska flaggan, vilket det givetvis rapporterades vidlyftigt om i statliga kinesiska medier.

Det finns dock två problem med de kinesiska så kallade hjälpsändningarna. Dels handlar det inte om bistånd utan om export, av utrustning som dessutom ofta sälja till överpris. Dels har utrustningen i flera fall visat sig vara trasig.

Tjeckisk media uppmärksammade tidigare i veckan att så många som 80 procent av de mobila testkit som Kina skickat till landet gav fel resultat. Testkiten beskrevs av den kinesiska tillverkaren som särskilt effektiva, eftersom de ger resultat inom 10-15 minuter.

Men då resultaten visat sig felaktiga måste landet nu gå tillbaka till de vanliga laboratorietesterna, samtidigt som man redan betalat för den kinesiska utrustningen, skriver bland annat Taiwan News:

A Czech news site on Monday (March 23) revealed that 80 percent of the much-touted traunch of Wuhan coronavirus (COVID-19) rapid test kits ”donated” from China are faulty, forcing healthcare workers to rely on conventional laboratory tests.

On March 18, as is the case with many of its other quasi charitable acts, Chinese state-run mouthpieces used the verbs ”supplied” and ”delivered” to give the impression that the communist regime was donating 150,000 portable, rapid COVID-19 test kits to the Czech Republic. In fact, the central European nation’s Health Ministry paid some 14 million crowns (US$546,000) for 100,000 test kits, while the country’s Interior Ministry footed the bill for another 50,000, reported Expats.cz.

Vidare rapporterade South China Morning Post under gårdagen att spanska myndigheter har bett om att hundratusentals testkit från en kinesisk tillverkare ska bytas ut, eftersom de endast har visat sig vara 30 procent tillförlitliga.

Även i detta fall handlar det om testkit som sägs ge resultat inom en kvart. Den kinesiska marknadsföringen har lett till att Spanien beställt testkit, ansiktsmasker och annan utrustning för 432 miljoner euro, skriver South China Morning Post:

Spain’s capital has stopped using a rapid Covid-19 test kit made by a Chinese company after research suggested it was not accurate enough.

(…)

Spanish newspaper El País reported that the Madrid city government had decided to stop using the Bioeasy kits and the health ministry had asked Bioeasy to replace supplies.

The newspaper said the central government had ordered 340,000 test kits from the company.

(…)

The message appeared to be an effort to calm Spanish officials, who said on Wednesday they had placed a €432 million (US$468 million) order for Chinese medical equipment and supplies including 550 million face masks, 5.5 million testing kits and 950 ventilators.

Denna order har ännu inte skeppats ut från Kina, och det är oklart vad som nu kommer ske då stora delar av utrustningen alltså visat sig inte fungera. Tidningen nämner också problemen i Tjeckien, och framhåller att det även är oklart huruvida det handlar om samma tillverkare.

Vad gäller Tjeckien så har det även uppdagats att utrustningen, som i den kinesiska propagandan framställs som bistånd, skeppas till Europa för att sedan ofta säljas till överpris via kinesiska aktörer som redan finns på plats.

Förra veckan gjorde tjeckisk polis en räd där hundratusentals ansiktsmasker beslagtogs, som skickats från Kina till en inflytelserik person inom kommunistpartiets Centrala enhetsfront, vars centrala uppgifter innefattar propagandaarbete utomlands.

En tjeckisk tidning vid namn Aktuálně.cz rapporterar på engelska:

Aktuálně.cz mapped the route of the masks confiscated by the Czech police in Lovosice last week. The material was originally stored by one of the most influential men within the Czech Chinese community. Hundreds of thousands of masks imported by Zhou Lingjian ended up in the hands of a Czech reseller, who then tried to sell them to the Czech government for an excessive price.

(…)

When the police and Ústecký kraj region head Oldřich Bubeníček stormed the Lovosice warehouse last week and confiscated 680 thousand masks and 28 thousand respirators, they severely disrupted the plans of one of the most powerful men in the Czech Chinese community – Zhou Lingjian.

Tidningen rapporterar att Zhou Lingjian även driver Prague Chinese Times, landets mest inflytelserika kinesiska tidning, och följde personligen med Tjeckiens president Miloš Zeman på dennes statsbesök till Kina i fjol.

Under tillslaget konfiskerade tjeckisk polis flera lådor med ansiktsmasker vilka var märkta som ”bistånd” på väg till Italien. Bland lådorna fanns också flera kinesiska och italienska flaggor. Det är oklart varför utrustningen, som uppenbarligen var på väg till Italien, förvarades i Tjeckien.

Händelsen har fått stor spridning på sociala medier bland annat i tråden nedan:

Kinas initiativ att skeppa ansiktsmasker, testkit, respiratorer och annan utrustning till andra länder har redan fått ett namn: ”ansiktsmaskdiplomati”, vilket syftar att bättra på Kinas internationella image som annars riskerar ta stryk av COVID-19.

Det är oklart huruvida eller hur mycket man tar betalt för den utrustning som nu exporteras till länder som Indonesien, Bangladesh och Thailand.

Men då Kina nu gör propaganda av detta så kallade bistånd, så är det viktigt att ha klart för sig att det i flera fall inte bara handlar om opportunistisk export. Initiativet utgör även en direkt fara, genom att till överpris leverera trasig utrustning till länder där viruset redan sprider sig snabbt.

Published on

Kina stoppar alla utlänningar att resa in i landet från och med lördag

Sent under gårdagen torsdag uppgav kinesiska myndigheter att man bannlyser alla inresor av utländska medborgare i landet. Förbudet träder i kraft redan i morgon lördag, omfattar även de utlänningar som har uppehållstillstånd i Kina.

Förklaringen är att man vill stoppa utlänningar som eventuellt bär på COVID-19 från att komma in i landet, då kinesiska myndigheter anser att många andra länder inte gjort nog för att stoppa smittospridningen, skriver bland annat Financial Times:

Beijing’s decision to block arrivals by foreign nationals, announced by China’s foreign ministry on Thursday, will prevent entry by almost all holders of visas and residence permits starting from Saturday. A small number of diplomatic visa holders would be exempt, the ministry said.

In its announcement, the ministry said it had “no alternative” to the new restriction given the mixed response to the pandemic in other countries. It did not mention which countries it believed were at fault.

Flera länder har infört liknande restriktioner, som ofta varit riktade främst mot resande från Kina. Financial Times påminner bland annat om den kritik som kinesiska myndigheter riktade mot USA och Italien, då dessa länder i januari stoppade flyg från Kina.

Gårdagens kinesiska beslut skiljer sig dock i och med att det även innefattar utländska medborgare med uppehållstillstånd i Kina. I regel har individer med uppehållstillstånd undantagits från andra länders reserestriktioner, då de ofta har familj eller åtminstone stora delar av sina liv i det aktuella landet.

Exempelvis kommer jag själv sättas i karantän under 14 dagar när jag nästa månad återvänder till Taiwan. Hade det istället varit Kina jag bott och arbetat i, hade jag inte kunnat veta när det skulle gå att åka tillbaka igen.

Det officiella uttalandet från Kinas utrikesministerium lyder som följer:

The suspension is a temporary measure that China is compelled to take in light of the outbreak situation and the practices of other countries. China will stay in close touch with all sides and properly handle personnel exchanges with the rest of the world under the special circumstances. The above-mentioned measures will be calibrated in light of the evolving situation and announced accordingly.

BBC uppger vidare att Kina med omedelbar verkan begränsar antalet internationella flygavgångar till en i veckan för såväl kinesiska som utländska flygbolag. Dessutom får planet inte vara mer än 75 procent fullt.

BBC återger även officiell kinesisk statistik som visar att man under gårdagen endast hade 55 nya fall av COVID-19, varav 54 hittades hos personer som rest in från utlandet. Det enstaka fall från gårdagen som uppstått genom lokal smittspridning sades vara det första på tre dagar.

Mot denna bakgrund kan beslutet att stänga gränserna så snabbt och brutalt framstå som klokt. Men samtidigt är det svårt att tro på att de officiella siffrorna är helt korrekta.

Som jag skrev här på InBeijing tidigare i veckan så har patienter som testats positivt för COVID-19 i staden Wuhan, men samtidigt inte visat några symptom, utelämnats från statistiken. Likaledes har potentiella patienter som uppvisat symptom vägrats testning.

Published on

Nya fall av COVID-19 i Wuhan inkluderas inte i Kinas officiella statistik

Det är svårt att rapportera om COVID-19. För att behålla trovärdigheten som journalist, är det viktigt att avstå från att återge rykten. Därför har jag sedan virusutbrottets början varit försiktig med att skriva något som inte kommer från officiella källor, eller flera av varandra oberoende källor.

Statstik är förmodligen ett av de områden där det florerar allra mest rykten; i synnerhet vad gäller officiell kinesisk statistik som ju har en lång historia av manipulation. Detta tycks också vara fallet vad gäller uppgifter under den gångna veckan om flera dagar då inga nya fall av COVID-19 har uppstått i Kina.

Sedan i går har nämligen uppgifter kommit från flera källor angående situationen i megastaden Wuhan, där viruset först startade. Dels vägrar sjukhusen där att testa potentiella patienter för att hålla siffrorna nere. Dels tas patienter som testats positiva för COVID-19, men inte uppvisar några symptom, inte med i den officiella statistiken.

Uppgifterna om de symptomfria patienterna kommer från Caixin, som skrivit om saken i en artikel med rubriken ”Despite Official Figures, Wuhan Continues to Find New Asymptomatic Covid-19 Cases Daily”.

Artikeln är bakom betalvägg, men uppgifterna publicerades även på kinesiska under gårdagen. I den kinesiska texten framhålls bland annat hur hela provinsen Hubei där Wuhan är huvudstad, har rapporterat noll nya fall av COVID-19 flera dagar i rad.

Bloomberg återger delar av Caixins artikel, och understryker det bedrägliga med den officiella statistiken:

People are still testing positive for the new coronavirus in Wuhan four days after China said there have been no new cases in the city at the center of its outbreak, a local magazine reported, raising concerns that the virus could still be spreading there.

“There are still a few or a dozen asymptomatic people every day,” an unidentified official at the Chinese Center for Disease Control and Prevention said in a Monday article by Caixin, referring to those who have the virus but don’t display any symptoms.

(…)

Unlike other countries like South Korea, which counts everyone who’s tested positive as a confirmed case, China does not include asymptomatic infections in its official count. It also does not disclose the number of people in this category, raising concerns that its much-publicized drop to zero new cases last week cannot be taken at face value.

Om Kina då inte inkluderar symptomfria patienter som testats positivt, hur många flera fall kan då ha upptäckts som inte tagits med i den officiella statistiken?

South China Morning Post citerade i helgen hemligstämplad data från kinesiska myndigheter, som visade att omkring en tredjedel av alla som testats positivt för COVID-19 i Kina är så kallade ”tysta bärare”.

Det skulle i så fall innebära ytterligare cirka 43 000 fall som inte tagits med i statistiken; och förmodligen fler ändå eftersom denna statistik bara sträcker sig till slutet av februari. Dessutom har omkring hälften av alla som testats positivt för COVID-19 på Island – ett av länderna som testat störst andel av sin befolkning – varit tysta bärare.

Sedan har vi då uppgifterna om patienter som vägras testning över huvudtaget, trots att de uppvisar symptom. Bland annat RTHK, Hongkongs allmänna radiokanal, rapporterar om detta:

Despite claims made by mainland authorities that there have been no new local infections of the coronavirus in Wuhan in the last few days, people there have told RTHK this is simply not the case.

They say patients are being turned away from hospitals without testing to back the official data, which one person described as a ”not medical, but political treatment”.

(…)

Wuhan authorities have already closed the 10 or so temporary hospitals that were set up after regular ones came inundated with patients. The temporary facilities were doing tests on people showing mild symptoms.

Man har alltså redan stängt många de sjukhus som byggdes på rekordtid till omvärldens beundran. Hade de fortfarande varit öppna, hade antalet registrerade fall sannolikt varit större, konstaterar RTHK i artikeln ”’Wuhan denying virus tests to keep numbers down’”.

Uppgifterna är särskilt bedrägliga eftersom de reserestriktioner som gällt för Hubei och Wuhan ska lyftas i morgon respektive i början av nästan månad. Se bland annat följande information via Twitter:

Detta innebär alltså en kombination av nya fall som inte tas med i statistiken och patienter med symptom som inte testas, samt att restriktioner som tidigare varit på plats för att hindra smittspridningen lyfts tack vare att inga nya fall registreras. ”Recipe for disaster”, för använda ett engelskt idiom.

Vad kan då kinesiska myndigheter ha för incitament för att redan nu lyfta karantänen i Hubei, där tiotusentals kineser dragit på sig coronaviruset? Liksom är fallet i de flesta andra länder, så handlar det om en balansgång mellan smittospridning och ekonomisk utveckling. Och flera rapporter gör gällande att Kinas ekonomi har tagit ordentligt stryk av situationen.

För en vecka sedan skrev jag här på InBeijing om den katastrofala ekonomiska statistiken från Kina för årets två första månader.

Sedan dess har bland annat Bloomberg publicerat två artiklar som ytterligare understryker lägets allvar. I artikeln ”Half of Chinese Retailers Risk Collapse Within Six Months”, konstateras att närmare hälften av Kinas börslistade konsumtionsföretag inte har nog med likvida medel för att klara de kommande sex månaderna.

Under gårdagen rapporterade Bloomberg vidare att analytiker nu skrivit ner Kinas tillväxt för år 2020 till 2,9 procent, vilket i så fall blir den lägsta sedan kulturevolutionens dagar:

China will see the slowest growth this year in more than 40 years according to economists, who have drastically slashed their forecasts for the economy after an across-the-board slump in activity in the first two months of the year.

The economy will grow 2.9% this year, according to the median of 17 forecasts over the last week. That is the lowest since a contraction in 1976 – the final year of the Cultural Revolution which wrecked the economy and society, and the year Mao Zedong died.

Varje land står inför dilemmat att säkerhetsåtgärder i samband med COVID-19 riskerar få ekonomiska konsekvenser.

I Kina ställs detta på sin spets, då landets statistik är notoriskt otillförlitlig och landets regim är helt beroende av den ekonomiska tillväxten för sin legitimitet.

Bild: Wikimedia Commons CC BY-SA 4.0
Published on

Skarp kritik mot WHO över hanteringen av COVID-19 och Kina

Allt fler kritiska röster höjs mot hur Världshälsoorganisationen (WHO) agerat sedan utbrottet av COVID-19 i Kina blev känt. Redan vid ett tidigt skede fick FN-organets ordförande Tedros Adhanom Ghebreyesus särskilt skarp kritik för sin inställsamhet mot Kina.

I slutet av januari besökte Ghebreyesus Peking för att bland annat ösa beröm över president Xi Jinping i ett möte i Folkets stora hall i hjärtat av Peking. Han berömde då Kinas ledarskap för dess hängivenhet och transparens; citat som sedan dess otaliga gånger återgetts av Kinas statliga medier.

Bland annat CNN noterade att antalet insjuknade i Kina ökade snabbt vid den tid som mötet i Peking ägde rum. Samtidigt började uppgifter komma ut om hur kinesiska tjänstemän försökt tysta ner utbrottet i provinsen Hubei genom att mörka information och hota eller straffa läkare eller visselblåsare som varnade om sjukdomen.

Ghebreyesus fortsatte icke desto mindre att hylla Pekings hantering av situationen, även då WHO bara några dagar senare utfärdade tillståndet global hälsokris med anledning av COVID-19, som vid det här laget redan var utom kontroll i Kina.

Då, i slutet av januari, uppgav Ghebreyesus under en presskonferens att han var djupt imponerad av president Xi Jinpings personliga detaljerade kunskap kring virusutbrottet. Michael Ryan, en annan av organisationens chefer, fyllde i att man aldrig tidigare kunnat bevittna den omfattning och hängivenhet med vilken Kina bemött viruset.

WHO:s odelade beröm fortsatte vidare under februari månad, då Ghebreyesus bland annat sade att Kina gör omvärlden till en säkrare plats, samt att hela det internationella samfundet borde erkänna Kinas insatser och visa solidaritet med landet och dess ledarskap.

Budskapet upprepades under flera av organsationens dagliga pressträffar. Exempelvis rapporterade South China Morning Post 13 februari från en sådan pressträff:

The head of the World Health Organisation defended his earlier praise of China’s response to the deadly coronavirus epidemic on Wednesday, questioning critics who disputed President Xi Jinping’s leadership.

At the agency’s daily briefing on the coronavirus – which causes the disease now named Covid-19 – Tedros Adhanom Ghebreyesus, the WHO director general, said that Xi had shown the kind of “political commitment” and “political leadership” expected of countries facing a public health crisis.

Tedros made his remarks even while confirming that the Chinese government still has not approved the exact make-up of an advance team WHO wants to send to China to investigate the virus.

Tidningen noterade då att även fast WHO två veckor tidigare fått grönt jus från kinesiskt håll att skicka ett expertteam till Kina, så hade vare sig FN-organets eller andra länders experter fått tillträde till de drabbade områdena i den utsträckning som utlovats.

Icke desto mindre noterades i samma rapport hur Ghebreyesus vidd pressmötet tillbakavisade kritik genom att säga att Kina ”inte behöver be om att hyllas”, eftersom hela världen på ett enkelt vis med egna ögon kan se de åtgärder som regimen tagit för att bekämpa viruset.

Samtidigt som WHO helt besparat Kina från kritik så har Ghebreyesus själv öppet kritiserat bland annat Japan för hanteringen av ett kryssningsfartyg utanför Yokohama, och USA när landet i ett tidigt skede införde restriktioner gällande resor från Kina.

Då det nu blir allt tydligare att kinesiska myndigheters hantering har förvärrat spridningen av COVID-19, ifrågasätts WHO och Ghebreyesus från flera håll. Mycket pekar på att det nära samarbetet med Kina rentav förvärrat situationen.

I en artikel med rubriken ”Taiwan says WHO failed to act on coronavirus transmission warning”, rapporterade Financial Times i helgen hur FN-organet ignorerat tidiga varningar från Taiwan om att viruset kan spridas mellan människor:

Health officials in Taipei said they alerted the WHO at the end of December about the risk of human-to-human transmission of the new virus but said its concerns were not passed on to other countries.

(…)

Taiwan said its doctors had heard from mainland colleagues that medical staff were getting ill — a sign of human-to-human transmission. Taipei officials said they reported this to both International Health Regulations (IHR), a WHO framework for exchange of epidemic prevention and response data between 196 countries, and Chinese health authorities on December 31.

Taiwanese government officials told the Financial Times the warning was not shared with other countries.

Medan läkare i Kina tystades ner under ett tidigt skede, så spred alltså läkare i Taiwan vidare information man fått från kinesiska kollegor till WHO. FN-organet ignorerade dock varningarna från Taiwan, eftersom Kina blockerar landets medlemskap i organisationen.

Financial Times noterar att kinesiska myndigheter först 20 januari varnade för att ”begränsad” smittospridning mellan människor var möjlig. Taiwans vicepresident säger till tidningen att förseningen innebar ett förlorat tillfälle för såväl Kina som omvärlden att höja beredskapen.

Just uteslutningen av Taiwan från WHO hålls för övrigt fram som ett av de främsta exemplen på Kinas inflytande över organsationen. Taiwan tilläts nämligen att ha en observatörsroll under FN-organets årliga möten fram till 2016.

Efter det fick en ny regering makten in Taiwan, vilket ledde till en försämring i relationen med Kina. Ett av den kinesiska regimens ”straff” mot Taiwans regering sedan 2016 har varit att blockera landets närvaro i flera internationella sammanhang, inklusive WHO.

Många som gräver djupare går ännu längre i sin kritik. Under helgen publicerades en artikel i The Hill med rubriken ”China and the WHO’s chief: Hold them both accountable for pandemic”. Artikelförfattarna framhåller där såväl Kinas ökade finansiering av WHO, som landets stora investeringar i Ghebreyesus hemland Etiopien:

We believe the organization’s director-general, Tedros Adhanom Ghebreyesus, like China’s Xi Jinping, should be held accountable for recklessly managing this deadly pandemic. Tedros apparently turned a blind eye to what happened in Wuhan and the rest of China and, after meeting with Xi in January, has helped China to play down the severity, prevalence and scope of the COVID-19 outbreak.

(…)

China recently pledged $20 million to help the WHO fight the COVID-19 outbreak, for which Tedros thanked Xi. But we note China’s connections to Tedros’s homeland of Ethiopia, now called East Africa’s “Little China” because it has become China’s bridgehead to influence Africa and a key to China’s Belt and Road initiative there. Indeed, China has invested heavily in Ethiopia.

I artikeln noteras också att Ghebreyesus valdes till WHO:s ordförande 2017, utan någon som helst medicinsk utbildning eller erfarenhet av globala hälsofrågor. Han hade tidigare varit hälsominister och utrikesminister i Etiopien.

Detta är uppgifter som även CNN tar tillvara på, då man pekar ut att WHO har en lång historia av skandaler och ineffektivitet. Ghebreyesus valdes som ordförande som en direkt konsekvens av organsationens misslyckade hantering av Ebola-krisen i Afrika i mitten av förra årtiondet. Det tog då fem månader för FN-organet att officiellt utlysa en allmän hälsokris.

CNN framhåller att kritik funnits mot WHO:s struktur och tendens att blanda ihop politik och hälsa redan innan Ebola-krisen. Något som nu dras till sin spets vad gäler hanteringen av COVID-19 och Kina:

But while Ebola may have highlighted some issues, experts had been sounding the alarm for years. In a 2014 report, former WHO consultant Charles Clift wrote that most observers — including many former insiders — agreed that the organization ”is too politicized, too bureaucratic, too dominated by medical staff seeking medical solutions to what are often social and economic problems, too timid in approaching controversial issues, too overstretched and too slow to adapt to change.”

”The WHO is both a technical agency and a policy-making body,” Clift wrote. ”The excessive intrusion of political considerations in its technical work can damage its authority and credibility as a standard-bearer for health.”

The WHO relies in part on data provided by member states, filtered through regional organizations — a structure that was blamed for the delays in declaring Ebola an emergency.

With a government like China’s, with a historical aversion to transparency and sensitivity to international criticism, that can be a problem.

(…)

”If Tedros wants WHO to stay informed about what’s happening in China and influence how the country handles the epidemic, he cannot afford to antagonize the notoriously touchy Chinese government — even though it is clear the country has been less than fully transparent about the outbreak’s early stages, and perhaps still is,” Kai Kupferschmidt wrote in the journal Science this week.

Även CNN noterar hur WHO har hyllat Kinas ”ökade bidrag” kring globala hälsofrågor, samt att
organisationen förutom rent finansiellt också politiskt styrs av sina medlemsstaterna, som bland annat utser ordförande och stakar ut organistionens agenda.

Därför, menar en intervjuad analytiker, har Ghebreyesus inte råd att förolämpa en aktör som är så mäktig men samtidigt så känslig som den kinesiska regimen.

Allt detta är värt att tänka på innan WHO används som källa angående kinesiska myndigheters hantering av COVID-19, eller för den delen allmänna rekommendationer som har att göra med virusutbrottet.

Published on

Fotografier av Hokkaidos natur, del 2

Tidigare denna månad lade jag här på Kinamedia upp tio bilder från Hokkaido, Japans nordligaste prefektur där jag har bott sedan oktober i fjol. Ön är känd för sin fantastiska natur, och särskilt de fina vinterlandskapen.

Jag har varit runt på många ställen på Hokkaido – som är ungefär lika stort som Irland – och tagit hundratals eller kanske tusentals bilder att sortera och redigera. De bästa fotografierna tänkte jag publicera i några inlägg här på InBeijing, som lite avbrott från COVID-19 och all politisk oro.

I dag kommer alltså del 2 i min serie med bilder från Hokkaido. Även de är tagna under den 1 700 kilometer långa fotoresa jag gjorde i mitten av förra månaden, tack vare ett stipendium från Svenska Journalistförbundet.

Det är förvisso alltid tidsödslande att redigera bilder – men samtidigt är det som att plötsligt få tillbaka minnet från de unika och vackra landskap jag har haft turen att se under min tid här.

Storleken på bilderna är minskad för att sidan ska ladda snabbare. Den som är intresserad kan dock se dessa bilder och många fler från Hokkaido i full upplösning via min Flickr.

Kullar med staket på, en molnig vinterdag i centrala Hokkaido.

Ett par träd på östra Hokkaidos blåsiga vinterfält.

Lake Kussharo brukar vara frusen i februari, men i år var delar av sjön öppen eftersom denna vinter är varmare än normalt..

..det var bara kring 10 minusgrader när vi var där. Många sjöar i Hokkaido fryser inte på grund av varma källor och vulkanisk aktivitet i närheten.

Här en igloo på Lake Shikaribetsu, som dock är frusen merparten av vintern, eftersom den är Hokkaidos högst belägna sjö på 810 meter. Natten innan vi var där var det 30 grader kallt.

Två japanska tranor flyger i synk. Fågeln är utrotningshotad då det i dag finns mindre än 3 000 exemplar kvar i sin naturliga miljö.

Om du någonsin undrat hur svanar sover när det är riktigt kallt, så ger denna bild från en blåsig vinterdag vid Lake Kussharo svaret.

Mount Io är en av Hokkaidos många aktiva vulkaner.

Gejsrarnas gula färg ger en läcker kontrast till den vita snön och det nästan svarta berget..

..dessutom ger de ifrån sig en himmelsrik doft av svavel!

På grund av bristande transparens hann COVID-19 sprida sig innan viruset blev känt. (Bild: Martin Sanchez, Unsplash)
Published on

Tidslinje över COVID-19 som visar hur utbrottet först mörkades i Kina

De senaste dagarna har propagandakriget om COVID-19 trappats upp. Som jag skrivit tidigare, så har Kina från officiellt håll hävdat att viruset inte har sitt ursprung i Kina, samtidigt som statliga medier attackerat omvärldens och framför allt Sveriges hantering av situationen.

Det offensiva tillvägagångssättet från kinesiskt håll är delvis ett försök att leda uppmärksamheten från de egna misstagen. Dessa inkluderar att myndigheterna i ett tidigt skede tystade doktorer, arresterade visselblåsare och mörkade information.

När nu ryktena om utbrottet blir allt fler, så är det allt viktigare med trovärdiga sammanställningar baserade på fakta. Därför vill jag rekommendera den tidslinje över virusutbrottets tidiga fas som Axios sammanställt och lade ut sent i går.

Tidslinjen publicerades under den talande rubriken ”Timeline: The early days of China’s coronavirus outbreak and cover-up”, och visar att det inträffade mörkades i flera veckor, innan det inte längre gick att hemlighålla situationen.

En tidslinje är särskilt viktig, påpekar Axios, då Kina nu hävdar att man räddat andra länder genom att ”köpa tid” för omvärlden med sin fantastiska hantering av virusutbrottet. Mycket tyder dock på det omvända. Axios framhåller bland annat en ny rapport, som indikerar att antalet fall globalt hade kunnat vara 95 procent mindre om kinesiska myndigheter agerat mot viruset tre veckor tidigare.

Tidslinjen bygger på information och rapporter från såväl utländsk som kinesisk media, se några särskilt viktiga datum och händelser nedan:

Dec. 10: Wei Guixian, one of the earliest known coronavirus patients, starts feeling ill.

Dec. 27: Wuhan health officials are told that a new coronavirus is causing the illness.

Dec. 30:

* Ai Fen, a top director at Wuhan Central Hospital, posts information on WeChat about the new virus. She was reprimanded for doing so and told not to spread information about it.

* Wuhan doctor Li Wenliang also shares information on WeChat about the new SARS-like virus. He is called in for questioning shortly afterward.

Jan. 1: Wuhan Public Security Bureau brings in for questioning eight doctors who had posted information about the illness on WeChat.

Jan. 11–17: Important prescheduled CCP meeting held in Wuhan. During that time, the Wuhan Health Commission insists there are no new cases.

Jan. 13: First coronavirus case reported in Thailand, the first known case outside China.

Jan. 15: The patient who becomes the first confirmed U.S. case leaves Wuhan and arrives in the U.S., carrying the coronavirus.

Jan. 21:

* CCP flagship newspaper People’s Daily mentions the coronavirus epidemic and Xi’s actions to fight it for the first time.

* China’s top political commission in charge of law and order warns that “anyone who deliberately delays and hides the reporting of [virus] cases out of his or her own self-interest will be nailed on the pillar of shame for eternity.”

Jan. 23: Wuhan and three other cities are put on lockdown. Right around this time, approximately 5 million people leave the city without being screened for the illness.

Tidslinjen – som alltså kan läsas i sin helhet via Axios hemsida – är mycket användbar för att stävja kinesisk propaganda i ämnet, och som utgångspunkt för alla som eftersöker en klar bild om vad som egentligen skedde under första utbrottsfasen av COVID-19.

Published on

Journalister från New York Times, Wall Street Journal och Washington Post får 10 dagar på sig att lämna Kina

Alldeles nyss meddelade Kinas utrikesministerium att alla journalister med amerikanskt medborgarskap som jobbar för New York Times, Wall Street Journal och Washington Post sparkas ut från landet omedelbart. De får tio dagar på sig att lämna Kina.

I utrikesministeriets officiella engelska uttalande med rubriken ”China Takes Countermeasures Against Restrictive Measures on Chinese Media Agencies in the US” står bland annat följande att läsa:

Second, in response to the US slashing the staff size of Chinese media outlets in the US, which is expulsion in all but name, China demands that journalists of US citizenship working with the New York Times, the Wall Street Journal and the Washington Post whose press credentials are due to expire before the end of 2020 notify the Department of Information of the Ministry of Foreign Affairs within four calendar days starting from today and hand back their press cards within ten calendar days. They will not be allowed to continue working as journalists in the People’s Republic of China, including its Hong Kong and Macao Special Administrative Regions.

(…)

China’s fundamental state policy of opening-up has not changed and will not change. Foreign media organizations and journalists who cover stories in accordance with laws and regulations are always welcome in China, and will get continued assistance from our side. What we reject is ideological bias against China, fake news made in the name of press freedom, and breaches of ethics in journalism. We call on foreign media outlets and journalists to play a positive role in advancing the mutual understanding between China and the rest of the world.

Rubriken anspelar på det faktum att amerikanska myndigheter tidigare denna månad uppmanade statliga kinesiska medier att minska sin personalstyrka i USA från 160 till 100.

Detta var i sin tur ett svar på att Kina förra månaden bannlyste tre av Wall Street Journals reportrar från landet, efter att man varit missnöjd med en ledarartikel som tidningens medarbetare skrivit i USA.

Vid första anblick kan denna onda spiral tolkas som en konsekvens av ett bråk mellan två lika goda kålsupare. Därför är det viktigt att titta närmare på de bakomliggande mekanismerna, som jag förra veckan skrev närmare om i inlägget ”Därför inför USA visumrestriktioner mot statlig kinesisk media”.

Till att börja med finns det bara cirka 75 amerikanska journalister i Kina, jämfört med omkring 3 000 kinesiska medborgare som arbetar inom den amerikanska medieindustrin med I-viusm.

De kinesiska journalisterna i USA åtnjuter dessutom en pressfrihet som de amerikanska kollegorna i Kina bara kan drömma om. I Reportrar utan gränsers globala index för pressfrihet kommer USA på plats 48 av 180 länder, medan Kina återfinns på plats 177 bakom Saudiarabien och Syrien.

Utländska journalister har de senaste åren drabbats särskilt hårt av Kinas försämrade pressfrihet:

Vidare så handlar det i de statliga kinesiska mediernas fall inte om journalister utan om propagandaarbetare. Inte ens Kinas egna myndigheter hymlar med att statliga mediers uppdrag är att bedriva propaganda. De kinesiska medier som tidigare denna månad blev tillsagda att skicka hem 60 anställda är dessutom registrerade i USA som organisationer vilka verkar för utländska aktörers intressen.

Skillnaden beskrivs konkret av Jude Blanchette vid China Studies at the Center for Strategic and International Studies, som intervjuas av South China Morning Post:

He said China’s actions were not an apples-to-apples retaliation because those taken by the US State Department were about increasing the oversight over Chinese state media operating in the United States, while the journalists who are being expelled by China, except for Voice of America, are independent journalists.

“Everyone knows state media workers from China, many of them have a dual role, these aren’t comparable, but by the Chinese government’s own logic, it is by framing this retaliation and reciprocity in it, it’s a smart move on their part because it makes these look like this is a one for one response while they are qualitatively and quantitatively different,” Blanchette said.

Allt detta är värt att ha i åtanke då kinesiska myndigheter nu försöker framhålla banlysningen av dessa journaliser som ett måttfullt svar på lika villkor, efter att landets statliga medier tidigare denna månad tvingades banta sin personal i USA.

Oavsett vilket så utgör det hela en stor upptrappning i de redan sura relationerna mellan världens två stormakter. Få hade trott på en så snabb och omfattande hämnd från kinesiskt håll.

Det inträffade bådar inte gott för utländska journalisters framtid i Kina, och är sannolikt även ämnad att öka självcensuren bland dessa.

Oroande ekonomisk statistik i Kina efter COVID-19. (Bild: Burak K, Unsplash)
Published on

Katastrofal ekonomisk statistik från Kina efter COVID-19

Det har länge spekulerats i hur det pågående coronaviruset kommer drabba Kinas ekonomi. Denna vecka fick vi en del av svaret, efter att ekonomisk statistik för årets första två månader släppts. Och det ser värre ut än vad många befarat.

Konsumtionen, som kinesiska myndigheter försöker göra till ny tillväxtmotor, föll med 20,5 procent. Industriproduktionen sjönk med 13,5 procent och investeringarna rasade med hela 24,5 procent.

Exempelvis noterar South China Morning Post hur analytiker trott på att investeringarna i fasta tillgångar skulle minska med bara 2 procent. Raset på 24,5 procent är inte bara mycket större än prognoserna; det är också den första minskningen någonsin sedan Kina började för statistik på detta område.

COVID-19 har slagit hårt och brett mot hela den kinesiska ekonomin. Wall Street Journal framhåller hur aktiviteten inom 39 av 41 nyckelsektorer minskade under årets två första månader. De enda industrier med tillväxt var olja och gas samt tobak.

Situationen har även inneburit att närmare fem miljoner kineser förlorat sina jobb i år. Den officiella arbetslösheten står nu på 6,2 procent, vilket även det är den högsta siffran sedan statistiken började föras.

Och det kommer bli värre innan det blir bättre. CNBC citerar Dan Wang från The Economist Intelligence unit, som uppskattar att nio miljoner kineser kommer förlora sina jobb i år som en direkt följd av COVID-19.

Wall Street Journal noterar vidare att statistiken för januari och februari sannolikt ser bättre ut än vad som kommer vara fallet i mars. Detta för att januari innehöll ett par ”normala veckor” innan virusutbrottet drabbade ekonomin.

Vidare publicerar Kina alltid ekonomisk statistik för januari och februari tillsammans, eftersom det kinesiska nyåret varje år infaller på olika tider under dessa månader. Därmed är siffrorna baserade på en jämförelse med en period under fjolåret då de ekonomiska aktiviteterna redan var långsamma under någon vecka, på grund av den nationella ledigheten kring nyåret.

Mars månad kommer däremot visa statistik för en hel månad drabbad av virusutbrottets konsekvenser, jämfört med en ”normal” månad under fjolåret. När statstiken för mars presenteras kommer vi även få se BNP-statistiken för första kvartalet, vilken sannolikt kommer ligga långt under tillväxtmålet på 6 procent.

South China Morning Post pekar också ut hur förväntad minskad ekonomisk aktivitet i omvärlden kommer försvåra Kinas återhämtning. Detta adderar till de problem Kina redan innan viruset upplevde, med multinationella företag som flyttar sin tillverkning annorstädes, bland annat på grund av handelskriget med USA:

The forthcoming lockdown in large parts of the world will also hamper China’s recovery effort. A supply side hit to the global economy is predicted from China’s shutdown, but with the West now dealing with severe outbreaks of their own, demand is set to provide an economic shock too.

Some firms in China are concerned already that multinational companies may reduce their reliance on Chinese-made products, accelerating a shift to alternative manufacturing bases and damaging the extensive supply chain that has been constructed in the mainland over recent decades.

Coronaviruset riskerar alltså fungera som lök på laxen för vad som redan såg ut att vara en perfekt storm för den kinesiska ekonomin. Vikande tillväxt i kombination med stigande arbetslöshet kan utgöra en verklig fara för såväl Xi Jinpings position som kommunistpartiets anseende.

Det är därför inte konstigt att Kinas propagandaapparat går på högvarv för att framhålla regimens förträfflighet i hanteringen av COVID-19, samt torgföra teorin att viruset inte alls kommer från Kina utan från USA.

På så vis lägger man upp för att ett eventuellt ekonomiskt sammanbrott beror på utländska krafter, samt att allt hade varit mycket värre utan presidenten och partiets ledarskap.

Kinesiska myndigheter kommer även vidta penningpolitiska åtgärder för att stimulera tillväxten. Bland annat Global Times rapporterar – med sedvanlig propagandaspinn – hur tillväxtmålet på 6 procent för helåret 2020 ligger kvar:

China will implement thorough opening-up measures once COVID-19 has been defeated. The country will not only create the best business environment worldwide but also provide greater intellectual property right protection. Foreign companies, private firms, and state-owned enterprises will be placed on equal footing.

Due to China’s confidence, its development goals for 2020 will remain the same. With $3 trillion in foreign reserves, most manufacturing industries within the world’s second-largest economy, and accomplishment made after 40 years of reform and opening-up, the country shall remain determined to achieve its original six percent economic growth goal.

Under the leadership of the Chinese government and the efforts of all Chinese, the country will realize greater aspirations and long-term goals once COVID-19 is conquered

Givet att tillväxtstatistiken för årets första två månader ser mycket illa ut även enligt den ofta ifrågasatta officiella statistiken, ska det bli mycket spännande att följa den ekonomiska utvecklingen i Kina i år.

Kom ihåg: It’s the economy, stupid!

Published on

Ny bok om Taiwan på svenska den enda i sitt slag

De senaste veckorna har jag ägnat en stor del av min tid åt att skriva en kortare bok – eller ett längre informationshäfte – om Taiwans moderna politiska historia. Texten färdigställdes och skickades till redaktör i dag. Boken blir den första som på svenska redogör för taiwanesisk politik och samhälle, med början vid andra världskrigets slut fram till det senaste presidentvalet i januari och hanteringen av COVID-19.

Boken är omkring 85 000 tecken lång, vilket innebär cirka 40 sidor i Microsoft Word eller annat ordbehandlingsprogram, och kanske knappt dubbelt så många sidor i tryck. Ett visst fokus ligger på relationen med Kina. Hur ser mekanismerna bakom den kinesiska regimens anspråk på Taiwan ut, och vad tycker taiwaneserna själva om idén att ”återförenas” med Kina? Hur har relationen mellan de båda länderna utvecklats över tid?

Men det finns också en intressant inrikespolitisk historia att berätta. Taiwan är i dag som bekant en av Asiens mest välfungerande demokratier. När den amerikanska tankesmedjan Freedom House nyligen släppte sitt globala frihetsindex för år 2020, återfanns Taiwan på plats nummer 25, framför länder som Spanien och Österrike. Japan är det enda asiatiska landet vars befolkningen i dag åtnjuter större politiska och civila rättigheter än taiwaneserna.

Så har det dock inte alltid sett ut. Taiwans tidigare regim införde redan 1949 ett undantagstillstånd som inte lyftes förrän 1987 och därmed blev världens längsta. Först 1996 höll landet sitt första presidentval. Boken skildrar också den resa som Taiwan har gjort från japansk koloni till en de facto ockupation av Kinas nationalistparti Kuomintang, vidare till dagens välmående och livliga demokratiska samhälle.

Trots Taiwans imponerande utveckling så är det inte många svenskar som känner till landets moderna politiska historia – eller ens kan peka ut det på en karta. Denna bok avser att fylla detta tomrum. Något som kan sägas vara särskilt viktigt i en tid då Kinas påtryckningsmetoder i ökad utsträckning känns av även i Sverige.

Dessa påtryckningar är givetvis särskilt hårda just mot Taiwan, då de kinesiska anspråken på landet ju blivit alltmer högljudda under Xi Jinpings tid som president. Även de kinesiska militära hoten mot Taiwan diskuteras därför i boken, liksom bakgrunden till den internationella utfrysningen av Taiwan som sedan 2016 inte ens tillåts ha en observatörsroll i Världshälsoorganisationen.

Boken kommer ges ut på Arenagruppens förlag. Intiativtagare till denna text är följande personer:

Olle Wästberg, tidigare Generaldirektör Svenska Institutet
Jesper Bengtsson, ordförande svenska PEN
Håkan Svenneling, utrikespolitisk talesperson Vänsterpartiet
Joar Forsell, riksdagsledamot Liberalerna
Mats Berglund, riksdagsledamot Miljöpartiet
Gunnar Axén, tidigare riksdagsledamot Moderaterna

Det finns två sätt att lägga vantarna på ett exemplar av denna bok, som alltså i dag lämnats till redaktören och kommer publiceras redan senare denna vår.

För ett tryckt exemplar:

Swisha valfritt belopp till 076-7956001 (mottagare Ulf Mårtensson). Alla bidragsgivare kommer få ett exemplar av boken; de som bidrar med mer än 500 kronor får tio exemplar för spridning. Glöm inte att ange din address när du swishar!

För ett digitalt exemplar:

Börja sponsra InBeijing med minst tre dollar i månaden via Patreon. Du kommer då få ta del av de nyhetsbrev som varje vecka skickas ut endast till sponsorer. Så fort boken är redigerad, så kommer ett digitalt exemplar att bifogas i detta nyhetsbrev redan samma vecka.

118 personer sponsrar redan InBeijing via Patreon. Att börja sponsra innebär ingen som helst bindningstid. Förutom att få veckovisa nyhetsbrev och ett digitalt exemplar av ovanstående bok, hjälper du som sponsor också till att frigöra mer tid för mig att driva denna sida.

Författandet av denna bok har varit intressant om än stressigt. Jag har lärt mig en hel del om Taiwans moderna politiska historia som jag tidigare inte kände till.

Bilden i början av detta inlägg är på Lee Teng-hui, som ofta sägs vara den taiwanesiska demokratins fader. Han blev 1991 president i en diktatur, och lämnade trots kinesiska påtryckningar en livskraftig demokrati efter sig då han självmant avgick år 2000.

För att läsa mer om Lee Teng-hui och andra politiker som fört den taiwanesiska demokratin framåt (eller bakåt), beställ då denna bok redan i dag!

1 … 6 7 8 9 10