Under gårdagen presenterades den officiella statistiken för fjolårets befolkningsutveckling i Kina. Som väntat minskade landets födelsetal för femte året i följd, och uppgår nu till 0,75 vilket innebär 7,5 födslar på 1 000 personer.
Födelsetalet är det lägsta som någonsin uppmätts sedan grundandet av Folkrepubliken Kina 1949; även under svältkatastrofen som i början av 1960-talet som kostade tiotals miljoner människor livet födde landets kvinnor flera barn.
2021 var också det årtal då dödstalet låg närmare födelsetalet än någon gång sedan denna svältkatastrof. Under fjolåret växte Kinas befolkning med blott 0,034 procent eller 480 000 invånare.
Givet den åldrande befolkningen och trenden med minskat antal födslar, så är de flesta analytiker överens om att den kinesiska befolkningen kommer börja minska från och med 2022.
I rena tal föddes det 10,62 miljoner barn i Kina i fjol. Det kan jämföras med 12,02 miljoner året innan, och 14,65 miljoner år 2019.
Detta kan delvis förklaras av den pågående pandemin. Men som sagt så började trenden med minskande födelsetal redan innan dess, trots att kinesiska myndigheter 2016 skrotade ettbarnspolitiken i syfte att få landets kvinnor att föda fler barn.
Men ettbarnspolitiken, som infördes 1979, har redan orsakat stor demografisk obalans i Kina då den enligt uppskattningar har förhindrat omkring 400 miljoner födslar.
Då denna politik samtidigt medförde att det föddes betydligt fler pojkar än flickor, så är andelen kvinnor i barnafödande ålder inom den kinesiska befolkningen i dag relativt liten. Exempelvis beräknas de finnas ett ”överskott” på 30 miljoner män i dagens Kina, som inte har möjlighet att gifta sig eller skaffa barn då det helt enkelt inte finns nog med kvinnor.
Utvecklingen har på kort tid fått dramatiska demografiska effekter som innebär stora utmaningar inom en inte allt för avlägsen framtid.
För att bara nämna ett par fingervisningar om hur snabbt det går, så finns det nu bara omkring 40 miljoner barn under tre år i Kina jämfört med 47 miljoner för ett drygt år sedan.
Vidare varnade kinesiska demografer i höstas för att Kinas befolkning riskerar halveras inom 45 år.
Vän av ordning frågar sig säkert vari problemet med detta ligger. Är inte Kinas befolkning stor nog utan att behöva växa ytterligare?
Jo, kanske. Om det bara fördelningen över åldersgrupperna samtidigt hade varit någorlunda jämn.
Och så är inte fallet. I våras skrev jag här på Kinamedia om den omfattande folkräkningen för perioden 2010-2020, alltså en mer detaljerad folkräkning av det slag som utförs en gång varje årtionde i Kina.
Resultaten gav vid handen att antalet kineser i arbetsför ålder minskade med cirka 35 miljoner under perioden 2010-2020. Som andel av befolkningen sjönk åldersgruppen 15-59 år från 70,1 till 63,35 procent.
Likaledes ökade andelen kineser äldre än 60 år under samma period från 13,3 till 18,7 procent av befolkningen. Kinesiska akademiker förutspår att antalet kineser över 60 år kommer fördubblas från dagens 254 miljoner till över 500 miljoner år 2050.
Nikkei Asia konstaterar i samband med gårdagens resultat att Kinas riskerar bli gammalt innan det blir rikt. Denna risk har under lång tid varit uppenbar, och innebär rent konkret större ansvar och kostnader för kineser i arbetsför ålder att ta hand om åldrande familjemedlemmar på grund av avsaknaden i välfärd.
Detta göder i sin tur den onda cirkeln, genom att minska tid och pengar som annars skulle gå till barnafödande och konsumtion.
Bland annat New York Times förklarar de ekonomiska problem som utveckling medför:
The falling birthrate, coupled with the increased life expectancy that has accompanied China’s economic transformation over the last four decades, means the number of people of working age, relative to the growing number of people too old to work, has continued to decline. That could result in labor shortages, which could hamper economic growth, and reduce the tax revenue needed to support an aging society.
The situation is creating a huge political problem for Beijing, which is already facing economic headwinds. Along with the demographic data, the country reported on Monday that growth in the last quarter of the year slowed to 4 percent.
En vanlig jämförelse att göra är Japan, vars ekonomiska tillväxt har stagnerat de senaste årtiondena vilket till stor del beror på en åldrande befolkning.
I Kina riskerar dock flera faktorer i samspel skapa en perfekt storm med ännu värre konsekvenser som följd. Den senaste tidens minskade befolkning föregicks av drygt tre årtionden med ettbarnspolitik, samtidigt som landet till skillnad från Japan inte har någon allmän välfärd att tala om.
För att behålla en jämn befolkningsnivå rekommenderas ett födelsetal på omkring 2,1. Kinesiska myndigheters just nu mycket avlägsna målsättning för detta årtionde var ett födelsetal på 1,8.
Det är dock svårt att i dagsläget se hur man ens skulle kunna vända den nedåtgående trenden. De sista resterna av den tidigare så strikta ettbarnspolitiken avvecklades som sagt 2016. I somras meddelades även en ny ”trebarnspolitik”, där familjer landet över inte bara tillåts utan även uppmuntras att föda tre barn.
Trots det så fortsätter alltså födelsetalet att sjunka. Det märks dessutom att frågan är känslig.
När ekonomen Ren Zeping förra veckan föreslog att den kinesiska centralbanken ska trycka motsvarande ett par biljoner kronor i nya pengar för att uppmuntra till 50 miljoner extra födslar under de kommande tio åren, så spärrades hans konto på den inhemska mikrobloggen Sina Weibo.
REALTERAD LÄSNING PÅ KINAMEDIA:
”Kina förbjuder vasektomi och testar ’trebarnspolitik’” (30 dec 2021)
”Satir: Den åldrande supermakten” (21 maj 2021)
”Kinas nya folkräkning och varför demografin är avgörande för landets framtid” (12 maj 2021)
”’Trebarnspolitik’ ingen lösning på Kinas demografiska problem” (2 juni 2021)
”Kinas demografiska tidsbomb: minst födslar sedan 1961” (17 jan 2020)
”Japans befolkning minskar med 500 000 personer i år” (29 dec 2019)
”Kina raderar demografiska problem från officiell statistik” (1 nov 2017)
