juni 2015

Kinesiska agenter hotar Miss Kanadas far

Rubriken till detta inlägg låter kanske inte särskilt spännande, men de erfarenheter som Anastasia Lin upplevt sedan hon blev krönt till Miss Kanada förra månaden är ett bra exempel på hur långt de kinesiska myndigheterna är beredda att gå för att tysta ner kritik.

Lin är född i Kina men flyttade till Kanada tillsammans med sin mor då hon var tretton år gammal. Efter att Lin bosatt sig i Kanada blev hon snart en uttalad försvarare för mänskliga rättigheter och mot förtryck av bland annat Falun Gong – orättvisor som hon i egenskap av skådespelerska kunnat belysa såväl under som vid sidan av jobbet.

Hennes publicitet verkar dock oroa de kinesiska myndigheterna, särskilt som Lin ska delta i Miss World som senare i år går av stapeln på den kinesiska ön Hainan. I en artikel för Washington Post beskriver hon senaste tidens händelseutveckling:

Shortly after my victory, my father started receiving threats from Chinese security agents complaining about my human rights advocacy. As an actress, I frequently take on roles in films and television productions that shed light on official corruption and religious persecution in China, and my Miss World Canada platform reflects these passions. No doubt fearing for his livelihood and business, my father asked me to stop advocating for human rights. He told me that if I did not stop, we would have to go our separate ways.

Many Chinese rights advocates have had similar experiences. Even after they immigrate to the West, the Communist Party uses their family members in China as leverage to silence and intimidate them.

Lin menar att metoderna med att hota släktingar påminner om kulturrevolutionen, där familjer splittrades genom att barn uppmanades skvallra på sina föräldrar. Men samtidigt understryker hon att hon inte kommer ge efter för hot:

Many people have asked me why I have continued speaking out after my father was threatened. The answer is simple: If I allow myself to be intimidated, then I am complicit in continued human rights abuses. If I and others who share my concerns allow ourselves to be silenced, the Communist Party will continue abusing its people with impunity.

Vidare menar hon att positiv förändringar ofta innebär risker och uppoffringar, samt att miljontals kineser som varit modigare än henne har fängslats eller på annat vis lidit för att ha talat ut mot regimen. Att vara trogna demokratiska värden anser Lin vara ett sätt att värna om dessa individers uppoffringar.

Hon avslutar sedan artikeln med att fastslå hur alla kineser lever under hot från landets myndigheter, även de som lämnat landet. Hon säger också att många personer alltför lättvindigt accepterar denna förföljelse som en slags ny norm, och lägger skulden på de som vågar tala ut snarare än de som förtrycker:

Too easily we accept this kind of coercion as the social norm, blaming those who speak out rather than those who wield the batons.

Days will pass, and this spotlight will dim. Please don’t forget my father and the millions of families like ours. Leaving China doesn’t make one free, not when friends and family there become hostages. Freedom comes when we stop accepting tyranny and challenge those who would preserve it.

Det ser ut som årets upplaga av Miss World kan bli mer spännande än vanligt!

Kraftigt börsfall i Kina

I början av juni varnade jag här på InBeijing för en annalkande börskrasch i Kina. I slutet av maj skrev jag en längre artikel med samma varning för Finansliv.

Något som börjar likna en krasch har sedan dess tagit form. I dag sjönk börsindex i Shanghai med 7,4 procent, och därmed har Shanghai Composite sedan 12 juni minskat från 5 166 punkter till 4 192. Det innebär en femtedels värdeminskning på något tiotal handelsdagar.

Samma trend ses på Kinas näst största börsindex i Shenzhen, som i dag sjönk 7,9 procent och sedan 12 juni fallit från 3 140 till 2 502 punkter.

Chinext, den del av börsen i Shenzhen som ofta jämförs med Nasdaq, har under samma tid förlorat nästan en fjärdedel av sitt värde genom att gå från 3 899 till 2 920 punkter. I dag dök Chinext med 8,9 procent.

Vidare sade Morgan Stanley i dag att “toppen är nådd” vad gäller den kinesiska börsen för denna gång, och bedömer att index i Shanghai under de kommande året kan falla med ytterligare upp till 30 procent.

Vad ligger bakom kraschen? För den som vill veta mer om mekanismerna på Kinas börser rekommenderar jag en läsning av min tidigare varning på Finansliv som en bra ingång.

Vidare är det viktigt att förstå hur signaler från myndigheterna i Kina spelar en långt mycket större roll än i väst vad gäller börsens utveckling.

Bloomberg framhöll i dag den statliga nyhetsbyrån Xinhua som Kinas viktigaste röst vad gäller landets aktiemarknad. Börsrallyt startade med uppmaningar till sparare att köpa, och nedgången har sammanfallit med den allt mer negativa ton som Xinhua antagit gällande börsen de senaste veckorna:

But analysts agree that Xinhua, a ministry-level government department, is too powerful to ignore. If nothing else, reports and commentary by state media sway investor psychology and can turn a rout into a rally — or vice versa.

“Investing in China stocks means you have to follow state media,” said Nelson Yan, the chief investment officer at the Hong Kong unit of Changjiang Securities Co. Government policy, after all, has been largely behind the world-beating 124 percent market gain of the past 12 months.

Tillhör segern mot Japan egentligen Kina eller Taiwan?

Kinas president Xi Jinping har utlyst en stor militärparad vid Himmelska fridens torg 3 september, till minne av segern över Japan i andra världskriget:

Chinese officials announced earlier Tuesday that there will be a large-scale event at Tiananmen Square, including a grand military parade, to mark the 70th anniversary of “the Chinese people’s victory” over Japan in the war that ended in 1945.

Detta har väckt viss irritation på Taiwan, där talesmannen för försvarsministeriet i veckans sade att denna seger i själva verket tillhör republiken Kina och inte kommunistpartiet.

“Republiken Kina” var Kinas officiella namn från 1912, efter att den sista kejsardynastin fallit. Först 1949 utropades “folkrepubliken Kina” av Mao Zedong.

Kuomintangs ledning flydde samma år till Taiwan och behöll alltjämt det officiella namnet “republiken Kina” då man satte upp sin ny regering på ön.

Men innan 1949 var alltså Kuomintang Kinas officiella regeringsparti, och Taiwans försvarsministerium menade i veckan att “fakta inte kan misstolkas” då det gäller Kuomintangs ledande roll i Japans nederlag.

Kuomintang och kommunistpartiet ingick en ohelig allians efter den japanska invasionen av Kina som startade 1937. Men det råder inga tvivel om att Kuomintang offrade mer personal och resurser i detta krig.

Uppskattningar gör gällande att Kuomintang förlorade mer än sex gånger så många soldater som kommunisterna i striderna mot Japan, vilket gav kommunisterna ett perfekt utgångsläge att vinna inbördeskriget mot Kuomintang efter andra världskrigets slut.

Ändå innefattar kommunistpartiets historieskrivning att Kina befriades av Mao Zedongs kommunister.

Taiwans försvarsministerium kallade i veckan denna retorik för “återföreningspropaganda” och uppmanade inbjudna soldater med band till Kuomintang att tänka tillbaka på vad som egentligen hände, snarare än att köpa den officiella historieskrivningen.

Taiwan å sin sida kommer hålla en egen militärparad 4 juli för att uppmärksamma republiken Kinas seger mot Japan 1945, samt Kinas konflikt mot Japan 1894-95. Även till denna parad ska flera krigsveteraner bjudas in, och Taiwans mest avancerade vapensystem och militärfordon visas upp.

Det är svårt att se hur Kina och Taiwan ska kunna återförenas fredligt då man inte ens kan komma överens om den senaste generationens historia.

Pekings luft 27 procent renare än i fjol

Ett av de mer positiva samtalsämnena bland vänner och bekanta i Peking denna vår har varit hur luften verkat mindre förorenad än tidigare år. Detta visar sig också stämma; enligt Paulson Institute var värdet av de skadliga partiklarna PM 2,5 över en fjärdedel lägre under januari-april i år än i fjol.

Beräkningen har gjorts av data från mätaren på USA:s ambassad i Peking som varje timme twittrar ut luftkvalitén här i huvudstaden, som visar att såväl medel- som medianvärdet av PM 2,5 under denna period minskade med 27 procent jämfört med samma period året innan.

Det görs också försök att reda ut vad detta beror på. Väderförhållanden som vind och luftfuktighet kan spela en stor roll, vilket ofta inte beaktas vid liknande jämförelser:

Recent articles about the improved PM2.5 levels in 2015 have not mentioned weather factors. According to our preliminary research, 2014 wind and humidity conditions were particularly unfavorable for ambient PM2.5, while this year’s were a return to levels similar to 2009-2012. That might explain why this year’s PM2.5 levels appear to have reverted to the mean.

Räknat ur ett sjuårigt perspektiv så var luften särskilt dåligt under åren 2013 och 2014, bland annat beroende på att väderförhållandena då var “sämre” vad gäller att dämpa luftföroreningarna. Bland annat blåste det under dessa år inte lika mycket starka vindar från norr; vindar som bär med sig långt renare luft än de från söder eller öster.

peking luftDiagram över Pekings luftkvalité de sju senaste åren.

Som kan ses av diagrammet ovan, så beror den snarare minskningen också på att 2014 – liksom 2013 – bar med sig ovanligt dålig luft, snarare än att luften 2015 varit ovanligt ren. Luftkvalitén under årets fyra första månader ligger i stort sett i fas med dito under 2009-2012.

Icke desto mindre så bedömer Paulson Institute att stängningen av flera kolkraftverk inne i Peking också har bidragit till förbättringen, och kommer fram till följande slutsats:

So far, Beijing has had significantly cleaner air in 2015 than the prior two years, and the comparison holds true even when accounting for wind and humidity. Lower emissions from neighboring cities may have played a role in improved air quality in Beijing. Government actions to shut down Beijing-area coal plants, enforce tighter environmental standards and retire polluting vehicles are important and laudable, but it is still too early to call a clear trend, since 2013-2014 were especially polluted years, especially the winter months.

Detta är givetvis en lovande utveckling – men samtidigt är det långt kvar att gå. Under årets fyra första månader innehöll Pekings luft ett medelvärdet av PM 2,5 på 91 och ett medianvärde på 70.

Siffrorna är långt över Kinas nationella standard där ett medelvärde på 35 räknas som acceptabelt. Världshälsoorganisationen å sin sida rekommenderar att medelvärdet bör ligga under 10.

Hundköttsfestival gick av stapeln trots löften om förbud

I fjol präglades den årliga hundköttsfestivalen i Yulin i sydkinesiska provinsen Guangxi av protester och skandaler.

Jag skrev då här på InBeijing om hur cirka 40 000 hundar får sätta livet till varje år vid denna festival, ofta under grymma former:

Enligt SCMP handlar det främst om upprörda känslor kring moralen med att äta hundkött, men även om det utbredda djurplågeri som omger festivalen, samt bristande matsäkerhet då många hundar helt enkelt tas från gatorna i andra städer för att slaktas i Yulin:

(…)

Under den gångna veckan ägde således flera slagsmål och oroligheter rum mellan aktivister och uppfödare eller försäljare av hundar. Inga allvarliga personskador har rapporterats, men fysisk kontakt har ägt rum då flera av aktivisternas plakat förstörts. Säkerhetsstyrkor och polis har även fått gå emellan för att förhindra våldsamheter.

Uppståndelsen ledde samtidigt till en rad nya affärsidéer bland hunduppfödarna. Bilder började cirkulera på en man som plågade levande hundar genom att svinga dem på en påle med nacklås i metall. Han hotade att ”krossa hunden” om ingen i publiken köper den till överpris.

Stadens myndigheter var under fjolåret tveksamma till hur de skulle ställa sig till det hela. De påpekade att man varken stödde eller motsatte sig festivalen, och manade till förståelse mellan de som förtär och handlar med hundkött samt de hundratals aktivister som reste till staden för att visa sitt missnöje.

De lokala myndigheterna lovade dock att sätta stopp för årets upplaga av festivalen sedan en namnlista mot denna som cirkulerade på internet samlat en halv miljon underskrifter.

Men, rapporterar The Guardian, festivalen gick av stapeln i år ändå:

Thousands of cats and dogs have been slaughtered at the Yulin Festival despite government promises to end the practice which has been condemned internationally on grounds of animal cruelty.

Hundreds of traders gathered in China’s southern Guangxi province on Sunday for the annual feast where dogs are served with lychees to mark the summer solstice.

Som en konsekvens av detta ska oroligheter ha uppstått även i år:

On Sunday, campaigners blockaded streets, raided slaughterhouses and bought animals in an attempt to save them from the cooking pot.

“Workers were blow-torching the carcasses to make them shiny and ready for shipment to restaurants,” said Peter Li, a campaigner for the Humane Society China, adding. “There were some dogs still alive in wire cages, but they looked exhausted, emaciated and dirty.”

One 65 year-old Chinese woman, Yang Xiaoyun, was among the animal lovers who turned up rescue those still alive. Ms Yang paid roughly 7,000 Yuan (£720) to save 100 dogs.

Andrea Gung executive director of the Duo Duo Animal Welfare Project and videographer Eric Peltier stayed up through the night to save the animals and document their conditions but were chased away from by angry locals brandishing sticks had entrails thrown at them.

Denna fråga verkar engagera många, eftersom mitt inlägg om hundköttsfestivalen i fjol har dragit tusentals läsare den senaste veckan. Se nedan några av bilderna från det inlägget:

hund5

manhund2

hund6

Bomber, protester och omröstning i Hongkong

Under gårdagen ägde en viktig och omtalad omröstning rum i Hongkongs lagstiftande församling. Den gällde formerna för valet av nästa regeringschef 2017, närmare bestämt den valreform som utlyste protesterna under fjolåret då hundratusentals hongkongbor gav sig ut på stadens gator.

Jag skrev tidigare i dag ett mer utförligt inlägg om denna omröstning på Finansliv:

Förslaget stöds av Kinas kommunistparti och innebär att Hongkongs befolkning ska få välja nästa regeringschef 2017 genom allmänna val – men valet kommer bara stå mellan två eller tre kandidater som Kina nominerar på förhand.

Av de 70 medlemmarna i Hongkongs lagstiftande församling tillhör 27 partier som är för ett ökat mått av självstyre i Hongkong (pro-demokrater). Dessa motsätter sig förslaget med argumentet att ett allmänt val inte är genuint om kandidaterna först utses av Kinas myndigheter.

Vid överlämningen från Storbritannien 1997 lovade nämligen Kina att Hongkongs invånare skulle få välja sin regeringschef i demokratiska val. Pro-demokraterna anser att den föreslagna valreformen inte motsvarar löftet.

De ledamöter i den lagstiftande församlingen som vill närma sig Peking (pekingtrogna) är fler till antalet än pro-demokraterna, och menar att denna valreform är bättre än inga framsteg alls. Sedan överlämningen 1997 har Hongkongs regeringschef utsetts av en valkommitté på knappt 1 200 medlemmar, utan inslag av allmänna val.

De pekingtrogna ställer sig alltså positiva till förslaget att denna kommitté – som i sin tur har nära band till Peking – nu ska utse de ledamöter som allmänheten tillåts rösta på.

Men för att förslaget ska gå genom måste de ha stöd av två tredjedelar av den lagstiftande församlingen. Då ingen av de 27 ledamöter som utgör pro-demokraterna har ändrat sin uppfattning under de debatter som föranlett omröstning så var de givet att förslaget skulle röstas ner.

Mitt under omröstningen bestämde sig majoriteten av de pekingtrogna ledamöterna att lämna salen, varpå förslaget röstades ner med siffrorna 8 för och 28 emot, ett klart dråpslag mot regeringen i Peking och de politiker i Hongkong som vill närma sig Kina.

Omröstningen föranleddes av protester, särskilt under söndagen då ett par tusen demonstranter tågade från Victoria Park till regeringsbyggnaderna för att visa sitt missnöje med förslaget. Flera av de protesterande bar gula paraplyer.

Vidare berättade en pro-demokratisk församlingsledamot för media att han erbjudits motsvarande cirka 100 miljoner kronor för att rösta ja till förslaget. Samtidigt har opinionen vänts – tidigare stödde en majoritet av Hongkongs invånare förslaget, men en ny opinionsundersökning från tre av stadens universitet visade nyligen att en knapp majoritet motsätter sig detsamma.

Under måndagen upptäckte stadens polis också förberedelser till ett attentat som visar på att tålamodet börjar tryta för vissa av Hongkongs aktivister:

I en ännu otäckare incident arresterades tio personer av Hongkongs polis i måndags för att ha förberett ett bombdåd. Händelsen kopplades genast samman med veckans omröstning, särskilt som gruppens mål för dådet låg i närheten av regeringsbyggnaderna.

Myndigheterna förnekade dock en direkt länk mellan de arresterade och onsdagens omröstning. Enligt polis är det endast en av de misstänkta som är medlem av en så kallad ”lokal radikal organisation”.

(…)

National Independent Party är en mindre grupp aktivister som uppmanar till ”revolutionära aktiviteter”, och vidare vill länka samman grupper i Hongkong och Taiwan för att skapa en ny maktbas som motstånd till Kinas inflytande.

Det ser ut som det kan bli obehagligt i Hongkong fram tills valet av ny regeringschef 2017. Läs mitt inlägg på Finansliv för med detaljerad information.

Livstids fängelse för Kinas “mäktigaste man”

Under föregående vecka föll domen mot Zhou Yongkang, tidigare medlem i politbyråns ständiga kommitté, som formellt anklagades för korruption i juli i fjol.

Han arresterades och uteslöts från kommunistpartiet i december, och sedan dess har spekulationerna gått vilda om när och hur rättegången mot Zhou skulle komma att ske.

Jag skrev nyligen en längre text för Finansliv om Zhous rättegång, som börjar på följande vis:

Financial Times utsåg vid slutet av 2012 Zhou Yongkang till Kinas mäktigaste man. Zhou var då ansvarig för Kinas interna säkerhet, vars budget översteg militärens. Förutom att kontrollera polis, övervakningsstyrkor, domstolar och fängelser så hade Zhou så pass djupa förgreningar inom politiken, säkerhetstjänsten och landets mäktiga energisektor att han ansågs vara ”orörbar”.

Men i Kina kan den politiska lyckan svänga snabbt. Förra veckan – alltså bara två och ett halvt år senare – stod den nu 72 år gamla Zhou med nedböjt huvud inför den domstol han tidigare kontrollerat och bad om ursäkt för att hans brott ”djupt skadat partiet och samhället”. Hans tidigare svarta, tjocka hår var betydligt tunnare och dessutom helt vitt.

Zhou dömdes till livstids fängelse för korruption, maktmissbruk och för att ha läckt statshemligheter. Hans advokater sade sig vara nöjda med domen och Zhou själv har sagt att han inte tänker överklaga.

Det räder inget tvivel om att Zhou har gjort sig skyldig till korruption. Men många analytiker menar att fallet till lika stor del handlar om en maktkamp, då Zhou tillhör en annan fraktion än president Xi Jinping och bland annat var nära allierad med den tidigare fängslade toppolitikern Bo Xilai.

zhou-yongkang-oldZhou Yongkang erkände förra veckan sina brott i kinesisk tv.

Zhou är dock en långt mäktigare figur än Bo Xilai och rättegången hölls därför bakom stängda dörrar.

Det fanns nämligen en rädsla för att Zhou skulle använda sin makt och information för att bestrida åtalet och kanske till och med anklaga andra politiker för liknande brott.

Men nu verkar det alltså som att Xi Jinping vunnit ytterligare en stor seger i sin pågående kampanj mot korruption. Läs mer om detta fall och dess konsekvenser i min text på Finansliv.

Jag har tidigare skrivit om korruption flera gånger här på InBeijing. Läs ett urval av dessa artiklar här nedan:

Ny skandalartikel om kinesisk korruption (30 apr 2015)
Läs och hör om Kinas ofattbara kampanj mot korruption (3 feb 2015)
Li Peng – nästa offer för kampanjen mot korruption i Kina? (6 jan 2015)
Zhou Yongkang slutligen arresterad och utesluten ur kommunistpartiet (6 dec 2014)
”Kinas mäktigaste man” häktad, tillsammans med familj och bundsförvanter (16 april 2014)
Specialrapport: Korruption och maktfördelning i Kina (27 dec 2012)
Kinas utmaningar del 3: Korruptionen (7 dec 2012)
NY Times avslöjar premiärminister som korrupt, blockas på Kinas internet (26 okt 2012)
Kinas nästa presidentfamilj avslöjad som korrumperad (29 juni 2012)

Hongkongs fotbollsfans buar ut Kinas nationalsång

Föregående vecka spelades kvalmatcher till fotbolls-VM också här i Asien. Hongkong mötte Bhutan och lyckades vinna med 7-0. Men störst uppmärksamhet fick en episod som utspelade sig just innan matchstart, då de lokala fotbollsfansen överröstade Kinas nationalsång med burop.

Politik och idrott hör givetvis ihop, vilket märktes då Hongkong 1985 slog Kina med 2-1 i kvalet till fotbolls-VM året därpå. Matchen, som avgjordes i Peking och innebar att Kina missade VM året därpå, följdes av upplopp vilka späddes på av faktumet att Hongkong då fortfarande var en brittisk koloni.

Det återstår att se om det blir någon repris av detta i år, då Kina och Hongkong återigen har hamnat i samma kvalgrupp. I september kommer de båda lagen mötas i Shenzhen, och i november sker returmötet på Mongkok Stadium i Hongkong, samma arena som fansen alltså buade ut Kinas nationalsång på under förra veckan:

Enligt New York Times har lokala tv-stationer i Hongkong sedan 2004 spelat den kinesiska nationalsången innan kvällsnyheterna; ett initiativ som infördes på myndigheternas order för att “öka känslan av en nationell identitet”. Som ett resultat kan 53 procent av Hongkongs befolkning nu sjunga den kinesiska nationalsången, jämfört med 41 procent år 2006.

Men under samma tidsperiod har även andelen hongkongbor som känner sig “motsatta” till att sjunga denna sång ökat från 5 till 14 procent.

Kina släpper rapport om framsteg inom mänskliga rättigheter

I veckan släppte Kina en ny rapport angående stora påstådda framgångar under 2014 vad gäller situationen för mänskliga rättigheter. I rapporten påpekade myndigheterna de framsteg som gjorts vad gäller bland annat yttrandefrihet, trosfrihet och demokrati.

Enligt rapporten bevisar Kinas “fantastiska framgångar” hur landet har valt rätt väg vad gäller mänskliga rättigheter, på ett vis som passar de “nationella förutsättningarna”.

Särskilt nämns ett dokument som myndigheterna antog i oktober i fjol för att förbättra Kinas rättssystem. Syftet med detta var enligt rapporten att värna om medborgerliga rättigheter, skydda mänsklig värdighet och att garantera grundläggande mänskliga rättigheter.

Men tyvärr får myndigheternas rapport inte medhåll från organisationer och individer som arbetar med dessa frågor i Kina. “Fjolårets utveckling vad gäller mänskliga rättigheter var särskilt skrämmande, även jämfört med Kinas dåliga tillstånd under tidigare år”, sade Maya Wang vid Human Rights Watch till DPA.

Hon påpekade även att flera aktivister arresterades under fjolåret, samtidigt som myndigheterna antog eller utökade flera lagar och bestämmelser för att minska yttrandefriheten på internet och vid landets universitet.

Vidare menar Wang att myndigheterna ökade kraven på att följa partiets ideologi genom att exempelvis utfärda “dokument nummer 9“, där demokrati och främjande av universella rättigheter eller civilsamhället målades ut som ett hot.

Dokument nummer 9 spreds i hemlighet bland medlemmar i kommunistpartiet. Den bakomliggande orsaken till att journalisten Gao Yu nyligen dömdes till sju års fängelse tros vara att hon snappade upp dokumentet och spred just detta dokument.

Med anledning av myndigheternas nya rapport intervjuar DPA också en kinesisk människorättsadvokat:

However, Chinese lawyers say not much has changed, while working conditions for some have worsened.

“Authorities have done a lot of work on paper, but at this point, very little has changed in actual practice,” human rights lawyer Mo Shaoping told dpa.

“The main problem is that some authorities do not abide by the law, and this hasn’t been improved and has even retrogressed,” the Beijing-based lawyer said.

“For example the right of lawyers to meet their clients is protected by law, however, many local authorities forbid lawyers to meet their clients.”

Shang Baojun, who specializes in criminal law, also said he noticed no improvement.

“There is loose enforcement and no legal accountability when laws are broken,” he said.

Inte heller Amnesty hade mycket gott att säga om situationen för mänskliga rättigheter i Kina i sin årliga rapport i februari i år.

Jag sammanfattade denna Amnestyrapport här på InBeijing då den släpptes, och där står bland annat:

Tillslag mot människorättsaktivism intensifierades under året. Människor som förknippades med ett löst nätverk av aktivister som kallades “New Citizens’ Movement” dömdes till mellan två och sex och ett halvt års fängelse. Nätverket organiserade kampanjer för lika utbildningsrättigheter för migrantarbetares barn, avskaffandet av hushållsregistreringssystemet, för en större transparens inom det politiska systemet samt mot korruption. Mer än 60 aktivister häktades i juni godtyckligt eller sattes i olaglig husarrest inför 25årsminnet av demonstrationerna på Himmelska Fridens Torg i Peking 1989. Åtminstone tio av dem befann sig skrivande stund i häkten och inväntade rättegångar, bland dem den framstående människorättsjuristen Pu Zhiqiang. I september och oktober greps mer än 80 aktivister över hela Kina för sin inblandning i demonstrationerna för demokrati i Hongkong. I slutet på 2014 satt fortfarande 31 av dem fängslade.

För den som vill läsa rapporten som de kinesiska myndigheterna släppte tidigare i veckan så finns den online i sin fulla längd via nyhetsbyrån Xinhua.

Håll koll på Kinas börsbubbla

Under det gångna året har börsindex i Shanghai, som är Kinas största, mer än fördubblat sitt värde. Under samma tid har värdet på börsen i Shenzhen – som ofta liknas vid Nasdaq i och med sin stora mängd teknikföretag – mer än tredubblats.

Samtidigt växte Kinas ekonomi under årets första kvartal med “bara” 7,0 procent vilket är svagare än fjolårets 7,4 procent som i sin tur utgjorde den lägsta ekonomiska tillväxten i Kina på 24 år.

Fondbolaget Pimco spår en kinesisk tillväxt ”i de lägre trakterna av 6 procent” i år; också Internationella valutafonden bedömer att 6 procent tillväxt kommer vara Kinas nya norm kring år 2017.

Många analytiker menar därför att börsernas snabba uppgång inte har någon förankring i Kinas ekonomiska tillstånd, och varnar därmed för en kinesisk börsbubbla.

Varningstecknen blir allt tydligare om man kollar närmare på de så kallade P/E-talen, som är en teknisk term för priset på en aktie i förhållande till företagets vinst.

Som en tumregel så räknas P/E-tal på över 25 som en dyr aktie. Medianvärdet vad gäller P/E vid Shanghaibörsen ligger nu på 75, vilket ändå är mindre än snittet för små och medelstora företag på Shenzhens index var P/E ligger kring 80.

ChiNext, som är en del av Shenzhenbörsen innehållandes många startups, har ett P/E i snitt på cirka 140, vilket får The Economist att dra paralleller rill Nasdaqs dotcom-bubbla vid förra sekelskiftet.

Jämförelser dras också till börskraschen i Japan, som till stor del förorsakades av att de japanska myndigheterna inte tog tag i landets makroekonomiska problem.

Kinas centralbank har nu sänkt ränta tre gånger på ett halvår, vilket förvisso är en indikation om att man börjar inse strukturproblemen i ekonomin.

Men samtidigt är de små åtgärderna ett tecken på att myndigheterna inte är villiga att erkänna vidden av problemen, och än mindre att ta till de krafttag som skulle behövas för en lösning. Jag skrev närmare om detta för ett par veckor sedan för Finansliv:

De många och förhållandevis små räntesänkningarna på så kort tid är ett tecken på att Kina är på väg att gå in i samma väg som Japan gjorde vid slutet av 1990-talet. Det menar Bloombergs prisbelönta ekonomijournalist William Pesek som sedan länge är baserad i Tokyo.

(…)

Kina brottas med ett växande skuldberg av dåliga lån hos banker och lokala myndigheter. Detta gjorde även Japan som fram till 1990-talets slut lät bli att rapportera dessa missförhållanden, vilket sköt upp den oundvikliga avskrivningen av skulderna och istället gjorde kraschen värre.

Pesek menar att om Japan hade tagit itu med dessa lån tidigare så hade landets finanssektor kunnat återhämta sig fortare. Kina står nu inför precis samma dilemma, och verkar tyvärr föredra samma vägval som Japan.

Ytterligare ett tecken på bubbla är att sparare får allt mer bråttom att hoppa på tåget, trots att många inte nödvändigtvis förstår vad de investerar i.

Under årets första kvartal öppnades nästan åtta miljoner nya aktiedepåer; hetsen fortsatte sedan med ett nytt rekord på över fyra miljoner nya depåer öppnade på bara en enda vecka under april månad.

Samtidigt visar studier att två tredjedelar av de nya spararna lämnade skolan innan 15 års ålder, och att många de facto har problem att läsa. En prioritet verkar istället vara att satsa pengar på aktier inom vissa branscher, oavsett vad man känner till om företaget i fråga.

Det förklarar att över 80 börsnoterade företag i Kina har bytt namn under årets gång; en hotellkedja utgav sig plötsligt för att göra höghastighetståg, och en tillverkare av fyrverkerier bytte till ett namn som hade med grön energi att göra. I de flesta fall har aktiernas värde ökat dramatiskt veckorna efter namnbytet.

kina aktier börsKinesiska börsen – en huvudbry för många

Kina har upplevt en börsbubbla tidigare, nämligen 2007, då index i Shanghai på ett års tid tredubblat sitt värde till nästan 6 000 punkter. Det tog sedan lika långt tid innan index var tillbaka på under 2 000 punkter igen, varpå investerarna förlorade intresset för börsen och istället vände sig till bland annat fastighetsmarknaden.

Börsindex i Shanghai rörde sig därför knappt mellan år 2009 och 2014. Men nu då fastighetsmarknaden har svalnat och börskraschen ligger långt bort i minne, så har index återigen utvecklats på ett vis som påminner om 2007. Exempelvis värderas 85 procent av de listade företagen högre i dag än just innan kraschen.

The Economist påpekar vidare att en kinesisk börskrasch sannolikt skulle vara mer skadlig i dag än vad den var 2007. Det har blivit allt lättare att få lån i Kina sedan dess, och enligt Credit Suisse har 6-9 procent av Kinas aktier finansierats av sparares lånade pengar, vilket är fem gånger så mycket som på marknader i utvecklade länder.

En krasch kommer därmed drabba hushållen i högre utsträckning, vilket i förlängningen – förutom att skapa missnöje – kan hämma den konsumtion som Kina är beroende av för att ställa om sin ekonomi.

Det är värt att poängtera hur marknaden i Kina på många vis skiljer sig från dito i väst. Myndigheterna har större möjligheter att “bestämma” takten med hjälp av penningpolitiska stimulanser i kombination med kontroll över statliga banker och statlig media.

Icke desto mindre är det värt att hålla koll på utvecklingen, då index i Shanghai nu under veckan legat stadigt på över 5 000 punkter för första gången sedan 2007 samtidigt som P/E-talen börjar gå bortom all vett och sans.

Brev om massakern vid Himmelska fridens torg

I dag fungerar internet extra trögt här i Kina. Anledning; det är årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg 1989, då tusentals fredliga demonstranter dödades av maskingevär och stridsvagnar.

Som vanligt kryllar internet av uppgifter om censur, förföljelse och husarrest för många som var inblandade i protesterna för 26 år sedan.

Något nytt som fångade min uppmärksamhet i år är dock ett öppet brev från kinesiska utlandsstudenter som riktar sig till studenter i Kina, och till censurmyndigheternas förtret nu cirkulerat flitigt under ett par veckor på sociala medier och via email.

Brevet – som översatts till engelska av China Change – bär titeln “On the 26th Anniversary of Tian’anmen Massacre – an Open Letter to Fellow Students in Mainland China”.

Studenterna vittnar där om hur de under sin tid i utlandet fått upp ögonen för de grymheter som utspelade sig under massakern, samt vad den har betytt för det moderna Kinas utveckling i form av maktmissbruk och brist på mänskliga rättigheter.

Texten har författats en kinesisk student i Georgia, och sedan innan publicering skrivits under av ytterligare tio kinesiska studenter i flera städer och länder. De uppmanar vidare fler kineser att skriva under brevet via Google Docs. Den ser i sin helhet ut som följer:

On the 26th Anniversary of Tian’anmen Massacre – an Open Letter to Fellow Students in Mainland China

We are a group of Chinese students born in the 1980s and 1990s and now studying abroad. Twenty-six years ago on June 4th, young students, in life’s prime with innocent love for their country just as we are today, died under the gun of the People’s Liberation Army in Beijing’s streets. This part of history has since been so carefully edited and shielded away that many of us today know very little about it. Currently outside China, we have been able to access photos, videos and news, and listen to the accounts of survivors, unfettered. We feel the aftershocks of this tragedy across the span of a quarter century. The more we know, the more we feel we have a grave responsibility on our shoulders. We are writing you this open letter, fellow college students inside China, to share the truth with you and to expose crimes that have been perpetrated up to this day in connection with the Tian’anmen Massacre in 1989.

Around 9:30 on the night of June 3rd, 1989, gun shots tore the tense streets of Beijing. On that day, troops enforcing martial law opened fire on students and residents who had protested peacefully for nearly two months. The demonstrations were initiated by college students but people from all walks of life participated, numbering over 300,000 at the peak. The center area of the peaceful sit-in was in Tian’anmen Square. It was a time when the nation had been encouraged by the relatively freer and more open political atmosphere throughout the 1980s, people had had trust in the Communist Party and held expectations of a government that called itself “the people’s government.” At a time when economic crisis threatened and corruption worsened, students and residents wanted to have a dialogue with the nation’s leaders to make the country a better place. Never for a moment did the peaceful demonstrators dream that a planned massacre was awaiting them.

Per orders from Deng Xiaping, Li Peng and other Chinese leaders, the PLA forced its way toward Tian’anmen Square to clear out the student occupiers. They drove tanks with machine guns mounted on top, and they shouted “I will not attack if I am not attacked” while opening fire on civilians. On its route at Muxidi (木樨地), several hundreds of unarmed civilians fell in streaming blood shouting “Fascists!”, “Murderers!” Among them was Yan Wen (严文), a 23-year-old mathematics student at Peking University, shot dead by bullets to his thigh. He was there with a camera to record history. Another was the 17-year-old high school student Jiang Jielian (蒋捷连) who had been determined to go to the Square to be with older brothers and older sisters there. 19-year-old Wang Nan (王楠) was yet another who fell, and the bullet-holed helmet he wore is now on display in Hong Kong. The 21-year-old Wu Xiangdong (吴向东)had with him a death notice that read, “For democracy and freedom, for the fate of the nation, every ordinary person has a responsibility.” According to witness accounts, the troops that had entered the Square beat clusters of students with batons even though the two sides had already agreed on the student withdrawal; at Liubukou (六部口), tanks chased, and ran over, a column of students who had left the Square and were walking back to their campuses. Fang Zheng, a senior at Beijing Sports University, lost his legs to speeding tank tracks. There had been unconfirmed reports that pockets of protesters were encircled and executed en mass. Around June 4th, massacres also occurred in Chendu, Sichuan province, and elsewhere.

In mid and late June that year, the government issued three versions of a “report on quashing the riots.” It portrays the civilians as a rioting mob and presents precise numbers of dead and wounded among the troops and the loss of vehicles, but at the same time, it is vague and contradictory on the number of civilian deaths. Questions remain: why were the weaponized troops unable to defend themselves [if there was indeed a riot]? If they were unable to defend themselves, how did they break through the blockade of hundreds and thousands of civilians? What caused the people of the nation to gather in the streets of the capital to prevent the troops from moving forward? The report claims that the civilian deaths were few. If so, why repeatedly alter the number of death and never publish an accurate count? If the report is to be believed, the civilians attacked the soldiers first. If so, why was the first death among soldiers not reported until more than three hours after the troops opened fire and blood bathed Muxidi? During the protest, police once confided to Zhou Fengsuo (周锋锁), one of the student leaders in the Square, that “Beijing’s public order has never been so good” as the last two months of “disruption” and “riot.” According to the memoir of Hou Dejian (侯德健),[the Taiwanese poplar singer] who stayed until the last moment in the Square, students insisted on non-violent principles even at the last moment of forced withdrawal and threw away any possessions that could be used to attack.

Meanwhile, the atrocities of the troops were recorded in photos of bleeding wounded and stacked bodies, videos of shooting civilians, hospitals’ body identification notices and body counts, shocking reportage by Wu Xiaoyong (吴晓镛)of Central People’s Radio Broadcast, not to mention the persistent questioning of Tiananmen Mothers over the last twenty-six years. If all of these are lies as the government claims they are, what is making these parents, now white-headed and frail, seek justice for so many years while sacrificing a normal life?

Last year on Capitol Hill in Washington, DC, this writer met with some of the survivors of the massacre. The MC read aloud a partial list of the dead, and people proceeded in a long line to pay respects with flowers. From hundreds to thousands, there have been different numbers and we might never know exactly how many died that year in Beijing. But people witnessed many shocking crimes, and perhaps many more occurred at unknown corners without witnesses. Some witnesses have grown old, others have passed away, and still others dare not speak even though they now live safely overseas. The Chinese government has never dared to publicize the exact number of deaths, and in dealing with a historical event of such magnitude, it first portrayed it, solemnly, as an “anti-revolutionary riot,” and then over the time it downplayed it as a “political ripple,” systematically erasing it from the collective memory of a generation. June 4th has become a “sensitive” time each year, an unmentionable date. Such an enforced taboo is a reverse proof that the atrocities against civilians in 1989 are something the Communist Party would rather keep mum about, although this is a Party with a murderous history of civil war, anti-rightist movements, and the Cultural Revolution.

A classmate of this writer believes that the events from twenty-six years ago are too far back, today’s China is getting better and better, and he lives a very happy life. As I walked on the Avenue of Eternal Peace two years ago, I saw no trace of blood or bullets but skyscrapers and the bustling of people and cars. We live in prosperity, but what kind of prosperity it is – our imagination is constantly challenged by the astonishing scale of high and low ranking officials, the marriage of power and money that the students opposed twenty-six years ago has become the prevalent model of the state economy. Xi Jinping’s regime waves the banner of anti-corruption, but ordinary people are thrown in jail as trouble makers for holding signs asking officials to disclose their assets. The clans of Deng Xiaoping and Li Peng, whose hands were stained with the blood of students, have become filthy rich. We are shocked to discover that we are governed by officials whose family members live abroad. In other words, we are ruled by a bunch of foreigners, and China is merely the goose that lays golden eggs for them.

Twenty-six years ago, students wanted freedom of the press; and twenty-six years later, all media are still controlled by the Party’s Propaganda Department, and journalists and lawyers are being put in jail for invented crimes. Gao Yu’s crime was leaking state secrets, or the ruling party’s latest ideological guidelines. Some of my friends are of the opinion that those who draw the Party’s ire do so because they are famous and conspicuous. We, on the other hand, are mere ordinary people who don’t care about politics. But are ordinary people safe from harm? Think about Xia Junfeng (夏俊峰), Xu Chunhe (徐纯合), and the daughter of Tang Hui (唐慧). No one is safe in a dictatorial system.

When North Korean soldiers crossed the border and killed innocent Chinese, and when Burmese bombers bombed Chinese territory, this government merely “protested.” Come to think about it, the PLA’s only military victory in the last thirty years was the bloodbath in Beijing’s streets on June 4th, 1989!

This is fragile and distorted prosperity. Stability maintenance expenses are as big as the military budget; the Great Fire Wall is being stacked ever higher. They all indicate that, at any moment, truth can come to broad daylight, and the prosperity can collapse.

A voice inside China that says, the Tian’anmen Massacre was unfortunate, but the Chinese Communist Party has learned a lesson, and we don’t want to obsess over it. But the suppression has never stopped: the truth about June 4th is still covered up, the dead still do not have closure, some survivors have served long prison terms, Tian’anmen Mothers are prevented by security police from paying visits to their children’s burial sites. Last year, a group of scholars was detained for having a home seminar to remember that day, and a female student at the Beijing International Studies University was disappeared for proposing a technology to spread the truth about the Tian’anmen Movement.

Meanwhile, the man who made the decision to open fire on students and civilians has been admired and extolled as the chief designer [of China’s economic rise], and neither officers nor soldiers who directed the killings have been tried in a court of law. Do not expect this regime to plead guilty. Nor will they confess to errors as they did after the Cultural Revolution ended, because they know all too well that, once they acknowledge their crimes, they will likely be engulfed by the people’s wrath. They claim they have the ownership of a “universal truth,” but they have built high walls on the Intenet, and they hide in dark rooms to delete news as well as comments. Such is their “confidence in guiding theories” and their “confidence in the path chosen.”

This is the killer’s regime. The gun fire on June 4th shot dead their legitimacy, and what they have accomplished since June 4th is not important. We do not ask the CCP to redress the events of that spring as killers are not the ones we turn to to clear the names of the dead, but killers must be tried. We do not forget, nor forgive, until justice is done and the on-going persecution is halted.

This writer and the signers of this letter know very well that there are consequences in writing and signing this letter. But this is our responsibility, and we hope fellow students inside China know this part of history, and reexamine the violence and atrocities since the Communist Party’s beginning in 1921. From Jingangshan (井冈山, one of CCP’s early bases in Jiangxi province) to Tian’anmen Square, millions of innocent people have died, and we must remember them, but also reflect on wave after wave of sufferings. We have no right to dictate your minds or ask you to do something, but we do have a dream: we dream that, in a future not too far from now, each one of us can live in a country free of fear where history is restored and justice realized. This is the China Dream we have – we, a group of Chinese students studying abroad.

Texten har fått sådan spridning att kinesisk statlig media inte anser sig kunna ignorera den. Global Times har kommenterat den på såväl kinesiska som engelska, och menar att det antingen handlar om en falsk text eller en hjärntvätt av yngre kineser av “fientliga utländska styrkor”:

Eleven Chinese students born in the 1980s or 1990s and studying in the US recently signed an open letter to their counterparts in the mainland. The letter carries their extreme views on the 1989 Tiananmen incident in the tone that used to be adopted by much older pro-democracy activists. It harshly attacked the current Chinese regime, twisting the facts of 26 years ago with narratives of some overseas hostile forces.

Generally, even if changes in thought do take place, it’s unlikely for mainland students who study in the US to lash out at their homeland in such an insulting way. The open letter claimed that the post-1980s and post-1990s generations in the mainland have been fooled and they couldn’t get to know the “truth” of the 1989 Tiananmen incident until they moved abroad to study, where they can get unlimited access to the Internet.

However, it’s well-known that Internet censorship cannot prevent people acquiring sensitive information from overseas websites. The signatories mistake their own closed mindsets as the syndrome of the whole society. If the letter is truly written by a few students overseas, we have to say that those young people have been brainwashed in foreign countries, copying the paranoid minority overseas.

(…)

Chinese society has reached a consensus on not debating the 1989 incident. Students born in the 1980s and 1990s have become the new targets of overseas hostile forces. When China is moving forward, some are trying to drag up history in an attempt to tear apart society. It’s a meaningless attempt and is unlikely to be realized.

Wall Street Journal intervjuade just författaren till brevet, som säger sig vara motiverad av sitt samvete och rätten till sanning. Kampen om sanningen fortsätter med oförminskad kraft på Kinas internet, med allt högre insatser.

Reaktioner på inlägget om svensk medias ointresse av Kina

Jag har fått mycket reaktioner på mitt förra inlägg här på InBeijing, “Sveriges ointresse av det riktigt viktiga“, som handlar om svensk medias bristfälliga rapportering av viktiga händelser i Kina.

Texten har fått tusentals träffar, delats över 150 gånger och genererat dussintals kommentarer på såväl Facebook som Twitter och själva bloggen. Särskilt intressant är den tydliga diskrepans som finns i kommentarerna, mellan å ena sidan mediakonsumenter och å andra sidan de som själva jobbar med media.

Inte oväntat så anser många anställda inom mediasektorn att den svenska rapporteringen från Kina är bra. Dessa journalister känner knappt igen sig i min text, vilket kan ses av nedanstående tre reaktioner på Facebook:

neg1
neg2
neg3

Samtidigt så anser samtliga läsare som kommenterat inlägget här InBeijing, samt den stora majoriteten av läsare som reagerat på sociala medier att det finns tydliga brister i Kinarapporteringen. Detta kan exemplifieras genom ytterligare tre svar på Facebook:

pos1
pos2
pos3

Vad ligger då bakom de skilda uppfattningarna mellan journalister och deras publik? Journalister är väl knappast en yrkesgrupp känd för att vilja erkänna sina egna fel eller tillkortakommanden.

De tre ovanstående kommentatorerna (Hasse Burström, Ola Wong, Margit Boström) arbetar dessutom på medier som har reportrar i Kina (Sveriges television, Svenska dagbladet, Sveriges radio). Kanske är det därför extra viktigt för just dem att påpeka att bevakningen av Kina minsann fungerar som den ska?

Oavsett hur det må vara ställt med anledningen, så har reaktionerna från er läsare gjort mig motiverad att fortsätta skriva här på InBeijing. Kommer fortsätta uppdatera med några inlägg i veckan.

För de med särskilt stort intresse av Kina rekommenderar jag även mina inlägg på Finanslivs blogg.

Där skriver jag minst en uppdatering i veckan, främst sakliga och informativa inlägg och ekonomi eller finans i relation till Kina. Mina senaste texter på Finansliv innefattar:

Rika kineser, ryssar och araber driver upp bopriserna (2 juni 2015)
Ett steg närmare krig i Sydkinesiska havet (29 maj 2015)
Kina anställer 80 000 amerikaner (27 maj 2015)
Varning då Kina sänker räntan för tredje gången på ett halvår (14 maj 2015)
Vietnams ljusa ekonomiska framtid (7 maj 2015)