Marcus BjörkTidigare denna vecka, 17-18 oktober, stod Kinas ledare Xi Jinping värd för en stor konferens med anledning av att Kinas jättelika infrastrukturprojekt de nya sidenvägarna firade tio år.
Evenemanget ägde rum i pampiga Folkets stora hall i Peking. Som Kinamedia nyligen rapporterade utförligt om så närvarade den ryska presidenten Vladimir Putin. På den officiella gruppbilden står han bredvid Xi Jinping, vilket vittnar om de två ländernas fortsatt nära relation.
Vid denna konferens till de nya sidenvägarnas ära, som var den tredje i ordningen, närvarade dock betydligt färre stats- och regeringschefer än tidigare. Den första konferensen som gick av stapeln 2017 besöktes av ledare för 29 länder, och två år senare välkomnande Xi Jinping hela 37 ledare till Peking.
Men vid årets konferens närvarande blott 23 stycken ledare, vilket delvis kan bero på oviljan att förknippas med hedersgästen Putin. Den enda EU-ledaren på plats var Ungerns premiärminister Viktor Orban, som dessutom höll ett privat samtal med Putin.
Orbans beteende står i bjärt kontrast till Italien, som avstod från att skicka några seniora dignitärer denna gång trots sitt medlemskap i de nya sidenvägarna och närvaro vid de två tidigare konferenserna. Frånvaron tycks bekräfta deras intention att lämna projektet.
Även EU-länderna Tjeckien och Grekland lyste med sin frånvaro, trots deltagande vid de tidigare konferenserna.
Se nedan gruppbilder på de stats- eller regeringschefer som medverkat vid de tre olika stormötena för Kinas nya sidenvägar, samt en karta från Council of Foreign Relations över vilka länders ledare som närvarade i Peking denna vecka:
The number of leaders attending each of the past three Belt and Road Forums has fallen steadily since the first one in 2017. pic.twitter.com/k8l6VDuXpE
— The China-Global South Project (@ChinaGSProject) October 18, 2023
Av allt att döma tycks de nya sidenvägarna ha förlorat en del av sin dragningskraft framför allt bland EU-länder i ljuset av de senaste årens avslöjanden om hög skuldsättning, utebliven avkastning och människorättsbrott – vilket jag skrev närmare om på Kinamedia för två veckor sedan.
Någon som däremot närvarade på plats i Peking var FN:s generalsekreterare António Guterres.
Detta ligger i linje med Kinas ökade inflytande i FN, där de förutom att ha ökat antalet kinesiska anställda – låt vara från låga nivåer – även är det land som efter USA nu bidrar näst mest till FN:s verksamheter. Detta gäller både för den ordinarie budgeten och FN:s fredsbevarande styrkor.
Talibanregimen i Afghanistan skickade också en delegation till Peking som framförde önskan om att bli en del av de nya sidenvägarna. Kina har i sin tur som enda land skickat en ny ambassadör till Afghanistan sedan talibanernas maktövertagande 2021, vilket ses som ett försök att stärka sitt inflytande i regionen.
Afghanistans närhet till regionen Xinjiang, där Kina begår grova människorättsbrott mot uigurerna och andra muslimska minoriteter, gör att landet också är en säkerhetsfråga. Xi Jinping fruktar att religiös extremism ska destabilisera området och därmed även Xinjiang, vilket har lett till de repressiva åtgärder som satt uppemot två miljoner uigurer i “omskolningsläger”.
China is on the verge of becoming the first nation to diplomatically recognize Taliban-led Afghanistan. It appointed an ambassador there last month and will soon host Taliban officials at its BRI forum. So long as Uyghur “terrorism” doesn’t get in the way.https://t.co/MbcL4fpoK7
— Derek J. Grossman (@DerekJGrossman) October 15, 2023
De pågående folkrättsbrotten mot uigurer är inte heller något som tycks röra andra muslimska länder i ryggen – åtminstone så länge de får ta del av de ekonomiska fördelar som Peking kan erbjuda genom projekt som de nya sidenvägarna.
I onsdags höll Xi Jinping sitt linjetal, där framtiden för de nya sidenvägarna stakades ut. Detta går att läsa i sin helhet på engelska här.
Även Folkets Dagblad, den officiella tidningen för Kinas kommunistparti, hade ett flersidigt reportage om konferensen.
Den stora publicitet som evenemanget fick i Kina vittnar om den politiska betydelsen för de nya sidenvägarna, särskilt i egenskap av Xi Jinpings utrikespolitiska prestigeprojekt. Uppståndelsen till trots så bjöd dock linjetalet och rapporteringen som sådan på få överraskningar.
I Xi Jinpings tal nämndes följande åtta konkreta punkter för hur projektet ska utvecklas framöver:
1) Kina ska bygga en ny logistikkorridor över den eurasiska kontinenten.
2) Kina ska ta bort alla restriktioner för utländska investeringar i tillverkningssektorn.
3) Statliga China Development Bank och Export-Import Bank of China ska skapa varsitt finansieringsfönster på 350 miljarder yuan för ”små men smarta” projekt. Ytterligare 80 miljarder yuan kommer att tillföras de nya sidenvägarnas fond. (1 CNY = 1,5 SEK).
4) Kina ska genomföra 1 000 småskaliga “försörjningsprojekt” inom ramarna för de nya sidenvägarna.
5) För att främja grön utveckling ska Kina tillhandahålla 100 000 utbildningsmöjligheter för partnerländer till 2030.
6) Kina ska arrangera en första sidenvägskonferens för utbyte av vetenskap och teknologi, samt öka antalet gemensamma laboratorium som byggs med samarbetspartner till 100 under de kommande fem åren.
7) Kina kommer att lägga fram ett “Global Initiative for Artificial Intelligence (AI) Governance”.
8) Ett särskilt sekretariat kommer att upprättas för de nya sidenvägarna.
Förutom ovanstående punkter bjöd Xis tal på den sedvanliga retoriken om att västerländska sanktioner samt försök till frikoppling och omläggning av värdekedjor syftar till att hindra Kinas utveckling.
Xi försäkrade att Kina inte söker ”ideologisk konfrontation”, “geopolitisk rivalitet” eller ”blockpolitik”. Det rimmar dock illa med Kinas eskalerande militära aktiviteter runt Taiwan och Filippinerna, samt byggandet av militärbaser på konstgjorda öar i det territoriellt omtvistade Sydkinesiska havet.
Xi Jinpings budskap att Kina ska avskaffa alla restriktioner för utländska investeringar i tillverkningssektorn kan tolkas som ytterligare ett tecken på den kinesiska ekonomins kräftgång. I augusti såg Kina ett rekordutflöde av kapital, vilket antyder att delar av landets ekonomi redan är i dåligt skick, vilket jag tidigare skrivit om för Timbros nättidning Smedjan.
De slopade restriktionerna för utländska investeringar är helt enkelt ett försök att stimulera ekonomin genom att locka nya investeringar till landet. Nikkei Asia framhåller vidare hur Kinas minskade tillväxt även har skapat ett tydligt missnöje bland internetanvändare och andra inhemska aktörer över att myndigheterna fortsätter spendera stort på infrastruktur i utlandet snarare än att se efter de inhemska behoven.
Frånvaron av nya riktigt storslagna satsningar inom ramen för de nya sidenvägarna börjar bli uppenbar, och följer en trend sedan 2018 då Kina successivt började minskat omfattningen av projektet.
Tioårsjubileet tycks bekräfta denna nedåtgående trend. De kommande tio åren kommer sannolikt att bjuda på vad Xi Jinping själv kallar “små men vackra” projekt, snarare än de tidigare massiva investeringarna i infrastruktur. Dessa tongångar är helt annorlunda än när Xi för tio år sedan presenterade de nya sidenvägarna som “århundradets projekt” vid en konferens i Kazakstan.
Samtidigt är det ovanligt att styrande diktatorers prestigeprojekt överges eller självdör. Därför kommer de nya sidenvägarna fortsätta spela en viktig roll för att uppfylla Kinas geopolitiska ambitioner, och sannolikt ett pampigt 20-årsjubileum också hållas i Peking om Xi Jinping då fortfarande sitter kvar vid makten.
