Xie Zhenhua, Kinas internationella chefsförhandlare i klimatfrågor, har inte tillåtits kommunicera med sin amerikanska motsvarighet John Kerry efter att Nancy Pelosi besökte Taiwan denna sommar. (Bild: Global Climate Action Summit 2018, CC BY 2.0 , via Wikimedia Commons)

Kina vägrar prata klimat med USA inför COP27

I början augusti, just efter att det amerikanska representanthusets talman Nancy Pelosi stannat till i Taipei, skrev jag här på Kinamedia en artikel med den talande rubriken ”Kina avbryter klimatsamarbete med USA efter Pelosis besök på Taiwan”. Där framgick hur Peking som en slags vedergällning för Pelosis resa avslutade en rad samarbeten och dialoger med Washington.

Bland dessa fanns klimatet, vilket fick den USA:s utrikesminister Antony Blinken att beskylla Kina för att ta klimatkrisen som gisslan.

Från kinesiskt håll menade man å sin sida att klimatet inte är ett område som kan lyftas ut från den allmänna relationen mellan länderna för att hanteras separat, samtidigt som man beskyllde USA för att ha försämrat denna allmänna relation.

Oavsett vilket så agerade Kina i enlighet med sin retorik. Sedan augusti har man helt enkelt vägrat kommunicera med Washington i frågor gällande klimatet; The Economist noterar hur USA:s särskilda klimatsändebud John Kerry helt enkelt inte får något svar när han försöker kontakta sin kinesiska motsvarighet Xie Zhenhua.

För en dryg vecka sedan beklagade John Kerry själv saken i en intervju med The Guardian, där han uttryckte missnöjet med att de bilaterala samtalen om klimatkrisen med Kina avbrutits på grund av händelser som inte har någonting med klimatet att göra.

Kerry beskrev det som ”helt omöjligt” att etablera kontakt med Kina i flera frågor, varav klimatet är en av dessa. Han sade återigen att klimatfrågan är ett globalt hot som saknar politisk ideologi, och verkligen skulle behöva att världens två största ekonomier och utsläppare samarbetar i frågan.

Men detta verkar det inte bli något av. För just innan helgen upprepade Kinas utrikesministerium sin hållning i frågan, vilket rapporterades av bland annat Reuters:

”China and the United States previously developed good cooperation in the area of climate change, working together to get the Paris Agreement reached and brought into effect,” a foreign ministry spokesperson said in a statement late on Thursday.

”At the same time, China-U.S. climate cooperation cannot be separated from the broad climate of bilateral ties,” the spokesperson added, noting that Pelosi’s ”serious breach of Chinese sovereignty” in Taiwan had left China with no choice but to suspend the talks.

”The United States side must take responsibility for this.”

Talespersonen tillade att Kina är villigt till samtal och koordinering med alla andra länder om klimatet, och göra sitt för FN:s klimatmöte COP27 som i morgon inleds i Egypten ska bli lyckat.

Men på grund av Nancy Pelosis besök så anser man sig alltså inte ha något annat val än att sluta tala om klimatfrågan med USA.

Reuters citerar även forskare som menar att de redan låga förväntningarna som den ryska invasionen av Ukraina inneburit för COP27 blivit ännu lägre på grund av den allt sämre relationen mellan Kina och USA. Det tidigare samarbetet mellan de två länderna fungerade nämligen som ett momentum för de globala klimatsamtalen.

En annan anledning till de lågt ställda förväntningarna inför COP27 är att Kina – som nu står för närmare en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser – fortsätter bygga ut sin kolkraft, vilket New York Times just innan helgen sammanfattade i ännu en artikel med en talande rubrik: ”China Is Burning More Coal, a Growing Climate Challenge”.

Där framhålls hur Kina bränner mer kol än resten av världen tillsammans, och att landets utsläpp av växthusgaser steg med sex procent i fjol vilket var den största ökningen på ett årtionde. Kinas ”kolberoende” beräknas fortsätta i år eller årtionden framöver.

En tidigare högt uppsatt tjänsteman inom energiområdet som arbetat för såväl Bill Clinton som Barack Obama menar att det ”inte finns någon lösning” på klimatförändringarna utan att Kinas kolförbränning minskar.

Likaledes har John Kerry tidigare sagt att de nya kolkraftverk med en kapacitet på över 200 gigawatt som Kina just nu bygger eller planerar ”omintetgör” andra länders nedskärningar av utsläpp, och omöjliggör för världen att hålla uppvärmningen inom den tidigare internationella målsättningen på 1,5 grader.

Redan i dag släpper Kina ut mer växthusgaser än USA, Europa och Japan tillsammans. Kinas kolkraftverk släpper på egen hand ut mer koldioxid än vad som kommer från hela USA:s sammantagna energirelaterade utsläpp.

Frågan som många nu ställer sig är huruvida alla nya kolkraftverk som Kina just har eller håller på att bygga kommer gå på full kapacitet, eller om det kommer fungera som en slags uppbackning för perioder då förnybara energikällor inte räcker till.

Under förra månadens viktiga partikongress sade Xi Jinping förvisso att Kina kommer öka takten i utvecklingen av förnybar energi och kärnkraft. Men han sade samtidigt att kol ska fortsätta användas på ett ”mer rent och effektivt vis”, utan att nämna några ambitioner i minskningen av denna användning eller av Kinas utsläpp i allmänhet.

Kinas tidigare klimatlöften innefattar att landets koldioxidutsläpp ska nå sin topp år 2030. New York Times påpekar att de kinesiska kolkraftverken alltså i princip kan bränna hur mycket kol som helst de kommande sju åren, utan att Peking bryter mot sina internationella åtaganden.

Reuters konstaterar vidare att få förhoppningar finns för att världens största utsläppare kommer avge några nya löften under COP27. Kinesiska tjänstemän har inför mötet främst pratat om att fokus borde ligga på rika länders klimatfinansiering för utvecklingsländer.

Vidare är detta inte första gången som Kina hotar avbryta klimatsamarbetet med USA av politiska skäl. Redan i januari i fjol skrev jag här på Kinamedia artikeln ”Kina: Inget klimatsamarbete vid kritik om mänskliga rättigheter”.

Detta efter att kinesiska myndigheter uppgett att USA inte kan räkna med kinesiskt samarbete i klimatfrågan, om man samtidigt ”lägger sig i” så kallade kinesiska interna angelägenheter som Xinjiang och Taiwan.