Japans försvarsbudget ska nu öka till två procent av BNP, och militären införskaffa robotar med räckvidd nog att slå mot mål direkt i Kina och Nordkorea. (Bild: Picryl)

Japan antar ny militär strategi och dubblar försvarsbudgeten

Just innan helgen presenterade Japans regering en ny nationell säkerhetsstrategi där hotet från Kina står i fokus. Premiärminister Kishida Fumio meddelade samtidigt att försvarsbudgeten ska fördubblas, och att man avser införskaffa robotsystem med ökad räckvidd för att kunna slå direkt mot mål utanför den egna nationsgränsen.

Japans senaste nationella säkerhetsstrategi är från 2013. Där beskrevs Kina tillsammans med Ryssland som “strategiska partners”, och Nordkoreas kärnvapenprogram som det största säkerhetshotet mot Japan. I det nya uppdaterade dokumentet framhålls Kina istället som “den största strategiska utmaningen” mot den rådande internationella ordningen.

Vid en presskonferens i samband med att den nya strategin presenterades, sade Kishida att Japan har kommit till “en historisk vändpunkt” som gör upprustning nödvändig. Detta på grund av tydliga tendenser av aktörer i regionen att unilateralt ändra på rådande läget genom militär styrka.

För att möta detta hot meddelades i fredags att Japan de kommande fem åren ska öka sin försvarsbudget med närmare 43 biljoner yen, motsvarande närmare 315 miljarder dollar, för att den ska uppgå till 80 miljarder dollar år 2027.

Det innebär att det tidigare riktmärket för militära utgifter på under en procent av BNP slopas, och ersätts med en målsättning på två procent, alltså samma storleksordning som många Nato-länder eftersträvar.

Tack vare storleken på Japans ekonomi så blir budgeten mer än tio gånger så stor som de drygt sju miljarder dollar som Sverige varje år lägger på sitt försvar. Man kommer dock fortfarande ligga långt efter Kinas militär utgifter, som enligt Stockholm International Peace Research Institute ligger på 293 miljarder dollar.

Icke desto mindre är budgeten stor nog för att kunna utveckla så kallad kontraslagsförmåga, vilket innebär att man med hjälp av robotar som kan nå mål inne i Kina eller Nordkorea ska avskräcka dessa länder för att första attackera Japan. I detta syfte siktar man på att skaffa omkring 1 000 robotar med tillräcklig räckvidd, till en början i form av Tomahawks från USA och på längre sikt genom egen produktion.

Detta är i linje med målsättningen att göra sig mindre beroende av USA för sitt eget försvar. Som jag tidigare skrivit i Kinamedia nyhetsbrev så planerar Japan därför att lägga stora resurser på att utveckla en egen vapenindustri. I fredags underströks även hur man kommer utveckla nästa generations stridsflygplan tillsammans med Storbritannien och Italien.

Som Kinamedia vidare rapporterade redan förra sommaren i artikeln “Japans utrikespolitiska uppvaknande en nagel i ögat på Kina“, så har de senaste årens ökade kinesiska militära aktiviteter i regionen fått ledarna i Tokyo att vakna till på allvar.

Vid sidan av den eskalerande territoriella konflikten om ögruppen Senkaku, där Kinas intrång på senare tid har ökat i både antal och djärvhet, så oroas Japan även över de ökade hoten mot Taiwan. En kinesisk invasion av ön skulle nämligen äventyra såväl Japans import av halvledare och energiråvaror, som dess viktiga exportindustris förmåga att frakta varor till omvärlden genom Sydkinesiska havet.

Denna oro trappades upp betydligt då fem kinesiska robotar i somras landade i Japans särskilda ekonomiska zon just utanför Okinawa, som en del av Kinas militärövningar efter att det amerikanska representanthusets talman Nancy Pelosi besökt Taiwan.

Taiwan ligger bara drygt 100 kilometer från den japanska ön Yonaguni, där robotarna slog ned. Handlingen upplevdes som en signal från Kina till Japan att hålla sig borta från konflikten om Taiwan.

Markören visar Yonaguni, den del av Japan som ligger allra längst västerut och därmed även närmast Kina. Det var i vattnet kring Yonaguni som en handfull kinesiska robotar landade i augusti. (Bild: Google Maps)

Givet de spända läget så har Japan redan sedan tidigare börjat stärka de militära installationerna på öarna i Okinawa, som Yonaguni tillhör. De det vore troligt att ögruppen skulle dras in i en kinesisk attack mot Taiwan, så ska dessa nu expanderas ytterligare.

Den nya nationella säkerhetsstrategin kommer alltså ingalunda som någon blixt från klar himmel. Redan när den förra upplagan presenterades 2013, så sade premiärminister Abe Shinzo att Kinas ökade försvarsbudget och mer aggressiva territoriella anspråk i Sydkinesiska havet skulle göra det nödvändigt för Japan att gå vidare från den pacifism som gällt sedan andra världskrigets slut.

Det var också Abe Shinzo som drev genom flera viktiga förändringar vilka breddade rollen för Japans militär, som fortfarande går under namnet “självförsvarsstyrkorna” och begränsas betydligt enligt den konstitution som landet antog efter andra världskriget.

Såväl Abe Shinzo som Kishida Fumio och premiärministern däremellan har också jobbat hårt för att stärka alliansen inte bara med USA utan även samarbetet med andra demokratiska länder i regionen.

Den ryska invasionen av Ukraina har gjort situationen än mer allvarlig ur japansk synpunkt. Japan har nämligen territoriella konflikter även med Ryssland om fyra stycken öar norr om Hokkaido, vilket jag tidigare i år förklarade närmare i Twitter-tråden nedan:

Rysslands invasion av Ukraina gör landet mer oberäkneligt, och har lett till att ryska styrkor även har spänt musklerna i norr genom upptrappade militärövningar. Dessa har dessutom i flera fall skett tillsammans med Kina.

Dessutom har japanska myndigheter genom utvecklingen i Ukraina lärt sig att man måste göra mer för att stärka sitt eget försvar om man ska kunna räkna med hjälp utifrån vid en eventuell konflikt.

Japans befolkning har länge varit negativt inställda till att ändra den pacifism och tillbakadragna militära roll som hållit landet utanför konflikter sedan andra världskriget. Men nu knackar konflikten återigen på dörren, vare sig man vill eller inte.

Den pågående upprustningen har därför nu stöd av en majoritet av invånarna, samtidigt som en ännu större majoritet har en negativ syn på Kina.

Hotbilden har växt för Japan från ett Ryssland som redan ligger i krig och ett Nordkorea som återigen viftar med sina kärnvapen.

Men det är alltså den kinesiska framfarten som nu upplevs som det största säkerhetspolitiska hotet mot Japan, och har framkallat en ny säkerhetsstrategi som gör att landet sannolikt kommer spela en viktig roll i en eventuell militär konflikt kring Taiwan.