Marcus BjörkUnder augusti har Kina drabbats av svåra översvämningar efter tyfonen Doksuris framfart. I Peking är översvämningarna de värsta på 140 år och har redan skördat dussintals liv, med ytterligare personer saknade. De materiella skadorna beräknas i dagsläget uppgå till minst femton miljarder dollar.
Översvämningar har historiskt varit ett återkommande problem i Kina, med stora ekonomiska och politiska konsekvenser för både folk och makthavare. Redan för över 2 000 år sedan konstruerades därför det första storskaliga bevattnings- och avrinningssystemet för att undvika dessa – ett system som fortfarande är i bruk i dag.
Även i dagens Kina är översvämningar och bevattning en prioriterad fråga. Redan 2014 introducerade Xi Jinping konceptet med så kallade “svampstäder”, i syfte att öka vattenupptagningen och avrinningskapacitet för att minska risken för översvämningar.
Som ett av Xis prioriterade projekt har det fått stor publicitet och finansiering. Mellan 2015 och 2020 investerades 157 miljarder dollar i projektet.
Bloomberg har dock rapporterat att projektet är beräknat på genomsnittlig regnmängd under 30 år fram till 2014, vilket inte är tillräckligt för att klara de senaste årens extremväder. Vidare har de senaste årtiondenas urbanisering också förstört mycket av den naturliga avrinningen för regnvatten.
Kvar finns ett underdimensionerat dräneringssystem som är beräknat på utdaterad regndata, och som räknar in delar av den naturliga avrinning som inte längre finns kvar. Detta har bidragit till de allvarliga översvämningar som nu äger rum.
En av de hårdast drabbade städerna är Zhuozhou, som likt många andra mindre städer har överväldigats av de massiva vattenmassorna. Sixth Tone rapporterade om stadens vädjande via mikrobloggen Weibo, om mer resurser i form av bland annat livbåtar och ficklampor. Ett vädjande som snabbt censurerades av kinesiska myndigheter. Även privata räddningsinsatser rapporteras ha fördröjts till följd av “byråkratiska problem” hos myndigheter.
Lokala tjänstemäns agerande har på sina håll väckt ilska hos lokalbefolkningen. Protester har utbrutit i vissa städer, där demonstranter menar att det var myndigheternas medvetna dammöppningar och omdirigering av vattenmassorna snarare än regnet i sig som förstörde deras hem.
China's president Xi has not visited the places devastated by the two weeks of torrential rain and flooding, which has angered and confused many people. https://t.co/EWrLKP1H68
— ABC News (@abcnews) August 13, 2023
I Hebei, den provins som omgärdar huvudstaden Peking, pekas den lokala partisekreteraren ut för att vara mer brydd över vad ledarna i Peking tycker snarare än den egna lokalbefolkningens ve och väl. BBC rapporterar om hans uttalande om Hebeis uppgift att agera vallgrav för att skydda Peking:
China’s flood control system allows for water to be diverted from major cities like Beijing, Shanghai and Tianjin to surrounding areas. During the floods, Hebei’s Party Secretary Ni Yuefeng proudly declared that his province would act as a ”moat” to protect Beijing, stirring anger among his constituents, who said the speed with which the flood waters hit caught them by surprise.
Myndigheternas förvissningar om att ”historien kommer minnas” invånarnas uppoffringar tycks inte ha varit tillräcklig tröst för att stilla frustrationen hos många drabbade. Detta särskilt som Xi Jinping samtidigt bryter trenden bland kinesiska ledare att personligen besöka de olycksdrabbade områdena.
Hans företrädare Hu Jintao och Jiang Zemin gjorde väldokumenterade besök efter naturkatastrofer, och fotograferades gärna i direkt anslutning till pågående räddningsarbete.
När den förödande jordbävningen inträffade i Tangshan 1976, rapporterade statsmedia att Mao Zedong insisterade på att läsa rapporten trots att han var mycket sjuk och sängbunden. Han ska därefter omedelbart ha skickat dåvarande premiärminister Hua Guofeng till det olycksdrabbade området.
För att ytterligare spä på mytbildningen om Mao Zedongs personliga engagemang och omsorg för folket, rapporterades vid hans död kort därefter att rapporten om den katastrofala jordbävningen var det sista dokumentet han läst innan sin död.
Detta står i bjärt kontrast till Xi Jinpings skriftliga order om en total ansträngning i räddningsarbetet just innan han själv försvann från offentligheten för att åka till Beidaihe, den badort där partitoppen samlas varje sommar för att bakom lykta dörrar diskutera och staka ut Kinas framtid.
Årets möte vid Beidaihe äger för första gången rum utan att redan pensionerade partitjänstemän närvarar för att utöva sitt inflytande över nuvarande makthavare.
Inte minst det uppseendeväckande avlägsnandet av den 80-åriga expresidenten Hu Jintao under partikongressen i oktober 2022 – där Xi Jinping säkrade en tredje mandatperiod – vittnar om hur Xi Jinping har centraliserat makten runt sig själv på ett sätt som inte setts sedan Maos dagar.
Den tidigare presidenten Jiang Zemins bortgång vid 96 års ålder i fjol ytterligare avbräck för de tillbakadragna tjänstemän som potentiellt kan ifrågasätta Xi Jinpings styre, då Jiang länge var betraktad som en av de mäktigaste kvarvarande äldre ledarna.
Det har också rapporterats att den alltmer toppstyrda maktstrukturen under Xi Jinping kan ha haft en fördröjande effekt på åtgärderna i samband med denna månads översvämningar, då lokala myndigheter inte vågade agera utan tydliga direktiv uppifrån.
Just returned from #China's northern Hebei province where many are still reeling from record #flooding caused by Typhoon #Doksuri. Those we spoke to say the government should compensate them for what was in part a "man-made" disaster after water from #Beijing was diverted there. pic.twitter.com/Wnjrzvqs2g
— Katrina Yu (@Katmyu) August 15, 2023
Allt detta för tankarna till hanteringen av Tjernobylkatastrofen i Sovjetunionen 1986, där åtgärder i form av bland annat evakuering av civilbefolkning inte vidtogs förrän Moskva slutligen medgav att en olycka faktiskt ägt rum.
En prestigeförlust skulle undvikas till varje pris, och inte ens myndigheterna i Ukraina – den delrepublik där kärnkraftverket var beläget – fick omedelbar information om olyckan eftersom anläggningen var underställd centralregeringen i Kreml.
Det var först när det svenska kärnkraftverket Forsmark larmade om förhöjda strålnivåer – som inte kom från någon egen reaktor – som misstankar om en olycka uppstod internationellt. Moskva tvingades sedan erkänna katastrofen med tanke på hur våder och vind rört sig just innan strålnivåerna noterats.
Under de 36 timmar som gick från olyckan till att evakueringen av den närliggande staden Pripyat beordrades, hade dock många ur den ovetande civilbefolkningen redan hunnit bli sjuka av den förhöjda strålningen. I sovjetdiktaturen var det nämligen viktigare att kortsiktigt bibehålla regimens prestige än att rädda liv.
Samma kortsiktiga planerande tycks prägla regimen i Peking, som trots allt extremare väderförhållanden till följd av den globala uppvärmningen fortsätter att bygga ut sin kolkraft. 2023 spås också bli ett rekordår för kinesiska koldioxidutsläpp, vilket Kinamedia nyligen rapporterade om.
Det är även de allt vanligare värmeböljorna som ironiskt nog driver utbyggnaden av kolkraft, genom en kombination av ökat fokus på energisäkerhet och ökad elförbrukning för nedkylning. Detta leder till en ond spiral där den ökade temperaturen leder till en ökad efterfrågan på el – vilken tillfredsställs genom byggandet av mer kolkraftverk, som i sin tur leder till ännu högre temperaturer.
Regimens huvudsakliga fokus tycks vara att lindra symptomen snarare än orsaken, vilket är typiskt för regimer som måste söka sin legitimitet från annat håll än genom demokratiska val.
