Intrången av kinesiska militärflygplan i Taiwans luftzon for identifiering i försvarssyfte har ökat betydligt sedan 2020.

Svår sits för Kina när Taiwan får alltmer uppmärksamhet från allierade

Denna text publicerades först 12 juni på engelska av National Interest under rubriken under rubriken “China in a Tight Spot as Taiwan Receives More Attention from Allies“. Den är översatt till svenska med tillåtelse av National Interests redaktör, och skribenten J. Michael Cole.

Taiwans allierade i USA, Japan och andra delar av världen fortsätter att fördjupa förbindelserna med den demokratiska önationen, för att skydda den mot ett växande hot från Kina.

Trots att man brottats med sitt första allvarliga utbrott av corona sedan den globala pandemins utbrott i början av 2020, så har Taiwan upplevt några relativt positiva månader sett till landets samarbeten med, och stöd från, regionala partners.

Regimen i Peking fortsätter sina försök att isolera Taiwan, men befinner sig nu i en besvärlig situation. De behöver å ena sidan ge uttryck för sitt missnöje med denna utveckling, men samtidigt undvika en överreaktion som riskerar motivera ännu närmare relationer mellan Taiwan och andra länder. Den ultranationalism som det kinesiska kommunistpartiet kultiverat sedan 1990-talet, för att stärka sin legitimitet hos det kinesiska folket, komplicerar Pekings balansakt ytterligare.

Pekings motgångar inleddes redan i april i år genom ett gemensamt uttalande från USA:s president Joe Biden och Japans premiärminister Yoshihide Suga, i vilket de ”understryker vikten av fred och stabilitet i Taiwan-sundet och uppmuntrar den fredliga lösningen av tvister över sundet.”

Det var över 50 år sedan som en japansk premiärminister refererade till Taiwan på ett så direkt vis. Detta följdes nästa månad av ett liknande uttalande, den här gången av president Biden och Sydkoreas president Moon Jae-In. Även här underströks ”vikten av att bevara fred och stabilitet i Taiwan-sundet.”

Trots den försiktiga formuleringen, signalerar denna aldrig tidigare uttalade referens till Taiwan av en sydkoreansk ledare att länder i regionen oroas alltmer av Kinas destabiliserande beteende – särskilt de många intrången av kinesiska stridsflygplan i Taiwans särskilda luftzon för identifiering i försvarssyfte (”Air Defence Identification Zone”, ADIZ).

Fyra dagar före Biden och Sugas gemensamma uttalande, tog sig sammanlagt 25 kinesiska stridsflygplan in i Taiwans ADIZ. Det är det högsta antalet på en och samma dag sedan Folkets befrielsearmé (FBA) började intensifiera sin militära verksamhet i området 2020.

Ett potentiellt strategiskt misstag som Peking begick tidigare i år, var vägran att minska de militära aktiviteterna kring Taiwan-sundet under övergångsperioden i Washington. Oavsett om det berodde på hybris eller på att man inte förväntade sig att Biden-administrationen skulle fortsätta, och i vissa fall även expandera, Trump-administrationens politik gällande Taiwan, så skapade Kinas militära självsäkerhet incitament för fortsatt stöd till Taiwan, och fortsatt närvaro av amerikanska trupper i området.

Peking har enträget försök att störa Taiwans hantering av coronaviruset, vilket innefattade det påstådda sabotaget av Taipeis förhandlingar med den tyska vaccintillverkaren BioNTech i augusti 2020. Tillsammans med sin kampanj för att säkerställa Taiwans exkludering från WHO:s årliga möte WHA (World Health Assembly) i maj i år, underströk detta – kanske som aldrig förr – att det kinesiska kommunistpartiet prioriterar politik framför de så kallade ”taiwanesiska landsmännens” liv.

Det växande hotet från FBA, tillsammans med Pekings fientlighet gentemot Taiwan under den pågående globala hälsokatastrofen, skapade perfekta förutsättningar för den utveckling som på senare tid inneburit stora fördelar för Taiwan och orsakat bestörtning i Kina.

Den 4 juni i år levererade Japan 1,24 miljoner doser av AstraZenecas coronavaccin till Taiwan, som haft svårt att införskaffa vaccin i den rådande situationen med global vaccinbrist. Donationen skedde efter upprepade varningar från Peking, som betraktade draget som politisk manövrerande av ”taiwanesiska separatister” och insisterade på att Kinas eget vaccin skulle distribueras i Taiwan.

Kinas försök inte bara misslyckades, utan Tokyo, som vanligtvis drar sig för att reta upp Kina i onödan, levererade dessutom vaccindoserna på årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg 1989 – utan att vidta några som helst åtgärder för att undvika att förolämpa regimen (Tokyo hävdar att det handlar om ett rent sammanträffande).

Samma dag meddelade USA:s regering att Taiwan är ett av de länder som inkluderas i den första leveransen av de uppskattningsvis 80 miljoner doser vaccin som USA ska distribuera globalt.

Två dagar senare, den 6 juni, landade tre amerikanska senatorer – Tammy Duckworth (D) samt Dan Sullivan (R) från amerikanska senatens försvarsutskott och Christopher Coons (D) från amerikanska senatens utrikesutskott – i Taipei, med det militära transportflygplanet Boeing C-17 Globemaster III tillhörande USA:s flygvapen. Under det tre timmar långa besöket avslöjade de amerikanska senatorerna att Taiwan skulle få 750 000 doser vaccin mot corona.

Senare samma vecka, efter bilaterala samtal, gjorde även Japans och Australiens försvars- och utrikesministrar ett gemensamt uttalande där de ”understryker vikten av fred och stabilitet i Taiwan-sundet och uppmuntrar den fredliga lösningen av tvister över sundet.” Parlamentariker från Japans styrande liberaldemokratiska parti (Liberal Democratic Party, LDP) uppmanade samtidigt regeringen att stärka förbindelserna med Taiwan och förbereda sig på oförutsägbara händelser i Taiwan-sundet.

Händelseutvecklingen visar att själva grunden för Pekings försök att isolera Taiwan verkade falla samman. Med hjälp av viss uppmuntran från Biden-administrationen, började länder som tidigare varit ovilliga att nämna Taiwan i officiella uttalanden göra just det. Än värre så visade dessa avvikelser från en tidigare långvarig politik att Biden-administrationens åtaganden vad gäller ett förnyat multilateral agerande i området kring Indiska oceanen och Stilla havet verkar bära frukt, och att Taiwan är, om inte ännu i centrum, så i alla fall en av komponenterna.

Denna senaste tidens händelseutveckling kan i stora drag härledas till Pekings agerande sedan 2020, då man uppvisat en militär självsäkerhet som eldat på oroligheterna i regionen. Samtidigt har denna trend för många länder visat på nödvändigheten av att närma sig Taiwan i syfte att motverka en ytterligare upptrappning från Kina.

Det finns anledning att misstänka att den kinesiska ledningen började inse följderna av sitt beteende, till och med innan händelseutvecklingen under första veckan i juni. En indikation är att antalet intrång av FBA i Taiwans ADIZ minskade avsevärt just efter USA och Japans gemensamma uttalande den 16 april.

De flesta dagar då FBA genomförde dessa intrång var bara ett eller två flygplan inblandade. Utöver minskningen i rena antal (enligt Nikkei Asia från ett genomsnitt om 3,4 flygplan per incident före 16 april, till 1,9 flygplan efteråt) så ersattes de tidigare mer omedelbart hotfulla långdistansbombarna och stridsflygplanen dessutom av övervakningsflygplan.

Minskningen – och timingen – ger stöd till slutsatsen att Peking insett att fortsatt militär upptrappning mot Taiwan blott tjänar till att uppmuntra USA och Japan att vidta kontraåtgärder till fördel för Taiwan.

Ännu en anledning för FBA att minska den militära verksamheten kring Taiwan skulle kunna komma från de rapporter i slutet av maj som påstår att USA:s sjunde flottas enda hangarfartyg USS Ronald Reagan kan omplaceras till området kring Afghanistan senare denna sommar. Anledningen skulle vara att assistera USS Dwight D. Eisenhower i norra Arabiska sjön som en del av att USA drar tillbaka sina styrkor från Afghanistan, vilket förväntas genomföras till 11 september i år.

USA:s försvarsdepartement har inte bekräftat omplaceringen. Om den stämmer, lämnas Stillahavsområdet helt utan hangarfartygsgrupp, en utveckling som definitivt skulle välkomnas i Peking.

I väntan på detta har Peking all anledning att trappa ner sin militära aktiviteter, för att uppmuntra det amerikanska försvarsdepartementet och Biden-administrationen att faktiskt genomföra förflyttningen av fartyget. Omvänt kan fortsatta destabiliserande aktioner av FBA göra det svårare för Washingtons att motivera förflyttningen av USS Ronald Reagan och samtidigt bibehålla säkerheten i området, en förmodad plan som redan nu skapat högljutt motstånd i Washington.

Vad som än ligger bakom beslutet att minska den militära verksamheten nära Taiwan, så har Peking inte belönats – om det nu var vad man väntade sig – med någon omedelbar minskning av USA:s engagemang kring Taiwan. Och nu börjar Kinas ultranationalister lägga märke till detta.

Efter relativt milda gensvar (de sedvanliga plattityderna från avdelningen för Taiwan i Kina och Kinas utrikesministerium) från Peking på den japanska donationen av AstraZeneca-vaccin till Taiwan och det högprofilerade besöket av amerikanska flygvapnets C-17, skällde arga internetanvändare ut Kinas regering på plattformar som mikrobloggen Weibo, genom att anklaga myndigheterna för att inte agera efter att USA överträtt en röd linje – precis samma röda linje som partitidningen Global Times en gång varnande uppget kräver militära repressalier mot Taiwan. (En del särskilt upprörda internetanvändare gick så långt som att argumentera för att FBA skulle ha skjutit ned planet, en uppmaning som FBA klokt nog inte agerade utefter.)

Efter en dags relativ tystnad kom ett uttalande från Kinas försvarsministerium, som kallade besöket en ”mycket illvillig politisk provokation”. Global Times uttryckte också sitt missnöje på ledarplats, och en av redaktörerna menade att besöket var ”den allvarligaste provokation som vita huset utfört mot fastlandskina kring Taiwan-frågan sedan USA:s president Joe Biden tillträdde, vilken utgör skära-salami-taktik* för att utveckla en ’officiell relation’ med ön och undergräva ett Kina-principen.”

Under dagarna som följde efter det amerikanska besöket lättade officiella FBA-mikrobloggar, inklusive den som drivs av FBA:s 80:e armégrupp, på trycket genom att posta propagandaaffischer med inte alltför subtila varningar som att man är ”redo för krig” mot ”taiwanesiska separatiststyrkor.”

Trots att rent strategiskt kan ha verkat förnuftigt att minska spänningarna för att inte framkalla till ytterligare utländskt stöd för Taiwan, så eldade denna strategi inhemskt på uppfattningar om att Kinas ledning var svag och till syvende och sist oförmögen, eller ovillig, att agera efter de röda linjer man själv formuerlat kring Taiwan.

Det återstår att se huruvida detta missnöje från gräsrötterna, förstärkt av hökaktiga element inom det kinesiska kommunistpartiet och ultranationalistiska invånare, lyckas övertyga ledningen i Peking att återgå till en politik med mer uppenbara tvångsåtgärder mot Taiwan.

Kina har skapat ett monster genom att kultivera och uppmuntra ultranationalism. I vissa fall, som när våldsamheter riktades mot japanska intressen i Kina 2012, har regimen kämpat för att kontrollera överreaktionerna. Om Peking skulle landa i slutsatsen att man inte helt kan ignorera inhemskt missnöje över underlåtenheten att svara på vad som uppfattas vara angrepp på ett av Kinas ”kärnintressen”, är det fullt möjligt att Xi Jinping intar en mer konfrontativ hållning mot Taiwan under kommande de kommande veckorna och månaderna. Inte främst som ett tecken på en ny politik eller krigsförberedelser, utan snarare som ett vis att blidka en förargad allmänhet på.

Ett sådan reaktion skulle sannolikt formuleras som en försvarsåtgärd nödvändig på grund av påtryckningar utifrån, och leda till återupptagandet av mer frekventa, och militärt mer betydelsefulla, intrång i Taiwans ADIZ eller kränkningar av ”medianlinjen” i Taiwan-sundet.

Men det finns en hake: Detta beslut skulle i sin tur troligtvis ge Taiwans allierade i USA, Japan och andra delar av världen argument för att fortsätta fördjupa sina förbindelser med den demokratiska önationen, för att skydda den mot ett växande hot från Kina.

Peking är, av allt att döma, i något av en svår sits.

J. Michael Cole är Senior Fellow vid China Policy Institute University of Nottingham, med examen i krigsvetenskap från Royal Military College i Kanada, som tidigare arbetat för den kanadensiska underrättelsetjänsten. Han är sedan länge baserad i Taipei. Texten är översatt av Petra Lindblom och redigerad av Jojje Olsson.

* ”Skära-salami-taktik” kan jämföras med ”den kokta grodans princip”, det vill säga att man tar bit för bit av någonting innan motparten upptäcker att tinget har försvunnit.

* Efter att denna artikel för publicerades av National Interest, så har oron kring Taiwan ökat ytterligare, genom exakt de mekanismer som framhålls i texten.

När G7 föregående helg publicerade ett gemensamt uttalande som inkluderade Taiwan, skickade Kina omgående in 28 stycken militärflygplan i Taiwans luftzon för identifiering i försvarssyfte, vilket är fler på en och samma gång än någonsin tidigare.

Senaste nytt på Kinamedia