Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock presenterade tidigare denna vecka landets första "Kinastrategi", vilken inte var riktigt lika tydlig som hon sjÀlv hade föredragit. (Bild: Olaf Kosinsky, CC BY-SA 3.0 DE , via Wikimedia Commons)

Tuff retorik men inga konkreta förslag i Tysklands nya ”Kinastrategi”

Den 13 juli offentliggjorde den tyska regeringen sin första sĂ„ kallade ”Kinastrategi” nĂ„gonsin. Dokumentet innebĂ€r att Tyskland, som lĂ€nge haft en mildare hĂ„llning Ă€n mĂ„nga andra av EU:s medlemslĂ€nder, skĂ€rper till sprĂ„ket kring Kina och tar efter unionens pĂ„ senare Ă„r alltmer proaktiva hĂ„llning gentemot landet.

Att EU:s största ekonomi, efter en lĂ€ngre tids fokus pĂ„ frĂ€mst handel, Ă€ndrar instĂ€llning till Peking förvĂ€ntas underlĂ€tta samverkan bĂ„de inom EU och med USA. Bland annat anammar Berlin nu EU:s sprĂ„k om Kina som ”partner, konkurrent och systemrival”.

Det som framför allt utmĂ€rker den nya strategin Ă€r att den i mĂ„ngt och mycket Ă„terspeglar den ekonomiska sĂ€kerhetsstrategi som EU antog tre veckor tidigare. Det gĂ€ller inte minst konceptet ”de-risking”, som gĂ„r ut pĂ„ att minska beroendet av Kina inom strategiskt viktiga sektorer. Tyskland nĂ€mner hĂ€r bland annat medicinska produkter, sĂ€llsynta jordartsmetaller och litiumbatterier.

Begreppet var för EU ett milt uttryck för att undvika tidigare retorik om ”decoupling”, med vilket menas en omfattande omlĂ€ggning av investeringar och produktionskedjor till andra lĂ€nder. Men i tysk kontext var detta snarare ett skarpare sprĂ„kbruk Ă€n tidigare.

Det nya 64 sidor lÄnga dokumentet innebÀr vidare en skÀrpning av tonen kring mÀnskliga rÀttigheter i Kina.

Bland annat nĂ€mns tillstĂ„ndet i Xinjiang, Hongkong och Tibet, samt den förvĂ€rrade situationen för mĂ€nniskorĂ€ttsaktivister och den redan obefintliga pressfriheten. Man stödjer Ă€ven uttryckligen EU:s förslag om sanktioner mot Kina ”i hĂ€ndelse av grova mĂ€nniskorĂ€ttsbrott”.

Dessutom skÀrps tonen kring Taiwansundet genom att enligt följande understryka hur en vÀpnad konflikt dÀr ocksÄ skulle pÄverka Tyskland:

The status quo of the Taiwan Strait may only be changed by peaceful means and mutual consent. Military escalation would also affect German and European interests.

Dokumentet tog ocksĂ„ upp Kinas allt nĂ€rmare relationer till Ryssland, som beskrevs ha ”direkta konsekvenser” för Tysklands sĂ€kerhet.

Men strategin kommer sent omsider och Tyskland har bara börjat komma ikapp EU:s skÀrpta linje mot Kina, efter att under en lÀngre tid frÀmst ha föresprÄkat ökad handel och tvÀrtom tonat ned bekymren kring mÀnskliga rÀttigheter.

Tyskland som efterslÀntrare till EU

Innan Tysklands förbundskansler Olaf Scholz koalition bildade regering i december 2021, var det Angela Merkels uppfattningar som prÀglade Tysklands hÄllning gentemot Kina under hennes sexton Är i samma position. Hennes Kinapolitik gick framför allt ut pÄ ekonomiskt samarbete med Kina, vilket lÀnge Àven gÀllde för EU som samtidigt frÀmst betraktade Kina som en viktig handelspartner.

Merkel föresprÄkade visserligen i början av sin tid som förbundskansler en hÄllning mer baserad pÄ grundlÀggande demokratiska vÀrderingar, bland annat genom att verka för att behÄlla rÄdande vapenembargon mot Kina och trÀffa Dalai Lama.

Kina stod vid denna tid dock inte lika högt pÄ sÀkerhetsagendan vare sig i EU eller USA, utan sÄgs frÀmst som ett land med stor utvecklingspotential. Detta gÀllde sÄvÀl ekonomiskt som politiskt. Ekonomisk utveckling skulle i sin tur föra med sig demokratiska reformer, löd den fromma förhoppningen.

Bilden av Kinas ekonomi kom sedan att förÀndras i och med den globala finanskrisen 2008. Medan förtroendet för USA som stabil marknad sjönk sÄ gÀllde motsatsen för Kina, som blev den första större ekonomin att ÄterhÀmta sig frÄn krisen och sedan vÀxa med cirka tio procent de kommande tvÄ Ären.

Tyskland var liksom EU i stort i behov av stabila marknader och Kina blev behandlat dĂ€refter. För Tyskland innebar det en storsatsning pĂ„ tysk industri – inte minst bilindustrin – till Kina. Samtidigt kom fokuset pĂ„ demokrati och mĂ€nskliga rĂ€ttigheter pĂ„ skam, och Tyskland kom att gĂ„ i brĂ€schen för EU:s linje att Ă€ndĂ„ engagera sig Kina ekonomiskt med Kina i största möjliga utstrĂ€ckning.

Grafik frÄn The Wire China som visar hur den tyska exporten till Kina ökat efter den globala finanskrisen 2008.

Men medan denna hÄllning fortsatte ostört i Tyskland nÀr Kinas brister gÀllande demokrati och mÀnskliga rÀttigheter förvÀrrades under Xi Jinping, mÀrktes tidigare förÀndringar i Bryssel.

2019 Ă€ndrades EU:s officiella instĂ€llning till Kina frĂ„n lovande handelspartner till ”partner, konkurrent och systemrival”. Medlemsstaters frustration med Kinas ovilja att Ă„tergĂ€lda EU:s öppna marknad gjorde att man beskrev Kina som en ekonomisk konkurrent – samtidigt som landet sĂ„gs som en viktig partner för samarbeten inom multilaterala frĂ„gor, inte minst pĂ„ klimatomrĂ„det.

Mer brĂ€nnande Ă€ndĂ„ var termen ”systemrival”, som understryker hur Kina ”frĂ€mjar alternativa regeringsformer”, dt vill sĂ€ga odemokratiska sĂ„dana i kombination med brist pĂ„ respekt för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter. HĂ€r nĂ€mndes framförallt Xinjiang och Hongkong.

Att försöka engagera Kina ekonomiskt och samtidigt markera mot dess mĂ€nniskorĂ€ttsbrott blev dock en svĂ„r balansgĂ„ng. Den 31 december 2020 kom EU och Kina överens om ett omfattande investeringsavtal som skulle hantera en rad ojĂ€mlika förutsĂ€ttningar för europeiska företag pĂ„ Kinas marknad – men initiativet visade sig bli kortlivat.

För i mars Äret dÀrpÄ hettade det till rejÀlt nÀr EU införde sanktioner med anledning av förföljelserna av den uiguriska minoriteten i Xinjiang. Det var de första mÀnniskorÀttsbaserade sanktionerna mot Kina sedan massakern pÄ Himmelska fridens torg 1989, och visade att EU inte lÀngre skyggade bort frÄn att lÄta Kinapolitiken grunda sig mer i politiska vÀrderingar.

Kina svarade med motsanktioner mot europeiska forskare och europaparlamentariker (i Sverige utsattes Utrikespolitiska institutets Björn Jerdén för sanktioner) vilket ledde till att EU-parlamentet i maj samma Är stoppade ett omfattande investeringsavtal med Kina, efter mer Àn sju Är av förhandlingar.

Men trots att Tysklands ledande tankesmedja om Kina, Merics, ocksÄ utsattes för sanktionerna sÄ avstod Angela Merkel frÄn ett fördömande. IstÀllet för att direkt kritisera fÄnglÀgren i Xinjiang, gjorde hon det indirekt via hÀnvisningar till Internationella arbetsorganisationens (ILO) normer kring tvÄngsarbete.

Det omfattande investeringsavtalet var ocksÄ nÄgot som Merkel personligen hade skyndat pÄ under Tysklands ordförandeskap i EU, trots kritik om att det inte tog hÀnsyn till mÀnskliga rÀttigheter.

Avtalet föregicks som sagt av över sju Är lÄnga förhandlingar och en principöverenskommelse ingicks sista dagen innan ordförandeskapet lÀmnades över till Portugal. För Tyskland skulle det ha varit extra gynnsamt, eftersom avtalet bland annat gav bÀttre förutsÀttningar för bilexport till Kina.

En oenig ny regeringskoalition

Till och med Angela Merkel sjÀlv medgav under sin sista mÄnad som förbundskansler att hon hade varit för försiktig i relationen till Kina, rapporterade bland andra Reuters:

Germany may at first have been naive in some areas of cooperation with China, but should not sever all connections in reaction to growing tensions, Chancellor Angela Merkel has told Reuters.

Merkel’s strategy of engagement has seen China become Germany’s top trading partner during her 16 years in office, and has shaped Europe’s stance on Asia’s rising superpower, even amid concerns about unfair competition and industrial espionage.

”Maybe initially we were rather too naive in our approach to some cooperation partnerships,” Merkel said in an interview. ”These days we look more closely, and rightly so.”

NÀr Olaf Scholz tog över efter Merkel som Tysklands förbundskansler i december 2021, meddelades att hÄllningen hÄllning gentemot sÄvÀl Kina som Ryssland skulle bli mindre tillmötesgÄende.

NÀr Ryssland sedan invaderade Ukraina blottlades riskerna med att vara alltför bunden till auktoritÀra stormakter, eftersom Tyskland under Merkels tid hade gjort sig starkt beroende av rysk gasexport.

NĂ„got som Annalena Baerbock betonade under presstrĂ€ffen för lanseringen av den nya Kinastrategin, genom att sĂ€ga att man inte vill Ă„terupprepa samma misstag och dĂ€rför kommer prioritera ”de-risking”. Även Kinas kaosartade hantering av Covid-19 ses som en anledning till att sprida riskerna.

Men det Ă€r frĂ€mst den socialdemokratiska förbundskanslern Scholz koalitionspartier – De gröna och det liberala partiet FDP – som har varit drivande i att Ă€ndra instĂ€llningen till Kina.

Baerbock, som kommer frÄn partiet De gröna, stod bakom ett utkast till Kinastrategin som lÀckte ut i november förra Äret. Slutversionen blev i jÀmförelse urvattnad, inte minst nÀr det kommer till tyska företags investeringar i Kina, rapporterar bland annat Politico:

While Baerbock’s hawkish foreign ministry drafted a toughly worded first version late last year, the final version was softened — particularly regarding investments by German companies in China — reflecting Social Democratic Chancellor Olaf Scholz’s more moderate line toward Beijing.

(…)

Notably, the strategy no longer includes earlier proposals to introduce a “reporting obligation” and “stress tests” for companies that are particularly exposed to China. Instead, the final document says that the government will seek to “raise awareness” and “intensify exchanges” but “expects” that companies manage risk by themselves.

Scholz fick i november i fjol stark kritik dÄ han blev den första europeiska statschefen att besöka Kina efter att Xi Jinping sÀkrat en tredje mandatperiod som det kinesiska kommunistpartiets generalsekreterare.

Besöket framstod av vissa som en hyllning till Xi Jinpings koncentration av makten, samtidigt som den stora delegationen med företagschefer som Scholz hade med sig pÄ resan tycktes indikera en fortsÀttning pÄ Merkels handelsfrÀmjande Kinapolitik.

Dessutom godkÀnde han i samma veva ett statligt kinesiskt företags investering i en terminal i Hamburgs hamn, trots att Europeiska kommissionen, den tyska underrÀttelsetjÀnsten samt flera tyska ministerier avrÄdde honom frÄn detta.

Att Tysklands starka ekonomiska band till Kina pÄverkar Scholz politik Àr ingen hemlighet. Kina har varit Tysklands största handelspartner de senaste sju Ären, och förra Äret var dessutom ett rekordÄr för tyska investeringar i Kina som dÄ uppgick till 11,5 miljarder euro.

Tyskland exporterar nÀstan lika mycket varor till Kina som alla andra EU-lÀnder mÀktar med tillsammans, och Kina Àr sedan lÀnge vÀrldens största importör av tyska bilar.

Utrikesminister Baerbock har Ă„ andra sidan uttryckt förfĂ€ran över den politiska situationen i Kina. Hon beskrev sin resa till landet i april som ”mer Ă€n chockerande” och sade att ”systemrivaliteten ökar mer och mer”, samtidigt som hon betonade att man inte skulle upprepa tidigare misstag kring möjligheterna att pĂ„verka Kina med hjĂ€lp av ökad handel.

MotsÀttningarna mellan Scholz och hans koalitionspartners, samt bristen pÄ konkreta policyförslag i den nya Kinastrategin gör att mÄnga experter Àr tveksamma till huruvida det tuffare sprÄket kommer att följas upp med handling.

Bland annat har Scholz argumenterat för att ”de-risking” skulle vara upp till företagen sjĂ€lva, vilket stĂ„r i strid med Europeiska kommissionens tydliga planer om att förbjuda företag frĂ„n att tillverka strategiskt kĂ€nslig teknologi i Kina.

NĂ€r det kommer till det omfattande handelsavtalet som Angela Merkel sĂ„ gĂ€rna ville driva genom tar det nya dokumentet dock efter EU, genom att framhĂ„lla hur det ”inte Ă€r möjligt i nulĂ€get” att ratificera avtalet pĂ„ grund av ”olika anledningar”.

Att Kina försöker bibehÄlla fokuset pÄ handel blev tydligt dÄ Kinas nya premiÀrminister Li Qiang valde att Äka till Tyskland för sitt första utrikesbesök ett par veckor innan den tyska Kinastrategin lanserades.

NĂ€r Scholz försĂ€krade honom om att Tyskland blott var ute efter ”de-risking” och inte ”decoupling” i sin ekonomiska relation med Kina, svarade Li att brist pĂ„ samarbete utgör den största risken och brist pĂ„ utveckling den största osĂ€kerheten.

Att Tyskland höjer tonlĂ€get kring demokrati och mĂ€nskliga rĂ€ttigheter Ă€r tydligt. Men det Ă„terstĂ„r att se om man gĂ„r frĂ„n ord till handling genom att följa EU:s linje gĂ€llande ”de-risking”, eller om det precis som tidigare blir upp till företagen att sjĂ€lva implementera detta koncept.

Senaste nytt pÄ Kinamedia