2016- sida 6

Published on

SVT Kobra om Gui Minhai och yttrandefriheten i Hongkong

I förra avsnittet av Kobra skickade SVT ett team till Hongkong för göra ett program om den allt värre situationen för yttrandefrihet där, med fokus på den bortrövade svenska förläggaren Gui Minhai.

Det halvtimmeslånga avsnittet ger en hygglig bakgrund till fallet Gui Minhai, inklusive videos av kinesiska agenter som rövar bort Gui från hans bostad i Thailand.

Flera relevanta intervjuer genomförs med bland annat ägare till andra bokaffärer i Hongkong, samt en poet och nära vän till Gui Minhai som flytt till Taiwan för att slippa råka illa ut själv.

kobra svtSVT Kobras reporter besöker ingången till Gui Minhais nedstängda bokhandel. Klicka här för att komma till filmen, som kan ses online på SVT play till 23 juni.

Vidare intervjuas även regissörerna bakom Ten Years som kom ut på Hongkongs biografer vid slutet av fjolåret.

Filmen skildrar hur Hongkong skulle kunna se ut år 2025 om Kinas inflytande över staden fortsätter att öka. Den rör vid många politiskt känsliga ämnen, vilket blev tydligt då den tidigare i år bannlystes från flera stora biografer i Hongkong, trots att den låg i topp vad gäller antalet besökare.

Anledningen till detta tros vara påtryckningar från Kina, samt faktumet att biografkedjorna riskerar förlora inkomster från dem viktiga kinesiska marknaden om man retar upp regimen i Peking.

Bra att SVT Kobra uppmärksammar den digra utvecklingen av yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Hongkong och Kina. Synd att det inte sker oftare i svensk media.

Published on

Ny tuff lag försvårar för utländska NGO:s att verka i Kina

Under gårdagen antog Kina en ny, sträng och svepande lag för att bättre kunna kontrollera utländska NGO:s som verkar i landet.

Lagen placerar dessa utländska organisationer under säkerhetsministeriets kontroll, snarare än som tidigare under civilministeriets. Organisationerna måste registrera sig hos säkerhetsministeriet, och får heller inte använda sig av bankkonton som inte registrerats hos samma ministerium.

Vidare förbjuder lagen NGO:s att ägna sig åt politiska eller religiösa aktiviteter, och får heller inte skada ”Kinas nationella intressen” eller ”etniska enighet”.

Enligt den nya lagen måste alla utländska NGO:s förse myndigheterna med en årlig budget och arbetsplan. Polisen ges rätt att när som helst gå genom deras material samt besöka kontoren som också kan stängas ner omedelbart vid misstanke om ”illegala aktiviteter”.

Anställda kan godtyckligt förhöras och anhållas i femton dagar om de har ”hindrat rättvisan, hittat på rykten, skvallrat, spridit skadlig information, finansierat politiska eller religiösa aktiviteter eller hotat den statliga säkerheten”.

Straff kommer utmätas till individer som är ansvariga för NGO:s vars aktiviteter ”delar landet eller skadar den nationella enigheten eller uppviglar mot staten”.

Kinesiska tjänstemän har länge talat om nödvändigheten av en lag likt denna för att förbättra styret av de cirka 7 000 utländska NGO:s som hittills i Kina opererat i en gråzon.

Samtidigt intervjuar The Guardian en aktivist som är tveksam om lagens egentliga intentioner:

Lu Jun, a well-known social activist who was forced to move to the US last year after his organisation was targeted by law enforcement, described the decision to give greater powers to police as a disaster.

“The real purpose of the foreign NGO law is to restrict foreign NGOs’ activities in China and to restrict domestic-rights NGOs’ activities in China by cutting the connection between [the two],” he said.

Lu, whose group, Yirenping, has campaigned on health and employment issues, claimed Beijing was attempting to use the new legislation to neutralise foreign-supported groups that it suspected were attempting to destabilise the government. “They consider foreign NGOs and some domestic NGOs as a threat to their regime,” he said.

Även flera människorättsgrupper uttrycker stark kritik mot den nya lagen. William Nee vid Amnesty International menar att den ger myndigheter och polis i det närmaste obegränsad makt att styra utländska organisationers aktiviteter.

Kritiker menar att lagen, som börjar gälla från och med 1 januari 2017, instiftats på grund av myndigheternas rädsla för att utländska NGO:s sprider idéer om ”västerländska koncept” som demokrati och yttrandefrihet.

Deras arbete kommer även försvåras genom att varje utländsk NGO måste hitta en kinesisk partnerorganisation. Ännu finns ingen definition om vilka organisationer som tillåts agera partners, men sannolikheten är stor att många kinesiska organisationer inte vågar ta risken att associeras med dem.

Inte heller definieras tydligt vilka utländska organisationer som omfattas av den nya lagen. Enligt nyhetsbyrån Xinhua gäller bestämmelserna även för grupper som ”stiftelser, samhällsgrupper eller tankesmedjor”.

Enligt aktivisten Lu Jun innebär den nya lagen att Kina kommer se på NGO:s som ”fiender snarare än vänner”.

Detta kan i sin tur få flera organisationer att dra tillbaka såväl kontor som ekonomiska bidrag från Kina, vilket i sin tur skulle slå hårt mot inhemska NGO:s som redan i dag har stora restriktioner för finansiering och insamling av pengar.

Men främst kommer den nya lagen drabba Kinas handikappade, fattiga, sjuka, migrantarbetare aids-patienter, och andra marginaliserade grupper som många utländska och inhemska NGO:s kämpar för.

Published on

Hårdare tag mot religion att vänta i Kina

Under föregående helg uppmanade president Xi Jinping till en ”kinesifiering” av all religion i Kina, och varnade för att utländska aktörer försöker använda religionen för att ”infiltrera” det kinesiska samhället.

Uttalandena skedde på en särskild konferens om religösa aktiviteter där samtliga ledamöter av politbyråns ständiga utskott – Kinas högsta politiska instans – förutom en närvarade. Mötet var det första av sitt slag på nästan femton år, skriver bland annat Globe and Mail.

Xi poängterade bland annat vikten av att religiösa församlingar måste underställa sig kommunistpartiets ledarskap, samt att såväl pastorer som imamer måste ”buga sig inför kommunistpartiet”.

Vidare beordrade presidenten alla partimedlemmar att vara ”orubbliga marxistiska ateister” på sin vakt mot utländsk infiltration via religion. Religiösa grupper och individer, menade presidenten, behöver ”guidning och utbildning” från myndigheterna.

Allt detta går stick i stäv mot Kinas konstitution som förordar religionsfrihet för landets medborgare även om bara fem religioner är officiellt erkända: Buddism, taoism, islam, katolicism och protestantism. Myndigheterna har dock på olika vis försökt kontrollera utövningen av dessa religioner, bland annat genom att utse buddistiska lamor på egen hand eller inte erkänna påvens auktoritet.

Saker och ting har dock blivit mycket värre sedan Xi Jinping blev president i början av 2013. I min kommande bok – planerad utgivning andra halvåret 2016 – finns två kapitel vars innehåll fokuserar på den allt värre förföljelsen av religion i Kina.

Spiraler av våld och förtryck i Xinjiang och Tibet är sedan länge känt i omvärlden. Ett nyare och inte alls lika uppmärksammat påfund är den skoningslösa kampanj som förts mot kyrkor och troende kristna i Kina på senare år.

Sedan slutet av 2013 har över 2 000 kors tagits bort från kyrkor bara i provinsen Zhejiang, där flera kyrkor och katedraler också har jämnats med marken. Vid ett tillslag 2014 stormade 600 specialstyrkor och myndighetsagenter en kyrka i provinshuvudstaden Wenzhou och skadade en handfull följare allvarligt.

kina kyrkaKyrkan Sanjiang, en av Kinas störta, revs i Zhejiang under våldsamma former 2014 trots att den färdigställdes först året innan.

2014 var det värsta året för kristendomen i Kina på över ett decennium enligt den kristna människorättsgruppen China Aid. Antalet kristna som upplevde sig förtryckta ökade med 150 procent från året innan, och 1 274 kristna dömdes också under årets gång jämfört med bara tolv stycken 2013.

Vandalisering av kyrkor i Zhejiang har sedan dess varit vardagsmat, och inkluderar beslagtagandet av datorer eller pengar och andra tillgångar. Att Zhejiang drabbats så hårt beror på att där finns flest kristna i hela Kina; vidare är det också den provins där Xi en gång var partichef och därmed har många lojala politiska allierade.

Enligt många bedömare vill myndigheterna först ”testa” att förtrycka kristendomen i Zhejiang för att sedan lära av framgång och misstag då kampanjen sedan ska spridas över hela landet. Pilotprojekt likt detta är en vanligt förekomst inom kinesisk ekonomi och politik.

Nu verkar tiden vara mogen för att tvinga kristna över hela Kina att rätta in sig i ledet, särskilt som kommunistpartiet på senare tid verkar ha uppfattat sitt maktmonopol som allt mer hotat:

Religion is an important front in a vigorous Chinese campaign against foreign influence, which has most recently included draft rules to bar outside funding from NGOs and strict censorship of entertainment. Last week, a series of espionage warnings, posted in workplaces and on street corners, cast non-Chinese men as potentially dangerous intruders intent on stealing state secrets.

“They want to make sure that they have retained the reins of power,” said Lauren Pfister, a professor of religion at Hong Kong Baptist University. China is “slowly tightening the grips” on religion, he said. “The question is how far will this go?”

En indikation om hur långt man är beredd att gå gavs tidigare denna månad då en kvinna tidigare denna månad begravdes levande av en bulldozer i provinsen Henan, efter att ha protesterat mot myndigheternas rivning av en mindre kyrka där.

Flera fängelsedomar har också fallit under årets gång. I februari dömdes en pastor vid namn Bao Guohua till 14 års fängelse, och hans fru till 12 år, för bland annat förskingring. Sannolikt hänger straffen samman med parets högljudda protester mot rivningar av kyrkor och kors.

I mars 2016 dök advokaten Zhang Kai upp på statliga tv-nätverket CCTV med ett ”erkännande” om att ha läckt nationella hemligheter till utlandet samt ha suktat efter rikedom och kändisskap. Han hade kidnappats av säkerhetstyskor i Wenzhou sju månader tidigare, efter att ha försvarat flera fall med rivna kyrkor i rätten.

Hur försöker då kommunistpartiet rättfärdiga förföljelsen av religiösa aktiviteter som så tydligt bryter mot Kinas konstitution? Med sedvanligt dubbelspråk försöker nyhetsbyrån Xinhua reda ut situationen genom att rapportera om Xi Jinpings uttalande vid konferensen under föregående helg:

He promised to fully implement the Party’s policy of religious freedom, manage religious affairs in line with laws, retain the principle of religious independence and self-administration, and help religions adapt to the socialist society.

Authorities should work to unite religious and non-religious people, and guide those religious to love their country, protect the unification of their motherland and serve the overall interests of the Chinese nation.

Religious groups, meanwhile, must adhere to the leadership of the CPC, and support the socialist system and socialism with Chinese characteristics, Xi said.

They should ”merge religious doctrines with Chinese culture, abide by Chinese laws and regulations, and devote themselves to China’s reform and opening up drive and socialist modernization in order to contribute to the realization of the Chinese dream of national rejuvenation.”

Published on

Kina varnar för utlänningar på sin första ”utbildningsdag för nationell säkerhet”

Vid början av juli förra året skrev jag om att Kina antog en ny svepande nationell säkerhetslag. Den gav staten rätt att ta till ”alla nödvändiga åtgärder” för att försvara Kinas suveränitet och intressen, bland annat genom hårdare kontroll av internet för att ”hindra spridningen av olaglig eller skadlig information”.

Säkerhetslagen uppmanade även Kinas invånare att vara på sin vakt mot ”dåliga kulturella influenser”, ”onda grupperingar” samt ”kriminell verksamhet i religionens namn”.

Samtidigt som lagen antogs så utsågs 15 april till en särskild utbildningsdag för nationell säkerhet. 14 april – alltså i torsdags – citerade nyhetsbyrån Xinhua president Xi Jinping angående vikten av att beakta denna utbildningsdag:

Chinese President Xi Jinping has urged the country to conduct national security education and enhance people’s national security awareness.

Xi’s instructions were issued on Thursday, ahead of the first national security education day on April 15.

The whole Party and society should be mobilized to jointly safeguard national security, consolidate the social basis for national security and prevent and defuse security risks, he said.

Xi, who heads the national security commission, said national security is of paramount importance for the people to live and work in peace and for realizing the Chinese dream of national rejuvenation.

Under själva utbildningsdagen rapporterade Xinhua vidare hur partitjänstemän distribuerat material till bland annat myndighetsorganisationer, skolor, företag och bostadsområden. Materialet spreds såväl i fysisk form genom affischer och böcker, som via internet och andra digitala plattformar.

Enligt Xinhua ansvarar en professor vid det prestigefyllda universitet Tsinghua för materialet. Bland alla de faror som det kinesiska folket nu ska uppmärksamma finns naturligtvis även utlänningar, vilket bland annat exemplifieras genom följande tecknade serie:

kampanj1Den oskuldsfulla lilla kinesiska flickan blir medbjuden på en middag i syfte att förbättra hennes engelskakunskaper..

kampanj..en av västerlänningarna på middagen raggar upp henne, börjar bjuda ut henne och överösa henne med komplimanger och gåvor..

kampanj3..men det visar sig att han blott är ute efter statshemligheter, och försvinner sedan spårlöst efter att ha övertygat kvinnan om att dela med sig av dessa!

Serien, som består av dryga dussinet rutor, finns översatt i sin helhet här. Den har suttit uppe i affischform delar av centrala Peking sedan helgen.

Det är oklart vilka slags statshemligheter vanliga medborgare besitter som de kan dela med sig av till västerländska charmörer. Förmodligen är seriens främsta syfte att unga kineser inte ska tala politik med utlänningar över huvudtaget.

Desto mer klart är de hårda följder som kinesiska invånare riskerar för att bryta mot seriens uppmaningar. De två sista rutorna innehåller två konstaplar som i honnör förklarar risken för livstids fängelse för de kinesiska medborgare som delar med sig av känsliga information till utlänningar eller utländska organisationer baserade i eller utanför Kina.

Den erfarne Kina-analytikern Bill Bishop, som sköter nyhetsbrevet Sinocism, menar att man inte bör underskatta de eventuella risker och konsekvenser som denna nya säkerhetslag med sin utbildningsdag kan komma att föra med sig för utlänningar:

sinocism

Kort sagt så anar Bishop en paranoia i den kinesiska administrationen, främst bland de tjänstemän som ännu inte avskedats under någon av Xi Jinpings många kampanjer, och nu måste visa sig effektiva för att få behålla sina positioner.

Published on

Kinesisk advokat anhållen för att ha uppmärksammat Panama Papers

Förra veckan skrev jag här på InBeijing om hur Kinas myndigheter försöker tysta ner skandalen med Panama Papers eftersom flera av landets toppolitiker länkades till de brevlådeföretag som öppnats i Panama. Bland annat hade maken till president Xi Jinpings syster köpt ett sådant företag för en dollar för att kunna gömma sina tillgångar där.

Förutom att omöjliggöra sökningar på internet så censurerades såväl inhemska som utländska publikationer vilka skrev om ärendet. Vidare menade partitidningen Global Times att västerländsk media försöker använda Panama Papers för att ”attackera” Kina.

Som om det nu inte vore nog så anhölls advokaten Ge Yongxi under gårdagen för att ha postat ett inlägg om skandalen på sociala medier.

Han hämtades från sin bostad vid midnatt av fem civilklädda polismän efter att ha postat en satirisk bild med kort text om Panama Papers på sin Wechat under eftermiddagen. Familjen underrättades sedan att Ge befann sig på en polisstation för förhör.

Redan förra sommaren anhölls Ge två gånger efter att ha försvarat en annan advokat i ett rättsmål, samt för sin allmänna roll inom den grupp med människorättsadvokater som gör Kinas myndigheter nervösa. Han förbjöds även att resa utanför Kina efter att ha försvarat människorättsadvokaten Tang Jingling.

Sammantaget är det bara konstatera hur politiker och företagsledare i många länder hamnade i skottgluggen efter avslöjandet med Panama Papers. Men i Kina är det istället journalister och advokater som talar om skandalen som råkar illa ut.

Published on

Kinas vattenföroreningar ett allvarligare problem än luften

En ny undersökning som uppmärksammades i kinesisk media under gårdagen visar att över 80 procent av grundvattnet som används av jordbruk, fabriker och hushåll på den kinesiska landsbygden egentligen är för smutsigt för att vare sig dricka eller bada i.

Det handlar om officiella tester vid 2 103 underjordiska brunnar av det slag som majoriteten av alla byar och mindre städer är beroende av för sin vattenförsörjning. Djupare resorvarer som förser de flesta större kinesiska städer med vatten ingick alltså inte i undersökningen.

Icke desto mindre fick resultatet många analytiker att återupprepa farhågan om att det är föroreningar av vatten och inte luft som är Kinas största miljöproblem, rapporterar bland annat New York Times:

“From my point of view, this shows how water is the biggest environmental issue in China,” said Dabo Guan, a professor at the University of East Anglia in Britain who has been studying water pollution and scarcity in China.

“People in the cities, they see air pollution every day, so it creates huge pressure from the public. But in the cities, people don’t see how bad the water pollution is,” Professor Guan said. “They don’t have the same sense.”

En annan expert menade att bekymren med Kinas grundvatten nästa glömts bort trots att miljöproblem blivit ett allt mer diskuterat ämne i landet på senare år. Även denna rapport offentliggjordes långt tidigare innan kinesisk media uppmärksammade den under gårdagen.

Undersökningen av de drygt 2 000 brunnarna gjordes främst i norra och centrala Kina. 32,9 procent av dessa hade vatten av klassificeringsgraden 4, vilket innebär att det endast är säkert för industriell användning.

Ytterligare hela 47,3 procent av brunnarna fick den lägsta klassificeringsgraden 5. Bland föroreningarna var mangan, triazol och tungmetaller vanligt förekommande.

Ett kapitel i min nya bok som kommer ut senare i år är tillägnat Kinas miljöproblem. Där skriver jag en hel del om vattenproblemen, vilka försvåras av att Kina är hem åt en femtedel av jordens befolkning men bara sju procent av världens sötvatten. Lägg därtill en överanvändning som fått 250 av landets sjöar att torka ut under de senaste 50 åren.

Det går inte överskatta allvaret i föroreningen av de sparsamma vattenresurser som finns kvar. Förutom att en majoritet av grundvattnet är förgiftat, så är dessutom en tredjedel av landets floder och sjöar så skitiga att de bara kan användas till industri eller jordbruk.

Vidare är vattenföroreningarna mycket svårare att tackla än luftföroreningarna. Detta dels eftersom mätningarna av vattenkvalitén är mycket mer komplicerade än av luften och ofta måste genomföras manuellt.

Men främst för att det tar mycket längre tid att motverka vattenföroreningar. Medan det är fullt realistisk att minska antalet skadliga partiklar i luften på ett år eller mindre, så tar det ett par år innan ens mindre förändringar ger sig till känna i känsliga ekosystem som floder och grundvatten.

Under efterforskningarna till min nya bok kom jag även fram till följande:

* Många industrier som hanterar tungmetaller och farliga kemikalier ignorerar regler angående vattenföroreningar som deras aktiviteter innebär. Många statligt ägda företag betalar helt enkelt de relativt låga böter som föroreningarna leder till.

* Vattnet i reservoaren Dangjiakou, som står för cirka hälften av Pekings dricksvatten, innehöll 2007-2010 hela 20 gånger högre halter av bly än världshälsoorganisationens rekommendationer. Vattnet innehöll även skadliga mängder ammoniak, arsenik och nitrogen.

* Många bönder i Pekings grannprovins Hebei måste nu gräva 120-200 meter för att hitta grundvatten. För ett årtionde sedan var samma brunnar 20-30 meter djupa. Varje år försvinner cirka fyra miljarder kubikmeter grundvatten i norra Kina i en ond cirkel; bristen på rent ytvatten gör att man måste gräva djupare vilket får de naturliga reserverna att fyllas på långsammare.

* Vattentillgången per capita är mindre i Peking än i Palestina. Bristen på vatten är ett av de allra största hoten mot norra Kinas tillväxt, och vidare så varnar Världsbanken för att Kina redan till år 2020 riskerar 30 miljoner klimatflyktingar på grund av vattenbrist.

Published on

Kina och Panama Papers

Då skandalen Panama Papers rullades upp under helgslutet upptäcktes att även flera höga kinesiska politiker och deras familjer gömt tillgångar i så kallade brevlådeföretag.

Minst åtta nuvarande eller tidigare medlemmar av kommunistpartiets politbyrå kopplas till skandalen. Där ibland Xi Jinping, då maken till presidentens syster köpt ett företag i Panama för en dollar.

Även familjemedlemmar till Liu Yunshan och Zhang Gaoli nämns i utredningen. De båda är nuvarande medlemmar av politbyråns ständiga utskott som är Kinas högsta politiska instans.

I papperna finna också Li Xiaolin, dotter till den avskydda tidigare premiärministern Li Peng som är ökänd för sin ledande roll under massakern vid Himmelska fridens torg och därefter för skamlös korruption.

Trots detta har Li Peng – liksom Liu Yunshan och Zhang Gaoli – sluppit undan president Xi Jinpings omfattande kampanj mot korruption.

Med tanke på denna kampanj är Panama Papers särskilt pinsamt för Kina. Kampanjen har nämligen fått mycket kritik för att vara ett svepskäl för Xi Jinping att rensa ut politiska motståndare, snarare än att bekämpa korruption på riktigt.

Panama Papers ger ytterligare fog för denna teori och därför gör politiker och media i Kina sitt bästa för att tysta ner skandalen. Enligt Reuters har myndigheterna valt att inte kommentera händelsen alls, men det gjorde under dagen partitidningen Global Times:

But the Global Times, an influential tabloid published by the ruling Communist Party’s official People’s Daily, suggested in an editorial on Tuesday (April 5) that Western media backed by Washington used such leaks to attack political targets in non-Western countries.

”The Western media has taken control of the interpretation each time there has been such a document dump, and Washington has demonstrated particular influence in it,” the paper said.

(…)

Searches for the word ”Panama” on Chinese search engines bring up stories in Chinese media on the topic, but many of the links have been disabled or only open onto stories about allegations directed at sports stars.

Searches for ”Panama Papers” in Chinese bring up a warning that the results ”may not accord with relevant laws and rules so can’t be shown”.

Global Times nämnde givetvis inte kinesiska aktörers inblandning i affären. Kort sagt så censurerar Kina skandalen vad gäller inhemska politiker eller exempelvis Rysslands president Vladimir Putin, men väljer att göra information om fotbollsstjärnor som Lionel Messi eller vissa västerländska tjänstemän tillgänglig för den inhemska publiken.

Så medan Panama Papers leder till avgångar i Sydamerika och krav om nyval på Island – samt en allmän debatt om samhällsmoralen i en majoritet av världens länder – så innebär den selektiva censuren att skandalen knappt kommer leda till någonting alls i Kina. Förutom att möjligen späda på bilden av att utlänningar vill Kina illa.

Published on

Allt hårdare kritik mot Xi Jinping

Jag har tidigare skrivit mycket här på InBeijing om hur yttrandefriheten försämrats betydligt under Xi Jinpings tid vid makten. För en dryg månad sedan besökte presidenten personligen redaktionerna för Kinas tre viktigaste medier för att tvinga fram försäkra sig om deras lojalitet och positiva rapportering om kommunistpartiets ledarskap.

Fastighetsmogulen Ren Zhiqiang var en av få som vågade kritisera presidentens order, genom att påpeka att dessa medier finansieras av skattepengar och därmed främst bör tjäna allmänheten snarare än partiet. Efter uttalandet fick Ren motta hot i media, och hans mikroblogg med 37 miljoner följare stängdes ned.

Ren fick dock oväntat stöd från professor Cai Xia vid kommunistpartiets centrala partiskola. Hon menade att behandlingen av Ren bryter mot Kinas konstitution och skadar partiet genom att stoppa välbehövlig konstruktiv dialog.

Snart raderade censurmyndigheten även Cai Xias kommentarer från internet, men det visade sig att hon inte är ensam om att reagera på Xi Jinpings allt mer repressiva metoder. Under början av 2016 har kritik mot presidenten blivit såväl vanligare som mer vågad.

Affärsmagasinet Caixin genomförde nyligen en protest online för att försvara yttrandefriheten, samtidigt som en anställd på statliga nyhetsbyrån Xinhua publicerade en flitigt delad text som jämför klimatet i dagens Kina med kulturrevolutionen.

I slutet av mars 2016 sade också en redaktör vid inflytelserika Southern Metropolis Daily upp sig och publicerade ett avskedsbrev med skarp kritik mot den tilltagande censuren.

xi maoKritik mot Xi Jinping är även vanlig i utländsk media – här omslagen i de aktuella numren av Time Magazine och The Economist.

Även inifrån partiet kommer liknande signaler. I mars 2016 publicerade nämligen partiets interna disciplinkommission – som bekämpar korruption under ledning av Xis högra hand Wang Qishan – en essä på sin hemsida med rubriken ”En ärlig rådgivare är bättre än tusen ja-sägare”.

Där drogs historiska paralleller med dynastier som fallit på grund av att kejsare inte tillåtit diskussioner om rikets tillstånd. Essän menade att dagens Kina inte bör frukta att folket säger fel saker, utan snarare frukta att folket inte säger någonting alls.

I mars började även ett brev cirkulera online med krav på Xi Jinpings avgång. Det var undertecknat av ”lojala partimedlemmar” som kritiserade presidenten för maktcentralisering och personkult, samt att ha skapat en rad kriser inom såväl ekonomi som ideologi och kultur. Även här gjordes jämförelser med kulturrevolutionen.

Brevet saknar såväl avsändare som plattform men fick ändå myndigheterna att reagera starkt. Säkerhetsstyrkor arresterade flera familjemedlemmar till ett par kinesiska aktivister i utlandet som misstänktes ligga bakom eller ha information om brevet. Vidare anhölls även journalister i Kina, samt flera anställda vid internetsidor som valde att publicera delar av brevet.

De klumpiga reaktionen har främst tjänat till att dra ännu mer uppmärksamhet till brevet – men visar samtidigt att Xi Jinping avser fortsätta sätta hårt mot hårt. Eller som en analytiker beskriver det för The Guardian; ju mer makt presidenten tillförskansar sig, desto mer paranoid blir han.

Published on

Publicerat: Mao tar makten över Kina

Jag har genom åren skrivit en handfull längre artiklar angående Kina för magasinet Allt om historia. I det aktuella numret är det dags igen; där finns ett drygt tio sidor långt reportage av mig om Mao Zedongs väg till makten.

Artikeln handlar såväl om kommunistpartiets kamp mot nationalistpartiet Kuomintang, inklusive ”den långa marschen”, samt om den interna maktkamp som samtidigt pågick inom själva kommunistpartiet och resulterade i att Mao Zedong så småningom växte fram som envåldshärskare.

Reportaget kan läsas här nedan, eller i större version via Scribd.

Published on

Japans befolkning minskar med en miljon

En av anledningarna till att jag besökte Japan tidigare denna månad var att skriva ett reportage om varför invånarna i vissa byar på Okinawa blir så extremt gamla. Även som helhet har japanerna världens högsta förväntade livslängd på 84 år, jämfört med exempelvis 82 år i Sverige och 75 år i Kina.

Men trots att japanerna blir äldst i världen så minskar landets befolkning. Nya siffror gör gällande att Japan vid slutet av 2015 hade 127,1 miljoner invånare, vilket var 945 000 färre än 2010.

Även om detta var den första minskningen sedan Japan började föra officiell befolkningsstatistik 1920 så var den väntad, och samtidigt bara början på en nedåtgående trend. Enligt FN:s senaste uppskattning kommer landets befolkning minska till 83 miljoner vid århundradets slut, vilket vore 40 procent mindre än rekordnoteringen för bara några år sedan.

Redan i dag är en fjärdedel av alla japaner över 65 år gamla, vilket är den största andelen i hela världen. Prognoser gör dessutom gällande att denna andel kommer öka till 40 procent år 2060. Utvecklingen beror på låga födelsetal och ett envist motstånd mot invandring.

Japans premiärminister Shinzo Abe kommenterade de nya siffrorna med att återupprepa en tidigare målsättning om att hindra befolkningen att sjunka under 100 miljoner, främst genom att underlätta för kvinnor att föda fler barn. Födelsetalet i Japan ligger i dag på 1,8 vilket faktiskt är något högre än bottennoteringen 1,4 vid mitten av 1980-talet.

Som en konsekvens av en minskande arbetsstyrka går det också trögt för landets tillväxt; under årets första tre månader minskade Japans BNP med 1,4 procent vilket följde på en negativ tillväxt även under fjolårets sista kvartal.

Trots detta överväger Abe inte att öka den i dag nästan helt icke existerande invandringen till Japan, vilket det heller inte finns något stöd för i den allmänna opinionen.

Dagens Japan är ett extremt homogent land – och på samma gång även ett extremt säkert land med väldigt låg brottslighet samt en hög tillit, artighet och ömsesidig respekt mellan invånarna. I många av de hus jag bodde i låste ägarna inte ens dörren.

Många japaner som jag talade med under resans gång är – med rätt eller orätt – rädda för att detta kan förändras och att samhället riskerar bli mer polariserat om man öppnar upp för större invandring. (De senaste månadernas rapporter från Europa tjänar knappast till att dämpa denna oro.)

Den stagnerande tillväxten som befolkningsminskningen för med sig verkar heller inte vara skäl till oro; många menar att levnadsstandarden ändå kommer vara densamma eftersom det ju blott blir färre personer som delar på en mindre kaka.

För den som är mer intresserad av vad Japans kraftigt minskande befolkning kan komma att innebära för landets framtid så skrev jag tidigare i veckan ett längre och mer detaljerat inlägg om detta på Finansliv, med fokus på de ekonomiska aspakterna.

Published on

Recension: Chinese Politics in the Era of Xi Jinping

i senaste numret av Axess recenserar jag ännu en bok, nämligen ”Chinese Politics in the Era of Xi Jinping” skriven av Willy Lam.

Lam är professor vid Chinese University of Hong Kong och har forskat om kinesisk politik i över 30 år. Han har skrivit böcker om de tidigare presidenterna Jiang Zemin och Hu Jintao, liksom om maktkampen inom kommunistpartiet i samband med massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

Han är alltså rätt man att jämföra de olika kinesiska ledarna i modern tid med varandra, och som ni kan se av min recension så finner Lam att Xi Jinping utmärker sig på många vis. Recensionen inleds med detta stycke:

Kinas president Xi Jinping är extremt annorlunda jämfört med sina föregångare. Han har nämligen på många fronter brutit helt med Deng Xiaopings politik – för att istället närma sig Mao Zedongs totalitära styrelsesätt.

Deng var arkitekten bakom Kinas öppnande mot omvärlden och ekonomiska reformer, som i praktiken styrde landet i över ett årtionde från 1978. Hans viktigaste gåva till det kinesiska folket var att bringa ett slut på Maos ändlösa ideologiska och politiska kampanjer, för att istället prioritera en stabil ekonomisk utveckling.

Deng lade stor vikt på att reformera ledarskapets utformning. I en artikel i Folkets Dagblad 1980 förpassade han Maos personkult till historien. För att undvika en ny kulturrevolution menade Deng att Kina istället måste styras kollektivt, av ledare med olika bakgrunder och från olika regioner i landet, för att balansera makten mellan partiets olika fraktioner. Generalsekreteraren skulle blott vara ”den främsta bland sina likar” i Kinas politbyrå.

Efter Deng följde presidenterna Jiang Zemin (1993–2003) och Hu Jintao (2003–2013) i princip den inslagna vägen. De ekonomiska reformerna var många och snabba, medan politiska reformer främst bestod av institutionella förändringar för att minska byråkrati och ineffektivitet. Men sedan Xi Jinping blev generalsekreterare i november 2012 – och sedermera även president i mars 2013 – har han centraliserat makten kring sig själv och fört tillbaka ideologin på dagordningen.

Lams bok tar upp många aspekter av Xi Jinpings politiska gärningar; även inom utrikespolitiken påminner den nya presidenten om Mao Zedong. Deng Xiaopings ledord inom detta område var att Kina skulle ”ligga lågt” och ”bida sin tid”.

I motsats till tidigare presidenter så har Xi aldrig upprepat dessa fraser, utan talar istället om vikten av att bygga upp en stark armé och arbeta mer proaktivt för att nå framsteg på det utrikespolitiska området.

I detta syfte har en ny kustbevakning med utökade befogenheter formats i Sydkinesiska havet, och resurser har öronmärkts för att Kinas flotta till år 2030 ska passera Japans och närma sig USA:s vad gäller slagkraft.

Xi har övergivit Kinas tidigare doktrin om att inte lägga sig i andra länders ”inre angelägenheter” till fördel för tal om ”en ny världsordning”, särskilt vad gäller förhållandet till USA. Samtidigt har Kinas generaler fått mer att säga till om politiskt, på bekostnad av landets utrikesministerium och diplomatkår.

Under Xi har intoleransen mot diskussion om partiets mörka sidor under Mao Zedong också ökat dramatiskt. Redan 2012 sade Xi som nybliven generalsekreterare: ”Vi får aldrig ge upp marxism-leninism eller Mao Zedongs tankar”.

Året därpå presenterade Xi sin teori om att Kinas moderna historia inte får delas upp i två perioder – före respektive efter de ekonomiska reformerna 1978. Detta skulle nämligen innebära en risk för kritik mot Mao, en kritik av samma sort som den som riktades mot Stalin och Lenin och som fick Sovjetunionen på fall.

Därför var ”kommunistpartiets historiska snedsteg” en av de sju punkter som enligt presidentens hemligstämplade dokument nummer 9 inte längre får diskuteras vid landets universitet. Andra punkter innefattar pressfrihet, universella värden och ett fristående rättsväsende.

Det är därför knappast tal om några politiska reformer eller några utökade mänskliga rättigheter under Xi Jinping. Tvärtom skriver Lam att Xi har ”vridit tillbaka klockan för politiska reformer” inom nästan varje område:

Flera gånger har presidenten klargjort att han inte är intresserad av ”universella värderingar”, och att de i Kina som förespråkar dessa ”inte har förstått naturen” av de reformer han planerar. Lam understryker att Xi snarare är ute efter en toppstyrd leninistisk politisk modell, och försöker åstadkomma detta genom sitt mantra om ”den kinesiska drömmen”.

Detta mantra innehåller en stor dos nationalism, vilket märks i citat som att ”uppfylla den kinesiska rasens stora renässans” med hjälp av patriotism som en ”andlig kraft”, som resolut kan ”förena alla kineser”. Alltså en teori inte helt olik den Sonderweg som dominerade den tyska diskursen i samband med andra världskriget.

Det var därför allt annat än lustigt att Filippinernas president 2014 varnade omvärlden att ”inte återupprepa historiska misstag” genom att försöka blidka det expansionistiska Kina.

Ytterligare en konsekvens av Xi Jinpings repressiva politik är enligt Lam att ”det kinesiska medvetandet håller på att stängas” i alla folklager, eftersom det helt enkelt blivit för farligt att avvika från myndigheternas linje.

Hell recensionen finns att läsa gratis på Axess hemsida.

Published on

South China Morning Post senaste tidningen att blockeras i Kina

South China Morning Post, en anrik och tvåspråkig tidning baserad i Hongkong, är det senaste i raden av offer för Kinas censurmyndighet. Nu i veckan blockerades nämligen tidningens kinesiska hemsida på fastlandet.

Dessutom raderades South China Morning Posts konton på sociala medier som Wechat, Sina Weibo och Tencent Weibo som alla användes för att posta länkar till tidningens innehåll online till över en miljon följare.

Anledningen till den plötsliga blockeringen sägs vara en kolumn skriven av tidningens chefredaktör Wang Xiangwei, som menar att vänsterradikala politiker i Kina utnyttjar Xi Jinpings anti-korruptionskampanj för att attackera ideologiska meningsmotståndare.

Kolumnen sågs som extra känslig eftersom den länkade samman Xi Jinpings pågående kampanj med händelser som utspelade sig under Mao Zedongs kulturrevolution, även om inga direkta anklagelser riktades mot Xi själv.

Wang skrev även att anti-korruptionskampanjen utgör ett hot mot Kinas ekonomiska tillväxt, eftersom många tjänstemän och affärsmän nu är så rädda att åka dit för korruption att de väljer att inte göra några affärer alls.

Blockeringen visar graden av den kontrollmani som gripit Kinas censurmyndighet på senare tid, rapporterar bland annat CNN:

”We’re really in the midst of a new phase of the crackdown on Weibo,” said David Bandurski, a researcher at the China Media Project at Hong Kong University. He noted the recent deletion of the Weibo accounts of outspoken businessman Ren Zhiqiang, who had around 37 million followers.

Händelsen är också anmärkningsvärd eftersom näthandelsjätten Alibaba i fjol köpte SCMP Group – som ger ut South China Morning Post – i syfte att göra tidningens rapportering om Kina ”mer positiv”.

Affären är inte avslutad ännu, men det verkar som att det nya ägarskapet trots en uttalad välvilja om att rapportera positivt om Kina inte är skydd nog mot landets allt mer aktiva censurmyndighet.

Published on

Bevis: Svensk kidnappad av kinesiska säkerhetsagenter

Fallet med den kidnappade svenska förläggaren Gui Minhai är märkligt på många vis. Tystnaden i svensk media och bland svenska politiker är obegriplig, och ibland kommenterar folk mina inlägg här eller på Facebook med att det inte är lustigt att Gui frihetsberövats eftersom han brutit mot kinesisk lag.

Dessa individer har inte satt sig in i frågan – i så fall skulle de vet att Kina och Hongkong har olika grundlagar, och att Kina förbundit sig till att respektera den press- och yttrandefrihet som fortfarande råder i Hongkong.

För att tysta Gui och fyra ab hans kollegor har Kina därför kidnappat dem under semestrar eller affärsresor.

Sedan finns det även de som på allvar tror att de kidnappade förläggarna gjort sig skyldiga till de brott som de ”erkänner” på kinesisk tv. Så är givetvis inte fallet. Framtvingade, offentliga erkännanden är något traditionellt inom kinesisk politik som återigen blivit allt vanligare sedan Xi Jinping blev president.

Ett tydligt bevis för att de handlar om olagliga kidnappningar och framtvingade erkännanden är det email som South China Morning Post under gårdagen publicerade, som Gui Minhais kollega Lee Bo skickade till Guis dotter 10 november i fjol.

I mailet skriver Lee Bo att Gui varit försvunnen i över 20 dagar, och uttrycker misstankar om att kinesiska säkerhetsagenter har tagit honom till Kina på grund av politiska anledningar.

Mailet skrevs just innan Lee Bo själv blev kidnappad och sedermera även han tvingades ”erkänna” sina brott på kinesisk tv.

Dotterns namn är Angela, Lee använder sitt engelska namn Paul och benämner även Gui vid hans engelska namn Michael. Se hela mailet nedan:

Hi Angela,

I am Paul Lee [Po], Michael’s business partner, who had lunch with you and Michael last year in Hong Kong.

I write to you concerning the whereabouts of Michael. I wonder if you have known that he has been missing for more than 20 days, we fear that he was taken by special agents from China for political reasons.

We last talked to Michael by email on 15 October, and after that day, nobody could contact him. He was then staying in his apartment in Thailand. According to [Gui’s wife]’s words told by the watchman of the building, he left the apartment with several men who claimed to be his friends.

Since we feel [Gui’s wife] is hesitating and is not doing anything at the moment, and it’s very little we can do to help him because we are not his next of kin. I then think of you, perhaps you can do something, and there are a lot of Michael’s friends [who] are ready to help if you need them.

Do tell me what you think and what you want us to do.

Best,

Paul Lee

Maliers innehåll är alltså stick i stäv med de erkännande som Gui och Lee tvingades göra efter att de kidnappats.

Bara några veckor efter detta mail visade kinesiska myndigheter upp brev som Lee Bo ska ha skrivit, där han pratar om Gui som en ”moraliskt oacceptabel person” med ett tvivelaktigt förflutet.

Dessutom har både Lee och Gui tvingats säga på tv att de självmant kommit till Kina för att sona sina brott och inte vill ha någon hjälp av svenska eller brittiska myndigheter. (Lee Bo har brittiskt medborgarskap.)

Till skillnad från svenska medier så har South China Morning Post även talat med Angela efter Gui Minhais andra framtvingade erkännande. Hon är övertygad att Gui tvingats till falska erkännande under svår press, och vill träffa sin far så fort som möjligt.

Angela säger även att Sveriges utrikesdepartement kontaktade henne efter att de fått möjlighet att träffa Gui i kinesiskt förvar 24 februari.

En talesman från utrikesdepartementet sade efter mötet att Gui ”mådde bra”, och Angela säger att hon inte fått mycket information om mötet med hennes från svenska myndigheter utöver vad de redan sagt till media.

Enligt Angela hade Gui inte heller valt tala med personalen från utrikesdepartmenetnet, annat än att berätta för dem att han inte var intresserad av deras hjälp.

Jag undrar verkligen vilka slags hot, vilken utpressning eller tortyr som Gui och hans kollegor har utsatts för.

Published on

Svensk riskerar fem års fängelse i Kina

Då svenskar riskerar långa fängelsestraff utomlands – särskilt i en diktatur – skapas vanligtvis stor uppståndelse i media och bland politiker.

Tyvärr verkar inte detta gälla förläggaren Gui Minhai som jag skrivit om flera gånger tidigare på InBeijing bland annat här, här och här.

Gui, som är svensk medborgare sedan han utvädrade från Kina på 1990-talet, kidnappades av kinesiska myndigheter under en resa till Thailand i oktober i fjol.

Hans fall fick ironiskt nog viss uppmärksamhet i samband med att en etnisk svensk vid namn Peter Dahlin ett par månader senare också frihetsberövades i Kina och liksom Gui tvingades till ett falskt erkännande på kinesisk tv vid början av året.

Men då Dahlin efter sitt erkännande tilläts återvända till Sverige i slutet av januari så blev det återigen tyst om Gui – trots att flera experter på Kinas lag i veckan varnade för att han riskerar fem år i kinesiskt fängelse.

guiGui Minhais första framtvingade erkännande på kinesisk tv. Föregående helg ägde även ett andra likadant ”erkännande” rum, men det har det varit tyst om i svensk media och bland svenska politiker.

Detta efter att Gui återigen tvingats till nya erkännanden på kinesisk tv under föregående vecka. I en ”intervju” med privata tv-kanalen Phoenix ”erkände” Gui att hans förlag sedan oktober 2014 smugglat cirka 4 000 förbjudna böcker till 380 kunder i Kina.

Gui sade att han medvetet kringgått kinesiska lagar genom särskilda påsar som lurat tullens röntgenmaskiner. Han ”erkände” även att han förfalskat svenska dokument för att skaffa körkort i Kina, samt hjälpt sina kollegor att öppna olagliga kinesiska bankkonton.

Även tre av hans kollegor – som också rövades bort av kinesiska myndigheter i fjol – dök upp på tv-kanalen Phoenix vid samma tillfälle. De erkände att de medverkat i smugglingen av böcker till Kina, men skyllde hela verksamheten på Gui Minhai.

De tre kollegorna ”erkände” att smugglingen skett på Guis order och ångrade sig nu grovt att de brutit mot kinesisk lag. Enligt rapporter i kinesisk media var de alla ångerfulla; en av dem grät och en annan bad om att få en andra chans.

Kollegorna ”erkände” också att förlagets böcker var påhittade, och sade att innehållet laddats ner från internet eller pusslats samman med hjälp av material från olika magasin.

Eftersom böckerna ofta kritiserar Kinas politiska ledare ”ångrade” kollegorna nu att deras historier ”skapat en rad rykten och dåliga influenser”.

Med anledning av detta framhöll kinesisk media att de tre kollegorna visat en ”bra attityd” genom att erkänna sina brott och kan därför potentiellt få återvända till Hongkong utan att dömas till fängelse i Kina.

Detta tyder på att Gui kan bli syndabock för hela affären, och även potentiellt kan dömas för brott som subversiv, omstörtande verksamhet eller ”förstörande av den nationella enigheten”.

Med tanke på antalet böcker som Gui beskylls för att ha smugglat till Kina tror en kinesisk redaktör att Gui kan riskera ända upp till tio år i kinesiskt fängelse.

Den femte och sita förläggaren som kidnappats av kinesiska myndigheter heter Lee Bo. Hans fall har skapat störst uppståndelse eftersom han kidnappades i Hongkong – inte i Thailand eller Kina som de övriga fyra – och eftersom att brittiska myndigheter vågat fördöma hans kidnappning i betydligt skarpare ordalag än svenska myndigheter.

Men även Lee framträdde nyligen på tv-kanalen Phoenix, där han ”erkände” sina brott samt avsade sig sitt brittiska medborgarskap med följande motivering:

“After the problems with Mighty Current Media emerged, I wanted to secretly go to the mainland and clear up the problems as quickly as possible,” he said. He told the network that he had been worried that he would have to testify against people who could cause problems for him or his family, so he traveled secretly with the help of friends so as not to leave a record of crossing the internal boundary between Hong Kong and mainland China.

Mr. Lee added that he planned to give up his British “right of abode” because it had “made the situation even more complex.” Mr. Lee has British citizenship, and Britain’s top diplomat has complained that the handling of Mr. Lee’s case was in violation of a treaty on the status of Hong Kong, a former colony, that gives residents protection under a separate legal system.

Att även detta erkännande är framtvingat står för de flesta bortom allt rimligt tvivel.

Det är mycket anmärkningsvärt att en svensk medborgare tvingas till ”erkännanden” på kinesisk tv inte bara en utan två gånger och dessutom riskerar 5-10 år i kinesiskt fängelse. Ännu mer anmärkningsvärd är kanske den nästan totala tystnaden kring detta från svensk media och svenska politiker.

Tvärtom rapporterar BBC att svenska utrikesdepartementet nyligen besökte Gui i hans kinesiska förvar, och beskrev hans tillstånd som ”mycket bra”.

Published on

Homosexualitet, alkohol och vidskeplighet nu förbjudet på kinesisk tv

I veckan offentliggjorde statlig media en uppsättning nya regler för produktion av kinesiska tv-serier.

Den statliga myndighet som övervakar stora delar av Kinas media presenterade reglerna under föregående vecka, med fler och mer detaljerade restriktioner än någonsin tidigare.

Enligt myndigheterna syftar de nya reglerna till att implementera uppmaningarna i ett tal som president Xi Jinping höll 2014, vars innehåll främst gick ut på att konst och kultur ska tjäna ett högre politiskt syfte.

Quartz återger delar av det nya regelverkets artikel 5, med kategorier och punkter som kinesiska producenter av tv-serier nu har att förhålla sig till. De måste nu bland annat undvika innehåll som:

1. Damages the image of the country, state systems and policies.

2. Damages the image of army, police, national security forces, judicial officers and other specific professions, groups, and public. figures of other social organizations and group.

3. Exaggerates social problems, displays excess, or shows the dark side of society.

(…)

1. Promotes spirits, reincarnation, witchcraft and other feudal superstitious thinking

2. Promotes ignorance, evil, grotesque, and other aspects of the feudal culture

(…)

1. Displays violence, murder, or shows rampant evil forces

2. Shows violent and cruel criminal processes, and physical or mental abuse in details

3. Exposes investigative techniques, details detection that can induce criminals to master anti-investigative techniques

4. Shows bizarre, grotesque criminal cases

5. Blurs the value judgement between truth and falsehood, good and evil, beauty and ugliness, or confuses the basic boundaries between justice and injustice

6. Show drugs, alcoholism, gambling and other bad behaviors in detail

(…)

1. Depicts prostitution, fornication, rape and other ugly behaviours

2. Expresses or displays abnormal sexual relations or sexual behavior, such as incest, homosexuality, perversion, sexual assault, sexual abuse, and sexual violence.

3. Promotes unhealthy views of marriage and relationships, including extra-marital affairs, one night stands, and sexual freedom.

4. Contains shots that give sensory stimulus, and similar manifestations and indirectly related to or suggestive of sex

Quartz jämför även dessa regler med liknande direktiv som gavs av samma myndighet 2010, under den tidigare presidenten Hu Jintaos styre. Det konstateras att fokus då nästan uteslutande låg på nationell image, enighet och social stabilitet.

Detta är exempelvis första gången som det pekas ut specifikt att homosexualitet inte får förekomma i kinesiska tv-serier. Jämfört med sina grannländer har Kina länge varit relativt tolerant mot homosexualitet, men de nya direktiven visar att detta kan komma att förändras under Xi Jinping.

I januari raderades en populär musikvideo online om bisexualitet, och förra veckan var Kinas videodelningssajter tvungna att ta bort en populär serie med homosexuellt innehåll.

Enligt myndigheterna ska de nya reglerna också tjäna som en slags marknadsföring för att göra kinesiska tv-serier mer populära.

Men många internetanvändare frågar sig nu vilka slags tv-serier som alls kommer bli möjliga att producera då företeelser som kriminalitet, ondska eller sexuella anspelningar inte får ha någon plats i handlingen.

Published on

Bilder: Där man lever längst i världen

Befinner mig just nu på Okinawa, i början på en 17 dagar lång Japanresa som är en kombination mellan arbete och nöje. Under helgen besökte jag den lilla byn Ogimi vars dryga 3 000 invånare har bland den högsta medelåldern i världen.

Okinawa är ett av en handfull områden världen över där invånarnas kost – i kombination med goda gener och en aktiv livsstil – tros förlänga deras livstid.

Efter besöket kan jag konstatera att invånarna främst äter sina egenodlade grönsaker och lever ett aktivt liv; en kvinna jag intervjuade som snart skulle fylla 100 jobbade i sin trädgård varje dag för att underhålla sin balans och fingrarnas motorik.

Dessutom är de gamla sällan ensamma. Det är inte tal om några ålderdomshem här inte, utan grannar och familj tar hand om varandra på ett föredömligt vis.

Mer om invånarnas kosthållning och övriga livshemligheter kommer ni få läsa i ett av mina reportage framöver. Håll så länge till godo med en handfull bilder från Ogimi här nedan:

IMG_4462Är man 90 år gammal har man rätt att ta en paus.

IMG_4397På Okinawa odlar man sina egna ingredienser – här papaya.

IMG_4194Om två dagar fyller denna kvinna 100 år. Och hon äter gärna godis.

IMG_4511Tävlingsinstinkten sitter kvar!

IMG_4248Här snackas det oavbrutet om blommor, växter och grönsaker.

IMG_4351Denna blott 67 år unga restaurangägare tillreder ännu en nyttig måltid.

Published on

Repressionen når nya höjder på Kinas sociala medier

Förra veckan skrev jag här på InBeijing om hur president Xi Jinping besökte Kinas tre största redaktioner för att kräva att landets medier ska fokusera på ”positiv rapportering” och värna om kommunistpartiets auktoritet.

Analytiker påpekade då att denna sorts presidentbesök är ytterst ovanligt och tyder på ökade krav på statlig media att följa de politiska direktiven från kommunistpartiets ledarskap, som i allt högre utsträckning utformas av Xi Jinping personligen.

Sedan Xi Jinping har tagit makten tillåts allt mindre kritik mot landets ledarskap, vilket också blev tydligt i samband med detta besök.

En av de få som vågade kritisera Xi Jinpings direktiv till landets medier var fastighetsmogulen Ren Zhiqiang, som inför sina 37 miljoner följare på mikrobloggen Sina Weibo påpekade att de berörda mediaföretagen finansieras av skattebetalarnas pengar och därmed bör tjäna allmänheten snarare än kommunistpartiets ledarskap.

Marknadsliberala Ren har gjort sig känd för att vara frispråkig på sin mikroblogg, där han tidigare kritiserat allt från ekonomisk ojämlikhet till korruption och ljusskygga fastighetsaffärer.

Men denna gång fick han svar på tal. Bara ett par dagar senare beskylldes Ren av en nyhetssida med nära band till myndigheterna i Peking för att sprida “anti-kommunistiska tankar” och vilja störta partiet till fördel för västerländsk konstitutionalism.

I hotfull ton varnades Ren för att beteenden som skapar kaos kommer ådra sig folkets ilska, och provocerande handlingar mötas av “folkligt motstånd”.

I ett klart bevis över hur intolerant kommunistpartiet nu blivit inför den minsta lilla kritik, rapporterade statliga CCTV under söndagen att Rens mikroblogg ska raderas.

Han beskylls för att ha postat olaglig information med negativ samhällspåverkan som följd:

The verified account of Ren Zhiqiang, a famous Chinese property mogul with over 37 million followers on Weibo, was taken down on Sunday, according to a statement published on the website of Cyberspace Administration of China (CAC), China’s top Internet watchdog.

In the statement, CAC spokesman Jiang Jun accused Ren that he “continuously publishes illegal information” and “caused negative social impacts” leading to his account closure. Jiang also said well-known figures like Ren should be “especially aware of how to utilize their influence properly.”

(…)

According to CAC, China has halted or blocked over 580 individual social media accounts since early February, including those of popular commentators, for rumormongering, misleading public and spreading other illegal information.

CCTV skriver även att en skådespelare, en tidningsredaktör och en föreståndare vid ett konstcenter är de senaste i raden att få sina mikrobloggar avstängda.

Vidare har CCTV sänt ännu ett framtvingat erkännande i veckan, denna gång från en advokat som givit rättslig hjälp till kristna vars kyrkor jämnats med marken.

Published on

Kina storsatsar på fotboll

Fotbollstränaren Sven-Göran Eriksson citerades i veckan av The Guardian säga att Kina mycket väl kan vinna fotbolls-VM inom de närmsta tio åren.

Uttalandet gjordes inför mötet mellan hans nuvarande lag Shanghai SIPG och Melbourne Victory i asiatiska Champions League. Svennis uttryckte då sin övertygelse om att han är på rätt plats vid rätt tillfälle, och menar att det riktigt går att känna hur fotbollen växer i Kina.

Han jämför känslan med sin tid i Italien på 1990-talet och England på 2000-talet, då ”varje spelare” ville komma till dessa ligor tack vare bra fotboll och höga löner. 2016 verkar det som att alla spelare istället vill komma till Kina av samma anledningar, menar Svennis.

Under den begränsade period som europeiska klubbar får köpa nya spelare under vinterhalvåret spenderade klubbarna i engelska Premier League mest pengar på övergångar; sammanlagt 253 miljoner euro. Klubbarna i Kinas högstaliga spenderade dock 331 miljoner euro under januari och februari, vilket var mest i hela världen.

Enligt Transfermarkt spenderade klubbarna i Kinas högstaliga mer pengar på övergångar denna vinter än alla klubbar i Italien, Tyskland, Frankrike och Spanien tillsammans. Faktum är att den kinesiska andraligan också slår samtliga europeiska förstaligor förutom den engelska.

Bland annat Alex Teixeira har lockats till Jiangsu Sunning i Kinas förstaliga som betalade 50 miljoner euro för brassen. Guangzhou Evergrande köpte loss den colombianske landslagsforwarden Jackson Martinez från Atletico Madrid för 42 miljoner euro.

De stora övergångssummorna har fått bland annat Arsenals tränare Arsene Wenger att uttrycka oro, eftersom ”Kina verkar ha finanserna att flytta en hel europeisk liga till Kina”.

Som så ofta i Kina så finns bakomliggande politiska motiv. För ett år sedan så inledde en reformkommitté där president Xi Jinping är ordförande – och som normalt sett sysslar med politik och ekonomi – så kallade ”fotbollsreformer med kinesiska förtecken”.

I dessa reformer ingår att antalet fotbollsakademier i Kinas ska tiodubblas och uppgå till 50 000 stycken år 2025. Fotboll ska också göras obligatoriskt i grundskolan.

Enligt The Economist har Xi Jinping sägs gillat fotboll sedan barnsben, och menar vidare att denna sport kan verka positivt för patriotism och medföra en känsla av kollektivism.

The Guardian kommenterar även vad gäller Xi Jinpings satsning:

The Chinese president, lionised by Communist party spin doctors as a die-hard football fan, has vowed to turn China into a footballing superpower as well as an economic one.

Construction work has begun on thousands of football academies since he took office in late 2012, as part of the president’s roadmap to transform his country’s on-field fortunes. Top European and South American clubs and coaches have been invited to help China revive its domestic game.

Signalpolitiken och utvecklingen har snappats upp av näringslivet. I oktober i fjol köpte riskkapitalbolaget China Medical Capital tv-rättigheterna till kinesiska förstaligan i fem år framöver för motsvarande 10 miljarder kronor, vilket var 25 gånger så mycket som statliga tv-bolag betalade för samma rättigheter år 2015.

Bolaget har redan sålt de två första åren med vinst, och köpte i december en 13 procent stor ägarandel i Manchester City, bara ett par veckor efter att bolagets ägare följt Xi Jinping på ett besök vid klubbens faciliteter.

Kinas rikaste man Wang Jianlin köpte nyligen 20 procent av Atletico Madrid, och hans företag Dalian Wanda har investerat miljontals dollar för att träna 180 kinesiska spelare i Spanien.

Vidare har ett stort antal tränare från Spanien och Brasilien även lockats till Kina. Dussintals tränare från Real Madrid har anställts av Guangzhou Evergrande Taobao för att träna de 3 000 ungdomar som finns vid lagets fotbollsakademi.

Monsterlöner betalas ut; Ezequiel Lavezzi uppges tjäna motsvarande tio miljoner kronor i månaden genom sitt nya kontrakt med en mittenklubb i Kinas förstaliga.

Därmed kan Kina komma att ersätta USA som destination för spelare som prioriterar pengar högre än prestige. Frågan är hur fort det kommer gå för landslaget att uppfylla Svennis profetia.

FIFA:s världsranking placerar i skrivande stund Kina på plats 93. Det är en position före Färöarna, men bakom såväl Botswana som Antigua & Barbuda.

Published on

Publicerat: Hongkongs akademiska frihet hotas

Under de senaste månaderna har jag, förutom att skrivit klart min bok, även arbetat med ett långt reportage för magasinet Universitetsläraren om hotet mot akademisk frihet i Hongkong.

Många av deltagarna i stadens demokratiprotester hösten 2014 var ungdomar och studenter. Därför har politikerna i Hongkong och Kina sedan dess gjort mycket för att försöka förtrycka de liberala värderingar som vid många av Hongkongs universitet, där teorier som yttrandefrihet och mänskliga rättigheter fortfarande undervisas på ett helt annat sätt än i fastlandskina.

Reportaget är uppdelat i två artiklar, varav den första och längsta har rubriken ”Akademisk frihet under press”. Ingressen ger en bra uppfattning om textens innehåll:

Hongkong har länge varit en fri och stabil hamn i en orolig region. Men efter att den gamla kronkolonin överlämnades till Kina 1997 har den ­kinesiska regimen snabbt ökat sitt inflytande över stadens institutioner. Universiteten tillhör de värst drabbade, och Hongkongs akademiska frihet befinner sig nu under stor press.

Denna långa artikel innehåller flera intervjuer och omfattande efterforskning av vad som skett vid Hongkongs universitet dels efter överamningen till Kina 1997, och dels efter demokratiprotesterna hösten 2014.

Bland annat uppmärksammas hur Hongkongs nuvarande regeringschef Leung Chun-ying flera gånger använt sin makt för att påverka de råd som styr stadens åtta universitet. Långsamt har han fört in rådsmedlemmar som står honom själv och regimen i Peking nära.

Vidare märks en trend vid stadens universitet som innebär en växande press dessas anställda att återge Kinas världsbild i forskning och annat arbete. Detta har redan påverkat det goda ryka som stadens lärosäten länge haft:

I september i fjol publicerade Times Higher Education också en artikel med rubriken ”Unsafe harbour? Academic Freedom in Hong Kong”. Där belystes hur media med nära band till Kina konstant attackerar välrenommerade akademiker i Hongkong på grund av ”pro-demokratisk hållning” eller ”politisk inkorrekthet”. Ett klart exempel är Johannes Chan, som i hundratals artiklar har fått bära hundhuvudet bland annat för de påstått dåliga forskningsresultaten vid hans fakultet. Professor Joseph Cheng Yu-shek vid City University of Hong Kong kallades för ”förrädare” efter sin medverkan i Occupy Central.

Hur märks då detta rent konkret vid stadens universitet? Enligt ”förrädaren” Cheng råder det de facto ”nästan perfekt” akademisk frihet i klassrummen och vad gäller publiceringar. Men samtidigt menar han att det finns en stor press, särskilt på yngre akademiker, att vara ”politiskt korrekta” på ett vis som spelar Kina i händerna.
– De som väljer denna [Kinas] linje belönas med bland annat utnämningar och höga poster vid universitet på det kinesiska fastlandet. Den som visar sig ”illojal” kan i stället mista kontakten till Kina i sin forskning, sade Joseph Cheng Yu-shek i fjol till lokal media.

Han menar att det finns en klar press ovanifrån att inta en pro-kinesisk hållning, och att detta på senare år även inverkat på befordringarna vid olika fakulteter. Samtidigt har flera forskare förvägrats material från statliga kinesiska arkiv eller till och med bannlysts från att resa till Kina.

Den andra kortare artikeln har rubriken ”Juridiska fakulteten central för Hongkongs framtid” och bygger på en intervju med en professor vid denna fakultet.

Han menar att fakulteten varit i ”stormens öga” eftersom den lär ut Hongkongs egentliga lag till sina studenter, snarare än tolkningar och åsikter från myndigheterna i Kina:

Fakulteten för juridik vid University of Hong Kong, HKU, spelar en stor roll för stadens framtid. Det menar Michael Davis, som varit professor där sedan 2011:
– Många av stadens lärosäten fokuserar på Kinas lagsystem, medan vi lär våra studenter att tolka Basic Law på ett vis som är värdigt ett rättssamhälle. Det oroar politikerna i Peking och har gjort Johannes Chan till måltavla för en bredare konflikt.

Basic Law är Hongkongs egen grundlag som trädde i kraft 1 juli 1997, då den gamla brittiska kronkolonin överlämnades till Kina. Lagen garanterar bland annat rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter, samt har demokrati och fria val som slutmål. Men enligt Davis är den skriven på ett vis som innebär att Peking kan göra egna tolkningar av texten.

Bland annat ska den valkommitté som utser stadens regeringschef enligt Basic Law ”återspegla samhället”, vilket den enligt Davis absolut inte gör. Med samma breda tolkningsutrymme menade många i det politiska etablissemanget att studenterna som lämnade universiteten för att demonstrera på stadens gator under Occupy Central underminerade hela rättssamhället, vilket enligt Davis inte heller var fallet.

De båda artiklarna må utgöra ett långt reportage. Men för den som är nyfiken på vad Kinas ökade inflytande egentligen innebär för Hongkongs tidigare så fria institutioner borde det vara intressant läsning.

Published on

Nya direktiv och förbud för media i Kina

Under fredagen besökte president Xi Jinping partitidningen Folkets dagblad, statliga tv-nätverket CCTV och Kinas officiella nyhetsbyrå Xinhua.

Besöken vid de tre redaktionerna avslutades med ett symposium under eftermiddagen där Xi talade om vikten av att följa kommunistpartiets ledarskap och fokusera på ”positiv rapportering”.

Nyhetsbyrån Xinhua rapporterar från symposiet:

All news media run by the Party must work to speak for the Party’s will and its propositions and protect the Party’s authority and unity, Xi said.

They should enhance their awareness to align their ideology, political thinking and deeds to those of the CPC Central Committee and help fashion the Party’s theories and policies into conscious action by the general public while providing spiritual enrichment to the people, he said.

Marxist journalistic education must be promoted among journalists, Xi added, to make them ”disseminators of the Party’s policies and propositions, recorders of the time, promoters of social advancement and watchers of equality and justice.”

According to Xi, the mission of the Party’s media work is to provide guidance for the public, serve the country’s overall interests, unite the general public, instill confidence and pool strength, tell right from wrong and connect China to the world.

(…)

Calling for innovative concepts, content and methods, Xi told media groups to make use of new media’s edge in publicity, amplify their voices on the international stage, tell stories about China well and build flagship media groups with strong global influence.

According to Xi, the journalism industry should accelerate its progress in fostering workers with firm political beliefs, outstanding professional skills, moral excellence and whom the Party and people can trust.

Bland annat The Guardian poängterar att presidentbesök av denna sort vid landets medier är något mycket ovanligt, och utgör ytterligare ett bevis på kommunistpartiets ökande kontrollbehov över nyhetsförmedlingen.

Vidare så är besöket också ett tecken på Xi Jinpings ambition att stärka sin maktposition inom partiet. En kinesisk politisk analytiker som The Guardian talar med menar att detta är en metod av Xi att cementera sitt personliga inflytande över nyheterna och att personkulten kring presidenten kan komma att öka inom statlig media.

En professor från Hongkong pekar på hur besöket ökar kravet på statlig media att följa de politiska direktiven från kommunistpartiets ledarskap, som i allt högre utsträckning utformas av Xi Jinping personligen.

The Guardian poängterar också den skylt som mötte Xi Jinping vid CCTV:s redaktion, med en text om att tv-nätverket är så lojalt att det ”heter [kommunist]partiet i efternamn” och välkomnar all inspektion:

Även David Bandurski på China Media Project pekar ut hur Xi Jinpings går mycket längre än sina föregångare Hu Jintao och Jiang Zemin för att sätta press på media och kontrollera dess innehåll.

Medan Hu Jintaos tillvägagångssätt präglades av ”strategi och urval”, så går Xi Jinping fram utan några som helst hämningar. China Media Project översätter även Folkets dagblads framsida från lördagen 20 februari, dagen efter Xi Jinpings besök:

The front-page piece in the February 20 edition of the People’s Daily is an in-depth treatment of Xi Jinping’s “important speech” on the role of media. Further details may come over the next few weeks. But for now, we can summarise the various media policies of the past three leadership generations in the following way:

The Party’s news and public opinion work must adhere to the principle of the Party character, cleaving fundamentally to the Party’s leadership of news and public opinion work. Media run by the Party and government are propaganda positions of the Party and the government, and they must reflect the Party (必须姓党) [lit., “be surnamed Party”]. All work of the Party’s news and public opinion media must reflect (体现) the will of the Party, mirror (反映) the views of the Party, preserve the authority of the Party, preserve the unity of the Party, and achieve love of the Party, protection of the Party and acting for the Party (爱党、护党、为党); they must all increase their consciousness of falling in line, maintaining a high level of uniformity (高度一致) with the Party in ideology, politics and action.

xi jinpingXi Jinping river ner applåder under sitt besök vid partitidningen Folkets dagblads redaktion.

För att ytterligare stärka sitt informationsmonopol presenterade Kinas myndigheter förra veckan även en ny lag som förbjuder all publicering online från utländska aktörer. Bland annat Quartz skriver om denna nya drakoniska regel:

In the latest sign that China’s long-touted “opening up” is reversing into a “closing down,” a Chinese ministry has issued new rules that ban any foreign-invested company from publishing anything online in China, effective next month.

The Ministry of Industry and Information Technology’s new rules (link in Chinese) could, if they were enforced as written, essentially shut down China as a market for foreign news outlets, publishers, gaming companies, information providers, and entertainment companies starting on March 10. Issued in conjunction with the State Administration of Press, Publication, Radio, Film and Television (SARFT), they set strict new guidelines for what can be published online, and how that publisher should conduct business in China.

Lagen har alltså potential att driva ut otaliga utländska företag från Kina; inte bara inom media utan även underhållningsindustrin. Det är dock oklart vad lagen innebära praktiken.

Att plötsligt hindra all utländsk publicering på Kinas internet vore väl helt omöjligt. Eller?

InBeijing kommer följa upp denna lag efter att den träder i kraft 10 mars.

1 … 4 5 6 7