De fem olympiska ringarna
Bild: Piqsels

USA meddelar diplomatisk bojkott av OS – så gör Sverige

Sent i går meddelade vita huset en amerikansk diplomatisk bojkott av vinter-OS i Peking, som invigs om mindre än två månader. Bojkotten innebär att USA inte kommer skicka någon diplomatisk eller officiell representation till olympiaden.

Beslutet offentliggjordes av vita husets pressekreterare Jen Psaki och motiverades med ”ett pågående folkmord och brott mot mänskliga rättigheter i Xinjiang”, samt övergrepp mot de mänskliga rättigheterna på andra håll i Kina.

Detta kom inte som någon överraskning. Redan under helgen framgick att USA denna vecka skulle ta beslut om eventuell diplomatisk bojkott mot vinter-OS, vilket fått kinesiska myndigheter att redan på förhand hota med motåtgärder om så sker. Dessa motåtgärder har dock inte specificerats ännu.

Litauen – vars försämrade relation med Kina nu urartat i handelssanktioner – har redan meddelat att man inte kommer skicka några officiella representanter till vinter-OS i vad som av parlamentariker har kallats en diplomatisk bojkott.

I länder som Storbritannien och Australien har en diplomatisk bojkott av den kommande olympiaden diskuterats livligt. Behandlingen av tennisstjärnan Peng Shuai har också lett till en ökad skepsis mot spelen, och bland annat fått Tysklands nya utrikesminister Annalena Baerbock att göra följande uttalande:

“When I see how China’s leadership deals with the tennis player Peng Shuai or the arrested citizen journalist Zhang Zhan [who was jailed over her reporting of the Wuhan Covid-19 outbreak], we should of course also take a closer look at the Olympic Games,” said Green party co-leader Baerbock.

“There are different ways of dealing with this for governments, which will certainly be discussed in the coming weeks.”

Sverige har hanterat frågan på ett annorlunda vis – men först några ord om vad bojkotter innebär och varför de genomförs.

Ett av de vanligaste argumenten mot en bojkott av idrottstävlingar är att det ändå inte förändrar någonting, och bara drabbar de tävlande. Den USA-ledda bojkotten som 66 länder företog sig mot OS i Moskva 1980 på grund av Sovjetunionens invasion av Afghanistan, ledde exempelvis inte till att sovjetiska styrkor drog sig tillbaka.

Likaledes menar kritiker att en bojkott av vinter-OS inte heller kommer förbättra situationen för etniska minoriteter i västra Kina. Men detta är ett argument som inte bara missar målet utan även tavlan.

Syftet med en bojkott är inte att åstadkomma omedelbar förändring, utan att understryka hur invasionskrig eller folkmord inte ska kunna bedrivas utan några som helst påföljder. Under gårdagen sade Jen Psaki att vita huset hoppades sända ”klara signaler” om att övergreppen som nu pågår i Kina innebär att ”business as usual” är uteslutet.

Där sätter hon fingret på något viktigt. För det absolut sämsta man kan göra för att bemöta folkmordet i Xinjiang, är att inte göra någonting alls. Det uppmuntrar nämligen regimen att fortsätta ägna sig åt liknande övergrepp.

Vidare innebär den diplomatiska bojkotten ingen förändring för de amerikanska idrottarna. De kommer fortfarande delta i spelen på samma premisser som tidigare. Skillnaden blir att amerikanska tjänstemän i rådande läge inte vill bidra till vad Jen Psaki kallar olympiadens ”pompa och ståt”.

Från svenskt håll har någon bojkott av vinter-OS i Peking aldrig varit akutell. Amanda Lind, som till för en vecka sedan var Sveriges kultur- och idrottsminister, har nöjt sig med att konstatera att hon ändå inte är välkommen i Kina, efter att hon trots hot från den kinesiska ambassaden i slutet av fjolåret delade ut Svenska PEN:s Tucholskypris till Gui Minhai.

Det är heller inte sannolikt att nya regeringen kommer skicka någon officiell representant till Peking. Ett mer troligt scenario är att Sverige gör som exempelvis Nya Zeeland, som redan uppgett att inga ministrar ska åka till vinter-OS, men motiverar detta främst med den pågående pandemin, samtidigt som man understryker att man ofta kritiserat tillståndet för mänskliga rättigheter i Kina.

På så vis kan man hålla sig borta från spektaklet samtidigt som man inte heller behöver reta upp Peking med retorik om en diplomatisk bojkott.

Att idrottare från världens alla hörn medverkar i vinter-OS är en helt annan sak, som regeringar i demokratiska länder inte kan göra mycket åt. Det är inte upp till myndigheterna i vare sig USA eller Sverige att bestämma om en skidskytt får åka till Kina för att tävla eller inte; en önskvärd uppsättning som i ett fritt samhälle är helt i sin ordning.

I Sverige liksom i många andra länder så är det den nationella olympiska kommittén som beslutar huruvida OS-truppen ska skickas iväg. Sveriges olympiska kommitté (SOK) har i likhet med de flesta andra motsvarigheter sagt att man kommer ta sitt beslut enligt rekommendationer från organisationer som Internationella olympiska kommittén eller FN.

Dock har SOK på förhand sagt att man avser utbilda den svenska truppen om tillståndet för mänskliga rättigheter i Kina. Nyfiken på hur detta går till i praktiken, så frågade jag SOK om upplägget för utbildningen samt vilka som ansvarar för den.

Lars Markusson, mediechef för SOK, gav följande svar via mail:

Det är Civil Rights Defenders som stått för huvuddelen av utbildningsinsatserna. Hittills har drygt 200 personer som kan förväntas ingå i den svenska OS-truppen genomgått utbildningen.
https://crd.org/sv/
Det har hittills varit två utbildningstillfällen på cirka en timme vardera. Ytterligare minst ett utbildningstillfälle är planerat.

Vi har givetvis även haft andra informationsinsatser, som inleddes redan i maj månad. Vi har även delat material av organisationer som UD och Amnesty.

Jag har själv aldrig hört talas om Civil Rights Defenders. En sökning på ”Kina” ger sju träffar på organisationens hemsida, varav den senaste är daterad 2018. Ingen av länkarna handlar om den faktiska situationen i Kina, utan om landets ställning i exempelvis olika FN-organ.

Efter att ha frågat mer insatta personer så får jag veta att Civil Rights Defenders ”inte jobbar med Kina överhuvudtaget”. Enligt organisationens årsredovisning gick endast sex procent av ändamålskostnaderna till Asien under fjolåret.

En majoritet av Civil Rights Defenders finansiering kommer från staten. Organisationen jobbar nära biståndsmyndigheten Sida och därmed även Utrikesdepartementet.

Det är lätt att få en bild av hur SOK, som också får statlig finansiering, vänder sig till myndigheterna med rekommendationer om hur man ska utbilda sin trupp, och av Utrikesdepartementet blir hänvisad till den statligt finansierade organisationen Civil Right Defenders.

Oavsett hur denna karusell ser ut så är det synd att Sveriges regering – särskilt med tanke på sin uttalande ”demokratioffensiv” och feministiska utrikespolitik – inte tar tillfallet i akt att följa USA:s diplomatiska bojkott mot olympiska spelen i ett land som bedriver folkmord mot muslimska minoritetsfolk och kidnappar kvinnliga idrottare som anklagar toppolitiker för sexuella övergrepp.

Senaste nytt på Kinamedia