Michelle Bachelet, tidigare bland annat Chiles president, har i snart tre års tid "förhandlat" med Kina för att få besöka Xinjiang i egenskap av FN:s högkommissarie förmänskliga rättigheter. (Bild: Alex Proimos from Sydney, Australia, CC BY 2.0 , via Wikimedia Commons)

FN pressar Kina om besök i Xinjiang

Under gårdagen uttryckte Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, hopp om att kunna besöka Kina senare i år, inklusive Xinjiang varifrån otaliga rapporter om övergrepp mot regionens etniska minoriteter kommit.

Detta är anmärkningsvärt, eftersom det alla rapporter till trots är första gången som Bachelet offentligt föreslår en tidsplan för att åka till Kina.

South China Morning Post påpekar att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och hennes kontor har ”förhandlat villkoren” för en sådan resa med kinesiska myndigheter sedan september 2018, men att förhandlingarna skett i det dolda.

Men Kinas ovilja att släppa in FN i Xinjiang verkar ha skapat en viss frustration. Detta kunde också ses i mars, då FN:s generalsekreterare Antonio Guterres uppgav att organisationen håller ”allvarliga förhandlingar” med kinesiska myndigheter för att få obehindrad tillgång till Xinjiang.

Detta följde i sin tur på att Michelle Bachelet månaden innan öppet sade att rapporter om godtyckliga arresteringar, tvångsarbete och sexuellt våld i Xinjiang kräver en genomgående och oberoende utredning.

Bachelets uttalande under gårdagen beror sannolikt även på en ökad internationell kritik mot FN för att dra fötterna efter sig när det kommer till övergreppen i Xinjiang, som av ett växande antal aktörer bedöms utgöra brott mot mänskligheten eller till och med folkmord.

Amnesty International sparade inte på krutet när man tidigare denna månad publicerade en 160 sidor lång rapport, bland annat baserad på intervjuer med 55 stycken tidigare lägerfångar.

Förutom att konstatera hur Kina gör sig skyldigt till brott mot mänskliga rättigheter genom skapandet av ”ett dystopiskt helvete” i Xinjiang, så anklagade organisationen FN:s generalsekreterare för misslyckande att agera i enlighet med sitt mandat, rapporterar BBC:

Agnès Callamard, the secretary general of Amnesty International, accused Chinese authorities of creating ”a dystopian hellscape on a staggering scale”.

”It should shock the conscience of humanity that massive numbers of people have been subjected to brainwashing, torture and other degrading treatment in internment camps, while millions more live in fear amid a vast surveillance apparatus,” Ms Callamard said.

She also accused the UN Secretary General António Guterres of ”failing to act according to his mandate”.

Mr Guterres ”has not denounced the situation, he has not called for an international investigation”, Ms Callamard told the BBC. ”It is incumbent on him to protect the values upon which the United Nations has been founded, and certainly not to stay silent in front of crimes against humanity,” she said.

Amnestys redogörelse följer på en liknande utförlig och uppmärksammad rapport från Human Rights Watch i april, som även den talar om brott mot mänskligheten och kinesiska myndigheters ambition att ”bryta härkomsten, bryta rötterna” för Xinjiangs etniska minoriteter.

Under gårdagen framhöll Bachelet mycket riktigt att rapporter om övergreppen i Xinjiang fortsätter komma, samtidigt som hon uppgav att fortsatta ”diskussioner” förs med Kina för att ge FN ”meningsfull tillgång” till regionen.

Kina försöker å sin sida förhala och kontrollera detta på samma vis som med Världshälsoorganisationens kontroversiella resa till Wuhan.

Kinesiska utrikesministeriet menade tidigare i år att FN och Michelle Bachelet visst är välkomna till Xinjiang. Men man motsätter sig ett besök som kan användas för att sätta press på Kina genom ”politisk manipulering”.

Syftet med ett besök, sade utrikesministeriets talesman Zhao Lijian, måste vara ”interaktion och samarbete”, snarare än att utföra ”en så kallad utredning med skuldbeläggande som utgångspunkt”.

Det är egentligen fullständigt obegripligt hur miljontals etniska minoriteter har kunnat låsas in och förföljas å det grövsta under flera års tid, samtidigt som Peking helt enkelt vägrar FN tillgång till den region där övergreppen äger rum.

Det är också svårt att tänka sig att något annat land än Kina skulle komma undan med detta.