2015- sida 3

Published on

Kina bygger en tredje landningsbana i Sydkinesiska havet

Bara någon vecka efter Kinas ”fredliga militärparad” visar satellitfoton att landet håller på att bygga en tredje landningsbana i Sydkinesiska havet.

Under gårdagen uppmärksammade Reuters att foton som tagits på uppdrag av en tankesmedja i Washington med största säkerhet visar hur en 3 000 meter långt landningsbana är under konstruktion på Mischief Reef, en av de sju konstgjorda öar som Kina har byggt vid en grupp atoller som kallas Spratly, just utanför kusten till Vietnam och Filippinerna.

Satellitfoton från juni månad visade att Kina nästan färdigställt ytterligare en 3 000 meter lång landningsbana vid Fiery Cross, ytterligare en konstgjord ö vid Spratly. Det var också här som ett amerikanskt spaningsplan i somras varnades upprepade gånger av kinesisk militär, trots att flygningen skedde över internationellt luftrum.

Trots uppmaningar från det internationella samfundet att upphöra med sin aggressiva utrikespolitik i Sydkinesiska så har Kinas militär alltså trappat upp byggnationen av faciliteter på vad som enligt alla gällande konventioner är internationellt vatten.

Men enligt Reuters har inte Kinas myndigheter mycket till över för dessa konventioner:

Asked about Mischief Reef on Monday, China’s Foreign Ministry spokesman Hong Lei repeated China’s claim to ”indisputable sovereignty” over the Spratly islands and its right to establish military facilities there.

Security experts say 3,000-meter airstrips would be long enough to accommodate most Chinese military aircraft, giving Beijing greater reach into the heart of maritime Southeast Asia, where it has competing claims with several countries.

(…)

A new airstrip at Mischief Reef would be particularly worrying for the Philippines, a rival claimant in the South China Sea. It would allow China to mount ”more or less constant” patrols over Reed Bank, where the Philippines has long explored for oil and gas, Poling said.

Three airstrips, once completed, would allow China to threaten all air traffic over the features it has reclaimed in the South China Sea, he said, adding that it would be especially worrying if China were to install advanced air defenses.

Denna oroande utveckling äger dessutom rum bara en vecka innan Xi Jinpings första statsbesök i USA, där Sydkinesiska havet lär ligga högt upp på agendan under samtalen med Barack Obama.

För den som vill läsa mer om konflikten i Sydkinesiska havet rekommenderar jag inlägget ”Ett steg närmare krig i Sydkinesiska havet” som jag skrev för Finansliv i maj i år.

Published on

Kinesiska turister bryter ut i nationalsång då plan från Thailand är försenat

En märklig rubrik på detta inlägg – men själva situationen är ganska märklig den också.

De senaste åren har kinesiska turister varit inblandade i flera skandaler som gett dem dåligt rykte. I december i fjol kastade kinesiska passagerare kokande vatten och nudlar på en flygvärdinna för att de inte fick sitta bredvid varandra på planet.

Efter de har flera incidenter rapporteras där resenärer från Kina öppnat nödutgångarna till flygplanen då de varit försenade – ibland av missnöje, och ibland för att få lite ”frisk luft”.

I Thailand, dit den kinesiska turismen ökat kraftigt, har mycket missnöje uttryckts med deras beteende, bland annat då en hord av turister från Kina välte en staket just intill en målning vid ett gammalt tempel.

Vidare har personalen vid templet Wat Rong Khun i Thailand infört separata badrum för kinesiska turister, sedan dessa lämnat toaletterna ”oanvändbara” för andra besökare. Bland annat hade de lämnat avföring på golvet, urin på väggarna utanför badrummet och bindor på väggarna inne i badrummet.

I ett annat badrum har kinesiska turister setts tvätta fötterna i handfatet, varpå en skylt sattes upp med förbud om detta. Inom en halvtimme efter att skylten satts upp så kunde samma turister ses tvätta fötterna i samma handfat igen.

Vidare har kinesiska turister i olika länder gjort sig ökända för att hög ljudvolym, nedskräpande och spottande. Kinas myndigheter upplever problemet så pass allvarligt att de nyligen gett ut en 64 sidor lång instruktionsmanual om ”civiliserad turism”. Turister som beter sig illa utomlands riskerar också förbjudas att lämna landet på nytt.

Också i Schweiz har man nyligen beslutat att ge kinesiska turister särskilda tågvagnar på en känd linje genom alperna, sedan de flera gånger blockerat korridorerna och spottat på golvet inne i vagnarna.

Men på flygplatsen i Bangkok kunde en ny sorts beteende ses under förra veckan. Då ett plan var försenat svarade dussintals ursinniga kinesiska turister med att börja skrika ut sjunga Kinas nationalsång inne i väntrummet.

En bisarr kombination av nationalism och icke-civiliserat beteende, som säkert delvis har sin grund i den nationalistiska propaganda som kinesiska medier och tv-kanaler öst ur sig den senaste tiden.

För inte var det väl en slump att incidenten ägde rum samma kväll som en enorm militärparad gick av stapeln i Peking för att visa upp landets allt mer avancerade militära utrustning?

Ejinsight beskriver händelseförloppet därefter närmare:

A Chinese woman booked on the flight said airline staff did bring food to the affected passengers and arranged hotel rooms for them, but some of the Chinese passengers did not want to leave.

They demanded an apology as well as compensation of 1,000 yuan (US$157.39) each, the Chengdu paper said.

The woman said they also shouted at other passengers of the flight for accepting the airline’s arrangements and called their tour group leader a “national traitor”.

An video clip posted online showed the emotional tourists singing the Chinese national anthem to show their discontent.

Finally, when it was time to board the flight, some Chinese tourists refused to embark and held hands, singing the national anthem while Thai police tried to drag them aboard.

Se en video över spektaklet här nedan:

[youku id=”XMTMyNzYzMjE5Ng”]

Published on

Låt inte Iran bli nästa Kina!

Som många av er vet bloggar jag även för Finansliv, där jag skriver något inlägg i veckan med fokus på ekonomi eller samhällsutveckling.

Ibland tipsar jag om några av dessa inlägg med särskilt nyhetsvärde här på InBeijing, vilket är precis vad jag tänkte göra nu igen. Skrev nämligen nyss klart ett inlägg med rubriken ”Kan företag eller myndigheter påverka Kina, Iran och Nordkorea?”, vilket är särskilt aktuellt av två anledningar.

Dels att Sveriges närings- och innovationsminister Mikael Damberg var på plats i Peking i dag för att skriva under ett avtal om ”hållbart företagande” med Kina. Vidare har ett avtal angående Irans kärnteknik nåtts under sommaren, och de handelssanktioner som finns mot landet kommer därmed gradvis att skrotas.

I Ekonomiekot lördag förra veckan diskuterades Iran som marknad med två inbjudna gäster, bland annat Cherif Sayed från Business Sweden som under programmet sade så här:

Vi öppnar dörrar och lämnar inte några länder utanför. Jag vill leva i en värld där man har kulturella utbyten, och mer öppna dörrar än slutna dörrar. För att handel är ju egentligen en av de starkaste verktyg och uppdrag vi har för att kunna ha intellektuella utbyten, kulturella utbyten, religiösa utbyten och som sagt näringslivsutbyten. Och det kommer förbättra situationen.

Detta är givetvis fina ord som väldigt få skulle ha invändningar mot. Men samtidigt stämmer de inte. Ett klart exempel på detta är Kina, som sedan 1978 förvandlats från en utblottad kommuniststat till världens andra största största ekonomi. Men samtidigt har landet under de senaste åren använt sin nyvunna ekonomiska makt för att bli allt mer repressivt:

I sin nya bok upprepar Paulson – nästan som ett pliktskyldigt mantra – sin tro på att ekonomiska reformer samtidigt leder till politiska reformer. Men hur ser facit ut? Tack vare handel och utländsk investeringar samt expertis har Kina blivit världens andra största ekonomi, som nu är mer integrerad med de globala marknaderna än någonsin tidigare. Samtidigt ser läget för mänskliga rättigheter sämre ut än på mycket länge, och de ideologiska tumskruvarna har dragits åt ordentligt under Xi Jinpings tre år vid makten. Detta visar att Paulson – liksom Chayed och Regnér – har fel. Handel leder inte nödvändigtvis till förbättringar och det går inte alltid att ändra på lagar eller regler i diktaturer.

Andra exempel på samma tendens är Saudiarabien och Nordkorea. Min poäng är att om man inte ställer rimliga krav eller kommer med saklig kritik, så kan ett utbrett ekonomiskt samarbete innebära att man berikar diktaturen i fråga och ger regimen större makt och bättre möjlighet att kontrollera sitt folk.

Därför är jag nyfiken på vilka detaljer som Mikael Dambergs nya avtal med Kina egentligen innehåller. För i ett pressmeddelande på regeringens hemsida talas det om att främja samarbetet inom bland annat mänskliga rättigheter och jämlikhet. Men läget för såväl människorättsadvokater som aktiviter och feminister har i Kina under det senaste året förvandlats till det värsta på länge. Problematiserades detta innan avtalet skrevs?

Som jag skriver i mitt inlägg på Finansliv, så tror jag det finns en inställning bland många företagsledare och tjänstemän som samarbetar med diktaturer att för med sig politiska förbättringar per automatik. Att denna föreställning särskilt gäller i Sverige bekräftas av professor Patrik Regnér, som också var gäst i Ekonomiekot lördag:

Patrik Regnér håller med och fyller i med ett påstående om ”en svensk tradition” med ”en etisk kompass” som vi jobbar efter. Han menar vidare att en viss anpassning till situationen i Iran måste ske, men att svenska aktörer långt ifrån behöver acceptera allt och istället kan vara med och förändra landets regler och lagar.

Existerar verkligen denna ”svenska tradition” eller en särskild svensk ”etisk kompass”? Knappast. Totalförsvarets forskningsinstitut försökte nyligen i hemlighet bygga en vapenfabrik tillsammans Saudiarabien. Teliasonera mutade under tiden diktaturer i Centralasien med flera miljarder kronor. Sedan flera år tillbaka bevakas Himmelska fridens torg i Kina av kameror från svenska säkerhetsföretaget Axis.

Allt detta har skett för att vinstintresset varit större än den moraliska aspekten. Business Sweden – den myndighet som ekots andra gäst företrädde – gjorde sig dessutom innan sin plötsliga namnbyte känt för att fuska och ljuga i sina årsredovisningar.

Vad är då kontentan av allt detta? Jo, att om man vill undvika att göra Iran till ett nytt Kina, så måste man komma med mer åtgärder än svepande formuleringar när det gäller mänskliga rättigheter. Ett ekonomiskt samarbete är nämligen ingen garanti för politiska reformer – även om profithungriga företag och myndigheter gärna vill tro så.

Published on

Min längsta artikel om Kinas oroande utveckling

De senaste två åren har jag ofta här på InBeijing och i flera andra publikationer uttryckt en oro över vart Kina är på väg under president Xi Jinping.

Sedan Xi fick makten har samhällsklimatet i Kina hårdnat betydligt, med en tuffare behandling mot snart sagt alla samhällsgrupper som ifrågasätter hans hårdhänta metoder och konservativa inrikespolitik.

Under de senaste månaderna har detta kulminerat i och med en allt mer offensiv utrikespolitik och intensifierad inhemsk propaganda inför förra veckans militärparad. Det bådar inte gott inför Xi Jinpings planerade statsbesök i USA senare denna månad.

Med anledning av detta har jag fått möjlighet att skriva en drygt 20 000 tecken lång artikel för magasinet Axess, där jag sammanfattar den senaste tidens utveckling i Kina. Artikeln – som kan läsas gratis via Axess hemsida – inleds med en historisk parallell:

Sommaren 2013 åkte Xi Jinping till en ranch i Kalifornien för att träffa Barack Obama under vad som kallades ”avslappnade former”. Det handlade inte om något statsbesök, utan ett inofficiellt möte där de båda presidenterna promenerade bredvid varandra utan slips i syfte att bättra på personkemin. Medier och analytiker världen över drog genast paralleller till Ronald Reagans möte med Michail Gorbatjov 1985, som utgjorde början på slutet till kalla kriget.

Men när nu Xi i september åker till Washington för ett riktigt statsbesök står det utom allt tvivel att parallellerna helt saknade verklighetsförankring. Sedan promenaderna under den kaliforniska solen har relationen Kina–USA nämligen kylts ned ordentligt, och genomgår nu sin svåraste period sedan åren efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

Även om Xi Jinping för en hård utrikespolitik så är det ingenting mot de övertramp som i tysthet sker inne i Kina. I artikeln beskriver jag den repressiva miljö som bland annat aktivister, advokater, journalister och akademiker upplever just nu:

Men om Kinas nya ledning visar upp en allt mer bestämd och auktoritär roll utåt är det ändå ingenting i jämförelse mot vad som sker inrikes, där förföljelsen de senaste åren kulminerat mot snart sagt alla grupperingar och individer som på något vis utmanar myndigheterna. I februari i år underströk Amnestys årliga rapport om mänskliga rättigheter att ”tillslag mot människorättsaktivism [i Kina] intensifierades under året”. Bland annat häktades minst 60 aktivister godtyckligt i samband med 25-årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg, och ytterligare 80 aktivister greps över hela Kina för att på olika vis ha uttryckt stöd för demokratidemonstrationerna i Hongkong. Många av dem sitter fortfarande frihetsberövade utan rättegång.

Allra värst torde dock situationen vara för etniska minoriteter:

Myndigheternas svar är alltid mera våld och förtryck. Då knivbeväpnade män dödade minst tre personer under årets ramadan störtade väpnad polis till platsen och sköt ihjäl femton misstänkta gärningsmän. Vid en attack mot en polisstation i Shache i fjol dog 96 personer, varav 59 misstänkta förövare. I staden frihetsberövar grupper av inspektörer kvinnor med slöja som inte tillåts gå hem innan de ändrar klädstil. Situationen ser inte mycket bättre ut i Tibet, där hundratals munkar de senaste åren bränt sig till döds som en hopplös protest mot religiös förföljelse. Upprepade gånger har familjemedlemmar som försökt släcka elden och vårda den brännskadade dömts till långa fängelsestraff för medhjälp.

Xi Jinping har gjort sig känd för sin omfattande och välbehövliga kampanj mot korruptionen, som jag också tar upp i artikeln. Försöker också ge ett historiskt perspektiv för att sätta problemet med korruption i Kina i en modern kontext:

På 25 år hade Kinas kommunistparti därmed gått från att vara en stängd revolutionär församling till ett etablissemang för privata affärsidkare, akademiker och andra intellektuella. Dessutom hade dess revolutionära medlemskärna – som en gång kommit till makten genom att lyncha kapitalister och jordägare – själva blivit landets största kapitalister och ägde förutom mark en stor del av de tidigare statliga tillgångarna. Bao Tong beskrev syrligt utvecklingen: ”I revolutionens namn tog partiet från individer och gav till det så kallade kollektivet, men i reformernas namn tog man sedan från kollektivet och gav till sina egna medlemmar.”

Den rekordsnabba tillväxten i kombination med närmast total brist på transparens utgjorde en optimal miljö för korruptionen att frodas i. Konsekvenserna märktes inte minst då Kinas parlament sammanträdde i mars i år. De tio rikaste individerna i Kinas lagstiftande församling var då enligt Hurun Report tillsammans goda för 184 miljarder dollar, vilket kan jämföras med 1,9 miljarder dollar för motsvarande tio medlemmar i den amerikanska kongressen.

”Den kinesiska drömmen” är artikelns rubrik, och genom en snabbare analys av detta uttryck försöker jag sia om vart Xi Jinping egentligen vill ta Kina.

Liksom var fallet med Mao Zedong, så står det klart att Xi inte tvekar över att offra den enskildes önskan och rättigheter i sin jakt på vad han själv anser vara en stark och blomstrande nation:

För att få en aning om vart Kina är på väg är Xi Jinpings slogan ”den kinesiska drömmen” central. Han myntade denna abstrakta fras i november 2012, och i juni i år gjorde den statliga nyhetsbyrån Xinhua ett försök att närmare beskriva dess innebörd. Drömmen kokas ner till definitionen ”ett blomstrande land, en återupplivad nation och ett lyckligt folk” som redan fått Kina att slå in på en ”renässans av sin forna glans”. För att få landet att blomstra och folket bli lyckligt innefattar Xis dröm två ekonomiska målsättningar: att fördubbla 2010 års BNP per capita samt att skapa ett ”relativt välmående” samhälle till år 2020.

(…)

Den kinesiska drömmens delmål om att återuppliva nationen är ännu mindre konkret. Enligt Xinhua gäller det här att ”bygga ett modernt socialistland som är blomstrande, starkt, demokratiskt, kulturellt framstående och harmoniskt till mitten av detta århundrade”. Nyhetsbyrån erbjuder dock ingen förklaring till vad som sker med etniska minoriteter, demokratiförespråkare, journalister, människorättsadvokater, bloggare eller mindre länder i Sydkinesiska havet som inte delar Xi Jinpings världsbild.

Detta är bara stycken ur hela artikeln, som alltså kan läsas via Axess hemsida.

Published on

Militärparaden i Peking genomförd

Under förmiddagen hölls en militärparad i Peking till minnet av Japans kapitulation i andra världskriget. Mer än 10 000 soldater deltog tillsammans med en rad nya stridsvagnar, stridsflygplan och flera kärnvapen.

Militärer från ytterligare 17 länder var inbjudna att delta i paraden. Följaktligen kunde trupper från bland annat Ryssland, Vitryssland och Kuba ses marschera på Himmelska fridens torg.

Jag skrev mer om paradens utformning och förberedelser här på InBeijing under förra veckan.

Militärparaden genomfördes utan problem och med perfekt precision. President Xi Jinping övervakade det hela från första parkett från Himmelska fridens port, tillsammans med övriga ledamöter från politbyråns ständiga utskott.

Under ett tal i samband med paraden så underströk han Kinas fredliga ambitioner och deklarerade att arméns storlek ska minskas med 300 000 man – samtidigt är det dock sannolikt att själva försvarsbudgeten kommer fortsätta öka snabbare än BNP.

Vid hans sida, som för att visa kommunistpartiets enhetlighet, fanns också tidigare presidenterna Jiang Zemin och Hu Jintao.

Även Li Peng – känd som ”slaktaren av Peking” för att ha beordrat massakern vid Himmelska fridens torg 1989 – fick en central plats i första raden av tjänstemän.

Det är svårt att bedöma vad gemene man i Kina känner inför paraden. I mitt grannskap har kinesiska flaggor hängts upp över dörrarna, samtidigt som folk gnäller på att butiker och affärsverksamheter har tvingats stänga ner för en parad som bara några få utvalda får se.

På Wechat, en av Kinas mest flitigt använda sociala medier, kunde jag i mitt flöde bland cirka 200 vänner se ett dussintal inlägg från folk som var stolta och beundrade paraden, samt en handfull sarkastiska inlägg om paradens överdrivna storlek eller kostnad.

De flesta brydde sig dock inte över huvudtaget, utan postade bilder på dem själva då de var ute och reste eller klättrade i bergen under den ledighet som infallit i samband med militärparaden.

Det finns många reflektioner att göra kring paraden. Se några urval från Twitter här nedan:

Published on

Kina arresterar 197 för ”ryktesspridning” relaterat till börsen och explosionen i Tianjin

Utvecklingen på börsen är en stor utmaning för Kinas ledning. Trots allehanda interventioner och räntesänkningar, samt stödköp på cirka 1 700 miljarder kronor de senaste två månaderna, så fortsätter nedgången på index i Shanghai denna vecka.

De senaste dagarna har Kinas myndigheter bytt taktik. Enligt en uppmärksammad artikel i Financial Times under gårdagen så ska man upphöra med stödköpen, och istället fokusera på att straffa individer som gjort marknaden instabil genom att ”sprida rykten”.

Detta började redan i början av förra veckan då elva personer anhölls för ”olagliga marknadsaktiviteter”. Bland de arresterade fanns åtta fondförvaltare, två statliga tjänstemän och en journalist vid namn Wang Xiaolu.

Wang ”erkände” under gårdagen i statlig tv att han orsakat panik på marknaden genom sin rapportering. Ett av felen som han gjorde var att ”hämta information på egen hand” snarare än att bara återpublicera information från myndigheterna.

Men Wang Xiaolus framtvingade erkännande på bästa sändningstid var inte det värsta som hände under gårdagen i Kina. Den statliga nyhetsbyrån Xinhua rapporterade samtidigt att hela 197 personer arresterats för att ha ”spridit rykten” relaterade till börskraschen samt den explosion i Tianjin som tidigare denna månad krävde minst 150 människors liv.

Xinhua återgav säkerhetsdepartementets uttalande under helgen som menade att dessa individer genom att ”sprida falsk information” hade ”skapat panik, vilselett allmänheten och orsakat störningar på aktiemarknaden eller i samhället”.

Vad gäller explosionen i Tianjin så har bland annat vanligare bloggare som misstänkt att dödssiffran är högre än vad myndigheterna uppgett arresterats.

De senaste veckorna har såväl feminister som advokater arresterats i tiotal runtom i Kina. På listan om vad som kan leda till arrest måste nu alltså självständig rapportering om börsen samt ifrågasättande av den officiella dödssiffran vid stora olyckor läggas till.

Published on

Publicerat: Änkekejsarinnan Cixi

I senaste numret av Allt om Historia finns en historisk feature av mig om änkekejsarinnan Cixi, som de facto styrde Kina under Qingdynastins sista epok. Då hon gick ur tiden 1908 tog det bara ett par år innan Kinas sista dynasti föll.

Hennes eftermäle är omtvistat av historiker; var Cixi en bakåtsträvande konservativ kejsarinnan eller en reformist som bidrog till att modernisera Kina? Läs min artikel här nedan, eller i större version via Scribd, för att skaffa dig en egen uppfattning.

Published on

Peking förbereder jättelik militärparad

Torsdag 3 september ska en militärparad med över 10 000 soldater hållas i centrala Peking för att uppmärksamma 70-årsdagen av Japans kapitulation i andra världskriget.

Militärparader var främst populära under Mao Zedongs styre; de senaste 57 åren har bara tre sådana parader hållits i Peking och alla har ägt rum på jämna årsdagar av folkrepubliken Kinas grundande 1 oktober 1949.

Faktum är att nästa veckas militärparad är den första som inte infaller på årsdagen 1 oktober, och därmed också den första som uppmärksammar Kinas seger mot Japan i andra världskriget.

President Xi Jinping offentliggjorde paraden i juni månad, efter en tid av oroligheter relaterade till territoriella konflikter i Sydkinesiska havet. Förutom att fira minnet av segern i andra världskriget så fyller paraden givetvis ytterligare en funktion – att visa upp den kinesiska arméns växande styrka och allt mer avancerade vapensystem.

Föregående helg genomfördes en repetition av paraden, varpå bland annat AP uppmärksammade vapenarsenalens omfattning:

More than 10,000 Chinese military personnel with more than 500 vehicles and some 200 aircraft took part in the rehearsal, the official Xinhua News Agency reported.

The Chinese military plans to show seven types of long-, intermediate- and short-range missiles at the parade, Xinhua said. It cited a military official as saying 84 percent of armaments to be displayed have not been shown in public previously

Förutom kinesiska trupper ska även cirka 1 000 soldater från ytterligare 17 länder delta i paraden. Bland dessa återfinns trupp från bland annat Ryssland, Vitryssland, Kyrgyzstan, Mongoliet och Kuba.

Vidare har även 30 statsöverhuvuden accepterat inbjudan som publik. Givetvis ska Rysslands president Vladimir Putin besöka parade, men även presidenterna i Sydkorea och Vietnam – som båda har besvärliga relationer med Kina – kommer finnas på plats. Enligt statliga Folkets dagblad har 51 länder bjudits in och bara två tackat nej, nämligen Japan och Filippinerna.

kina militärparadRepetition inför militärparaden på torsdag, som blott är den fjärde att hållas i centrala Peking sedan 1959.

Den nationalistiska framtoningen av militärparaden innebär att arrangemanget är förknippat med stor prestige för såväl Kinas armé som president Xi Jinping själv. Givet den senaste tidens oroligheter i områden som Xinjiang och Tibet så finns även en viss hotbild mot paraden.

Förberedelserna är därför – milt uttryckt – omfattande och bland annat har följande åtgärder vidtagits för att garantera en perfekt parad:

1) En landsomfattande helgdag har införts 3-4 september, då majoriteten av landets invånare är lediga från jobbet samtidigt som varuhus och andra marknader stängs helt i Peking. Också skolorna kommer öppna en vecka senare än vanligt efter sommarlovet.

2) I området kring Himmelska fridens torg var gång- och biltrafik förbjuden under repetitionen 22-23 augusti, och kommer förbjudas återigen då paraden väl hålls.

3) Sedan en tid tillbaka har flygande drönare förbjudits, och under morgonen för paraden tvingas Pekings internationella flygplats att hålla helt stängt under tre timmar.

4) För att garantera ren luft under paraden har mer än 12 000 fabriker i Peking och ytterligare 4 000 fabriker i grannprovinsen Hebei tvingats stoppa eller minska produktionen tillfälligt. Dessutom har hälften av Pekings bilar belagts med körförbud mellan 20 augusti och 3 september.

5) Under perioden 1-5 september tvingas landets tv-kanaler upphöra med sändningar av underhållningsprogram, reality-tv och pratshower. Programtablån ska istället fokusera på program som uppmärksammar Kinas roll i Japans kapitulation.

6) Många av Pekings parker kommer stänga 3 september, samtidigt som Förbjudna staden tvingas stänga helt 22 augusti till 3 september.

Vidare har givetvis polisnärvaron trappats upp betydligt på huvudstadens gator, och då jag cyklat runt här de senaste dagarna har många poliser och militärer stått posterade vid viktiga vägkorsningar eller byggnader med tung beväpning.

Har man dessutom oturen att bo i närheten av Himmelska fridens torg med omnejd så innebär paraden och dess repetition i det närmaste undantagstillstånd. DPA:s korrespondent har talat med invånare i området:

”Don’t invite guests, stay inside, don’t take photos and don’t open the windows otherwise you could be mistaken for terrorists,” the staff of a housing complex’s administration told tenants in the Sanlitun entertainment district.

”There were people standing outside looking up at our apartments with walkie-talkies to make sure we complied,” said one tenant who requested anonymity, although it was unclear what the punishments would be for breaking the rules.

The restrictions were in place for parade rehearsals on the weekend, he said, when columns of tanks thundered down central Beijing, and will be in force again from 5 am to 5 pm next Wednesday and Thursday.

Published on

Kinas börser rasar, orsakar breda globala nedgångar

I dag har Kinas börsindex fallit fritt under en handelsdag som redan dubbats till Kinas ”svarta måndag”.

Landets största index i Shanghai har rasat med 8,5 procent vilket är den största nedgången under en handelsdag sedan oktober 2007. Också det något mindre indexet i Shanghai drabbades av en nedgång på 7,7 procent.

Kinas ekonomiska inflytande är numera så stort att stora rörelser på dess börser får gehör i omvärlden. Under dagen föll även Nikkei i Tokyo med 5,9 procent och Hang Seng i Hongkong med 5,2 procent. Även i Sydkorea, Taiwan och Australien var siffrorna idel röda.

På grund av oron kring utvecklingen i Kina var det ytterst skakigt även då marknaderna i Europa öppnade. I Stockholm förr OMX30 med 4,5 procent vilket ändå var mindre än nedgångarna i Oslo och Helsingfors.

På de tunga indexen i London och Frankfurt raderades en bra bit över 1 000 miljarder kronor i marknadsvärde under dagens gång, och även i USA öppnade börserna nedåt.

Jag skriver inte särskilt ofta om ekonomi här på InBeijing eftersom jag även bloggar för Finansliv. Nu avslutade jag just ett långt inlägg på Finansliv om mekanismerna bakom Kinas börsras, och tänkte dela med mig av de viktigaste orsakerna här.

I mitt senaste inlägg på Finansliv skriver jag om hur Kinas nya president Xi Jinping vill byta skepnad på landets ekonomi, vilket bland annat har inneburit en stor överföring av kapital från fastighetsmarknaden till landets börser:

Förutom att fungera som tillväxtmotor har Kinas fastighetsmarknad tidigare också utgjort en trygg hamn för landets investerare. En värdeökning på fastighetsmarknaden med omkring 15-20 procent per år – driven av urbanisering och snabba investeringar – fick många att placera sina pengar här snarare än på börsen.

Men då frågetecken kring årsskiftet började uppstå om bomarknaden så flyttade många över sina pengar till börsen istället – särskilt som myndigheter och inhemsk media gav starka signaler om att stödja tanken på en börsuppgång.

Varningstecknen började hopa sig under våren, och då jag 29 april skrev inlägget ”Läget med den kinesiska börsbubblan” så hade Shanghais index stigit med 88 procent på ett halvår och ökat sitt värde från 3 000 till 4 500 punkter bara sedan februari.

Men trots en ur ekonomisk synpunkt omotiverad ökning av börsvärdet och en rad bisarra värderingar på de listade företagen så fortsatte uppgången, innan den ofrånkomliga justeringen skedde under sommaren:

Den 12 juni nådde index i Shanghai en topp på över 5 000 punkter, vilket innebar en värdeökning med över 150 procent på bara ett år. Men sedan – pang boom – började nergången. I inlägget ”Kinesiska börsen faller med över en fjärdedel” (4 juli) berättar jag om hur Shanghais index har tappat över en fjärdedel av sitt värde sedan mitten av juni vilket innebar en utradering av över 3 000 miljarder kronor i marknadsvärde.

Efter nedgången i början av juli tog Kinas myndigheter till krafttag för att vända den dåliga trenden. Bland annat stoppade man handeln i flera tusen företag och förbjöd stora innehavare att sälja sin aktier. De radikala regleringarna fick inledningsvis en viss effekt, men snart infann sig oron återigen:

Men denna tillfälliga uppgång var alltså ett resultat av extrema åtgärder från Kinas myndigheter och statliga regulatorer, och de underliggande tvivlen om marknaden försvann knappast vilket jag skrev om i inlägget ”Kinas börsfall beror på misstro” (28 juli).

Då hade en ny störtdykning just ägt rum i Shanghai, vars index 27 juli rasade med över 8 procent vilket var den sämsta noteringen under en dag sedan 2007. Dagen efter kom en marginal återhämtning efter att Kinas centralbank under tisdagsmorgonen pumpat in över 70 miljarder kronor i landets banksystem, och samtidigt garanterade sin intention att uppehålla bankernas likviditetsnivåer.

På så vis hade Kinas myndigheter nu målat in sig i ett hörn – ju mer åtgärder man tilltar, desto mer nervösa blir spararna för att marknaden inte bygger på någon säker grund. Men om man undviker att ta till några åtgärder, så tror inte spararna att marknaden kommer fortsätta gå upp.

Inte blev det hela bättre av att Kina devalverade sin valuta i mitten av augusti för att få fart på sin slumrande exportsektor – vilket i sin tur väcker frågetecken om huruvida landets ekonomiska tillväxt egentligen är så hög som myndigheterna rapporterar.

Kort sagt står Kinas börser inför en mycket osäker framtid, eftersom de stigit snabbt utan någon riktigt vettig anledning. Myndigheterna har å sin sida redan använt de flesta verktyg de har i lådan, och nu kommer även nya farhågor om att landets tillväxt hackar efter det officiella målet för 2015.

Klara orosmoln i Kina alltså. Läs min längre och mer detaljerade text om detta via Finanslivs hemsida.

Published on

Bombdåd i Bangkok misstänks vara hämnd från Kina

Under gårdagens bombdåd vid ett hindutempel i Bangkok miste minst 18 personer livet och över 120 skadades. Ingen har hittills tagit på sig dådet och det står ännu inte klart vad motivet var.

Spekulationerna är således i full gång, men i svensk media har man helt missat en förklaringsmodell som figurerar i tidningar i såväl Thailand som Kina.

Som jag skrev här på InBeijing förra månaden, så utvisade thailändska myndigheter fler än 100 uigurer till Kina, varifrån de flytt religiös och politisk förföljelse. Uigur är en muslimsk etnisk minoritet som främst bor i Kinas oroliga nordvästra provins Xinjiang.

Hur hänger då detta ihop med dådet i Thailand? Jo, explosionen skedde vid ett tempel som är särskilt populärt bland kinesiska turister och minst tre kineser miste livet där under gårdagen.

Misstankarna om att detta skulle vara en hämndattack av individer eller grupper som motsätter sig dessa utvisningar började i thailändska tidningar och spred sig sedan till Kina. Även internationella medier har nu anammat detta som en möjlig anledning till bombdådet – se följande kommentar från Jonathan Marcus, BBC:s korrespondent för diplomati och försvarspolitik:

The shrine is popular with Chinese tourists and this raises at least the possibility of a connection to the Uighurs – a Turkic-speaking Muslim minority in the far west of China. They complain of cultural and religious persecution at the hands of the Beijing authorities.

Last month more than 100 Uighurs were deported from Thailand to China – a move that prompted widespread condemnation. But while there are violent elements in the Uighur movement, an attack on this scale outside China would be unusual to say the least.

Marcus noterar även att den muslimska minoritet som i södra Thailand slåss mot myndigheterna aldrig har utfört våldsdåd i Bangkok av denna skala, och att dess aktivitet på senare tid stannat av. Dådet har snarare mer likheter med de som utförts av militanta uigurer i Xinjiang på senare tid.

Efter att Thailand utvisade uigurerna till Kina i augusti, utfärdade Kinas myndigheter en varning till kinesiska turister i Turkiet, där demonstranter brände kinesiska flaggor och attackerade kinarestauranger.

Om det stämmer att dådet utförts som hämnd för utvisningarna, så får kinesiska turister i framtiden även passa sig då de åker till Thailand.

Published on

Nya utrensningar i Nordkorea

Förra veckan kom rapporter om att Nordkoreas vice premiärminister Choe Yong-gon avrättats på order av landets diktator Kim Jong-un. Anledning: Choe ifrågasatte Kims skogsbrukspolitik.

Detta enligt uppgifter från den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap, som också påpekar att närmare 70 tjänstemän avrättats sedan Kim tog makten i Nordkorea för drygt tre år sedan.

Mycket tyder på att utrensningarna har intensifierats under 2015; bara under årets första fyra månader har Kim beordrat avrättningen av 15 tjänstemän. Bland annat avrättades landets försvarsminister tidigare i år med luftvärnsartilleri för att ha ”varit illojal” mot sin ledare.

Choe Yong-gon har tidigare representerat Nordkorea i handelsförhandlingar med Sydkorea, och utsågs i juni i fjol till en av Nordkoreas sju vice premiärministrar. Enligt BBC var hans befordran ett tecken på att myndigheterna i Pyongyang ville ha ett fortsatt nära samarbete med Seoul.

Den officiella anledningen till Choes avrättning sades vara att han inte åstadkommit några framgångar i sitt arbete. Men nu tros han dödsdom alltså ha berott på något så bagatellartat som meningsskiljaktigheter vad gäller skogsbruk.

Skog- och jordbruk har dock snabbt blivit en viktigare fråga i Nordkorea, som enligt egen utsago nu upplever sin värsta på över ett århundrade. En tredjedel av landets risfält sägs ha torkat sönder de senaste månaderna.

I takt med att Nordkoreas skogsbestånd minskar, upplever landet allt oftare svårigheter med torka, översvämningar eller jordskred på grund av de allt färre träden som håller marken på plats.

Nordkoreas skogsbestånd minskade med 17 procent från 1970-talet till slutet av 1990-talet. Detta för att importen av olja och gödsel minskade drastiskt då Sovjetunionen föll samman. Landet blev då mer beroende av träd som bränsle, och tvingades samtidigt frigöra större ytor för att odla mat.

Minskningen av skogsbeståndet har fortsatt sedan sekelskiftet; enligt Världsbanken var endast 44,95 procent av Nordkoreas yta täckt av träd 2012, jämfört med 57,58 procent år 2000.

Anledningen till detta är att landets utblottade invånare frenetiskt letar i jorden efter minsta material som kan användas till mat eller bränsle.

För att motverka denna illavarslande trend lanserade Kim Jong-un nyligen en kampanj för trädplantering. Kampanjen har emellertid dragit till sig kritik på två punkter.

Till att börja med ifrågasätts kampanjens effektivitet. Men dessutom har kampanjen gett upphov till en maktkamp, eftersom den innebär myndigheter och tjänstemän relaterade till skog och jordbruk fått mer makt på bekostnad av andra departement.

Det är missnöje med denna maktöverföring som kan ha kostat Choe Yong-gon livet.

Published on

Rapporteringen från explosionen i Tianjin

Natten mot torsdag exploderade ett varulager med kemiska produkter i megastaden Tianjin, cirka 150 kilometer sydost om Peking.

Jag skrev närmare om detta samt postade en handfull videos här på InBeijing tidigare i veckan. Dödssiffran har i dag stigit till 85, samtidigt som den exakta orsaken till explosionen är fortfarande oklar.

Orsaken kan också komma att för all framtid bli oklar. Journalister som inte är från kinesisk statlig media hindras nämligen från att rapportera i området. Motivet torde vara att Kinas myndigheter själva vill ”bestämma” dödssiffran, samt att det inte ska läcka ut några känsliga uppgifter om det nu skulle vara så att slarv från tjänstemannahåll föranledde olyckan.

Denna procedur är praxis vid stora olyckor i Kina, noterar Los Angeles Times:

After such large-scale disasters, the Chinese authorities tend to follow a familiar pattern: They keep reporters away, delete criticism on social media sites and flood state-run media with praise for the government’s relief efforts. But it is becoming harder to suppress bad news.

In 2011, a high-speed train crash that killed 39 people near the eastern city of Wenzhou turned into a public relations debacle when official propaganda directives were leaked online. They urged journalists to refrain from investigative reporting and only do “stories that are extremely moving,” such as volunteers donating blood.

In June, when nearly 400 people were killed when a cruise ship capsized on the Yangtze river, authorities warned relatives of the deceased not to speak with foreign media.

“I can’t rule out that even among Chinese journalists there are people who want to smear the government,” the city of Nanjing’s deputy police chief, Hu Shining, told them, according to the Reuters news agency.

Även denna gång har kritik eller bilder tagits bort från kinesiska sociala medier, och ”nyhetsrapporteringen” kring explosionen har i inhemsk media främst handlat om vilka utmärkta insatser de politiska ledarna gör för att stödja räddningsarbetet.

Att det inte blir tal om någon självständig mediarapportering i Tianjin ses redan av att journalister från såväl USA som Europa och Taiwan. Foreign Correspondents’ Club of China ger några exempel:

3. A Taiwanese reporter said authorities confiscated his camera’s memory card and demanded that he kneel and beg for it back.

The journalist from Taiwan’s Eastern Multimedia Group came very close to the explosion site and started taking pictures at noon Thursday. Suddenly more than 10 policemen in uniform surrounded and questioned him, and tried to take him to the police station. Eventually this reporter was released after presenting his Taiwan ID. But a policeman removed the memory card of the reporter’s camera. The reporter demanded it back, to which the police replied “not unless you kneel down in front of me.” The reporter did not indicate he received the card back or receive an apology. The incident caused substantial anger among the Taiwanese press corps. (Ma Xiaoguang, the spokesman of China’s state council office for Taiwan affairs said in response that the policeman must have been “very stressed” at the time. He also commented that this policeman should not be taken as representative of all policemen or the mainland government and said he hoped the Taiwan press “will not respond to it radically.”)

I exemplet nedan visas också hur statliga kinesiska medier tillåts rapportera – men inte självständiga eller utländska reportrar – eftersom Kina vill kontrollera informationen:

4. A video journalist for a European media outlet was harassed outside a hospital.

From the journalist: Myself and our photographer went to shoot outside the hospital (I think it was the same one the CNN got roughed up at). As we approached, still outside, i pointed my camera towards triage tents, guys who dressed like soldiers but said they were doctors asked me nicely not to film them. As I turned my camera towards the building itself, an angry woman with a radio ran up to us and told us we cant shoot. We asked why, she said ’because this is China!’ we asked who she was, she said she was a Chinese. So we said as journalists we can shoot outside freely, before we could keep walking, a young cop came over. He said we cant film, no one can film. Meanwhile there are at least 4 local video crews interviewing people in plain sight a dozen meters away. Right in front of the entrance. One of the crews was from Hong Kong. but all looked Chinese. We asked the woman, she said foreigners can’t shoot here. We asked the cop, he said no one can shoot here.

The cop said he’d get the others to stop shooting, and made a lame attempt to get them to stop, then told us to point out who’s filming to him and he would stop them. Of course we didn’t. Once crew was interviewing people right next to us. We asked the cop why he let them shoot and he said they were filming ’for fun’.

The woman with the radio never identified herself. She was in civilian clothing. She kept saying this is China, go away. She radioed in to someone to explain there were foreigners trying to shoot. Another woman started screaming at onlookers to help her stop these foreigners from filming, because we dont know their motivation etc etc. At this point the.young cop tried to calm her down. We aren’t pressing forward and aren’t retreating. We are non confrontational and relaxed. Eventually, the young cop calls a senior cop, who turns up and says no one an shoot. He denies Chinese crews (who are less than 10m away) are shooting. He requests our passports and checks them but doesn’t radio colleagues or take photos. When we say he has seen we are legitimate and we know the law, which says we can shoot outside, he gets angry and starts shouting that if we don’t leave, he will take us to the police station to check our credentials. We say he just checked our credentials, and he gets more angry. Eventually a guy in civilian clothes pulled him away. They gave us an ultimatum — go to the hotel media center now or go to the police station. We decided to go away so as not to waste hours at the police station. Meanwhile, local crews continued to shoot outside and inside the building.

En video cirkulerar också på internet, där CNN:s reporter Will Riley blir överfallen av flera personer utanför ett sjukhus som beordrar honom att sluta filma och radera innehållet på kameran:

Att nu även vanligt folk motsätter sig medias lagliga rätt att rapportera från olycksplatser är i alla fall delvis en konsekvens av Kinas historieförfalskning och tuffare retorik mot utlänningar sedan Xi Jinping tog makten för drygt två år sedan.

Det kan också antas att samma retorik spelade betydelse för det vansinnesdåd där en ung kines under torsdagen anföll en fransman och hans fru med svärd på öppen gata i ett av Pekings mest populära shoppingdistrikt.

Utvecklingen är oroande. Ju mer Kinas myndigheter försöker kontrollera media, desto mindre tror landets invånare på rapporterna där och vänder sig istället till sociala medier där ryktena flödar.

Samtidigt verkar den del av befolkningen som sväljer Xi Jinpings propaganda bli allt mer fientlig mot utlänningar och även inhemska journalister som inte rapporterar olycksfall som detta på ett ”positivt” vis.

Published on

Kvinna huggen till döds med samurajsvärd i centrala Peking

Under dagen har obehagliga bilder och videos på en kvinna som huggits ihjäl med samurajsvärd i centrala Peking cirkulerat på sociala medier.

Eftersom landets censurmyndighet beslutat sig för att mörka händelsen så rapporteras den inte i inhemsk media, samtidigt som bilder och information på internet regelbundet plockas bort. Det är därför svårt att skilja mellan fakta och rykten, men detta verkar vara förutsättningarna för vad som skett:

* Kvinnan som höggs ihjäl är kines och har just gift sig med en fransk man.

* Förövaren ska innan dådet ha frågat om mannen var amerikan, varpå fransmannen svarade nej. Förövaren högg sedan de båda med svärdet.

* Efter dådet försökte fransmannen rädda sin fru, medan förövaren stod en bit bort och viftade med svärdet.

* Polis kom snart till platsen och arresterade mannen. Kvinnan förklarade senare död.

* Dådet kan mycket väl vara rasistiskt motiverat, då det rör sig om en utländsk kille med kinesisk fru.

Se en video här nedan, samt en samling bilder via denna länk (varning för känsliga tittare):


Published on

Minst 44 döda, hundratals skadade efter explosion i Tianjin

Natten till i dag uppstod en våldsam explosion i staden Tianjin med femton miljoner invånare, cirka 150 kilometer sydost om Peking. Hittills rapporteras 44 personer vara döda och flera hundra skadade.

Detaljerna kring explosionen är oklar, men den ska ha uppstått i ett lager vid hamnen där kemiska produkter förvarades. Explosionen föregicks av en brand, och dussintals brandmän fanns på plats då den skedde.

Minst tolv brandmän finns bland de döda, och ytterligare dussintals har ännu inte återfunnits, varför det finns risk att dödssiffran kommer stiga ytterligare.

Videos och bilder som cirkulerar på internet och i kinesiska tidningar visar hur explosionen blåste ut fönsterrutor flera kilometer bort, och hur en radie på över tre kilometer från dess centrum är helt jämnad med marken. Förskräckta vittnen drar jämförelser mellan det svampformade rökmolnet och ”en atombomb” eller ”domedagen”.

Ta en titt på dessa videos nedan för att förstå omfattningen av explosionen (läsare via mail klicka här):

Published on

Kina svartlistar 120 låtar som ”hotar stabiliteten” i samhället

Natten till gårdagen gick Kinas kulturministerium ut med meddelande som är ett tydligt exempel på den kulturpolitik landet har fört sedan Xi Jinping kom till makten.

En lista på 120 låtar som anses ”hota stabiliteten i samhället” är nu förbjudna med motiveringen att de innehåller spår av våld, pornografi eller andra budskap som är ”skadlig för den allmänna moralen”.

Kinesiska internetsidor beordras nu ta bort dessa låtar, liksom karaokebarer som riskerar ”allvarliga straff” om sångerna inte är borta från deras urval inom 15 dagar.

I samband med förbudet sade vice ordförande för marknadsavdelningen vid kulturministeriet att reglering av medier online, inklusive svartlistning, utgör en ny norm.

Bland de förbjudna låtarna finns ett par stycken från en taiwanesisk popstjärna som sjunger om fjärtar och gravida kvinnor.

Låtarna 1-17 på den nya förbudslistan kommer från rapgruppen Yinsan’er (阴三儿) som hör hemma i Peking, och vars bandmedlemmar jag varit hemma hos och träffat flera gånger.

Yinsan’ers låtar innehåller knappt vare sig våld eller pornografi, men är däremot väldigt kritiska mot Kinas moderna samhällsutveckling, då de sjunger friskt om klassskillnader, korruption och hjärntvätt inom utbildningssystemet.

Yinsan’er tvingades sluta producera musik för ett par år sedan eftersom deras konserter och framträdanden ofta stoppades av polis. Sångaren har nu startat ett nytt band som heter Purple Soul (龙胆紫) och som snart släpper sin andra skiva.

Dock är även Purple Souls framtid i fara. För cirka sex veckor sedan stormade polisen lägenheten till en av bandmedlemmarna och arresterade honom. Han väntas få sitta 3-5 år i fängelse för drogrelaterade förseelser, men det är ingen vild gissning att arresteringen också hänger ihop med Kinas nya konservativa kulturpolitik.

Hela listan på de förbjudna låtarna finns tillgänglig via nyhetsbyrån Xinhua. Nedan kan ni lyssna på en av de låtarna som just blivit förbjudna samt se en video av bandet Purple Soul. Killen som arresterats syns längst till vänster i bild 10 sekunder in i videon.

Published on

Fel att ge Peking olympiska spelen 2022

För en dryg vecka sedan tilldelades Peking vinter-OS 2022 efter att ha besegrat Kazakstans huvudstad Almaty med 44 röster mot 40 i den slutgiltiga omröstningen.

Ledamöterna hade bara att välja mellan två diktaturer sedan en rad demokratier hoppat av ansökningsprocessen på grund av rädsla för höga kostnader.

I tur och ordning skrotade Graubaunden (Schweiz), Stockholm, Krakow (Polen) samt Oslo sina bud av ekonomiska skäl. I Krakow hölls till och med en folkomröstning där 70 procent motsatte sig att arrangera olympiaden på grund av en allt för hög prislapp.

Ribban sattes ju nämligen av ryska Sochi som spenderade cirka 500 miljarder kronor på sitt vinter-OS 2014, vilket var den dyraste olympiaden hittills.

Tidigare i veckan skrev jag inlägget ”Olympiska spelen – nu bara för diktaturer”, med anledning av att det nu främst bara auktoritära stater som kan spendera de väldiga summor som krävs för att arrangera en olympiad (eftersom hänsyn inte tas till den allmänna opinionen).

I det långa inlägget utvecklar jag varför Peking inte borde ha fått arrangera vinter-OS 2022. En av anledningarna är att Peking (i motsats mot Almaty) knappt har något snöfall och dessutom inga dugliga faciliteter:

Bland annat skidåkning, backhoppning, alpina grenar och bob kommer hållas i områden som Yanqing eller städer som Zhangjiakou som ligger cirka 150 kilometer bort från huvudstaden. Det innebär stora kostnader för planerade tåglinjer som ska ta deltagare och åskådare till faciliteter som knappast kommer utnyttjas fullt ut efter spelens slut.

(…)

Ännu mer problematiskt är dock snöbristen från miljösynpunkt, eftersom norra Kina hör till ett av de områdena i världen med mest allvarlig vattenbrist. Trots detta kommer hundratals miljoner kronor att satsas på att leda vatten från jordbrukssamhällen i närheten till de olympiska faciliteterna, där modern och dyr utrustning ska köpas in för att förse backarna och spåren med konstsnö.

Vidare finns också en viktig aspekt vad gäller mänskliga rättigheter. Då Peking arrangerade sommar-OS 2008 uttrycktes förhoppningar om att spelen skulle leda till en förbättrad situation för mänskliga rättigheter i landet.

Nu blev det istället motsatt effekt – efter att olympiaden avslutades förvärrades förföljelsen av aktivister, och i dag är situationen för mänskliga rättigheter i Kina värre än på länge.

Med anledning av detta skrev ett dussintal av Kinas ledande aktivister just innan omröstningen ett öppet brev där de motsatte sig att Kinas myndigheter återigen ska få äran att arrangera spelen:

“As we write this letter, the Chinese government is carrying out an unparalleled attack on civil society,” it said, pointing to the recent wave of detentions against lawyers.

Handing Beijing the 2022 Games would “endorse a government that blatantly violates human rights” and be “a contradiction of the Olympics’ goal of ‘promoting a peaceful society concerned with the preservation of human dignity”.

Övriga anledningar till att Peking inte bör arrangera spelen 2022 innefattar korruption, luftföroreningar, höga kostnader och förstörelse av historiska kulturarv. Läs hela min argumentation via Finanslivs hemsida.

Published on

Nordkorea ställer tillbaka klockan 30 minuter, skapar egen tidszon

Till helgen deklarerade Nordkoreas myndigheter att man planerar ställa tillbaka sin officiella tid med 30 minuter från och med 15 augusti i år. Det innebär vidare att landet skapar en alldeles egen tidszon; GMT +8,5 timmar.

Datumet är noga utvalt, eftersom det i augusti var 70 år sedan andra världskriget nådde sitt slut i och med Japans kapitulation, en händelse som också betydde slutet på japanernas ockupation av den koreanska halvön som pågått sedan 1910.

Koreahalvöns nuvarande tidszon är nio timmar före GMT och bestämdes av Japan under ockupationen. Att ”beröva Korea från dess egen standardiserade tid”, menar nu Nordkoreas myndigheter, var ett av japanernas ”oförlåtliga brott”.

Genom att ställa tillbaka klockan en halvtimme vill man därmed göra en markering mot vad man kallar ”den japanska imperialismen”.

Bland annat New York Times uppmärksammar händelsen, och menar att syftet är att stärka den nya ledaren Kim Jong-uns status:

“With the new time zone, Kim Jong-un is reasserting his code words of self-reliance and national dignity to his people,” Mr. Chang said. “Whatever difficulties and inconveniences the new time zone may cause are nothing to his government, compared with its propaganda value at home.”

(…)

The North’s move appears to be aimed at bolstering the leadership of young leader Kim Jong Un with anti-Japan, nationalistic sentiments, said Yang Moo-jin, a professor at the University of North Korean Studies in Seoul.

Vilka störningar kommer då denna tidsförvridning egentligen att få? De omedelbara effekterna väntas inte bli särskilt stora, och knappt märkas utanför den gemensamma industriparken Kaesong.

De långsiktiga effekterna kan dock bli värre – ytterligare integration av halvön försvåras nu rent praktiskt, samtidigt som förändringen rent mentalt går tvärtemot den homogenitet som ligger till grund för en eventuell senare återförening.

Sydkoreas president Park Geun-hye beklagade i dag också Nordkoreas initiativ, särskilt som det kom helt utan förvarning eller dialog med sydsidan. Han menade vidare att beslutet går stick i stäv med försöken att öka samarbetet och utbytet mellan de båda länderna.

För att göra saken värre så blev två sydkoreanska soldater i dag stympade vid gränsen mellan länderna, efter att ha trampar på landminor i ett patrullområde som tros vara utlagda av nordkoreanska soldater.

Sydkorea lovar att nordsidan ska få betala ”ett högt militärt pris” för detta, och kommer dessutom att återuppta propagandasändningar över gränsen för första gången på elva år.

Published on

Ingen succé för kinesisk soft power

Jag har tidigare flera gånger här på InBeijing skrivit om de kinesiska ledarnas ambition att sprida kinesisk ”soft power”, det vill säga en slags mjuk maktutövning där som ska förbättra Kinas rykte globalt genom kulturell dragningskraft.

Brittisk musikindustri och amerikansk filmindustri är två exempel på lyckad soft power. Omvärlden har lockats av produkter från artister och regissörer som fått fritt handlingsutrymme att tolka olika strömningar och trender i samhället.

Men i Kina har myndigheterna en annan inställning till soft power – de tror att om man bara satsar tillräckligt mycket pengar så går det att göra kreativa industrier attraktiva även utan yttrandefrihet och artistisk frihet.

I Kina finns otroligt många talangfulla filmregissörer, författare och konstnärer. Tyvärr får dessa inte ta del av myndigheternas bidrag – eller för den delen Kinas växande marknad – om de inte lyder den kinesiska censurmyndighetens direktiv.

Följden har blivit att miljarder kronor har satsats på filmer, böcker, tv-serier, konst och musik med politiskt budskap. Den politiska prägeln leder till produkter som ofta inte röner någon popularitet i hemlandet, och än mindre uppskattas av utländsk publik.

Trots stora satsningar har Kina exempelvis aldrig vunnit någon Oscar, och landet är en stor nettoimportör av tv-serier trots att man samtidigt är världens största producent av detsamma. (Intresset verkar svagt bland utländska tv-kanaler att köpa in serier med politisk sensmoral eller där japanska soldater utmålas som djävlar för att sedan slaktas.)

Likaledes är intresset svagt för kinesiska tidningar, magasin och tv-kanaler som satsat enorma summor på att etablera sig i utlandet. Ännu mer pengar har investerats i de så kallade Konfucius-instituten, som nu har stängts ner i flera länder efter att Kinas myndigheter politiserat undervisningen där.

Soft power är svårt att mäta, men en PR-firma i London vid namn Portland har gjort ett försök. Resultatet publiceras i The Economist och Kina hamnar på sista plats av 30 länder, efter Grekland, Mexico och Tjeckien. (Sverige kommer på plats 9, efter Japan med före Danmark.)

Storbritannien toppar listan, vilket bland annat beror på fria och högt rankade universitet, frihet att resa runt i världen samt en musikindustri som placerar sig högt på topplistorna världen över. Andra faktorer som tagits in i mätningarna är innovation, politisk dynamik, attraktionskraft för utländska studenter samt tillgång till information och diskussion på internet.

Vad Kina har missat är att riktig soft power kommer från fristående Hollywood och EMI, snarare än från regeringarna i Washington och London.

Så länge Kinas kommunistparti själva försöker forma landets kultur genom morot (bidrag till de som blidkar partiet) och piska (fängelse för de som går emot partiet) kommer man helt enkelt inte kunna mäta sig med de produktioner som kommer från länder med ett mer fritt politisk och skapande klimat.

Och det är synd, eftersom Kina är ett oerhört intressant land med otaliga fascinerande historier som skulle kunna berättas om bara regimen tillät det.

Published on

Kinas användning av begreppet ”utländska fientliga aktörer”

Kinas börsindex befinner sig i fritt fall, och har tappat över en tredjedel i värde under den senaste månaden. Som jag skrev för Finansliv förra veckan så har ”utländska fientliga aktörer” fått skulden för detta på internet och i flera statliga medier.

Såväl amerikanska myndigheter som George Soros och Goldman Sachs sägs ligga bakom börsraset, trots att utlänningar endast har begränsad tillgång att alls köpa kinesiska aktier.

Med anledning av detta skriver forskaren och författaren Elizabeth Economy för Council on Foreign Relations om hur just detta uttryck (”hostile foreign forces” på engelska) under de senaste åren blivit en standardterm för allt som går fel i det kinesiska samhället:

The phrase “hostile foreign forces” has become a catch-all for Chinese officials, scholars, and media commentators who cannot acknowledge the reality of China’s current political and economic situation.

Hon ger sedan en rad exempel på missförhållanden som Kinas myndigheter den senaste tiden valt att skylla på utlänningar:

1) Kinas utbildningsminister sade kring årskiftet att landets studenter och yngre lärare är ”primära mål för fientliga styrkors infiltrering”, och passade samtidigt på att fördöma ”västerländska koncept” som mänskliga rättigheter, likhet inför lagen och ett starkt civilsamhälle.

2) Den statliga tankesmedjan Chinese Academy of Social Sciences anklagade nyligen ”fientliga krafter” från väst för att överdriva antalet döda under svältkatastrofen det stora språnget, som ett steg i ledet att underminera kommunistpartiets legitimitet.

3) Samma tankesmedja producerade tillsammans med Kinas militär en film vars budskap var att militärt samarbete mellan Kina och USA ger amerikanerna en möjlighet till infiltration, samtidigt som amerikanska stipendier till kinesiska studenter är en del av ”USA:s kulturella invasion”.

4) Då rapporter om politiskt våld i Xinjiang kom ut i västerländsk media under förra hösten berodde detta på ”utländska fientliga aktörer”.

5) Likaledes sades dessa utländska aktörer ligga bakom de stora demokratiprotesterna i Hongkong som också ägde rum förra hösten.

6) En chef vid Kinas statliga – och enda – fackförening anklagade nyligen samma utländska fientliga aktörer för att försöka ”underminera kinesiska arbetares solidaritet”.

7) Till och med då de första rösterna höjdes för att rena Kinas förorenade luft så menade myndigheterna att aktivisterna ”utnyttjades att utländska krafter” som ville Kina illa.

Elizabeth Economy menar vidare att detta är en retorik som visserligen tjänar de kinesiska ledarna väl kortsiktigt, men som kan komma att ge oönskade effekter i det långa loppet.

Hon påpekar exempelvis att allt färre utlänningar kommer till Kina, och att detta sannolikt hänger ihop med ett allt bistrare politiskt klimat.

Under fjolåret var det dubbelt så många utlänningar som lämnade Kina jämfört med antalet som anlände. Amerikaner är den största gruppen utlänningar bosatt i Kina; men i fjol var det 22 procent färre amerikaner som flyttade till Kina än året innan.

Tidigare i år skrev jag ett inlägg här på InBeijing – som delats hundratals gånger – om hur många utlänningar de facto går på den världsbild som Kinas myndigheter målmedvetet sprider.

Som exempel nämnde jag två svenska vänner i Hongkong, som under demonstrationerna där förra hösten talade om ”lättmanipulerade studenter” samt att Hongkong ”aldrig tidigare haft demokrati”. Vidare menade de att demonstranterna hade ”själviska krav” och med sina handlingar ”skadade Hongkongs image”.

En exakt återupprepning av kommunistpartiets retorik, alltså.

I samma inlägg skrev jag även om en annan svensk vän i Peking som menade att kineser vet mer om kulturrevolutionen än utlänningar, eftersom kineser redan från skolan har tillgång till utförlig kinesisk litteratur på ämnet som vi saknar.

Denna åsikt hade hans fru framfört – tanken på att allt skolmaterial först måste godkännas av Kinas censurmyndighet förekom inte min vän.

Då Kina högljutt skyller samhällets missförhållanden på utländska aktörer, är det givetvis särskilt bedrägligt om även utlänningarna själva köper detta.

Published on

Stort bråk om Xinjiang mellan Kina och Turkiet

Under helgen utfärdade Kinas utrikesministerium en varning till kinesiska turister i Turkiet, efter flera protester runtom i landet där demonstranterna bränt kinesiska flaggor på gatan och attackerat flera turister.

Förra veckan slog ilskna demonstranter sönder en kinesisk restaurang i Istanbul, och marscherade dessutom i hundratal mot Kinas konsulat för att skrika ut sin avsky mot hanteringen av uigurer i Kinas västra provins Xinjiang.

Den etniska minoriteten uigur har nära band till Turkiet, särskilt som de är muslimer och talar ett turkiskt språk. Demonstranterna kallade under helgen uigurerna för sina ”bröder” och rasade främst mot den kinesiska regeringens förtryck under den viktiga fastemånaden ramadan.

Restauranger som ägs av uigurer har förbjudits att stänga under dagtid sedan ramadan startade. Vidare har skolelever tvingats äta mat och dricka vatten, samtidigt som statligt anställda också förbjudits att fasta under dagtid enligt ramadans föreskrifter.

I matsalar vid myndigheter och statliga företag har personalen fört protokoll på vilka som äter eller inte äter lunch. Flera anställda har med hot om uppsägning tvingats skriva på garantier om att inte följa fastemånaden.

Då Turkiets myndigheter tidigare i veckan uttryckte oro för behandlingen av uigurerna under ramadan, svarade Kina att man inte på något vis inskränker religionsfriheten och uppmanade Turkiet att förklara uttalandet närmare.

Som en följd av förtrycket i Xinjiang har turkiska myndigheter bestämt sig för att ta emot uiguriska flyktingar, rapporterar bland annat Reuters:

Turkey vowed on Friday to keep its doors open to ethnic Uighur migrants fleeing persecution in China, a stance likely to exacerbate Ankara’s row with Beijing over its treatment of the largely Muslim, Turkic-language speaking minority.

U.S.-based Radio Free Asia reported that 173 Uighur women and children had arrived in Istanbul this week from Thailand, where they had been detained for more than a year by immigration authorities for illegal entry.

Turkish foreign ministry spokesman Tanju Bilgic declined to comment on the report, but said Ankara would continue to welcome its ”Uighur brothers”, citing ”cultural and historical bonds”.

”Turkey is keeping its doors open for Uighurs who have arrived or want to come to our doors,” he told a news conference.

Enligt en thailändsk advokat som representerat en uigurisk familj i Thailand, flydde 170 uigurer från Thailand till Turkiet med ”ett hemligt charterflyg” som turkarna arrangerade förra veckan.

Tidigare under ramadan skakades staden Kashgar i Xinjiang av våldsamheter med upp till 28 dödsoffer som följd, då en grupp knivmän attackerade en samling trafikpoliser.

Väpnad polis skyndade sedan till platsen och sköt minst 15 misstänkta gärningsmän till döds på fläcken.

1 2 3 4 5 … 7