Jojje OlssonFörsta gången Kinamedia uppmärksammade Kinas oroande demografiska utveckling var 2012. Samma år skrev jag även en artikel på detta ämne för magasinet Fokus, och i januari i fjol spådde jag vidare att den kinesiska befolkningen kommer minska under 2022.
Detta är nu mycket riktigt precis vad som skett. I veckan rapporterade myndigheterna att antalet kineser förra året minskade med 850 000. Det är första året med negativ befolkningsutveckling sedan svältkatastrofen 1961.
I rena siffror innebär detta enligt Kinas nationella statistikbyrå att befolkning i fjol gick från 1,4126 till 1,4118 miljarder. Trendbrottet illustreras tydligt av grafen nedan från South China Morning Post:
Antalet födslar uppgick förra året till 9,56 miljoner vilket var 10 procent mindre än 2021. Det ger ett födelsetal på 0,67 eller 6,77 födslar per 1 000 invånare, som i sin tur är det lägsta sedan Folkrepubliken Kina grundades 1949.
Detta är en utveckling som inte enbart kan förklaras med pandemin. År 2016 var antalet födslar i Kina 17,86 miljoner. Sedan dess har det fallit varje år till 14,65 miljoner innan pandemin utbröt 2019 och 9,56 miljoner i fjol.
Anledningarna till detta har jag framhållit tidigare i flera texter här på Kinamedia. En enkel punktlista över förklaringen kan se ut enligt följande:
* Ettbarnspolitiken som infördes 1979 har inte bara hindrat cirka 400 miljoner födslar. Den har även skapat en tydlig obalans mellan könen, i form av ett "överskott" på 30 miljoner kinesiska män jämfört med kvinnor.
* En av de absolut viktigaste aspekterna av Kinas ekonomiska utveckling är den oerhört snabba urbaniseringen. Drygt 65 procent av Kinas befolkning bor nu i landets städer, jämfört med knappt 20 procent år 1980. I Kina liksom i andra länder, så föds det mer barn på landsbygden än i städerna.
* Efter årtionden av påtvingad ettbarnspolitik så vill kinesiska kvinnor nu inte föda barn eller föda färre barn av samma anledningar som kvinnor i andra länder där invånarnas ekonomiska förutsättningar förbättrats. Det vill säga möjligheten till karriär och självförverkligande, samt mindre konservativa värderingar att rätta sig efter.
* Bristfälligt välfärdssystem och höga bostadspriser gör det dessutom dyrare att föda upp barn i Kina än på många andra platser. Särskilt med tanke på de i jämförelse relativt låga inkomsterna och pressen vad gäller utbildning samt oron för en underutvecklad allmänsjukvård.
Ingenting tyder på att trenden kommer vända. Tvärtom så bedömer FN, som tidigare konstant underskattat Kinas demografiska problem, att landets befolkning kommer minska till under 800 miljoner vid århundradets slut.
Kinesiska demografer varnar dock för att befolkningen kan kan halveras om bara 45 år.
Vid sidan av själva minskningen så blir befolkningen samtidigt allt äldre. Antalet kineser i arbetsför ålder har minskat sedan 2014. Istället uppskattar kinesiska akademiker att antalet kineser över 60 år kommer överstiga 500 miljoner redan år 2050, jämfört 280 miljoner i dag.
Detta innebär att en allt mindre arbetsstyrka måste försörja allt fler pensionärer. Något som återigen försvåras av bristen på allmän välfärd; enligt forskning som kommunistpartiet bemyndigat så riskerar landets allmänna pensionsfond att ta slut år 2036.
Sammantaget innebär detta att familjer måste vara redo att ta hand om såväl åldrande föräldrar som sina egna barn, utan samma ekonomisk hjälp som finns att få i mer utvecklade välfärdsstater. Ett vanligt uttryck är att Kina riskerar bli gammalt innan det blir rikt, vilket i sin tur sannolikt hämmar konsumtionen eftersom invånarna måste spara sina pengar till skolavgifter och äldrevård.
New York Times intervjuar forskare som menar att detta kommer förändra Kina i grunden. Tillsammans med en minskad arbetsstyrka och köpkraft, kommer myndigheternas skatteintäkter från ekonomiska aktiviteter också att minska:
“In the long run, we are going to see a China the world has never seen,” said Wang Feng, a professor of sociology at the University of California at Irvine who specializes in China’s demographics. “It will no longer be the young, vibrant, growing population. We will start to appreciate China, in terms of its population, as an old and shrinking population.”
(...)
Labor shortages that will accompany China’s rapidly aging population will also reduce tax revenue and contributions to a pension system that is already under enormous pressure.
Såväl utländska som inhemska analytiker är överens om att myndigheternas försök att vända trenden är för knappa och kommer för sent. Först 2016 började man tulla på den tidigare fortfarande relativt strikta ettbarnspolitiken, och 2021 tillät man familjer att skaffa tre barn.
Men som jag då skrev i artikeln "'Trebarnspolitik' ingen lösning på Kinas demografiska problem" så fanns inga tecken på att lättnaderna i sig skulle innebära någon substantiell förändring, och i fjol slog födelsetalet alltså nytt bottenrekord.
Skattelättnader och i vissa fall även kontanta belöningar för barnafödande beskrivs nu av forskare som "en droppe i havet" jämfört med det faktum att Kina under nuvarande trend varje år kommer förlora 5-10 miljoner arbetare och istället addera nästan lika många pensionärer till sin befolkning.
Som om detta inte vore illa nog så har flera medier och organisationer framhållit hur Kinas hantering av Covid-19 fått ännu fler kineser att inte vilja skaffa barn.
Tre års masstestning, karantän och familjer som i långa stunder skiljts från varandra gör att många unga kineser ser detta som en del av en tyst protest mot samhällsordningen.
Det demografiska bekymmer som regimen i Peking skapat lär knappast heller lösas genom invandring. Endast 1,4 miljoner av Kinas medborgare är födda utomlands - och då inkluderar det närmare 600 000 personer från Taiwan, Hongkong och Macao.
I jämförelse är 48 miljoner amerikaner födda utomlands, vilket bidragit till att hålla nere landets medelålder och öka arbetsstyrkan, som förväntas öka stadigt under de kommande årtiondena.
Utvecklingen innebär att det numera inte ses som en självklarhet att den kinesiska ekonomin kommer passera den amerikanska i storlek. Exempelvis beräknas BNP-tillväxten i fjol ha varit högre i USA än i Kina, trots att man redan har en betydligt större ekonomi.
Däremot kommer Kina redan i år att förlora platsen som världens mest folkrika nation till Indien, vars befolkning vid årskiftet nästan var lika stor och fortsätter växa snabbt.
Se nedan grafik från Reuters som visar på skillnaden i åldersgrupper mellan Kina och Indien, samt utvecklingen gällande befolkningstillväxt och födelsetal i Kina.
