Jojje OlssonHuaweis vara eller icke vara i svensk 5G blev en välläst följetång här på Kinamedia. Som de flesta redan känner till så blev det ett ”icke vara”, då Förvaltningsrätten i Stockholm i slutet av juni upprätthöll beslutet om att bannlysa Huaweis utrustning i svenska 5G-nät.
Under hela processens gång har hot om att ett förbud mot Huawei skulle leda till konsekvenser för Ericssons kinesiska verksamhet legat i bakgrunden.
Kinamedia var först i Sverige med att rapportera om hur Ericssons vd Börje Ekholm i slutet av fjolåret gick ut och tog Huaweis parti i rättstvisten mot svenska myndigheter.
En dryg månad senare rapporterade Dagens Nyheter om hur Ekholm försökt pressa regeringen att ändra Post- och telestyrelsens beslut i fråga, bland annat genom illa dolda hot om att lämna Sverige om förbudet mot Huawei kvarstår.
Anledningen till att Ericssons vd – och senare även företagets största ägare i form av Jacob Wallenberg – bedrev påverkan för Huaweis räkning i Sverige, var alltså hot om straffåtgärder på den viktiga kinesiska marknaden.
Att Ericsson är ett privat företag och förbudet mot Huawei beslutas av en statlig myndighet spelar föga roll för Peking. I Kina existerar nämligen inte samma avgränsning mellan statlig och privat sektor, och därför agerar man ofta som att stat och näringsliv även utomlands är en och samma enhet.
Oavsett vilket så uttalade dessa hot tydligt redan i maj. Kinamedia skrev då närmare om hur statliga Global Times citerade en ”nära insatt källa” som menade att Förvaltningsrättens upphävande av förbudet mot Huawei i svenskt 5G utgjorde ”sista chansen” för Sverige att ändra på ”det felaktiga beslutet”.
Källan beskrev förbudet mot Huawei som ett politiskt beslut utan bevis eller hänsyn till fakta, och understryker vidare det omöjliga i att Sverige ”krossar risskålen” för kinesiska företag medan svenska bolag samtidigt tillåts äta kakan på den kinesiska marknaden.
När hoten inte fick gehör, hur har då Ericssons verksamhet i Kina påverkats? Nu en dryg månad senare så har vi facit.
I slutet av juli genomfördes nämligen en liknande auktion för Kinas 5G-nät. Inte oväntat så var det kinesiska telekomföretag som rodde hem lejonparten av de nya kontrakten.
Det statliga telebolaget China Mobile, som äger Kinas telenät, gav närmare 95 procent av anbuden på den nya 5G-utrustningen till kinesiska företag.
De enda utländska företagen att tillåtas i Kinas 5G-nät är Nokia som gav en andel på 3,5 procent, och så Ericson som i auktionen vann en andel på 1,9 procent.
China Mobile valde istället att ge 60,5 procent av anbuden till Huawei, drygt 31 procent till ZTE och knappt 3 procent till ett mindre kinesiskt telekomföretag vid namn Datang.
När auktionen var avgjord noterade Global Times skadeglatt att ”Ericssons bakslag i Kina kan länkas till Sveriges åtgärder mot kinesiska företag”.
Man framhöll hur den del av anbuden som tillföll Ericsson minskade till 1,9 procent jämfört med 11 procent i fjol. Nokia å sin sida gick från ingen andel alls under fjolåret, till 3,5 procent i denna senaste upphandling.
Global Times citerar återigen en anonym källa som menar att utvecklingen återspeglar allmänhetens attityd mot Sveriges så kallade tillslag mot kinesiska företag.
Wall Street Journal publicerade i veckan en artikel som analyserar situationen närmare. Tidningen menar att den tekniska infrastrukturen bakom internet nu börjar bli lika uppdelad som själva användningen av internet, som i dagsläget består dels av ett kinesiskt censurerat internet och dels av ett internet som tillhandahålls av västerländska företag.
Man framhåller att den globala marknaden för mobil teleutrustning (cellular-equipment) är värd 35 miljarder dollar och kan delas in i tre ungefär lika stora marknadsandelar: Kina, USA och resten av världen.
Medan Kina i allt större utsträckning använder sig av kinesiska leverantörer, så har stora delar av omvärlden förbjudit Huaweis produkter i sina 5G-nät på grund av oro för spionage och nationell säkerhet.
Huawei vill gärna få den svenska bannlysningen av företaget att framstå som ett beslut mot strömmen. Men Wall Street Journal citerar ett analysföretag vid namn Dell’Oro Group som menar att över 60 procent av marknaden för mobil teleutrustning utanför Kina redan har infört eller överväger att införa förbud mot Huawei.
Det innebär i sin tur att Ericsson och Nokia – som i dag är de enda globala telekomföretagen av betydande storlek vid sidan av de kinesiska – har vunnit betydande andelar på andra marknader som ett resultat av förbuden mot Huawei.
Nokias vd Pekka Lundmark uppgav tidigare denna vecka att företaget vunnit kontrakt på ungefär hälften av de potentiella affärer som uppstått efter att teleföretag byt leverantörer av mobila telekomtjänster på grund av ”politiskt drivna beslut”.
Den andra halvan måste antas ha tillfallit Ericsson, som alltså utan tvivel har kunnat inkassera en rad viktiga kontrakt i länder som inte längre föredrar kinesiska leverantörer.
Som svenska analytiker tidigare understrukit, så kontrollerar den kinesiska staten landets telekommarknad och Ericsson har även tidigare bara tillåtits verka på en mindre del.
Det är osannolikt att Ericssons andel på 11 procent i Kinas telenät skulle ha vuxit även om förbudet mot Huawei upphävts. Likaledes är det även sannolikt att andelen skulle minskat alldeles oavsett, eftersom det nu handlar om utbyggnaden av det för flera bärande samhällsfunktioner så viktiga 5G-nätet.
”Kommunistpartiet kontrollerar alla kontrakt som ges till utländska företag. Om någon teknisk upphandling skulle vara känslig så blir det helt enkelt bara nej tack”, sade Kinakännaren Jerker Hellström till nyhetsbyrån TT tidigare i sommar.
Som Kinamedia tidigare har påpekat, så bygger vd Börje Ekholms försvar av Huawei på Ericssons giriga vilja att både vilja ha kvar kakan och äta den. Man välkomnar givetvis nya 5G-kontrakt som ett resultat av förbud mot Huawei; samtidigt är man redo att gå över lik för att bibehålla en så stor andel som möjligt på den viktiga kinesiska marknaden.
Förvisso rapporterade Ericsson nyligen en minskad försäljning på 300 miljoner dollar i Kina under årets andra kvartal, jämfört med samma period i fjol.
Men det var innan China Mobile offentliggjorde resultaten av upphandlingen av det kinesiska 5G-nätet. Vidare beskrev Börje Ekholm även nedgången som ”överraskande” och sade sig heller inte vet vad som låg bakom.
Vad gäller själva upphandlingen, så sade Ekholm i veckan att han var positivt överraskad att Ericsson alls hade fått några andelar i telenätet snarare än att ha stängts ute helt och hållet, samt att man hoppades på att utöka denna andel i framtiden.
Nu i veckan fick Ericsson också 3 procent av de anbud som China Telecom och China Unicom auktionerade ut på sina 5G-nät.
Låt vara att dessa två operatörer har mycket mindre nät än China Mobile, men det är ändå talande att Ericsson släpptes in medan Nokia inte fick någon andel alls hos China Telecom eller China Unicom.
Ericsson har alltså inte utsatts för några omfattande straffåtgärder i Kina på grund av svenska myndigheters beslut, trots de många retoriska varningarna från kinesiskt håll.
Som Kinamedia skrev i artikel ”Så mycket kostade bojkotten i Kina för H&M”, så handlar känningarna för Ericsson i Kina på sin höjd om en liten och kortvarig dipp på grund av tillfälliga politiska strömningar.
Och till skillnad från H&M så hade Ericssons minskade andel i Kina sannolikt skett alldeles oavsett Sveriges bannlysning av Huawei – samtidigt som företagets eventuella förluster täcks upp genom ökade intäkter på andra marknader, som ett direkt resultat av förbud mot Huawei i en del av samma geopolitiska konflikt.
