Lammkött och ris i Kashgar. (Bild: Jonas Sjöstedt via Facebook)

Jonas Sjöstedt besöker Xinjiang

I Xinjiang pågår sedan 2017 vad som nu är världens största inlåsning av etniska minoriteter sedan andra världskriget. Kinamedia har upprepade gånger skildrat hur kinesiska myndigheter velat utrota regionens muslimska kultur genom lägersystem, tvångssterilisering, separation av familjer, förbud mot religiösa aktiviteter och rivning av tusentals moskéer.

Flera parlament och politiker har benämnt denna kampanj som folkmord. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter nöjde sig efter stora kinesiska påtryckningar med att varna för människorättsbrott i Xinjiang.

Medan Peking, på direkt order av Xi Jinping, omformat kulturell identitet och lojalitet bland uigurer och Xinjiangs övriga muslimska minoriteter har regionen i stort varit isolerad från omvärlden.

De utländska medier och organisationer – inklusive FN – som inte åkt dit på regisserade bjudresor har antingen stängts ute från eller med bryska metoder jagats bort från Xinjiang. Såväl fysisk som digital övervakning har varit praxis, och lokalinvånare som säger något negativt till utomstående riskerar både sin egen och sina familjers säkerhet.

Mitt i denna soppa har Vänsterpartiets tidigare partiledare Jonas Sjöstedt lyckas ta sig in i Xinjiang, vilket han berättade om på sociala medier nästan i förbifarten som en del av en längre resa i Centralasien:

Hur kom Jonas Sjöstedt in i Xinjiang, vad gjorde han där och hur upplevde han regionen? Kinamedia kontaktade honom och fick intressanta svar på dessa och fler frågor.

Sjöstedt berättar hur han reste till Xinjiang med buss från Kirgizistan över Irkeshtampasset. Vid gränsen verkade de vara ”ovana vid svenska pass”. Han var medveten om att många utlänningar nekas inresa till Xinjiang, men tyckte att det var värt att chansa genom att plötsligt dyka upp vid en landgräns istället för att flyga.

Vistelsen sträckte sig till två dagar i Kashgar, som ligger i södra delen av Xinjiang där andelen uigurer är större än i norra delen.

Som den största staden och en av de viktigaste kulturella platserna i södra Xinjiang har Kashgar drabbats särskilt hårt av de senaste årens repression. Så här beskriver Jonas Sjöstedt stämningen i Kashgar för Kinamedia:

Övervakningen är massiv med checkpoints och kameror på många ställen. Modern teknik som ansiktsigenkänning och spårning av mobiler används i stor omfattning. Polisnärvaron var omfattande och polis med sköldar och batonger stod utposterade vid strategiska ställen. Även pansarfordon från polisen syntes. Det hela påminde mig om besök i ockuperade området som Västbanken och Västsahara.

Givet dessa förhållanden var Sjöstedt ”mycket försiktig” när han talade med lokalbefolkningen. Han upplevde att många inte kan eller vågar visa sina muslimska tro genom att besöka moskén, bära slöja, ha skägg eller hälsa på muslimskt vis.

Icke desto mindre uttryckte många fortfarande en stolthet över att vara uigurer. Det var även slående hur mycket gemensamt uigurerna har med folk i Centralasiatiska grannländer som Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan – språk, klädsel, mat, musik och religion.

När Kinamedia når Jonas Sjöstedt befinner han sig fortfarande på resande fot. Utan att bli tillfrågad framhåller han de övergrepp som begås i Xinjiang, inklusive att över ”en miljon uigurer har satts i hårda interneringsläger” och flera miljoner hamnat i tvångsarbete.

Han är även noga med att framhålla detta förtryck på sociala medier:

Målet, säger Sjöstedt till Kinamedia, verkar vara att utrota en självständig uigurisk kultur då miljoner etniska kineser har flyttats till Xinjiang för att tränga undan den lokala kulturen och befolkningen.

På frågan om vad Sverige bör göra åt saken svarar Sjöstedt att vi bör ta upp frågan om mänskliga rättigheter i Xinjiang i alla relevanta internationella sammanhang. Dessutom bör Sverige, likt USA, införa importförbud på varor från Xinjiang som tillverkats med tvångsarbete – han framhåller solpaneler som ett aktuellt exempel.

Jonas Sjöstedt avser skriver om detta, och om sin resa, för ett par svenska medier inom kort.

Att han över huvudtaget släpptes in i Xinjiang med sitt svenska pass kan vara ett tecken på att Kina nu gradvis lättar på isoleringen för att visa upp det nya, säkrare och rikare Xinjiang som man menar har rest sig från askan efter år av förtryck.

I helgen publicerade exempelvis Australian Broadcasting Corporation en artikel av en journalist som bjudits in på en ”noggrant orkestrerad” mediatur till just Kashgar, som lokala myndigheter nu vill göra om till en hubb för turism.

Det noteras hur leende uiguriska barn återger kinesiska verser i klassrummen, och de få moskéer som fortfarande är öppna pryds av kinesiska flaggor och gapar tomma på beende besökare.

Cirka 90 procent av den gamla historiska delen har rivits till grunden, och resterande del enligt ABC News gjort om till en turistfälla:

On the streets of historic Kashgar, a desert oasis in Western China known as the cradle of Uyghur culture, a brand new ”Ancient City” is in the midst of a tourist boom.

In recent years, most of the old town’s distinctive mudbrick dwellings, which survived 2,000 years of shifting empires, have been demolished, with the government citing concerns over earthquakes and sanitation.

Uyghur activist groups say the destruction of the old town amounts to ”cultural genocide”.

Detta är samma del av Kashgar som Jonas Sjöstedt vid sitt första besök i staden fann charmerande.

För de som i motsats till honom inte heller har någon förhandskunskap om förtrycket kan det även framstå som att befolkningen är lyckligt välmående – och då har Peking helt lyckats med charaden att framställa sin hänsynslösa kampanj mot uigurerna som välgörenhet.

Se fler bilder från Jonas Sjöstedts korta skildring av resan till Kashgar via Facebook nedan:

Senaste nytt på Kinamedia