Gårdagens möte mellan Xi Jinping och Joe Biden må ha inletts med varma leenden, men visade samtidigt hur långt ifrån de båda länderna står från varandra i avgörande geopolitiska frågor.

Analys av mötet mellan Xi Jinping och Joe Biden

Under gårdagen träffades Xi Jinping och Joe Biden för första gången sedan den sistnämnde blev president. Mötet ägde rum i samband med att G20 sammanträder på Bali, och även om förväntningarna på förhand var lågt ställda så syntes tidigt att både ville väl.

Biden åkte till Xis hotell för att samtala, vilket är helt i enlighet med det diplomatiska protokollet då Xi har varit Kinas ledare betydligt längre. I vad som av vissa ses som tecken på uppskattning från Xi, så fick Biden stå till höger från de närvarande fotograferna sett, vilket gör att han ser mycket mer bekväm ut när de båda skakar hand.

Det var också tydligt hur de båda log och såg glada ut, dessutom utan ansiktsmasker, och entusiastiskt skakade hand trots att Joe Biden enligt uppgift har en lättare förkylning och Xi Jinping alltid har varit omtalat försiktig för att smittas med Covid-19.

Allt detta kan tyckas vara irrelevanta detaljer, men är i själva verket mycket viktigt för att sätta tonen inför ett möte. Jämför med det möte mellan de båda ländernas toppdiplomater i Alaska i början av 2021, som satt stelt iklädda masker vid varsin sida av två stora bord och irriterat avbröt varandra.

Det kanske allra viktigaste med detta möte var att de båda sidorna alls började prata med varandra. De senaste veckorna har exempelvis The Economist i artiklar med rubriker som “China and America are barely speaking, though crises loom” och “America and China must talk” noterat att så knappt alls har skett under den senaste tiden.

Men i går inte bara pratade de båda ledarna med varandra i tre timmar. De försäkrade även att dialog kommer fortsätta på högsta nivå, bland annat genom att USA:s utrikesminister Antony Blinken ska besöka Kina redan tidigt nästa år.

Gott så. Den allra största risken för missförstånd är om de båda sidorna inte samtalar alls. Men om vi samtidigt tittar vidare på vad som i själva verket sades under gårdagen, så kom inte särskilt mycket nytt ut från mötet.

Tvärtom så återupprepade de båda sidorna sin ståndpunkt gällande Taiwan, som är den i särklass största källan till konflikt mellan världens två mäktigaste länder.

Xi Jinping menade att Taiwans situation är en intern kinesisk angelägenhet, och framhöll vidare denna som Kina “första röda linje” som USA inte får korsa. Han sade att den främsta orsaken till spänningarna är att den taiwanesiska regeringen eftersöker USA:s stöd för sin självständighet.

Joe Biden å sin sida vidhöll att USA motsätter sig all förändring av status quo, från båda sidor, och tillade att Kinas ökade aggressivitet och tvångsmetoder underminerar freden i Taiwansundet och ställer det globala välståndet på spel.

Efter mötet sade Biden i en presskonferens att han inte tror det finns någon omedelbar risk för att Kina kommer försöka invadera Taiwan. Han specificerade inte vad han grundade denna uppfattning på.

Även Nordkorea kom på tal, med tanke på de många robottester som landets regim utfört i regionen på senare tid. Som Kinamedia nyligen rapporterat mer ingående om, så är risken överhängande för att landet även kommer utföra ett nytt kärnvapentest innan årets är slut.

Om Kina inte har möjlighet eller inte vill försöka att påverka Nordkorea nog för att sluta upp med detta, så måste USA öka sin närvaro i regionen för att skydda såväl sina egna intressen som sina allierade, framhöll Biden. Återigen specificerade han inte på vilket vis detta skulle kunna komma att ske.

Då de båda ländernas hållning kring Taiwan redan är väl kända och cementerade, så egentligen Ryssland på förhand en om inte ännu större så i alla fall mer besvärlig elefant i rummet.

Intressant nog så rapporterade Wall Street Journal på förhand hur den kinesiska premiärministern Li Keqiang, vid det Asean-möte som i helgen föregick G20, enligt uppgift fällt en del för Moskva mindre smickrande kommentarer om Rysslands agerande i konflikten med Ukraina:

“I think there is undeniably a discomfort in Beijing about what we’ve seen in terms of reckless rhetoric and activity on the part of Russia,” the U.S. official said in a briefing with reporters on Monday. “I think it is also undeniable that China is probably both surprised and a little bit embarrassed by the conduct of Russian military operations.”

Enligt samma tjänsteman pratade Li även mer ingående om det oansvariga i att hota med kärnvapen, samt det nödvändiga i att se till så att denna sorts vapen inte används.

Detta var något som Xi Jinping sedan återupprepade under gårdagens möte med Joe Biden:

Men Kinas avståndstagande från kärnvapen är ingalunda någonting nytt, inte ens i förhållande till de ryska hoten i Ukraina. Som jag bland annat nyligen noterade i Kinamedia nyhetsbrev, så sade Xi Jinping precis likadant när Olaf Scholz besökte honom i Peking tidigare i november.

Vi vet sedan tidigare att USA gärna vill se ett kinesiskt fördömande av den ryska invasionen av Ukraina, samt att Peking upphör öka inköpen av rabatterad olja och gas som tjänar till att fylla på Vladimir Putins krigskassa. Men inget nytt om detta kom efter gårdagens möte; tvärtom använder Kina fortfarande Rysslands retorik genom att benämna kriget som en specialoperation eller “en kris”.

Hur ska man då tolka Li Keqiangs kommentarer under helgens Asean-möte i Kambodja? Ett smidigt vis att distansera sig från en obekväm allierad, eller en genuin upprördhet med Rysslands agerande? Om det sistnämnda, vad hade man egentligen väntat sig och vad krävs för att Peking även ska reagera i handling snarare än bara ord bakom stängda dörrar?

Nåväl, istället för att fortsätta spekulera kan vi framhålla ett konkret resultat. Xi Jinping och Joe Biden beslutade i går att klimatsamarbetet mellan världens två största ekonomier och främsta koldioxidutsläppare nu ska återupptas.

Som jag inför klimatmötet COP27 skrev närmare om på Kinamedia, så avslutade Kina egenhändigt alla samtal och all sorts samarbete kring klimatet med USA som en del av vedergällningen för att Nancy Pelosi i somras besökte Taiwan.

Under FN:s klimatmöte sade Kinas chefsförhandlare Xie Zhenhua åter att det ligger på USA:s ansvar att “få bort hindren” för fortsatta klimatsamtal länderna emellan.

Men då USA:s hållning kring Taiwan enligt ovan alltså inte har förändrats så kan det återupptagna klimatsamarbetet ses som en slags eftergift från Pekings håll – låt vara att klimatförändringarna riskerar påverka Kina minst lika illa som USA.

Fortsatt dialog och återupptagna samtal kring klimatet är alltså det konkreta som vi främst kan ta med oss från gårdagens möte mellan ledarna för två främsta stormakter. Samt möjligen en – i alla fall utåt sett – vilja att samarbeta för att undvika missförstånd.

Men annars resulterade mötet som väntat inte i särskilt mycket nytt, utan bestod till stor del av tidigare floskler som Joe Bidens vilja att undvika ett nytt kallt krig samt dessa välkända talpunkter från Xi Jinping:

Samtidigt som mötet i ton var över förväntan, så är de båda länderna fortfarande egentligen inte överens om mycket annat än relativt självklara frågor som kärnvapen eller klimatet.

Snarare än att endast belysa mötet som en framgång, så är det ytterst välbehövligt med nyktra påminnelser som dessa:

Sammanfattningsvis var gårdagen positiv i ljuset av att relationen mellan Kina och USA i nuläget är sämre än någon gång sedan omedelbart efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

Men utmaningarna som ligger framåt i tiden har efter mötet på Bali knappt förändrats alls.