Analys: Därför envisas Peking med att fortsätta hålla ”demokratiska val” i Hongkong

Hongkong befinner sig mitt uppe i en dramatisk förändring, syftad att avsluta stadens demokratiska experiment en gång för alla. I mitten av februari skrev jag här på InBeijing om nya lagförslag vilka gav vid handen att endast ”patrioter” ska få inneha eller ens ställa upp i val till politiska förtroende uppdrag.

De nya lagförslagen presenterades av Hongkongs chefsminister för konstitutionella frågor, som menade att det är förenligt att älska sitt land och inte respektera kommunistpartiets vilja. De innefattade att politiker som inte avlade ed mot partiet och Kina på rätt vis, eller bröt mot någon av de brett definierade punker på en ny lista som ministern viftade med, kommer avsättas med omedelbar verkan.

Då den nationella folkkongressen – det årliga sammanträdet av Kinas nickedocksparlament – inleddes i Peking i torsdags, presenterades vidare flera åtgärder som kinesiska myndigheter avser införa för att ”förbättra” Hongkongs valssystem. Bland annat ska platserna i den upplevt bångstyriga lagstiftande församlingen utökas från 70 till 90, tros att detta lokala parlament nu helt saknar opposition.

Som jag skrev här på InBeijing i november, så uteslöts fyra pro-demokratiska ledamöter enligt en hastigt införd lag som gav lokala myndigheter rätt att direkt sparka de parlamentariker man anser inte respektera konstitutionen. Övriga 15 pro-demokratiska ledamöter avgick i protest.

För att garantera att de tomma stolarna fylls med lojala ledamöter, ska Peking nu förse den kommitté som utser stadens regeringschef med vetorätt även för nya parlamentariker. Denna kommitté ska i sin tur utökas från 1 200 till 1 500 ledamöter, och de 117 distriktsråd som ingår i kommittén uteslutas.

Därmed ska distriktsråden – som annars främst avgör lokala frågor som sopphämtning och annat – berövas det minimala inflytande de tidigare hade i större politiska affärer. Men ändå måste kandidaterna till dessa poster, som till viss mån liknar kommunfullmäktige i Sverige, godkännas som ”patrioter” innan de ens får ställa upp till val.

Det beror på att pro-demokratiska ledamöter i slutet av 2019, mitt under brinnande proteströrelse, lyckades vinna närmare 90 procent av de 452 platser som de förra distriktsvalen gällde. Detta upplevdes som förödmjukande av såväl Peking som den lokala regeringen, och kommer inte tillåtas ske på nytt.

De pro-demokratiska framgångarna i dessa distriktsval var sannolikt en avgörande faktor till att fjolårets parlamentsval sköts upp, låt vara med COVID-19 som förevändning. Regeringschef Carrie Lam har uttryckt helhjärtat stöd för Pekings ”förbättringar” av valsystemet, och hintat om att valet av ett nytt parlament för att ersätta det nu helt oppositionslösa möjligen måste skjutas upp ännu ett år på grund av förändringarna.

Som jag skrev för en dryg vecka sedan, så har rättegångarna mot de drygt 40 pro-demokratiska politikerna vilka förra sommaren ställde upp i ett primärval till parlamentsvalet just påbörjats. De riskerar alla upp livstids fängelse för omstörtande verksamhet, på grund av den uttalade ambitionen att vinna en majoritet i den lagstiftande församlingen, vilket i sin tur skulle möjliggöra motstånd mot regeringens politik.

Mot denna bakgrund är det många som frågar sig varför Peking alls besvärar sig med denna charad. Varför över huvudtaget arrangera några val, om endast så kallade patrioter får delta och de politiker som inte anses lojala nog kastas i finkan?

Som Quartz journalist Mary Hui påpekade under gårdagen, så finns har Pekingregimen faktiskt flera anledningar till detta. Den mest uppenbara är givetvis att genom dessa val uppehålla en slags fasad om att demokrati fortfarande existerar i Hongkong.

Men vid sidan av detta tjänar valen även till att belöna tjänstemän, företagare och andra aktörer i staden som visar sig lojala mot Peking. När man nu planerar öka platserna i såväl parlamentet som den kommitté som utser stadens regeringschef, kan allt fler samarbetsvilliga hongkongbor belönas med den prestige och de belöningar som dessa positioner innebär.

Detta medför samtidigt att de som verkligen vill inneha dessa privilegierade positioner måste – liksom Hongkongs chefsminister för konstitutionella frågor ovan – visa fullständigt stöd för Peking. Det duger inte längre att ens visa den minsta sympati för aktivister, i syfte att framstå som en patriot och därmed få ställa upp i stadens val.

Vidare framstår regelbundna val som myndigheterna totalt kontrollerar, och kandidater med nära band till Peking vinner, som en slags signal att staten har absolut makt och all opposition är lönlös.

Slutligen så är dess val även en effektiv metod att splittra oppositionen med. Detta har redan kunnat märkas av, särskilt under debaclet i parlamentet i november, då flera pro-demokratiska aktörer sedan länge efterlyst att dessa ledamöter bör lämna den lagstiftande församlingen istället för att skänka den legitimitet.

Hongkong kommer alltså ha tillåtas ha kvar ”valen” av regeringschef, distriktsråd och parlament. Dock kommer stadens framtida lagstiftande församlingar i allt väsentligt likna det parlament som just nu sammanträder i Peking, vars enda uppgift är att klubba genom lagförslag som redan utarbetats högre upp för och sedan lagts framför näsan på dem.