Marcus BjörkI morgon söndag håller Sverige val till EU-parlamentet, där högerpartier förväntas gå starkt framåt på socialdemokratiska och gröna partiers bekostnad. Vissa analytiker bedömer rentav att högerpopulister, kristdemokrater och konservativa för första gången kan få egen majoritet i parlamentet.
Högerpopulister och nationalister har ofta en mer välvillig inställning till Ryssland än mittenpartierna, och parallellt med valrörelsen pågår det utredningar mot flera högerextrema kandidater om mottagande av mutor från Kreml. Om det visar sig stämma är det en del av de 1,5 miljarder dollar som Ryssland årligen beräknas spendera på global propaganda.
Denna summa bleknar dock i jämförelse med de 7,5 miljarder dollar som Kina bedöms spendera i samma syfte, med ett ökat fokus på propaganda och desinformation i ett Europa som blir alltmer viktigt geopolitiskt för Kina.
En forskare som Radio France Internationale intervjuar framhåller hur Kina i Europa agerar enligt den klassiska devisen att söndra och härska:
”China’s strategy has always been to have a divided Europe because a divided Europe cannot take measures to protect itself from China’s economic aggression, security threats and so on,” says Becquelin.
In the early to mid-2000s, he says, Beijing was extremely successful at maintaining that.
Its Belt and Road infrastructural project extended deep into Europe, enlisting 16 Eastern European countries and even some core EU members including Italy, Portugal and Luxembourg.
Forskaren Nicholas Becquelin nämner ovan Kinas nya sidenvägar som ett tydligt exempel på detta. De kinesiska investeringarna i infrastruktur medförde framväxten av en pro-kinesisk koalition i Europa under 2010-talet.
Ett talande exempel är när det statsägda kinesiska bolaget COSCO köpte en majoritet av containerterminalen i grekiska Piraeus 2016, en av Europas största hamnar. Ett år efter affären blockerade Grekland ett EU-uttalande i FN:s råd för mänskliga rättigheter mot Kina, med motiveringen att det var ”okonstruktiv kritik av Kina”.
Det var första gången någonsin som ett EU-land blockerat ett sådant uttalande. Enligt Philip Le Corre på tankesmedjan Carnegie Endowment for International Peace är det inte ovanligt att länder som fått investeringar genom de nya sidenvägarna även blir “mjuka anhängare” till Kina på den internationella scenen.
Trots framväxten av en pro-kinesisk koalition under 2010-talet kom något av en vändpunkt 2019, när EU utfärdade en kommuniké som pekade ut Kina som “partner, konkurrent och systemrival”. De senaste åren har flera EU-länder vidare avslutat sina samarbeten inom ramen för de nya sidenvägarna.
Dock finns det länder i unionen som går emot strömmen. När Xi Jinping besökte Europa i början av maj i år tog Ungerns premiärminister Viktor Orbán tillfället i akt att fördjupa den ungersk-kinesiska relationen ytterligare med inte mindre än 16 nya samarbetsavtal.
Analytiker beskriver motiven som ekonomiska, med flera stora kinesiska investeringar på ingång:
Cozying up to China is paying dividends to Hungary, which is already one of the EU’s car manufacturing leaders.
“The Hungarian strategy is to become a global manufacturing hub of electric batteries,” said Ágnes Szunomár, a researcher at China Observers in Central and Eastern Europe, an analysis company.
Hungary is seeing a deluge of investments along the EV production chain.
CATL, the world’s largest battery manufacturer, invested more than €7 billion in a 100-gigawatt battery plant in Debrecen.
Vidare har kinesiska BYD – världens största tillverkare av elbilar – just påbörjat byggnationen av sin första europeiska fabrik i Ungern.
Även EU-jätten Tyskland har stora ekonomiska intressen i relationen med Kina. Förra veckan skrev jag för Kinamedia om hur det tyska beroende av Kina skapar risker för Europa, och inte heller visar några tecken på att avta trots att landet i fjol släppte sin första Kina-strategi där landet beskrevs som systemrival och konkurrent.
Trots stora ekonomiska intressen hos enskilda länder i allmänhet och Europas näringsliv i synnerhet så präglas EU-parlamentet – förutom på ytterkanterna – av en stark Kina-kritisk majoritet:
”The five biggest political groups inside the European Parliament supported anti-China resolutions with support of at least 85 percent of the votes throughout the last mandate,” Grzegorz Stec, an EU-China expert with German think tank Merics, told RFI.
But ”far-right and far-left groups are more supportive of Beijing’s stances”, he points out. Some may even have been directly targeted for interference – like Germany’s extreme right-wing AfD party, which is currently mired in scandal after an aide to a top MEP was found to be a Chinese spy.
Denna hållning märks inte minst i EU:s delegation för relationer med Kina, som under den senaste mandatperioden har uppvisat en stor enighet i sitt arbete.
Så sent som i december 2023 publicerade delegationen en ny rekommendation i syfte att staka ut vägen för de sino-europeiska relationerna. Där betonades vikten av rättvisa handelsrelationer, behovet av att minska riskfyllt beroende av Kina (“de-risking”) och nödvändigheten att fortsätta konfrontera Peking om regimens brott mot mänskliga rättigheter, inte minst i regionen Xinjiang.
Texten antogs av EU-parlamentet med en överväldigande majoritet på 529 röst för och 47 röster emot, med 40 parlamentariker som valde att lägga ner sina röster. Denna majoritet är så bred att den inte lär rubbas under helgens val, varför EU:s nuvarande Kina-linje kan förväntas ligga fast.
Tvärtom finns det omständigheter som kan stärka EU:s Kina-kritiska hållning ytterligare. I en undersökning från tankesmedjan European Council on Foreign Affairs märks ett relativt starkt stöd hos den europeiska allmänheten att införa sanktioner mot Kina om landet förser Ryssland med vapen och ammunition, även om sådana sanktioner allvarligt skulle skada den europeiska ekonomin:
De rysk-kinesiska relationerna kan därmed bli avgörande för Kinas framtida relation med EU.
Även om partier på högerkanten ofta är mer välvilligt inställda till Ryssland, så förespråkar de traditionellt också närmare relationer med Taiwan vilket går tvärtemot Kinas intressen.
Taiwan beskrivs ofta som en ”högerfråga” i Europa, möjligen delvis på grund av den taiwanesiska regeringens historia av fientligheter med Kinas kommunistparti. På seminarium med europeiska tankesmedjor i Taipei, har Kinamedia hört analytiker beskriva en högervåg i EU-parlamentet som något positivt för Taiwans relationer med Europa.
Men samtidigt finns tydliga gränser i stödet för Taiwan hos den europeiska allmänheten. Den ovannämnda undersökningen från European Council on Foreign Affairs visar ett svagt stöd för att sluta upp på USA:s sida i en konflikt med Kina om Taiwan:
Detta ligger i linje med policyn om en europeisk “strategisk autonomi” som framför allt EU-tungviktaren Frankrike driver. President Emmanuel Macrons vision är ett EU som kan agera geopolitiskt som en “tredje supermakt”, både gentemot Kina och USA.
Enligt European Council on Foreign Affairs rapport är visionen om större strategisk autonomi också något som lockar den europeiska allmänheten.
Men trots Kinas växande betydelse så lyser frågor om landet i stort med sin frånvaro i EU-valrörelsen. Detta beror sannolikt på att det helt enkelt råder relativt stor enighet kring den linje som EU-parlamentet redan bedriver, samt att Kinas hybridkrigföring mot Europa bedrivs på ett vis som för väljarna inte är lika tydligt som Rysslands aggression.
Dessutom har EU-kommissionen valt att senarelägga sitt beslut om höjd importskatt på kinesiska elbilar till efter valet, i syfte att undvika att handelsrelationen med Kina ska bli en valfråga.
Den största Kina-relaterade frågan som märkts i den svenska EU-valrörelsen har varit TikToks vara eller icke vara. Liberalerna och Kristdemokraterna har gjort utspel om att EU bör ställa krav på ett förbud om appen fortsätter ha kinesiska ägare – vilket påminner om den lag som president Joe Biden redan har undertecknat i USA.
Detta krav har även tidigare drivits av Liberalernas EU-kandidat Simona Mohamsson, kanske den enda kandidat som regelbundet försökt lyfta fram Kina-frågor i EU-valrörelsen.
Ointresset för Kina-frågor kan tolkas som att valutgången lär ha liten påverkan på EU:s nuvarande politik gentemot Kina. Vidare är det sannolikt att det kinesiska stödet för Ryssland kommer ha större påverkan på EU:s Kinapolitik än såväl inhemsk repression som upptrappade påtryckningar mot Taiwan.
