kinesisk hockeymålvakt
Kinesiska propagandamyndigheter är på vakt mot all slags kritik under OS, och hoppas själva kunna använda olympiaden som en plattform för att förbättra Kinas anseende. (Bild: Rosie Perera via Wikimedia Commons, redigerad av China Media Project)

Mediekontroll som olympisk uppgift

Denna artikel publicerades först 4 februari på engelska av China Media Project med rubriken ”An Olympic Legacy of Media Control”. Den är översatt till svenska enligt överenskommelse med China Media Projects ordförande David Bandurski, som också har skrivit artikeln.

Som ett svar på uppmaningar till diplomatisk bojkott av vinter-OS i Peking, så har Kinas regering och statliga medier vid upprepade tillfällen motsatt sig vad de menar är en ”politisering av idrotten.”

Men samtidigt har Kinas ledare knutit samman detta internationella idrottsevenemang med sitt bredare politiska mål att förbättra bilden av landet, något som Xi Jinping kallat för att ”förmedla berättelsen om Kina” – och den officiella diskursen tydliggör att det kinesiska kommunistpartiet utövar en omfattande informationskontroll i syfte att avvärja kritik och försäkra sig om att OS i Peking blir en framgång för den allmänna opinionen.

Vid första upplagan av Global Media Innovation Forum, som ägde rum i Peking förra månaden, gjorde kommunistpartiets propagandachef Huang Kunming (黄坤明) ett uttalande om att Kina redan vidtagit förberedelser kring rapporteringen från OS från ”våra vänner inom de globala medierna”, och att han hoppades att alla skulle samarbeta för att skapa ”en positiv och sund miljö för allmän opinion”.

Detta uttryck är ett återkommande centralt budskap i partiets vokabulär när det gäller att kontrollera medierna. Det beskriver en atmosfär där ”positiva röster” blir de dominerande genom en process känd som ”vägledning av den allmän opinionen”, alltså en kontroll av medier och internet som säkerställer social och politisk stabilitet.

För Kinas ledare är vinter-OS i Peking mycket mer än bara ett idrottsevenemang. Och de innehar absolut politisk makt i landet. När Shen Haixiong (慎海雄), biträdande propagandaminister och ordförande för det statliga mediakonglomeratet China Media Group (CMG), talade inför organisationens högsta partiföreträdare förra veckan så diskuterade han förberedelserna för vinter-OS, och sin förhoppningar om genombrott kring ”vägledning av världssamfundet mot en mer konkret och djupgående känsla för Kinas trovärdighet, älskvärdhet och anständighet i den nya tidseran”.

Orden var en direkt hänvisning till Xi Jinpings kommentarer i maj förra året, vid en av politbyråns gemensamma studietillfällen, där han behandlade Kinas externa propaganda och budskap.

Många som bevakar vinter-OS kan säkert relatera till detta prat om positiva budskap. Varför skulle Kinas regering inte hoppas på ett lyckat resultat? Men det är viktigt att förstå hur sådana positiva budskap till omvärlden sker på bekostnad av möjligheten att uttrycka sig fritt i Kina. Landet står idag inför strängare inskränkningar av yttrandefriheten än någonsin tidigare under sin reformperiod. Och när man talar om ”en positiv och sund allmän opinion” parallellt med att ”främja den olympiska andan”, vilket var fallet i Huangs tal, så måste vi inse att detta är en del av ärendet med denna olympiad.

Det kanske allra mest uppenbara exemplet utgörs av den ”kulturarvsrapport” (文化遗产报告) som nyligen släpptes av Pekings organisationskommitté för vinter-OS och de paralympiska vinterspelen 2022 (北京2022年冬奥会和冬残奥会组织委员会), vilken beskriver den inverkan på kulturen som förberedelserna inför OS haft under de senaste sex åren. I ett avsnitt om medier ger rapporten vid handen att ”makten och inflytandet över inhemska konventionella medieplattformar har nyttjats fullt ut i syfte att vägleda den allmänna opinionen och framhäva ett konventionellt narrativ”.

Här finns flera viktiga nyanser som bör klargöras. I en global kontext syftar man med ”konventionell” (mainstream) på idéer eller attityder som betraktas som normala eller allmänt rådande i ett samhälle. Men i en kinesisk kontext åsyftar man med ordet ”konventionell”, eller zhuliu (主流), det politiska konsensus som fastslagits av kommunistpartiet och partimedierna. Att utforma det som är ”mainstream” är en viktig målsättning för partiets ledare och likaledes vad som avses med att ”vägleda den allmänna opinionen.”

Pekings organisationskommitté får processen att verka alldaglig – som om det främst vore en fråga om publicitet – men när den talar om att ”vägleda allmän opinion” (引导舆论) och ”framföra konventionella röster” (发挥主流声音), så handlar det i grunden om att förstärka partistatens röster på bekostnad av avvikande åsikter och synsätt.

Utanför Kina har rapporteringen varit omfattande kring de begränsningar som utländska journalister ställs inför i landet, och som idrottare troligen kommer uppleva under vinter-OS, nästan som att situationen för pressfrihet i landet avgörs av i vilken grad som internationella medier tillåts rapportera.

Utan att förminska betydelsen av dessa frågor så är det av största vikt att också vara medveten om de ofattbara restriktioner som kinesiska journalister nu står inför, och hur berättelsen om OS helt domineras helt av de statliga medier som åtnjuter partiets politiska förtroende.

Vilka är då de medier som förmedlar berättelsen om OS? ”Kulturarvsrapporten” från Pekings organisationskommitté nämner kommunistpartiets ledande tidning Folkets dagblad, partiets nyhetsbyrå Xinhua, det gigantiska konglomeratet China Media Group samt andra liknande ”konventionella medier”. Eftersom Peking är värdstad så nämner rapporten också Pekings dagblad, den regionala partikommitténs tidning, tillsammans med Beijing Evening News, en kommersiell biprodukt som kontrolleras av Pekings dagblad.

En rad inhemska medieplattformar kommer givetvis sända och tillhandahålla innehåll från OS, men då främst med ”konventionella medier” som källa. Det är statliga medier som kommer sätta tonen, det som kommunistpartiet brukar kalla ”huvudspåret” (主旋律). Landets propagandamyndigheter kommer hålla ett vakande öga på tryckta och sändande medier samt medier online för att försäkra sig om att inga röster lämnas åt slumpen.

När nu vinter-OS i Peking utnyttjas för att ”förmedla berättelsen om Kina” så bör vi minnas att det finns röster som vi inte kan höra – och att förtrycket av dessa röster samt förstärkningen av kommunistpartiets ”konventionella röst” är tydliga politiska handlingar.

David Bandurski forskare och författare. China Media Project kan följas via Twitter.

Artikeln är översatt av Petra Lindblom och redigerad av Jojje Olsson.