Kina: Inget klimatsamarbete vid kritik om mänskliga rättigheter

Klimatet används ofta som en slags förevändning när europeiska aktörer vill expandera handeln och förbättra relationen med Kina, trots regimens allt mer repressiva politik och aggressiva framfart utomlands.

Det har ofta hetat att vi måste närma oss Kina för att kunna samarbeta kring vår tids viktigaste fråga, nämligen klimatet. Just klimatet var exempelvis ett av de områden där Europakommissionen framhöll att man fått löften om från Kina, då ett kontroversiellt investeringsavtal ingicks mellan Bryssel och Peking för en månad sedan.

Om man får tro de politiker och företagare som argumenterar för att Europa måste hålla sig på god fot med Kina på grund av klimatet, framstår det nästan som att landets regim av ilska ökar kolkonsumtionen när den kritiseras för brott mot mänskliga rättigheter.

Detta är givetvis nonsens. För ingen forskning har hittills visat något samband mellan mängden växthusgaser Kina släpper ut, samt hur mycket kritik landets myndigheter får för inlåsningen av etniska minoriteter eller andra liknande övergrepp.

USA:s nya administration har således en annan inställning i frågan. Till skillnad mot Donald Trump – som ju såg till så att USA lämnade Parisavtalet – så har Joe Biden redan låtit veta att internationellt samarbete kring klimatet är ett av de områden som nu ska främsta prioritet i amerikansk utrikespolitik.

Men det betyder inte för den sakens skull att Kina – som släpper ut i särklass mest koldioxid i världen – kommer belönas med ett frikort att begå övergrepp på andra områden.

Tvärtom så sade John Kerry, president Bidens särskilda sändebud för klimatet, i veckan att USA planerar samarbeta med Kina kring klimatförändringar som en “livsviktig fristående fråga“. Han tillade att Pekings brott mot mänskliga rättigheter eller övertramp i handelsfrågor inte kommer ignoreras eller “handlas mot” samarbete vad gäller klimatet.

Kerry underströk att USA och Kina har vitt skilda intressen inom en rad viktiga frågor, men att klimatet är en fristående fråga av så pass stor vikt att han hoppades de båda länderna kan hitta ett vis att samarbeta på just den punkten. President Biden, sade Kerry, är väl medveten om behovet av att ta upp andra frågor med Kina samtidigt som samarbetet kring klimatet fortgår.

Kinesiska myndigheter verkar dock ha uppfattat klimatfrågan som en akilleshälen hos många politiker i väst, som ju måste ta långt mycket större hänsyn till allmänhetens åsikter och väljaropinionen än vad kommunistpartiet behöver.

Detta märktes tydligt på den utrikesministeriets reaktion, som bland annat Global Times skildrar i en artikel med den obehagliga rubriken “China-US cooperation in specific areas affected by overall ties: FM on climate cooperation“.

I artikeln citeras Zhao Lijian, det kinesiska utrikesministeriet talesman, enligt följande:

“China-US cooperation in specific areas is not just ‘a flower in a greenhouse.’ It is bound to be closely related to the overall China-US relations. China hopes the US can create favorable conditions for China-US coordination and cooperation in important areas,” Zhao Lijian, spokesperson for the ministry, noted at a daily press briefing on Thursday.

The response came after US Secretary of State Antony Blinken and US Special Presidential Envoy for Climate John Kerry said on several occasions on Wednesday that the US hopes to cooperate with China on climate change.

Man behöver inte läsa särskilt mycket mellan raderna för att tolka uttalandet som att Kina inte är lika villigt att samarbeta kring klimatet, om USA inte först skapar “gynnsamma förhållanden” inom andra områden som underminerar Kinas intressen och påverkar landets så kallade interna angelägenheter.

Handel och territoriella frågor framhålls rutinmässigt som Kinas främsta intressen, samtidigt som förföljelsen av etniska minoriteter och utvecklingen i Hongkongs beskrivs som landets interna angelägenheter.

Alltså – räkna inte med någon samarbetsvilja kring klimatfrågor, om ni ifrågasätter vår ockupation av Sydkinesiska havet eller kritiserar inlåsningen av miljontals etniska minoriteter i Xinjiang.

Global Times citerar samtidigt kinesiska internetanvändare som frågar sig hur USA tror att man kan lägga sig i Kinas “interna angelägenheter” och samtidigt räknas med landets “stöd” i andra frågor. Ungefär som att klimatförändringarna främst vore ett amerikanskt bekymmer och ansvar, alltså.

En annan internetanvändare lyckas på något vis dra slutsatsen att Kerry på grund sina uttalanden använder klimatet som “ännu ett spelkort” för att hålla tillbaka Kina.

Oavsett vilken tankeverksamhet som föranlett just den logiska kullerbyttan, så kan vi sannolikt i framtiden vänta oss mer av denna vara. Som jag har tidigare skrivit för bland annat Expressen, så släpper Kina ut mer koldioxid än USA och EU tillsammans – och fortsätter dessutom att öka utsläppen.

Detta skänker paradoxalt den kinesiska regimen ett bra förhandlingsläge. Man kan – och är tydligen redo att – använda sin egna utsläpp som hävstång för eftergifter vad gäller exempelvis geopolitiska frågor eller kritik mot mänskliga rättigheter.

Som jag skrev i höstas i artikeln “Därför bör Kinas nya klimatmål betvivlas“, så har Kinas utsläpp av växthusgaser ökat med omkring 2 procent varje år sedan Parisavtalet trädde i kraft 2016, trots myndigheternas försök att framstå som en ansvarsfull global miljöaktör.