Marcus BjörkI oktober i fjol rapporterade Kinamedia om hur nordkoreansk trupp redan var på plats i Ryssland och förbereddes att sättas in i landets invasion av Ukraina.
Sedan dess har de nordkoreanska soldaterna stridit på Rysslands sida med stora förluster som följd. Att aktivt delta med trupp i det ryska anfallskriget mot Ukraina kan ses som det senaste steget i en lång nordkoreansk tradition; försäljning av arbetskraft under slavliknande villkor för att berika staten med framför allt utländsk valuta.
Bland andra nordkoreaexperten Andrei Lankov vid Korea Risk Group, framhåller soldaterna som en inkomstkälla för regimen. Sydkoreansk underrättelsetjänst bedömer vidare att Moskva betalar runt 2 000 dollar i månaden för varje nordkoreansk soldat, varav det mesta går direkt till regimen i Pyongyang.
Förutom välbehövlig hårdvaluta rapporteras det att Ryssland också hjälper till att motverka den svåra hungersnöd som råder i Nordkorea genom ökad export av livsmedel.
I samma rapport bedömer den sydkoreanska underrättelsetjänsten även att Ryssland bistår Nordkorea med avancerad rymdteknologi, i syfte att hjälpa regimen att skjuta upp en andra nordkoreansk satellit för militära ändamål.
Warning – contains graphic video.
Since November, North Korean soldiers have been deployed to fight for Russia. @npwcnn gained rare insight into their brutal and near-suicidal tactics, through interviews with Ukrainian special operations forces. pic.twitter.com/RYX0LYHPto
— CNN International PR (@cnnipr) January 28, 2025
Denna form av byteshandel av arbetskraft mot resurser är som sagt var inte främmande för Nordkorea. Remco Breuker, professor vid Leidens universitet och expert på Nordkorea, gör bedömningen att regimen i Pyongyang rentav kan vara världens största illegala arbetsförmedlare.
Den nordkoreanska försäljningen av tvångsarbetare började redan 1966, då landet ingick ett avtal med sin skyddsmakt Sovjetunionen om skogsavverkning i det ryska fjärran östern.
Sedan dess har upp till 20 000 nordkoreanska arbetare om året skickats långt in i Sibirien för att avverka rysk skog. I avlägsna läger lever dessa arbetare än i dag isolerade under slavliknande förhållanden i flera år åt gången.
Vice News besökte några av dessa läger 2011 i en mycket sevärd videodokumentär i sju korta delar. Runt denna tid kunde en nordkoreansk migrantarbetare i Sibirien räkna med att tjäna mellan 40 och 100 dollar per månad.
Av denna lön uppgavs dock den nordkoreanska regimen ta cirka 70 procent; vissa rapporter ger vid handen att så mycket som 90 procent av lönen kan gå direkt till regimen.
Ett vittnesmål från en nordkoreansk arbetare i Polen beskriver situationen enligt följande:
They said every month on the 15th it would be payday, but I never received my salary on time. I didn’t get my salary every month, it was mostly paid once every two or three months. When I started my work as a welder, I received my first salary after five months. They didn’t give me more than 1.5 dollars as a monthly wage for the first three months. When I was working as a welder, the lowest amount I got was 6 PLN (about 1.5 USD), and at the most 700 PLN (about 180 USD). Even if I worked 13 hours a day, and worked at night, that was all I got.
Nordkoreanskt tvångsarbete utomlands är i dag annorlunda från många andra former av slavliknande arbete i att det utförs av en relativt privilegierad grupp i nordkoreanska samhället.
Av de nordkoreaner som i mitten av 2010-talet avslöjades med att arbeta på det polska varvet Crist, var närmare tre fjärdedelar medlemmar i det styrande nordkoreanska kommunistpartiet. På grund av risken för avhopp så får bara de invånare som bedöms vara lojala mot regimen bli så kallade migrantarbetare utomlands.
Samtidigt utestängs de som uppfattas sitta på känslig information, exempelvis arbetare från ”Första Brigaden” vars uppdrag är att utföra byggnadsarbete exklusivt åt den styrande Kim-familjen. Även de med universitetsexamen eller bakgrund i vissa militära avdelningar förbjuds åka utomlands för att arbeta.
Det finns även andra, mer osedvanliga krav. För vissa positioner utomlands måste en sökande vara under 27 år, ogift och ha minst en förälder i livet.
Den som är över 27 år måste i stället vara gift. Detta för att säkerställa att det finns nära familjemedlemmar hemma i Nordkorea att straffa vid ett eventuellt avhopp, vilket påminner om en slags gisslansituation. Det finns även krav gällande kroppslängd, för att undvika att landets problem med undernäring ska märkas allt för tydligt.
Vid sidan av Ryssland är Kina en av de vanligaste destinationerna för nordkoreanskt slavarbete med uppskattningsvis 20 000 till 100 000 arbetare, varav många arbetar i textil- eller byggbranschen.
Ett av de mer udda inslagen är den restaurangkedja med uppskattningsvis 50 restauranger som den nordkoreanska regimen driver i Kina, och sammanlagt cirka 130 restauranger i ett dussintal länder globalt. Där serveras nordkoreansk mat till musikunderhållning som glorifierar regimen.
De anställda är mestadels unga nordkoreanska kvinnor som övervakas och kontrolleras noga av sina landsmän. Icke desto mindre har flera fall av ”avhopp” skett från dessa restauranger, där personalen flytt för att sedan söka sig till Sydkorea eller annat tredje land.
I början av 2024 rapporterades likaledes att uppemot 3 000 nordkoreanska arbetare strejkade i den nordkinesiska staden Helong i protest mot obetalda löner. Flera ur den nordkoreanska fabriksledningen togs enligt uppgift som gisslan, varav en dödades. (Reuters noterar dock hur omständigheterna gör att det inte vare sig går att bekräfta eller avfärda detaljerna kring strejken.)
Nordkoreanska arbetare har även funnits i fler europeiska länder än Polen. Under tidigt 2000-tal uppskattades att uppemot 400 nordkoreaner arbetade i Tjeckien för minst nio inhemska företag, inom allt från skotillverkning till livsmedelsindustrin.
Den stora majoriteten var unga kvinnor i åldern 20-24 år, som befann sig i landet med officiella arbetsvisum. Chefen för skotillverkaren Modela har berättat hur det kom sig att företaget beslutade sig för att anställa nordkoreanska fabriksarbetare:
Sometime in 2003, we were considering closing the business, but then one colleague from the shoe industry invited me to come and see how the North Koreans sewed shoes in his company. When I saw how they worked, I immediately agreed with people from the North Korean Embassy, who, coincidentally, were visiting this factory at the same time, that I would like to hire them too. I had to provide them with a job description, proof that I had secured production, and to provide comfortable accommodation. Then we agreed on the first ten workers. I organised their arrival directly with the Embassy; there was a person who was responsible for that. By dealing with the Embassy, I avoided a brokerage agency, so I did not pay anything.
Vittnesmålet ger vid handen att diplomater från nordkoreanska beskickningar aktivt interagerar med det lokala näringslivet i syfte att tillhandahålla arbetskraft, ungefär på samma vis som en arbetsförmedling.
Förra året uppgav en expertpanel i FN att den nordkoreanska regimen under 2023 hade över 100 000 av sina medborgare utsända för att arbeta under slavliknande förhållanden i andra länder.
Dessa beräknas dra in uppemot 25 miljarder kronor årligen till den finansiellt utblottade regimen, vilket är ett sätt att finansiera landets kärnvapenprogram och den styrande Kim-familjens extravaganta livsstil.
Detta är i sin tur bara ett av programmen som drivs inom ramen för det mytomspunna “Rum 39”, som fungerar som en personlig mutfond för landets diktator. Nordkorea ägnar sig även åt sedelförfalskning, hackning, utpressning, illegal vapenförsäljning, produktion och smuggling av droger, smuggling av elfenben, cigaretter och till och med förfalskad viagra.
Även Sverige har fått sig en släng av sleven; 1976 uppdagades det att personal på den nordkoreanska ambassaden i Stockholm sålde smuggelsprit och cigaretter till svenska hälare. Den så kallade “smuggelkrisen” utmynnade i en genant utpressningssituation som förtjänstfullt skildras i en SR-dokumentär från 2010.
Att sälja olika former av arbetskraft världen över är alltså bara en av flera kreativa metoder från Nordkorea för att komma över hårdvaluta och andra resurser för att säkra regimens överlevnad.
De nordkoreanska soldaterna som nu strider i Ukraina är i sin tur blott en del av denna sedan länge etablerade metod, som dessutom ger ännu mer pengar än arbetarna i Östeuropa eller Sibirien samt möjligheten att förbättra Nordkoreas militära kompetens ytterligare.
