Marcus BjörkUSA:s presidentval den 5 november i år förväntas stå mellan sittande president Joe Biden och utmanaren Donald Trump, då båda sannolikt blir sina respektive partiers kandidater. Utgången av valet kommer få stora konsekvenser på bland annat Rysslands anfallskrig i Ukraina, då Trump har gjort uttalanden vilka kan tolkas som menade att tvinga de stridande parterna till förhandlingsbordet.
Det är dock inte bara det ryska kriget i Ukraina som påverkas av det amerikanska valet. Även för Kina kommer valutgången i allra högsta grad forma och påverka relationen med USA. Trots praxis att ledare undviker att officiellt uttala sig om andra länders val så pågår säkerligen diskussioner i Peking om vilken kandidat man föredrar.
Om Biden blir återvald bäddar detta för en fortsättning av nuvarande amerikanska Kina-strategi som han utformat under sin första mandatperiod. Biden återkommer ofta till att en “strategisk konkurrens” råder mellan USA och Kina, samtidigt som en “fredlig samexistens” måste värnas.
Bidens presidentskap har dock präglats av flera kriser i relationerna med Kina. Exempelvis Nancy Pelosis besök i Taiwan och nedskjutningen av den kinesiska spionballongen över USA.
För kinesisk del innebär en demokratisk valvinst möjligheten att bygga vidare på den bottenplatta i relationerna som har börjat framträda. Inte minst visar de samtal om kontroll av kärnvapen mellan Kina och USA som rapporterades av Wall Street Journal i slutet av fjolåret att det finns potential för diplomatiska framsteg i den bilaterala relationen.
Samtalen var de första i sitt slag sedan Barack Obama var president, och kommer i en tid då Kina storsatsar på att utöka sin kärnvapenkapacitet.
Samtidigt innebär en valvinst för Joe Biden att USA:s nuvarande strategi för att motverka Kinas framfart får ytterligare fyra år på sig att mogna och utvecklas. Detta gäller särskilt de internationella sanktioner som Biden har infört mot Kina i syfte att utestänga landet från den allra mest sofistikerade militära teknologin och de mest avancerade halvledarna på marknaden.
Även det alliansbyggande som Bilden-administrationen har ägnat sig åt får möjlighet att fördjupas efter en ny demokratisk valvinst. Under Bidens presidentskap har det militära samarbetet Aukus ingåtts mellan USA, Storbritannien och Australien i syfte att förse den sistnämnde med moderna atomdrivna ubåtar.
I augusti 2023 lyckades Biden även förena de två ärkefienderna Sydkorea och Japan i en trilateral försvarspakt med USA, vilket beskrivits som en historisk bedrift. De båda östasiatiska demokratierna har sedan länge en kylig relation på grund av Japans människorättsbrott i Korea under första halvan av 1900-talet, som innefattade slavarbete och tvångsprostitution av koreanska kvinnor för den kejserliga japanska arméns räkning.
I regionen märks även Quad-samarbetet mellan USA, Japan, Indien och Australien, som den tidigare japanska premiärministern Abe Shinzo tog initiativ till 2007 och som återupplivades 2017 efter en tioårig dvala. Syftet är att värna den fria och regelbaserade ordningen i regionen.
På USA:s initiativ utökades även detta samarbete 2020 till att inkludera Nya Zeeland, Sydkorea och Vietnam i ett så kallat Quad Plus-samarbete.
Om Joe Biden blir återvald kan Kina räkna med att dessa regionala allianser fortsätter att stärkas, vilket inte alls ligger i Xi Jinpings intresse. Samtidigt finns en större möjlighet för Peking att samarbeta med USA för att exempelvis lösa sina svåra ekonomiska bekymmer, då Demokraterna visat tydligare tecken på att tillmötesgå Kina om landet inte agerar på ett vis som utmanar den rådande internationella ordningen.
Om Donald Trump vinner valet kan Kina däremot på kort sikt sannolikt räkna med ett mer konfrontativt USA. Trump sade nyligen i en intervju med Fox News att han är beredd att höja tullarna på kinesiska varor med upp till 60 procent om han blir president.
Donald Trump is preparing for a massive new trade war with China. "Privately, Trump has discussed with advisers the possibility of imposing a flat 60 percent tariff on all Chinese imports." https://t.co/J0YqQbsEHo
— Bonnie Glaser / 葛來儀 🇺🇦 (@BonnieGlaser) January 27, 2024
Detta är i linje med den handelskonflikt som inleddes med Kina 2018, då Trump höjde tullarna på en rad kinesiska importvaror. Peking svarade i sin tur med att höja tullarna på amerikanska varor och handelskriget var ett faktum.
Trots att Biden var kritisk när Trump först införde tullarna, så valde han ändå att behålla de flesta av dem när han själv blev president i början av 2021.
The Economist gör grafik av importtullar före, under och efter vad som i Europa ofta kallas "Trumps handelskrig mot Kina".
Föga förvånande så både var och är Kinas tullarna högre än de amerikanska. pic.twitter.com/ofE7nz8N4a
— Kinamedia (@kinamediase) February 24, 2024
Till skillnad från Bidens mildare “strategiska konkurrens” har Trump vid många tillfällen använt en betydligt hårdare ton mot Kina.
Vid en republikansk valvinst kommer Trump sannolikt att särskilt vilja framhäva sin Kina-skeptiska hållning, vilket kan påverka den bilaterala relationen negativt. Det riskerar även att underminera grunden för samarbete i frågor som klimatförändringarna och den spända situationen på Koreahalvön.
För Kinas del innebär det dock inte bara nackdelar om Trump vinner. Hans signaturpolicy “Amerika först” riskerar även underminera alla allianser som stärkts under Bidens tid vid makten, vilka fungerar avskräckande mot Xi Jinpings imperialistiska ambitioner.
Om inte annat blev Trumps skeptiska hållning till dessa allianser glasklar när han i en intervju nyligen sade att Ryssland kan “göra vad fan de vill” med Nato-länder som inte når upp till Natos kvot för försvarsutgifter. Han förklarade vidare att han till och med skulle uppmuntra Ryssland till detta, följt av orden: “Du måste betala. Du måste betala dina räkningar”.
Upplösning eller försvagande av USA-ledda militärallianser i Kinas närområde riskerar att spela Xi Jinping och hans stormaktsambitioner rakt i händerna. Kina gör inte bara anspråk på det de facto självständiga Taiwan, utan även bland annat på stora delar av Sydkinesiska havet.
Nära medarbetare till Trump under dennes presidentskap vittnade om att han inte verkade känna särskilt starkt personligen för Taiwan. Medan Joe Biden vid fyra tillfällen sagt att han kommer skicka amerikanska soldater till Taiwan vid en kinesisk attack, varnar analytiker för risken att Trump istället kan backa från detta som del av en större uppgörelse med Kina.
Men tveksamheter kring USA:s säkerhetsgarantier i regionen riskerar som sagt inte bara Taiwans säkerhet. Oroande signaler kommer nu från bland annat som kärnvapenmakten Nordkorea, där vissa vanligtvis återhållsamma analytiker går så långt som att säga att diktatorn Kim Jong Un redan har beslutat sig för att gå i krig.
Uteblivet amerikanskt stöd äventyrar statusen för den viktiga regionala demokratin Sydkorea. Även om ett krig på Koreahalvön inte ligger i Kinas intresse, så är det oklart huruvida Peking kan avstyra en krigslysten Kim Jong Un som väntar på rätt tillfälle.
Oavsett utgång så hade de oklara signalerna från USA fått Japan och Sydkorea att planera för det värsta, genom att lansera omfattande upprustningsprogram och stora satsningar på den inhemska försvarsindustrin.
Det finns även en utbredd oro för att Japan och Sydkorea kan överväga att skaffa egna kärnvapen om Donald Trump sviktar gällande försvarsåtaganden inklusive att innefatta de båda länderna i USA:s kärnvapenparaply.
Sydkorea, Japan och Taiwan hoppas sannolikt på en demokratisk valvinst och en fortsättning på alliansbyggandet i syfte att motverka Kinas inflytande i regionen. Vad Peking önskar är mer svårbedömt, och i stor utsträckning en fråga om prioriteringar samt kortsiktiga eller långsiktiga för- och nackdelar.
För läsare med ytterligare intresse av denna fråga rekommenderas avsnittet från Bloombergs podcast The Big Take nedan, där framför allt handelskrig och tullar diskuteras:
