Månadens största svenska Kinanyhet är offentliggörandet av det kinesiska företaget Putailais miljardinvestering i en batterifabrik i Timrå, som väntas skapa 1 900 jobb.
För den som lyfter blicken från Sverige kan det dock verka en smula underligt att denna investering sker just nu.
Förra veckan visade nämligen en ny rapport från tankesmedjan Merics och konsultbolaget Rhodium Group att kinesiska investeringar i EU och Storbritannien under fjolåret var mindre än på ett årtionde – 7,9 miljarder euro, jämfört med högstanoteringen på 47,4 miljarder euro år 2016:
Detta innebär dock ingalunda att Kina har tappat intressen för att investera i Europa. Trenden beror heller inte främst på Covid-19. Snarare har investeringarna ändrat form, vilket också kan utläsas i grafiken från Quartz ovan.
Investeringarna i helt nya verksamheter som byggs från grunden (greenfield investments) är de facto högre nu än tidigare, samtidigt som förvärv av redan existerande tillgångar (mergers & acquisitions) har stått för minskningen.
Genom en rad politiska åtgärder har Peking försäkrat sig om att förvärv som fotbollslag eller lyxhotell uteblivit. Däremot fortsätter Kinas myndigheter att uppmuntra till högkvalitativa investeringar, främst inom högteknologi.
Vissa industrier sticker ut lite extra. Detta gäller särskilt batterifabriker, ett område där kinesiska investeringar i Europa nästan tredubblades under fjolåret tack vare investeringar i Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Ungern.
Merics och Rhodium Group framhåller i sin rapport hur investeringar i just batterifabriker har ”dämpat nedgången” av de kinesiska investeringarna som helhet.
Batterifabriker utgör nu ”stöttepelaren” av Kinas investeringar i Europa, samtidigt som Europa har blivit ”en nyckel” i Kinas globala expansion av elbilar.
Diagrammet nedan visar hur kinesiska utländska investeringar i elbilar de senaste åren har skiftat form till att fokusera på just batterier:
Att dessa investeringar skedde i Europa snarare i USA beror till stor del på Inflation Reduction Act.
Denna nya lag innefattar målsättningar om att USA och dess närmaste samarbetspartners ska stå för de metaller som krävs för batterier till elbilar, samtidigt som den förbjuder batterikomponenter från ”utländska aktörer som ger fog för oro”. (Läs: Kina.)
Men i Europa föreligger inga liknande hinder. Inte heller är det någon slump att just batterifabriker har blivit en så pass stor källa till kinesiska investeringar här.
Som kan ses av grafiken nedan från Deutsche Welle och Visual Capitalist så är Kina dels världens största marknad för elbilar med över hälften av den globala försäljningen, dels tillverkare av över hälften av batterierna till världens elbilar:
Men samtidigt som man tillverkar över hälften av alla dessa batterier globalt, så är andelen kinesiska batterier i elbilar som säljs på utländska marknader under 30 procent. Istället är det sydkoreanska företag som står för närmare hälften av dessa, medan japanska tillverkare ligger just under 20 procent.
Expansionen av kinesiska batterifabriker i Europa är en del att öka denna marknadsandel; under fjolåret steg mycket riktigt Kinas marknadsandel för batterier till elbilar i utlandet med sex procentenheter.
Utvecklingen beror mycket på att de kinesiska tillverkarna helt enkelt har en konkurrenskraftig produkt. Något som i sin tur beror på åratal av statliga subventioner av dessa tillverkare, som Kinamedia skrivit detaljerat om i den översatta artikeln ”Utvecklingen av elbilar i Kina” översatt i överenskommelse med The Wire China.
När dessa subventionerade kinesiska företag nu expanderar utomlands så uppstår friktion. Deutsche Welle citerar den ledande analytikern Tu Le säga att batterier till elbilar redan har blivit en källa till geopolitiska spänningar mellan Kina och väst.
Quartz beskriver vidare de kinesiska batterifabrikerna som ”ett tveeggat svärd”. Å ena sidan kommer fabrikerna underlätta för Europa att möta efterfrågan av elbilar och fasa ut konventionella bilar, å andra sidan ökar de Europas beroende av kinesisk teknologi och tillverkning – särskilt i en tid då EU försöker skapa sin egen leveranskedja kring dessa batterier.
Enligt Quartz firar Peking de kinesiska batteritillverkarnas framsteg som ett bevis för att den egna industripolitiken varit framgångsrik. Att EU välkomnar dessa fabriker upplevs som ett tecken på att kinesiska biltillverkare tar över tronen från aktörer som Volkswagen och Mercedes-Benz.
Förra månaden underströk exempelvis partitidningen Folkets dagblad i en ledarartikel hur Kinas bilindustri nu har gjort en ”storslagen övergång” från att använda sin egen marknad i utbyte mot teknologi, till att nu använda sin teknologi i utbyte mot andra marknader.
Särskilt i tider av handelskrig är denna utveckling oerhört viktig för Peking. Företag som Huawei har förlorat sitt lyster på grund av USA-ledda sanktioner; nu hotar nya amerikanska sanktioner att strypa Kinas tillgång på sofistikerade halvledare och mikrochip.
Samtidigt bedömer International Energy Agency att andelen batteridrivna bilar kommer utgöra över 60 procent av den globala bilförsäljningen år 2030, jämfört med 10 procent år 2021. Batteriet är den i särklass viktigaste komponenten i dessa bilar, och står för 30-40 procent av totalkostnaden.
Om Kina dominerar denna sektor så kan man använda bilbatterier som en politisk hävstång. Detta är inte någon konspirationsteori tagen ur luften, utan en verklig risk med tanke på Pekings tidigare agerande.
Man har tidigare använt sällsynta jordartsmetaller som geopolitisk vapen mot framför allt Japan, och använder enligt senaste upplagan av Noah Barkins nyhetsbrev ”Watching China in Europe” nu solceller på samma vis i Europa:
While the United States is clearly in the line of fire for now, Chinese officials have not been shy about warning their European counterparts about the consequences of closer transatlantic alignment. In conversations with EU officials in recent weeks, Chinese officials have threatened to follow through on threats to restrict exports of solar technologies if Europe were to move toward a more restrictive approach on transfers of sensitive technologies, as von der Leyen promised.
Kinamedia har tidigare bland annat skrivit närmare om kinesiska hot till Storbritannien om att upphöra med byggnation och investeringar i snabbtåg och kärnkraft, om landet inte tillåter Huawei i sitt 5G-nät.
Snarare än telekom eller snabbtåg framstår i dag grön energi som det potentiellt mest effektiva geopolitiska vapnet för Kina, särskilt med tanke på den press som västerländska politiker och företag upplever kring en snabb och kostnadseffektiv grön omställning.
Något som kan ses ytterligare genom att statligt subventionerade kinesiska företag expanderar aggressivt i syfte att tränga ut utländska konkurrenter för att skaffa monopol på helhetslösningar för vindkraftsparker, vilket går att läsa närmare om i artikeln ”Kampen om vindkraften” här på Kinamedia.
I detta sammanhang spelar det givetvis ingen som helst roll att Putailai är ett ”privat företag”, en förklaring som många svenska tjänstemän nu verkar gömma sig bakom.
Dels är ju även Huawei enligt kinesiska myndigheter ett privatföretag, dels skrev jag för ett par veckor sedan om de nära banden mellan Putailais vd och den kinesiska staten.
Sammanfattningsvis så är den kinesiska investeringen i Timrå ingalunda unik ur en europeisk kontext. Icke desto mindre så innebär den en hjälp på traven för Kinas ambition att skaffa monopol på en av de viktigaste komponenterna inom grön energi, i förlängningen på Europas bekostnad.
Hur nära ett sådant monopol Kina faktiskt är förklarade New York Times i veckan utförligt med text och illustrationer i en artikel med rubriken ”Can the World Make an Electric Car Battery Without China?”.
Där framgår hur Kina redan i dag kontrollerar en stor del av såväl brytning som förfining av de metaller som krävs för batterierna till elbilar, och att landet 2030 sannolikt kommer tillverka dubbelt så många sådana batterier som resten av världen tillsammans.
Något som är enkelt att förstå genom följande grafik av New York Times:
Detta, menar tidningen, kommer innebära ”årtionden av ekonomiska och geopolitiska fördelar” för Kina.
För den som är mer intresserad av den kinesiska bilindustrin i allmänhet och de kinesiska elbilarnas framväxt samt kommande utlandsexpansion i synnerhet rekommenderas denna intervju i Sinocism Podcast med den ledande branschexperten Tu Le;
Podden finns också via Apple Podcast.
