2019- sida 5

Published on

Dussintals personer flyr Hongkong för att söka politisk asyl i Taiwan och Tyskland

Det var inte längesedan Hongkong beskrevs som ett unikum av politiska och civila rättigheter i en region fylld av diktaturer. Den senaste tidens politiska motsättningar har dock gjort att situationen nu ser helt annorlunda ut.

I maj i år fick två aktivister som medverkat i våldsamma protester i Hongkong 2016 asyl i Tyskland. De två blev därmed de första politiska flyktingarna från Hongkong efter att Kina tog över staden från Storbritannien 1997.

Efter den senaste tidens protester i Hongkong har dussintals – så många som upp till 60 – demonstranter från Hongkong flytt till Taiwan för att söka asyl.

Enligt rapporter handlar det främst om aktivister som medverkade i stormningen av Hongkongs lagstiftande församling tidigare denna månad.

Som jag tidigare har skrivit här på InBeijing, så spenderade polisen två dagar med att leta efter fingeravtryck och andra biometriska bevis inne i parlamentet, för att sedan påbörja en våg av massarresteringar.

Taiwans myndigheter har också gett signaler om att man kommer hjälpa de som nu flytt Hongkong, och som riskerar långa fängelsestraff för våldsamt upplopp om de återvänder, skriver bland annat Financial Times:

Taiwan could give refuge to Hong Kong protesters who have fled the Chinese administrative region, the Taiwanese government said on Friday.

While Taipei did not confirm a report by Hong Kong newspaper Apple Daily that about 30 protesters had already landed in Taiwan, the government said it would extend necessary assistance to Hong Kong citizens seeking to stay and handle relevant cases with a view to protecting human rights.

“Regarding the friends from Hong Kong, we will handle [the issue] according to humanitarian principles,” president Tsai Ing-wen said in remarks carried by Public Television (PTS) from Saint Lucia on a trip visiting Taipei’s diplomatic allies in the Caribbean.

Situationen försvåras dock av att Taiwan – i egenskap av en ö långt ifrån världens konflikthärdar – saknar etablerade mekanismer för asylansökningar och omhändertagande av flyktingar.

Faktumet att aktivisterna lämnat Hongkong på laglig väg och ännu inte jagats av polis försvårar också deras eventuella status som flyktingar.

Då merparten av de som nu flyr från Hongkong till Taiwan är studenter, kan de dock lagligen stanna här genom att registrera sig vid något av landets universitet, skriver bland annat South China Morning Post.

För tillfället tas aktivisterna från Hong Kong enligt uppgift hand om av olika grupper inom Taiwans civilsamhälle, som assisterar dem med bland annat boende och juridisk hjälp.

Till skillnad från Kina har Hongkong i teorin ett rättsväsende som är oberoende från myndigheterna. Men i praktiken har dock stadens juridiska system gradvis hamnat under ökat kinesiskt inflytande sedan överlämningen från Storbritannien 1997.

Aktivisterna fruktar nu, med all rätt, att ställas inför juridiska processer vars utgång delvis kommer avgöras av politiker i Hongkong och Kina.

Tidigare i år flydde även förläggaren Lam Wing-kee, tidigare kollega till Gui Minhai, till Taiwan från Hongkong då han ansåg att staden inte längre är säker för honom att stanna i.

RELATERAD LÄSNING:

”Taiwan is the new home for Hong Kongers seeking political safety” (Quartz)
”Taiwan could give refuge to Hong Kong protesters” (Financial Times)
”Taiwan struggling to deal with influx of Hong Kong protesters seeking refuge” (South China Morning Post)
”Over 30 Hong Kong protesters who stormed legislature on July 1 seek refuge in Taiwan, fearing unfair prosecution” (Hong Kong free Press)
”Hong Kong’s judges voice fears over China influence in judiciary” (Reuters)

Published on

Kina ökar utsläpp av växthusgaser med 50 procent på tio år

Texter om miljö och klimat har dragit särskilt stort intresse här på InBeijing. Därför har jag som avsikt att fortsätta rapportera om de nyheter som framkommer och den utveckling som sker vad gäller Kina på detta område.

I veckan rapporterade Reuters att Kina ökade utsläppen av växthusgaser med 53,5 procent åren 2005-2014. Detta enligt officiella siffror från Kinas miljöministerium, som nyligen rapporterades in till FN skriver bland annat CNBC:

China’s climate-warming greenhouse gas emissions hit 12.3 billion tonnes in 2014, up 53.5% in just a decade, the environment ministry said on Monday, citing the country’s latest carbon “inventory” submitted to the United Nations.

CNBC noterar vidare att statistik och information kring kinesiska utsläpp är ”notoriskt icke-transparent”, men att landets myndigheter nyligen har offentliggjort mängden utsläpp för år 2005 och 2010.

Som en jämförelse framhåller CNBC att USA under 2017 släppte ut 5,74 miljoner ton växthusgaser, vilket var 0,5 procent mindre än året innan och blott hälften så mycket som Kina.

CNBC understryker också att ökad produktion i stål och andra tungt förorenande sektorer pekar på att Kinas utsläpp av växthusgaser kan komma att slå nya rekord i år.

Jag har tidigare skrivit närmare om Kinas ökade utsläpp – samt vilka konsekvenser detta har för den globala kampen mot klimatförändringarna – bland annat här:

”Kina kan bygga upp till 500 nya kolkraftverk innan år 2030” (mars 2019)
”Kinas koldioxidutsläpp nu de högsta sedan 2011” (maj 2018)
”Publicerat: Kina, världens största miljöbov, bygger ut kolkraften” (mars 2018)

Published on

Populist med nära band till Kina framröstad som presidentkandidat i Taiwan

Under gårdagen blev Han Kuo-yu, en populistisk politiker som förespråkar närmare relation med Kina, vald till presidentkandidat för partiet Kuomintang (KMT). Han kommer därmed ställas mot nuvarande president Tsai Ing-wen från Democratic Progressive Party (DPP) i valet här på Taiwan i januari.

Först några ord om varför presidentvalet på Taiwan är viktigt för omvärlden att följa. Taiwan är – tillsammans med Japan och Sydkorea – Asiens mest välfungerande demokrati. Det är samtidigt ett land som Kina gör anspråk på, samt gör sitt bästa för att förstöra de demokratiska institutioner och rättigheter som existerar här.

Exempelvis är det dokumenterat hur Han Kuo-yu under sin valkampanj till borgmästarposten i staden Kaohsiung för ett drygt halvår sedan fick hjälp och stöd från Kina. Samma assistans har märkts även under Hans kampanj som KMT:s presidentkandidat, särskilt i form av att de som ifrågasatt honom har utsatts för våld eller hot av olika slag.

Under sin tid som borgmästare i den viktiga hamnstaden Kaohsiung sedan november 2018, har Han vidare besökt såväl Kina som Hongkong och Macao, där han haft flera möten bakom stängda dörrar med högt uppsatta tjänstemän från Kinas kommunistparti.

Anledningen till att Kina vill se Han Kuo-yu som president, är att han bland annat uttalat sitt stöd för ”1992 års konsensus”, vilket innebär formuleringen att Kina och Taiwan är ett och samma land. Med Han som president skulle Taiwan närma sig Kina ekonomiskt och politiskt på bekostnad av samarbete med USA och Japan och andra demokratier, vilket givetvis skulle göra det enklare för kinesiska myndigheter att urholka den taiwanesiska demokratin.

Taiwan är således en slags experimentverkstad för kinesiska påverkansoperationer mot utländska demokratier. Den geografiska, språkliga och kulturella närheten gör att Taiwan är mer utsatt än något annat land just nu vad gäller påverkan från Kina.

Men som bland annat Nikkei Asian Review framhåller i artikeln ”China uses Taiwan as R&D lab to disrupt democracies”, så kommer Kina sannolikt använda de metoder som man finner framgångsrika i Taiwan för att bedriva påverkan även i andra demokratier:

Given its geographic, linguistic and cultural proximity, China has long used Taiwan as a testing ground for its tools of influence before rolling them out to other countries. Analysts say that recent attempts to disrupt the island’s democracy are likely a prelude to similar attacks on other democracies, especially its main rival, the U.S.

Mycket riktigt har det också dokumenterats hur kinesiska aktörer bedrev omfattande cyberkampanjer till Han Kuo-yus fördel inför borgmästarvalet till Kaohsiung i fjol, bland annat i artikeln ”Chinese Cyber-Operatives Boosted Taiwan’s Insurgent Candidate” i Foreign Policy.

Vidare så har politiskt våld gjort ett obehagligt återinträde i Taiwan sedan Tsai Ing-wen blev president 2016. Grupperingar som organiserade kriminella gäng och pensionerade militärer missnöjda med försämrade pensionsvillkor har på senare tid iscensatt våldsamma protester riktade mot DPP. I flera fall har det dokumenterats hur dessa grupperingars aktiviteter understötts av Kinas kommunistparti.

Kort sagt så är valet i Taiwan av största intresse för alla som värnar om demokrati samt politiska och civila rättigheter på en global nivå. För om Han Kuo-yu blir Taiwans nästa president, så innebär det en enorm framgång för Kinas uttalade ambition av sprida sitt politiska system till omvärlden, vilket med största sannolikhet skulle ge regimen blodad tand inom detta område.

Och samtidigt som Han Kuo-yu och KMT åtnjuter stöd från Kinas välfinansierade och väloljade propagandamaskineri, så ser det värre ut med internationellt stöd för Tsai Ing-wen och DPP, givet Taiwans internationella status. Av rädsla för att irritera regimen i Peking, är det exempelvis inga europeiska länder – Sverige inkluderat – som vågar bjuda in president Tsai på statsbesök eller skicka några höga representater att besöka Taiwan.

Det faktum att världens demokratiska regeringar värderar Kinas pengar högre än Taiwans demokrati, gör det givetvis enklare för populister som Han Kuo-yu att skylla Taiwans internationella isolering på landets nuvarande regering.

Detta passar perfekt in i det narrativ som KMT vill skapa kring Tsai Ing-wen och DPP. Nämligen att det pågående diplomatiska bråket med Kina enkom är Tsais fel, samt att bråket ändå inte tjänar någonting till eftersom samarbetet med andra länder ändå inte har förbättrats.

Detta är givetvis inte hela sanningen. En av DPP:s viktigaste kampanjer sedan Tsai Ing-wen blev president är den så kallade ”New Southbound Policy”, som jag skrivit närmare om här för lokal taiwanesisk media.

Förenklat innebär denna policy en ambition att minska ekonomiska beroendet av Kina, genom att öka samarbetet även med andra länder och således inte lägga alla ägg i samma korg. När KMT hade makten 2008-2016, ökade Taiwans ekonomiska beroende av Kina kraftigt, vilket per automatik innebar ökad möjlighet för Peking att utöva politiska påtryckningar mot Taipei.

Med Han Kuo-yu som president är det sannolikt att denna trend kommer vändas, och att Taiwans ekonomi återigen kommer bli mer beroende av Kinas välvilja. Detta skulle i sin sannolikt innebära en tillbakagång av politiska och civila rättigheter inom flera områden i en av Asiens ytterst få välfungerande demokratiska samhällen.

Han Kuo-yu vann nomineringen som KMT:s presidentkandidat med en relativt stor marginal; 44,8 procent, jämfört med 27,7 procent för Terry Gou, grundare av teknikföretaget Foxconn och tillika Taiwans rikaste man.

Det är i dagsläget oklart huruvida Terry Gou nu kommer ställa upp i presidentvalet som en fristående kandidat. Förutsättningarna kan också förändras dramatiskt om Ko Wen-je, Taipeis populära borgmästare, beslutar sig för att delta i valet. Ko tillhör vare sig KMT eller DPP och skulle därmed också ställa upp som en kandidat.

Januari månads presidentval i Taiwan är tveklöst en av de viktigaste politiska händelserna i världen nästa år. Det är ett val som inte bara eller kanske inte ens främst angår Taiwan. Det är ett val som avgör framgången av Kinas mål att underminera demokratiska samhällen i regionen; särskilt sådana demokratiska samhällen som vågar kritisera kommunistpartiets politiska framfart.

Ändå är det knappast sannolikt att det kommer ske någon större bevakning av detta val i svenska medier. Jag planerar därför att följa Taiwans presidentval mycket noga framöver här på InBeijing, möjligtvis också genom någon form av crowdfunding där sponsorer får tillgång till extra material.

Men tills dess, se nedan några länkar som närmare förklarar läget inför den kommande valkampanjen, med fokus på Han Kuo-yu och hans kandidatur:

”Populist Mayor Is Picked to Run Against Taiwan’s President” (New York Times)
”China-friendly mayor wins KMT primary in Taiwan presidential race” (Nikkei Asian Review)
”The Taiwanese Populist Advancing China’s Interests” (The Atlantic)
”The Han Kuo-yu Craze Threatens Democracy” (Taiwan Sentinel)

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 28)

I samma stund som jag höll på att sammanställa veckans tweet om Kina, så började dagens protester i Hongkong att urarta ordentligt. Ett tag funderade jag på att göra ett inlägg bestående endast av tweets om händelserna där, men jag nöjer mig nu med att låta Hongkong uppta första halvan av veckans sammanställning.

Protesterna i Hongkong är nu mindre men mer regelbundna – och nya till formen. Under veckan har de koncentrerats främst till Kowloon och New Territories, områden där många kinesiska besökare turistar och handlar.

Dagens protester i Sha Tin tog under kvällen formen av de kanske våldsammaste hittills, med flera personskador på demonstranter och attacker mot polis. Dussintals arresteringar genomfördes, och flera av filmerna nedan visar att polis använde ett större mått av våld än vad som tidigare varit fallet.

I övrigt har det återigen hettat till kring Xinjiang. Efter att 22 länder lämnat en gemensam skrivelse till FN angående Kinas övergrepp där, lyckades Kina snabbt frammana 37 länder som skrev under ett brev till FN vilket hyllade Kinas politik i Xinjiang som ett slags framsteg för globala mänskliga rättigheter.

Jag har i veckan skrivit om båda dessa brev på InBeijing, här och här.

Annars har en hel del också hänt på Kinafronten i Sverige. Högsta domstolen har beslutat att inte lämna ut den korruptionsanklagade tjänstemannen Qiao Jianjun till Kina, varpå Kinas ambassadör gick till attack mot det svenska rättsystemet.

Vidare har Adam Hofmann, chef för pr-byrån Scandhof, via Twitter avslöjat att det nästa år i Almedalen blir en återupprepning av China Day. Alltså det event som Scandhof hjälpte Kinas ambassad att arrangera, så att ambassadören där kunde sprida partiets version om ämnen som Xinjiang och Gui Minhai.

Published on

37 diktaturer och muslimska länder ger stöd i FN till Kinas politiska fångläger i Xinjiang

För två dagar sedan skrev jag inlägget ”Sverige bland 22 länder som kritiserar Kina för behandlingen av muslimer i Xinjiang” här på InBeijing. Det handlade om en gemensam skrivelse till FN angående situationen i Xinjiang, undertecknat av 21 västländer och Japan.

Brevet riktade sig till FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC), och uppmanade Kina att sluta med massinterneringen av över en miljon uigurer och andra etniska minoriteter i Xinjiang. Texten föreskrev också att tjänstemän från FN och andra oberoende organisationer skulle få tillgång att resa runt i regionen.

En anmärkningsvärd detalj med skrivelsen var att det inte fanns något muslimskt land bland undertecknarna. Ännu mer anmärkningsvärt blev detta i dag, då Reuters rapporterade att 37 länder har skrivit ett gemensamt brev till FN för att hylla framgångarna med Kinas politik i Xinjiang.

Bland de länder som står för denna skrivelse märks Ryssland, samt rena diktaturer som Nordkorea, Kuba och Venezuela. Där finns också flera muslimska länder: Saudiarabien, Syrien, Pakistan, Qatar, Kuwait, Oman, Förenade arabemiraten och Bahrain.

Reuters kommenterar också innehållet i brevet:

But the letter supporting China commended what it called China’s remarkable achievements in the field of human rights.

“Faced with the grave challenge of terrorism and extremism, China has undertaken a series of counter-terrorism and deradicalisation measures in Xinjiang, including setting up vocational education and training centres,” the letter said.

The letter said security had returned to Xinjiang and the fundamental human rights of people of all ethnic groups there had been safeguarded. It added there had been no terrorist attack there for three years and people enjoyed a stronger sense of happiness, fulfilment and security.

Kinas nyhetsbyrå Xinhua återger brevet i ännu mer detalj, och framhåller bland annat textens beröm för Kinas stora bidrag till mänskliga rättigheter från ett internationellt perspektiv. Skrivelsen hyllar även Kinas ”öppenhet och transparens” vad gäller Xinjiang, och menar att såväl diplomater och journalister bjudits in till regionen.

Jag får ofta frågan – senast i dag i en intervju med svensk media – varför muslimska länder säljer ut sina trosfränder på detta vis? Svaret är tvådelat.

Dels är majoriteten av världens muslimska länder – i synnerhet de som undertecknat brevet ovan – inte själva några vidare förkämpar för mänskliga rättigheter. Det är därför vanskligt att peka ut Kinas brister inom samma område.

Dels har många muslimska länder ett omfattande ekonomiskt samarbete med Kina, och vill särskilt locka till sig investeringar i samband med de nya sidenvägarna, som går genom många av dessa nationer. Då passar det sig inte att kritisera Kina över Xinjiang, den kanske allra mest känsliga frågan för landets myndigheter just nu.

Det är alltså bara konstatera att tro och religion inte betyder ett smack för ledarna i majoriteten av världens muslimska länder, om det finns kinesiska blodspengar att håva in.

UPPDATERING:

Den fulla listan på de 37 länder som skrivit under ovanstående brev är:

Algeriet
Angola
Bahrain
Bolivia
Burkina Faso
Burma (Myanmar)
Burundi
Egypten
Eritrea
Filippinerna
Förenade arabemiraten
Gabon
Kambodja
Kamerun
Komorerna
Kongo
Kongo-Kinshasa
Kuba
Kuwait
Laos
Nigeria
Nordkorea
Oman
Pakistan
Qatar
Ryssland
Saudiarabien
Somalia
Sudan
Sydsudan
Syrien
Tajikistan
Togo
Turkmenistan
Venezuela
Vitryssland
Zimbabwe

Länder med islam som största religion är markerade i fetstil. Alltså 16 av de 37 länderna. I övrigt kan tilläggas att det handlar om idel diktaturer, med undantag för Filippinerna och möjligtvis något annat land. Det hade alltså kunnat vara värre; länder som Sydafrika eller till och med någon östeuropeisk nation hade ju kunnat ha skrivit under.

Ovanstående lista kan alltså ses som Kinas allierade i frågor angående mänskliga rättigheter. Och det är ingen vacker samling, innefattandes i princip alla världens värsta diktaturer.

(OBS: Se här information om lån med utbetalning dygnet runt.)

Published on

Sverige bland 22 länder som kritiserar Kina för behandlingen av muslimer i Xinjiang

Unde gårdagen gick 22 länder samman för att ställa ut ett gemensamt brev till FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC), som kritiserar Kinas behandling av uigurer och andra etniska minoriteter i Xinjiang.

Uttalandet uppmanar Kina att upphöra med massinterneringen av muslimer i Xinjiang, och ge såväl FN-personal som oberoende observatörer tillgång till regionen.

De senaste åren har över en miljon muslimer tagits till politiska fångläger i Xinjiang, utan någon som helst föregående rättsprocess. Som jag noterade föregående helg så har hundratusentals barn skiljts från sina föräldrar i processen, och uppfostras nu till att älska Kina och partiet.

Brevet utgör enligt Human Rights Watch det största gemensamma försöket att göra något åt det fruktansvärda som utspelar sig i Xinjiang, inklusive massövervakning och systematisk tortyr. Organisationen påminner också om hur Kina tidigare gjort sitt bästa för att tysta kritiker i FN.

Human Rights Watch noterar att antalet undertecknare vuxit sedan ett tidigare, liknande gemensamt uttalande om dessa övergrepp i Kina, samt att fler länder överväger att skriva under brevet.

Sverige är ett av länderna som skrivit under det gemensamma uttalandet. Se en lista på samtliga länder och några reflektioner från Twitter nedan:

Det är anmärkningsvärt att inte ett enda muslimskt land återfinns bland de 22 länder som undertecknat brevet. Jag har tidigare skrivit mer om anledningarna till detta i inlägget ”Världens muslimska länder ignorerar förtrycket mot Kinas muslimer”. (Pro tip: Follow the money.)

Vidare var det inte mer än någon vecka sedan som Turkiets president Tayip Erdogan uttalade sig positivt om utvecklingen i Xinjiang, trots att uigurerna delar kulturella rötter med Turkiet, samt att det finns en stor turkisk diaspora i landet.

Det är istället 21 västerländska länder och Japan som har skrivit under brevet. USA finns inte bland undertecknarna eftersom man lämnade UNHRC i fjol på grund av ärenden relaterade till Israel.

The Guardian framhåller hur brevets författare vill se texten upptas som ett officiellt dokuemnt i UNHRC, men att Kina sannolikt har mandat bland de nuvarande 47 medlemmarna att förhindra detta:

The authors, who include ambassadors from across the EU as well as Switzerland, requested that the letter become an official document of the Human Rights Council, which ends its 41st session in Geneva on Friday.

Diplomats rarely send open letters to the 47-member council to criticise a country’s record, but the move may have been the only available option to spotlight Xinjiang, with China likely having enough support to vote down a formal resolution.

Statlig kinesisk media har redan svarat ilsket på brevet i form av en lång text med rubriken ”China refutes letter of 22 nations criticizing Xinjiang policies”.

Published on

Kinas ambassadör kritiserar det svenska rättsystemet

Det hör inte till ovanligheterna att Kinas ambassad kritiserar eller attackerar svenska journalister, akademiker och organisationer. Under den senaste veckan har ambassadören själv gått ännu längre genom att ifrågasätta Sveriges rättsystem och högsta domstol.

Anledningen till kritiken är att Qiao Jianjun, en före detta kinesisk tjänsteman efterlyst för korruption i Kina, sannolikt inte kommer utlämnas till Kina på grund av risken för bland annat tortyr och dödsstraff. Fallet var uppe i Högsta domstolen förra månaden.

Ambassadören framhöll först beslutet som ”ofattbart” i en intervju med Expressen under Almedalsveckan.

I Almedalden – där Kina fick hjälp att sprida sin politiska agenda av bland annat Business Sweden, som delvis ägs av Utrikesdepartementet – menade ambassadören vidare i samma intervju att Sveriges högsta domstol inte respekterar lagen.

Attacken på Sveriges rättssystem utvecklades i helgen på den kinesiska ambassadens hemsida, genom en text med rubriken ”Ambassador Gui Congyou Gives Interviews to Swedish Media on the Extradition Case of Qiao Jianjun”.

Där står bland annat:

Ambassador Gui said, several days ago, something strange happened in Sweden that stunned the world. Qiao Jianjun is a corrupt fugitive that is hated by all Chinese people.

(…)

It is very hard to believe the Supreme Court of Sweden decided to release this serious corrupt fugitive just based on the lies of very few anti-China persons at the recent hearing for the extradition.

(…)

We hope the Supreme Court in Sweden will stand on the side of justice, make a fair decision on the case as soon as possible, so that Qiao Jianjun can be extradited to China to be brought to justice. What the Chinese people resent the most is corruption, and Sweden boasts itself as a country that tolerates zero corruption.

Dels är det anmärkningsvärt att Kinas ambassad såväl kritiserar som försöker påverka det svenska rättsystemet. Dels är dubbelmoralen anmärkningsvärd.

För vid upprepade tillfällen har den kinesiska ambassaden – eller andra av landets myndigheter – ilsket fräst att Sverige och andra länder måste ”respektera Kinas juridiska självständighet” när åsikter framförts om de kidnappade svenska medborgaren Gui Minhai, eller ens när hans situation tas upp på bokmässan.

Hys inga illusioner. Detta är samma slags doublespeak som Kinas regim ägnar sig åt på flera andra områden och som man förväntar sig att mindre länder ska rätta sig efter, ofta under hot av försämrade bilaterala relationer eller ekonomiska repressalier.

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 27)

Det har varit en mycket händelserik vecka vad gäller Kina, med särskilt fokus på Hongkong. Stadens parlament stormades av hundratals demonstranter, samtidigt som en våg av massarresteringar av aktivister har påbörjats.

Som ni kan se nedan så har nya protester icke desto mindre ägt rum under helgen, och under söndagen planeras aktiviteter riktade mot kinesiska besökare i norra Hongkong. Något definitivt värt att hålla ögonen på.

Fram emot veckoslutet släpptes en ny, otäck rapport från Xinjiang, som visar hur otaliga muslimska barn där systematiskt skiljs från sina föräldrar och uppfostras till att älska Kina och partiet.

Vidare tydliggör ytterligare en rapport – samt en kartläggning från Foreign Policy – telekombolagets Huaweis kopplingar till Kinas stat och militär. Endast den riktigt ignoranta eller naiva kan nu påstå att Huawei är ett privat företag utan kopplingar till kommunistpartiet.

I Sverige så har Almedalsveckan gått av stapeln, komplett med en storsatsning av Kinas regim. Som reportrar på plats visar, så fick Kinas ambassadör hjälp på traven av bland annat Business Sweden att sprida sin propaganda. Man blir ju mållös.

Published on

Barn separeras systematiskt från sina föräldrar i Xinjiang

Det senaste åren har en rad oroväckande rapporter kommit från Xinjiang, där över en miljon uigurer och andra muslimska minoriteter tagits till politiska fångläger. I går kom en av de värsta, nämligen en rapport om hur barn systematiskt skiljs från sina föräldrar för att uppfostras av kinesiska myndigheter.

Det är forskaren Adrian Zenz som, i samarbete med BBC, genom såväl myndighetsdokument som 60 intervjuer har kartlagt hur barnen tas från sina föräldrar och sätts i särskilda skolor:

China is deliberately separating Muslim children from their families, faith and language in its far western region of Xinjiang, according to new research.

At the same time as hundreds of thousands of adults are being detained in giant camps, a rapid, large-scale campaign to build boarding schools is under way.

Based on publicly available documents, and backed up by dozens of interviews with family members overseas, the BBC has gathered some of the most comprehensive evidence to date about what is happening to children in the region.

Records show that in one township alone more than 400 children have lost not just one but both parents to some form of internment, either in the camps or in prison.

Enligt rapporten syftar detta till att radera den uiguriska identiteten hos barnen, som istället ska uppfostras att älska Kina och kommunistpartiet.

Då Xinjiang är stängt för journalister och forskare, har intervjuerna främst ägt rum i Turkiet, dit många uigurer flytt från repressionen i västra Kina.

Samtidigt som över en miljon etniska muslimer satts i politiska fångläger, visar officiella dokument som Zenz gått genom att antalet barn som tagits till så kallade dagis i Xinjiang ökade med en halv miljon bara under 2017. Muslimska barn står enligt dokumenten för 90 procent av denna ökning.

En stor del av dessa barn tas alltså till dessa ”dagis” efter att deras föräldrar tagits till politiska omskolningsläger. Där får de bland annat genomgå olika former av patriotisk utbildning, helt avskilda från övriga familjemedlemmar som inte ens vet vart barnen i fråga befinner sig.

Hela resultatet av Adrian Zenz forskning – 17 000 ord och 163 källhänvisningar – kan läsas i rapporten ”Break Their Roots: Evidence for China’s Parent-Child Separation Campaign in Xinjiang”, och är också länkat via hans Twitter enligt nedan:

BBC har också gjort en tio minuter lång film baserad på forskningen, inklusive intervjuer med kinesiska tjänstemän och imamer i Xinjiang. Något som alla med intresse av Kina, eller för den delen mänskliga rättigheter i allmänhet, bör ta tio minuter av sin tid att titta på.

Klicka på bilden för att komma till BBC:s film Xinjiang: China, where are my children?

Och samtidigt som detta elände utspelar sig så passade Gui Congyou, Kinas ambassadör i Sverige, på att blåljuga om situationen i Xinjiang under Almedalsveckan bland annat i en kontroversiell intervju med Expressen.

Published on

Massarresteringar av demonstranter påbörjas i Hongkong

I inlägget ”Reflektioner efter stormningen av Hongkongs parlament” för två dagar sedan, noterade jag risken att polisen medvetet lät hundratals demonstranter storma stadens parlament för att sedan kunna använda detta som ursäkt för att gripa dem eller på andra vis gå hårdare fram mot framtida protester.

Detta verkar vara precis vad som sker nu. I artikeln ”First arrest as Hong Kong police prepare citywide raids to hunt down protesters who stormed and vandalised Legislative Council complex”, beskriver South China Morning Post hur polisen har samlad in fingeravtryck och DNA från parlamentet och nu jagar hundratals aktivister:

Hong Kong police have made the first arrest in their hunt for hundreds of protesters who stormed and vandalised the city’s legislature.

(…)

Police were also preparing to launch citywide raids to arrest the dozens of protesters so far identified, the Post learned on Wednesday. To locate the suspects, officers from the Organised Crime and Triad Bureau (OCTB) and Identification Bureau worked for two days with government forensic experts at the Legislative Council building, which was trashed on Monday.

“Thousands of pieces of evidence including helmets, face masks and iron bars have been collected from the Legco complex [on Tuesday and Wednesday],” one law enforcement source said.

“Our experts will collect fingerprints from the evidence and carry out DNA tests on the evidence such as face masks.”

I artikeln noteras att ”en våg av arresteringar” snart ska inledas, samt att tiotals demonstranter redan nyligen har gripits som en följd av de senaste veckornas protester.

Dessa arresteringar beskrivs mer noggrant av bland annat Hong Kong Free Press och Hongkongs allmänna radionkanal RTHK. De båda uppmärksammade bland annat under gårdagen hur 8-9 personer just gripits för något som kallas ”doxxing”, det vill säga att ha publicerat personuppgifter online utan tillstånd.

Det ska ha handlat om att personerna i fråga publicerat namn och kontaktuppgifter på poliser som slagit tillbaka protesterna, vilket i sin tur lett till poliserna trakasserats med bland annat telefonsamtal.

Vidare rapporterar samma medier i dag att 12-13 personer redan gripits för antingen stormningen av parlamentet, eller de protester som ägde tum utanför polisens högkvarter i Wan Chai förra veckan.

Police have arrested 12 people connected to a protest on Monday morning, over what police said was a “violent incident” in the vicinity of the Legislative Council Complex in Admiralty.

The suspects – 11 men and one woman – ranged from 14 to 36 years of age, and were arrested for charges including unlawful assembly, assaulting a police officer, obstructing a police officer, possession of offensive weapons, contravening the Air Navigation (Hong Kong) Order 1995 and failing to carry identity documents.

(..)

Police also arrested a man in relation to protests on two separate dates: the Legislative Council demonstrations on the evening of July 1, as well as the protests at the police headquarters on June 21. The 31-year-old was arrested in Mong Kok on Wednesday for assaulting a police officer, criminal damage, forcible entry and behaving in a disorderly manner in a public place.

Earlier on Wednesday, police said they will “resolutely pursue the protestors for their illegal and violent acts” which took place on July 1.

Sammanfattningar av arresteringarna av demonstranter cirkulerar också på Twitter enligt nedan, där en användare under gårdagen kommit fram till 54 personer redan arresterats för den senaste tidens protester.

Det är alltså sannolikt att antalet stigit sedan dess, och sannolikt kommer stiga till flera hundra under en snar framtid:

Som tweetsen ovan noterar, så har alltså gripanden i samma omfattning inte ägt rum mot de tusentals demonstranter som på ett våldsamt vis gick ut och försvarade polisen tidigare i veckan.

Inte heller har någon fristående undersökning påbörjats mot de poliser som utövat våld mot demonstranterna, trots att flera fall av polisvåld noggrant dokumenterats av bland annat Amnesty.

Tweetsen ovan framhåller också vikten av att internationella medier, politiker och organisationer uppmärksammar dessa arresteringar som nu gradvis kommer att ske.

I artikeln ”‘What were they thinking?’ Hong Kong police tactics baffle the experts as legislature is trashed” (Hong Kong Free Press), diskuteras vidare varför polisen lät hundratals demonstranter obehindrat ta sig in i parlamentet.

Där uttrycker flera analytiker och tidigare chefer vid polis eller underrättelsetjänst sin skepsis bakom polisens motiv att plötsligt dra sig undan tillfälligt från parlamentet, som omringades av hundratals uppjagade ungdomar.

Samma ungdomar som nu alltså arresteras på löpande band.

RELATERAD LÄSNING:

”Hong Kong protests: police make first arrests after storming of parliament” (The Guardian)
”Authorities Begin Arrests in Hong Kong as Beijing Ramps Up the Rhetoric” (TIME)
”Hong Kong Protesters Take Stock as Police Announce More Arrests” (New York Times)
”Hong Kong police make first arrests since storming of legislature” (Nikkei Asian Review)

Published on

Reflektioner efter stormningen av Hongkongs parlament

Under gårdagen var det exakt 22 år sedan Hongkong överlämnades från Kina till Storbritannien. Denna årsdag föranleder vanligtvis protestmarscher, där uppslutningen under senare år varit något mindre än vad som var fallet exempelvis i början av 2000-talet.

Men under gårdagen, givet den senaste tidens oroligheter, tog sig upp till 550 000 av Hongkongs invånare ut på gatorna för att fredligt tåga genom stadens centrala delar. Detta skulle i så fall utgöra det största deltagarantalet någonsin, efter 2003 års marsch med en halv miljon demonstranter.

Men detta kom att överskuggas av vad som skedde senare under dagen. Redan på morgonen hade sammandrabbningar ägt rum vid stadens regeringsbyggnader mellan polis och demonstranter, som slogs tillbaka med tårgas och batonger.

Men under eftermiddagen drog sig polis tillbaka från platsen. Demonstranter omringade då stadens parlament, slog sönder dess glasdörrar och stormade byggnaden.

Väl inne i parlamentet kunde såväl disciplin som frustration ses. På typiskt Hongkong-manér lämnade demonstranterna pengar i kylen för den dricka man tog sig för av i den tropiska värmen:

Men samtidigt förekom även skadegörelse i form av graffiti samt vandalisering av porträtt och fotografier av politiker, vilket bland annat kan ses i videon nedan:

Man vecklade alltså även ut den gamla brittiska kolonialflaggan inne i parlmentet; en gest som säkerligen väcker särskilt stor i ilska i Peking under denna årsdag.

Händelserna utgör något nytt och för Hongkong unikt. De tidigare nästan helt fredliga protesterna – som dragit sympatier från såväl stadens invånare som omvärlden – har nu antagit en helt annorlunda karaktär.

Samtidigt väcker gårdagens händelser en rad frågetecken. Många undrar exempelvis varför polisen tillät demonstranterna att storma parlamentet, när det var uppenbart att man hade kunnat förhindra det.

Istället övergav polisen platsen, för att bara något senare uppge att man tänkte återta parlamentet med våld. Demonstranterna lämnade dock självmant byggnaden innan detta skedde.

Flera personer påpekar att stormningen av parlamentet kan ha tillåtits av polis och myndigheter dels för att fån över allmänheten på sin sida, dels för att rättfärdiga hårdare metoder mot demonstranterna.

En fälla, helt enkelt, som de unga demonstranterna till synes gick rakt in i:

Denna teori fick vatten på kvarn när regeringschefen Carrie Lam – tillsammans med stadens polischef – klockan 04 höll en till synes väl förberedd presskonferens, där demonstranternas ”våldsamma metoder” fördömdes:

Detta kan också ses genom att statlig kinesisk media nu rapporterade om protesterna för första gången sedan de startade för en månad sedan, givetvis med fokus på de så kallade våldsamheterna.

Frågan är nämligen om det verkligen är befogat att kalla gårdagens demonstrantioner för våldsamma. Exempelvis Världshälsoorganisationen definierar ordet ”violence” som att avsiktligt hota eller skada sig själv eller en annan person eller grupp på ett vis som resulterar i död eller fysisk skada.

Något sådant skedde inte under gårdagen. Faktum är att de enda som har utövat våld enligt denna definition är Hongkongs polis, vilket bland annat Amnesty visade för ett par veckor sedan i rapporten ”Verified: Hong Kong police violence against peaceful protesters”.

Att låta demonstranterna storma parlamentet kan alltså även dra uppmärksamheten från det våld som polisen tidigare använt. Det kan samtidigt också dra uppmärksamheten från den stora uppslutningen i gårdagens fredliga protestmarsch.

För mig personligen, som har följt Kina i över ett årtionde, så påminner gårdagens händelser om ett typsikt trick ur partihandboken instruktionsboken.

Man ger myndigheternas fiender utrymme att gå längre än de tidigare gjort. Detta överdrivs sedan för att få över allmänheten på sin sida, och används vidare som ursäkt för att svara med ännu mer våld. Ett välbekant mönster, som givetvis drogs till sin spets vid Himmelska fridens torg 1989.

Samtidigt som demonstranternas handlingar kan ifrågasättas, så är det förståeligt att många av dem är oerhört frustrerade. Hongkongs luttrade aktivister har under flera års tid gjort allt vad de kunnat på fredlig väg, utan något som helst gehör från myndigheterna som fortsätter överträda den överenskommelse som tecknades innan staden överlämnades till Kina.

Detta sammanfattas väldigt väl i några utvalda tweets nedan. Särskilt då den långa utläggning på 29 tweets som Joshua Wong, en av ledarna bakom 2014 års fredliga protester, författade tidigare i dag.

Förvänta er nu ett propagandakrig i Hongkong, där stadens och Kinas myndigheter kommer använda hela sitt väloljade maskineri för att prångla ut sitt narrativ om de våldsamma demonstranterna, samt vikten av att dessa tyglas med vilka metoder som än krävs.

Redan nu kan exempelvis dessa rubriker som ”Beijing calls on Hong Kong government to restore social order as soon as possible” och ”‘Outraged’ Hong Kong leader vows to pursue violent protesters ‘to the end’” ses på tidningen South China Morning Posts startsida.

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 26)

Det har – i spåren av protesterna i Hongkong – varit en relativt lugn nyhetsvecka vad gäller Kina med omnejd. Icke desto mindre finns den rad intressanta artiklar och rapporter att ta del av.

Veckans viktigaste händelse skulle ha varit Xi Jinping och Donald Trumps samtal vid G20-mötet i Osaka. Men, som man kanska hade kunnat ana på förhand, så ledde detta endast till en slags urvattnad vapenvila, och det är svårt att se att mötet ska ha bringat de båda sidorna närmare ett avtal som bringar handelskriget de båda länderna emellan till ända.

Istället stal Donald Trump strålkastarljuset denna vecka, då han under sin redan planerade resa till Sydkorea även träffade Nordkoreas ledare Kim Jong Un och samtidigt blev första sittande amerikanska president att beträda nordkoreansk mark.

Det är ännu för tidigt att säga vad detta betyder. Träffen ser ut att ha ägt rum efter att Trump uttryckt sin önskan om detta på Twitter. Mötet kan antas irritera Kina av två anledningar; dels tar det uppmärksamheten från handelskriget och Xi Jinpings närvaro vid G20, dels visar det att USA inte är beroende av Kina för att bedriva diplomati med Nordkorea.

Veckans i särklass mest lästa och delade inlägg på InBeijing är ”Kinas storsatsar på Almedalen med hjälp av svensk pr-byrå”, som plockats upp av bland annat Göteborgs-Tidningen och diskuterats flitigt på sociala medier.

Inlägget skrevs efter tips från en läsare – stort tack för denna slags kontakt, vilket jag i likhet med all slags feedback värdesätter stort!

Published on

Kinas storsatsar på Almedalen med hjälp av svensk pr-byrå

Kina kommer i år utöka sin närvaro i Almedalen i syfte att ”komma till rätta med den negativa bild som håller på att sätta sig om Kina och kinesiska företag”.

För att åstadkomma detta lanseras ”China Day” som ska hållas 3 juli och bekostas av kinesiska handelskammaren i Sverige. Där ska bland annat Gui Congyou, Kinas ambassadör i Sverige närvara, tillsammans med chefer från bland annat Huawei och Air China.

Detta enligt Dagens Opinion, som även berättar hur svenska aktörer kommer delta under China Day vid tre seminarier, för att diskutera relationerna med Kina.

Det framgår inte vilka dessa aktörer är. Dock har Dagens Opinion fått till stånd en intervju med den nyetablerade pr-byrån Scandhof AB, som tagit på sig uppdraget att arrangera China Day. Byråns chef Adam Hofmann säger till Dagens Opinion:

Vad vill din kund uppnå?
– Man vill främst skapa en närvaro och på något sätt komma igenom det negativa som man upplever finns kring kinesiska bolag och de växande kinesiska investeringarna. Man vill visa upp att man är vänligt sinnade och att man är trovärdig. Huawei vill till exempel visa att de inte sysslar med spionage, säger Adam Hofmann

Hofmann medger att det ”kan vara kontroversiellt” att administrera den kinesiska ambassadören på den demokratiarena som Almedalen utgör. Han menar att det inte finns någon annan byrå som skulle ta i detta uppdrag med tång, vilket beror på en ”beröringsskräck” vad gäller Kina.

Trots att intervjun är kort, levererar Hofmann motstridiga uppgifter för att försvara sitt uppdrag.

”I min värld är Kinas närvaro helt opolitisk och handlar om utbyte, handel och samarbeten”, säger Hofmann, för att redan senare i samma stycke framhålla att ”i Kina är all business kopplad till politik”.

Vidare menar Hofmann att han kontroversiella uppdragsgivare är ”öppen för kritik”. Han menar att ambassadören tar seriöst på ”kulturella skillnader” och gärna talar om att det sker saker i Kina som inte är förenliga med så kallade svenska värderingar.

För att vidare försvara sitt uppdrag tar Hofmann också till det klassiska argumentet att den svenska kritiken mot Kina pekar ut att ”allting är dåligt med Kina”, men att det minsann händer bra saker också, som utveckling av batteridrivna bilar(!)

Hofmann efterlyser således vad han kallar ”mer nyanserad kritik”, samt att man från svensk sida bör kritisera rätt saker: ”Sedan vill vissa prata om mänskliga rättigheter. Här bör man kanske hålla isär sakerna.”, säger Hofmann till Dagens Opinion.

Ja, för vad spelar politiska fångläger för miljontals muslimer och kidnappning av svenska medborgare för roll, så länge Kina utvecklar miljövänliga bilar och avancerade telefoner? En linje som påminner om hur diktaturer togs i försvar med hjälp av egenintresse i Europa vid mitten av 1900-talet.

Slutligen lägger Hofmann fram argumentet att om inte vi handlar med Kina, så kommer Tyskland och Estland och Finland att göra det. Och då har vi inte samma chans att påverka Kina med vad Hofmann kallar ”svenska värderingar”.

Alltså en argumentation i linje med vapenindustrins ”om inte vill säljer vapen till diktatur X, så kommer land Y att göra det”.

Detta slutargument är förresten mycket passande. Det är med precis samma logik som Scandhof AB har tagit på sig det – förmodligen välbetalda – uppdraget att marknadsföra diktaturen Kina i Sverige.

Published on

Kina arrangerar nytt påkostat OS

OBS: Texten presenteras är skriven av Daniel Andersson

Det var ingen som blev förvånad när Peking vann arrangörskapet till nästa vinter-OS vid omröstningen i Kuala Lumpur 2015. Jämfört med utmanaren Almaty i Kazakstan var de storfavoriter. De var också de enda kandidaterna. Både Oslo och Stockholm hade dragit tillbaka sina ansökningar. Pekings seger innebär att staden kommer att bli den första att arrangera både ett sommar-OS och ett vinter-OS.

Men det finns flera frågetecken och eventuella hinder som väntar arrangörskapet. Kina är inte känt för sina framgångar i vintersporter och det är sällan det kommer snö i Peking. För att lösa problemen med både infrastruktur, väder och nationella prestationer pågår just nu en storsatsning i landet. Kinas president har också uttryckt en önskan om att över 300 miljoner kineser ska vara aktiva inom någon form av vintersport till 2022. 
 
Nytt påkostat OS

Kina är inte rädd för att öppna plånboken, trots internationella handelsdispyter med framför allt USA. Efter sommar-OS 2008 uppskattades det att landet hade spenderat totalt 40 miljarder dollar. Den här summan spenderas inte enbart på det två veckor långa evenemanget. Den enorma summan spenderas på att bygga arenor, anläggningar och att öka satsningen på att ta fram duktiga atleter. Detta gav frukt och Kina tog hem flest medaljer och vann medaljligan med totalt 100 medaljer, varav 51 var guld. Presidenten Xi Jinping hoppas nu göra om samma sak 2022. 
 
Däremot hoppas landet inte behöva spendera en lika stor summa som sist. Flera av arenorna som byggdes till sommar-OS kommer att konverteras till vinterarenor, och det gäller framför allt de som ligger inne i Peking. Alla event kommer heller inte att hållas i Peking utan arrangeras i staden Chongli, som ligger i norra Hebeiprovinsen en bit utanför huvudstaden. Det är där som de flesta grenar kommer att hållas och framför allt all skidåkning. Men det är inte bara anläggningar som måste byggas och renoveras. Det kommer att byggas snabbtåg ut till den tänkta OS-byn och det kommer att öppna hotell och restauranger för att ta hand om alla som räknas komma och titta på de olympiska spelen.  
 
Den allra största summan läggs däremot på att få kineserna intresserade av vintersport. Jämfört med sommarsporterna är de få som utövar någon vintersport. Gapet mellan de kinesiska utövarna och de från exempelvis Norge, Sverige och USA är också väldigt stort. Presidenten har därför sagt att landet kommer att öppna fler idrottsanläggningar och han vill att det finns minst 300 miljoner vinteratleter, vilket är 20 procent av befolkningen, i hela ladet till 2022. Som arrangörer vill han att Kina ska vara med och ta medaljer. För att öka kinesernas intresse har man börjat samarbeta med internationella tränare och profiler som ska marknadsföra sporterna. Ole Einar Björndalen, som är Norges stora OS-kung, ska tillsammans med företagen Madshus och Nordic Ways sprida intresset för skidåkning. Den svenska ishockeyklubben Leksand IF har påbörjat ett samarbete med kinesiska IceStar Group där de kommer att ha ett kulturellt utbyte och marknadsföra ishockey för damer och herrar.

Chans till medalj

Trots att Kina inte är ett känt vintersportland har de haft framgångar inom vissa grenar. Under det senaste vinter-OS i grannlandet Korea tog de 9 medaljer, varav ett var ett guld. Guldmedaljen togs av Wu Dajing i skridskogrenen 500 meter short track. Resterande medaljer var 6 silver och 2 brons. Landet har haft flest framgångar inom konståkning, skridsko och freestyle på skidor och snowboard. Det är framför allt i dessa sporter som de i nuläget har största chanser att både avancera och plocka hem medaljer. Däremot tror experter att det kommer att bli svårt för dem att ta medaljer i de mer traditionella sporterna, såsom alpinskidåkning, hockey och längdskidåkning. Här är det länder som USA, Tyskland och Norge som dominerar. Tittar man på förhandsfavoriterna i kategorierna för odds och liveodds med 888 Sport är det just dessa länder som tros vinna medaljligan. Bäst odds har Norge med 2.75, medan Tyskland och USA kommer efter med oddsen 3.50 och 6.00. Oddsen för att Kina vinner medaljligan är 41.00.

Det råder delade meningar om Kinas vintersportssatsning. Där många är väldigt positiva till den tycker andra att de satsar på sporten på helt fel sätt. Det handlar inte bara om att bygga anläggningar och öppna fler idrottsklubbar. De måste också träna rätt. De kinesiska skidåkarna tränar ofta väldigt länge och på låg intensitet. Toppåkare som Therese Johaug och Martin Johnsrud Sundby tränar inte alls lika mycket som de kinesiska åkarna och de är ändå avsevärt mycket bättre. Den svensken sprintern Teodor Peterson anser att de måste lägga om sin träning, åka mer skidor och ha bra tränare som peppar och utvecklar. I nuläget skiljer det 15 till 20 minuter mellan världens bästa skidåkare och Kinas bästa skidåkare. 
 
Vinterturismen växer nationellt

Med Kinas sportsatsning kommer en satsning på vinterturismen. Landet vill bygga 800 skidresorter till 2022 som ska kombinera skidåkning med spa, restauranger och avkoppling. Redan nu har antalet anläggningar ökat från 300 till 700 mellan åren 2014 och 2017. De har även valt att satsa på att bygga skidanläggningar inomhus. I juli 2017 öppnades världens just nu största inomhus-skidresort, vilken kostade 4,5 miljarder dollar att bygga och som kan rymma 3000 personer åt gången. Nu har landet meddelat att de vill slå det egna rekordet med en ännu större anläggning. I Shanghai håller de på och bygger vad som nu kommer att bli världens största inomhusanläggning för skidor. Den kommer att täcka 227 000 kvadratmeter och innehålla liftar, spår och backar. Den ska vara klar till 2022.

Att kineserna själva kommer att bli intresserade av sporterna genom den här satsningen är ganska självklart. Huruvida den kommer att få internationella vintersportsturister att välja Kina framför andra länder som har naturlig snö, backar och berg är en annan fråga. Den enorma satsningen kommer utan tvekan att leda till något stort i landet, och förhoppningsvis kommer vi att se resultatet redan till OS. 
 
Frågan är om det kommer att bli ett lika stort medaljregn över landet som under sommar-OS. Sju år är en kort tid för att få ett helt land, som tidigare inte har utövat eller varit intresserade av vintersport, att slå de allra bästa – men, vi får väl se.

Published on

Hur protesterna i Hongkong påverkar valet i Taiwan till Kinas nackdel

Jag har tidigare här på InBeijing flera gånger skrivit om protesterna i Hongkong denna månad, där miljontals demonstranter fått stadens myndigheter att skjuta upp ett kontroversiellt utlämningsavtal som Kinas regim vill se införas i Hongkong.

En annan intressant aspekt är hur utvecklingen i Hongkong påverkar upptakten till det presidentval som hålls i Taiwan i januari. De metoder som kinesiska myndigheter använder sig av i Hongkong verkar nämligen ha fått delar av den taiwanesiska väljarkåren att inse riskerna med Kinas växande inflytande.

Kina har länge fruktat en allians eller ett samarbete mellan aktivister i Taiwan och Hongkong. Därför har exempelvis flera taiwanesiska aktivister eller politiker på senare år förbjudits tillträde till Hongkong.

Likaledes attackerades Joshua Wong, en av Hongkongs mest profilerade aktivister, fysiskt redan på flygplatsen när han förra gången besökte Taiwan. Attacken kunde spåras till grupperingar som arbetar tillsammans med och får stöd av Kinas kommunistparti.

Protesterna över utlämningsavtalet denna månad har dock tjänat väl för att föra samman politiker och aktivister från Hongkong och Taiwan, som vill minska Kinas inflytande i sina respektive hem. Taiwanesiska flaggor kunde siktas under demonstrationerna i Hongkong, dels som en hyllning till Taiwans demokrati, dels som ett tecken på stöd från Taiwan.

I Taipei hölls vidare stödprotester för demonstranterna i Hongkong. Där deltog tusentals taiwaneser med för att visa sitt motstånd mot utlämningsavtalet, samt begära att demonstranter som gripits i Hongkong ska släppas fria.

Kopplingen mellan protesterna i Hongkong och Taiwan kan också ses bland annat via dessa tweets:

Vilket antyds i den sista tweeten ovan, så utvecklingen i Hongkong gynnat den sittande presidenten Tsai Ing-wen inför Taiwans kommande presidentval.

Detta märktes av stora protester i Taipei under söndagen, då uppemot 100 000 taiwaneser demonstrerade utanför presidentpalatset mot Kinas allt större inflytande i taiwanesiska medier. En viktig del av budskapet var att flera medier i Taiwan nästan ignorerat att rapportera om protesterna i Hongkong, vilket sågs som ett tecken på att de står under kinesiskt inflytande.

Förenklat så står valet i Taiwan mellan två partier; regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) och oppositionspartiet Kuomintang (KMT). Under årets gång har en alltmer Kina-vänlig retorik märkts från de kandidater som slåss om platsen som KMT:s presidentkandidat.

Taktiken har varit att framställa Taiwans ekonomiska tillväxt som långsam, och sedan skylla det på DPP:s dåliga relationer med Kina. Men sedan protesterna i Hongkong började, har flera av kandidaterna i KMT istället fått avfärda devisen ”ett land, två system”, med vilket Kina även vill se Taiwan styras.

Utvecklingen i Hongkong innebär alltså dubbla bakslag för ledarna i Peking. Förutom motståndet i Hongkong, har situationen också fått upp relationen med Kina på agendan inför valet i Taiwan, och gett den styrande presidenten Tsai Ing-wen en välbehövlig knuff i rätt riktning.

RELATERAD LÄSNING:

”Hong Kong protests give Taiwanese president Tsai Ing-wen a boost as elections approach” (CNBC)
”’Today, Hong Kong; tomorrow, Taiwan:’ Resistance to China spreads” (Nikkei Asian Review)
”Hong Kong’s extradition protests may have given Taiwan’s president, Tsai Ing-wen, a boost Beijing won’t appreciate” (South China Morning Post)
”Beijing accidently gave Taiwan President Tsai Ing-wen two ‘political gifts,’ said former US official” (Taiwan News)
”Taiwan candidates quickly shun China after Hong Kong protests” (Nikkei Asian Review)

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 25)

Den senaste veckan har varit relativt lugn här på InBeijing på grund av resande; jag har på kort tid åkt från Taipei till Hamburg till Sverige till Sydkorea och är nu på väg tillbaka till Sverige igen. Har ändå följt med nyhetsflödet så gott det går på Twitter, och publicerar nedan som vanligt något drygt tiotal av veckans mest relevanta tweets om Kina med omnejd.

Mycket av diskussionen kretsar fortfarande kring Hongkong, där demonstranterna – i alla fall tillfälligt – fått myndigheterna att backa och lägga det planerade utlämningsavtalet på hyllan. Missa heller inte min långa artikel om detta i Expressen Kultur.

Uppgifter om polisvåld har kartlagts, samtidigt som Joshua Wong släppts ur fängelse och nya demonstrationer ägt rum utanför polisens högkvarter i Hongkong nu i veckan.

Vidare har ett nytt, skört hopp väckts i handelskriget mellan Kina och USA, då Donald Trump och Xi Jinping eventuellt snart kommer träffas i samband med G20-mötet i Osaka.

En del har också hänt vad gäller Sverige och Kina. Förutom svenska myndigheters rapport om mänskliga rättigheter, som jag skrev om tidigare i veckan, har rättegången mot den kinesiska tjänsteman som Kina vill ha utlämnad från Sverige inletts.

Mycket tyder nu på att så inte kommer ske, då mannen i fråga har släppts fri i väntan på dom. Något som med säkerhet ytterligare kommer öka spänningarna mellan Kina och Sverige.

Published on

Kina sågar svenska myndigheters rapport om mänskliga rättigheter

Sveriges utrikesdepartement släppte i veckan en rapport med rubriken ”Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Kina”. Det handlar om en uppdatering om en rapport som med jämna mellanrum publiceras för att bedöma situationen angående ovanstående företeelser.

Rapporten, som är 27 sidor lång, talar klarspråk. Bland annat står att Kina är en enpartistat utan fria val där politisk opposition inte är tillåten. Det står att statsapparaten genomsyras av kommunistpartiet, samt att rättsväsendet också är underordnat partiet.

Texten framhåller också att situationen för muslimer i Xinjiang ”är mycket allvarlig och har försämrats sedan 2016”.

Generellt målas en mycket diger bild upp vad gäller rättigheter för bland annat migrantarbetare, kvinnor, etniska minoriteter, religiösa, homosexuella och civilsamhället. Demokrati, tortyr, censur och förtryck mot facklig organisering är andra ämnen som tas upp.

Utlåtandena är tydligen så negativa att rapporten har påkallat den kinesiska ambassadens uppmärksamhet. I ett pressmeddelande med rubriken ”Chinese Embassy Spokesperson’s Remarks on the So-called ’Human Rights Report on China’ Issued by the Swedish Government”, sågar ambassaden rapporten vid fotknölarna.

Uttalandet på hemsidan använder sig av bekant retorik. Rapporten sägs vara vinklad, anklagelserna falska och grundlösa. Ambassaden skriver bland annat följande:

Some forces and people in Sweden, out of their hidden political agenda, deliberately manipulate the idea of “human rights”, distort right and wrong, instigate confrontation, and even whitewash and cover up criminals. Posturing as a “lecturer” and “moral police” that are ignorant and arrogant, they never point the flashlight to themselves, despite being riddled with problems themselves. They divide and sabotage the pursuit of human rights. We urge the Swedish side to refrain from acting like a “lecturer” that is ignorant and arrogant, and stop pointing fingers and interfering in China’s internal affairs.

Vad är då det mest ironiska i hela denna affär? Jo, att Kina sågar en rapport från svenska myndigheter, med argumentet att Sverige inte ska lägga sig Kinas interna politiska angelägenheter…

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 24)

Veckans sammanfattning av tweets relaterade till Kina har jag beslutat att helt ägna åt vad som sker i Hongkong. Det pågår förmodligen ingen annan demonstration i hela världen just nu som är viktigare för global politik eller mänskliga och civila rättigheter ur ett internationellt perspektiv.

Miljoner protesterande invånare i Hongkong har dessutom under veckan fått myndigheterna att backa vad gäller det omdiskuterade utlämningsavtalet med Kinas. Något som i sig är ett bevis på att det går att utöva påtryckningar som ger resultat även mot regimen i Peking.

Nedan följer en hel rad tweets från förra veckan om inkluderar viktiga länkar, bilder, filmer och tankar kring händelseförloppet. Men först en kort sammanfattning i kronologisk ordning:

* Söndagen 9 juni: Cirka en miljon invånare gav sig ut på gatorna för att protestera, vilket utgjorde den största demonstrationen i Hongkong sedan massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

* Onsdagen 12 juni: Mindre men mer våldsamma protester, då Hongkongs parlament var planerade att diskutera avtalet. Polis använde sig av tårgas, gummikulor och batonger i större omfattning än under demokratiprotesterna 2014.

* Lördagen 15 juni: Hongkongs hårt kritiserade regeringschef Carrie Lam meddelar att utlämningsavtalet med Kina skjuts upp tillfälligt, efter att ha mött en av Kinas toppolitiker i stadens Shenzhen. Medger att myndigheterna brustit i kommunikationen, men försvarar fortfarande avtalets innehållet.

* Söndagen 16 juni: Uppemot två miljoner invånare tågar genom Hongkongs gator; eventuellt stadens största demonstration någonsin. En pressad Carrie Lam utfärdar ännu en ursäkt där hon bland annat säger sig helt och fullt ”acceptera all kritik” och lovar förbättra sitt styre.

En fråga som är särskilt värd att beakta är Taiwans roll. Såväl landets president som utrikesminister har upprepade gånger öppet visat sitt stöd för demonstrationerna på Twitter.

Taiwanesiska flaggor har siktats under protesterna i Hongkong, och i Taipei samlades flera tusen personer i dag för att hålla stöddemonstrationer.

Vidare kommer utvecklingen i Hongkong sannolikt påverka valet i Taiwan till fördel för den sittande presidenten Tsai Ing-wen, vilket är en sidoeffekt som torde göra ledarna i Peking mycket frustrerade.

Published on

Utlämningsavtal mellan Kina och Hongkong stoppas efter protester

Efter de stora demonstrationer som rasat i Hongkong under den senaste veckan, meddelade stadens regeringschef Carrie Lam i dag att det utlämningsavtal som var menat att antas mellan Kina och Hongkong denna sommar skjuts upp tillfälligt.

Detta enligt en presskonferens där Lam i dag, efter tre dagars tystnad, medgav att utlämningsavtalet skapat splittring i Hongkong, men försvarade icke desto mindre avtalets innehåll. Det är snarare i kommunikationen som myndigheterna brustit, menade Lam.

Bland annat The Guardian påpekar hur detta tyder på att utlämningsavtalet skjutits upp, och säkerligen kommer komma på tal vid ett senare tillfälle. Kanske redan i november i år, efter Hongkongs lokalval då stadens studenter också är upptagna med att studera snarare än att ha sommarlov.

Lams beslut kom efter att hon under fredagen tog sig över gränsen till Kina för att i Shenzhen möta Han Zheng, en av Kinas mäktigaste politiker och tillika en av sju medlemmar i politbyråns ständiga utskott. Det är därför högst sannolikt att Lam i dag agerade efter Han Zhengs instruktioner.

Såväl studenter som akademiker som The Guardian talar med är övertygade om att beslutet handlar om att köpa tid. Nya protester var planerade till morgondagen – liknande de demonstationer som förra helgen drog en miljon invånare till stadens gator – och myndigheterna hoppas genom beslutet minska storleken på dessa.

Förutom att försvara själva utlämningsavtalet, uppger The Guardian att Lam dessutom försvarade polisens agerande, vilket också tyder på att avtalet har lagts på hyllan tillfälligt snarare än att stoppats helt:

She played down the size of demonstrations against the law, and repeatedly defended police use of force, describing the use of batons, teargas and rubber bullets as defensive.

But opposition leaders are worried that the shift is a tactical retreat, aimed at buying time to intimidate or demoralise opponents. There have already been reports of arrests of people in hospitals as they sought treatment, and of digital activists.

(…)

Lam and officials in Beijing appear to have decided the political cost of temporary retreat will be less than that of further confrontation.

Protesterna har skakat inte bara Hongkongs gator utan även affärs- och näringslivet. Under gårdagen rapporterade Reuters att flera av stadens rika planerar eller redan har börjat att flytta delar av sina tillgångar utomlands som en konsekvens av oroligheterna.

Utvecklingen är givetvis en seger för demonstranterna, även om den inte är lika definitiv som när liknande protester pågick över en ”nationell säkerhetslag” år 2003.

Då skrotades inte bara lagen, utan stadens regeringschef Tung Chee-hwa tvingades dessutom avgå i förtid. Carrie Lam gav under dagens presskonferens inga indikationer på att hon tänker avgå.

Det är nu upp till demonstranterna att vara på sin vakt och klara av att organisera liknande protester nästa gång utlämningsavtalet kommer på tal.

Själv måste jag erkänna min förvåning över hur omfattande protesterna har varit under den gångna veckan, samt att man lyckats få myndigheterna att tillfälligt backa.

Det trodde i alla fall inte jag, efter fängelsedomar och andra repressalier som drabbade flera av deltagarna i demokratiprotesterna 2014.

Mycket imponerande målmedvetenhet, Hongkong!

Published on

Jag intervjuar en av Hongkongs sista regimkritiska förläggare

Situationen i Hongkong blir alltmer dramatisk. Under gårdagen ägde sammanstötningar rum mellan demonstranter och polis, som svarade med gummikulor och tårgas och batongslag. Icke desto mindre uppges att tillstånd sökts för nya protester även denna helg, så det finns inga tecken på att demonstranterna tänker ge upp:

Under gårdagen sammanfattade jag läget i mitt veckovisa mailutskick till prenumeranter av InBeijing. I mailet utvecklade jag vad som skiljer de pågående protesterna från de som ägde rum 2014, samt varför situationen är mycket mer allvarlig och oförutsägbar denna gång.

För er som vill ta del av den analys jag skrev under gårdagen, överväg att sponsra InBeijing med minst tre dollar i månaden via Patreon. Jag skickar er då gårdagens mail ”retroaktivt”, och sedan får ni ta del av liknande mailutskick varje vecka så länge ni fortsätter prenumerera.

För en närmare förklaring av vad demonstrationerna handlar om, läs ”Därför protesterade en miljon människor på Hongkongs gator igår” som jag skrev här på InBeijing förra helgen.

Men i dag tänkte jag istället dra uppmärksamhet till en intervju jag nyligen gjorde med Bao Pu, en av Hongkongs sista förläggare av politisk känslig litteratur, som passande nog publicerades i dag på Dissdentbloggen som tillhör svenska PEN.

Bao Pu startade 2006 förlaget New Century Press, och har publicerat en hel rad bästsäljande politisk känsliga böcker. Exempelvis ”Prisoner of the State” som byggde på utsmugglade ljudband med Zhao Ziyang, den av Kinas två premiärministrar som försökte stoppa en militär intervention innan massakern vid Himmelska fridens torg.

Publiceringen möjliggörs av Bao Pus personliga kontakter. Hans far var nämligen sekreterare till Zhao Ziyang och hamnade själv i fängelse efter massakern. Bao Pus kontaktnät har därmed lett till en hel rad intressanta böcker om Kinas ledare.

Men efter att Gui Minhai och hans kollegor kidnappades, har förlagsbranschen i Hongkong genomgått stora förändringar. Kidnappningarna och de framtvingade ”erkännandena” på tv har satt skräck i såväl kunder som bokaffärer och tryckerier:

Alla de fem kollegorna sågs snart göra framtvingade ”erkännanden” på tv. Gui Minhai har tvingats till detta inte mindre än tre gånger, och har nu suttit i fängelse i tre och ett halvt år utan rättegång. Enligt Bao Pu har fallet haft en enorm skrämseleffekt:
– Efter att Gui Minhai och hans kollegor hängdes ut på tv blev det associerat med extrem fara för kinesiska turister att ta känsliga böcker över gränsen, nästan som att smuggla droger, menar Bao Pu.

Detta innebar givetvis en minskad kundbas. Händelsen fick även tryckerierna att fatta vinken och sluta trycka känsliga titlar. Bao Pu berättar hur det tryckeri som New Century Press hade samarbetat med i ett årtionde plötsligt övergav honom 2016, just efter att Gui Minhai blivit kidnappad:
– Jag fick leta i månader för att hitta ett mindre tryckeri som var villigt att ta risken att samarbeta med mig.

Som en konsekvens av fallet Gui Minhai, har New Century Press försäljning störtdykt med cirka 80 procent. Tidigare gav Bao Pu ut ungefär en bok i månaden; men nu endast ett par om året. Förlaget kan inte längre överleva genom att endast publicera böcker, utan måste nu även ägna sig åt exempelvis konsultuppdrag.

Det är därför inte underligt hur Bao Pu menar att kinesiska myndigheter ”tagit död på en hel bransch” genom sin skrämseltaktik mot fristående förläggare i Hongkong.

I intervjun utvecklar Bao Pu även hur ambitionen att stoppa regimkritisk litteratur i Hongkong att sprida sig till de kinesiska fastlandet inleddes redan 2010, men trappades upp när Xi Jinping blev president:

Southern Hill inleddes 2010 med ett möte där det bestämdes att ytterligare planer skulle utarbetas för ett ”strategiskt och koordinerat försvar” vad gällde spridningen av politiskt känsliga texter från Hongkong och Macao till Kina.

Bao Pu berättar att de av stadens butiker som sålde denna slags böcker fick veta att de riskerade förlora sina tillstånd att verka på den attraktiva kinesiska marknaden. Samtidigt började okända män komma till Hongkong för ”möten” med Bao Pu, där de försökte få honom att stoppa flera känsliga titlar innan publicering.

Från och med sommaren 2014 gavs nya, strikta direktiv till tullmyndigheterna gällande gränsen mellan Hongkong och södra Kina. Alla väskor skulle nu röntgas, vilket medförde ökad fara att ta känslig litteratur till fastlandet. Detta för att, enligt president Xi Jinpings egna ord, stoppa spridningen av böckernas ”giftiga innehåll” till Kina.

”Southern Hill” är alltså namnet på den kampanj med vilken kinesiska myndigheter vill stoppa politisk känslig litteratur att nå fastlandet från Hongkong. Bao Pu framhåller att behandlingen av Gui Minhai främst är en del av denna kampanj, och därför måste ses som en pusselbit i ett större sammanhang.

Hela intervjun – inklusive en bakgrund av publicering av känslig litteratur i Hongkong – finns att läsa på Dissdentbloggen på såväl svenska som engelska.

1 … 3 4 5 6 7 … 9