Sedan 2016 pågår världens största inlåsning av etniska minoriteter sedan andra världskriget i västra Kina. Flera parlament och fristående internationella domstolar har benämnt förföljelserna mot uigurer och andra folkgrupper i regionen Xinjiang som folkmord.
Förtrycket mot Xinjiangs etniska minoriteter har dock pågått längre än så, vilket resulterat i utvandring som skapat en uigurisk diaspora i flera europeiska länder. Sverige är inget undantag. Tusentals uigurer bor nu här, varav många har familj och vänner som direkt drabbats av folkmordet.
Med tanke på att mångfald och mänskliga rättigheter ofta framhålls som viktiga av svenska medier, så vore det naturligt att svenska invandrade anhöriga till offren för denna tragedi får komma till tals.
Detta är dock ingenting som Nyrola Elimä, svensk medborgare från Xinjiang, har märkt någonting av.
Hennes kusin Mayila Yakufu, 44 år gammal och mor till tre barn, togs utan förklaring till ett av regionens fångläger i mars 2018. Sedan dess har hon ”tynat bort” i olika former av fångenskap, och är fortfarande inte fri.
De få livstecken som Nyrola under dessa år fått från kusin har skapat obehagliga minnen. I korta videosamtal med familjen har den tidigare så levnadsglada Mayila visats upp med rakat huvud, så smal att revbenen synts.
Efter att Nyrola våren 2018 först fick veta att en av hennes släktingar hamnat i regionens fångläger, tvekade hon först huruvida hon skulle gå ut med informationen eller inte.
När hon inte längre kunde hålla oron inom utan gick ut med sin familjehistoria, så blev hon omgående intervjuad av bland annat CNN och Washington Post för publicering i såväl text- som videoform.
Samtidigt började Nyrola ägna sig åt forskning och utredning angående övergreppen i Xinjiang. Språkkunskaper och kännedom om regionen kom väl till pass, samtidigt som de personliga erfarenheterna gav extra drivkraft att avslöja vad som egentligen pågår i Kinas nordvästra landsände.
Nyrola har bland annat medverkat i rapportering om tvångsarbete i Xinjiang för BuzzFeed, som i slutet av 2020 belönades med Pulitzer Prize. Hennes del i arbetet var lokaliseringen av fabriker i eller i anslutning till regionens fångläger.
Hon är även medförfattare till rapporten ”In Broad Daylight: Uyghur Forced Labour and Global Solar Supply Chains”, som förra våren publicerades av Helena Kennedy Center vid Sheffield Hallam University.
Rapporten innehöll flera banbrytande avslöjanden om tvångsarbete i Xinjiang, och ledde till omfattande västerländska sanktioner mot fyra kinesiska företag inom solkraftsindustrin.
Avfärdad av svenska medier
Men trots att Nyrola flyttade till Sverige redan 2011 som student, och fick svenskt medborgarskap 2017, så har svenska medier inte visat något större intresse för hennes berättelser eller arbete. Tvärtom så har hon flera gånger kontaktat medierna i sitt nya hemland, bara för att på olika vis bli avfärdad.
Under sin forskning kom Nyrola över bevis på att även svenska företag var inblandade i den utplacering av tvångsarbetare från Xinjiang som de kinesiska myndigheterna sedan några år tillbaka ägnat sig åt.
Det handlade om stora, multinationella svenska bolag som – medvetet eller ej – drog nytta av att etniska minoriteter med tvång placerats vid fabriker på olika platser i Kina, ofta långt borta från sin hemort i syfte att slå sönder deras band till familj och lokal kultur.
Liknande upptäckter har blivit sprängstoff i många andra länder. Därför kontaktade Nyrola först SVT i juli 2019, med sina bevis på sambanden mellan svenska företags leveranskedjor och tvångsarbetande uigurer.
”Jag presenterade de här bevisen för svenska journalister på SVT. Men det var just innan sommarledigheten, så de sade till mig att vänta”, berättar Nyrola för Kinamedia.
Efter en månads tystnad hörde Nyrola av sig till SVT igen, och fick då en förfrågan om mer bevismaterial som svar. Nyrola upplevde att hon fick jaga tv-kanalens journalister i frågan, och ett par månader senare stod det klart för henne att SVT vare sig hade intresset eller drivet att titta närmare på saken.
Fortfarande mån om att få ut denna information, ville Nyrola inte slösa mer av sin tid och vände sig därför istället till TV4.
TV4 visade betydligt större intresse. Tid bokades snart för en intervju och Nyrola, som är bosatt i Helsingborg, bokade en tågbiljett till Stockholm.
Men så avbokades intervjun plötsligt bara en dag innan den skulle äga rum. Anledningen som Jonas Alsgren vid programmet Kalla Fakta uppgav, var att IKEA och H&M:s eventuella kopplingar till tvångsarbete i Xinjiang samma dag nämnts i en artikel i Svenska dagbladet, och att det därför blir svårt för TV4 att gå vidare med uppgifterna.
Nyrola satt på uppgifter som var nyare, annorlunda och mer omfattande än de som just publicerats i Svenska dagbladet. Hon hade dessutom hållit på dessa i flera månader, i hopp att svenska medier skulle vilja uppmärksamma övergreppen.
Men allt detta hjälpte föga: ”I Sverige var det ingen som brydde sig ett dugg, de bara tar för givet att materialet inte är värt någonting”, säger hon till Kinamedia.
Resan till Stockholm blev inte av, och Nyrola köpte sin tågbiljett för egna pengar helt i onödan. Kinamedia har sökt Jonas Alsgren för en kommentar, men har inte fått något svar.
Tre månader senare släppte tankesmedjan Australian Strategic Policy Institute rapporten ”Uyghurs for Sale”, som fick företag världen över att börja se över sina leveranskedjor. I rapporten nämndes flera av de svenska bolag som Nyrola hade erbjudit svenska medier information om.
SVT – en andra chans
Lyckligtvis så visade utländska medier större intresse och förståelse för Nyrolas arbete och familjesituation.
Redan i september 2019 publicerade Washington Post uppgifter om hur Nyrolas kusin satts i fångläger och hennes föräldrar i husarrest.
I december 2020 gjorde även CNN en videointervju med Nyrola om bland annat hennes familjs öde hemma i Xinjiang.
Dagen efter intervjun med CNN, så hörde SVT av sig på nytt. Nyrola framhåller det bisarra i att svenska medier blev intresserade av hennes situation inte när hon först själv kontaktade dem för att berätta, utan efter att Washington Post och CNN rapporterat om saken.
Oavsett vilket, så blev Nyrola glad för denna möjlighet. Äntligen skulle hon få berätta för en svensk publik inte bara om vad den egna familjen upplevt, utan också utförligt om de groteska övergreppen som drabbat miljoner uigurer i Xinjiang.
I december 2020 så besökte ett team från SVT Nyrolas hem i Helsingborg. Men efter inspelningen, så sändes materialet aldrig.
När Nyrola kontaktade SVT för att fråga varför, så fick hon till svar att materialet hade försvunnit från deras digitala arkiv. SVT berättade först ingenting för henne om detta, och gjorde heller ingen ansats för att anordna en ny intervju.
När Kinamedia kontaktar Per Engler, reporter på SVT som genomförde intervjun, så beskriver han samtalet som ”ett bra möte”, där Nyrola berättade om ”situationen i Xinjiang i allmänhet och situationen för hennes familj i synnerhet.”
Materialet tankades sedan in i SVT:s digitala arkivsystem för att redigeras. Men efter att intervjun ägt rum, så hamnade andra ämnen i fokus för kanalens utrikesbevakning. Engler berättar att särskilt pandemin och det kaotiska efterspelet till presidentvalet i USA prioriterades av kanalens redaktörer.
När Engler sedan väl hade tid att ta sig an materialet, så upptäckte han till sin förtvivlan att det försvunnit ur SVT:s digitala arkiv. Något som han förklarar berodde på ”ett handhavandefel i själva sparandet”.
Per Engler uppger att han beklagade detta via mail till Nyrola, men sedan inte hörde något mer från henne. Nyrola finner det märkligt att det skulle ligga på henne att arrangera en ny intervju, särskilt som det var SVT som tog initiativet till en början.
SVT och SR på plats i Xinjiang
Inte långt efter händelsen så övergick Per Engler från nyhetsreporter till samhällsprogrammet Agenda och nya arbetsuppgifter. På grund av förflyttningen så vet han inte hur diskussionerna gick kring att stämma träffa med Nyrola för en ny intervju.
Engler framhåller dock SVT:s övriga bevakning av situationen i Xinjiang som tecken på att man inte skulle ha avstått från att sända intervjun på grund av att materialet var politiskt känsligt.
Engler menar att SVT tidigare har intervjuat uigurer med liknande berättelser, vilket skulle kunna vara en av anledningarna att man inte kontaktade Nyrola på nytt. Bedömningen kan ha varit att det helt enkelt ”räckte för tillfället” med bevakningen av denna fråga.
Detta skriver Per Engler i ett mail till Kinamedia som avslutas enligt följande:
Slutligen; min uppfattning är att SVT Nyheter har rapporterat rätt grundligt om Xinjiang och vad som där pågår. Det har gjorts bland annat på plats i provinsen, genom flera intervjuer med uigurer i exil etc.
Vad som utgör grundlig rapportering är givetvis subjektivt. I egenskap av svensk uigur så upplevde Nyrola Elimä att den resa till Xinjiang som korrespondenterna på SVT och SR tillsammans genomförde förra våren var intetsägande, samt de på plats i regionen ”inte avslöjade någonting”.
Det är i sammanhanget givetvis viktigt att uppmärksamma de restriktioner och faror som medier står inför i Xinjiang. SVT:s korrespondent vittnade exempelvis om hot från polisen omedelbart efter incheckningen på hotell i Kashgar i Xinjiang.
Men Nyrola framhåller samtidigt hur Sky News och många andra medier som tagit sig dit lyckats genomföra relevant rapportering under samma restriktioner.
En av mina vänner, George Fahrion, levererade också en bra rapport från Xinjiang i fjol trots relativt små resurser.
John Sudworth på BBC lyckades genomföra intervjuer och producera banbrytande videomaterial under sitt besök i regionen, låt vara att detta bidrog till att han sedan kände sig tvingad att lämna Kina med kort varsel.
Inga svenska uigurer i Utrikesbyrån
Även om det var svårt för SVT och SR att tala med uigurer på plats i Xinjiang, så framhåller Nyrola att det finns många uigurer i Sverige som vill berätta sin historia för svenska medier.
Med anledning av detta så återger hon sin besvikelse av SVT:s mest ambitiösa produktion till dags dato för att uppmärksamma det pågående folkmordet i Xinjiang, nämligen en diskussion om saken i programmet Utrikesbyrån.
SVT Utrikesbyrån är ett program som vid flera tillfällen stoltserat över sin höga grad av mångfald bland deltagarna. Men av någon anledning var så inte fallet när det gällde inslaget om Xinjiang.
I studion satt istället vad Nyrola beskriver som ”fyra svenska vita personer och talade om oss”.
”Var är de svenska uigurerna??”, frågar Nyrola Elimä lika upprört som retoriskt. Hon framhåller att det finns omkring 2 000 uigurer i Sverige, varav en majoritet har drabbats av övergreppen i Xinjiang.
Hon frågar vidare om uigurerna i Sverige inte ses som en del av det svenska samhället. För med hjälp av lite grundläggande efterforskning, så vore det inte alls svårt att hitta en svensk uigur att delta i samtalet.
Men ingen svensk uigur bjöds in – istället visades bandade kommentarer från uigurer i Norge och Holland.
Helsingborgs dagblad och Expressen
Det har också skett, som i ett exempel med Kvällsposten, att Nyrola har intervjuats av och skickat bilder till en journalist – bara för att sedan aldrig se materialet publiceras eller höra någonting om saken från tidningen.
En gång blev hon också intervjuad i 40 minuter av en reporter på SR som är baserad i Sverige, vilket ledde till ett inslag som var någon minut långt.
Men Nyrola minns även två positiva exempel på intervjuer med henne som faktiskt har publicerats av svenska medier. Helsingborgs dagblad var först med detta sommaren 2020, då de skickade vad Nyrola beskriver som ”en ung reporter som visade stort intresse” för hennes situation.
Efter att Nyrola var med på CNN en andra gång, så fick även Expressen upp ögonen för hennes fall. Den journalist som intervjuade henne för tidningens räkning förra sommaren gjorde enligt Nyrola ett bra jobb, och hade läst in sig på de tidigare artiklarna i Washington Post och CNN för bakgrund.
”Ibland skyllde jag på mig själv, att jag inte var bra nog, eller att min svenska var otillräcklig. Jag förberedde mig under lång tid, och bad min man att rätta mitt uttal och min grammatik”, minns Nyrola.
Hon vill därför särskilt tacka Expressen och Helsingborgs dagblad för deras publiceringar.
Förvisso kan dessa två publiceringar verka sparsmakat för utomstående. Nyrola säger mycket riktigt också att om det inte vore för att hon intervjuats av och arbetat tillsammans med utländska medier, så skulle hon nog fortfarande tro att det var hon som är problemet.
Produktiv forskare och skribent
De misslyckade försöken att komma till tals i sitt nya hemland måste vara särskilt frustrerande med tanke på att Nyrola Elimä är en mycket produktiv forskare och skribent utanför Sverige.
Hon har tidigare vittnat inför bland annat den amerikanska kongressen, och i fjol även för den fristående domstolen Uyghur Tribunal i London som nyligen beslutade att övergreppen i Xinjiang är att likställa med folkmord.
Bara de två senaste månaderna står Nyrola bakom två uppmärksammade publikationer. Dels den nya rapporten ”Financing & Genocide: Development Finance and the Crisis in the Uyghur Region”, om Världsbankens finansiering av aktörer som medverkar i övergreppen i Xinjiang.
Det är sannolikt att rapporten, som ges ut av Atlantic Council, kommer leda till att Världsbankens avdelning för investeringar i privatföretag och flera andra banker slutar investera i Xinjiang. Den kan dessutom fungera som en guide för navigering kring CSR och liknande frågor i regionen.
Hon har även skrivit en artikel i prestigefyllda The New Yorker med rubriken ”China Cannot Silence Me”. Där står förföljelserna av Nyrolas familj att läsa, inklusive hur hennes föräldrar med nöd och näppe lyckats övertyga myndigheterna om att få vårdnaden över de tre kusinbarnen, istället för att se dem skickas till något av regionens många barnhem.
I artikeln framgår även Nyrolas rädsla för att hennes arbete och vittnesmål ska innebära ytterligare problem för hennes kusin eller föräldrar. För det är tydligt att regimen har ögonen på den svenska uiguren.
Efter publiceringen av artikeln i The New Yorker fick hennes familj i Xinjiang besök av polisen. De gav hennes mor ett papper att underteckna, där det stod att hon aldrig mer skulle kontakta sin dotter.
Men trots risken att själv sättas i läger, så vägrade Nyrolas mamma att skriva under papperet. Hon sade istället att dottern garanterat kommer göra allt för att leta efter sin mor, och att detta skulle framställa Kina i ännu sämre dager för omvärlden.
Nyrola kan fortfarande kontakta sin mor sporadiskt i konversationer som garanterat övervakas, men oroas konstant över att även denna möjlighet ska försvinna.
Efter den senaste rapporten om tvångsarbete och texten i The New Yorker – samt artikeln ”The grim reality of being a ’model Uyghur’” i The Spectator i januari i år – så har Nyrola kontaktats av allt från brittiska journalister till polska tv-kanaler.
Men inte heller denna gång har svenska medier visat något intresse.
Om mänskliga rättigheter och mångfald verkligen är ledstjärnor, så vore det bra för trovärdigheten om Nyrola och de tusentals andra uigurerna som bor i Sverige får komma till tals om det folkmord som världens största diktatur utsätter deras släktingar för.
Nyrola Elimä har tidigare skrivit en sammanfattning av sin rapport ”In Broad Daylight: Uyghur Forced Labour and Global Solar Supply Chains” för Kinamedia.
Kinamedia har även översatt sammanfattningen av hennes senaste rapport ”Financing & Genocide: Development Finance and the Crisis in the Uyghur Region”, samt uppmärksammat hennes vittnesmål i Uyghur Tribunal i London.
