Alldeles nyss meddelade Kinas utrikesministerium att alla journalister med amerikanskt medborgarskap som jobbar för New York Times, Wall Street Journal och Washington Post sparkas ut från landet omedelbart. De får tio dagar på sig att lämna Kina.
I utrikesministeriets officiella engelska uttalande med rubriken ”China Takes Countermeasures Against Restrictive Measures on Chinese Media Agencies in the US” står bland annat följande att läsa:
Second, in response to the US slashing the staff size of Chinese media outlets in the US, which is expulsion in all but name, China demands that journalists of US citizenship working with the New York Times, the Wall Street Journal and the Washington Post whose press credentials are due to expire before the end of 2020 notify the Department of Information of the Ministry of Foreign Affairs within four calendar days starting from today and hand back their press cards within ten calendar days. They will not be allowed to continue working as journalists in the People’s Republic of China, including its Hong Kong and Macao Special Administrative Regions.
(…)
China’s fundamental state policy of opening-up has not changed and will not change. Foreign media organizations and journalists who cover stories in accordance with laws and regulations are always welcome in China, and will get continued assistance from our side. What we reject is ideological bias against China, fake news made in the name of press freedom, and breaches of ethics in journalism. We call on foreign media outlets and journalists to play a positive role in advancing the mutual understanding between China and the rest of the world.
Rubriken anspelar på det faktum att amerikanska myndigheter tidigare denna månad uppmanade statliga kinesiska medier att minska sin personalstyrka i USA från 160 till 100.
Detta var i sin tur ett svar på att Kina förra månaden bannlyste tre av Wall Street Journals reportrar från landet, efter att man varit missnöjd med en ledarartikel som tidningens medarbetare skrivit i USA.
Vid första anblick kan denna onda spiral tolkas som en konsekvens av ett bråk mellan två lika goda kålsupare. Därför är det viktigt att titta närmare på de bakomliggande mekanismerna, som jag förra veckan skrev närmare om i inlägget ”Därför inför USA visumrestriktioner mot statlig kinesisk media”.
Till att börja med finns det bara cirka 75 amerikanska journalister i Kina, jämfört med omkring 3 000 kinesiska medborgare som arbetar inom den amerikanska medieindustrin med I-viusm.
De kinesiska journalisterna i USA åtnjuter dessutom en pressfrihet som de amerikanska kollegorna i Kina bara kan drömma om. I Reportrar utan gränsers globala index för pressfrihet kommer USA på plats 48 av 180 länder, medan Kina återfinns på plats 177 bakom Saudiarabien och Syrien.
Utländska journalister har de senaste åren drabbats särskilt hårt av Kinas försämrade pressfrihet:
2/5 Some telling stats from our 2019 report: 82% of reporters experienced interference or harassment or violence while reporting last year. 43% said digital/physical surveillance affected reporting. And 70% reported interviews cancelled due to actions taken by Chinese authorities
— Foreign Correspondents' Club of China (@fccchina) March 2, 2020
Vidare så handlar det i de statliga kinesiska mediernas fall inte om journalister utan om propagandaarbetare. Inte ens Kinas egna myndigheter hymlar med att statliga mediers uppdrag är att bedriva propaganda. De kinesiska medier som tidigare denna månad blev tillsagda att skicka hem 60 anställda är dessutom registrerade i USA som organisationer vilka verkar för utländska aktörers intressen.
Skillnaden beskrivs konkret av Jude Blanchette vid China Studies at the Center for Strategic and International Studies, som intervjuas av South China Morning Post:
He said China’s actions were not an apples-to-apples retaliation because those taken by the US State Department were about increasing the oversight over Chinese state media operating in the United States, while the journalists who are being expelled by China, except for Voice of America, are independent journalists.
“Everyone knows state media workers from China, many of them have a dual role, these aren’t comparable, but by the Chinese government’s own logic, it is by framing this retaliation and reciprocity in it, it’s a smart move on their part because it makes these look like this is a one for one response while they are qualitatively and quantitatively different,” Blanchette said.
Allt detta är värt att ha i åtanke då kinesiska myndigheter nu försöker framhålla banlysningen av dessa journaliser som ett måttfullt svar på lika villkor, efter att landets statliga medier tidigare denna månad tvingades banta sin personal i USA.
Oavsett vilket så utgör det hela en stor upptrappning i de redan sura relationerna mellan världens två stormakter. Få hade trott på en så snabb och omfattande hämnd från kinesiskt håll.
Det inträffade bådar inte gott för utländska journalisters framtid i Kina, och är sannolikt även ämnad att öka självcensuren bland dessa.
