Installering av solpaneler i Kina, som dominerar den globala tillverkningen av solkraft. En stor del av produktionen sker i regionen Xinjiang, sannolikt genom tvångsarbete. (Bild: Jiri Rezac, CC BY-SA 2.0 via Flickr)

Ny rapport kartlägger tvångsarbete inom tillverkningen av solpaneler i Kina

/

Denna text är skriven av Nyrola Emilä, forskare och analytiker med fokus på Kina och Xinjiang, som tidigare denna månad publicerade rapporten “In Broad Daylight: Uyghur Forced Labour and Global Solar Supply Chains“.

Texten är en utökad översättning av en tidigare engelsk sammanfattning av rapporten, översatt till svenska av Nyrola Emilä själv.

Folkrepubliken Kina har placerat miljoner uiguriska och kazakiska etniska minoriteter från uiguriska autonoma regionen Xinjiang i två program som regimen kallar “arbetskraftsöverskott” (富余劳动力) och “arbetskraftsöverföring” (劳动力转移).

En officiell rapport, publicerad av Kina i november 2020, visar att 2,6 miljoner etniska minoriteter har placerats i jordbruk och fabriker runt om i Xinjiang och andra delar av landet via dessa av regimen sponsrade “arbetsprogram”. Regimen menar att programmen är ett initiativ för att bekämpa fattigdom som sker i enlighet med Kinas lagar, och att arbetskraften är frivillig.

Men tydliga bevis – främst baserat på källor från regimen och inblandade företag – avslöjar att arbetskraftsöverföringen som genomförs i Xinjiang sker genom upptrappade tvångsmetoder, med hot om att annars hamna i interneringsläger. Arbetskraften i form av etniska minoriteter kan vare sig vägra eller senare lämna jobben, och därför är programmen att likställa med tvångsförflyttning och förslavning av befolkningen.

Det är av största vikt att granska produkter som tillverkas med hjälp av detta tvångsarbete. Denna rapport fokuserar blott på en av dessa industrier, solenergin, och avslöjar hur tvångsarbete från Xinjiang förekommer i alla led av distributionskedjan som sedermera blir varor på den internationella marknaden.

Vi har dragit slutsatsen att industrin för solenergi är särskilt exponerad för tvångsarbete från Xinjiang eftersom:

* 95 procent av alla solpaneler är beroende av en primär komponent: solpanelsklassad polykisel.

* Omkring 45 procent av världens polykisel för solceller framställs av tillverkare i Xinjiang.

* Hoshine Silicon Industry, den tillverkare med högst produktionskapacitet av polyskisel med metallurgisk standard, har deltagit i programmet för arbetskraftsöverföring, och även företagets underleverantörer av kvarts utnyttjar tvångsarbetare.

* Alla av Xinjiangs fyra största tillverkare av solpanelsklassad polykisel har själva uppgett att de deltagit – antingen själva eller via underleverantörer – i regimens program för arbetskraftsöverskott eller arbetskraftöverföring.

* Av de fyra levererar Daqo på egen hand polykisel till fyra av världens största tillverkare av solpaneler: JinkoSolar, Trina Solar, LONGi Green Energy och JA Solar.

* Under 2020 producerade Kina ytterligare 30 procent av världens polykisel för solceller, utöver det som producerades i Xinjiang. En betydande mängd av denna tillverkning kan också ha skett genom tvångsarbete från regionen Xinjiang.

Under vår forskning lyckades vi identifiera:

* Elva företag inblandade i överföring av tvångsarbetare.

* Ytterligare fyra företag belägna i industriparker som accepterat arbetskraftöverföring.

* 90 kinesiska och internationella företag vars distributionskedjor påverkas.

Grafik från rapporten “In Broad Daylight”.

Meningen med denna rapport är att öka förståelsen kring solenergi-industrins exponering mot tvångsarbete i Xinjiang. Vi har undersökt leverantörskedjan från kvarts till färdiga solpaneler, för att bättre förstå i i vilken omfattning tvångsarbetet i Xinjiang påverkar internationella värdekedjor.

Exemplen på hur inhemska företag använder sig av regimens program för tvångsarbetskraft, syftar till att förse relevanta intressenter med evidensbaserad information från vilken de kan göra korrekta riskbedömningar vad gäller tvångsarbete inom solenergi-industrin.

Av världens produktion av polykisel för solceller så sker 45 procent i Xinjiang, 35 procent i andra regioner i Kina och 20 procent i övriga av världen. Detta betyder att tillverkare av solpaneler som vill undvika att deras produkter förknippas med tvångsarbete, noggrant måste kontrollera hel sin distributionskedja ända tillbaka till råmaterialet kvarts.

Tillverkarna måste ställa krav på att solpanelsklassad polykisel inte får komma från aktörer som deltar i regimens program för tvångsarbetskraft. Detta innebär krasst sett att det finns enbart ett fåtal säkerställda kinesiska alternativ som inte kan kopplas till tvångsarbetet i Xinjiang.

Distributionskedjan för solenergi är relativt enkel att kartlägga, vilket innebär att identifieringen av tvångsarbete i Xinjiang är lättare än inom exempelvis textil- eller jordbruksindustrin. Denna kartläggning är viktig, då den inte bara uppmärksammar tvångsarbetet i Xinjiang utan också kan minska koldioxidutsläppen från solpanels-industrin betydligt.

Om mänskliga rättigheter och klimatet tas i åtanke, så är det ett högt och långvarigt pris att basera grön energi på utsläpp från kolindustrin och tvångsarbetet från Xinjiang.

Rapporten, som Nyrola Emiläs sammanställt tillsammans med professor Laura Murphy, kan här läsas i sin helhet online. En sammanfattning av rapporten kan läsas via Sheffield Hallam Universitys hemsida.

Kinamedia publicerar denna rapport med anledning av att Joe Bidens administration tidigare denna vecka införde sanktioner i form av ett importförbud mot produkter från Hoshine Silicon Industry, som nämns i rapporten, på grund av misstankar om tvångsarbete.

I april i år skrev Kinamedia närmare om kinesisk dominans vad gäller tillverkningen av solpaneler i artikeln “Solpaneler och tvångsarbete utgör svårare dilemma än H&M och bomull“.