Klimatet är ett av få områden där Kina och USA har gemensamma intressen och lyckats driva en någorlunda konstruktiv dialog. Men nu är det slut med det, meddelar Peking efter att Nancy Pelosi besökt Taiwan. (Bild: U.S. Department of Agriculture, Public Domain Mark 1.0 via Flickr)

Kina avbryter klimatsamarbete med USA efter Pelosis besök på Taiwan

Som jag noterade under gårdagen här på Kinamedia, så har Peking meddelat att man avslutar en rad dialoger och samarbeten med USA som svar på det amerikanska representanthusets talman Nancy Pelosis besök på Taiwan.

De åtta punkter som kinesiska myndigheter listade innefattar ett tillfälligt stopp i samtal och samarbete med USA gällande klimatförändringar. Detta kan verka mycket märkligt, men det är ingalunda första gången som Peking använder klimatet som slagträ i den geopolitiska rivaliteten med USA.

I fjol rapporterade Kinamedia om hur det kinesiska utrikesministeriet enligt nedan hotade med uteblivet samarbete kring klimatet inför klimatmötet COP26, om inte USA upphör med att lägga sig i Kinas så kallade inre angelägenheter.

Med dessa ”inre angelägenheter” åsyftades frågor som Hongkong och Xinjiang. I klartext: om ni kritiserar våra övergrepp mot etniska minoriteter och självstyrande områden, så blir det inget samarbete kring vår tids viktigaste fråga.

Anledningen till denna cynism är att Peking uppfattat den starka opinionen inom den amerikanska väljarkåren för åtgärder mot klimatförändringarna. Då Kina nu står för cirka en tredjedel av världens koldioxidutsläpp så är landets utveckling helt avgörande för att minska de globala utsläppen.

Peking hoppas därför att den inhemska opinionen ska tvinga USA:s regering att sluta reagera mot Kinas framfart i hopp om minskade utsläpp. Som bekant så klassar kinesiska myndigheter även frågan om Taiwan som en ”inre angelägenhet”.

Flera akademiker och analytiker noterar det bisarra i att klimatsamarbetet blir lidande för att en amerikansk kongressdelegation besökt Taiwan, samt vad det säger om Kinas uppriktighet i klimatfrågan:

Inte heller tyder särskilt mycket på att Peking kommer nå några framgångar med sina försök att använda klimatet som geopolitisk hävstång.

Bland andra The Guardian citerar USA:s klimatsändebud John Kerry framhålla hur agerandet inte är ett straff mot Washington lika mycket som mot hela världen:

The US special envoy on climate change, John Kerry, said China’s decision to suspend bilateral talks on climate change with the US does not punish Washington, “it punishes the world”. “No country should withhold progress on existential transnational issues because of bilateral differences,” said the former US secretary of state, who is currently the Biden administration’s top climate diplomat.

I samma artikel beskyller utrikesminister Antony Blinken Kina för att ta klimatkrisen som gisslan, och talespersonen för USA:s nationella säkerhetsråd John Kirby beskriver agerandet som oansvarigt.

Sannolikt finns inom den amerikanska administrationen en utbredd uppfattning om att det även i detta fall handlar om tomma hot från kinesiskt håll – just som hoten om militära konsekvenser om Nancy Pelosi besökte Taiwan.

Hoten kan förvisso vara riktiga vad gäller att man kommer avbryta klimatsamarbetet. Men samtidigt visar ingenting på en rät linje mellan Kinas koldioxidutsläpp och mängden kritik landets myndigheter får motta av USA.

Tvärtom har Kina ett stort egenintresse att minska klimatförändringarna då landet är extra sårbart för dess konsekvenser, vilket jag upprepade gånger skrivit närmare om i Kinamedia nyhetsbrev.

Det enda som skulle förändras om omvärlden rättade sig efter kinesiska politiska krav för att samarbeta kring klimatet, är att regimen i Peking anar en svaghet, som man sedan även kan använda i andra sammanhang för att få ännu fler krav tillgodosedda.

Så länge Kina inte vill samarbeta om klimatet på grund av geopolitiska anledningar, så är den bästa valmöjligheten i en obekväm situation för den demokratiska världen att för studen fortsätta minska sina egna utsläpp på egen hand.