Marcus BjörkÅr 1978 förkunnade Kinas ledare Deng Xiaoping en ny era av “reform och öppning”. Det blev startskottet på Kinas ekonomiska mirakel, som kännetecknades av ekonomiska reformer och en uppöppning av landets tidigare så slutna gränser.
Landets nyöppnade gränser ledde dock snabbt till en rekordstor utvandring som kulminerade år 1992 när 870 000 kineser valde att söka lyckan utomlands.
Men i takt med att Kina blev rikare minskade utvandringen. När Xi Jinping blev landets ledare 2012 var den kinesiska utvandringen nere på rekordlåga 120 000 personer per år. I skrivande stund – elva år senare – har dock trenden vänt på nytt och 310 000 kineser beräknas utvandra under 2023.
Det är nu inte främst desperata låginkomsttagare som tar chansen att lämna Kina. Som bland andra The Guardian rapporterat i år är det är det allt fler från den kinesiska medelklassen som försöker fly till USA via Darien-gapet i Panama och Colombia.
Denna farofyllda rutt börjar oftast i Ecuador, vilket är ett av få länder i världen som inte kräver visum för kinesiska medborgare. Därifrån går färden vidare genom djungeln i cirka tio dagar, på vägar som kontrolleras av kriminella gäng som kräver betalning för passage.
Det är inte ovanligt att flyktingar i detta område blir kidnappade, rånade eller sexuellt utnyttjade. Även dödsfall förekommer; under 2022 rapporterades 41 döda längs med denna rutt.
Ändå ökade antalet kinesiska som försökte korsa amerikanska gränsen denna väg under fjolåret till drygt 2 000, jämfört med bara 376 totalt för perioden 2010-2021.
Den dramatiska ökningen har fortsatt även i år, då panamanska myndigheter registrerade 15 567 kineser som korsat Darien-gapet under de nio första månaderna 2023.
Den ökade viljan att emigrera från Kina har gett upphovt till termer som “runxue”. Detta är en neologism av engelskans run (springa/löpa) och kinesiskans xue (studera/lära), vilket får den ungefärliga betydelsen “studier i att löpa [från Kina]” – eller i mer vardagligt tal: “konsten att fly”.
Andra trender på internet är termen “sista generationen”, vilket beskriver den ovilja som finns bland unga kineser att skaffa barn. New York Times rapporterade i maj 2022 att upp till två tredjedelar av unga kinesiska kvinnor aktivt väljer bort att skaffa barn, vilket har avfärdats av myndigheterna som en slags opatriotisk protesthandling.
Detta spär vidare på de stora demografiska problem som Kina brottas med och som har fått desperata myndigheter att införa allt från förbud mot vasektomi till att organisera möten där tjänstemän “övertalar” unga ogifta kvinnor att inte kräva en alltför hög hemgift.
De drakoniska nedstängningarna under pandemin och de dystra framtidsutsikterna på arbetsmarknaden för unga pekas ofta ut som anledningar till att unga kineser väljer bort att skaffa barn eller att utvandra. I år var ungdomsarbetslösheten uppe på över 20 procent, vilket Kinamedia skrev närmare om i somras.
Detta hänger i sin tur samman med den kinesiska ekonomins långsamma återhämtning efter Covid-19, som bidrar till uppfattningen att det finns större möjligheter på annat håll. Se nedan exempelvis hur Kinas tillväxt har sett ut jämfört med USA:s efter pandemins utbrott:
Vissa unga hänvisar även till att Xi Jinping 2018 avskaffade den konstitutionella tidsbegränsningen för hur länge man kan vara ledare över Kina. Detta tilltag har bekräftat hans ställning som den mäktigaste kinesiske ledaren sedan Mao Zedong, och åtgärderna under pandemin vittnar om hans nästintill oinskränkta makt.
Det är inte heller svårt att dra paralleller mellan fanatismen som rådde under nolltoleransen mot Covid-19 och den under kulturrevolutionen. Detta är sannolikt nedslående för många yngre kineser, som växte upp under den relativa frihet som rådde från runt millennieskiftet till Xi Jinpings maktövertagande 2012.
Men unga invånare är inte den enda samhällsgrupp som verkar se en dyster framtid i landet. Även rika kineser är överrepresenterade bland de som väljer att lämna landet. Detta trots strikta kapitalbegränsningar för att flytta pengar utomlands.
I nuläget ligger den årliga kvoten på 50 000 dollar per år, vilket innebär att det skulle ta 20 år för en kinesisk dollarmiljonär att flytta utomlands med hela sina förmögenhet.
Trots detta är det rekordmånga rika kineser som lämnar Kina, ofta till länder som Singapore, Förenade Arabemiraten eller Portugal där det går enkelt att köpa till sig visum.
I Singapore har antalet lyxlägenheter som säljs till kinesiska köpare skjutit i höjden, tillsammans med registreringar av lyxbilar och priset på medlemskap i landets exklusiva golfklubbar.
Etniska kineser utgör redan en majoritet av befolkningen i Singapore, och det var också från landets premiärminister Lee Kuan Yew som den kinesiske ledaren Deng Xiaoping drog inspiration när reformeran 1978 inleddes. Dessa faktorer gör Singapore till ett ännu mer attraktivt alternativ för välbärgade kineser.
Kinamedia nyhetsbrev publicerade i september grafik som visar hur Kina nu har en nettoutvandring av dollarmiljonärer som är större än något annat land, samtidigt som Singapore upplever en stor ökning:
Till skillnad från det företagsvänliga Singapore så har kinesiska myndigheter även de senaste åren börjat statuera exempel med högprofilerade entreprenörer som exempelvis Jack Ma, grundaren av Alibaba.
Efter att Ma 2020 fällt några kritiska omdömen om kinesiska regleringar inom bank- och IT-sektorn försvann han spårlöst i flera månader, och lever än i dag leva tillbakadragen och anonym i partiets skugga. Analytiker menar att myndigheterna tog hans kommentarer som en utmaning från näringslivet riktad mot den kinesiska staten.
Även det nya förbudet för kinesiska finansmäklare och deras utländska filialer att öppna nya konton för handel i utlandet har tolkats som ytterligare en signal på att kommunistpartiet successivt stärker sitt grepp över privat kapital.
Detta stärker i sin tur drivkraften att flytta kapital utomlands, utom räckhåll för partiet. Detta trend trend har tydligt kunnat ses i exempelvis Hongkong, då staden har förlorat 30 procent av sina miljonärer sedan 2012. Till skillnad från fastlandskina finns här ännu inga begränsningar på att föra kapital till utlandet, vilket gör det enklare för rika invånare att lämna.
Utvandring av både unga invånare och rika entreprenörer riskerar skapa en så kallad “brain drain”, där Kina går miste om viktig kompetens i en tid av ekonomiska och geopolitiska utmaningar. Utvandrande kineser väljer dock i högre utsträckning än tidigare bort USA, då den försämrade relationen har skapat misstänksamhet mot kineser och försvårat för dem att invandra dit.
Redan 2016 blev det betydligt svårare för kineser att få visum för studier i USA, något som ofta är ett första steg för unga att bosätta sig utomlands.
AP: "China still accounted for the most foreign students in the U.S. with 290,000, but its numbers decreased for a third consecutive year. It reflects a gradual shift. After years of booming demand from China, interest has ebbed amid chilly…relations."https://t.co/IwxfGAJqxC
— Jonathan Cheng (@JChengWSJ) November 14, 2023
Istället har länder som Storbritannien och Japan sett en stor ökning av kinesiska studenter, samtidigt som andelen kinesiska studenter i USA 2015-2022 minskat från 51 till 30 procent.
Den ökade utvandringen – precis som den tilltagande kapitalflykten – utgör en tydlig utmaning för Xi Jinpings regim.
Frågan är om kinesiska myndigheter därför kommer börja begränsa utvandringen på samma vis som man gjort med utförandet av kapital från Kina.
