Under gårdagen presskonferens fick det kinesiska utrikesministeriets talesman Wang Wenbin först en fråga om de senaste oroligheterna i Israel och Palestina, samt ytterligare en fråga om de upplopp som ägde rum i flera svenska städer under påskhelgen i samband med islamkritikern Rasmus Paludans så kallade valmöten.
Medan han nöjde sig med standardfraser som ”djup oro” för att kommentera situationen i Palestina, så var Wang desto mer tydlig och precis i sitt utlåtande om händelserna i Sverige.
Efter att ha förklarat hur Kina alltid motsätter sig attacker mot människor på grund av deras religiösa övertygelser, sade Wang att yttrandefrihet inte ska få användas som en ursäkt för diskriminering på etniska eller kulturella grunder.
Kina, menar Wang, förespråkar utbyte mellan olika civilisationer och motsätter sig diskriminerande retorik mot utpekade religioner eller samhällen.
Avslutningsvis uttryckte Wang sina förhoppningar om att Sverige ska ”lära sig en läxa” från händelserna, och i framtiden visa uppriktig respekt för religiösa övertygelser bland muslimer och andra etniska grupper, samt göra verklighet av lagstadgade skyldighet att skydda deras rättigheter och intressen.
Expressen är ensam bland svenska medier att återge inspelningen av gårdagens presskonferens:
.
Anklagelserna sker samtidigt som världens största inlåsning av etniska minoriteter sedan andra världskriget äger rum i regionen Xinjiang i västra Kina. Detta i etniska fångläger som nu funnits i över fem år, och i december dömdes utgöra folkmord av en fristående domstol i London.
Trots de oerhörda övergrepp som Peking begår mot miljontals uigurer och andra muslimska minoriteter på hemmaplan – samt president Xi Jinpings personliga inblandning i allt detta – så tvekar man alltså inte att anklaga Sverige för att vara islamfientligt.
Projektion och desinformation är ingenting nytt från kinesiska myndigheters håll. Vid sidan av att framhålla Kina som en humanitär förkämpe inför omvärlden, så tjänar dessa metoder både till att flytta fokus från de egna övergreppen och så split i demokratiska samhällen.
Det finns otaliga exempel på detta i samband med den pågående Covid-19-pandemin, som även de riktar sig mot bland annat Sverige. I mars 2020 rapporterade Kinamedia om hur kinesiska medier särskilt pekade ut den ”svenska kapitulationen” inför viruset som farligt för både oss själva och omvärlden.
Den gången var syftet att flytta fokus från virusets uppkomst i Kina, samt få landets egna hantering av pandemin att framstå som överlägsen i jämförelse.
Nu handlar det alltså om att för omvärlden utmåla sig som en förkämpe av etniska minoriteters rättigheter, för att uppnå samma målsättningar kring förtrycket av uigurerna i Xinjiang.
Även om många av oss rynkar på näsan åt detta, så är personer i Sverige som känner sig orättvist behandlade av myndigheterna desto mer mottagliga för detta budskap, vilket riskerar leda till ytterligare splittringar i samhället.
Utanför Sverige finns det ännu större grupper som är mottagliga. Tidningar som Pakistan Today, i världens näst största muslimska land, återger Wang Wenbins uttalande utan någon som helst kontext.
Pakistan har nära relationer med Kina, och myndigheterna där ett intresse av att forma opinionen gentemot Peking på ett positivt vis. För många av landets invånare som är ovetande om övergreppen i Xinjiang, tas uttalanden likt detta som intäkt för kinesiska myndigheters respekt och vänliga inställning till islam.
Hyckleriet blir desto större då myndigheterna samtidigt under flera års tid drivit en inhemsk kampanj där de religiösa sedvänjorna bland Xinjiangs etniska minoriteter förklaras vara en giftig samhällsfara, samt rivit en stor del av regionens religiösa monument.
Men Wang Wenbins kommentarer är inte menade för den inhemska publiken, och inte heller kommer någon diskussion tillåts i Kinas statliga eller sociala medier om hur muslimer behandlas i Sverige jämfört med Xinjiang.
Som Kinamedia skrev mer ingående om förra veckan, så är kinesiska myndigheter mycket skickliga på att skicka olika budskap till inhemsk och utländsk publik.
