Kina köper helsida i SvD för att förmedla sin syn på Sydkinesiska havet

Tidigare denna månad skrev jag här på InBeijing om hur kinesisk statlig media ingått en handfull ”samarbetsavtal” med privata medieföretag i Australien.

Avtalen innebär bland annat att kommunistpartiets tidning China Daily mot betalning varje månad får möjlighet att ge ut en åtta sidor lång bilaga vid namn ”China Watch” tillsammans med aktade australiensiska publikationer som Sydney Morning Herald och Australian Financial Review.

I den första upplagan av ”China Watch” fanns bland annat artiklar som försvarade Kinas orimliga territoriella krav i Sydkinesiska havet. Kort sagt så betalade Kinas myndigheter för att via trovärdiga medieföretag sprida sin världsbild till Australiens befolkning.

Nu sker precis samma sak i Sverige. För i dagens upplaga av Svenska Dagbladet finns en helsida med rubriken ”Sanningen om problemet i Sydkinesiska havet”, där Kinas ambassadör skriver att detta hav historiskt sett alltid varit en ”oskiljaktig del av Kina”, samt att Kina alltid varit en ”bestämd försvarare” av fred och stabilitet i området.

Ambassadören beskriver det vidare som ”legitimt, rätt och rimligt” av Kina att ignorera den dom i Haagtribunalen som i sommar väntas döma till Filippinernas fördel vad gäller kinesisk ockupation av öar just utanför den filippinska kusten.

kina svdLiksom redan har skett i Australien och en stor mängd utvecklingsländer, så köper kinesiska myndigheter nu plats i svensk media för att förmedla kommunistpartiets världsbild till svenska läsare.

Mediekris och vikande annonsintäkter i all ära, men det är sorgligt att se en av Sveriges största tidningar upplåta sitt utrymme för en diktatur att förmedla politiska budskap.

För att sätta saker och ting i ett perspektiv så går detta att likställa med om en svensk tidning på 1930-talet mot betalning låter Nazityskland argumentera för det rätta i sin ockupation av Polen. Eller att japanska kejsardömet skulle betala för att rättfärdiga sina övergrepp i Sydostasien i svensk media.

Skäms, Svenska dagbladet!