Efter att Post- och teletyrelsen i slutet av oktober bannlyste Huawei från det svenska 5G-nätet så har flera aktörer uttryckt sina åsikter i frågan. En av dem är Jacob Wallenberg, företagsledare och finansman i Sveriges mäktigaste familj.
Detta i form av en intervju som publicerades i Dagens nyheter i helgen. Där beskriver Wallenberg det som ”angeläget” att Huawei tillåts verka i Sverige – att stoppa företaget ”är absolut inte bra”.
Det är i sammanhanget givetvis relevant att Jacob Wallenberg är vice styrelseordförande i Ericsson samt ordförande i Investor, som är Ericssons största ägare.
I intervjun med DN säger Wallenberg att Ericsson och Huawei har ett ”historiskt intresse” av att samarbeta, för att utveckla olika standarder så att samma teknik kan användas globalt. Därför, fortsätter Wallenberg, ”måste vi ha en relation med Kina”.
Nu är det förvisso ingen som har sagt att Sverige ska klippa sin relation med Kina. Det handlar snarare om att undvika att upplåta kontrollen av viktig infrastruktur till ett bolag med nära koppling till militären och staten i världens största diktatur, som dessutom är på expansionshumör.
Detta är dock något som Wallenberg inte är särskilt intresserad av, bokstavligen talat. På en direkt fråga vad han tycker om att SÄPO anser att Huawei bedriver cyberspionage, svarar Wallenberg: ”Det får stå för dem. Jag vill inte gå in och kommentera nationella säkerhetsfrågor.”
I och med detta blir Wallenbergs utspel irrelevant och oseriöst. Nationell säkerhet är ju den främsta för att inte säga enda anledningen till att förbjuda Huawei i Sveriges 5G-nät. Genom att undvika att alls kommentera denna egentliga anledning till förbudet, så faller argumentationen platt.
För inte ska det väl vara så att SÄPO eller ens Post- och telestyrelsen ska fatta beslut i nationella säkerhetsfrågor efter vad som är ekonomiskt gynnsamt för Wallenbergstiftelserna eller Ericsson, vars verksamhet i Kina hotas av hämndaktioner om Huawei inte tillåts bygga 5G i Sverige.
Utdrag från Jacob Wallenbergs intervju med Dagens Nyheter.
Vid sidan av eventuella repressalier mot Ericsson, så kan någonting annat anas i bakgrunden när man läser intervjun med Jacob Wallenberg i DN. Nämligen konceptet ”elite capture”, som ofta diskuteras internationellt i medier och bland analytiker när det kommer till Kina.
Begreppet innebär kinesiska myndigheters bearbetning av viktiga personer inom näringslivet, aktiva eller före detta politiker, eller för den delen kändisar med stor kulturellt inflytande.
Genom olika former av gåvor, fördelar, smicker, titlar eller annat som innebär personlig vinst eller får enskilda individer att känna sig viktiga och utvalda av den mäktiga och svårgenomträngliga regimen i Peking, förväntas vederbörande – medvetet eller omedvetet – agera på ett vis som tjänar regimens intressen utomlands.
På grund av sina affärsintressen besöker Jacob Wallenberg regelbundet Kina och har träffat många högt uppsatta tjänstemän inom kommunistpartiet personligen. Han är medlem i internationella rådet i Shanghai (IBLAC) som tillhör stadens borgmästare, och styrelseledamot i Tsinghua University School of Economics and Managements Advisory Board, vid ett av landet toppuniversitet.
Fenomenet elite capture förklarats på ett ingående vis av Sinopsis i texterna ”United Nations with Chinese Characteristics: Elite Capture and Discourse Management on a global scale” (2018) och ”Lost in translation: ‘Economic diplomacy’ with Chinese characteristics” (2019).
I den sistnämnda artikeln finns flera exempel på hur tjeckiska politiker med nära personliga kontakter i Kina argumenterat för just Huaweis inkluderande i Tjeckiens 5G-nät. Alltså precis samma sak som Wallenberg gör i sin intervju med Dagens nyheter, och som Ericssons vd nyligen gjorde i kinesiska och sedan internationella medier.
Att det enligt myndigheter och säkerhetspolis utgör fara för den nationella säkerheten, eller att mindre än en femtedel av Sveriges befolkning vill se kinesiska aktörer i vårt 5G, spelar mindre roll i sammanhanget för den som blivit hänryckt av de personliga möjligheter som samarbetet med Kinas regim innebär.
Denna hänryckning kan även ses i andra delar av Wallenbergs intervju med DN. Förutom att alls vilja kommentera den avgörande säkerhetsaspekten, viftar han undan den oroande politiska utvecklingen i Kina med att hundratals miljoner kineser lyfts ur fattigdom samt påståendet att svenska företag i landet nu behandlas mer rättvist än tidigare.
Alltså en kombination av den kinesiska regimens retorik och den egna möjligheten till att personligen tjäna på utvecklingen, tillsammans med en häpnadsväckande bagatellisering av det större sammanhanget.
I ett ytterligare ett exempel på detta sade Jacob Wallenberg att Sverige har ”inget att vinna på konfrontation med Kina”, i Expressen för ett drygt år sedan. Tidningen noterade vidare att sex av Wallenberggruppens största industriföretag 2018 hade intäkter på över 130 miljarder i Kina, vilket var en ökning med 80 procent sedan 2010.
Nu är det visserligen osannolikt att Jacob Wallenbergs senaste uttalanden kommer förändra situationen för Huaweis status vad gäller 5G i Sverige. För en dryg vecka sedan beslutade sig Kammarrätten för att gå på Post- och telestyrelsens linje och bannlysa Huawei från 5G-nätet, trots att Förvaltningsrätten tidigare hävt förbudet efter en överklagan från Huawei.
På ren svenska betyder det att budgivningen på det svenska 5G-nätet kommer påbörjas efter långhelgen, utan Huawei men något försenat på grund av företagets överklagan.
Icke desto mindre sår uttalanden från en så framgångsrik och mäktig person som Jacob Wallenberg tvivel bland delar av allmänheten. Inte kan väl kinesiska företag mena så illa, om en så pass skicklig affärsmän som Wallenberg argumenterar för att de ska utgöra en viktig del av svensk ekonomi och infrastruktur?
Men istället borde Wallenbergs utspel tjäna som en påminnelse om den kinesiska regimens förmåga att få mäktiga aktörer att springa dess ärenden i utlandet. För den som vill förstå mekanismerna bakom detta, är ”elite capture” ett nyckelbegrepp.
