2015- sida 5

Published on

Publicerat: Recension av två böcker om Kinas utrikespolitik

Recensera böcker är mycket roligt och lärorikt, särskilt som jag själv snart ska börja skriva på min tredje.

Tidigare har jag recenserat en del verk om Kina för Axess, och i det aktuella numret av Respons finns en recension av mig om två böcker angående kinesisk utrikespolitik.

Den ena boken rör Kinas expansion i Afrika:

Redan i första kapitlet besöker French migranten Hao Shengli, som halvt olagligt köpt en stor bit mark i Mozambique. Den impulsive och själviske Hao saknar utbildning och har ett våldsamt förflutet från sin ungdom som rödgardist. Han drar sig inte för att tala om hur enkelt det är att ha sex med afrikanskor, för här kan man gå ”rakt på sak” utan förspel. Dessutom kostar det bara någon dollar att köpa en hustru. Hao har redan tagit hit sina tonårssöner och försöker nu få dem att ”föröka sig” tillsammans med lokala kvinnor.

Bok nummer två utreder Kinas förehavanden i Sydkinesiska havet:

Kina gör anspråk på drygt 80 procent av Sydkinesiska havet genom en linje av nio punkter som kallas för ”kotungan”. Den sydligaste punkten är James Shoal som ligger 1500 kilometer från Kinas fastland, men bara drygt 100 kilometer utanför malaysiska Borneo.

Hayton finner att Kinas orimliga krav bottnar i ett översättningsfel. När landets myndigheter 1933 listade ”sina” områden och öar översattes namnen från en brittisk karta. Det engelska ordet ”shoal”, vilket betyder ”rev” och ligger under vattnet, översattes felaktigt till ”sha” som är det kinesiska ordet för ”strand” eller ”sandbank”.

I dag, 80 år senare, håller kommunistpartiet envist fast vid att James Shoal tillhör Kina – trots att revet ligger 20 meter under vattnet. För att markera detta har kinesiska fartyg släppt ner flaggor tyngda av blyklumpar. På så vis anser man sig ha rätt till vatten just utanför kusten till Malaysia, Vietnam, Filippinerna, Indonesien och Brunei.

Som ni kan se av de ovanstående citaten så är en poäng med min recension att visa hur nya böcker om Kinas utrikespolitiska upptåg tenderar att framställa landet i ett allt mer negativ dager.

Recensionen är nio sidor lång och sätter även dessa nya verk i relation till litteratur som redan skrivits på ämnet:

Kina har länge haft ett mantra om att ”inte lägga sig i” andra länders inre angelägenheter. French visar dock hur landet aktivt påverkade valutgången i Zambia till fördel för den kandidat som var mest positiv till kinesernas närvaro. Hayton ger också exempel på hur Kina överöser Kambodja med gåvor för att påverka landets beslut i ASEAN.

Kinas allt djärvare utrikespolitiska upptåg avspeglade sig alltså i fjolårets litteratur. Tidigare har Brautigam och Kaplan talat om Kinas goda avtryck i Afrika samt dess rättfärdiga roll som stormakt i Asien. Men nu kommer French och Hayton med två nyare och mer välunderbyggda verk, som får pendeln att svänga åt fel håll ur kinesisk synpunkt, precis som redan skett i debatten om Kinas moderna, inrikespolitiska historia.

Det finns alltså fog för den allt mer negativa och oroliga bilden av kinesisk utrikespolitik. Läs mer om detta i min recension som finns tillgänglig på Respons hemsida, som PDF här nedan eller i större version via Scribd.

Published on

Ny skandalartikel om kinesisk korruption

Genom årets lopp har en rad ”skandalartiklar” publicerats om korruption bland Kinas högsta politiska elit.

Exempelvis skrev Bloomberg sommaren 2012 om hur Xi Jinpings släkt berikat sig på den kommande presidentens stigande position, och samma höst rapporterade New York Times om korruption bland Wen Jiabao vänner, kollegor och närmsta familj.

Det skandalartade med dessa artiklar är inte bara innehållet, utan också följderna. Såväl New York Times som Bloomberg har sedan 2012 varit blockerade i Kina.

Under fjolåret fick dock Bloomberg svidande kritik för att vilja blidka kinesiska myndigheter, bland annat genom att stoppa en liknande historia som företagets reportrar jobbat på i flera år.

Anledningen till detta är att Bloomberg hoppas kunna fortsätta verka i Kina där man alltjämt samlar in finansdata som man sedan säljer utanför Kina i form av såväl korta notiser som längre artiklar. I mars i fjol skrev jag här på InBeijing om detta:

I veckan sade Ben Richardson upp sig från Bloomberg. Han var redaktör för mediaorganisationens Asien-avdelning, och den tredje anställda som lämnar Bloomberg, sedan rapporter i november i fjol gjorde gällande att företaget höll tillbaka kritiska nyheter om Kina.

Bloombergs intäkter kommer främst från att sälja finansdata till organisationer och privatpersoner.

(…)

Förra veckan sade även Peter Grauer, Bloombergs ordförande, att företaget med facit i hand borde ha ”omvärderat” reportage som inte är direkt relaterade till affärsnyheter, givet risken de innebär för den stora säljpotential som Bloombergs ekonomiska data i Kina utgör.

Michael Forsythe var en av reportrarna som lämnade Bloomberg i fjol. Han var en av journalisterna bakom den nya känsliga artikeln som företaget vägrade publicera. Forsythe fick dock omgående anställning på New York Times i Hongkong, och nu i veckan publicerade han artikeln där i stället.

Det betyder givetvis jackpot för New York Times, som kan publicera material som flera reportrar från Bloomberg spenderade år med att hämta in.

Artikeln handlar om Wang Jianlin, som är Asiens rikaste man och tillika son till en kommunistisk revolutionär som gick den långa marschen sida vid sida med Mao Zedong. Wang har berikat sig genom konglomeratet Wanda, som främst sysslar med fastigheter med även är verksamt inom bland annat underhållning och hotellbranschen.

Det dras nu en rät linje mellan Wandas framgång och faktumet att Wang Jianlin har många kontakter i Kinas politiska elit, som han också gett andelar i sitt företag, varpå de har hjälpt företaget att expandera:

His conglomerate, Wanda Group, is best known in China for its signature Wanda Plazas, massive shopping complexes with cinemas, office towers, hotels and apartments. Since building the first one in the northeastern city of Changchun in 2002, he has opened more than 100 of them in at least 70 other Chinese cities, generating the revenue that now finances his ambitions abroad.

But there is an aspect of his relationship with the authorities that Mr. Wang never raises in interviews and that has gone unreported in the many accounts of his success published in China and abroad: Relatives of some of the nation’s most powerful politicians and their business associates own significant stakes in his company.

An extensive review of corporate records filed with the government identified several such investments made from 2007 to 2011, when Wanda was privately held and rarely sold shares to outsiders.

Among those given an early chance to buy a stake in his company was Qi Qiaoqiao, an active investor who is the elder sister of China’s current president, Xi Jinping. (She sold or transferred her shares in the company in October 2013 to a longtime business associate.)

Other early investors included a business partner of the daughter of former Prime Minister Wen Jiabao, and relatives of two other members of the ruling Politburo at the time, Jia Qinglin and Wang Zhaoguo, according to the records and interviews with family members and business associates.

Detta är en historia med samma slags tyngd likt de som till en början fick Bloomberg och New York Times att blockeras i Kina. Flera bevis läggs fram på nära band mellan Kinas rikaste man och den politiska eliten, vilket givetvis är en nagel i ögat på kommunistpartiet, som redan censurerat flera relevanta sökord på Kinas internet.

Artikeln kan läsas i sin helhet här, och nedan återger jag även några tweets som har med publiceringen att göra:

Published on

Video: ”Hyr en utlänning i Kina”

New York Times publicerade under gårdagen en ganska rolig video på drygt sju minuter om fenomenet att hyra en utlänning för att bättra på ryktet eller värdet av exempelvis ett bostadsområde.

Videon handlar nämligen främst om en fastighetsagent som hyr in utlänningar i Chongqing för att göra nya bostäder lukrativa. De inhyrda utlänningarna får betalt för att, ja, bara stå där.

Ibland kan det dock även handla om framträdanden som att sjunga, spela ett instrument eller gå som modell på catwalken. Inga tidigare erfarenheter krävs – det räcker att du har ett vitt ansikte.

Själv har jag såväl hört som varit med om liknande uppdrag. Här i Peking verkar dessa dock ha blivit färre med tiden. Utlänningar är inte längre lika exotiska i huvudstaden, och kanske inte heller lika omtyckta som tidigare.

Men annat verkar det vara i Kinas västra delar, som New York Times också skriver:

In provincial West China, I filmed specialty firms that collect groups of foreigners whom they rent out to attend events. Clients can select from a menu of skin colors and nationalities; whites are the most desirable and expensive. The most frequent customers are real estate companies. They believe that filling their remote buildings with foreign faces, even for a day, suggests that the area is “international,” a buzzword in provincial areas that often translates to “buy.”

The operation usually works by recruiting a few of the thousands of ordinary expatriates in China, and paying them to play whatever role the client feels will best convey its building’s desirability. Musicians and models — often amateurs billed as “famous” — are the most popular personas.

Published on

Sju års fängelse för kinesisk journalist som ”spridit statshemligheter”

Under helgen dömdes journalisten Gao Yu till sju års fängelse för att ha ”spridit statshemligheter”.

Brottet tros främst bestå i att Gao 2013 försåg media i Hongkong med ett dokument som ger riktlinjer till partitjänstemän angående vilka ämnen som de inte ska tillåta debatt och allmän diskussion om.

Gao Yu är 71 år gammal och satt i fängelse under sex år på 1990-talet för samma brott.

Enligt hennes advokat blev Gao denna gång intervjuad under två månaders tid, ofta i över tio timmar om dagen. Hon ”erkände” till slut sitt brott efter att myndigheterna hotat med att även arrestera hennes son.

Erkännandet kablades sedan ut på statliga tv-kanalen CCTV och användes som grund för den hårda domen. I inslaget har Gao blåmärken vilket tyder på misshandel under förhören, som hennes advokat också påpekar i en intervju med fransk radio.

Gao Yu har också själv sagt att ”erkännandet” avtvingades under enorm press, och har efteråt officiellt vidhållit sin oskuld. Hon visste heller inte att erkännandet visades för hela Kina via den statliga tv-kanalen.

Även om fallet – som vanligt – i stort sett ignorerats av svensk media, så har det väckt stor uppståndelse internationellt. Framför allt i Tyskland, eftersom Gao Yu tidigare arbetat för Deutsche Welle.

Den tyska tv-kanalen deklarerar i ett pressmeddelande att man nu avbryter förhandlingarna om samarbete med CCTV:

In Beijing, the DW Director General had repeatedly and also personally called for a fair trial that complied with the principles of the rule of law. The German government and DW had also used political and diplomatic channels to advocate on Gao Yu’s behalf.

Limbourg announced that, in reaction to the harsh sentencing of Gao Yu, DW will suspend its negotiations with the Chinese state broadcaster CCTV on proposed technical cooperation in the area of art and culture.

AFP har också gjort grafik över dussintalet kinesiska kända dissidenter som nu sitter i fängelse, tvingats till landsflykt eller på annat vis fått sin frihet begränsad. Se nedan hur Gao Yu porträtteras vid sidan av bland annat konstnären Ai Weiwei och nobelpristagaren Liu Xiaobo.

afp dissidents

I statlig kinesisk media är tonen tuff och kompromisslös. Engelska upplagan av Global Times skrev efter domen:

Some in the West have repeatedly attacked China on the issues of human rights and freedom of speech. It is clear that China and the West will not see eye to eye on this in the near future. These accusations are in danger of descending into farce, and have little impact on Chinese people except to create resentment.

A few Chinese citizens would like to rely on Western forces. They falsely believe the Western support may exempt them from taking responsibility for crimes they have committed. Such thoughts are naïve, and, in a country whose authorities are pushing rule of law, increasingly dangerous.

A lesson for Gao: The West is not something to be relied upon. Chinese citizens have to follow China’s laws. When it comes to national interests, people should not be fooled by the so-called universal values.

Published on

Publicerat: ”Kinas nya världsbank”

InBeijing har av flera anledningar inte uppdaterats på ett tag. Just nu är jag på kombinerad reportageresa och semester i Taipei; innan jag lämnade Peking gick mycket tid åt till sjukhusbesök i och med ett sjukfall i min flickväns familj.

Dessutom har blev jag förra veckan kontaktad av en fotograf som efterlyste ersättning för att jag använde en av hans bilder som thumbnail till ett inlägg jag skrev då en kinesisk författare tidigare i år tilldelades Olof Palmes pris.

Har just nu en konversation med fotografen i fråga. Kanske kommer det leda till att jag måste sluta skriva eller ändra formen på InBeijing. Kommer berätta mer om det vid ett senare tillfälle då ärendet är avslutat.

Tills dess bifogar jag här nedan en artikel av mig i veckans nummer av Fokus. Den handlar om Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB); en ”ny världsbank” som Kina grundade i fjol efter långvarigt missnöje med sitt begränsade inflytande i institutioner som Asian Development Bank och Världsbanken.

Kina står för merparten av kapitalet i AIIB, som kommer ha sitt kontor i Peking och ledas av en kinesisk tjänsteman.

USA var tidigt ute och kritiserade banken samt avrådde sina allierade från att söka medlemskap. Icke desto mindre ansökte 46 länder innan deadline 31 mars, däribland Sverige.

Läs hela artikeln här nedan, i större version via Scribd eller på Fokus hemsida.

Published on

Publicerat: Daily life of a Swedish diplomat i North Korea

Av olika anledningar skriver jag sällan artiklar på engelska, men föregående helg publicerades min första text för NK News, en nyhetssida med särskilt fokus på Nordkorea.

Jag är nämligen övertygad om att Nordkorea inom en snar framtid kommer bli värt att uppmärksamma ytterligare, eftersom nära förestående förändringar i landets politiska system kommer få konsekvenser för hela regionen.

Genom att börja skriva för NK News vill jag lära känna Nordkorea bättre och samtidigt stifta kontakter bland de skribenter som i dag har mest kunskap om den isolerade diktaturen.

Min första artikel för NK News – som redan delats ett par hundra gånger på sociala medier – är baserad på en intervju som Sveriges radio för ett tag sedan gjorde med August Borg, som arbetar vid Sveriges ambassad i huvudstaden Pyongyang.

I artikeln återges det dagliga livet som diplomat i Nordkorea vilket August beskriver vara fullt av frustration och ensamhet – men även givetvis med en känsla av att vara privilegierad för att ens få möjlighet att vistas i ett av världens mest slutna länder:

Borg, who serves as second secretary under ambassador Torkel Stiernlöf, is also accustomed to carrying a flashlight wherever he goes – especially as he frequently experiences power blackouts in his own home. And when there is electricity it is of “very bad quality,” about “130-watt,” which makes it “impossible to use a computer, a TV or even a couple of loudspeakers.” The light bulbs are dim, and “it takes about two hours to get the oven going on 200 degrees, and about one hour to boil a kettle of hot water.”

(…)

“It’s fascinating to go by car and see the traffic police direct the sparse number of cars, and to see residential houses lined with slogans about the leaders or the importance of making fish plantations more productive,” Borg said.

He also had a chance to see Kim Jong Un, standing just 30 meters away from him during last year’s memorial service for the death of Kim Jong Il. Borg estimated about 30,000 soldiers assembled in front of Kim’s mausoleum, which features a podium where the highest leadership was lined up. Borg was just in front of that podium.

Published on

Publicerat: Kritik mot Konfuciusinstitut i Sverige

I det aktuella numret av Universitetsläraren finns ett fyra sidor långt reportage av mig om de så kallade Konfuciusinstituten, vilka är institutioner som vid nästan 500 universitet världen över främst lär ut kinesiska.

Instituten har dock fått kritik för att hota den akademiska friheten, eftersom de finansieras av den kinesiska staten och också har som uppgift att ”sprida kinesisk kultur”. Vid dess seminarier är dock känsliga ämnen som Tibet eller massakern vid Himmelska fridens torg bannlysta.

Xu Lin, föreståndaren för den organisation som ansvarar för konfuciusinstituten, skyr heller inga medel för att forcera myndigheternas politik:

I fjol drog hon till sig frän negativ uppmärksamhet internationellt vid två tillfällen. Under en akademisk konferens i Portugal i somras upprördes Xu av att en stiftelse som sponsrade konferensen beskrevs som ”taiwanesisk” i programbladet. Enligt Kinas regering är Taiwan nämligen inte ett land utan en kinesisk utbrytarprovins. Xu beordrade genast sitt kinesiska följe att samla in programmen och ta dem till en lägenhet i närheten för korrigering.

(…)

När hon senare träffade en grupp utländska akademiker i Shanghai som särskilt frågade om incidenten med de utrivna sidorna, förnekade Xu Lin rakt av att hon haft något med detta att göra. Händelsen kom också upp i en intervju med BBC, där hon inför en rullande kamera krävde att reportern skulle klippa bort frågan. Det brittiska tv-teamet hölls sedan kvar i studion i över en timme under fortsatta påtryckningar.

Det hela har lett till motstånd bland lärare och akademiker i Kanada och USA, där flera institut har stängts ner. Vid slutet av fjolåret meddelade även Stockholms universitet att man stänger sitt Konfuciusinstitut, som 2005 var det första att etableras utanför Asien.

I reportaget intervjuar jag rektor Astrid Söderbergh Widding, som berättar att Kina föreslog ett nytt avtal där Stockholms universitet har mindre makt över institutet än tidigare:

Hanban ville nu att ledamöter, föreståndare och stadgar skulle bestämmas av Konfuciusinstitutets styrelse, som Stockholms universitet i sin tur skulle utse tillsammans med Hanban snarare än på egen hand, som tidigare.

– Vidare skulle institutet ha blivit ekonomiskt självständigt, och därmed även kunnat ta ut studieavgifter. Allt detta är oförenligt med svensk lagstiftning och det regelverk som styr högre utbildning, säger Astrid Söderbergh Widding.

Jag intervjuar även professor Torbjörn Lodén, som tidigare var föreståndare för Konfuciusinstitutet vid Stockholms universitet, och vill se fler liknande institut etableras i Sverige.

Ni kan läsa hela reportaget här nedan, eller i större version via Scribd.

Texten finns också på Universitetslärarens webbsida.

Published on

Publicerat: Xiaomi redo för världen

I förra numret av Digital Teknik finns en artikel av mig om den kinesiska mobiltillverkaren Xiaomi, vars försäljningssiffror stigit från 300 000 smartphones år 2011 till över 61 miljoner i fjol. Under 2015 siktar Xiaomi på att sälja 100 miljoner smarta telefoner.

Xiaomi är ett unikt företag på många vis, som har seglat upp som en utmanare till Apple genom att erbjuda bra prestanda till väldigt låga priser. Detta på grund av besparingar vad gäller bland annat marknadsföring och försäljningskedjan:

Xiaomi har motbevisat den tidigare tesen om att det inte går att göra någon större vinst på smarttelefoner i prisklassen medel eller billig. Snabbväxaren har lyckats genom sparåtgärder som att endast lägga 3 procent av intäkterna på marknadsföring, vilken sköts främst via internet och sociala medier snarare än dyr affisch- eller tv-reklam.

Vidare sker nästan all försäljning online via företagets egen hemsida. I fjol såldes där över en miljon enheter av modellen Mi 4 inom loppet av 24 timmar. I sitt mejl sa Lei Jun vidare att utlandsexpansion är ett viktigt steg i ledet för att nå målsättningen att sälja över 100 miljoner telefoner under 2015.

Xiaomi har de senaste året ökat sin närvaro i utomlands, och fokuserar särskilt på Indien, vars framtida marknad tros likna Kina på många vis och därmed passar företagets produkter bra. Xiaomis expansion är också exempel på en trend där kinesiska tillverkare av smartphones tar över en allt större dl av den globala marknaden:

Under 2014 såldes 1,16 miljarder smarta telefoner världen över, vilket var en ökning med 25,9 procent från året innan. Samsung har fortfarande en dryg fjärdedel av den globala marknaden, följt av Apple på 16,4 procent. Men den allra största tillväxten stod kinesiska företag för, som i fjol utgjorde 40 procent av försäljningen. Sex av världens tio största tillverkare är nu kinesiska.

Artikeln kan läsas här nedan eller i större version via Scribd.

Den finns också uppdelad i två delar på Digital Tekniks hemsida: ”Utmanaren är redo för världen” samt ”Kinesiska tillverkare växer mest”.

Published on

Publicerat: Luften är inte fri

Stefan Löfven landade i förmiddags lokal tid i Peking och började dagen med ett besök på den svenska ambassaden.

Jag har tidigare här skrivit utförligt om Löfvens svåra balansgång inför denna resa, gällande prat om mänskliga rättigheter kontra att slå vakt om svensk handel och affärsintressen.

Väl på ambassaden fick han i dag återigen frågan av flera journalister huruvida Kina är en diktatur, och svarade återigen att han inte vill ”sätta etiketter” på olika länder.

Givetvis vet även Löfven att Kina är en diktatur. Det ses inte bara genom avsaknaden av opposition och fria val, utan också genom informationskontroll.

Med anledning av statsbesöket skrev jag en artikel för veckans nummer av Fokus, som ger ett exempel på just denna kontroll.

Det handlar om dokumentärfilmen ”Under the Dome”, där den kinesiska journalisten Chai Jing tar upp anledningarna till och farorna med Kinas ökända luftföroreningar.

På bara ett par dagar sågs filmen av över 200 miljoner kineser, och blev ett hett samtalsämne på sociala medier. Myndigheterna gick från att berömma dokumentären, till att förbjuda diskussion om den och slutligen ta bort hela filmen från Kinas intranät internet.

Läs artikeln här nedan, i större version via Scribd eller gratis på Fokus hemsida.

Published on

Publicerat: Taiwans ökade misstro mot Kina

I det aktuella numret av magasinet Axess finns en artikel av mig angående Taiwans komplicerade relation till Kina.

Befolkningens missnöje mot den nuvarande regeringens närmanden till Kina kunde ses i mellanårsvalet som jag skrev om här på InBeijing i december.

Det sittande partiet Kuomintang lyckades blott vinna 6 av 22 platser, jämfört med 15 platser i samma val fyra år tidigare. Det Kina-kritiska partiet Democratic Progressive Party tog istället storslam, och mycket tyder på att de kommer vinna också presidentvalet om två år.

Detta följer på Taiwans så kallade ”solrosrörelse” som startade för ett år sedan – protester som påminner om Occupy Central i Hongkong men som var ännu mer extrema i sin natur. De taiwanesiska demonstranterna ockuperade såväl kongress- som regeringsbyggnad och höll dessa i tre veckor innan polisen lyckades köra bort dem med våld.

Att Taiwan har en ännu tuffare inställning till Kinas inflytande syns också tydligt i de opinionsundersökningar som jag citerar i artikeln för Axess:

Två gånger om året genomför Chinese University of Hong Kong en undersökning om invånarnas upplevda identitet. I oktober ifjol klassificerade sig 8,9 procent av de svarande som ”kines”, vilket är den lägsta siffran någonsin och kan jämföras med 32,1 procent vid överlämningen till Kina 1997. Vidare ansåg sig 26,8 procent vara ”hongkonges”, vilket är den högsta andelen sedan 1998. En majoritet ser sig fortfarande som en mix mellan de två kategorierna.

Även National Chengchi University företar sig varje sommar en liknande undersökning. Ifjol såg sig 60,4 procent av de svarande som ”taiwanes”. Det är den högsta andelen någonsin, och kan jämföras med under 50 procent då Ma Ying-jeou blev president 2008. Bara 32,7 procent ansåg sig vara ”taiwanes och kines”, den lägsta noteringen någonsin.

Alla som är det minsta intresserade av Kina bör lära sig grunderna i relationen till Taiwan. Det kommer bli en av de viktigaste kinesiska utrikespolitiska frågorna under de kommande åren, och är tillika det största hindret för bättre relationer mellan Kina och USA.

Min artikel ger en bra grund, och kan läsas gratis via Axess hemsida.

Published on

Reuters senaste nyhetssidan att blockeras i Kina

Under dagen har det kommit uppgifter om att nyhetsorganisationen Thomson Reuters webbsida är blockerad i Kina. Under torsdagen rapporterades problem med att nå sidan i Kina, och nu under fredag förmiddag är den alltså helt blockerad.

Detta följer en oroväckande trend i Kina där bland annat New York Times, Bloomberg och Wall Street Journal fått sina webbsidor blockerade under de senaste åren.

Bloomberg blockerades i Kina sommaren 2012 efter en utförlig rapport om korruption och tillgångar i den kommande presidenten Xi Jinpings familj och närmsta bekantskapskrets.

Samma höst upphörde även New York Times webbsida att fungera i Kina efter en liknande utredning om landets tidigare premiärminister Wen Jiabao.

Men vad som ligger bakom censuren av Reuters är ännu inte klart. Ingen liknande skandalös artikel har publicerats, och Cyberspace Administration of China – landets internetregulator – har ännu inte kommenterat ärendet.

Reuters taleskvinna säger samtidigt:

Reuters is committed to practicing fair and accurate journalism worldwide. We recognise the great importance of news about China to all our customers, and we hope that our sites will be restored in China soon.

InBeijing kommer följa utvecklingen och även rapportera om ytterligare blockering av utländska nyhetssidor.

Published on

Inför Stefan Löfvens Kinabesök

Statsminister Stefan Löfven åker till Kina 27-28 mars för att delta vid Boao Forum på den tropiska ön Hainan längst i söder.

Det går givetvis inte att bortse från regerings senaste utrikespolitiska rabalder inför denna resa. Det började som bekant med att Sveriges nya regering erkände staten Palestina, vilket fick Israel att rasa och kalla hem sin ambassadör.

Vi blev sedan varse om att otack är världens lön, då Arabförbundet inklusive Palestina fördömde utrikesminister Margot Wallströms uttalanden om bristande mänskliga rättigheter i Saudiarabien.

Därefter var det dags också för Saudiarabiens ambassadör att åka hem, följt av ambassadören för Förenade arabemiraten.

Resultaten av regeringens nya, feministiska utrikespolitik har hittills alltså knappast varit någon succé. Det ska nu bli spännande att se hur statsministern hanterar Kina, ett land som han – och det redan uppretade svenska näringslivet – anser vara mycket viktigt för industri och handel.

För exakt en månad sedan skrev jag här på InBeijing om hur Löfven i kinesisk tv talade varmt om möjligheterna att öka samarbetet Sverige-Kina inom områden som miljö och grön energi. Han kostade också på sig en nyhetshälsning på kinesiska.

Men samtidigt finns också en viss press på att ta upp känsliga frågor även med Kina. En del av pressen har regeringen skapat åt sig själva, då Margot Wallström i riksdagens utrikespolitiska debatt 11 februari sade att hon ville se en ”uppriktig dialog om mänskliga rättigheter med Kina”.

Under Boao Forum kommer Stefan Löfven att möta såväl president Xi Jinping som premiärminister Li Keqiang. En ”uppriktig dialog” får man inte till stånd genom att undvika känslig frågor då man träffar ett lands högste ledare.

Med anledning av dessa viktiga möten skriver Aftonbladets Lena Melin:

Det ställer i sin tur krav på Stefan Löfven att lämna över en lista på samvetsfångar som Sverige anser att regimen ska släppa fria.

Det gjorde Fredrik Reinfeldt när han var där 2008. I direkta samtal med president Hu Jintao lämnades en lista med 13 namn över samtidigt som Sverige krävde att människorättsaktivisten Hu Jia skulle få återförenas med sin familj.

Under Göran Perssons besök 1996 lämnades en lista med ett tiotal namn direkt till kinesiska UD.

Stefan Löfven måste också lämna över en namnlista. Kravet har ökat efter konflikten med Saudiarabien, man kan inte blunda för brott mot mänskliga rättigheter i ett land men kritisera dem i andra.

Samtidigt påpekar Melin att detta är en ”svår diplomatisk uppgift”, som måste hanteras utan att de ”kinesiska värdarna tappar ansiktet”. Det ligger inte i någons intresse att påbörja ett diplomatiskt bråk också med Kina.

Men samtidigt skulle alternativet – att låta bli att tala om mänskliga rättigheter i Kina med dess ledare – innebära en inkonsekvens som kan rubba förtroendet för regeringen. Dels för att man säger sig vilja stå för en viss utrikespolitik, och dels för att man redan kritiserat Saudiarabien.

Men framför allt därför att det nu är särskilt viktigt att statuera exempel mot Kina, som under de drygt två senaste åren gått åt helt fel håll vad gäller mänskliga rättigheter och dessutom oroar sin grannländer i Sydkinesiska havet på ett vis som inte är helt olikt Valadimir Putins Ryssland.

Published on

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Jingshanparken

Min nya bok ”Mitt Peking” har nu börjat säljas i handeln och på internet. I dag ger jag er läsare ett sista utdrag ur boken, och ni har fortfarande en dag kvar att vara med i utlottningen av ett signerat exemplar genom att gilla den på Facebook (dragning alltså i morgon, 15 mars).

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Dagens utdrag är från en tusen år gammal park vars kulle fortfarande utgör den högsta punkten i centrala Peking, och likaledes den bästa utsikten över Förbjudna staden.

jingshan-1 copyUtsikt norrut från Jingshanparkens högsta kulle, mot Trumtornet. I bakgrunden syns byggnader vid den olympiska parken.

Jingshanparken (景山公园)

Denna park har funnits i nästan 1 000 år och är belägen precis norr om Förbjudna staden. Men det var först i början av 1400-talet som kejsaren Yongle byggde den 45 meter höga kulle i parkens mitt som i dag är Jingshans stora behållning. Kullen erbjuder Pekings kanske bästa utsikt över Förbjudna stadens mäktigt böljande gula tak.

Kullen i sig byggdes av den jord som blev över då vallgravar drogs runt Förbjudna staden, och var tänkt att skydda palatset från den ”negativa energi” som enligt feng shui kommer från norr. Som ett bevis på den nyetablerade Ming- dynastins makt, begravdes samtidigt Kublai khans gamla tron under Jingshans väldiga kullar. Detta till trots tvingades den sista Mingkejsaren att hänga sig här i parkens trädgårdar 1644, då två invasionsstyrkor närmade sig huvudstaden från olika håll.

1928 öppnades Jingshan för första gången – tillsammans med Förbjudna staden – för allmänheten. Under Kulturrevolutionen stängdes den dock för att användas som privat ridmark för Mao Zedongs giriga hustru Jiang Qing. I dag välkomnar Jingshan återigen allmänheten och Yongles höga kulle är ett måste under klara dagar, då man härifrån kan se långt åt alla väderstreck. Liksom vid Pekings museum är inträdet till stadens parker i regel subventionerat. Det kostar motsvarande två kronor att besöka Jingshan.

Jingshanparken (景山公园)
Norr om Förbjudna staden (故宫北边)

forbjudna-staden-2 copyFörbjudna staden sedd från toppen av Jingshanparken.

jingshan-2 copyTempel i förgrunden, affärsdistriktet i bakgrunden.

Published on

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Panjiayuan antikmarknad

Min nya bok ”Mitt Peking” har nu börjat säljas i handeln och på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det sjunde av tio, och handlar om världens största antikmarknad som ligger i södra Peking och är utmärkt för att shoppa allt från dyra originalfotografier till billiga presenter.

panjiayuan-5 copyDiverse äkta eller oäkta artefakter till salu från en filt på marken vid Panjiayuuan antikmarknad.

Panjiayuan antikmarknad (潘家园旧货市场)

Världens största antikmarknad med över 3 000 butiker och försäljare på fem hektar. En stor del antikviteter runtom i Kina hittar hit innan de köps upp av inhemska samlare eller utländska butiker. Förutom smycken och möbler finns vaser, tyger, fotografier, böcker och allt som går att tänka sig – till och med buddistiska statyer som är många gånger större än en människa.

Det går att hitta riktigt billiga och fina prydnadssaker utan egentligt antikvärde vid de stånd som säljer sina varor direkt på marken utan att ha hyrt någon butikslokal. I de småbutiker som finns runtom på området säljs produkter av högre kvalitet och pris. Det är ett måste att åka hit på helgen, då marknaden öppnar redan 04:30 i stället för 08:30 som på vardagarna.

Under helger är dessutom den östra delen av marknaden öppen, där det säljs mest gods i priskategorin ”mellan”. I de trånga korridorerna av denna östra del, som delvis är täckt av tak, går det även att hitta målningar och stenar som är lätta att ta med hem. Det här är tveklöst det bästa stället i hela Peking att handla presenter på.

Denna jättemarknad etablerades först i början på 2000-talet men drar redan en bra bit över 50 000 besökare om hel- gerna. På grund av den uppmärksamhet som marknaden fått finns det mängder av försäljare även på gatorna utanför själva marknaden, och de säljer sina varor ännu billigare. Glöm inte att pruta!

Panjiayuan antikmarknad (潘家园旧货市场)
Väster om Panjiayuan Bridge (潘家园桥西侧)
Tunnelbana: Panjiayuan (linje 10)

panjiayuan-7 copyAffischer med Mao Zedong och allehanda kommunistiska motiv.

panjiayuan-2 copyFotobutik där jag sist själv köpte två originalprints från 1930-talet för en dryg femhundring styck.

panjiayuan-1 copyFörsäljare tar en vilostund mellan sina statyer av varierande motiv och storlek.

Published on

Migrationsverkets utvisning av nordkoreansk pojke överklagas

Jag har tidigare här på InBeijing skrivit flera gånger om Migrationsverkets beslut att i fjol utvisa en nordkoreansk pojke till Kina, där pojken med största sannolikhet kommer skickas vidare till ett hårt straff Nordkorea.

Migrationsverket trodde inte på flyktingpojkens historia och handläggaren avgjorde att han var kines snarare än nordkorean, bland annat på grundval av ljusskygga språktester och bristande kunskaper om nordkoreansk geografi.

Kritikstormen mot beslutet växte – fallet uppmärksammandes i internationell media och i Sverige startade en namninsamling som 80 000 personer skrev under. Migrationsverket vägrade dock emellertid att ändra sitt beslut.

Nu i veckan kom så det glädjande beskedet att Migrationsdomstolen upphävt Migrationsverkets beslut och beviljat en ny prövning av pojkens rätt till uppehållstillstånd i Sverige.

Det betyder alltså att utvisningen är stoppad och att ett nytt beslut kommer tas framöver, då den nya utredningen färdigställts. Pojkens advokat säger till Sveriges radio:

Det är oerhört glädjande att Migrationsdomstolen verkligen beaktat den nya bevisning som har tillkommit. Och att de delar vår uppfattning om de brister som funnit i Migrationsverkets hantering av ärendet.

Migrationsdomstolen kritiserar Migrationsverket för att ha behandlat nya och viktiga uppgifter allt för lättvindigt, och att man krävt pojken på identitetshandlingar trots att sådana inte ges ut till omyndiga nordkoreaner.

En ny utredning kommer sannolikt ta ett par månader, och jag kommer givetvis följa händelseutvecklingen här på InBeijing.

Published on

Arresteringar i Xian efter protester mot Kinas luftföroreningar

För några dagar sedan skrev jag om hur dokumentären ”Under the Dome” – som kritiserar Kinas luftföroreningar – raderades från kinesiska videodelningssajter av landets censurmyndighet. Filmen går nu inte att se på Kinas internet utan att ta sig runt landets effektiva brandvägg.

Men innan filmen togs bort sågs den av över 200 miljoner kineser, varav i alla fall några verkar ha tagit stort intryck av innehållet. I mångmiljonstaden Xian gav sig nämligen en mindre grupp invånare ut på gatan med munskydd och plakat angående myndigheternas ansvar att förbättra Kinas luft.

Den lilla demonstrationen ägde rum just efter att premiärminister Li Keqiang vid nationella folkkongressen kallat Kinas smog för ”en tragedi”, och lovat att myndigheterna ska göra allt för att lösa problemet. Också president Xi Jinping sade att man ”utan undantag” ska straffa aktörer som förstör miljön eller det ekologiska systemet ”med järnhand”.

Ironiskt nog är de enda som straffas med järnhand just nu de som protesterar för en bättre luft. Två av deltagarna vid demonstrationen i Xian arresterades nämligen snart av stadens polis.

Arresteringarna visar givetvis att Kinas myndigheter fortfarande inte accepterar någon kritik från allmänheten – men också hur rädda de är för det stora genomslag som ”Under the Dome” hann få i det breda folklagret under den knappa vecka som filmen var tillgänglig.

Published on

Utdrag ur ”Mitt Peking”: China Bar

Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det sjätte av tio, och handlar om den bar i Peking som i alla fall enligt mina egna erfarenheter har stadens bästa utsikt.

cctv-headquarters-1 copyKvällsutsikt över CCTV:s välkända huvudkontor.

China Bar

Baren Atmosphere tvärs över gatan är visserligen dussinet våningar högre, men Pekings bästa utsikt finns utan tvivel här på Park Hyatts hotellbar China Bar. På uppklädda Atmosphere blir man nämligen hastigt förvisad till sitt privata bord som endast har utsikt genom det egna fönstret. Här på det mer avslappnade China Bar finns inte lika tydliga avgränsningar. Stolar och soffor är placerade längre från fönsterglaset vilket resulterar i nästintill panoramaliknande utsiktsförhållanden.

Även badrummen har utsikt, och det är dessutom inga problem att gå runt i baren utan att beträda någon annans revir. På den imponerande vinlistan finns över 400 alternativ, varav några kostar tiotusentals kronor. Men uppfriskande nog visar personalen – i motsats till på Atmosphere – inte minsta tillstymmelse till besvikelse om du bara beställer en kaffe eller juice. China Bar öppnar klockan 17 och stänger efter midnatt.

Mitt råd för den som vill beundra utsikten är att åka hit en vardag innan middag och invänta mörkrets inbrott då en skog av skyskrapor sakta tänds. På så vis kan du både se långt på dagen och uppleva neoneffekten på kvällen. Dessutom kan det vara svårt att få bra platser här efter middagstid. På eftermiddagen är det ofta så tomt att man till och med kan få sitta i sofforna, där det lite senare krävs att man spenderar ett minimibelopp.

Och välj för allt i världen en dag då luftföroreningarna är någorlunda uthärdliga. En gång åkte jag upp hit när smoggen låg tät, och kunde inte ens se bilarna på gatan nedanför. För den som vill slå på stort så ligger restaurangen China Grill på våningen ovanför. Den drivs också av Park Hyatt och serverar allt från saftiga stekar till färsk sushi. Utsikten är förstås lika imponerande som vid China Bar.

China Bar
Jianguomenwai dajie 2, Park Hyatt våning 65 (建国门外大街2号 柏悦酒店65楼)
Tunnelbana: Guomao (linje 1 och 10)

china-bar-1 copyEtt av de breda fönstren vid China Bar.

china-bar-2 copyUtsikt västerut från China Bar, längs med en av stadens längsta och tyngst trafikerade gator.

pekings-skyskrapor-1 copyUrban betongdjungel så långt ögat når.

Published on

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Sake Manzo

Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det femte av tio, och handlar om en av stadens absolut bästa japanska restauranger.

happi-sake-1 copySakeflaskor på kylning vid Happi Sake, som nyligen öppnats av Sake Manzos ägare.

Sake Manzo (慢走日本烧灼餐厅)

Denna japanska restaurang har funnits i över tio år, men tvingades 2011 flytta till nya lokaler. I och med flytten passade man på att utöka såväl restaurangens storlek som menyn och blev på köpet ett av de bästa alternativen till en genuin och prisvärd japansk matupplevelse i Peking.

Varje dag flygs lax, tonfisk och svärdfisk in från Japan. I köket görs egen tofu varje morgon. Den grillade ålen är en annan bästsäljare som antingen serveras inbakad i en rulle av ris eller som en måltid på toppen av en skål ris och grönsaker.

Vidare har Sake Manzo i enighet med sitt namn ett av Pekings bästa utbud av sake, som säljs antingen i hela flaskor eller mindre tillbringare. Ägaren Taka Yamamoto – som ofta finns på plats för att prata med kunderna – är nämligen något så ovanligt som en sake-sommelier, som varit domare vid internationella drinktävlingar i London.

De nya lokalerna är också designade av den japanska arkitekten Hironori Matsubara i syfte att ta japansk sakekultur till Kina. I restaurangens huvuddel finns en rejäl izakaya (variant av bardisk) där gästerna kan sitta och beskåda hur kockarna skär upp fisk. Förutom de vanliga borden finns också ett tiotal privatrum, som har plats för mellan två och upp till ett drygt dussin gäster. De är alla omsorgsfullt inredda i japansk mi- nimalistisk stil, med sakeflaskorna som en del av interiören i varje rum.

Ägarens extrema noggrannhet med såväl mat som inredning gör det absolut värt att leta reda på Sake Manzo, som ligger lite undangömt i ett ruffigt bostadsområde. Yamamoto har nyligen också öppnat Pekings första sakebar, som heter Happi Sake och ligger på Tuanjiehu beilu 2 i närheten. Förutom otaliga sorters sake serveras där också japansk barmat av samma kvalitet som vid Sake Mango.

Sake Manzo (慢走日本烧灼餐厅)
Tuanjiehu beisitiao (团结湖北四条)
Tunnelbana: Tuanjiehu (linje 10)

sake-manzo-1 copyÄgare Yamamoto stoltserar med en riktigt fin flaska sake!

sake-manzo-6 copyFörrätter på menyn vid Sake Manzo.

happi-sake-6 copyYakitori av biff, kyckling och fläsk vid Happi Sake.

Published on

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Mai Bar

Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det fjärde av tio, och handlar om en av mina favoritbarer som ligger bara några hundra meter från gatan där jag själv bor.

mai-bar-3 copyDrink på Mai Bar av olika sorters alkohol, bland annat en stänk av absint.

Mai Bar (麦吧)

En lika populär som mysig drinkbar, trendigt inredd i en av Pekings gamla hutonger. Ägaren Jeff Li är en kines som tidigare jobbade på en av stadens finaste och dyraste cocktailbarer i nöjesdistriktet Sanlitun. Han tog sedan sedan steget och öppnade en egen bar, med liknande drinkar till billigare priser. Det dröjde inte länge förrän utmärkelserna började ramla in i de lokala nöjesmagasinens omröstningar, där Jeff snart överglänste sin gamla arbetsgivare med råge.

De gäster som sitter och väntar vid de levande ljusen i den smala passage som utgör barens innergård, kan säkert irriteras av att det ibland kan ta 10 minuter att få drinkarna. Men de gäster som tagit plats vid bardisken blir säkerligen minst lika imponerade av den omsorg som omger bartendern då innehållet i en mixer hälls över en perfekt rundformad isbit och sedan dekoreras med en bit färskt frukt eller ett mintblad.

Barens höga kvalité i kombination med dess ringa storlek kan göra det svårt att alls få en sittplats om kvällarna fram emot veckoslutet. Ett bra alternativ för turisten är att ta sig hit en måndag, då det är tre-för-två på alla drinkar. De innovativa skapelserna innefattar bland annat en mix mellan gin och kinesiska örter, samt en sour whisky smaksatt med frukten från hagtorn. Om den omfattande drinklistan blir för mycket, kan du be de kunniga och (oftast) engelskspråkiga bartendrarna att göra en drink efter din smak.

Eftersom baren ligger i mitten av en lång hutonggata dit taxichaufförer inte gärna kör, kan den vara svår att hitta till vilket ju också är en del av charmen. Lyckligtvis pryds ingången av en namnskylt och ett par röda kinesiska lampor.

Mai Bar (麦吧)
40 Beiluoguxiang (北锣鼓巷40号)

mai-bar-4 copyMai Bars avlånga innergård som är en behaglig med ofta trång plats att hänga på under sommarhalvåret.

mai-bar-6 copyIngången till Mai Bar är väldigt anonym. Håll utkik efter skylten!

mai-bar-5 copyBartender i färd med att hälla upp ännu en omsorgsfull drinkskapelse.

Published on

Kinas censurmyndighet plockar bort film som kritiserar luftföroreningar

Tidigare i veckan skrev jag här på InBeijing, och ännu mer utförligt på Finansliv, om dokumentärfilmen ”Under the Dome” som släpptes viralt i Kina i söndags. Filmen handlade om bakgrunden till och hälsofarorna med Kinas ökända luftföroreningar, och sågs av över 200 miljoner kineser på bara ett par dagar.

Filmen skapade vidare en väldig debatt, eftersom det tydligt framgick att det korrupta politiska systemet är i vägen för de åtgärder som skulle kunna förbättra landets luft. Penningstinna tjänstemän intervjuades, och kritiserades sedan av hundratals miljoner internetanvändare.

Många såg filmen som en möjlighet att föra upp denna viktiga fråga på dagordningen, och genom en konstruktiv diskussion lösa delar av detta problem ju drabbar nästan hela landets befolkning.

I dag, för någon timme sedan, kom myndigheternas svar: Censuren har just plockat bort filmen från samtliga kinesiska videodelningssajter, och all media förbjöds tala om eller referera till filmen eller dess upphovskvinna Chai Jing.

Chai Jing spenderade ett års tid och drygt en miljon kronor för att producera ”Under the Dome”, sedan hennes dotter föddes med en tumör som var tvungen att opereras bort omedelbart efter förlossningen. Tumören hängde sannolikt ihop med de luftföroreningar som Chai Jing vistades i under sin graviditet, då hon for mellan Peking och sin om möjligt ännu mer förorenade hemprovins Shanxi.

Att filmen nu helt sonika plockas bort torde vara en oerhörd käftsmäll till alla som hade minsta hopp att Kinas myndigheter kan tolerera i alla fall lite kritik för att komma till rätta med problem som drabbar landet – och hela världen i form av global uppvärmning.

Det ska bli spännande att se om svensk media skriver något om detta!

1 … 3 4 5 6 7