2017- sida 9

Published on

Kinas tvingar bort negativa recensioner av inhemsk film

Kinas myndigheter har som uttalat mål att förbättra sin ”soft power”, det vill säga landets kulturella inflytande i omvärlden.

En metod för att uppnå detta är att köpa utrymme i utländsk media samt satsa på att sprida sin världsbild till andra länder genom att expandera statlig kinesisk media utomlands, vilket jag skrev om i går.

Ytterligare en metod är att försöka sprida kinesisk populärkultur som tv-serier och film. För att stödja den inhemska filmindustrin har Kinas myndigheter bland annat finansierat flera stora produktioner, och begränsat antalet utländska filmer som varje år får visas på Kinas biografer.

Trots detta har Kinas filmindustri inte lyckats kamma hem någon Oscarsstatyett, och det är fortfarande utländska filmer som ständigt slår nya kassarekord även på kinesiska biografer.

Nästa grepp från Kinas myndigheter för att hjälpa landets filmindustri är att helt enkelt radera eventuella negativa recensioner av de inhemska produktionerna. Landets censurmyndighet har nyligen kontaktat flera stora nätportaler och recensionssidor vars skribenter gett inhemska filmer som The Great Wall och Railroad Tigers låga betyg.

Och det är heller inget man hymlar med. Den statliga tidningen Global Times skrev nyligen om initiativet:

Officials from the State Administration of Press Publication, Radio, Film and Television (SAPPRFT) had talked to Maoyan and also the film review platform Douban over the low rating of domestic films on Tuesday, the Caijing magazine quoted 36kr.com as saying.

The SAPPRFT could not be reached for comment as of press time.

There are criticisms about the low ratings, accusing them of harming the ecosystem of Chinese movies. Those criticisms also noted that some new media also published malicious reviews to earn attention and profit.

Kinas myndigheter menar alltså att de dåliga recensionerna sätter käppar i hjulet för landets filmindustri. Men som jag skriver i min senaste bok ”Det nya Kina”, är det många som istället pekar på de stränga reglerna för landets regissörer som den främsta anledningen till varför kinesiska filmer ofta upplevs som tråkiga:

Listan över vad som inte får förekomma i kinesisk film är elva sidor lång och innehåller flera ”självklarheter” som korruption eller prostitution. Mer tveksamma direktiv innefattar att poliser inte får vara överviktiga på film, och inte heller spöken tillåts vilket beror på Mao Zedongs avsky mot vidskeplighet. Vidare får romantiska komedier inte innehålla kärleksaffärer innan giftermålet.

Landets regissörer är bundna att följa dessa regler, eftersom censurmyndigheten bestämmer vad som får visas på landets biografer, tv-kanaler, internet eller säljas i videobutiker. För att få officiellt tillstånd att filma måste en regissör de facto lämna sitt manus till myndigheterna redan innan själva filmandet börjar. Myndigheten går sedan även igenom det färdiga materialet och kräver i många fall ändringar för att filmen ska få visas i Kina.

Även producenter av tv-serier har liknande, om inte ännu mer stränga, regler att följa. I min nya bok skriver jag även om hur dessa bestämmelser blivit allt hårdare under de senaste åren:

När många trodde att botten var nådd offentliggjorde statlig media i mars 2016 en rad nya regler för produktion av kinesiska tv-serier. Restriktionerna är såväl fler som mer detaljerade än någonsin tidigare, och syftar till att implementera uppmaningarna i det ovan nämnda tal som Xi höll 2014 med budskapet att all konst och kultur ska tjäna ett högre politiskt syfte. Kinesiska regissörer måste nu undvika innehåll som visar upp en ”skadlig bild” av landet eller dess politiska system liksom av armé, polis, militär, säkerhetsstyrkor eller juridisk personal. Vidare får tv-serier inte överdriva samhällets problem eller mörka sidor, varför mord och våld (fysiskt och psykiskt) förbjöds.

Inte heller detaljerad avbildning av droger, alkohol, spel om pengar samt ”dåliga beteenden” ska längre tillåtas. Vad gäller sex så bannlystes bland annat prostitution, homosexualitet eller affärer utanför äktenskapet. Kinesiska tv-serier har därmed berövats från så gott som alla element av spänning. Motsvarande regler som samma myndighet utfärdade 2010 under Hu Jintao var inte tillnärmelsevis lika omfattande, utan fokuserade främst på nationell enighet och social stabilitet. De nya reglerna pekar även för första gången ut homosexualitet som något förbjudet på kinesisk tv, även fast Kina på detta område länge varit relativt tolerant jämfört med många grannländer.

Nästa tanke är att dessa egenproducerade program ska ta över tv-tablån. I juni 2016 utfärdades nya begränsningar av ”program med inspiration från utlandet”; varje kanal får nu endast sända två sådana program på kvällstid som dessutom måste godkännas på förhand av lokala regulatorer. Till dessa räknas exempelvis program som ”Voice of China”, vilket blott är en talangtävling för kinesiska sångare men bygger på en licens från holländska Talpa Medias program ”Voice of Holland”. Censurmyndigheten menade i ett uttalande att endast program med kinesiskt kulturarv och kinesiska förtecken kan förmedla ”teman relaterade till den kinesiska drömmen, socialistiska kärnvärderingar samt patriotism och fina kinesiska traditioner”.

Ingenting tyder på att myndigheterna planerar ge regissörer eller producenter av filmer och tv-serier friare händer för att kunna skapa mer spännande eller intressanta verk.

Istället kommer man sannolikt fortsätta ”tvinga” konsumenterna att ”gilla” inhemsk film och tv. Och för att vara på den säkra sidan har man nu alltså beslutat sig för att tvinga även recensenterna att hylla de inhemska produktionerna.

Published on

Kina köper 11 sidor propaganda i dansk tidning

Gårdagens upplaga av den danska dagstidningen Berlingske innehöll en elva sidor lång bilaga om Kina, bekostad av den kinesiska ambassaden i Danmark.

Bilagan innehöll bland annat artiklar om att Tibet mår bättre än någonsin under kinesiskt styre, samt hur Kina är en ansvarsfull och fredlig aktör på den globala politiska arenan. Ytterligare en artikel understryker Kinas stabila ekonomiska tillväxt, i en tid då tvivel om den kinesiska ekonomins tillstånd uttrycks från många håll.

Kort sagt handlar det om propaganda. Att köpa utrymme i utländsk media är bara en av det kinesiska kommunistpartiets många metoder för att sprida sin världsbild till andra länder.

Förra sommaren uppmärksammade jag i en flitigt delad artikel här på InBeijing hur Kina köpte en helsida i Svenska Dagbladet för att rättfärdiga sina territoriella krav i Sydkinesiska havet, just innan Haagtribunalen avfärdade dessa krav som ogiltiga och i strid med internationell lag.

Att Kina väljer att skriva om Tibet i Berlingske är inte heller någon slump. Som jag skrev här på InBeijing i höstas så är dansk polis under utredning, för att man tidigare samarbetat med Kinas myndigheter i syfte att hindra tibetanska aktivister från att protestera då kinesiska tjänstemän besökt landet.

Den elva sidor långa bilagan i gårdagens Berlingske, köpt av Kinas ambassad

Tibet mår i dag bra tack vare kinesisk respekt för religionsfrihet och lokal kultur, enligt artikeln i gårdagens Berlingske

I en tid då många västerländska mediehus upplever problem med lönsamheten, satsar Kinas regim allt större resurser på att expandera sin propaganda till utlandet, vilket i veckan uppmärksammades av bland annat Asia Times:

In 2009, the government budgeted US$7 billion to increase the presence of CCTV, Xinhua and other state media globally — that compares with the US$289 million the UK government is giving to the BBC World Service to expand its operations over the next five years.

Förutom Berlingske och Svenska Dagbladet, har pengarna bland annat gått till en bilaga vid namn ”China Watch” som publiceras tillsammans med ledande tidningar i länder som USA, Australien och Storbritannien.

Jag har tidigare här på InBeijing skrivit om ”China Watch”; en bilaga som redigeras av den statliga tidningen China Daily med syfte att sprida kommunistpartiets politiska ståndpunkter till utländska läsare.

Vidare offentliggjorde Kina under nyårshelgen etableringen av ett nytt tv-nätverk vid namn China Global Television Network (CGTN), som ska sända på sex språk och integreras med sociala medier och annan närvaro såväl online som offline.

CGTN – som ska ersätta CCTV i utlandet – mottog under nyårshelgen även ett ”grattistelegram” från president Xi Jinping, som personligen uppmanade nätverket att ”berätta Kinas historia på ett bra vis” för omvärlden. Enligt statlig media är det uttalade syftet med CGTN att ”omprofilera Kina”:

CGTN should tell stories about China well and spread China’s voice well; enable the world to see a multidimensional and colorful China; present China as a builder of world peace, a contributor to global development, and an upholder of international order; and make efforts to build a community of common destiny, Xi said.

Så medan vi i Sverige oroar oss över eventuella falska nyheter från ryskt håll, så är spridningen av kinesisk propaganda i full gång. Tiotals miljarder kronor är budgeterat för ändamålet, och pengarna används redan i dag för att köpa utrymme i såväl svenska som danska dagstidningar.

Published on

Peter Dahlin berättar om tiden i kinesisk fångenskap

I sin mest utförliga intervju sedan han släpptes ur kinesisk fångenskap för ganska precis ett år sedan, berättar Peter Dahlin om hur han fortfarande ibland sover med en stor kniv under kudden av rädsla för inkräktare i sitt nya hem i Thailand. Andra nätter sover han inte alls.

Det är The Guardian som varit och hälsat på Dahlin i Chiang Mai i Thailand, där han även berättar om de 23 dagar som han tillbringade i ett så kallat ”hemligt fängelse” i södra Peking.

Där försökte personalen bryta ner Dahlin psykiskt genom att låsa fast honom i stolar under långa nattliga förhör, förvägra honom sömn samt vända hans flickvän och tidigare kollegor mot honom.

Anledningen var den NGO som Dahlin drev under flera års tid bland annat för att utbilda advokater och erbjuda rättslig hjälp åt utsatta kinesiska medborgare, vilket jag tidigare skrivit om mer utförligt här på InBeijing.

The Guardian skriver mer ingående om Dahlins tidigare aktiviteter i Kina, och ger även en mer generell bakgrund över hur repressionen mot landets civilsamhälle skjutit i höjden sedan president Xi Jinping tog makten:

In the four years since Xi became China’s top leader in November 2012, feminist campaigners, journalists, academics, bloggers, publishers, human rights lawyers and even foreign non-governmental organisation workers such as Dahlin have all been targeted in what experts suspect is a coordinated Communist party push to prevent the development of organised opposition to the regime.

The political situation, which some call the most dire since the Tiananmen Square massacre in 1989, has deteriorated so fast under the current leadership that one scholar claims Xi has built “the perfect dictatorship” – an ever-more repressive system that nevertheless avoids major international censure.

Utvecklingen beskrivs av många som ett utstuderat förtryck mot allt mer frispråkiga aktivister, i en tid då lägre ekonomisk tillväxt hotar att underminera legitimeringen av kommunistpartiets maktmonopol.

I intervjun berättar Dahlin att han alltid varit relativt positiv vad gäller Kinas framtid, men att denna utveckling samt hans personliga erfarenheter fått honom att omvärdera denna ståndpunkt. Han ser nu inte längre något ljus i tunneln, utan tror att förföljelserna kommer fortsätta så länge Xi är president.

Dahlin kunde arbeta relativt ostört med sin NGO under flera års tid, och hade inga problem med att få sitt visum förnyat trots att myndigheterna kände till delar av hans verksamhet.

Men för några år sedan började säkerhetstjänsten krypa allt närmare, och i början av januari i fjol såg sig Dahlin tvingad att lämna landet efter att en av hans kollegor kallats till ett förhör och grillats på information om ”en svensk man vid namn Peter”.

Dahlin bokade då en flygbiljett ut ur Kina redan samma natt, men hann aldrig åka till flygplatsen innan något dussin säkerhetsagenter dök upp vid hans hem i centrala Peking, försåg honom med ansiktsbindel och förde honom till det hemliga fängelset.

För The Guardian berättar han mer detaljerat än någonsin tidigare om vad som sedan skedde honom:

Two male inquisitors sat opposite the prisoner, who says he was seated in a hard wooden “tiger chair” with leg shackles that were left splayed out on the floor. Metals bars crisscrossed the room’s only window.

But it was a gentle introduction to life in The Residence for the sleep-deprived activist: three hours later, about 5am, the session was terminated and he was led into a rectangular cell across the corridor with beige padded walls and two small windows that were also covered by metal bars. Thick blackout curtains made it impossible to tell the time of day; three fluorescent lamps hung from the ceiling, including one directly above the bed. “Even the toilet seat was suicide-padded,” Dahlin recalls.

Also inside were two guards, part of a team that remained there and watched over Dahlin 24 hours a day and recorded every move or sound he made in a notebook but never uttered a word.

“They would often stand up and go and stand and look when you take a piss, you take a shit, you take a shower. It’s a bit odd,” Dahlin says, adding with a laugh: “Luckily I’m Swedish and Sweden has a rather relaxed idea of nudity.”

Dahlin fruktar vidare att de 23 dagarna i fångenskap kan ha gett honom post-traumatiska stressyndrom; han känner ofta oro och kan inte slappna av ordentligt.

Han inbillar sig ibland höra ljud vid sitt hem mitt i natten, och fick en panikattack då han inte hittade sin flickvän i ett snabbköp för en tid sedan.

Artikeln i The Guardian må vara lång, men är måsteläsning för alla svenskar med intresse av Kina.

Published on

Hur länge kommer Xi Jinping behålla makten?

Enligt Kinas konstitution kan ingen vara landets president längre än tio år. Ingen ledande partitjänsteman kan heller inneha samma ämbete mer än tio år, eller vara på samma nivå i partiet i femton år.

Bestämmelserna är till för att hindra den maktcentralisering och personkult som gjorde det möjligt för Mao Zedong att styra landet närmast enväldigt och leda det in i katastrofer som kulturrevolutionen och svältkatastrofen det stora språnget.

Men sedan Xi Jinping blev president har han snabbt samlat mer makt och befogenheter kring sig själv än någon av sina företrädare sedan Maos död, vilket har väckt misstankar om att han inte planerar lämna från sig makten.

Det sista kapitlet i min bok ”Det nya Kina” har rubriken ”Xi Jinping och makten”, och handlar just om centraliseringen av makt kring presidenten. De två avslutande styckena i kapitlet, och således även hela boken, är följande:

Spekulationer gör också gällande att Xi planerar behålla makten minst fram till 2027 vilket vore tio år längre än konstitutionen tillåter. Misstankarna stärks på grund av att Xi inte har utsett eller ens gett någon ledtråd om en tänkbar efterföljare, vilket vanligtvis sker relativt snabbt. Det finns också flera alternativ för Xi att utöva sitt inflytande även om han kliver ner från presidentposten 2022. Han kan återinföra posten som partiordförande som Deng Xiaoping tog bort 1982 i ännu ett försök att hindra en framtida Mao.

Mer sannolikt skulle Xi kunna behålla positionen som ordförande för den centrala militärkommissionen, vilket var Deng Xiaopings viktigaste post under det dryga årtionde som han de facto styrde över landets politik. Vid sidan av detta kan han också behålla ordförandeskapet i de två nya superministerier han skapade vid tredje plenumet november 2013, och som redan i dag har större makt än nästan hela statsapparaten. Räkna alltså med att en auktoritär Xi Jinping kommer bestämma i Kina under lång tid framöver, med främsta fokus på att slå vakt om kommunistpartiets maktmonopol samt uppfylla sin fint formulerade men mycket farliga kinesiska dröm.

2017 blir ett nyckelår vad gäller Xi Jinpings framtida maktplaner. I höst kommer nämligen kommunistpartiets 19:e nationella kongress att hållas, där minst fyra av de sju medlemmarna i landets högsta politiska instans ska bytas ut.

Av de sju medlemmarna i politbyråns ständiga utskott kommer nämligen fem stycken att vara 69 år eller äldre då partikongressen hålls i höst. Enligt konstitutionen måste de därför lämna sina platser till förfogande för yngre förmågor.

Politbyråns nuvarande ständiga utskott, av vilka minst fyra medlemmar kommer gå i pension

Kommunistpartiets nationella partikongress hålls numera vart femte år, och praxis är att presidenten efter halva sin ämbetstid utser en inofficiell efterträdare som tar plats i det ständiga utskottet och sedan blir president vid nästa kongress.

Men enligt källor som Wall Street Journal talat med, så har diskussioner inom partiets inre cirkel hintat att ”ingen efterträdare kommer utses” under den kommande partikongressen:

Now, as he nears the end of his first five-year term, many party insiders say Mr. Xi is trying to block promotion of a potential successor next year, suggesting he wants to remain in office after his second term expires in 2022, when he would be 69 years old.

Mr. Xi, who is president, party chief and military commander, “wants to keep going” after 2022 and to explore a leadership structure “just like the Putin model,” says one party official who meets regularly with top leaders.

Enligt samma källor planerar Xi kringgå reglerna genom att hävda att de inte gäller för politbyråns ständiga utskott, alternativt ändra reglerna eller byta ämbete liksom Rysslands president Vladimir Putin gjorde 2008.

Detta skulle kunna göras genom att minska, nedgradera eller helt enkelt skrota politbyråns ständiga utskott till förmån för ett system med en mer maktfullkomlig president som i Ryssland, menar Wall Street Journal.

Andra höga tjänstemän som tidningen talat med misstänker att Xi kommer göra sitt yttersta för att fylla det ständiga utskottet med sin egna politiska allierade, och hindra att meningsmotståndare ges något som helst utrymme i partitoppen.

Signaler har redan getts om att Xis vapendragare Wang Qishan – som de senaste åren varit ansvarig för att utföra Xi Jinpings korruption mot kampanj – får stanna kvar i det ständiga utskottet ytterligare fem år trots att han egentligen är för gammal, samt att han även kan komma att ersätta Li Keqiang som premiärminister.

Wall Street Journal påminner även om att Xi Jinping antog titeln ”kärnledare” vid en viktig partikonferens i oktober, samt att många partimedlemmar sedan dess tvingats signera färdigskrivna dokument med löften om ”absolut lojalitet” till Xi Jinping.

Xi Jinping kommer med största sannolikhet försöka styra Kina under många år framöver, frågan är nog främst om han kommer göra det med hjälp av utökade ämbeten eller från bakom kulisserna likt partiveteraner som Deng Xiaoping och Jiang Zemin.

1 … 7 8 9